Direktivet harmoniserar inte med kapitalbristbestämmelserna

Det faktumet att direktivet inte harmonierar med kapitalbristbestämmelserna i aktiebolagslagen är inte i sig något som medför någon större rättssäkerhetsaspekt. Den statliga utredaren har konstaterat att det inte behöver införas några regler om handlingsplikt i insolvensrättslig synpunkt och det blir därför snarare upp till EU-domstolen att i framtiden ta upp eventuellt anspråk om att direktivet inte följs. Denna slutsats skiljer sig från diskussionen om vinstsyftet och resultatet att lagstiftaren måste överge detta för att rättssäkerhetsaspekter inte ska uppkomma med hänsyn till insolvensrättsdirektivet.

Vad gäller diskussionen i avsnitt 5.3.2 är det förstås anmärkningsvärt ur rättssäkerhetssynpunkt att reglerna i 25 kap. 18 § 2 st. står i konflikt med skadeståndsbestämmelsen i 29 kap. 1 § aktiebolagslagen. Emellertid ges denna diskussion inte ytterligare utrymme häri med hänsyn till att avsnittet ska behandla rättssäkerhetsaspekter som en följd av införlivandet av insolvensrättsdirektivet. Denna fråga hänför sig således inte till framställningens område.

261 _{Se Ohlson, s. 140.}

6.4 Sammanfattande slutsatser

Framställningen har i förevarande avsnitt fokuserat på de rättssäkerhetsaspekter som går att angripa, dels med avseende på den begreppsbildning som kommissionen använt sig av, dels med avseende på de harmoniseringseffekter som framfördes i avsnitt fem (5).

I syfte att försöka utreda vem artikel 19 åsyftar gjordes en internationell utblick och därefter användes rättsliga tolkningsargument för att analysera insolvensrättsdirektivet. Det kan konstateras att Norden tycks ålägga styrelsen och verkställande direktören (samt i viss mån annan) ansvaret att iaktta bolagets intresse. I Storbritannien, Tyskland och USA tillkommer skyldigheten istället enbart styrelsen. Avsnittet har visat att insolvensrättsdirektivet inte är tydlig i denna fråga, tvärtom råder osäkerhet kring vem eller vilka artikel 19 riktar sig till. Den statliga utredarens uppfattningen att företagsledare ska förstås som styrelse har inte stöd i någon av de etablerade tolkningsnormerna och borde därför tillmätas mindre betydelse. Däremot är det möjligt att argumentera för att ett språkligt tolkningsargument bör användas och att skyldigheterna därför faller på verkställande direktörer.263 _{Emellertid tycks det även rimligt att}

också inkludera styrelseledamöter i begreppet företagsledare om man ser till den ansvarsfördelning som följer av aktiebolagslagen och att de skyldigheter som följer av artikel 19 rimligen också faller under styrelsens ansvar.264 _{Även om rättsläget i denna del synes oklart}

finns därmed argument för att begreppet företagsledare ska uppfattas som bolagsledningen, dvs. styrelse och verkställande direktör. Emellertid kvarstår fortfarande det faktum att ingen av rättskällorna har utrett detta och det föreligger sålunda viss rättsosäkerhet.

Vad gäller frågan om när tidpunkten för sannolikhet för insolvens inträffar tycks rättsliga tolkningsnormer kunna ge ett rimligt svar. Med stöd i en systemorienterad tolkning har artikel 4 i insolvensrättsdirektivet samt skälet till artikeln analyserats i framställningen och det kan konstateras att begreppet sannolikhet för insolvens rimligen inträffar när gäldenären är illikvid, riskerar illikviditet eller riskerar insolvens. Till skillnad från frågan om hur företagsledare ska förstås är slutsatsen, i frågan om hur begreppet sannolikhet för insolvens ska tolkas, i linje med den statliga utredningen. Det finns därför större anledning att tillmäta den analysen betydelse och sålunda bedöms inte rättsosäkerhet föreligga i den delen.

