Eleverna uttrycker att de får bättre koll på sin skolgång genom HMU. De säger att HMU är bra men menar samtidigt att de inte lär sig mer. Är kontrollen och ansvaret över sitt eget arbete en vinst i sig? Eleverna uttrycker att vinsten för dem är höjda betyg nu och att det är bra att kunna ta ansvar när man börjar på gymnasiet och i vuxenlivet. Elevernas uttalande om att HMU är bra men att man inte lär sig mer kan tolkas som att det för dem är betyg och framtid som är viktigast, inte kunskapen i sig. Eleverna uttrycker att man efter ett prov inte följer upp och använder kunskapen vidare vilket leder till att man glömmer bort vad man lärt sig. Detta i kombination med uttalandet om att man tar ansvar för att öva sig inför framtiden gör att jag blir orolig över att det skapas ett större fokus på betyg snarare än att kunskapen värderas. Denna slutsats förutsätter att man är av den åsikten att ökade betyg inte nödvändigtvis är detsamma som ökad kunskap.
Arbetet med HMU-mappen verkar fungera bra. Både elever och lärare uttrycker att de samlade uppgifterna bidrar till att de får bättre koll på vart eleverna befinner sig betygsmässigt. Innehållet i mappen blir också ett bra underlag för utvecklingssamtalet, detta framkommer från samtliga intervjuade. Angående rekflektionen kring skolarbetet förstår jag att både elever och lärare tycker det är bra men också svårt. Eleverna ska efter avslutat HMU-pass skriva en kort reflektion över hur arbetet gick och varför (se bilagor). Eleverna ska också varje termin inför utvecklingssamtal med mentor och föräldrar bland annat fundera på varför man nått det resultat man har och vad man kan göra annorlunda.
Att portfoliometodiken kan leda till elevers ökade insikt och djupare analysförmåga kan vara sanning för vissa men är inte självskrivet. Detta sker inte utan ökad ansträngning från eleven utan kräver ett ökat elevansvar. Ellmin menar att det är eleverna själva som ansvarar för att ställa upp mål för lärandet och genom reflektion utvärdera hur man skall gå tillväga för att fortsatt nå målen. (Ellmin, 1999). Vad som framkommer genom intervju med rektor och HMU-ansvarig på skolan är att ovanstående kräver ett organiserat arbetssätt och vägledning från lärares sida. Det ökade elevansvaret är inte möjligt utan struktur från lärarhåll, vilket i några arbetslag inte fungerar fullt ut i dagsläget. För att arbetet med HMU ska fungera krävs alltså bra samarbete och struktur hos lärarna. Utan detta skapas inte de förutsättningar som krävs för att eleverna i sin tur ska kunna ta kontroll över lärandet.
33
Med struktur menar jag här att lärare inom och mellan arbetslag arbetar efter samma linje, att man gör på samma sätt i alla klasser. Vad gäller förutsättningar tänker jag på den information och tydlighet som bör komma från lärarna för att eleverna ska kunna veta hur de ska arbeta och vad de ska göra. Det kan till exempel handla om arbetet med matriser över kunskapskraven i varje ämne, något som samtliga ämneslärare ska arbeta med för att få eleverna att förstå målen med respektive ämnesområde. Det kan på HMU- tiden handla om att organisera det så att eleverna faktiskt kan få tillgång till varje ämneslärare under HMU-tiden för att diskutera de ämnen de ska höja sig i. Detta är i dagsläget problematiskt efterssom ämneslärarna är upptagna med ”sin” klass och inte hinner samtala med elever från andra klasser än sin egen.
Eleverna säger att de inte lär sig mer i och med HMU. Jag tolkar det som att de menar att de inte lär sig mer där än i någon annan verksamhet på skolan. De uttrycker att de får bättre koll och bättre resultat i och med HMU, men att de inte lär sig mer. Innebär bristen på ökat lärande att HMU skulle vara onödigt? Kanske kan det vara så att det i den resultatstyrda skolan är målen som fokuseras oavsett om kunskap uppstår eller inte. Kanske kan det vara så att eleverna ännu inte utvecklat förståelse för att se sambanden mellan skolarbete och kunskapsinhämtning. Det borde ju rimligtvis vara så att högre betyg också innebär att eleverna vet mer. Men, som Söderström också tar upp, det kan vara så att eleverna genomför sitt arbete utan att faktiskt lära sig något. (Söderström, 2006 s. 188).
