5. Diskussion av resultat
5.7 Diskussion av intervjuer
Efter sammanfattning av intervjuerna kunde man inte dra en slutsats att eleverna på hälsoskolan idrottar av den anledningen att skolan påverkat dem. Någon enstaka svarade att skolan påverkat denna, några andra menade att skolan har möjlighet att påverka dem att finna intresset eller hitta någon idrott att aktivera sig med på sin fritid.
- Att börja rida, det påverkade skolan. För att vi… vi åkte och red i några veckor. Ja, och det var därför jag ville börja rida för att det var så roligt.
Av de som höll på med någon fysisk aktivitet på sin fritid menade att de hade intresset från början och ville prova på. Det framkom alltså inte att skolan påverkat dem att börja eller om det var någon förälder.
Av intervjusvaren fick man veta hur mycket idrott de har i skolan, alltså fyra gånger i veckan som är schemalagd tid, varav en lektion är så kallad ”utelek” som är en styrd lek av lärare.
Deras intresse för idrott är stort och det märktes att alla deltagare var positiva till skolidrotten och glädjen att få röra på sig märktes när de berättade om olika aktiviteter som de fått prova på. De har insett att det är bra med motion och fysisk aktivitet och har själva funderingar på vad som kan göras för att få flera inaktiva att finna intresset att idrotta på sin fritid.
- Kanske göra deras önskemål så kanske de, till exempel fotboll, så kanske det tycker att det är kul så börjar de på det.
Funderingarna kring hur mycket skolan egentligen arbetar med att motivera sina elever till att hålla på med någon idrott på fritiden kvarstår. Trots att det ingår i Bunkefloprojektet att årliga kontroller av eleverna sker, av bland annat skolsköterskan, om hur många som faktiskt är fysiskt aktiva på fritiden (Bunkefloprojektet, 2008), är det inte klart hur det sedan uppföljs. Ingen av eleverna nämnde att de själva personligen blivit uppmuntrade av någon lärare eller annan personal på skolan att testa någon idrott. Intervjuer med personal hade här varit nödvändigt. Men jag valde nu att enbart ta reda på elevernas egen syn på motivationsdelen och enligt de svar de gav mig uppfattas deras skoldagar som att de ska ha idrott för att man mår bra av det. De som idrottade på fritiden hade svårt att kunna beskriva på annat sätt varför de idrottar än att det var roligt. Föreningar arbetar själva med motivation och just därför finns inget som tydligt skulle peka på att just skolan och dess personal uppmuntrat dessa elever till att börja med sin idrott.
Prova-på-aktiviteter som en elev nämnde är ändå ett sätt för skolan att få eleverna att uppmuntras och motiveras till att hålla på med någon idrott på sin fritid. Eleverna erbjuds att prova på en idrott och därefter kanske man fångat någons eller någras intresse att börja.
Någon annan nämnde att denne ville har fler prova-på-aktiviteter. Kanske ville han fortstätta sitt sökande av rätt idrott som passar honom. Men följs aktiviteterna upp på skolan? Hjälper lärarna till att söka efter någon förening, klubb eller kanske lämplig idrott åt eleverna? Hur mycket tid avsätts egentligen för att prata med varje enskild elev om dess motionsvanor, intressen, nyfikenhet att vilja prova på olika sporter? Man kan även undra om de själva känner att lärarna når ut till var och en och om de upplever att lärarna uppfyller deras behov av rörelse och vilja att prova på olika idrotter. Frågorna som dyker upp i efterhand är många. Endast ledningen som håller i trådarna och sköter projektet hade kunnat svara hur det egentligen ligger till. Man bör ju ta hänsyn till att som ledningen vill att projektet ska fungera kanske uppfattas annorlunda av eleverna. Eleverna som deltar i projektet går i årskurs 1 till 9. De utvecklas mognadsmässigt enormt mycket på dessa år och får en tydligare och tydligare förståelse för vad deras skola har för profil och hur det är tänkt att det ska fungera.
Att uppehålla motivationen att idrotta på fritiden kan nog denna skola utmärkt. Bra personal finns på plats som genomför lektioner med ett gott syfte. Att det sedan finns elever som tröttnar på sin idrott, kommer alltid att finnas. Det finns dåliga föreningar som inte tar hand om sina utövare, som elitsatsar och inte breddar verksamheten. Självklart tappar ungdomarna på så sätt intresset för just den idrotten. Det kan förklaras på så sätt att det sätts en stämpel på aktiviteten som gör att den för ungdomarna svartmålas och blir tråkig. Idrottsföreningarna har lika stor skyldighet att motivera sina ungdomar som skolan har att intressera sig för hur det går för dem och om de fortfarande har lika stort intresse för idrotten. Fångas inte de tröttnande eleverna upp i tid, kan det bli svårt att fånga upp dem senare.
Jag känner själv att min roll som intervjuare kunnat förbättras om jag gjort om samma intervju igen och ställt andra följdfrågor. Det gäller, som en bra, intervjuare att vara kvicktänkt och komma med bra följdfrågor för att få igång en konversation som ger mycket information till det som syftet kräver.
Kritik ska även ges till att jag inte gjorde intervjuer med elever från skolan utan hälsoprofil. Inget tyder på att den skolan inte skulle motivera sina elever till att idrotta på sin fritid och jag vet alltså inte vad det är som egentligen motiverat dem. Kanske hade man fått fram fler likheter eller olikheter skolorna emellan.