Vad gäller rättssäkerhetsaspekterna med avseende på de harmoniseringseffekter som framfördes i avsnitt fem (5) kan följande konstateras. Lagstiftaren bör omgående överge aktiebolagslagens vinstsyfte för att undvika de effekter som annars kan uppstå. Konflikterna är i det närmaste teoretiska eftersom det ska mycket till för att de intressen som artikel 19 i insolvensrättsdirektivet föreskriver ska stå i konflikt med det syfte som bolagens verksamhet har. Ur rättssäkerhetsperspektiv ska dock osäkerhet inte förekomma och det ankommer därför på lagstiftaren att eliminera de risker som finns. Gällande kapitalbristbestämmelserna och det faktum att de inte harmoniserar med insolvensrättsdirektivet finns glädjande nog inga verkliga rättssäkerhetsaspekter att beakta.

263 _{Jfr skäl 73 i ingressen till insolvensrättsdirektivet samt se avsnitt 6.2.2.} 264 _{Jfr 8 kap. 4–5 §§ aktiebolagslagen och avsnitt 3.2.}

7 Avslutande ord

Förevarande framställning har klargjort att införlivandet av insolvensrättsdirektivet medför en rad olika aspekter att beakta, såväl harmoniseringseffekter som rättssäkerhetsaspekter. Att det uppkommer harmoniseringseffekter är inte särskilt anmärkningsvärt. EU-direktivens funktion är just att samordna medlemsstaternas olika regleringar. Däremot är det anmärkningsvärt att regeringen tycks ha utelämnat många utredningsaspekter i sitt kommittédirektiv till den statliga utredaren. Det förefaller dock vara än mer märkligt att rekonstruktionsutredningen inte har uppmärksammat regeringen på att det krävs ytterligare utredning i flera delar. Effekten av dessa försummelser är att den svenska lagstiftningen inte kommer harmonisera med insolvensrättsdirektivet innan juli 2022, vilket är slutdatumet för direktivets införlivande. Detta är förstås ingen katastrof rent regelmässigt men det kan tyckas onödigt att kommissionen framöver ska behöva ställa krav på förändringsåtgärder för att den svenska regleringen ska överensstämma med direktivet.

Det faktum att kapitalbristbestämmelserna inte harmoniserar med direktivet är av stort intresse. Även om den statliga utredaren inte är av uppfattningen att det behövs insolvensrättsliga regler om handlingsplikt så tycks oppositionen i doktrinen tycka det motsatta. Däri förefaller konsensus råda kring att bolagsledningens personliga ansvar i stället bör överflyttas från den aktiebolagsrättsliga regleringen till den insolvensrättsliga. Kanske sker denna (önskvärda) förflyttning när kommissionen påpekar att Sverige inte uppfyller kraven i artikel 19 och ändamålen med direktivet genom aktiebolagslagens kapitalsbristbestämmelser. I denna del är det också tänkvärt att lyfta framställningens diskussion om vem artikel 19 i direktivet åsyftar och att detta inte kan tyckas klarlagt i den statliga utredningen. Rekonstruktionsutredningen tycks vara av uppfattningen att begreppet företagsledare inte föranleder några definitionsproblem eftersom de inte bemödats att diskutera detta. Framställningen kan i denna del visa att situationen är den omvända och när kommissionen väl kräver åtgärder för att svensk rätt också ska harmonisera med artikel 19 i direktivet kommer frågan om företagsledare behöva diskuteras. Samma problem kan appliceras på frågan om när sannolikhet för insolvens inträffar även om denna del tycks utredd av den statliga utredaren.

För egen del tycker jag att diskussionen om aktiebolagslagens vinstsyfte har varit mest engagerande. Detta kan förstås diskuteras både ur harmoniserings- och rättssäkerhetssynpunkt men häri vill jag närmast belysa det faktum att direktivet kräver att lagstiftaren överger vinstsyftet. Syftet är nämligen grundläggande för de svenska aktiebolagen och lösningen att övergå till ett pluralistiskt system där lagstiftaren främjar flera olika intressen kommer ge oönskade effekter. I denna del förefaller direktivet därför ge en oönskad effekt. Kanske är det svenska systemet om bolagsledningens skyldighet att iaktta aktieägarnas intresse vid solvens och borgenärernas intresse vid insolvens, deducerade ur lojalitetsplikten, trots allt att föredra?

Källförteckning

Litteratur

Adestam, Johan, Den dokumentvillkorade garantin, Karnov Group, Stockholm, 2015.

