6. AVSLUTANDE DISKUSSION
6.1 Diskussion av resultat och analys
Utifrån det som framkommit i resultat och analys kan arbete med föräldraskap, såsom det beskrivs av respondenterna, förstås som ett arbete som berör många aspekter av klientens liv och tillvaro. Trots att föräldraskap kan förstås utifrån att vara förälder till ett barn, innebär arbetet även att försöka arbeta med sig själv och andra relationer som den med barnets andra förälder. Respondenterna har beskrivit hur arbetet med föräldraskap handlar om att skapa förutsättningar genom redskap som införande av rutiner och en ökad struktur i vardagen. Respondenterna arbetar med föräldraskap som en del av det övergripande behandlingsarbetet. Arbetet kan alltså betraktas som
något som initieras inom ramen för den ordinarie behandlingen och utformas i samråd med de behov som klienten själv uttrycker kopplade till föräldraskap. Följaktligen tycks det ibland för författarna som att det är svårt att dra en tydlig gräns mellan arbete kopplat till föräldraskap och det generella behandlingsarbetet inom de respektive verksamheterna, då respondenterna beskriver det som att de på olika sätt arbetar med “hela människan”.
Trots att denna studie har föräldraskap som huvudämne, lyser barnen på sätt och vis med sin frånvaro. De är i viss mån deltagande genom besök och anhörigträffar, men inte i särskilt stor utsträckning. Författarna uppfattar det som att en stor del av arbetet med föräldraskap istället handlar om att klienten får möjlighet att på olika sätt bearbeta tankar och känslor kopplade till föräldraskap, såsom känslor av skam och skuld. Det finns en komplexitet i att arbeta med föräldraskap inom ramen för missbruksbehandling, då behandlingen främst syftar till att missbruket ska upphöra. Samtidigt framkommer det att klientens närmaste familj, inklusive barnen, utgör en viktig del i att motivera och upprätthålla en nykterhet. Det bör sägas att författarna inte anser det rimligt att utsätta barnet för något som hen inte klarar av, eller att involveras i den vuxnes problem i alltför stor utsträckning. Samtidigt pekar fynden i denna studie mot att ett involverande av barn genom t.ex besök i verksamheten eller flerpartssamtal/anhörigträffar kan innebära en viktig möjlighet att öka förståelse mellan föräldern och barnet. Utifrån detta bör det sägas att det för författarna, inte går att säga än huruvida ett ökat involverande av barn i behandlingsarbetet är per automatik önskvärt, men att det skulle kunna vara ett intressant ämne att studera vidare. Det hade även varit intressant att undersöka huruvida det är möjligt att föra ett mer uttalat arbete med föräldraskap inom ramen för missbruksbehandling.
Respondenterna beskriver hur de på olika sätt, tillsammans med klienten, övar på hur föräldraskap görs genom att t.ex gemensamt planera vad som ska ske efter att behandlingsdagen är över eller genom att visa att det finns gränser för när och hur klienten bör höra av sig till barnen. Författarna har tolkat detta som ett arbete med praktiska föräldraegenskaper, som syftar till att förhoppningsvis kunna förbättra relationen mellan förälder och barn. Författarna menar att ett sådant arbete, i likhet med hur respondenterna beskriver det, behöver vara lyhört och inkännande. Att visa “hur” en person bör utföra en viss handling innebär att terapeuterana också ägnar sig åt ett normerande socialt arbete som syftar till att ändra på ett beteende. I detta avseende har terapeuterna därför ett stort ansvar då “huret” också påverkas av vad de lägger i detta. Författarna uppfattar det som att det kan finnas en spänning i att å ena sidan arbeta med “avstigmatiserande” av klienterna, samtidigt som arbetet också syftar till att etablera ett mer normativt föräldraskap. Om arbetet med föräldraskap hade varit mer uttalat hade det troligtvis funnits en manual för hur detta “hur” ser ut. Nu finns ingen sådan, vilket författarna menar kan vara av godo då det förmodligen inte finns ett sätt att göra föräldraskap som passar för alla föräldrar. Samtidigt ställer avsaknad av tydliga direktiv också krav på att behandlare och terapuetens egna omdöme när det kommer till att möta klienten utifrån hens förutsättningar. Författarna anser att det är viktigt att de som arbetar med missbruk och föräldraskap är medvetna
