Undersökningen utgick ifrån frågeställningarna om hur överlämningar mellan högstadiet och gymnasiet går till på ett antal skolor samt hur lärarna på ett antal mottagande skolor
upplever att överlämningar fungera.
“Alla elever behöver någon form av ledning och stöd för sin kunskapsutveckling – vissa mer, andra mindre”. Så inleds ett kapitel i regeringens proposition (2017/18:183) där rubriken för kapitlet lyder “Bristande stöd kan leda till studiemisslyckanden”. Dessa två meningar är väldigt talande för hur viktigt det är att elever får det stöd och stöttning som de behöver och här poängterar regeringen att det är ytterst viktigt att en elev får sitt rättmätiga stöd i tid. För just att stödet sätts in för sent, har för liten omfattning eller saknas helt har visat sig vara orsaker till att elever hoppar av sina gymnasiestudier. Vidare pratar man i
propositionen (2017/18:183) om “det kritiska första halvåret” som ny elev på gymnasiet där en dåligt start kan påverka om du kommer att lyckas med dina studier eller inte.
När det kommer till lagar och lagändringar så är de en del i ett system (Makronivå) vars information ska förmedlas till andra system, ända ner till eleven (Mikronivå). Då är det återigen i gränssnittet (Öquist, 2016) som informationen verkar komma bort eller förändras. Rektor som är ytters ansvarig för sin organisation ska hela tiden vara uppdaterade i nya lagar och kompletteringar till skollagen. Kan det vara så att många rektorer inte förmedlar sin kunskap om lagar och lagändringar till sina medarbetare? Hen ingår i en egen nivå inom systemet där lärare är en nivå och elever en annan. Även här talar man om gränssnitt (Öquist 2016) vilket innebär att även här kan det bli problem i överföringen av information, mellan nivåerna. Samtidigt är lagar ibland otydligt skrivna och öppna för tolkning därför kan ju fallet vara att rektor faktiskt har informerat sina medarbetare tydligt om lagen om överlämningar, men hen då har gett sin tolkning av denna lag.
Om man ser till en elevs hela skolgång som ett system från F-klass till studenten på gymnasiet blir det tydligt i undersökningen att det mellan skolbyten/ny skolform finns brister i hur och vad som informeras mellan dem. Detta är något som politiker på regeringsnivå verkar vara medvetna om och har jobbat med att förtydliga lagar som gäller just
överlämningar. Dock verkar ingen ha helhetssynen och aktivt jobba med att täppa till dessa luckor i systemet ute i verkligheten För på skolorna ute i verkligheten verkar man förstå att överlämningar är viktiga för att elever ska klar sin skolgång och de verkar även vilja ha ett
fungerande system för hur en överlämning ska gå till. Om detta då kräver mer resurser eller att det avsätts mer tid i en lärares tjänst är något som borde ses över på regeringsnivå. När man bara lämnar varje lärare att lösa “problemet” på egen hand blir det att man ser individen som en bärare av ett problem och inte att problemet i sig ligger i systemet och att man genom att ha en gemensam helhetssyn kan få en lärande organisation (Senge, 2016).
Min hypotes var att det på flertalet skolor inte finns fungerande rutiner för hur en
överlämning/ett mottagande av överlämning ska ske. Utan att man på många grundskolor gör ”det de ska” det vill säga fyller i överlämningsblanketter som kommunen har skapat och lägger in dem i kommunens lärplattform/skolsystem. Att många elever inte kommer att gå på kommunens gymnasieskola, utan på en skola i en annan kommun, är inget som man gör något åt då man gjort det man blev tillsagd att göra. Detta innebär att de elever som börjar
gymnasiet utanför sin grundskolekommun inte kommer att ha fått sina anpassningar
överlämnade då dessa skolor inte kan nå de dokument som ligger i ett skolsystem i en annan kommun eller eventuellt blir stoppade p.g.a. sekretess. Samma sak gäller alla elever som börjar på en friskola då ingen av dessa har tillgång till någon kommunal databaser. Studien påvisade dock att det finns skolor som ser till att alla överlämningar kommer till den skola som deras elever sökt till och att de även ser till att mottagande skola tagit emot
överlämningen, vilket var tanken med att skärpa lagen om överlämningar. Men även hos de skolor som sköter sina överlämningar blir det rörigt när gymnasieskolor hör av sig en bit in på terminen och ber om överlämningar trots att de redan skickat en överlämning för just den eleven. Problemet kan ju då ligga i att gymnasieskolan inte kan nå dessa dokument eftersom de inte är behöriga att logga i deras skolsystem (t.ex. annan kommun/friskola). Men det kan även vara så att en elev har bytt gymnasieskola under terminen och den nya skolan har inte fått någon överlämning från den förra gymnasieskolan, vilket då gör att den nya
gymnasieskolan hör av sig till grundskolan.
