I detta kapitel görs en sammanfattning och diskussion av resultaten, ett förslag till modell för handledning i grundskolan och avslutningsvis några idéer om fortsatta forskningsom- råden inom ämnet.
6.1. Sammanfattning och diskussion av resultaten.
Sammanfattningsvis kan sägas att intervjusvaren snarare visar på den mångfald av uppfatt- ningar och definitioner av begreppet handledning som finns, än något enhetligt mönster eller gemensam uppfattning. De som är positiva till handledning är det inte av samma skäl liksom de som anför negativa tankar eller hinder inte heller säger samma saker. Man har olika uppfattningar om vad handledning egentligen består av, syftar till och hur den utförs. Denna sammanfattning syftar ändå till att lyfta fram vissa gemensamma uppfattningar.
Av 64 möjliga informanter har 15 svarat. Bortfallet var inte överraskande, men väcker ändå tankar kring var någonstans i kedjan bortfallet skett. Är det rektorerna som valt att inte gå vidare med min förfrågan eller är det lärarna som valt bort brevet? Vilka har skälen till detta varit? Två rektorer har personligen svarat mig brevledes och förklarat att man i det ena fallet hade bestämt sig för att tacka nej till alla enkäter och intervjuer på skolan (!), och i det andra fallet beklagade rektorn att ingen av personalen var villig att ställa upp.
Av de 8 informanterna uppger 3 sig sakna egen erfarenhet av handledning. Trots det är de mycket positivt inställa och menar att handledning är en ”fenomenal form” som skulle göra dem ”duktigare och säkrare”, och att man kan få positiva saker med sig för resten av livet. Det finns alltså ingenting i undersökningen som pekar på att egna erfarenheter skulle ha något samband med en positiv inställning. De 3 informanterna talar emellertid om tre helt olika handledningssituationer med tre helt olika förutsättningar. Kristin har i tankarna den handledning för föräldrar man arbetar med på skolan för tillfället, Linda åsyftar handled- ning i form av en observerande kollega, eller ännu hellre expert, för att få en direkt respons på sitt agerande i klassrummet. Pia talar om handledning som en del av en yrkesutbildning. Denna undersökning belyser de skilda tolkningar av begreppet handledning som förekom- mer (Skagen, 2007). Ordet handledning används i många olika sammanhang, men företeelsen bakom ordet kan variera från en snabb konsultation i korridoren kring något specifikt problem, till en schemalagd, återkommande sittning med grupputveckling och teoribildning som mål. Att det finns en skillnad mellan grupphandledning och individuell
handledning framträder i resultaten. Bladini (2004) använder uttrycken ”elev med svårigheter” respektive ”elev i svårigheter”, vilket speglar synen på eleven som ensamt bärare av problem och svårigheter respektive barnet som en del av ett system, enligt ett systemteoretiskt synsätt (Bladini 2007). Det framgår av resultaten i denna undersökning att man önskar individuell handledning kring barn med svårigheter, och då ser man specialpedagogen som en expert. Grupphandledning förefaller handla om lärarens, eller gruppens utveckling, och tankar kring att detta skulle gagna eleverna framkommer inte, vilket jag tolkar som att synen på barn i svårigheter ännu inte riktigt är förankrad. Det finns en osäkerhet huruvida specialpedagogen har rätt utbildning och är lämplig som handledare för en grupp. Närheten till kollegor och elever framhålls här som både en fördel och en nackdel, vilket pekar på frågans komplexitet.
Vid ett enda tillfälle kan man ana en observatörsposition av andra ordningen (Bladini, 2007) då Linda påpekar: ”Ofta sätter man kanske problemen på barnen och istället kan det ju vara problem i mitt… hur jag möter det här barnet.” Med systemteoretiska begrepp förstår jag det som att grupphandledningen innebär observationer av andra ordningen oftare än den individuella (Bladini, 2007).