Adestam, Johan, Nerep, Erik, Samuelsson, Per, Aktiebolagslag (2005:551) 8 kap. 4 §, Lexino 2019-07-02.

Adestam, Johan, Nerep, Erik, Samuelsson, Per, Aktiebolagslag (2005:551) 8 kap. 29 §, Lexino 2019-07-02.

Andersson, Hans & Andersson, Lars-Henrik, Reformbehov inom insolvensrätten, JT 2017/18 s. 771–775.

Andersson, Jan, Kapitalskyddet i aktiebolag: En kritisk lärobok, 7 uppl., Jure, Stockholm 2020 [Andersson].

Bergström, Clas & Samuelsson, Per, Aktiebolagets grundproblem, 3 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2009 [Bergström & Samuelsson].

Bernitz, Ulf & Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, 5 uppl., Norstedts juridik, Stockholm 2017.

Dahlman, Christian, Begreppet rättskälla, Dahlman, Christian & Wahlberg, Lena (red.), Juridiska grundbegrepp: en vänbok till David Reidhav, Studentlitteratur, Lund, 2019 s. 55–74 [cit. Dahlman].

Davies, Paul & Worthington, Sara, Gower & Davies’: Principles of Modern Company Law, 9 uppl., Sweet & Maxwell, London 2012 [Davies & Worthington].

Dotevall, Rolf, Bolagsledningens skadeståndsansvar, 2 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm 2008.

Dotevall, Rolf, Den internationella utvecklingen på området aktiebolagsrätt: påverkan på

svensk rätt, PM 2015:12 Tillväxtverket, 2015 [Dotevall].

Dotevall, Rolf, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör: en

aktiebolagsrättslig studie i komparativ belysning, Norstedt, Stockholm 1989.

Forsbäck, Anna, Det aktiebolagsrättsliga borgenärsskyddet i EU; hög tid för reform, JT 2008/09 s. 200–219.

Hjertstedt, Mattias, Beskrivningar av rättsdogmatisk metod: om innehållet i ett metodavsnitt

vid användning av ett rättsdogmatiskt tillvägagångssätt, i Mannelqvist, Ruth, Ingmanson,

Staffan & Ulander- Wännman, Carin (red.), Festskrift till Örjan Edström, skrifter från Juridiska institutionen vid Umeå universitet, 2019 s. 165–173.

Holm, Anders, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten – en allmän rättsprincip, Linköpings universitet, Linköping, 2004.

Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004 s. 1–10 [cit. Jareborg].

Karlsson-Tuula, Marie, Bolagsledningens ansvar vid ett företags ekonomiska problem i svensk

rätt de lege ferenda, i Edlund, Lars, O. Johansson, Svante, Kleineman, Jan, Lennander, Gertrud

(red.), Festskrift till Stefan Lindskog, Jure Förlag AB, Stockholm, 2018 s. 367–380 [Karlsson- Tuula].

Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod, i Nääv, Maria & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, 2 uppl., Studentlitteratur, 2018 [cit. Kleineman].

Krüger Andersen, Paul, Aktie- og anpartssekskabsret: Kapitalselskaber, 12 uppl., Djøf förlag, Köpenhamn 2013 [cit. Krüger].

Lehrberg, Bert, Aktiebolagsrätt, Iusté, Uppsala 2016 [cit. Lehrberg].

Lindskog, Stefan, Kapitalbrist i aktiebolag: kommentarer till kap. 25:13–20 ABL, 2 uppl., Norstedts Juridik AB, 2015 [cit. Lindskog].

Löfgren, Kent, Fagerberg, Kerstin, Lagerstedt, Anders, Persson Österman, Roger & Svensson, BO, Personligt ansvar vid likvidationsplikt, värdeöverföringar, företrädaransvar samt

skattefrågor vid obestånd, 7 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm 2020 [Löfgren m.fl.].

Manukka, Jori, Lojalitetsplikten som rättsprincip, SvJT 2010 s. 837–848.

Mellqvist, Mikael & Welamson, Lars, Konkurs och annan insolvensrätt, 12 uppl., Wolters Kluwer, Stockholm, 2017 [Mellqvist & Welamson].

