6.1 Tolkning av resultat i relation till Stämplingsteori & Radikal feministisk teori En väsentlig del av stämplingsteorins grund handlar om den primära och sekundära
avvikelsen som Lemert (1951, s.75) introducerade. Kopplas detta till vårt resultat finns det skillnader i vad respondenterna anser är ett rimligt brott att stämplas för, samtidigt ser dem de negativa konsekvenser det kan ge att en persons namn sprids på sociala medier. Det här var den största nackdelen som diskuterades i samband med att skriva ut en gärningspersons namn på sociala medier, att en individ kan få en stämpling på sig som påverkar dennes liv trots att det finns möjlighet att den inte är skyldig.
Det var tydligt i respondenternas svar att de menade att alla typer av offentliggöranden av namn kan ge en stämpling på en individ men det som uttrycktes kan leda till störst stämpling är just om en person pekas ut som skyldig till sexualbrott. Som en av respondenterna
resonerade “Och sen om det kommer fram ett halvår senare att det går inte att styrka något av det här, så är det ändå en stämpel som människan har levt med i ett halvår” (James). Så visar detta på att pekas en person ut kan det skapa en stämpling socialt trots att den inte är dömd i domstol. Knyts det till teorin så kan då denna stämpel ses som en reaktion på den primära avvikelsen och skulle det vara så att personen faktiskt är skyldig och avviker igen och får en ännu hårdare reaktion kan det leda till det som kallas sekundär avvikelse. Uppstår den sekundära avvikelsen kan det då resultera i att individen får en negativ identitet och börjar avvika i linje med denna nya syn på sig själv (Lemert, 1951, s.76). Vi menar dock att sekundär avvikelse nödvändigtvis inte behöver leda till ett liv i kriminalitet men att det kan påverka den utpekades liv negativt och gör att den hamnar i en ond spiral. Precis som en av respondenterna säger “Ja man dömer någon på förhand för man vet ju faktiskt inte om personen har gjort det eller inte… och det kan ju påverka hens både, yrke, privatliv, utbildning, familj, det kan vara väldigt stora konsekvenser (Nora).“
Detta utvecklades ytterligare av Howard Becker (2006, s. 32-33) som menade att om en individ begår en avvikande handling som inte uppdagas kommer personen inte heller uppfattas som en brottsling. Även det motsatta kan ske där en person uppfattas som en brottsling trots att hen inte begått något brott om omgivningen tror att individen är skyldig. Utifrån detta kan det alltså hävdas att avvikelse inte är någonting som finns i sig, utan något som istället uppstår genom omgivningens reaktioner (Becker, 2006) Det här är något som
när det handlar om att skriva ut en gärningspersons namn. Utifrån respondenternas svar går det att se att brott som snatteri och fortkörning ger i princip ingen stämpling då denna typ av brott ses som så små ställt mot de andra brotten som diskuteras. Som vid grövre våldsbrott och sexualbrott där den utpekade individen väldigt tydligt stämplas som avvikande och då särskilt då det handlar om sexualbrott. Ser man till Beckers (2006) utveckling av
stämplingsteorin tyder även resultatet av studien på att sociala medier möjliggör att fler stämplas då det är lättare för den enskilda individen att yttra sig offentligt och sprida
information, vilket ökar risken för att bli upptäckt om en begår ett brott. Därmed upptäcks fler personer som begått brott men det kan även skapa en stämpling av en individ som inte har begått ett brott.