Å ena sidan ska skolan förmedla kunskap, kunskapsinnehåll, å andra sidan ska eleverna själva ta ansvar över sina studier, elevens kunnighet. Det sistnämnda får inte misstolkas så att eleverna själva bör veta vad de ska lära sig. Lärare har ett mycket stort ansvar att tillhandahålla information och innehåll i varje ämne. Vad eleverna ska göra är att hålla koll på vart de ligger i varje ämne och vart de vill nå. De ska också genom HMU får mer övning i att överblicka sitt arbete och reflektera över vad som går bra och vad som kan göras bättre. Lärarna måste fortfarande ta det största ansvaret för vad som ska läras ut, hur det ska göras för att nå alla elever och visa en tydlig struktur för att eleverna inte ska känna sig lämnade därhän. Detta illustrerades i exemplet med utvecklingssamtalen ovan där eleverna uttryckte att det blir bättre om läraren håller i samtalet, för att de ställer bättre frågor. Både pedagogen och eleven ska ha kunskap om på vilken nivå eleven befinner sig men det är pedagogen som ska veta vad eleven skulle klara härnäst.
34
Genom intervjuerna framgår att eleverna i och med HMU ökar sina resultat vilket är ett av målen med arbetet. Om de däremot ökar sina kunskaper i respektive ämne låter jag vara osagt. Eleverna uttrycker att de inte lär sig mer. Om detta beror på att de faktiskt inte gör det eller att de har svårt att se sin egen inlärning lämnar jag till vidare forskning.
Vad gäller elevernas mognad har jag genom detta arbete förstått att eleverna har svårt att lyfta blicken och greppa kring arbetet i stort och på lång sikt. Eleverna uttrycker att de har svårt att reflektera djupgående över sitt arbete och sina resultat. Flera elever yttrycker däremot att den struktur som HMU erbjuder gör det lättare att få koll och kontroll på sitt eget arbete och att höja betygen.
Innan jag påbörjade intervjuerna på den aktuella skolan såg jag HMU-arbetet som problematiskt. Jag såg att eleverna hade svårt att styra upp sitt arbete och veta vad de skulle göra och hur det skulle gå tillväga på den utsatta HMU-tiden. Under arbetets gång har min uppfattning dock ändrats. Jag ser HMU-arbetet och ansvarstagandet som positivt för elevernas utveckling och genom att införa HMU i tidigare åldrar skulle eleverna på högstadiet troligtvis utvecklat sitt sätt att strukturera och reflektera. Även om tonårshjärnan inte är fullt utvecklad och att det kan vara svårt att planera för framtiden i denna ålder tror jag här att övning ger färdighet. Förutsatt att lärare och arbetslag skapar goda förutsättningar genom att arbeta efter en gemensam linje och vara konsekventa.
Kanske är det så att eleverna lär sig mer i och med HMU. Det lär sig genom ansvar att strukturera och få koll på sin skolsituation, vilket leder till högre resultat för många. För att eleverna ska kunna nå ökad kunskap tror jag däremot att mer ska till. Då behöver man sätta ämnesinnehållet i relation de fyra f:en som ingår i begreppet kunskap och detta innefattar inte HMU – än så länge. Fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet handlar mer om hur lärare organiserar undervisningen än om elevernas eget ansvar att ta kontroll över sitt lärande och där är arbetet med HMU inte än.
Vidare forskning.
Under detta arbetes gång har några frågor fått svar och många nya frågor dykt upp. Vad som vidare vore intressant att undersöka är hur det ser ut om några år då HMU-projektet arbetats in av lärare, ledning och elever på den aktuella skolan. Jag skulle också vilja få
35
undersökt om ökade betyg är detsamma som ökad kunskap och vad som händer med det sociala när allt mer tid går till fokus på kunskap.
36