Här diskuteras och analyseras de metoder och resultat som framställts tidigare i rapporten.
Har det jobbats utifrån det syfte och de frågeställningar som var bestämda. Har det skett någon upptäckt inom ämnet som är viktigt för vidare utveckling. Kan framtida examensarbeten vara bra hjälpmedel för att utveckla undersökningen och osäkerheten av gränspunkter.
5.1 Metoddiskussion
Valet av metod gjordes tidigt i projektet och i diskussion med kontaktperson på Lantmäteriet. Lantmäteriet använder i dag vanligtvis NRTK-mätning för att kontrollera och sätta ut gränspunkter.
Att NRTK-mätning var en lämplig metod i dessa områden bestämdes utifrån att de saknar ett inmätt stomnät, vilket är vanligt i äldre stugområden och skogsfastigheter. Skulle fristationsuppställ med totalstation användas hade det ändå krävts GNSS-utrustning för att skapa koordinater med kända punkter. Användandet av NRTK-mätning har i dag bevisats kunna uppnå de nivåer som den angivna lägesosäkerheten låg på. Hade totalstation använts kunde möjligtvis lägre osäkerhet på enskilda punkten uppnås. Detta hade däremot varit väldigt tidskrävande, då det var större skogsbeklädda områden med kuperad terräng vilket gav dålig sikt mellan gränspunkter.
5.2 Resultatdiskussion
Mätningarna för de tre områdena gjordes under början av maj, vädret var skiftande med sol, blåst och regn men inget som nämnvärt verkar ha påverkat resultatet. Jonosfärsmonitor som finns tillgänglig via Swepos visas i figur 2-4. Denna visar vilka störningar från jonosfären som fanns under alla tre mätdagar (i Svealand). Här visas att inga märkvärdiga störningar från jonosfären kan ha påverkat resultatet under någon av dagarna.
5.2.1 Rudsberg Strandvik
Rudsberg Strandvik är ett sommarstugeområde i Kristinehamn kommun. Förrättningen i detta område är gjort på 70-talet. Koordinaterna är från ett lokalt 1000 x 1000-nät och har
Figur 4 visar jonosfäriska
23
på senare tid transformerats genom inpassning och digitaliserats när det lagts in i DRK.
Mätningar har även utförts i området på senare tid och numera har punkterna på området en lägesosäkerhet på 0,05 meter och 0,2 meter. Koordinaterna är inmätta med SWEREF 99 13 30 Två av punkterna hittades inte på plats och kunde således inte mätas in. Dessa punkter var 10260 och 10272.
26 punkter hittades och kunde mätas in. Resultatet visar varierande lägesosäkerhet. Åtta av punkterna når inte upp till den lägesosäkerhet som är satt för området.
Punkt 19188 visar en radiell avvikelse på 2,335 meter, vilket kan innebära att den på något sätt har flyttats från sin angivna ursprungsposition enligt DRK, (se figur 5).
Punkt 19187 visar en lägesosäkerhet på 0,546 meter. Vid denna punkt var röret snett och det låg nedtagna träd vid punkten.
Både punkt 19188 och 19187 står i förrättningsakten med en lägesosäkerhet på 0,2 meter och att de är inskrivna som
”geodetisk annan metod”. Punkterna har mätts in vid röret går snett ner i marken vilket kan ha bidragit till att det blir en avvikelse här.
Förrättningen och gränsmarkeringarna, som är från 1970-talet, har transformerats och vissa av punkterna även mätts in. Det kan ha skett en del under dessa steg när lägesosäkerheten sattes, detta kan vara en naturlig orsak till att vissa av punkterna helt enkelt inte då når upp till den bestämda lägesosäkerheten. De flesta av markeringarna stack dessutom upp en-två decimeter ovanför mark vilket gör dem mer utsatta.