Två informanter är tveksamma eller öppet kritiska mot att ett av specialpedagogens upp- drag, som de uppfattar det, är att genom handledning få dem att klara av ännu mer. En menar att det är av ekonomiska skäl man gjort om speciallärarutbildningen till special- pedagogutbildning. Specialpedagogen skulle då räcka till flera. Flera intervjuer innehåller kommentarer om den nya speciallärarutbildningen och hur detta kommer att påverka specialpedagogrollen framöver.
Det är värt att notera att det på flera skolor har bedrivits handledning på initiativ av en enskild person som inte varit rektor. En tänkbar tolkning av detta är att det har funnits ett mycket stort behov av handledning men inget officiellt erbjudande. Handledning borde enligt informanterna erbjudas på arbetstid och föregås av en information där arbetsled- ningen betonar vikten av allas deltagande för skolans utveckling. Frivilligheten diskuteras, och det finns en tydlig åsikt om att handledning måste vara den anställdes eget val, samtidigt som det framkommer synpunkter på hur man kan övertyga och trycka på. Två informanter avslutar intervjuerna med att säga att de nu kommer att efterfråga handledning på sin arbetsplats.
Läraryrket beskrivs som förändrat och den stora förändringen består bl.a. i en ökad medvetenhet om, och arbete med, relationer. Traditionellt sett arbetar lärare, ju högre upp i åren de undervisar, ensammare och ensammare, utan insyn. Många är inte vana vid att diskutera praktisk yrkesteori (Handal & Lauvås, 2000) d.v.s. sina etiska perspektiv, metodiska överväganden, pedagogiska eller känslomässiga tillkortakommanden, konflikter eller segrar. Därför är det av vikt att deltagandet i handledning motiveras och att inga bakomliggande motiv får styra.
Specialpedagogens kompetens förefaller vara höljd i dunkel för många. Arbetet med enskilda elever, material och kunskap kring dessa verkar vara den förhärskande arbets- uppgiften. Det råder tveksamhet till specialpedagogen som handledare då det gäller grupphandledningen men inte till den individuella handledningen. Kunskapen om den förändrade specialpedagogiska rollen är ytlig och fragmentarisk.
Högskoleverkets rapport Utvärdering av specialpedagogprogrammet vid svenska univer- sitet och högskolor (2006), påpekar att det finns relativt lite forskningsbaserad kunskap om den praktiska specialpedagogiska verksamheten, vilket skulle kunna vara en av flera tänk- bara förklaringar till den svårdefinierade roll specialpedagogen har, och diffusa uppfattning lärare kan ha om den faktiska specialpedagogiska uppgiften. I Högskoleförordningens krav för specialpedagogiska yrkesexamina står det att studenten ska ”visa kunskap om områdets vetenskapliga grund och insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och sambandets betydelse för yrkesutövningen”. (SFS 1993:100, s. 4) Utan förankring i forskningsvärlden och i avsaknad av ett gemensamt yrkesspråk, uppstår svårigheter att definiera specialpedagogens roll och arbetsuppgifter.
Enligt ett systemteoretiskt synsätt (Bladini, 2007) kan man se skolan som ett system där delarna ska studeras i sitt kontextuella sammanhang. Lärarnas sätt att betrakta specialpedagogisk handledning måste analyseras mot bakgrund av hela detta system. Denna undersökning bidrar med ett fragment, genom att vi kan förstå hur några lärare uppfattar specialpedagogisk handledning i grundskolan.