om vad de, som behandlare, lägger för värderingar i hur de arbetar med att ge klienten redskap. Att en person anser att det viktigaste för barn exempelvis är ett rent och städat hem, behöver inte betyda att det är vad den andre anser, och att det funkar för en förälder att etablera bättre rutiner kring t.ex middagstider och matro, innebär inte att en annan klient kommer få samma resultat vid införandet av liknande rutiner i förhållande till positiv påverkan av familjelivet. Ett arbete med föräldraskap måste, enligt författarna, ta hänsyn till vart klienten befinner sig och vara lyhört inför de förutsättningar som föreligger för att arbeta med föräldraskapet. Som tidigare nämnts i resultat och analys ser relationen till barnen olika ut för olika klienter och utifrån detta behöver arbetet anpassas, på liknande sätt som beskrivs av respondenterna. Vidare finns det en svårighet i att på ett mer standardiserat sätt kunna avgöra vad som faktiskt är barnets bästa då behandlarna dels inte har någon större direktkontakt med barnen, samt utifrån att varje klient har olika förutsättningar för att göra föräldraskap. Ett annat centralt fynd för denna studie har varit hur arbetet med föräldraskap handlar om att “fylla på tillitskontot”. Respondenterna beskriver hur tilliten mellan föräldrar, barn och andra viktiga anhöriga såsom barnets andra förälder, många gånger är starkt påverkad av det tidigare missbruket. Just metaforen “att fylla på tillitskontot” menar författarna kan vara användbar, då den illustrerar hur klienten kan få en insikt om att hen på olika sätt kan och behöver fylla på kontot med nya handlingar och beteenden som bygger upp tilliten igen. Återigen finns en komplexitet i att olika föräldrar kan behöva göra olika saker för att återuppbygga relationen eller kontakten och att arbeta med “tillitskontot” med sina barn. Därmed krävs att ett sådant arbete tar hänsyn till på vilket sätt ett sådant arbetekan och bör göras med hänsyn till klientens tillstånd och förutsättningar samt till huruvida barnet kan anses vara redo för att etablera en sådan kontakt med föräldern. En annan viktig aspekt av återetablerad tillit är utöver att förändra sitt beteende också kontexten i vilken behandlingen sker. Författarna anser att respondenternas utsagor tyder på att den kontakt som finns mellan barn och förälder under behandlingstiden kan möjliggöra att barnen i realtid kan följa hur föräldrarna “förändras”. I de familjer där en etablerad kontakt redan finns under behandlingstiden kan detta innebära en möjlighet för barnen att samspela med föräldrarna under pågående förändring. Samtidigt ställer denna kontext även krav på både klient och behandlare. Bara för att det finns ökade möjligheter med kontakt mellan föräldrar och barn då behandlingen sker i klientens närmiljö, behöver detta inte betyda att en sådan kontakt bör eller kan etableras omgående. Återigen är det författarnas uppfattning att de socialarbetare som arbetar med föräldraskap tillsammans med klienten behöver utvärdera de alternativ som finns i hur en relation ska formas mellan klienten och barnet, samt huruvida detta är barnets bästa.
Avslutningsvis bör sägas att författarna är medvetna om vikten av att anlägga ett intersektionellt perspektiv i det sociala arbetet, precis som Mattsson (2015) förespråkar i sin bok “ Intersektionalitet och socialt arbete”. Föräldrar som deltar i öppenvårdsbehandling för sitt missbruk är en heterogen grupp vars positioner i samhället med stor sannolikhet påverkas av faktorer såsom klass, kön, etnicitet m.m i enlighet med vad Mattsson (2015) beskriver. Författarna gjorde dock bedömningen
att det inom ramen för denna studies syfte inte fanns utrymme för att även studera dessa typer av skillnader. Snarare gjordes bedömningen att föräldrar med missbruk utgör en egen kategori i den intersektionella matrisen och det är ur detta perspektiv som analys har gjorts. Skillnader som framlagts av respondenter gällande framför allt mammor och pappor, har dock tagits tillvara på i materialet och presenteras i resultatanalysen. Dessa fynd gällande skillnader i genus betraktas som viktiga för studien och skulle kunna utgöra ett intressant underlag för eventuella framtida studier, då det är båda författarnas mening att en studie som fördjupar sig i de intersektionella aspekterna av arbete med föräldraskap inom missbruksbehandling genom öppenvård är något som välkomnas och som förhoppningsvis kommer att genomföras i framtiden.
