Det här kapitlet börjar med en metoddiskussion där kritiska aspekter av studien diskuteras. Detta följs av en resultatdiskussion och avslutas med egna reflektioner kring studien.
6.1 Metoddiskussion
Det är viktigt att vara medveten om att vår studie är utförd i en liten skala och att våra resultat inte nödvändigtvis representerar situationen såsom den ser ut i resten av Sverige. Vi valde att arbeta med kvalitativa semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att vi har använt oss av färdigskrivna intervjufrågor, men att samtalsämnen och följdfrågor varierar beroende på vilken riktning samtalen tar. Det fördes sedan en diskussion om andra metoder och om de hade kunnat generera samma empiri. Larsen (2018) beskriver exempelvis en strukturerad intervju. I en sådan metod ingår det att alla frågor är likadana vid alla intervjuer, något som kan ge ett material som är enklare att bearbeta och jämföra (a.a). Det fördes även ett resonemang om att det hade kunnat skapa en djupare förståelse för innebörden av förskollärarens situation om kompletterande intervjuer hade gjorts med till exempel observationer av deras yrkesutövande. Efter att ha lyssnat igenom de inspelade intervjuerna och tittat på transkriberingarna upptäcktes att vi kunde varit bättre på att ställa relevanta följdfrågor som kunde lett till ännu djupare svar på våra frågor. Under bearbetning av materialet gjordes ett selektivt urval av det som ansågs vara relevant information. Genom ett sådant urval riskerar forskaren att gå miste om dold kunskap. När det är sagt, menar vi att det insamlade materialet har blivit använt på ett lyckat sätt. Vi anser vi har klarat det vi gick in för att göra, vilket var att undersöka vilka faktorer förskollärarna själva anser utgöra de största utmaningarna i sitt arbete och vilken kompetens de anser sig besitta för att ta sig förbi dessa utmaningar.
6.2 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att ta reda på hur förskolläraren upplever sitt arbete och vilka faktorer de anser relevanta för att på ett tillfredsställande sätt utföra sitt arbete trots olika utmaningar. Vi har genom intervjuer med förskollärare från olika förskolor tagit del av deras perspektiv på sitt yrke,
38
och genom detta har vi kunnat dra slutsatser rörande ökade krav och förväntningar på förskolläraren samt att vi har fått inblick i vad som gör att de ändå trivs i sitt arbete.
För att arbeta som förskollärare behöver man professionsutbildning, och som tidigare redogjorts lyfter Brante (2009) att en formell utbildning och legitimering hör till professionaliseringen. Han menar också att detta kriterium inte bör betonas för starkt, då trenden att tillhöra en profession inte längre vilar lika mycket på just utbildningen (a.a).Persson och Tallberg Broman (2019) lyfte att det kan vara en stressfaktor för förskolläraren att ha icke-utbildad personal inom arbetslaget (a.a). Vi gör kopplingar till att det kommer in vikarier som inte har arbetserfarenhet eller utbildning och önskar att lyfta att det kunde vara en betydlig stressfaktor för pedagogerna även i vår studie. Med detta i åtanke gick vi in i studien med en förståelse för att utbildning spelar en viktig roll i arbetet, men har under vägens gång förstått att det finns delade meningar om utbildningens signifikans. Våra respondenter lyfte vikariernas utbildning som mindre viktig än deras personlighet och förmåga att anpassa sig verksamheten. Detta särskilt under kortare vikariat, där deras roll i arbetslaget anses vara omsorgsinriktad hellre än fokuserad på utbildningsuppdraget.
En annan faktor vi anser kan påverka förskollärarna är stora barngrupper i förskolan, och hur kommuner kan tvingas att föra in mer icke-utbildad personal. Som vi nämner i kapitel ett har författarna Pramling Samuelsson, Williams och Sheridan (2015) poängterat att en begränsad mängd med utbildad personal kan ha stor betydelse för barngruppen och därav också för personalen (a.a). Är barngruppen för stor så kan det vara svårt att få tag i utbildad personal för att täcka upp Skolverkets (2016) rekommendationer. När det kommer till förskollärarens förmåga att hantera stora barngrupper gav respondenterna i vår studie olika lösningar på detta. Några valde att dela barngruppen i mindre grupper, något som ledde till att det blev en mindre barngrupp för varje pedagog att ansvara för och dessutom mindre stress hos både barn och pedagoger. Andra lyfte att de brukar gå på promenader och generellt uppehålla sig mer utomhus under de dagar de hade fulltalig barngrupp. På tal om stora barngrupper lyfte emellertid våra respondenter kompetens, erfarenhet och utbildning som en viktigare faktor för att kunna hantera just stora barngrupper, än när vi samtalade om utbildning och kompetens i förhållande till vikarier. Samtidigt menar vi det är viktigt att poängtera att ett arbetslag oftast består av fler
39
yrkesgrupper än bara förskollärarna. De olika yrkesgrupperna är uppdelade i professionella och anställda utanför professionen. Exempelvis kan förskolläraren anses som professionell och en vikarie att inte tillhöra professionen. Tillsammans utgör de olika yrkesgrupperna en helhet som gör att förskolans verksamhet fungerar. I lpfö 18 (2018) beskrivs det tydliga skillnader på de olika ansvarsområdena yrkesgrupperna har (a.a). Som Steinnes (2014) beskrev i sin avhandling skiljer det lite på arbetsuppgifterna mellan de olika yrkesgrupperna i praktiken. Hon lyfte även deras olika utbildningsgrad som en medverkande orsak till att förskollärarens kompentens och arbetsuppgifter inte lyfts i det utomstående samhället (a.a). Vi menar detta kan påverka hur samspelet är mellan personalen och påverkar också deras grad av utbytbarhet.