6.2 Förslag till modell för handledning
Den kommunicerande människan uppfinner ständigt nya vägar och nya mönster för sitt sätt att utbyta tankar. Varje form av kommunikation har sina bestämda regler och sitt särskilda innehåll. Den handledning som pågår bakom lyckta dörrar skapar föreställningar och fantasier hos de ännu icke invigda, och det är min uppfattning att tydligheten kring de mål, ramar och förväntningar som omgärdar dessa samtal måste förbättras väsentligen. Om specialpedagogen ska bli användbar i förändringsarbetet måste han/hon få ett tydligt, öppet mål med handledningsuppdraget. Det är bra om lärarna mår bättre och utvecklas – om det också resulterar i förbättrade villkor för barn och ungdomar i skolan. Om lärare och specialpedagoger ska åtnjuta den respekt de både förtjänar och eftersträvar, måste de skaffa sig ett gemensamt yrkesspråk som inkluderar de olika typer av samtal som förs, öppna vägar för forskningsrön och ta en ansats i de teorier som redan existerar. Handlednings- samtal kan komma att spela en avgörande roll i skolans utveckling beroende på hur de utnyttjas. En näringskedja skulle, enligt min mening, kunna skapas där specialpedagogen har det yttersta ansvaret för att tillföra ny energi, sprungen ur ny forskning och gemensamma synsätt, vilken fortplantas till lärarna som i sin tur handleder sina elever. Denna handledning borde, i vissa delar åtminstone, vara styrd till att handla om över- gripande, gemensamma frågeställningar. Detta arbete är bl.a. avhängigt de politiska och ekonomiska signaler skolan får. Skolans normutveckling, gemensamma yrkesspråk, öppenhet mot nya forskningsrön, skyldigheter mot de svagaste m.m. skulle i hög grad gagnas av en gemensam organisation eller myndighet för dessa frågor. En organisation vars ansvar inte vore att kontrollera utan kanske framför allt att stimulera och stödja skolorna i de svårigheter de hanterar. Berglund, Malmgren, Riddersporre & Sandén, skriver om rektorers syn på specialpedagogisk professionalitet:
Andra svårigheter som de (rektorerna, min anm.) uppfattar är bl.a. hur den specialpedagogiska kompetensen skall utnyttjas på ett optimalt sätt med tanke på att den pedagogiska processen bör omfatta en stor satsning på handlednings- och skolutvecklingsarbete parallellt med undervisning. Detta kan ses som en
förutsättning för att nå inkluderingsmålen. Att förflytta tyngdpunkten i det specialpedagogiska arbetet från eleven till hela lärandemiljön är något av ett paradigmskifte. Att rektorerna upplever detta som ett problem råder ingen tvekan om. (Berglund, et al, s. 49)
Den specialpedagogiska rollens otydlighet beror förmodligen på att det inte är en roll vi talar om utan flera. Det är inte underligt att man är lite tveksam till specialpedagogens
handledande kompetens med tanke på hur omfattande uppdraget är. Alla specialpedagoger vill inte handleda och känner sig inte bekväma i sådana situationer. För att göra handledning effektiv, utan alltför nära relationer, föreslår jag att man har centrala handledningsteam som åker ut till skolorna. Dessa handledare skulle då kunna arbeta utifrån övergripande tema i grupphandledning, men självklart även med individuell handledning kring elever. Med övergripande tema menar jag såväl frågor om betygs- kriterier, läsinlärning eller matematikutveckling, som frågor om barnuppfostran och inklu- deringsperspektiv. Ett centralt tema, eller uppdrag, skulle även kunna vara att utbilda lärarna till handledare för sina elever. I en sådan modell kan man förstå handledaren som en analytisk utövare (Handal 2007) som kan ställa maieutiska frågor om etik, moral och genomförande på olika nivåer. Dessa centrala team skulle i en sådan modell kunna ha kontinuerlig kontakt med aktuell forskning via högskolorna, och samtidigt vara förankrade i en gemensam rikstäckande organisation. De skulle då kunna utgöra den länk mellan teorier och verklighet som saknas. Enligt mitt sätt att se är detta en framkomlig väg att skapa en likvärdig skola för alla – i verkligheten.
6.3 Förslag till fortsatt forskning
Detta arbete har givit mig många uppslag till nya undersökningar och genererat fler nya frågeställningar än det besvarat. En kartläggning av handledningssituationen i Sverige hade varit spännande, gärna även med information om på vems initiativ handledning bedrivs och vad man egentligen talar om. En jämförelse i Europa då det gäller synen på relationer är en annan tråd som kunde ge nya infallsvinklar. Det hade även varit intressant att få veta mer om handledningssituationen och specialpedagogen i våra nordiska grannländer. Ett inter- aktivt forskningsarbete med en systemteoretisk syn på skolan hade också varit intressant att följa.