6.2 Metodreflektioner
Författarna är tillfredsställda med valet av kvalitativ metod då det har möjliggjort att kunna ha en dialog med respondenterna vilket utmynnat i större förståelse samt viktiga fynd för studien. Frågorna i intervjuguiden utformades för att täcka studiens syfte samtidigt som utrymme lämnades för att ta vara på vad respondenterna önskade att tala om i förhållande till ämnet. Detta har inneburit att intervjuerna ibland lett in på sidospår som inte kunnat förutses av förutses men som lett fram till viktiga fynd. Ibland har dessa sidospår dock inneburit att tidsåtgången ökat på ett sätt som författarna inte hade räknat med. Författarna tar med sig lärdomar kring utmaningarna med att beräkna tidsåtgången för sådana öppna intervjuer då det svårt att beräkna vad varje enskild respondent önskar tala om och i vilken omfattning. Vidare har vissa frågor i intervjuguiden visat sig vara mer relevanta och intressanta för respondenterna än andra något som författarna varit lyhörda inför.
Utifrån att målgruppen under projektets gång ändrades, från institutions- till öppenvårdsbehandling förlorade författarna viktig tid till att eftersöka respondenter. Samtidigt kan detta betraktas som en naturlig del av forskningsarbetets gång, då den ändrade målgruppen skedde som en konsekvens av svårigheterna med att hitta respondenter ur den första tilltänkta målgruppen. Författarna hade båda önskat att fler respondenter hade velat delta i denna studie, och har diskuterat varför det ej blev så. Då författarna endast kan spekulera i orsaker till varför vissa verksamheter valt att inte återkomma, har en diskussion förts i efterhand om det informationsbrev som utformats och skickats ut till tilltänkta respondenter kanske inte väckte tillräckligt stort intresse. Författarna har även spekulerat i att det skulle kunna bero på att den tidsram, inom vilken intervjuerna behövdes vara klara, blev för kort i relation till de semestrar som vid tillfället för förfrågan var nalkades. Såhär i efterhand hade författarna troligtvis, om det hade varit möjligt att “vrida tillbaka klockan” haft dessa två spekulationer i åtanke och framför allt lagt ner mer tid på att presentera materialet för respondenterna på ett mer “lockande” sätt. Författarna hade även arbetat på en “bredare front” initialt och låtit urvalsgruppen smalna av efterhand istället för som en konsekvens av brist på respondenter.
Av de respondenter som valde att delta arbetade fyra av fem med 12 stegsmodellen. Utifrån detta har författarna diskuterat huruvida det hade varit meningsfullt att inrikta studiens syfte till att handla om just arbete med föräldraskap inom denna metod. Samtidigt gjorde båda författarna bedömningen att även den femte respondenten kom med värdefull information, samt att en sådan förändring av studiens syfte hade blivit en efterhandskonstruktion utifrån informationen som framkommit. Återigen har författarna reflekterat kring hur forskningsprojektet kan ta oväntade vändningar och att det är svårt förutse vilket empiriskt material som kommer genereras. Författarna uppfattar det som att respondenterna som tillfrågats har svarat utförligt och ärligt på författarnas frågor. Författarna uppfattar det även som att respondenterna själva har ett stort intresse av att berätta om sitt arbete med föräldraskap och hur detta ser ut. Att fyra av respondenterna arbetar i privata verksamheter innebär en risk att deras utsagor, i teorin, skulle kunna påverkas av att de är beroende av att klienter antingen själva eller genom socialtjänsten väljer att ansöka om behandling genom dem, i högre utsträckning än den respondent som arbetar genom kommunen. Författarna uppfattar dock att respondenternas svar, som lyfter både styrkor och utmaningar, inte kan betraktas som en “reklam” för den egna verksamheten. Att vilja visa upp sin verksamhet från “den bästa sidan” är något som såväl kommunala som privata aktörer troligtvis önskar göra. Frågorna som ställts har varit konkreta kring hur arbetet förs och utifrån detta har respondenterna svarat. Författarna ser ingen anledning till att misstro att respondenterna beskriver sitt arbete på annat sätt än hur det utförs, även om det bör sägas att de troligtvis hyser en större tilltro till just den metod de arbetar med, än t.ex den socialarbetare som arbetar med en helt annan metod gör. Detta anser dock författarna inte utgöra en kontaminering av studiens resultat, utan endast ett faktum värt att nämna.