En annan intressant upptäckt var att hälften av punkterna på Strandvik inte var inmätta på senare tid och då inte kvalitetsförbättrande (punkt 10260 – 10278), dessa punkter visar sig ha sämre lägesosäkerhet än de kvalitetsförbättrande och inmätta punkterna (punkt
111-Figur 5: Punkt 19188, visar vart punkten är och var den borde vara enligt DRK
Figur 6 visar punkt nummer 10276 vilket gränsmarkeringen är snedlutande.
24
123, 19187 och 19188). Av de som var inmätta var det endast 3 av de 14 punkterna som låg över den angivna lägesosäkerheten, två av dessa var punkt 19187 och 19188 som är kända för att vara stora avvikelser på. Av punkterna som inte är kvalitetsförbättrande var det 5 av 12 som låg över den angivna lägesosäkerheten. Gränspunkterna 19187 och 19188 är inpassade gränspunkter och därav kan detta påverkat
Punkt 10278 hade en gränsmarkering som stack upp en bra bit ovan jord och var dessutom sned. Vid denna punkt placerades mätstången bredvid röret och dess troligt korrekta placering i marken. Denna punkt gav en lägesosäkerhet på 0,033 meter, vilket är inom kraven. Svårt att säga om denna punkt är godkänd, eftersom mätningen utfördes där trolig placering är och inte vid den faktiska placeringen.
I sin helhet är det cirka 66 procent av de inmätta punkterna som håller sig inom den angivna standardosäkerheten på 0,05 och 0,2 meter. Under mättiden var det bra satellituppfång och som minst 13 satelliter för en av punkterna och med ett snitt på 18 stycken för alla mätningar. Horisontella precisionen i mätningarna låg på högst 0,038 meter för en av punkterna och hade ett snitt på 0,019 meter över alla mätningar. PDOP värdet var som högst 3,5 för en av punkterna och hade ett snitt på 1,6 för alla mätningar.
5.2.2 Arnäs
Arnäs är ett område beläget vid Borgvikssjön i Grums kommun. Det är ett stugområde senast avstyckad 2007. Den angivna lägesosäkerheten var till större delar 0,025 meter men även några med en lägesosäkerhet på 0,050 meter. Terrängen i Arnäs är kuperad med stora delar av den östliga sidan täckt med tätbevuxen barrskog. Koordinaterna är inmätta med SWEREF 99 13 30.
Mätningen i området var smidig och av de gränspunkter som var markerade i fastighetsakten fanns 23 stycken tillgängliga att mäta på. Några av punkterna var inte markerade eller troligtvis nedgrävda (punkterna 1249, 1253, 1261 & 1262). En låg i vatten (punkt 1264) och en punkt var försvunnen, vilket var märkligt då den var betecknad som rör i berg (punkt 1248).
Punkt 1247 hade en angiven lägesosäkerhet på 0,025 meter. Efter inmätning uppvisas en lägesosäkerhet på 0,121 meter. Mätningen gjordes utan större störmoment och med fri sikt i söderläge. Det var ett satellitantal på 17-18 satelliter och en horisontell precision på 0,010 meter. Det fanns inga tecken på att röret var snett. Det finns således ingen förklaring till varför mätresultatet inte uppnådde kraven.
Punkten 1250 var markerad med rör i mark. Denna punkt hade en radiell avvikelse på över 3,0 meter vilket anses märkligt. Det fanns inga tecken på att punkten varit förflyttad, den satt tydligt och stabilt fastsatt i mark.
25
Punkten 1252 var bestämd till hål i sten. Lägesosäkerheten här är beräknad till 0,308 meter. Mätningen av hål i sten var svår på denna punkt då det inte fanns någon tydlig markering av exakt mätpunkt, se figur 7. Detta gjorde att en noggrann mätning blev svår att uppnå.
I sin helhet är det 48 procent av de inmätta punkterna som håller sig inom den angivna standardosäkerheten på 0,025 meter. Under mättiden var det bra satellituppfång. Som minst 14 satelliter för en av punkterna med ett snitt på 20 stycken för alla mätningar. Horisontella precisionen i mätningarna låg på högst 0,040 meter för en av punkterna och hade ett snitt på 0,017 för alla mätningar. PDOP värdet var som högst 2,2 för en av punkterna och hade ett snitt på 1,4 för alla mätningar.
