Programmen från UR syftar till skapande av intresse för, och stimulans av språkligt lärande hos elever som påbörjat sin väg mot att bli läsare och skrivare i skolans sammanhang och utanför detta. Att behärska kunskaper inom områdena är centralt då inhämtning av kunskaper inom skolans alla ämnen har sin utgångspunkt i dessa förmågor. Att utveckla förmågorna är även betydelsefullt ur perspektivet att skolans uppdrag, och skyldighet, är utbildning och förberedelse för elevers framtida liv som deltagande och bidragande samhällsmedlemmar i vårt demokratiska samhälle (Skolverket, 2011:7ff). Språklig utveckling blir därmed en demokratisk rättighet och en nödvändighet för elever att erhålla förutsättningar att utveckla.
Programmen i denna uppsats vänder sig till barn/elever i de yngre skolåren och lärandet fokuserar språkliga förberedelser för kommande läsinlärning, vilket har tolkats vara orsaken till att förmedlingen av skriftspråklig verksamhet uppvisar en nedtonad betydelse.
I programmen riktas olika stor uppmärksamhet mot bokstävers form och ljud. Bb fäster stor uppmärksamhet vid bokstavens ljud och form. Att programmet har titeln ”Bästa bokstaven” och intensivt visuellt gestaltar den specifika bokstaven, med förstärkande uppmärksamhetsljud i olika sammanhang, exempelvis i det berättande inslaget om bogserbåten som fraktar B:n, eller i illustrerade inslag, som med ljud och bild, riktar strålkastarljuset mot den ”bästa bokstaven”, talar för att programmen gestaltar färdighetsdiskursen. Lib uppmärksammar även bokstäver, men tar upp minst två bokstäver per program i de olika sketcherna, som har varierande fokus på enskilda bokstäver, vidare visas bokstäverna som små mjuka personliga ”gosedjur”, med egna röster, som eleverna vill lära känna. Sammantaget talar detta mot gestaltning av färdighetsdiskursen i Lib. Fokusbokstävernas symbol och ljud får dock, exempelvis i inledningen på teatern, i bokstavsbutiken och på sjukhuset, en framtonad uppmärksamhet, vilket tolkas som att inslagen, till en del, är uttryck för färdighetsdiskursen.
Då läsande och skrivande inte ännu, i någon större utsträckning, är en naturlig del av kunskapen hos elever som programmen vänder sig till har istället alternativa uttryckssätt, där detta varit möjligt och nödvändigt, använts som grund för tolkningen av innehållens gestaltning av diskurserna. I Bb får tittaren ta del av flera inslag med barn som pratar, beskriver och resonerar om, eller tillverkar, bokstäver. Utformningen av programmen signalerar att det är både text, eller bokstav, och användare som är i centrum och att det är barnens erfarenhetsvärld som är utgångspunkten för resonemangen om bokstäverna. Barnens verbalspråkliga uttryckssätt tolkas som en ersättning för skriftligt utryck av ett betydelsebärande innehåll. De inslag som visar barnen i sammanhang då bokstäver produceras, tolkas som uttryck för barnens kreativitet. Ofta hörs de prata om, eller tilldela bokstaven egenskaper, eller uttrycka samband mellan bokstaven och substantiv, under tiden de producerar bokstäver i olika material, med en personlig design. Egenskaper som tillskrivs bokstäverna tolkas ske med utgångspunkt i elevens egen erfarenhetsvärld, vilket också påverkar val av bokstavens utsmyckning. Sammantaget finns en uppfattning att programinnehållet i Bb uppfyller kriterierna som innefattas av kreativitetsdiskursen. I Lib ges elever flera möjligheter till läsning och meningsskapande genom att programmens fokusbokstäver uppträder i olika sammanhang i de olika sketcherna. Att visa alfabetet som sjungande fåglar, med en egen personlig röst stimulerar elever till eget kreativt tänkande om de olika bokstäverna. Fokusbokstäverna är föremål för uppmärksamhet i avsnittens inledande skede på
31
teatern, när de fyra karaktärerna tillsammans resonerar om vilket tema som kan skapas av bokstäverna. Under inslagets gång ges stort utrymme för elevers egen tankeverksamhet runt ett tänkbart tema, relaterat till fokusbokstäverna. I sketchen som utspelas på sjukhuset, där ordläkarna lagar bokstäver, engageras eleverna till egen läsning och kreativt tänkande kring vilket ord som döljer sig bakom det trasiga ordet. Lib skapar genom sin humoristiska framtoning en vilja att läsa och förstå vilket ord, och vilket innehåll, som gömmer sig bakom bokstäverna. Med utgångspunkt i tolkningen som görs av kreativitetsdiskursens avstamp i elevens skapande av mening utifrån intresse och erfarenhetsvärld bedöms utformningen av Lib gestalta kreativitetsdiskursen.