En annan del av min hypotes var att skolorna skulle tycka att överlämningarna har blivit sämre efter att lagen införts då man litar på att det nya överlämningssystemet fungerar. Innan var varje mottagande skola tvungna att mer eller mindre själva ta reda på vilka behov de nya eleverna kan behöva och bad föräldrar/förra skolan att skriva ner dessa i en överlämning. Mottagande skola hörde av sig i förväg till grundskolorna för att få information om nya elever. Färre elever kom då till sin nya skola utan att skolan visste något om deras behov/vilka anpassningar som var framgångsrika. De elever som kom utan någon överlämning, trots att de
haft anpassningar innan var oftast de som föräldrarna hade nekat grundskolan till att skicka med en överlämning. Deras barn skulle få en nystart utan att någon hade några förutfattade meningar om dem eller deras studier. Det som framkom i undersökningen var dock inte om överlämningarna blivit bättre eller sämre utan att det finns mer att önska. Däremot var det övervägande som hänvisade till lagen när det gäller att göra en överlämning utan föräldrarnas godkännande, så där verkar det ha blivit en förbättring. Eleven gynnas inte att information inte lämnas över och en “nystart” kan nu vara en start med rätt förutsättningar, inte som tidigare “ett oskrivet blad” där man hamnade i lärmiljöer som inte var anpassade eftersom man inte visste om elevens behov.
Sammanfattningsvis kan man säga att resultatet visar att det råder olika uppfattningar mellan skolformerna om hur bra överlämningarna fungerar i nuläget och lagen verkar inte ha fallit ut så väl som grundtanken var. Tanken med lagen var att ingen information som var viktig för en gymnasieskola att veta om en elev och dess behov skulle lämnas kvar på den gamla skolan, utan all väsentlig information måste lämnas över, nu även utan VHs tillåtelse. Men så har det alltså inte blivit, inte om man ser till resultaten i denna undersökning.
Gymnasielärare upplever att de ofta får för lite information för att kunna planera sin
undervisning utifrån elevers behov, dels för att de ofta inte får någon information om en elev inte har en diagnos och dels för att överlämningsystemet/rutinen mellan skolor inte verkar fungera optimalt.
Hela specialpedagogutbildningen vilar på ett systemteoretiskt tänk och i och med det behöver de som jobbar på skolan få information/utbildning inom detta. Samverkan inom skolan och mellan skolor behöver bli bättre och att de som jobbar på arbetsplatserna behöver se till helheten och inte bara till delarna. Här är specialpedagogen och EHT en viktig del i att arbeta med just att se till helheten då det redan ska ingå i deras vardagliga jobb. Men jag tror att arbetet med ett systemteoretiskt tänk i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet behöver bli mer tydligt för alla medverkande på alla nivåer - skol, grupp och individnivå. Även här behöver samverkan både inom skolan och mellan skolor bli bättre. Det finns mer att önska och även om detta kan vara det först arbetet som görs om överlämningar mellan
grundskola och gymnasiet sedan lagen infördes 2018 finns det mer att forska om i denna viktiga fråga.
Framtida forskning inom området kan vara att se överlämningar ur elevers och/eller vårdnadshavares perspektiv. Hur upplever de att överlämningar fungerar? Vad skulle kunna
göras bättre/annorlunda? Här skulle det även vara intressant att se till vårdnadshavare till barn som behöver extra stimulering i skolan, hur ser de till att mottagande skola vet att deras barn behöver utmanas för att utvecklas? Även forskning kring hur man ska få ett helhetsperspektiv på överlämningarna så att det inte blir missförstånd i gränssnitten. Vem ska ha översikten? Kan någon ha en helhetssyn då det är så många delar som bildar det stora systemet?