Tabell 13 är en sammanställning av de punkter som mättes in vid Arnäs men inte klarade kravet angående lägesosäkerhet.
Tabell 13: Visar alla de gränspunkter i Arnäs som är högre DRKs angivna lägesosäkerhet.
Pkt nr 𝑁𝑚 𝐸𝑚 𝑁𝑠 𝐸𝑠 𝑁𝑑 𝐸𝑑 benämnd som hål i sten vilket var svårt att urskilja vad som var själva hålet i stenen.
26
Tabell 14 visar resultatet på lägesosäkerheten om det tekniska kvalitetskravet i EA fältarbete följs. Lantmäteriet (2019) använder sig i dag inte av en lägesosäkerhet på 0,025 meter utan det lägsta är på 0,03 meter, detta gäller i områden med city-, hyres-, kedje- och radhus. Arnäs tillhör inte något av dessa områden och faller då inom området övriga ändamål, som har en lägeskvalitet på 0,05 meter. Resultatet blir då istället att sju punkter inte når upp till kraven varav två är mindre än 0,005 meter från kravet.
Tabell 14: Visar alla de gränspunkter i Arnäs som är var högre än DRKs angivna lägesosäkerhet med förändrat att visa uppnår de krav som finns i Lantmäteriet (2019).
Pkt nr 𝑁𝑚 𝐸𝑚 𝑁𝑠 𝐸𝑠 𝑁𝑑 𝐸𝑑
Körsvik är en skogsfastighet belägen ute vid Vänern i Grums kommun. Förrättningen är en fastighetsbestämning från 2013, som skapades genom inmätning med NRTK och kopiering från registerkartan. Lägesosäkerheten för området är 0,1 meter. Koordinaterna är inmätta med SWEREF 99 13 30.
Området innehöll sex gränsmarkeringar av typen råsten. Dessa markeringar såg olika ut för varje punkt, vilket bidrog till en tolkningsfråga gällande vilken som var centrumsten. En av punkterna hade enbart en sten som var svår att tolka som råstens-markering. Eftersom koordinaterna för gränsmarkeringarna låg inlagda i utrustningen, kunde markeringen lokaliseras. Skulle koordinaterna för denna inte funnits inlagda hade denna punkt varit mycket svår att hitta, och förstå att det var en gränsmarkering. Råstensmarkeringar gör det
27
överlag svårt att veta exakt var själva markeringen är. Alla ser olika ut, centrumstenen är av varierande storlek och det finns ingen tydlig markering för vilken som är centrumsten eller var exakt centrum är, (se figur 8). Ofta är dessa markeringar gamla eller kan ha rubbats ur sitt läge, då det körts med maskiner i skogen eller att det finns träd som kan ha fallit över markeringarna.
Många av punkterna låg mitt i skog och det tog lång tid att uppnå godkända värden för att kunna utföra en mätning. Detta är ju en av nackdelarna med NRTK-mätning i skog. Bilaga 16 visar alla inmätningar och att värdena är inom vad som är godkänt för att kunna utföra en mätning. Under mättiden var satellituppfånget som minst 9 satelliter för en av punkterna med ett snitt på 14 stycken för alla mätningar.
Horisontella precisionen i mätningarna låg på högst 0,029 meter för en av punkterna och hade ett snitt på 0,016 över alla mätningar. PDOP värdet var som högst 3,8 för en av punkterna och hade ett snitt på 2 för alla mätningar. Satellituppfånget var lägre på detta område jämfört med de andra områden, och som sagt är detta en skogsfastighet och det är känt att NRTK fungerar sämre i skog. Alla gränspunkter för området låg ändå inom den utsatta lägesosäkerheten på 0,1 meter, (se bilaga 20).