6.4 Avslutande reflektion kring arbetet
Då detta arbete påbörjades hade jag en uppfattning om att det fanns ett mer eller mindre uttalat motstånd mot handledning hos lärare. Det fanns hos mig en förutfattad mening om att detta motstånd kunde bottna i en ovana hos lärare att samarbeta med andra yrkesgrupper, men även att man kunde känna en osäkerhet inför en kollega som man uppfattade som ställd över en i en hierarkisk ordning. Till en viss del har dessa tankar fått stöd i detta arbete, t.o.m. i litteraturen, där handledarrollen beskriven i ett historiskt perspektiv varit kontrollerande och övervakande. (Pajak 2007). Dock tycks det finnas en större positiv
grundkänsla inför handledningssamtal än jag föreställde mig. I efterhand hade jag önskat att jag snabbare hade valt ämnesområde för denna uppsats och hunnit studera facklitteraturen djupare innan jag formulerade mina frågor.
För min egen personliga utveckling som handledare har detta arbete haft stor betydelse och jag har tillägnat mig mycket ny kunskap inom handledningsområdet. Inte minst den kunskap som förmedlas i intervjuerna om t.ex. hur en bra handledare ska vara, kommer jag att försöka tillägna mig efter bästa förmåga, då jag i framtiden ödmjukt ska träda in i rollen som handledare.
6.5 Till sist
Då en lärare gör urval (distinktioner) ur ett stoff som ska presenteras för elever har det redan här skett en styrning med utgångspunkt i personliga ställningstaganden. Detta är ofrånkomligt men det förhöjer lärarens professionalism att känna till att så sker, och eventuellt skaffa sig en större repertoar av möjliga val. Lövlies modell (1974) för praktisk teori (se kap 3.3), beskriven av Handal & Lauvås (2000) är användbar även då det gäller hanterandet av fostransfrågorna, som ju tangerar en persons innersta värdegrund och människosyn. Själva triangeln och numreringen av nivåerna ger emellertid en hierarkisk karaktär, vilket jag anser är lite olyckligt. De tre faktorerna, etik, motiv och genomförande, skulle kunna ses som en enhet, där delarna separerade blir betydelselösa och andefattiga, men i en harmonisk samverkan kan utgöra en didaktisk kärna och leda fram till personlig utveckling. I det socialkonstruktivistiska samtalet där vi förstår oss själva och vår värld på nya sätt genom andra, kan vi klargöra våra etiska perspektiv, våra motiv och bedöma genomförandet mot nya bakgrunder. Lärares professionalism, i Sverige 2008, inkluderar personlig utveckling, och först när de tre nivåerna etik, motiv och genomförande (Handal & Lauvås, 2000) samspelar, kan vi använda dem som verktyg för vårt hantverk; att fostra barn och unga till samhällsdugliga och hälsomedvetna medborgare.
Högskoleverket presenterar i samarbete med Prognosinstitutet vid Statistiska Centralbyrån ett kraftigt ökat behov av specialpedagoger och speciallärare mellan 2010 och 2020. Rekryteringsbehovet 2008/09 beräknas vara 900 medan antalet examinerade förväntas uppgå till knappt 500. Det kan finnas anledning att känna oro över specialpedagogens specifika uppdrag som förändringsagent mot denna bakgrund. Om uppdraget är oklart, målen diffusa och förväntningarna på skolorna begränsas till specialpedagogen som
speciallärare, är det högst sannolikt att förändringen – i riktning mot en skola för alla – istället kommer att utebli, även om lärarkåren är positiv till handledning och utveckling. Den handledningsroll som förefaller mest väsentlig att utforma på ett så enhetligt sätt som möjligt är, enligt min mening, grupphandledningsrollen. Det är i arbetslagen eller andra gruppkonstellationer som verkligheten förhandlas, meningar utbyts och det stora utvecklingsarbetet sker, och det är här som specialpedagogen som handledare kan utgöra en förebild genom att leda maieutiska (Pedagogisk uppslagsbok, 1996) samtal.
