6.1 Metoddiskussion
Utgångspunkten för valet av en systematisk litteraturstudie som studiens metodval baserades på studiens syfte och frågeställningar. Genom en systematisk litteraturgenomgång presenteras ett uttömmande resultat och undviker på så sätt partiskhet (Bryman, 2008). Utifrån våra tydliga frågeställningar samt inklusion- och exklusionskriterier ville vi göra en omfattande litteratursökning för att säkerställa att vi hittade all tidigare forskning inom ämnet. En allmän litteraturstudie hade inte besvarat studiens syfte och frågeställningar med en vetenskaplig grund. Wengström och Forsberg (2003) betonar att det är själva materialet i systematiska litteraturstudier som utgör kärnan av informationen.
Fejes och Thornberg (2009) betonar att den kvantitativa forskningsmetoden bland annat kännetecknas av dataobservationer för att determinera antal eller mängd av ett visst fenomen.
Individperspektivet som utgör kärnan i den aktuella studien hade ur ett kvantitativt
förhållningssätt inte kunnat producerats. Sammanhang och mönster bland socialsekreterarna och barnets syn på arbetssättet hade möjligen frambringats av en kvantitativ ansats, dock hade det kontextuella sammanhanget och komplexiteten runt problematiken uteblivit vilket var en del av kärnan i resultatet. Eftersom det valda ämnet i vår studie behandlar både barnens och socialsekreterarens skildringar valdes studier som innehöll en helt eller delvis kvalitativ metod. Enligt Fejes och Thornberg (2009) kan en utmaning med kvalitativ forskning utgöras av analysdelen eftersom forskaren ska selektera datainsamlingar av en stor mängd. Kvalitativ analys bygger även på att åskådliggöra underliggande strukturer samt att särskilja väsentlig information som är av betydelse.
Den kvalitativa forskningsmetoden utgörs i stor utsträckning av intervjuer i olika former (Fejes & Thornberg, 2009), vilket låg till grund för ett bortval av en kvalitativ metod i form av intervjuer i vår studie. Genom att urvalet inkluderar barn såg vi det problematiskt att
genomföra intervjuer av både etiska samt praktiska aspekter. Vidare anser vi att det inte är etiskt rimligt att genomföra intervjuer med barn om ett sådant svårt och känsligt ämne i deras liv avseende en kandidatuppsats. Ur en praktisk synvinkel är det med rådande pandemi även olämpligt att umgås med nya människor vilket försvårar intervjumetoder med barn.
Bedömning gjordes att det vore svårt att skapa en trygg och naturlig miljö för barnsamtal genom videosamtal.
Antalet artiklar som utgör vår studie har en relativt snäv orientering, vilket kan tänkas förenkla forskarens förtydligande av resultatet. Forsberg och Wengström (2003) betonar att resultaten som forskaren presenterar bör granskas för att se hur bortfall inverkar på resultatet.
Genom studiens inkludering- och exklusionskriterier sorterades relevanta artiklar ut eftersom ett stort antal enbart utgick från gällande lagstiftning samt saknade socialsekreterarnas perspektiv i arbetet med våldsutsatta barn. Vår studie hade kunnat generera ett annat resultat om nordiska länder inkluderades då vi såg att många artiklar innehöll socialsekreterarnas
perspektiv i andra länder med litteraturstudie som vald metod. Norden som helhet exkluderades dock på grund av de organisatoriska skillnaderna i respektive land.
Användningen av begreppet “barnets bästa” som teoretisk referensram i studien baseras på inkorporeringen av barnkonventionen som lag i Sverige. “Barnets bästa” är ett betydelsefullt och nyanserat begrepp som innehåller ett av barnkonventionens starkaste perspektiv. Vi vill utifrån ett operationaliserat begrepp av barnets bästa undersöka beaktandet av barnets bästa i socialsekreterarnas arbete med våldsutsatta barn. Begreppet har dock en viss tolkningsaspekt i sig vilket medför att det finns svårigheter kring studiens generaliserbarhet. Ytterligare en risk med användning av endast en teori är att studiens trovärdighet kan reduceras. Vi anser dock att studiens valda referensram och appliceringen av det operationaliserade begreppet i analysen frambringar en tydlig bild kring respektive perspektiv och komplexiteten kring arbetet som annars hade uteblivit.