Enligt Brante (2009) bör den professionella vara utbytbar med en vilken som helst annan person med samma profession (a.a). Efter att ha genomfört studien anser vi att förskolläraren på flera sätt inte kan vara utbytbar. Då ett starkt samspel och en god kommunikation bottnar i att man är förtrolig med sina kollegor, och att allas olika kvalifikationer och förmågor kompletterar varandra, då är inte förskolläraren utbytbar och således kan inte den individuella förskolläraren ersättas av en annan förskollärare utan någon form av konsekvens. Våra respondenter var tydliga med att ett fungerande arbetslag var en viktig del av huruvida de trivdes i sitt arbete eller inte. Respondenterna menade även att tillit och trygghet till varandra fungerade avlastande i stressiga situationer. Samtidigt kommer det fram att förskollärarna är medvetna om, och lyfter, att det i teorin ska vara möjligt för en pedagog att ta över undervisningen av en helt okänd barngrupp. Hur våra respondenter förhöll sig till detta var varierande. Två av fem respondenter menade att det inte skulle vara något problem för dem att hoppa in i en okänd barngrupp. Respondenterna trodde själva att det berodde på erfarenhet och en generell kunskap om vad arbetet med barn i förskolan går ut på. Genom denna kunskap kommer också en kännedom till yrket. Vi anser att detta kan kopplas till ett visst självgående, eller autonomi.
Den autonomi vi kunde se i förskolan var uppbyggd kring dels professionsutbildade och personer utanför professionen i arbetslaget och vilket ansvarsområde som de olika parterna hade. I lpfö 18 (2018) ser vi en tydlig skillnad på vilka områden de professionsutbildade ansvarar för, och inom förskollärarnas ansvarsområde ges det ett visst utrymme för autonomi. I vår studie fick vi en tydlig bild av hur autonomin kan se ut i verksamheten. Då förskollärarens förmåga att
40
upprätthålla intern autonomi trots statliga regleringar och riktlinjer (exempelvis lpfö 18) har det bevisat för oss att förskolläraren i sig är en professionell aktör inom en yrkesprofession. Även om de jobbar utifrån flertaliga statliga styrdokument, bestämmer förskolläraren själv hur hen önskar att gå tillväga för att uppnå läroplanens mål. Samtidigt menar vi att det tydligt framgår att för att uppnå nämnda mål måste det finnas professionell kunskap. Förskolläraren besitter legitimerade expertkunskaper som de menar grundar sig i högre utbildning, men som endast kan fullt ut erövras genom erfarenhet och praktik. Respondenterna själva kopplar detta till ett fungerande arbetslag och förtroende till, - och från förskolechefen. Från detta kan vi dra slutsatsen att det finns olika indelningar av autonomi i förskolan: en intern och en extern autonomi; och att det finns tendenser till problematik mellan dessa. Som sagt, anser vi att förskolläraren besitter en hög grad av intern autonomi, men att de känner sig begränsade av statliga styrningar. Chefen på varje respektive förskola fungerar som ett led mellan dessa två aktörer och således uppstår en friktion när den interna autonomin störs genom till exempel nya direktiv.
6.3 Vidare forskning och avslutande reflektioner
Vi valde att göra en studie om hur förskolläraren upplever sin arbetssituation. Under studiens gång har det dykt upp olika frågor och funderingar som faller utanför vårt syfte. Förskolan är idag en mötesplats för barn över hela världen, och Sverige är inget undantag. Det många kanske glömmer är att förskolan också är en arbetsplats för väldigt många vuxna. Dessa vuxna har gått olika vägar för att få tillträde till att arbeta på just förskolan och spendera sina dagar tillsammans med det lokala samhällets barn. Då det i slutändan är samhällets uppfattning av förskolan som driver denna fram, anser vi att deras förtroende till förskollärarens professionalitet är av yttersta vikt. En god förmedlingsförmåga skapar tillit till professionen; något som direkt lyfter förskollärarens yrkesrennomé. I vår studie har vi velat lyfta förskollärares perspektiv på sitt yrke. Som ett förslag till vidare forskning menar vi det skulle vara intressant att genom en egen studie kartlägga hur förskollärarens rykte och professionalitet uppfattas i det svenska samhället. Som förskollärarstudenter är vi medvetna om att förskolan är i ständig utveckling och förändring, men hur medvetna är potentiella klienter över utvecklingen? Harwood och Tukonic (2016) kom, som tidigare nämnd, fram till förskollärare i Kanada ansåg sig själva och sina kollegor som
41
professionella, men också att det saknades reflektioner från förskollärarna kring hur samhället i övrigt ansåg deras profession (a.a). Finns det samma tendenser här hemma i Sverige? Hålls förskolans professionaliseringsprocess tillbaka av sin egen bristande förmåga att förmedla sina professionella kunskaper?
Slutligen vill vi säga att vi hoppas denna studie kan anses vara ett bidrag till att lyfta diskussioner om förskollärarens trivsel på arbetsplatsen, och att den har skapat tankar och funderingar kring vikten av ett fungerande system för alla inblandade i arbete med barn. Vi började med att redogöra för höga sjukskrivningstal, men nu vill vi avsluta med medvetenheten om att det alltid finns någon där ute som lyfter upp dig och som hjälper dig när du ramlar. Vi tar hand om de små barnen, vi bidrar till att skapa en framtid för dem, vi stödjer dem i deras utforskande och vi ger dem verktygen att bygga världen. Vi förklarar, lyssnar, tröstar, lär och leker. Vi samarbetar, vi hjälps åt, vi gör det bästa vi kan för att skapa en trygg och rolig vardag för de minsta i samhället. Vem är vi?
42