Jag kommer i detta kapitel diskutera hur mitt insamlade material kan tolkas utifrån tidigare forskning och litteratur som beskrivits i kapitel fyra.
Det blir av intervjupersonernas utsagor, och som ges stöd av i enkätsvaren, tydligt att man inte upplever att man kan påverka situationen där ens närmiljö planeras att kraftigt omvandlas.
De tillfrågade personerna uppvisar frustration och många gånger en fientlig inställning mot kommunen. Gemensamt är att man upplever att när tillfälle ges, eller man tar sig utrymme att säga sin mening, så talar man inför döva öron. Trots att de kommunala tjänstemännen uppger att det funnits vissa tillfällen för dialog upplever inte respondenterna att detta har bedrivits. Man upplever att kommunen till och med uppmanar att inte framföra åsikter vid vissa tillfällen, samt att diskussion vid olika tillfällen har tystats. Dessutom upplevs den kommunala kommunikationen som svårförstådd och otydlig.
Det finns en viss risk, till följd av det insamlade materialets homogenitet, att jag fångat just de personer i stadsdelen som är särskilt missnöjda med kommunens planer. Man bör ha i åtanke att det säkerligen finns personer som är likgiltiga till planerna och de som ställer sig positivt till projekten, och därför kanske inte heller ser någon poäng i att delta i denna studie genom att svara på enkäten eller dela sina upplevelser i en intervju. Inte desto mindre visar enkäten på att åtminstone fjorton personer utöver intervjupersonerna, upplever att möjlighet till medborgarinflytande varit dålig. Det går inte utifrån detta material att fastslå att det kommunala handlandet och kommunikation i realiteten varit så dålig som respondenterna uppge. Istället får man fråga sig varför just dessa personer är så pass upprörda. Khakee (2006, ss. 14–19) pekar på att planerare och medborgare har olika perspektiv på vad medborgardeltagande ska innebära. För tjänstemännen verkar insamlandet av information vara målet, varför de relativt få och begränsade tillfällena till dialog med boende tillsammans med det material som Uppsalahem tidigare samlat in kan antas vara tillräckligt. För boende förefaller målet istället vara att påverka offentliga beslut, vilket man inte upplever sig ha möjlighet till och resulterar i det Arnstein (2019, s. 24) beskriver som en tom och frustrerande kamp för de maktlösa. Inte desto mindre förefaller projekten i Eriksberg engagera ett stort antal boende.
I sina texter om medborgardeltagande i samhällsplanering lyfter Khakee (2006, ss. 14–16), och framförallt Fischer (2016, s. 352), svårigheter att engagera även den mest kompetenta medborgaren om denne inte ser någon vinst med engagemanget. De menar att man deltar i lägre utsträckning om man upplever att man inte kan påverka planernas utfall. Det finns vissa svar i empirin som styrker detta, enkätpersoner som uppger att de inte deltagit i samråd då de inte upplever att det finns någon möjlighet att påverka. Men empirin visar i högre utsträckning
30 snarare på att det i Eriksberg finns ett mycket stort medborgerligt engagemang för den planerade förtätningen, men att detta i motsats till Khakee (2006) och Fischer (2016), kan grunda sig i upplevelser av att man inte kan påverka. I detta fall blir påverkan, ”vinsten”, att stoppa kommunens planer. Med undantag för skriftliga yttranden och det juridiska överklagandet, har engagemanget då inte följt de traditionella vägarna för medborgardeltagande i planering.
Exempel på detta är de protestaktioner man bedrivit i Blodsstensskogen och Hammarparken genom utmärkande av huskroppar med plastband och andra typer av guidningar dit politiker bjudits in.
