Vad kan massmediala representationer ha med etnisk boende- segregation att göra kan man fråga sig? Om man utgår ifrån att segregation också produceras och reproduceras genom dis- kurser som dominerar bostadspolitik, stadsplanering, indivi- ders och institutioners handlande kring boendefrågor, blir de idéer och meningsskapande kring segregation, viktiga aspekter att ta hänsyn till både för en förståelse av fenomenet och för att sätta igång ett tänkbart förändringsarbete (Molina 1997, 2001). Vill man motverka etnisk boendesegregation och/eller dess effekter bör man skaffa sig en bild av något som Ylva Brune (1998a) kallat den mentala segregationen, dvs. förut- fattade meningar om och gränserna mot människor, kulturer, grupper och bestämda platser. Dessa förutfattade meningar förs över från människa till människa, från mun till mun genom diskurser om Den Andre. I denna mentala segregatio- nens dynamik kan massmediala representationer spela en vik- tig roll.
Sverige är ett segregerat samhälle och vår nyhetsjournalistik bidrar till att skapa och upprätthålla en mental segregation. (Ylva Brune, 1998a:9)
Invandrare behandlas som objekt, Vi pratar om dem, det byggs en annorlundahet kring dem (jfr Ristilammi 1997). Genom att journalister ofta pratar om »dem«, beskriver »dem« och »deras« miljöer, blir det underförstått att det inte är »dem« som är tänkta som läsekrets. Att detta överhuvud taget är möj- ligt förklarar van Dijk (1993) delvis med den låga represen- tationen av medarbetare på nyhetsredaktionerna med rötter i etniska minoritetsgrupper. Dessutom antas vita medarbetare, menar van Dijk, förmedla ett neutralt och opartiskt budskap. Representationer av invandrare och miljonprogramsförorter i svenska massmedier är avsedda för en svensk publik bestående av »oss« och som exkluderar »dem«. Vi pratar »oss svenskar emellan« helt enkelt.
Stuart Hall har införlivat kommunikationsforskning som en viktig del av Cultural Studies. I sin nu klassiska artikel »Kod- ning och avkodning« från 1993 (översatt till svenska 1999), liknar Hall processen av produktionen av ett massmedialt bud- skap med varuproduktionen. Massmediala texter ska under produktionsprocessen skapa en mening, som senare konsume- ras av läsarna eller TV-tittarna, och bestämmer deras värde på marknaden. De medel som massmedial produktion använ-
der sig av för att konstruera och överföra meningar dvs inne- börder, är olika diskurser. Massmedier har en aktiv roll i kon- struktionen av diskurser eftersom de agerar både strukturellt och ideologiskt (Hall 1999).
Enligt van Dijk (1993:248-9) fi nns det fyra intressanta ste- reotypiska teman i de fl esta internationella studier av massme- dial hantering av »ethnic business«, eller etniska spörsmål. • Invandring, med special betoning på problem, olaglighet,
stora mängder, fusk, och demografi skt eller kulturellt hot. • Kriminalitet, med särskilt fokus på »etnifi erade« eller »rasi-
fi erade« brott, som knarkhandel, rån, stöld, prostitution, fi f- fel, våld, eller upplop.
• Kulturella skillnader, och i synnerhet kulturell avvikelse, som omoderna seder, religiös fundamentalism, och alla sociala problem som defi nieras utifrån en syn på etniska relationer och som man antar beror på kulturella särdrag hos minori- teterna.
• Etniska relationer, som t.ex. etniska spänningar, diskrimine- ring, rasistiska attacker och andra former av (högerpolitisk) rasism, ofta defi nierade som beklagliga incidenter, och ofta förklarade som resultat av den blotta närvaron av minori- teter eller av deras egna beteende, och på så sätt skyller på offret, »blame the victim«. Även positiv särbehandling och kvotering är stora ämnen, ofta dock defi nierade som kontro- versiella och konfl iktfyllda.
Med dessa dominerande budskap reproduceras massmedier- nas fördomsfulla diskurser om invandrare och om de platser i staden där dessa bor. Men hur bestäms vad som ska bli en nyhet och vad som inte ska bli det? Hall menar att för att en nyhet ska bli en händelse, måste denna först bli »nyhetsstoff« (Hall 1999:228). Detta överenstämmer med van Dijks utsaga om att journalister satsar hårt på att producera en nyhet, vilket gör att de inte överger en sådan så lätt. Det pågår en lång process innan ett nyhetsobjekt har kunnat etableras som dis- kurs (van Dijk 1991). Detta kan vara en delförklaring till var- för vi har kunnat konstatera att det först och främst är vissa platser som fått stå för de stigmatiserande representationerna framför andra i vår studie av massmediala diskurser om mil- jonprogramsförorten. Platser som just Järvafältet, och framför allt dess stadsdelar Tensta och Rinkeby, har varit särskilt omta- lade i massmedier under mer än trettio år. Visserligen har andra platser kommit att förlänga massmediernas lista över stigma- tiserade platser, som t.ex. Rosengård i Malmö och Bergsjön i Göteborg. Men samtidigt har det urbana landskapets utveck- ling under dessa år visat en komplexitet och mångfald av föror- ter med olika karaktär från miljonprogrammets tid (och även
av senare produktioner). Förmodligen skulle det vara för kost- samt för massmedierna att satsa på att skildra dem i nya kon- struktioner. Vissa platser får helt enkelt stå som långtidssym- boler för segregation, problem, kriminalitet etc. De får dock ständigt nya innebörder. Som vi kommer att se i kapitlet »För- ortens diskursiva topografi «, sid. 51, fi nns det i de massme- diala diskurserna om miljonprogramsförorter ett nytt inslag som troligen följt med stigmatiseringen av dessa områden som »invandrartäta«, nämligen en sexualisering av dessa platser. Vår analys visar, med anknytning till en händelse som inträf- fade i Rissne för ett par år sedan och som i massmedierna rub- ricerades som gruppvåldtäkt, att vissa massmedier har befäst »invandrarkillar« med ett inslag av farlig sexualitet och deras bostadsområde i Järvafältets förorter. På så sätt kan platser rasifi eras och sexualiseras (jfr Johansson & Molina, 2001).