7. REFERENSER
Ahrne, Göran & Svensson, Peter (2015). Kvalitativa metoder i samhällsvetenskapen. I: Ahrne, Göran & Svensson, Peter (red.) Handbok i kvalitativa metoder. 2., [utök. och aktualiserade] uppl. Stockholm: Liber
Ahrne, Göran & Svensson, Peter (2015). Att designa ett kvalitativt forskningsprojekt. I: Ahrne, Göran & Svensson, Peter (red.) Handbok i kvalitativa metoder. 2., [utök. och aktualiserade] uppl. Stockholm: Liber
Alexanderson, Karin & Näsman, Elisabet (2017) ‘Barns upplevelser när föräldrars missbruk upphört: “Alltså det är svårt att må bra igen”’, Nordic Studies on Alcohol
and Drugs, 34(5), pp. 400–414. doi: 10.1177/1455072517732277.
Aspelin, Jonas (1996). Thomas J. Scheffs socialpsykologi: en introduktion. I
Johansson, Thomas (red.) (1996). Sociologisk Forskning 1996:1 [Elektronisk resurs]. Sveriges Sociologförbund. Tillgänglig på Internet:
Aspers, Patrik (2011). Etnografiska metoder: att förstå och förklara samtiden. 2., [uppdaterade och utökade] uppl. Malmö: Liber
Baker, Phyllis L. & Carson, Amy. (1999) "I take care of my kids": mothering practices of substance-abusing women. Gender & society. 13(1999):3, s. 347-363 Becker, Howard S. (2008). Tricks of the trade: yrkesknep för samhällsvetare. 1. uppl. Malmö: Liber
Bengtsson, Anna-Bodil & Gavelin, Ingegerd (2004). Familjer och missbruk: om
glömda barn och glömda föräldrar. 3., rev. uppl. Visby: Books-on-demand
Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. (2016). Stockholm: BRIS
Bronfenbrenner, Urie (1979). The ecology of human development: experiments by
nature and design. Cambridge, Mass.: Harvard Univ. Press
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber Burnett, Genie, Jones, Rebecca A., Bliwise, Nancy G. & Thomson Ross, Lisa (2006) Family Unpredictability, Parental Alcoholism, and the Development of
Parentification, The American Journal of Family Therapy, 34:3, 181-189, DOI: 10.1080/01926180600550437
Catalano, Richard F., Gainey, Randy R., Fleming, Charles B., Haggerty, Kevin P. & Johnson, Norman O. (1999) An experimental intervention with families of substance abusers: one-year follow-up of the focus on families project. Addiction, 94: 241-254. doi:10.1046/j.1360-0443.1999.9422418.x
Franck, Johan & Nylander, Ingrid (red.) (2015). Beroendemedicin. 2., uppdaterade och omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur
Haugland, B.S.M. (2006): Barn som omsorgsgivere: Adaptiv versus destruktiv parentifisering. Tidsskrift for Norsk Psykologforening, 43, pp 211-220.
Helkama, Klaus, Myllyniemi, Rauni, Liebkind, Karmela, Ruusuvuori, Johanna, Lönnqvist, Jan-Erik, Hankonen, Nelli, Mähönen, Tuuli Anna, Jasinskaja-Lahti, Inga & Lipponen, Jukka (2017). Socialpsykologi: en introduktion. Upplaga 2 Stockholm: Liber
Hindberg, Barbro (1999). När omsorgen sviktar: om barns utsatthet och samhällets
Hjern, Anders, Arat, Arzu & Vinnerljung, Bo (2014). Att växa upp med förälder som
har missbruksproblem eller psykisk sjukdom - hur ser livet ut i vuxen ålder?: rapport 4 från projektet "Barn som anhöriga" från CHESS, Stockholms universitet/Karolinska institutet i samarbete med Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.
Kalmar: Nationellt kompetenscentrum anhöriga. Tillgänglig på Internet:
http://anhoriga.se/Global/BSA/Dokument/Rapporter_kunskaps%C3%B6versikter/BS A_Chess-4_webbNy.pdf
Hjern, Anders & Adelino Manhica, Helio (2013). Barn som anhöriga till patienter i
vården – hur många är de. Kalmar: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.
Johansson, Thomas (2019). Socialpsykologi och samtidsanalys: en introduktion. Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur
Järkestig Berggren, Ulrika & Hanson Elizabeth (2016). Stödprogram riktade till barn
och/eller föräldrar när en förälder missbrukar alkohol eller andra droger – en kunskapsöversikt. Kalmar: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.