Inom den radikalfeministiska teoribildningen görs antagandet att ojämlikheter i samhället grundar sig i att vi lever i ett ojämställt patriarkat (Renzetti, 2013, s.39) där männen har en högre position i samhället sett till vad kvinnor har. För att applicera detta till vår studie visar det att respondenterna upplevde att män till större del är mer impulsiva “Jag tror att många män framförallt, kan bli väldigt såhär, tappa fattningen om man säger så. När det kommer till sociala medier och även, nä men alltså vilja hänga ut, alltså namn på förövare och sådär” (Pontus). Kvinnor ses istället som mer eftertänksamma: “Det är väldigt svårt men jag tror ändå att alltså vi kvinnor är ju mer tänkande än män oftast. Alltså rent generellt vilket gör, jag tror att, och att vi känner att det gör mer skada, jag tror att män ibland kan agera väldigt snabbt” (Antonia). Trots detta ansåg alla respondenter att män som skriver ut egna
upplevelser om sexualbrott har en högre trovärdighet än kvinnor, trots det att kvinnor är mer utsatta för den typen av brottslighet. Män ses alltså som mer impulsiva men ändå mer
trovärdiga. Dock var detta ingenting som respondenterna reflekterade över vilket vi då tolkar som att det råder att ojämn maktbalans mellan kvinnor och män där män fungerar som överordnade i samhället.
Ett återkommande tema i respondenternas svar var att de inte anser att Sveriges rättssystem fungerar särskilt väl när det kommer till sexualbrott “ jag tycker att det finns uppenbara sprickor i lagföringen framförallt i straffskala för brott som man kanske tycker är lite, som inte leder till så jävla stora konsekvenser, sett till vad ett offer tvingats vara med om liksom” (Pontus). Just detta är något som radikalfeminismen inom kriminologin har haft sitt fokus på; det har undersökts orsaker och konsekvenser av våld mot kvinnor och undersökt det
(Renzetti, 2013, s.40). I just det faktumet så existerar det en svaghet i Sveriges rättssystem enligt våra intervjupersoner, en svaghet som går hand i hand med det som radikalfeminismen kallar för misslyckande.
Vi inledde undersökningen med ett resonemang att män och kvinnor skulle reflektera olika när det kom till att lägga ut uppgifter om en gärningsperson innan den blivit dömd och även att det skulle finnas en skillnad i sättet att reflektera beroende på vilken brottstyp och vilken individ som skrivit inlägget. Detta resonemang höll inte hela vägen eftersom respondenterna inte reflekterade olika på grund av sin könstillhörighet utan snarare vad de hade för egna erfarenheter inom ämnet. Både de manliga och de kvinnliga respondenterna ansåg att kvinnor är mer utsatta, att sexualbrott är det grövsta brottet och att män har en större trovärdighet om de skulle dela sina egna upplevelser om sexualbrott än vad kvinnor har. Vi kan alltså förstå att det finns en ojämn maktbalans mellan män och kvinnor i samhället men att trots detta så resonerar män och kvinnor likt varandra.
6.2 Jämförelse med tidigare forskning
Resultaten från denna studie visar på att brottstypen har en viss betydelse för respondenternas reaktioner vilket inte gick att utläsa i Bogen et al., artikel från 2019 som enkom fokuserade på reaktioner gällande sexualbrott. Respondenterna för den här studien visade på ett större avsky när det gäller sexualbrott och mer nyfikenhet när det gäller våldsbrott. Att vi har valt att inkludera annan brottslighet än bara sexualbrott ger även utrymme till en större förståelse för de starka reaktioner sexualbrott faktiskt genererar i sociala medier sammanhang, en förståelse som inte Bogen et al., (2019) kunde presentera i sin artikel. Vidare gav frågeställningen “Reflekterar personerna olika beroende på vilken brottstyp det handlar om?” en diskussion från respondenterna hur deras bild av Sveriges rättssystem fungerar. De menade på att på grund av sexualbrottens grova karaktär så är inte straffen tillräckliga i jämförelse med annan typ av grova brott. En diskussion som inte hade tillkommit om vi haft samma fokus som Bogen et al., (2019) hade.