Min empiri visar att det finns en uppfattning hos flera boende att samråd är tillfällen för att uttrycka sig om, och kunna diskutera, planers innehåll trots att tjänstemännen uppger vikten av att särskilja samrådet från andra former av dialog som en i huvudsak informativ tillställning. I Plan- och Byggnadslagens 5 kap 12 § står det att samrådet ska syfta till att få in ett så bra beslutsunderlag som möjligt, samt ge möjlighet till insyn och påverkan. I följande paragraf fastslås det att: Under ett samråd om ett planförslag ska kommunen redovisa förslaget, skälen för förslaget, det planeringsunderlag som har betydelse och hur kommunen avser att handlägga planförslaget. (SFS 2010:900. Plan- och Bygglag). Att boende i Eriksberg uppvisar frustration över att diskussion vid möten har tystats kan ses som symptom på att kommunen misslyckats i sin kommunikation av vad begreppen samråd och granskning innebär. Denna reflektion grundar jag dels på hur personer beskrivit att ansatserna till diskussion har tystats, men också av den information som framgår på kallelsen i bilaga 5. Där står att det är dags för granskning, men ingen förklaring till vad detta betyder i planeringsmässiga sammanhang. Granskning är i ordets vardagliga kontext ett verb som syftar till att syna eller noggrant undersöka något (Svenska Akademien, 2015) och Att samråda, innebär enligt Svensk Ordbok (2009) att diskutera (ngt) för att uppnå enighet om ståndpunkt och handlande. Jag förstår intervjupersonens Marias frustration över att detta inte tydliggörs i kommunikationen.
Frustrationen kan också ses som symptom på att användandet av Uppsalahems underlag, med mindre tillägg av dialog inte varit tillräckligt i fallet Eriksberg. Istället för att skapa legitimitet för planerna, som Khakee (2006, s. 15) beskriver som en av medborgardeltagandets styrkor, har det i Eriksberg resulterat i en fientlig retorik och misstro från de boendes sida. De eftergifter som kommunen har gjort i Planprogrammet för Eriksberg och Ekebydalen samt Detaljplan för kvarteret Södra Kalkstenen efter samråd respektive granskning, upplevs exempelvis som försök till att blidka opinionen genom att dra ner en i förväg överdriven omfattande plan. Det finns i min empiri flera belägg för att medborgardeltagandet i Eriksberg inte sträcker sig över ett symboliskt deltagande på Arnsteins (2019, ss. 26–33) deltagarstege:
tjänstemännen refererar återkommande till medborgardeltagande som insamling eller spridning av information, boenden upplever att deras åsikter inte tas till vara på samt att de icke-formella formerna av protest riktar sig mot politiker och inte planerare. Detta ser jag som att man försöker få mer makt genom att rikta sig direkt till beslutsfattarna.
Jag vill peka på att de starka reaktionerna från boende är symptom på att man har förväntat sig ha ett större inflytande än vad man i praktiken besitter. Även de konspiratoriska påståenden och beskyllningar mot kommunala handlanden som framkommer i empirin, exempelvis att man
31 inte bryr sig om de åsikter som förs fram, kan tänkas förklaras av detta. Två personer uppger att man saknar det medborgardeltagande som Uppsala kommun har uttalat sig om ska finnas vid stadsplaneringsprojekt. I denna bemärkning menar jag att det finns vissa likheter med det som Henecke och Kahn (2002) benämner som glappet mellan den offentliga retoriken och det praktiska handlandet vid medborgardeltagande. Reaktionerna kan också vara symptom för de asymmetriska maktförhållandena som Khakee (2006, ss. 16–17) samt Henecke och Khan (2002, ss. 27–33) beskriver som planerarnas övertag gällande medborgardeltagande till följd av utformning och språkbruk. De icke-formella vägarna för att visa missnöje, genom exempelvis utmärkandet av huskroppar med plastband i Blodstensskogen och Hammarparken, kan ses som konkreta uttryck av frustration över detta. Jag har inom ramarna för denna uppsats inte fördjupat mig i samrådsmötenas utformning och genomförande, vilket hade behövts för att tydligt förankra en sådan reflektion. En intervjuperson uppger att man på samrådsmötena befinner sig i ett informationsunderläge gentemot planerarna, vilket stämmer samman med Henecke och Khans (2002) beskrivning av fenomenet och vore således intressant att fortsätta studera.
Så rör det sig om dåligt utförda projekt av Uppsala kommunen, eller om okunskap om processerna hos de boende i stadsdelen Eriksberg? Min empiri kan varken fastställa eller avfärda något av detta. Vad som däremot kan sägas om situationen i Eriksberg är planerare och boende har olika perspektiv på vad platsen har för befintliga värden och möjligheter (Clark och Wright, 2018, ss. 64–65) samt olika syn på vad medborgerligt deltagande ska innebära.