Programmen från UR uppvisar gemensamt att de behandlar språkande i relation till ett sammanhang. De två serierna Lib och Bb har ett uttalat fokus på bokstäver och användningen av dem i ett sammanhang. Ivanič (2004:231) skriver om den skriftliga processens olika ingående delar med planering, överföring mellan tanke och skrift, återblick samt elevens långtidsminne och själva skrivuppgiften. Även vid läsning kan dessa delar få en motsvarighet; långtidsminnet som stöd att tyda bokstavens form med tillhörande ljud samt den aktuella läsuppgiften eller läshändelsen. Planeringen motsvaras av val av läsmaterial, överförningen mellan tanketolkning och textinnehåll samt textrörlighet för att skapa mening av den lästa texten. I Bb behandlas en bokstav i taget, och genom de olika sammanhangen för framställningarna ges elever återkommande möjligheter att förankra bokstavens betydelse och tillhörande ljud. Det faktum att barn utgör en stor del av innehållet förbättrar möjligheterna för elever att se sig själva som bokstavsanvändare och i förlängningen läsare och producenter av bokstäver, ord, meningar och text. Variationen i programmen med illustrerat material, barn som berättar och resonerar, samt skapar bokstäver ger möjligheter för ett processarbete i att lära sig att läsa, och skriva. Programmen förmedlar bokstavshändelser, eller förberedelse inför läshändelser, och innehållet bidar till elevens inre processande och att eleven blir en del av en gemensam bokstavshändelse i klassrummet, som därefter kan processas genom ytterligare aktiviteter på egen hand eller gemensamt. Med justeringar i förhållande till den processdiskurs som Ivanič (2004:231f) tar upp får innehållet i Bb anses tangera processdiskursen. I Lib skapas liknande förutsättningar för elever utifrån uppbyggnaden, då dessa program är längre och i större utsträckning belyser fokusbokstäverna genom sammanhangen som sketcherna gestaltar. I princip skulle varje program kunna vara en grund för elevens egna läs- och skrivprocess, parallellt med den som gestaltas i programmen. I inledningen presenteras fokusbokstäverna och på detta sätt vägleds eleven in i temat och ett kognitivt arbete runt detta kan starta. Detta leder till att eleven blir en deltagare i karaktärernas process att åstadkomma den avslutande bokstavsföreställningen. Lib skapar förutsättningar för elevers lust och vilja att delta i sättet att uppfatta språk som innefattas i processdiskursen.
Programmen i Bb har designats med utgångspunkten att visuellt, auditivt och verbalt rikta elevers uppmärksamhet mot en bokstav åt gången. Uppdelningen av innehållet i enskilda enheter, som ej konstruerats i en berättande form, skapar inte möjligheter för elever att förstå hur en berättande multimodal text är uppbyggd, vilket innebär att genrediskursen inte gestaltas i Bb. De enskilda inslagen i programmen har dock en potential att fungera som stöd för elevers enskilda skapande av multimodala texter, i berättande form, om en specifik bokstav. Delarna i programmen där barn tillskriver bokstaven olika karaktärsdrag eller skapar bokstäver bidrar med möjligheter så att genrediskursen kan kombineras med kreativitetsdiskursen, i elevers produktion av texter. I Ivanič (2004:223) flerskitsmodell ger en vidare rörelse mot de nästföljande diskurserna, att läsande- och skrivandeaktiviteter är centrala. Med utgångspunkten att Bb designats med ambitionen att väcka elevers initiala intresse för läsande och skrivande, och skapa en interpersonlig mening till bokstäverna, anses inte diskursen om sociala praktiker eller den sociopolitiska diskursen gestaltas i innehållet. Lib erbjuder tittaren en möjlighet att genom de olika sketcherna förstå bokstävers roll i olika sammanhang, för att uttrycka olika betydelser. Sammanhangen förmedlas som berättelser. Tittaren får möjlighet att förstå den berättande strukturen, med inledning, handling och en upplösning. Varje program utgör en berättelse om karaktärernas produktion av föreställningen om fokusbokstäverna. Innehållet i Lib anses bidra till elevers förståelse av hur en berättande text är uppbyggd, och därmed gestaltas genrediskursen (Ivanič, 2004:232). I diskursen om sociala praktiker förmedlas synen att läsande och skrivande syftar till att i sociala sammanhang kommunicera mening (Ivanič, 2004:234). I Lib visar de olika sketcherna sammanhang, om än fiktiva, med relevans i verkligheten, där läsningens syfte kommuniceras till tittaren. Ett exempel är
32
scenen på polishuset, där det är av betydelse att kommissarierna läser orden, för att kunna hitta det försvunna rimmet. Uppfattningen att Lib designats för att skapa intresse för bokstäver och alfabetet genom att uttrycka en interpersonlig mening, bidrar till att innehållet inte anses fokusera läs- och skrivhändelser i den mening som Ivanič (2004) beskriver, vilket innebär en tolkning att diskursen om sociala praktiker eller den sociopolitiska diskursen inte anses gestaltas i Lib. Slutsatsen, att den sociopolitiska diskursen saknar representation i programmen, stöds av uppfattningen att det sociopolitiska perspektivet inom svenskämnet saknas i de lägre skolåren, menar författarna Liberg, et al. (2012:490).
33
Diskussion
Studiens syfte var att undersöka didaktiska val som uttrycks genom designen/utformningen av de språkutvecklande programmen Bästa bokstaven och Livet i bokstavslandet, från UR. Undersökningen har även inkluderat analys av vilka av Ivanič (2004) literacydiskurser som gestaltas i programmen. Genom en kvalitativ textanalys av olika semiotiska resurskategorier (auditiva, verbalspråk och visuella) som förmedlas i programmen visar resultatet att dessa uttrycker en tydlig interpersonlig aspekt. Ett undervisningssammanhang är en social och dialogisk kontext där denna aspekt framstår som betydelsefull för ändamålet, vilket är elevers produktion av kunskaper.