Skolväsendet vilar på demokratins grund och utbildningen syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden (Skolverket, 2011). I rollen som lärare i skolan lyder man under skollagen och det uppdrag man då har består huvudsakligen av två delar, ett bildningsuppdrag och ett demokratiuppdrag. För att betraktas som lämplig och för att nå framgång i detta uppdrag krävs att man som lärare äger vissa, dokumenterade och anknytande, färdigheter. Detta krav, som accentuerats genom senare års politiska reformer, tillgodogörs som regel genom högskoleutbildning.
Skolans uppdrag och syfte får aldrig förbises.
”Utbildning inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också
förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grund- läggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”
(Skollagen FSF 2010:800 första kapitlet 4§)
Läraren ska alltid vara målorienterad och göra sitt yttersta för att hjälpa varje elev att utvecklas efter sin förmåga. Relationspedagogik kan ses som en grund, en hjälp för lärare att nå sina elever. När samverkan sker mellan styrdokument och relationspedagogik möjliggör detta för elever och lärare att utveckla ett pedagogiskt förtroendekapital som kan göra det möjligt för elever att känna ännu större tilltro till den egna förmågan och eventuellt vilja/våga utmana sig själv i sin kunskapsinhämtning.
Snedrekryteringen till högskoleutbildningar har debatterats genom decennier och Jonas Frykman visar att problemen kring detta är i princip de samma som för femtio år sedan. Skolan har haft svårt att frigöra potentialerna hos elever med annan bakgrund än traditionellt akademiska hemförhållanden. (Frykman, 1998).
I lärarutbildningarna är det viktigt att fokusera både på personlig och professionell utveckling hos läraren. Därför är det viktigt att man inte endast fokuserar på lärares ämneskunskaper utan även på den relationella och sociala kompetensen. Det är kanske tid att införa inträdesintervjuer och personlighetstest på lärarutbildningarna. Eleverna i studien uttrycker det som att de vill ha lärare som är närvarande, tydliga, använder ett språk som är tydligt samt bryr sig om dem. För som Dylan Wiliam uttrycker det så handlar inte lärarkvalitet endast om att kunna sitt ämne utan om att hantera relationen till
eleverna.
Man kan säga att vi har gått från ett normrelaterat samhälle till ett målrelaterat samhälle och i denna process måste lärarna tydligt ta sitt ansvar i den pedagogiska verksamheten. Ett målinriktat samhälle kräver reflektioner och engagemang hos lärare och det behövs för att få till en utveckling i lärarens tänk när det kommer till delaktighet och bedömning.
Tankarna som här dyker upp är om lärare verkligen, av sina huvudmän, ges möjlighet till att få tid och utrymme att tillämpa relationell pedagogik som eleverna efterlyser och som kan ses vara en framgångsfaktor för elevresultaten. Vi hör nästan dagligen om den pressade situationen vad beträffar tid och utrymme vilka är två viktiga faktorer för att kunna tillämpa relationspedagogik. Om elever märker att lärare är stressade i situationer när relationsbyggen kan komma till stånd så avstannar hela processen.
Det finns mycket att väga in i den komplexa verklighet som skolan utgör. I detta arbete har jag inte fördjupat mig i en eventuell problematik gällande generationsklyftor lärare sinsemellan eller mellan elever och lärare. Jag har inte heller vägt in aspekten om lärare som gjort en egen klassresa eventuellt har lättare för att skapa en god relation till både hög- och lågpresterande elever. Lärarnas kulturella och sociala kapital kan ha betydelse när man talar om relationspedagogik och dess tillämpning.
I en vidare forskning så hade det varit intressant att göra en studie där ett större antal elever blir intervjuade. Det är, som jag skrev i min inledning, elevens syn som jag verkligen vill få fram då dessa som är huvudrollsinnehavare i vår verksamhet. Att möta varandra med både respekt och intresse för den andras olikhet är en av vår tids stora utbildningspolitiska utmaningar.
Referenser
Alexander, Robin J, (red.) (2010). Children, their world, their education:the final report
and recommendations of the Cambridge Primary Review. New York: Routledge
Aspelin, Jonas & Persson, Sven, (2008). Lärares professionella/personliga utveckling. Educare, 2008:1
Aspelin, Jonas, (2010). Den nödvändiga relationen, Pedagogiska magasinet 2010-09-16 Aspelin, Jonas & Persson, Sven, (2011). Om relationell pedagogik. Malmö: Gleerups. Bell, Judith, (2006). Introduktion till forskningsmetodik, Lund: Studentlitteratur. Bergem, Trygve, (2000). Läraren i etikens motljus. Lund: Studentlitteratur.
Biesta, Gert, (2006). Bortom lärandet: demokratisk utbildning för en mänsklig framtid. Lund: Studentlitteratur
Buber, Martin, (1994). Jag och Du. Ludvika: Dualis.
Englund, Tomas, (1994). Samhällsorientering och medborgarfostran i svensk skola under
1900-talet. Uppsala: Uppsala universitet
Frykman, Jonas, (1998). Ljusnande framtid. Skola, social mobilitet och kulturell identitet, Lund: Historiska Media.
Giesecke, Hermann, (1997). Die pädagogische Beziehung. Pädagogische Professionalität
und die Emanzipation des Kindes. Weinheim; München: Juventa Verlag.
Hansson, Susanne, (2012). Den nödvändiga osäkerheten – Elevers perspektiv på respekt i
relationer i skolan 2012:10 Karlstads Universitet: Universitetstryckeriet.
Hargreaves, Andy, (1998). Läraren i det postmoderna samhället. Lund: Studentlitteratur.
Hilmarsson, Hilmar Thór, (2003). Samtalet – med känslomässig intelligens. Lund: Studentlitteratur.
Juul, Jesper & Jensen, Helle, (2009). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Runa förlag.
Kvale, Steinar, & Brinkmann, Svend, (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun (2 uppl.). Lund: Studentlitteratur
Lilja, Annika, (2013). Förtroendefulla relationer mellan lärare och elev. Göteborg: Kompendiet
Lund, Stefan & Sundberg, Daniel, (2012). Kunskaper för en ny tid. Pedagogisk kritik av samtidens kunskapspraktiker. Utbildning & Demokrati, 21(2), 5-14.
Normell, Margareta, (2008). Från lydnad till ansvar: kunskapssyn, känslor och relationer
i skolan. Lund : Studentlitteratur
Sandén, Torbjörn & Wikman, Tom, (2011). Att leda lärande. I Sven-Erik Hansén & Liselott forsman (red.), Allmändidaktik – vetenskap för lärare. Lund: Studentlitteratur.
Skollagen FSF 2010:800
Skolverket, (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, Stockholm: Fritzes.
Vetenskapsrådet, (2011). Forskningsetiska principer inom humanistisk
samhällsvetenskaplig forskning. ( http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf) (Hämtad den
2015-12-09)
Wiliam, Dylan, (2013). Att följa lärande: formativ bedömning i praktiken. Lund: Studentlitteratur