6. SLUTSATSER
Syftet med denna studie var att studera boendes upplevelser av tre planprocesser i Eriksberg, samt hur inbjudan och kommunikation kring medborgardeltagande relaterar till motstånd som uppstått. Utifrån ovanstående empiri, diskussion och tidigare forskning på området medborgardeltagande, kan följande svar på forskningsfrågorna formuleras.
På vilket sätt har medborgare bjudits in att delta i planprocessen? I Eriksberg har detta framförallt skett via inbjudningar att delta vid samråds- och granskningstillfällen för planprogrammet och detaljplanerna. Empirin pekar på att medborgarna i stadsdelen tillåts ett symboliskt deltagande i planeringsprocesserna enligt Arnsteins (2019) definitioner.
Hur har boende upplevt och reagerat på möjligheten till medborgerligt deltagande? Boende i Eriksberg, aktiva inom motståndet såväl som enkätpersoner, visar på stort missnöje gällande möjligheten att påverka utvecklingen i Eriksberg. Jag vill mena att detta kan bero på att man som boende förväntat sig ett större inflytande än vad som i praktiken ges utrymme till. Detta kan vara en följd av att termer som samråd och granskning borde ges tydligare förklaringar, men också att planerare och boende verkar ha skilda åsikter på vad medborgardeltagandet ska innebära.
Vilka typer av protester har uppstått, och på vilket sätt är de relaterade till kommunens planering och kommunikation? Min empiri visar att det kan finnas ett medborgerligt engagemang till följd av att man inte upplever sig kunna påverka planernas utfall. ”Vinsten” som Khakee (2006) och Fischer (2016) beskriver, utgörs av att planerna stoppas med formella
32 juridiska medel som en överklagan. Man har även utvecklat andra icke-formella vägar, exempelvis aktionerna i Blodstensskogen, för att visa missnöje genom egna initiativ till dialog och protestaktioner, vilka kan ses som konkreta uttryck för det asymmetriska maktförhållande som Khakee (2006) pekar ut mellan planerare och medborgare.
Upplevelser av av att kommunen har bemött de boende i Eriksberg med tomma ord och döva öron bör tas på allvar, men dess sanningshalt kan inte fastställas i denna uppsats. Faktum kvarstår att dialogen mellan boende och kommunen har skötts på ett sådant sätt att protester, misstro och fientlig retorik bland boende har uppkommit istället för tilltro och legitimitet för planerna.
33
7. Referenslista
Arnstein, Sherry R., 2019. A Ladder of Citizen Participation. Journal of the American Planning Association 85 (1), 24-34. doi: 10.1080/01944363.2018.1559388
Bryman, A. och Nilsson, B., 2016. Samhällsvetenskapliga metoder, 3. uppl. Malmö: Liber.
Clark, J. och Wise, N. (red.), 2018. Urban Renewal, Community and Participation: Theory, Policy and Practice. Cham: Springer International Publishing AG.
Fischer, F., 2016. Participatory Governance: From Theory to Practice. I Fainstein, S. och Defilippis, J., (red). Readings in Planning Theory., 4. uppl. Chichester: Wiley-Blackwell, 348–362.
Henecke, B. och Khan, J., 2002. Medborgardeltagande i den fysiska planeringen: en demokratiteoretisk analys av lagstiftning, retorik och praktik. Lund: Department of Sociology, Lund University.
Hägred, U., Mogren, R., och Nilsson, M., 2010. Boendeinflytande i praktiken. Karlskrona:
Boverket.
Khakee, A., 2006. Medborgardeltagande i samhällsplaneringen. I Blücher, G. och Graninger, G.
(red). Planering med nya förutsättningar: ny lagstiftning, nya värderingar. Linköping:
Stiftelsen Vadstena forum för samhällsbyggnad, 11–24.
Mral, B., 2014. Genus, status och motståndets retorik. I Fischer, O., Mehrens, P och Viklund, J (red). Retorisk kritik: teori och metod i retorisk analys. Ödåkra: Retorikförlaget, 245–258.
Nacka Tingsrätt, 2019. Kompletterande överklagande avseende mål P 432–19 Detaljplan kvarteret Södra Kalkstenen. Nacka: Mark- och Miljödomstolen.
Plan- och Bygglag (2010). Stockholm. SFS 2010:900.
Regeringen, 2018. Regeringens skrivelse 2017/18:230 Strategi för Levande städer – politik för en hållbar stadsutveckling. Stockholm.