Killén, Kari (2009). Barndomen varar i generationer: om förebyggande arbete med
utsatta familjer. 2., uppdaterade och bearbetade uppl. Lund: Studentlitteratur
Lam, Wendy K. K., Fals-Stewart, William & Kelley, Michelle L. (2009) ‘Parent Training With Behavioral Couples Therapy for Fathers’ Alcohol Abuse: Effects on Substance Use, Parental Relationship, Parenting, and CPS Involvement’, Child
Maltreatment, 14(3), pp. 243–254. doi: 10.1177/1077559509334091.
Mattsson, Tina (2015). Intersektionalitet i socialt arbete: teori, reflektion och praxis. 2. uppl. Malmö: Gleerups Utbildning
Niska, Jenni, Olofsson, Elisabet & Ahnquist, Johanna (2016).Barn i familjer
med missbruk, psykisk ohälsa eller våld. Stockholm: Folkhälsomyndigheten. Artikelnummer: 16042. Tillgänglig på Internet:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/53abc1662c974bf498c5c16715ce 4010/barn-familjer-missbruk-psykisk-ohalsa-vald-16042-webb.pdf
Näsman, Elisabet & Alexanderson, Karin (2017). Föräldrar med missbruksproblem [Elektronisk resurs] möten mellan barns och föräldrars perspektiv. Socialmedicinsk
Tidskrift. 94:4, 447-456. Tillgänglig på Internet:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-333053
O’Farrell Timothy J, Murphy, Marie, Alter, Jane & Fals-Stewart, William (2007) Brief family treatment intervention to promote aftercare among male substance
abusing patients in inpatient detoxification: A quasi-experimental pilot study.
Addict Behav.2007;32(8):1681–1691. doi:10.1016/j.addbeh.2006.12.001
Pirskanen, Henna, Holmila, Marja, Kataja, Kati, Simonen, Jenni & Tigerstedt, Christoffer (2017) Parenthood re-discovered: Views of recovered parents, Drugs:
Education, Prevention and Policy, 24:1, 23-31, doi: 10.1080/09687637.2016.1206514
Ramstedt, Mats (red.) (2019) Hur många barn växer upp med föräldrar som har
alkoholproblem? Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:can-2019-8 Rennstam, Jens & Wästerfors, David (2015). Att analysera kvalitativt material. I: Ahrne, Göran & Svensson, Peter (red.) Handbok i kvalitativa metoder. 2., [utök. och aktualiserade] uppl. Stockholm: Liber
Ritzer, George & Stepnisky, Jeffrey (2015). Sociologisk teori. 1 uppl. Malmö: Liber
Föräldraskap och missbruk: att ta upp frågor om föräldrarskap i missbruks- och beroendevården. (2012). Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig på Internet:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18535/2012-1-3.pdf
Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende: stöd för styrning och ledning. (2019). Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig på Internet;
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/natio nella-riktlinjer/2019-1-16.pdf
Barn och unga i familjer med missbruk: vägledning för socialtjänsten och andra aktörer. (2009). Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig på Internet:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17866/2009-12-15.pd f
Tedgård, Eva, Råstam, Maria & Wirtberg, Ingegerd (2019) ‘An upbringing with substance-abusing parents: Experiences of parentification and dysfunctional communication’, Nordic Studies on Alcohol and Drugs, 36(3), pp. 223–247. doi:
10.1177/1455072518814308.
Tedgård, Eva, Råstam, Maria & Wirtberg, Ingegerd (2018) Struggling with one’s own parenting after an upbringing with substance abusing parents, International Journal of
Qualitative Studies on Health and Well-being, 13:1, 1435100, DOI:
10.1080/17482631.2018.1435100
Ulas, Enver. & Eksi, Halil (2019) Inclusion of Family Therapy in Rehabilitation Program of Substance Abuse and Its Efficacious Implementation. The Family
Virokannas, Elina (2011) ‘Identity Categorization of Motherhood in the Context of Drug Abuse and Child Welfare Services’, Qualitative Social Work, 10(3), pp. 329–345. doi: 10.1177/1473325011408480.
BILAGA 1
INTERVJUGUIDE - ELSA CIMMERBECK & SARA AXELSSON INLEDANDE FRÅGOR
- Vem är du och vad arbetar du med? (tänkbara följdfrågor; hur länge har du arbetat med detta? Vilken utbildning har du?)