I detta kapitel kommer vi att fokusera på att diskutera vårt resultat i relation till tidigare forskning. Relevans för förskolläraryrket tas också upp samt förslag till fortsatt forskning i slutet av kapitlet.
6.1 Resultatdiskussion och slutsatser
I vår studie har vi försökt undersöka hur en god omsorg kan ges vid bemötandet av barn med ett utmanande beteende. Vi upplever området som relevant och har försökt visa hur detta kan ske genom att blanda perspektiv från filosofi och forskning. Bägge perspektiv tenderar att tangera varandra på vissa sätt i sin argumentation. Båda hävdar till stor del värdet av att söka de bakomliggande orsaker som ligger till grund för barnets utbrott eller andra signaler och manifestationer av barnets dåliga mående. I likhet med det som Kruse (2017) inledningsvis hävdade att det finns en mer komplex och bakomliggande dimension bakom barnens utmanande beteende.
I synsättet som de intervjuade hade framkom att det som ansågs vara kännetecknande för ett utmanande beteende var att det drabbade fler än endast det barn som hade beteendet, det påverkade omgivningen och verksamheten på ett negativt sätt. Detta är i samstämmighet med den tidigare forskning på området som bland andra Forster (2010) har gjort. Skillnaden i vår studie relaterat till denna tidigare forskning är att Forster (2010) lägger mer betoning på barnets genetiska anlag som en orsak till barnets beteende. Detta får sägas står i ganska stor kontrast till majoriteten av de medverkande i studien som lägger mer betoning på den yttre miljöns förmåga att se, lyssna till och bekräfta barnets behov. Det förekommer egentligen endast en liten tendens till antydan av att problemet skulle ligga hos barnet själv.
Det framgick också av svaren att respondenterna hade för det mesta en ganska subjektiv människo- syn när det kom till problematiska beteenden. Det sågs som att något låg bakom barnets beteende ofta i form av ett personligt behov av uppmärksamhet och att bli bekräftad på något sätt. Detta bekräftar också det Eresund (2002) säger angående att det ofta är något som ligger bakom ett beteende av aggressivt slag. Eresund (2002) menar precis som de intervjuade att barn kan mycket väl ta till någon form av utåtagerande beteende för att dra till sig uppmärksamhet eller visa att de på något annat sätt är missnöjda. I likhet med Noddings (2011) så har vi även funnit att det fokuseras mycket på omsorgsgivarens sätt att ta hänsyn till individuella och personliga faktorer och att flexibelt anpassa sin omsorg till varje situation. De intervjuades röster speglar på liknande vis som Noddings (2011)
32
ett fokus på rådande behov, integrering, ett kollektivistiskt tänk och ett förmedlande av inkluderande värderingar. Det finns ett förhållningssätt gentemot barnen som kännetecknas av ett ömsesidigt beroende.
Vi såg även att i det synsätt som de medverkande gav uttryck för fanns en gemensam uppfattning om att kommunikation och det sociala samspelet spelade en stor roll för att undvika en konfliktsituation. Egentligen inte bara för att lösa situationen utan också för att förebygga framtida problem som en konsekvens av beteendet, som även Crick och Ostrov (2006) är inne på. Graziano (2016) menar att andra barn kan känna igen ett asocialt beteende och barnet med det utmanande beteendet riskerar att hamna utanför den sociala gemenskapen. De som vi har intervjuat i studien har gett uttryck för en oro att de utmanande barnen ska få denna stämpel på sig av sin omgivning. På så vis kan det också sägas att det sociala samspelet och kommunikationen spelar även en stor roll för att undvika inte bara konfrontationer men även socialt utanförskap i likhet med vad Graziano (2016) menar. Dock har vi inte kunnat se något i respondenternas resonemang som skulle koppla ett visst beteende till antingen pojkar respektive flickor, som tidigare forskning visat (Crick och Ostrov, 2006). Vi tycker att vi sett likheter mellan Noddings (2011) syn på vad som är viktigt för att en fungerande omsorg ska fungera och vad de medverkande förskollärarna och pedagogerna gett uttryck för som viktigt för att undvika utmanande beteenden. Främst då i form av lyssnande och bekräftande.
I likhet med den forskning som Ertesvåg och Vaaland (2007) gjort har vi sett att olika pedagoger har olika metoder för att bemöta utmanande beteenden. Detta har vi också stött på i vår undersökning, synsätt och bemötanden skiljer sig åt mellan olika pedagoger såväl på individnivå som i arbetslag. Trots det så strävar man efter en gemensam syn och förhållningssätt gentemot vad förskollärare och pedagoger ser som utmanande beteenden. Det ska dock sägas att i allt detta har vi inte tagit hänsyn till vad läroplaner och styrdokument säger. Ann-Sofie Bergeling (2001) skriver att i vissa arbetslag råder en gemensam uppfattning om hur tillvägagångssättet i själva bemötandet ska gå till och att det där även finns en samstämmighet i vad som är barnens behov. Vår studie har som sagt visat att i det arbetslag vi intervjuat har det framkommit en viss skillnad i vad som ses vara barnens behov, och det har också framkommit att det finns en olikhet i meningen om hur bemötanden ska ske. I bemötanden är det en mer lågaffektiv metod som framträder. Det finns även inslag av en mer högaffektiv metod men den framträder inte lika ofta i respondenternas svar. McDonnell (2008) har funnit det svårt att knyta långsiktiga effekter till sin metod av lågaffektivt bemötande och vi har inte kunnat finna att de intervjuade gett uttryck för att några resultat skulle vara direkt kopplade till detta förhållningssätt, men en stor del verkar positiva till den. De flesta beteenden som beskrivits som utmanande av de
33
intervjuade är av ett utåtriktat slag, inte tillbakadragna, vilket skulle kunna ge stöd till det som Nungesser och Watkins (2005) lyfter om att det senare beteendet inte upplevs lika störande.