5.3 Övriga analyser
Syftet med examensarbetet var att undersöka fastighetsgränsernas läge och hur väl de stämmer överens med det angivna lägesosäkerhet som redovisas i DRK.
Resultatet visar på att 20 stycken av de totalt 62 inmätta punkterna inte når upp till den angivna lägesosäkerheten i DRK efter inmätning. Vilket är 32 procent, när koordinat-differenser har jämförts med den angivna lägesosäkerheten i DRK. Resterande 42 punkter vilket motsvarar 68 procent visar på bättre lägesosäkerhet än den angivna i DRK.
En iakttagelse som gjordes vid Rudsberg Strandvik, där hälften av punkterna inte kontrollmätta och förbättrade, medan de andra var det senast 2021. De som var kvalitetsförbättrade visade även på en genomsnittligt bättre lägesosäkerhet för de inmätningar som gjordes. Utifrån resultatet visar det på att de gränsmarkeringar som var kvalitetsförbättrande, innefattade en punkt som inte var godkänd och den låg över gränsen med 0,001 meter. Detta blir ett resultat på att endast åtta procent var utanför den angivna lägesosäkerheten. Motsvarande resultat för de som inte var kvalitetsförbättrade var 42 procent.
Figur 8 visar ett femstenaröse med en centrumsten (hjärtsten)
28
Av alla 124 inmätningar var 123 inmätningar inom 0,03 meter gällande horisontell precision den sista visade 0,04 meter, vilket baseras på de angivelser som gavs i från mottagaren.
Högsta PDOP värde var 3,8 och satellit-antalet var som lägst 9.
Skillnaderna i de två mätningarna för varje gränspunkt visar att elva av dessa skiljer sig mer än 0,031 meter från varandra. Fem av dessa var råsten vilket är svårt att mäta på exakt samma ställe vid de båda mätningar. Resterande åtta är alltså utanför vad det går att förvänta sig uppnå med NRTK-mätning.
Vid Rudsberg Strandvik var endast en mätning utanför 0,031 meter, i detta område anses därför NRTK vara en lämplig metod att mäta med. För Arnäs var det 7 av 23 som var utanför 0,031 meter. Arnäs är delvist skogsbeklädd så i detta område är det möjligt att NRTK i kombination med totalstation skulle vara att rekommendera, det är även en angiven lägesosäkerhet på övervägande 0,025 meter, vilket också spelar in då detta är i nivå med vad man kan förvänta sig av NRTK-mätning. Vid denna mätning var det kraftigt ihållande regn. I Körsvik var 6 av 13 utanför 0,031 meter, fem av dessa var råsten, som tidigare beskrivit är det svårt att mäta på exakt samma ställe vid råsten. Med det i beaktning får ändå detta område anses vara lämpligt för att använda NRTK som mätmetod, då det också är angivit 0,1 meter som lägesosäkerhet på detta område.
På punkterna 10301 och 10302 var avvikelsen mellan mätningar över 0,1 meter, dessa värde borde ha kasserats då de får räknas som grova fel. Grova fel är något som inte har blivit borttagna i denna studie, istället har de varit med i beräkningarna. Det har varit råsten utan tydlig markering, tillsammans med handhavandefel som gjort att de blivit grova fel. Därav diskuteras de i resultatanalysen istället för att kasseras i beräkningarna.
Fem av gränsmarkeringarna kunde inte hittas. Koordinater för dessa markeringar användes för att lokalisera markeringarna ändå kunde de inte hittas. Detta tyder på att de försvunnit, hamnat under jord eller flyttats till annan plats. En av punkterna låg i vatten och kunde därför inte mätas in.
Markeringar av gränspunkter var en av svårigheterna med undersökningen. Uppgiften var att välja olika områden med blandad terräng. Inom tätbebyggelse fanns det svårigheter med att hitta gränsmarkeringar, totalt besöktes fem olika områden inom tätort där endast ett fåtal gränsmarkeringar var synliga. Synliga gränsmarkeringar var en förutsättning för att undersökningen skulle kunna genomföras. Detta bidrog till att tätortsområden inte valdes för undersökning.