Ett annat resultat för denna studie var att män som delar med sig av sina egna erfarenheter av sexualbrott eller namnger en misstänkt gärningsperson skulle mötas av en högre trovärdighet än vad kvinnor generellt gör, vilket går emot det resultat som Hawkins et al., (2019) fick på sin undersökning. De undersökte hur de sociala reaktionerna var av manliga offer på sociala
offerstatus som kvinnor gör i den typen av brottslighet. Något att ha i åtanke för dessa skilda resultat är att metodvalet skiljer sig åt mellan de båda undersökningarna. I vår studie är det fem personer som har intervjuats medan i studien av Hawkins et al., (2019, s.83) är det 379 twitterinlägg som har analyserats. Deras datamaterial är därmed större och mer generaliserbart på ett sätt medan vi har valt att lyfta enskilda personers tankar och reflektioner i ett försök att komma djupare in i hur människor reflekterar.
I vår studie har vi valt att se till den enorma skaran av olika sociala plattformar som existerar idag till skillnad från hur mycket av den tidigare forskningen har gjort (Se Bogen et al., 2019; Hawkins et al., , 2019;Li et al., 2020) där Twitter uteslutande använts som datakälla
analyserna. I och med att vi valde att intervjua människor som spenderar mycket tid varje dag på olika sociala plattformar kunde vi få en förståelse för hur trovärdigheten påverkas
beroende på var (vilken social media) informationen kommer ifrån. Vi kunde till exempel se att de sidor där en person har möjlighet att vara anonym minskar trovärdigheten för dennes uttalande på internet.
Vårt resultat visar på att alla personer inte har samma trovärdighet och att den kan variera beroende på av vem som lägger ut ett inlägg på sociala medier. Hur profilen såg ut, språket som användes och personens bakgrund är några av de faktorer som enligt respondenterna kan påverka trovärdigheten och hur ett inlägg uppfattas. I likhet med Salter (2013, s.229) som analyserat tre olika fall där offren varit kvinnor som fått olika bemötanden när de skrivit ut gärningspersoners namn på sociala medier. Någon bemöttes med stöd och omfamnades samtidigt som någon annan blev kritiserad och hånad för sina inlägg. Samma gäller i vår studie där respondenternas svar tyder på att trots att de säger att trovärdigheten inte påverkas diskuteras exempelvis hur en profils utseende och tidigare inlägg påverkar. Även Hawkins, et al., (2019) undersökte bemötandet av offer som berättar om sexuella övergrepp på Twitter med fokus på män. Deras resultat visade också på att bemötandet ser olika ut och att vissa av männen bemöttes med skämt samtidigt som vissa bemöttes med empati och stöd.
Salter (2013, s.237) skriver även att villkoren för att anses trovärdig och rationell i “counter-public” miljöer kan spegla de könskonstruktioner som finns i den offentliga miljön som etablerats av de mäktiga i samhället. Likaså pekar resultatet i den här studien på att de könsroller som finns i samhället påverkar hur respondenterna uppfattar en mans inlägg jämfört med en kvinnas. Bland annat uppfattades män som mer trovärdiga än kvinnor om de
skrivit ett inlägg om att de blivit utsatta för sexuella övergrepp. Respondenterna beskrev också att trovärdigheten var högre för män just för att “det krävs mer för en man” att skriva ut något sådant för att de enligt normen ska vara starka och osårbara. Samtidigt som kvinnor, trots att respondenterna själva diskuterade att fler kvinnor utsätts för denna typ av brott beskrev att trovärdigheten inte nödvändigtvis sänktes på grund av att det var en kvinna men att de reagerade mindre för att det är mer vanligt förekommande
Resultatet i vår studie visar även att merparten av respondenterna var negativa till att skriva ut namnet på en misstänkt gärningsperson innan den blivit dömd. Men de förklarade även att de förstår de som delar sina historier i hopp om att skydda andra individer. Li et al., (2020) fick ett liknande resultat som visar att sociala medier fungerar som en plattform där människor kan samlas och dela sina erfarenheter, vilket kan hjälpa människor att känna sig stöttade och stärkta av varandra.