Ett av studiens inklusionskrav är att artiklarna ska vara peer reviewed vilket innebär att studiens primärkällor ska vara vetenskapligt granskade. Genom att begränsa vårt empiriska material till peer reviewed finns risken att viktig information uteblivit, främst om
socialsekreterarnas perspektiv. Detta i form av handböcker till socialsekreterare som ett fungerande hjälpmedel i det dagliga arbetet, samt utbildningsrapporter där socialsekreterarna själva får utvärdera sitt arbete med barn som utsätts för våld. Enligt Wengberg och Forsberg (2003) kan utbildningsrapporter omfattas av en hög kvalité samtidigt som rapporterna ofta innehåller svagheter. Rapporter i utbildningssyfte kan vara limiterade till specifika områden vilket kan anses vara olämpligt att inkludera i en systematisk litteraturstudie. Risken att utforma en systematisk litteraturstudie baserat på rapporter i utbildningssyfte hade begränsat studiens trovärdighet genom att inte ta hänsyn till forskningsetiska principer samt att studien inte hade genererat tillräckligt hög vetenskaplighet. Vi anser även att trots det begränsade urvalet av artiklar vi fann så överensstämmer innehållet i empirin med studiens valda syfte och frågeställningar. Det empiriska materialet innehåller dock fler artiklar utifrån
barnperspektivet vilket utgör en risk att det kan skapas en viss obalans då socialsekreterarnas perspektiv inte tar lika stor plats i resultatet.
6.2 Resultatdiskussion
Syftet med studien är att genom tidigare forskning undersöka barns och socialsekreterares perspektiv av utredningsprocessen i Sverige då barnen varit aktuella hos socialtjänsten för misstanke om våld i hemmet. Resultatet visar att trots att principen om barnets bästa finns reglerat i SoL samt att barnkonventionen är inkorporerad i svensk lag finns det fortfarande problematik kopplat till förhållningssättet av begreppet och hur det tillämpas i praktiken.
Genom barnens perspektiv i utredningsprocessen finns det många förbättringsaspekter kring deltagande samt önskemål från barn som i relation till socialsekreterarnas strategier delvis kan kopplas till. Resultatet visar i samtliga studier på brister i bemötandet gentemot barnen där det inte gjorts individuella bedömningar utifrån barnets ålder och mognad för att möjliggöra ett deltagande. Utifrån barnens skildringar framkommer viktig information och kunskap som
barnen besitter vilket skulle kunna appliceras i socialsekreterarnas arbete. Ytterligare något att betona är att vi måste se betydligt vidare än enbart arbetet i utredningsprocessen och mötet mellan socialsekreteraren och barnet i samband med det. I resultatet framkommer hela det sociala nätverkets viktiga roll och hur utredningsprocessen startas långt före barnet ens har berättat om sin våldsutsatthet. Det är i början en osynlig process inom barnen med noga övervägningar och tankar som måste belysas i syfte att förbättra upptäckten av våldsutsatta barn.
Majoriteten av artiklarna som utgörs av socialsekreterarnas perspektiv handlar om komplexitet och strategiskt arbete med familjen. Det begränsande innehållet av
socialsekreterarnas upplevelser i arbetet med barn i utredningsprocessen tyder på en snäv vetenskaplig orientering av fenomenet. Strategier som utgörs av socialsekreterarnas omkonstruktion samt inramningarna påvisades i två av tre artiklar. Trots att resultatet tydliggör socialsekreterarnas strategier i arbetet med barnen uppvisar empirin frågetecken kring när barnets deltagande börjar, hur det appliceras under utredningsprocessen samt var det avslutas. Resultatet visar att det finns skillnader i individuella fall vilket gör det svårt att applicera socialsekreterarnas strategier till en övergripande kontext. I relation till det strategiska arbetet uppkommer en subjektiv bild av hur socialsekreterares förhållningssätt utförs i praktiken. Överväger ett familjeorienterat synsätt eventuella risker när det kommer till utformning av insatser och barnets långsiktiga välmående? En rimlig förklaring till
användningen av strategierna är att barnet med stöd och hjälp så långt som möjligt ska ha möjlighet att växa upp med föräldrarna, samtidigt som en riskbedömning ska säkerställa barnets trygghet. Kan samverkan mellan involverade aktörer försvåras till följd av en
heterogen samsyn av våldet? En artikel i empirin (se Annerbäck, Svedin & Gustafsson, 2010) konstaterade att det finns kunskapsskillnader bland aktörer som kommer i kontakt med familjer och barn eftersom kunskapen koncentreras på den egna målsättningen inom organisationen. Kan olika synsätt, juridiska och strukturella begränsningar försvåra upptäckten av våldet?
Eftersom det empiriska materialet färdigställdes innan barnkonventionen implementerades i svensk lagstiftning finns det fortfarande möjlighet att arbetet med barnen i våldsutsatta situationer har vidareutvecklats. Vidare studier måste till för att undersöka barnets och socialsekreterarnas perspektiv i utredningsprocessen och belysa aspekter som leder till ett gynnsammare arbete med barnen. För att säkerställa att barnens behov under
utredningsprocessen tas hänsyn till är det viktigt att socialsekreterarna besitter kunskap och kompetens och att det finns möjligheter till vidareutveckling och förstärkt samverkan mellan aktörer som barnen berörs av.