Litteratur
Aspelin, Jonas & Persson, Sven. (2008). Lärares professionella/personliga utveckling. Educare, 2008:1, (s. 27-46).
Berglund, Lars & Malmgren, Lise-Lotte & Riddarsporre, Bim & Sandén, Ingrid & Westerberg, Boel. Profession, forskning och praktik.(2007). Educare, 2007:2. Bladini, Kerstin. (2004). Handledning som verktyg och rum för reflektion. Karlstad:
Karlstad University Studies.
Bladini, Kerstin. (2007). Specialpedagogers handledningssamtal som verktyg och rum för reflektion. Kroksmark, Tomas & Åberg, Karin. (Red.) Handledning i pedagogiskt arbete. (s. 199-222). Polen: Studentlitteratur
Gjems, Liv. (2007). Meningsskapande handledning. Kroksmark, Tomas & Åberg, Karin. (Red.) Handledning i pedagogiskt arbete. (s. 179-197). Polen: Studentlitteratur Handal, Gunnar. (2007). Handledaren – guru eller kritisk vän? Kroksmark, Tomas &
Åberg, Karin. (Red.) Handledning i pedagogiskt arbete. (s. 19-31). Polen: Studentlitteratur
Handal, Gunnar & Lavaus, Per. (1982). På egna villkor. Lund: Studentlittaratur.
Högberg, Britta. (2005). Handledning – snuttefilt eller kunskapsbildning? Larsson, Magnus & Lindén, Jitka (Red). Handledning – perspektiv och erfarenheter. (s. 209-223). Lund: Studentlitteratur.
Högskoleverket. Utvärdering av specialpedagogprogrammet. Rapportserie. 2008:2 R Högskoleverket. Högskoleförordningen. (2008) SFS 1993:100
Kroksmark, Tomas. Åberg, Karin. (2007). Handledning i pedagogiskt arbete. [Tryckort]: Studentlitteratur.
Kvale, Steinar. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. [Tryckort]: Studentlitteratur. Larsson, Magnus & Lindén, Jitka, (2005). Handledning – perspektiv och erfarenheter.
Lund: Studentlitteratur.
Lindén, Jitka. (2005). Larsson, Magnus & Lindén, Jitka (Red). Handledning – perspektiv och erfarenheter. (s. 11-28). Lund: Studentlitteratur.
Pajak, Edward. (2007). Den pedagogiska handledningens utveckling, nuvarande ställning och tänkbara framtid i USA. Kroksmark, Tomas & Åberg, Karin. (Red.) Handledning i pedagogiskt arbete. (s. 434-456). Polen: Studentlitteratur
Rossman, Gretchen B. Rallis, Sharon. (2003). Learning in the field. California, London, New Dehli: Sage Publications, Inc.
Sahlin, Birgitta. (2005). Utmaning och omtanke. Stockholm: Högskoleförlaget vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Skagen, Kaare. (2007). Ett tema av yttersta betydelse. Kroksmark, Tomas & Åberg, Karin. (Red.) Handledning i pedagogiskt arbete. (s. 33-60). Polen: Studentlitteratur. Stukát, Staffan. (2007). Att skriva examensarbete inom utbildningvetenskap. Polen:
Studentlitteratur.
Wiberg, Cecilia & Ocklund-Rogers, Anna-Lena. (2006). Lärarens inställning till
betydelsen av goda elevrelationer. (Pedagogiskt examensarbete, 10 poäng) Malmö Högskola: Lärarutbildningen, Skolutveckling och ledarskap.
Malmö 2008-01-04 Bil. 1.
Ulrika Burman Rektor N.N.
Adress Skola
Hej!
Jag studerar specialpedagogik vid Malmö högskola och har nått fram till sista terminens uppsatsskrivning. För att kunna genomföra mitt arbete behöver jag få kontakt med några lärare som är villiga att delta i en anonym intervju. Intervjun handlar om specialpedagogens förändrade yrkesroll under de senaste 10 åren.