6.3 Metodens styrkor och begränsningar
En viktig del i vårt arbete har varit att låta det respondenterna berättat vara centralt och det anser vi den semistrukturerade intervjun har tillåtit oss att göra. Dels för att i den
semistrukturerade intervjun tilläts vi anpassa frågor under intervjuns gång men även
respondenterna hade en stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. I likhet med det Bryman (2011, s.415) säger, att intervjuprocessen blir mer anpassningsbar. Denna frihet gav oss möjligheten att gå in på svar vi ansåg intressanta och fånga upp saker som annars kunnat missas vilket i sin tur bidrog till ett djupare material. Något som kan ha påverkat intervjuerna är att de genomfördes online i Zoom vilket gör att den direkta kontakten som behövs, för att en bra relation ska skapas mellan oss som forskare och respondenterna, går förlorad. Det kan även vara så att andra faktorer påverkat respondenternas svar då distraktioner som finns naturligt i deras hem inte hade funnits i en fysisk intervju. En intervju är inte heller ett likställt samtal där samtalspartnerna fritt möts och är opåverkade av kontexten. Den är snarare en förmedlare som möjliggör vissa sätt att förhålla sig till varandra och försvårar andra (Kvale & Brinkman, 2014, s.122). Samtidigt som Zoom kan ha påverkat intervjusituationen negativt kan det även ha skapat ett mer jämlikt samtal där respondenterna känt att de har en större makt och möjlighet att uttala sig då vi hamnade mer i bakgrunden.
Ingen av författarna till denna studie sitter på en lång erfarenhet att intervjua andra människor vilket kan påverka kvaliteten för intervjun (Kvale & Brinkmann, 2014, s.207-210). På grund av denna faktor bestämde vi att det är en som håller i själva intervjun medan den andra sitter med som en aktiv lyssnare för att kunna vara uppmärksam för de tillfällen där respondentens svar hade en intressant aspekt som borde följas upp. Detta för att inga viktiga följdfrågor eller aspekter skulle gå oss förbi.
Till vår undersökning har vi haft en relativt liten undersökningsgrupp och vars urval
baserades på ett målstyrt urval vilket gör att det inte går att generalisera resultaten på en större population (Bryman, 2011, s.392), men att intervjua ett färre antal personer kan ändå generera ett material som är förhållandevist oberoende av enskilda individers personliga uppfattningar om olika fenomen (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015, s.42). Vi hade som utgångspunkt att intervjua sex respondenter men på grund av en inställd och tidsbrist slutade vi på fem
intervjuer. Något som Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) diskuterar är att det vanligtvis behövs ett större antal intervjuer för att uppnå mättnad men att det även kan uppnås efter ett mindre antal intervjuer. Vi anser dock att vi uppnådde en viss mättnad från dessa fem intervjuer då många av respondenterna gav liknande svar.
6.4 Förslag till fortsatt forskning
Under diskussioner om vidare forskning utformades två förslag där det första är att genomföra en liknande studie men i större skala där en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod kan användas. Den kvantitativa delen utgörs då av enkäter där respondenternas tid på sociala medier kan kartläggas och vilka sociala medier som de använder. Samtidigt som den
kvalitativa delen utgörs av intervjuer där mer djupgående frågor kan ställas om vanor och beteenden på sociala medier men även deltagarnas reaktioner och reflektioner kring olika inlägg på sociala medier. En annan typ av undersökning som kan vara givande är att genomföra den i form av fokusgrupper. Detta för att skapa utrymme för diskussion och kontrollera för om och hur individer påverkas av varandra samt hur könsroller kan spela roll i åsikts skapande. Det här är viktigt att undersöka då sociala medier har utvecklats och
expanderat i en hög hastighet och vi tror att det kommer fortsätta så. Med sociala medier kommer en makt men även ett ansvar som är viktigt att alla förstår.