Möller, Mikael, Styrelseansvar för bolagsskada vid fortsatt drift av insolventa aktiebolag, i Edlund, Lars, O. Johansson, Svante, Kleineman, Jan, Lennander, Gertrud (red.), Festskrift till

Stefan Lindskog, Jure Förlag AB, Stockholm 2018 s. 523–541 [Möller].

Nerep, Erik, Aktiebolagsrättslig analys: Ett tvärsnitt av nyckelfrågor, Stiftelsen MercurIUS, Handelshögskolan i Stockholm, Stockholm 2003 [Nerep].

Nerep, Erik & Samuelsson, Per, Aktiebolagslagen: en lagkommentar. D 1 Kapitel 1–10, 2 uppl., Thomas Reuters Professional, Stockholm, 2009 [Nerep & Samuelsson].

Normann Aarum, Kristin, Styrelsemedlemmers erstatningsansvar i aksjeselskaper, Gyldendal, Oslo 1994 [Normann Aarum].

Ohlson, Göran, Vikten av vinst: en studie om syftets betydelse i bolagsstyrning, Iustus förlag, Uppsala, 2012 [Ohlson].

Olsen, Lena, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004 s. 105–145 [cit. Olsen].

Peczenik, Aleksander, Juridikens allmänna läror, SvJT 2005 s. 249–272 [cit. Peczenik]. Rodhe, Knut & Skog, Rolf, Rodhes Aktiebolagsrätt, 24 uppl., Norstedts juridik, Stockholm 2014 [Rodhe].

Sandgren, Claes, Är rättsdogmatiken dogmatisk?, Tidsskrift for rettsvitenskap 2005 s. 648– 656.

Sandgren, Clas, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: Ämne, material, metod och

argumentation, 4 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm 2018 [cit. Sandgren 2018].

Sandström, Torsten, Svensk aktiebolagsrätt, 7 uppl., Norstedts juridik, Stockholm 2020 [cit. Sandström].

Sandström, Torsten, Svensk aktiebolagsrätt, 4 uppl., Norstedts juridik AB, Stockholm 2012. Samuelsson, Per, Aktiebolagslag (2005:551) 8 kap. 29 §, Karnov.

Skog, Rolf, Om betydelsen av vinstsyftet i aktiebolagslagen, SvJT 2015 s. 11–19 [Skog]. Sofsrud, Thorbjørn, Bestyrelsens beslutning og ansvar: spørgsmål til bedømmelse af

bestyrelsesmedlemmers erstatningsansvar, Greens Jura, Köpenhamn 1999 [cit. Sofsrud].

Stattin, Daniel, Företagsstyrning: En studie av aktiebolagsrättens regler om ägar- och

koncernstyrning, 2 uppl., Uppsala universitet, Uppsala 2008.

Stattin, Daniel, Recension av Stefan Lindskog, Kapitalbrist i aktiebolag. Kommentar till kap.

25:13–20 ABL, Norstedts Juridik, 2008, 231 s., JT 2009/10 s. 157–164 [Stattin].

Svensson, Ola, Tolkning och bristande finhet: Några kommentarer till NJA 1988 s. 408 i Flodgren, Boel & Gorton, Lars, Avtalslagen 90 år: aktuell nordisk rättspraxis, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2005 s. 461–480.

Åhman, Ola, Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten: om aktiebolagets ställföreträdare

och gränserna för deras representationsrätt, Iustus, Uppsala 1997.

Östberg, Jessica, Något om skyldigheten att iaktta bolagets intresse vid insolvens, i Bernitz, Ulf, Kleineman, Jan, Munukka, Jori, van der Sluijs, Jessika (ed.), Festskrift till Lars Pehrson, Jure, Stockholm, 2016 s. 455–476 [cit. Östberg 2016].

Östberg, Jessica, Styrelseledamöters lojalitetsplikt- särskilt om förbudet att utnyttja

affärshemligheter, Jure, Stockholm, 2016 [cit. Östberg].

Offentligt tryck

Propositioner

Prop. 1895:6 med förslag till lag om handelsbolag och enkla bolag och Lag om aktiebolag. Prop. 1986/87:90 Om ny konkurslag.