Vi har även funnit resonemang bland de intervjuade om att en ökad ledning, struktur och planering i arbetslaget har lett till en minskning i frekvens och magnitud av utmanande beteenden i likhet med annan tidigare forskning (Eresund, 2002). Precis som Jiang och Jones (2016) menar när de skriver om olika miljömässiga förändringar för att förebygga olika former av utmanande beteende så har vi också funnit sådana tendenser i vår undersökning. Enkla och tydliga regler används i kombination med uppdelning av barngrupper för att undvika situationer som kan ge förutsättningar till konflikt och en överbelastad personal.
Ertesvåg och Vaaland (2007) och den forskning de gjort pekar på vikten av att ett barn inte får någon stämpel på sig som något slags problembarn, detta resonemang har vi också tidigare sett hos de intervjuade i studien, men även en förståelse för att omsorgsgivarnas attityder och inställning kan påverka barnets vidareutveckling och självuppfattning.
6.2 Metoddiskussion
Den metod vi valt för att få svar på våra frågeställningar har gett oss perspektiv från de som arbetar inom förskolan och har daglig kontakt med barnen. Det kan dock vara bra att ta upp några begränsningar som metoden har för att få syn på vad vi eventuellt inte har kunnat undersöka (Eriksson, 2018). Genom att fråga de verksamma förskollärarna och pedagogerna har vi dock försökt återge en bild av hur omsorgen skiner igenom i bemötande och förhållningssätt till barns utmanande beteenden. Det urval av respondenter vi haft har varit från en och samma förskola vilket såklart innebär en risk för att resultatet kan vara präglat av lokala företeelser och värderingar. Även vår egen relation till platsen kan påverka studiens resultat då vissa relationer människor emellan alltid kan ge upphov till en viss osaklighet. Men vi vill påstå att den kvalitativa metoden vi valt för att samla in vår empiri har lämpat sig väl för att samla in det vi ville ha, nämligen individuella åsikter, förhållningssätt och tillvägagångssätt. Något vi inte gjort är att intervjua personer i grupp, på så sätt hade de medverkande kunnat bygga vidare på varandras uttalanden och vi fått ett mer nyanserat material att analysera. Men å andra sidan hade vi kanske inte kunnat gå lika mycket på djupet i intervjuerna, även om vi inte gjort några direkta djupintervjuer på det sättet. Men genom att intervjua en och en har respondenterna fått tid till att reflektera, och som Alvehus (2013) menar kan de även genom tystnad och pauser få chans att tänka efter. Detta menar vi inte hade varit möjligt till samma grad i gruppintervjuer. Däremot hade det besparat oss en del tid, men vi har inte av tydliga skäl kunnat tömma en hel avdelning på personal
34
heller. Hade vi valt att istället använda oss av en mer kvantitativ metod, som till exempel att samla in empiri via enkäter hade vi kunnat få in fler svar, men kanske inte så välutvecklade eller personliga svar och inte så väl lämpade att analysera med vårt valda teoretiska perspektiv. Men bara för att vi har valt en mer kvalitativ metod betyder inte det att kvantitativa faktorer inte varit relevanta (Alvehus, 2013). I vår undersökning har vi såklart behövt en viss mängd respondenter för att få syn på bland annat likheter och skillnader personal emellan.
6.3 Yrkesrelevans
Överlag finner vi som sagt stora likheter i hur aktiva förskollärare och pedagoger bemöter vad de definierar som utmanande beteenden och de värderingar och synsätt som ges uttryck för i Noddings omsorgsetik. Vår studie har visat på hur förskolan idag arbetar för att ge omsorg i även de mest svåra situationer och hur det skapas lika förutsättningar för alla barn. Vi som har gjort studien har fått upp ögonen för hur omsorgen måste skina igenom alla situationer i förskolan och att barns utmanande beteenden ofta har djupare rötter än vad som kan tyckas vara fallet. Vi hoppas att studien gett en ökad förståelse för hur ett omsorgsfullt bemötande kan ske och varför barn kan reagera som de gör. Är utmanande beteenden på uppgång som vissa debattörer hävdar så är det av relevans för oss som blivande förskollärare att få denna ökade förståelse och kunskap för att kunna ge en god omsorg, till alla barn. Med denna studie har vi förutom att söka förståelse för barns utmanande beteenden önskat rikta läsarens blick inte enbart mot hur vi bemöter de redan uttalade behoven, utan att inspirera och förmedla värdet om sökandet för varandra. Att se själva mötet människor emellan, att handla omsorgsfullt, att se behoven och uppmuntra till att förstå och förutse varandras behov. Inte enbart för själva relationens och bemötandets skull för stunden, utan också för barnens framtida förhållningssätt i sina framtida relationer till klasskamrater etc.
6.4 Fortsatt forskning
Det finns en hel del forskning inom fältet för bemötandet av barns utmanande beteenden. Dock inte så mycket inom just förskolan. För att ge förslag till fortsatt forskning skulle vi vilja lyfta fram först och främst behovet av att undersöka hur barn idag egentligen ger uttryck för mer eller mindre utmanande beteenden jämfört med tidigare, har det skett en ökning? Vidare forskning hade också kunnat göras kring hur förskollärares och pedagogers syn- och förhållningssätt på utmanande beteenden har förändrats över tid. Mer forskning kan även göras om hur barnen både kortsiktigt och långsiktigt påverkas av olika förhållningssätt och metoder för att bemöta barns utmanande beteenden, så som till exempel metoden om lågaffektivt bemötande.
35