Simonsson, C., Hjorth, M., Sandberg, H., & Thelander, Å. 1998. Möten på fältet. Kvalitativ metod i teori och praktik. Rapport/Sociologiska institutionen, Lunds universitet.
Stahre, U., 2014. En stad för de många eller för de få: om allmänningar, sociala rörelser och rätten till staden i det nutida Stockholm. Stockholm: Bokförlaget Atlas.
Uppsala kommun, 2016. Planprogram för Eriksberg och Ekebydalen Programsamrådsredogörelse. Uppsala: Plan- och byggnadsnämnden.
Uppsala kommun, 2017. Planprogram för Eriksberg och Ekebydalen. Uppsala: Plan- och Byggnadsnämnden.
Uppsala kommun, 2018. Detaljplan för kvarteret Södra Kalkstenen, del av Norby 31:74.
Planbeskrivning. Uppsala: Plan- och Byggnadsnämnden.
Uppsala Kommun, 2018. Statistik om Uppsala kommun 2018. Uppsala:
Kommunledningskontoret.
Uppsala kommun, 2019. Detaljplan för Hammarparken, del av Eriksberg 1:27. Planbeskrivning.
Uppsala: Plan- och Byggnadsnämnden.
34 Wachs, M., 2016. The Past, Present and Future of Professional Ethics in Planning. I Fainstein, S.
och Defilippis, J., (red). Readings in Planning Theory., 4. uppl. Chichester: Wiley-Blackwell, 464–479.
Yin, R. K. och Nilsson, B., 2007. Fallstudier: design och genomförande. Malmö: Liber.
Intervjuer
”Anya”, boende i Eriksberg, sekreterare i förening som motsätter sig kommunens planer. 2019.
Intervju 4 december.
”Maria”, boende i Eriksberg, initiativtagare och ordförande i förening som motsätter sig kommunens planer. 2019. Intervju 9 december.
”Louise”, boende i Eriksberg, aktiv medlem i förening som motsätter sig kommunens planer.
Intervju 13 december.
Tjänsteman 1, tidigare projektledare för Planprogram för Eriksberg och Ekebydalen, Stadsbyggnadsförvaltningen, Uppsala kommun. Uppsala. 2019. Intervju 11 december.
Tjänsteman 2, handläggare för kommande detaljplan i Eriksberg, Stadsbyggnadsförvaltningen, Uppsala kommun. Uppsala. 2019. Intervju 11 december.
Internet
Boverket, Samrådskretsen. 2018
https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/plane
ring/detaljplan/detaljplaneprocessen/standardforfarande/samrad/samradskretsen/
[Hämtad den 2020-01-09]
Boverket, Standardförfarande. 2018.
https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/detaljplaneprocessen/standardforfarande/
[Hämtad den 2019-12-15]
Boverket, Vad är en detaljplan. 2014.
https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/detaljplaneinstrumentet/vad-ar-detaljplan1/
[Hämtad den 2019-12-15]
Kinder, P. D., Nimby (Not in My Backyard) phenomenon. 2008. SAGE knowledge.
https://sk.sagepub.com/reference/ethics/n577.xml [Hämtad den 2020-01-08]
SCB, Antal personer och hushåll samt antal personer per hushåll efter region. 2011–2018.
http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101S/Hus hallT09/table/tableViewLayout1/
[Hämtad den 2020-01-02]
35 Svenska Akademins Ordlista, granska. 2015
https://svenska.se/saol/?hv=lnr28877 [Hämtad den 2020-01-05]
Svensk Ordbok, samråda. 2009
https://svenska.se/tre/?sok=samr%C3%A5da&pz=1 [Hämtad den 2020-01-05]
Uppsala kommun, Detaljplan för kvarteret Södra Kalkstenen är antagen, 2019
https://bygg.uppsala.se/planerade-omraden/eriksberg/aktuellt/detaljplan-for-kvarteret-sodra-kalkstenen-ar-antagen/ [Hämtad den 2019-12-06]
Uppsala kommun, Detaljplaneprocessen steg för steg. 2017.
https://bygg.uppsala.se/samhallsbyggnad-utveckling/detaljplanering/detaljplaneprocessen/detaljplaneprocessen-steg-for-steg/
[Hämtad den 2019-12-15]
36
BILAGA 1
BEGREPPSFÖRKLARING TILL PLANPROCESS VID STANDARDFÖRFARANDE