29 5.4 Fortsatta studier
Fokus i detta arbete har varit på att undersöka lägesosäkerheten på fastighetsgränser och sedan jämföra dessa med den digitala registerkartan. Som en fortsättning på detta arbete skulle fokus kunna ligga på att studera kvaliteten på gränsmarkeringar. Under projektet har flertalet markeringar i fält snabbt kunnat konstateras att de är av sämre kvalitet. De har varit böjda eller snett lutande, de har placerats i terräng utan en stabil grund. Äldre gränsmarkeringar kan innefattas av helt ”vanliga” stenformationer som vem som helst kan rubba på utan att tänka att det är en juridiskt skyddad gränsmarkering. Detta arbete har, som tidigare nämnt, fokuserat på lägesosäkerheten av gränsmarkeringar men inte på kvalitén av gränsmarkeringen.
Vid denna studie valdes endast NRTK som mätmetod. I framtida studier skulle en kombination av NRTK och totalstation kunna användas som mätmetod för att jämföra skillnader i resultat. Når den kombinerade varianten en lägre osäkerhet i jämförelse med att endast använda NRTK?
30
6. Slutsats
Studiens syfte var att undersöka lägesosäkerheten för fastighetsgränspunkter och hur väl de stämmer överens med den angivna lägesosäkerheten som redovisas i fastighetsregistret.
Resultatet visar att 32 procent av punkterna har en sämre lägesosäkerhet den angivna medan 68 procent har en bättre än den angivna. Det skiljer sig lite mellan områdena, Arnäs med lägst angiven lägesosäkerhet visar ett resultat på 48 procent av punkterna når upp till den angivna, för Rudsberg Strandvik är det 66 procent och för Körsvik är alla inom angiven.
Valet av NRTK som metod visar sig vara lämplig inom området Rudsberg Strandvik och Körsvik även om det fanns grova fel i Körsvik, dessa grova fel var handhavande fel och borde inte ha släppts igenom. I området Arnäs skulle NRTK i kombination med totalstation lämpas bättre som mätmetod. Kvaliteten på NRTK-mätningarna höll sig inom krav för att inte behöva mäta om på alla utom 2 punkter. Dessa borde ha kasserats.
Gällande gränsmarkeringars kvalitet i fält var resultatet varierande. Markeringar kunde vara i gott skick men också väldigt dåligt skick. Vissa rör kunde sticka upp en flertalet decimeter vilket gör dem oskyddade. Många markeringar var dock stabilt fastsatta gränsmarkeringar.
En annan viktig iakttagelse är i vilken typ av mark röret placeras. Vissa var placerade i sumpmark. Detta var fallet vid vissa gränsmarkeringar. Vid placering i ostadig mark är gränsmarkeringar extra känsliga för rörelser.
En annan typ av markering var råsten. Råsten som är en äldre typ av fastighetsmarkering var frekvent använt i skogsfastigheterna i Grums kommun. Att det förr i tiden var ett smidigt sätt att markera ut en fastighetsgräns är inte diskuterbart. Men i dagens samhälle är en råsten, av de erfarenheter som givits i denna studie, till stor del att likställas vid en helt vanlig sten.
Slutsatsen kring Gränsmarkeringar i fält är därför att de varierar mycket i kvalitet. Vissa är robusta och stabila i grund medan andra är av sämre kvalitet och är därav svåra att mäta exakt på punkt.
Det hade även planerats att göra lägesosäkerhetsundersökning inom tätbebyggt område.
Däremot inom tätort var det svårt att hitta gränsmarkeringar då häckar, murformationer och asfaltbeläggningar anlagts över där gränsmarkeringar skall vara.
31
Referenslista
Andreasson, K. (2008). På gränsen till framtiden - Möjligheter till koordinatbestämda fastighetsgränser. (Doktorsexamen, Lunds tekniska universitet, Lund).
