Med det postmoderna – som vi förenklat kan defi niera som den mångfald av verkligheter och stilar som kännetecknar den epok som kan sägas efterträda moderniteten – har det blivit relativt vanligt med vissa begrepp som representationer, dis- kurser, social konstruktion, dekonstruktion, m.m.6 Några av dessa begrepp har förtjänat en viktig plats i etniska relationer, i och med att postkolonialismen – en postmodernistisk skola för just studiet av etniska relationer – tycks ge svar på en del frå- gor som med hjälp av mer traditionella forskningsmetoder inte varit möjligt att hitta. Exempel på dessa frågor är: Hur förkla- ras den underordning som uteslutande visas icke-europeiska immigranter i i förhållande till den infödda befolkningen i mer eller mindre alla europeiska länderna? Hur kan vi förklara att – trots det avstånd som de europeiska samhällena och deras främsta ledare tagit från rasläran och rashygienen – det fi nns växande rasism i de västerländska samhällen? (Gilroy 2000, Pred, 2000). Den komplexa frågan som vi ställer oss i den här rapporten är med vilka medel man ensidigt konstruerar pro- blem kring de områden där dessa immigranter bor i svenska städer? Finns det några speciella massmediala representationer av vissa bostadsområden som bidrar till en stigmatisering av dessa som problem? Vilka är i så fall dessa representationer? I och med att en stigmatisering av vissa bostadsområden som problem missgynnar somliga – först och främst de som bor i
6 För en genomgång av postmodernitet och postkolonialism i ett svenskt sammanhang se t.ex. Johansson, Sernhede och Trondman, 1999; Gren, Hallin och Molina, 2000; McEchrane och Faye, 2001.
de stigmatiserade områdena – samtidigt som den gynnar andra – t.ex. de som har investerat i ett boende någon annanstans – handlar konstruktionen av vissa områden som problem i allra högsta grad om maktrelationer. Uppfattningen av staden i termer av bra respektive dåliga områden tenderar att för- stärka segregationen i staden. Det fi nns med andra ord diskur- ser om förorter som skapar och reproducerar representationer av dessa. Om man ser en diskurs som en uppsättning budskap om det som representeras, kan man säga att det fi nns diskurser om förorter som delvis med hjälp av massmedier skapas och reproduceras till att utkristallisera dessa bostadsområden som problem i människornas medvetande.
Budskapen från Järvafältets förorter blir synliga om vi tittar i tidningarnas bildarkiv. Där ligger fotografernas bilder sorte- rade efter förortens namn, publiceringsdatum och ibland också ett nyckelord som arkitektur eller uppförande. Mapparna om Järvafältets förorter är olika tjocka. Rinkebymappen innehåller massor av bilder medan Hjulstamappen är betydligt tunnare. Många av bilderna är publicerade fl era gånger under förortens historia. Datumen som är stämplade på baksidan vittnar om i vilken utsträckning en bild är representativ. Några bilder är fulla med datumstämplar. En fasad, en öde parkeringsplats, en fl ygbild, eller några skolbarn har fått till uppgift att illustrera och representera journalisternas beskrivningar av Järvafältets förorter många gånger under årtiondena.
Med röd tuschpenna syns det hur bilden blivit beskuren innan den slutligen gått till tryck. Bilden har klippts och put- sats för att på ett tydligare sätt kunna förmedla budskapet till läsaren. Som vi diskuterar vidare i kapitlet «Förortsdiskurser i bilder«, anger tidningen genom att beskära bilden det cen- trum som artikeln är tänkt att uppmärksamma. Samtidigt pro- duceras de gränser som kommer att avgöra vad som är viktigt, relevant och har ett nyhetsvärde. Sådant som sorteras bort och placeras utanför fokus är den blå himlen, de lekande barnen, den felaktiga hudfärgen och de omgivningar som skulle kunna göra bilden mångtydig. På samma sätt kan man betrakta de texter som dagspressen publicerar. För när man angett och valt ett fokus eller ett betydelsecentrum så har man också uteslutit andra möjliga centrum, eller åtminstone placerat dem i en peri- feri.
Vi kommer att föra fram några händelser, reportage och skildringar från dags- och kvällspressen som bidragit till bilden av Järvafältets förortsområden. Genom att aktualisera dessa utsagor vill vi visa hur specifi ka stereotypa kategorier fylls med innehåll och ständigt upprepas med en särskild tematik, se med vilka bilder och ord som de normativa diskurserna skapas.
Ambitionen är att visa hur några av dessa spår blir domine- rande vid skildringar av förorten och diskutera enligt vilken logik som berättelserna är konstruerade.
I anslutning till den diskussionen kommer vi också att visa hur främlingen konstrueras i medierna och görs till den Andre. Genom samma process har förortslandskapet också gjorts omänskligt med hjälp av ett schablonmässigt förortssceneri. Den senare aspekten berör främst artiklar som behandlar det mångkulturella, det hotfulla och våldsamma men också hur framtiden som känsla och dröm projiceras på ett förortsland- skap. Som en följd av den stereotypa avbildningen kommer olika känslor och associationer att planteras in i Järvafältets förorter.
Tidningar kan sägas använda sig av två olika diskursiva for- mer för att föra fram sina budskap, nämligen texten och bil- den, som tillsammans ska bygga upp en berättelse. En särskilt intressant beståndsdel i konstruktionen av diskursen om den dåliga förorten är de bilder som författarna till Rapport Ten- sta använt, både i rapporten och i de reportage de under tiden publicerade i kvällstidningen Expressen. Även de bilder som publicerats av tidningarna Dagens Nyheter och Aftonbla- det (och troligen fl era andra tidningar som faller utanför vår granskning) har präglat början av stigmatiseringsprocessen. I det här kapitlet försöker vi identifi era de olika element i för- ortsdiskurserna som tidigt utvecklades med hjälp av bilder i de tidningar vi granskat.
När bilden är ett foto gör denna automatiskt anspråk på att representera en företeelse ur det verkliga livet. En bild repre- senterar dock inget annat än fotografens synvinkel på förete- elsen (Sontag 2001). Bilden i sig bär ett självständigt budskap som ihopsatt med en text kan representera en företeelse som föga har att göra med den situation som bilden hörde till när den togs. Detta kan vara gemensamt för alla typer av bilder som illustrerar artiklar. Det som är speciellt med fotografi er är att de i större utsträckning är andra bildformer, t.ex. teck- ningar, gör anspråk på att skildra »en verklighet«. Förmodli- gen kan många personer som någon gång varit föremål för ett tidningsreportage vittna om att när journalister ska skriva en artikel och fotografen följer med för att illustrera den, tas det inte sällan en eller ett par hela rullar med bilder. Ensam eller i samråd med journalisten väljer fotografen senare ut den eller de bilder som kan publiceras med artikeln. Men det kan även vara tidningens redigerare som har det slutliga ansvaret för