Det färdiga arbetet kommer efter godkännande att läggas ut på Strandskolans hemsida av min nuvarande rektor, samt publiceras i lärarhögskolans MUEP katalog.
Jag vore därför mycket tacksam om du t.ex. vid nästa konferens eller möte ville överlämna de två bifogade kuverten till två frivilliga, lärarutbildade personer på din skola.
Med vänliga hälsningar och hopp om ett snabbt och vänligt bemötande Ulrika Burman
Specialpedagogstuderande Malmö högskola
Önskar du ytterligare information? Ring eller maila mig!
Vill du tala med min handledare? Kontakta Lotta Andersson 040-665 7000 lotta.anderson@lut.mah.se
Vill du tala med min nuvarande arbetsgivare? Kontakta rektor N.N. adress, tel.
Hej!
Bil. 2.Tack för att du tagit emot det här brevet och vill låta dig intervjuas!
Jag heter Ulrika Burman, studerar specialpedagogik på lärarhögskolan i Malmö
och har nu nått fram till sista terminens uppsatsskrivning. För att kunna
genomföra detta arbete är jag helt beroende av några frivilliga lärare som vill låta
sig intervjuas.
Intervjun, som tar ca en timme, kommer att handla om dina tankar kring
handledning i skolan. Du behöver inte ha några särskilda erfarenheter kring detta.
För att göra bearbetningen efteråt enklare kommer jag att spela in vår intervju
och sedan skriva ut den. Efter utskriften kommer inspelningen att raderas och du
garanteras anonymitet i allt som jag kan påverka. Vill du ha en kopia på utskriften
kommer jag att skicka en sådan och du kommer att erbjudas att läsa slutresultatet
när det är färdigt, förhoppningsvis i juni.
Självklart kan du när som helst (innan arbetet är tryckt) ångra ditt deltagande och
återta alla medgivanden.
Än en gång ett stort tack för din generositet som gör det möjligt för mig
att genomföra mitt arbete!
Maila mig, eller ring, så kommer vi överens om en tid och plats som passar dig.
Gärna så fort som möjligt!
Med vänliga hälsningar
Ulrika BurmanBil. 3.
Hej!
Här kommer transkriberingen av vårt samtal som jag lovade dig.
Jag vill än en gång tacka dig för din stora generositet och hoppas
att du själv blir lika positivt bemött om du ska genomföra
intervjuer någon dag. Utan din medverkan hade jag inte kunnat
genomföra mitt arbete!
Ett tips till dig är: Läs nu och lägg undan det sedan några år. Det är
väldigt intressant och roligt att läsa vad man själv sagt senare också
i livet.
Så tack, kära kollega och lycka till i din viktiga gärning att skapa en
bra skola för alla barn!
Har du synpunkter på utskriften eller om jag har missförstått
något så är du varmt välkommen att höra av dig!
Med vänliga hälsningar
Ulrika Burman
Snart specialpedagog
Bil. 4.
Intervjufrågor (pilotintervju)
1. Hur länge har du arbetat som lärare?
2. Vad är professionell, pedagogisk handledning enligt ditt sätt att se? 3. Har du själv erfarenheter av att handleda eller bli handledd?
4. Känner du till skillnaden mellan pedagogisk och psykologisk handledning? 5. Vad tror du är anledningen till att man erbjuder pedagogisk handledning i
skolvärlden?
6. För vem eller vilka tror du att handledning kan vara bra? 7. Tror du att det finns tillfällen då handledning inte är bra? 8. Hur ska en bra handledare vara?
9. Vilken uppfattning har du om grupphandledning kontra individuell handledning? 10. Hur tror du att den generella uppfattningen om handledning är bland skolpersonal? 11. Vilka andra yrkesgrupper känner du till som får handledning?
12. Vilka hinder kan finnas i skolan för handledning?
13. På vilket sätt kan skolan som helhet ha nytta av att personalen får handledning, tror