Dabove, P. (2019). The usability of GNSS mass-market receivers for cadastral surveys considering RTK and NRTK techniques. Geodesy and Geodynamics. 10. doi:
10.1016/j.geog.2019.04.006.
Dabove, P., Manzino, A.M. (2017). Artificial neural network for detecting incorrectly fixed phase ambiguities for L1 mass-market receivers. GPS Solut 21, 1213–1219.
doi: 10.1007/s10291-017-0605-x
Engfeldt, A. & Jivall, L. (2003). Så fungerar GNSS: Rapportserie Geodesi och Geografiska informationssystem. Gävle: Lantmäteriet
Jakobsson, D. (2012). GNSS-mätning av jordbruksskiften. Examensarbete för ingenjörs (YH)-examen. Vasa: Yrkeshögskolan Novia.
Julstad, B. (2018). Fastighetsindelning och markanvändning. 6:1.uppl. Stockholm: Nordstedts Juridik AB.
Kusel, H. (2012). De bortglömda stenarna - Om byars äldre gränsmarkeringar och rågångar i Ekeberga socken. Kand. Visby: Högskolan på Gotland.
Lantmäteriet (2007). Handbok registerkarta. Gävle: Lantmäteriverket
Lantmäteriet (2019). Fältarbete med basnivåer vid förrättningsmätning. Gävle: Lantmäteriet Lantmäteriet: Handbok i mät- och kartfrågor (2020a). HMK - Digital grundkarta 2020.
Gävle: Lantmäteriet
Lantmäteriet: Handbok i mät- och kartfrågor (2020b). HMK - Stommätning 2020. Gävle:
Lantmäteriet
Lantmäteriet: Handbok i mät- och kartfrågor (2020c). HMK - GNSS-baserad detaljmätning.
Gävle: Lantmäteriet
Lantmäteriet (u.å.a). Nätverks-RTK. https://www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-
geografisk-information/gps-geodesi-och-swepos/GPS-och-satellitpositionering/Metoder-for-GNSS-matning/Natverks-RTK/ [2021-06-01]
32
Lantmäteriet (u.å.b). Swepos-stationerna. https://www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-geografisk-information/gps-geodesi-och-swepos/swepos/swepos-stationerna/
[2021-06-01]
Lantmäteriet (u.å.c). Äldre tvådimensionella system. https://www.lantmateriet.se/sv/Kartor-
och-geografisk-information/gps-geodesi-och- swepos/Referenssystem/Tvadimensionella-system/aldre-tvadimensionella-system/#tusen [2021-06-01]
Lilje, C., Engfeldt, A., Jival, L (2007). Introduktion till GNSS., Gävle: Lantmäteriet Lu, Erh-Sang & Shih, Peter Tian-Yuan. (2002). Parcel boundary identification with
computer-assisted boundary overlay process for Taiwan. Computers, Environment and Urban Systems. 26. 425-445. doi: 10.1016/S0198-9715(02)00012-1.
SFS 1970:994. Jordabalken.
SFS 1970:988. Fastighetsbildningslagen
Swepos (u.å.). Jonosfärsmonitor. https://swepos.lantmateriet.se/services/iono.aspx [2021-05-12]
Trimble manual. (u.å.). Trimble R10, MODEL 2 GNSS SYSTEM. Hämtad: [2021-05-05]
https://geospatial.trimble.com/sites/geospatial.trimble.com/files/2019-04/022516-332A_TrimbleR10-2_DS_USL_0419_LR.pdf
Ågren, J., Eklundh, L., Olsson, H., Harrie, L. & Klang, D. (2013). Insamling av geografisk data. I Harrie, L. (red.) Geografisk informationsbehandling. 6.uppl. Lund:
Studentlitteratur AB, ss. 103-137
Ågren, J. & Hauska, H. (2013). Referenssystem och kartprojektioner. I Harrie, L. (red.) Geografisk informationsbehandling. 6.uppl. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 79-101
33