Prop. 1987/88:10 med förslag till lag om styrelserepresentation för de privatanställda, m. m. Prop. 1997/98:99 Aktiebolagets organisation.

Prop. 1999/2000:23 Redovisning och aktiekapital i euro. Prop. 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m. Prop. 2004/05:85 Ny aktiebolagslag.

Statens offentliga utredningar

SOU 1971:15 Förslag till aktiebolagslag m.m. SOU 2008:49 Aktiekapital i privata aktiebolag.

SOU 2016:17 EU:s reviderade insolvensförordning m.m.

SOU 2016:72 Entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet [SOU 2016:72].

SOU 2021:12, Andra chans för krisande företag- En ny lag om företagsrekonstruktion, Betänkande av rekonstruktionsutredningen [cit. SOU 2021:12].

Övrigt

Kommittédirektiv 2019:60, Nya regler om företagsrekonstruktion [Kommittédirektiv]. Statens ägarpolicy och principer för bolag med statligt ägande 2020.

Ägaranvisning för Systembolaget Aktiebolag, org.nr 556059-9473 antagen vid bolagsstämma den 11 december 2019.

Rättsfall

Svenska domstolar

Högsta domstolen, Sverige

NJA 1958 s. 186. NJA 1968 s. 375.

NJA 1979 s. 157. NJA 1995 s. 437. NJA 2005 s. 792. NJA 2009 s. 210. NJA 2012 s. 858. NJA 2018 s. 602. NJA 2018 s. 1038. NJA 2019 s. 941. Mål nr T-396-19. Hovrätten, Sverige RH 1996:114.

Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 12 januari 2012 i mål T 1364–10.

Övriga domstolar Høyesterett, Norge RT 1993 s. 1399. RT 2000 s. 2033. Højesteret, Danmark U 1961.74 H. U 1998.1337 H. EU-domstolen, Luxembourg

Domstolens dom (andra avdelningen) den 10 oktober 2013, Spedition Welter GmbH mot Avanssur SA, mål C-306/12.

Supreme Court of the state of Delaware

North American Catholic Educ. Programming Found., Inc, v. Gheewalla 930 A.2d 92, 99 Del 2007.

Supreme Court of Michigan

Dodge v. Ford Motor Co., 204 Mich. 459, 170 N.W.668 (1919).

Supreme Court of New Jersey

A.P. Smith Manufacturing Co. V. Barlow, 13 N.J. 145, 98 A.2d 581.

Supreme Court of Utah

Författningar

Aktiebolagslag (2005:551). Brottsbalk (1962:700). Konkurslag (1987:672).

Lag (2005:1046) med kompletterande bestämmelser till insolvensförordningen. Lag (1996:764) om företagsrekonstruktion.

Årsredovisningslagen (1995:1554).

Europarättsligt material

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (insolvensrättsdirektivet).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (omarbetning) [2015 års insolvensförordning].

European Commission, Sustainable corporate governance, Ref. Ares (2020) 4034032 – 30/07/2020.

Report of the high level group of company law experts on a modern regulatory framework for company law in Europe, Brussels 4 November 2002.

Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden [cit. insolvensförordningen].

Treaty on the Functioning of the European Union.

Övrigt utländskt material

Companies Act 2006.

Deutscher Corporate Governance Kodex in der Fassung vom 5. Mai 2015 mit Beschlüssen aus der Plenarsitzung von dem 5, Mai 2015.

Innstilling 1970 Om lov om aksjeselskaper [Innst. 1970]. Insolvency Act 1986, Section 214 Wrongful trading.

Insolvenzordnung Gesetz vom 05.10.1994 [Insolvenzordnung]. Lov om aksjeselskaper.

UNICITRAL Legislative Guide on Insolvency Law.

Elektroniska källor

Euroclear, Aktieägandet i Sverige 2019

https://www.euroclear.com/dam/ESw/Brochures/Documents_in_Swedish/Euroclear_aktieagar rapport_2019.pdf (hämtad 2021-04-14).

Åklagarmyndigheten, begreppet rättssäkerhet

https://www.aklagare.se/ordlista/r/rattssakerhet/ (hämtad 2021-04-23). Bolagsverket, statistik om företag och föreningar