7.2.1 Konnotationer och myter
I analysprocessen uppträdde särskilda återkommande gemensamma aspekter som hänvisar till myten om att staten är farlig och totalitär, men även användningen av olika ikoniska tecken och rumsliga förhållanden. Den mest märkbara gemensamma semiotiska aspekten som har
framkommit i denna undersökning är användningen av myter som indikerar befintliga skillnader i maktförhållandet. Genom att ha analyserat hur kommunism konstrueras och på vilket sätt detta framträder i det utvalda materialet gick det att urskilja kommunismens representation i den utvalda populärkulturen.
Enligt Richard E. Pipes var det sovjetiska politiska systemet hierarkiskt och menar att det politiska styret var centraliserat och auktoritärt (2020). Att gulag var ett eget hierarkiskt samhälle som styrdes av rädsla och hot framkom väldigt snabbt i samtliga analysprocesser för The Way Back och bekräftar återigen de stora skillnader i maktförhållanden och att ett totalitärt styre existerande, enligt filmen. Även The Death of Stalin skildrade starka
hierarkiska system och skillnader i maktförhållanden genom hela filmen. Karaktärsanalysen för Valka styrker också denna konstruktion genom att skildra hur Valka är så van vid ”intuitioner” att det utanför fängelsemuren bara kan fungera med en systematisk hierarki. I Katarina Laweless tidigare forskning (2014) gällande Bond-filmers representation av ryssar och rysk kultur argumenterar hon för att filmerna använder sig av ryska stereotyper som redan existerar, genom generaliseringar och negativa bemärkelser i karaktärernas språk. Dessa generaliseringar stryks även i denna undersökning när de utvalda scenerna ställs mot varandra och betraktas så objektivt som möjligt inom ramen för den semiotiska teorin. Det uppenbaras att samtliga scener bildar myten om att den kommunistiska staten är farlig och bekräftar myten om ett hierarkiskt samhälle. Konstruktionerna av myten om den konstanta rädslan för de högre uppsatta i hierarkin är också ett exempel på likheter i framställningen som Lawless (2014) lyfter i sin forskning när hon menar att Sovjetunionen och Ryssland associeras med totalitarism och illojalitet som ingen kan lämna. Jämförelsevis konnoterar samtliga 6 scener alla överensstämmande sakfrågor men på olika vis men den gemensamma nämnaren i samtliga scener för att upprätthålla hierarkin är genom hot för att generera rädsla. I sin
undersökning lägger Lawless (2014) även mycket fokus på att konstatera att ryska stereotyper framkallar rädsla och framställs som farliga. I både The Way Back och The
Death of Stalin indikerar ett flertal personer att de känner rädsla för någon högre
auktoritet, även de personer som redan var relativt auktoritära och högt uppsatta. Denna konstruktion av myten framställs jämförbart lite i Good Bye Lenin!, vilket möjligtvis kan bero på att filmen inte innehåller lika många auktoritära karaktärer som i de andra
filmerna. Rädslan för högre auktoriteter utmärker sig som mest i de två utvalda scener och kan därför anses som undantag eftersom den generella handlingen i Good Bye Lenin! inte lyfter dessa aspekter, utan snarare mer vardagliga skildringar. Däremot skildrar de utvalda
scenerna i Good Bye Lenin! båda sidor av ett liv i DDR och under ett totalitärt styre. De positiva upplevelser som skapades för att det var hemma och för att det fanns säkerhet genom att genom att visa bilder av Alex barndom, och å andra sidan de negativa sidorna, så som övervakningen, bristen och de begränsade möjligheterna som man var tvungen att komma till rätta med. Båda scener konnoterar att det även i en diktatur kan lycka finnas, men eftersom det är inspelade filmer från Alex barndom som blir återupprepade, skapas myten att det är ytligt och en längtan till frihet. Myten förstärks genom förhörsscenen och ytterligare när Christiane blir inlagd på psykiatrin, vilket skapar myten att lycka och tillfredsställelse var oåtkomlig i DDR.
I The Death of Stalin är exempelvis majoriteten av karaktärerna högt upp i hierarkin vilket kan underlätta att urskilja denna rädsla, och i The Way Back får man se mannen i kostym som förhör Janusz och vakterna i gulag. Därav kan myten om rädslan inom hierarkin anses
tydligare utifrån de filmerna. Något som också är viktigt att lyfta är att filmerna är alla i olika genrer och trots detta bildades likgiltiga konnotationer och myter.
The Way Back och The Death of Stalin är uppbyggda på två skilda vis men utspelar sig inom samma tidsram. I The Death of Stalin använder de satir och komedi även under allvarliga situationer, exempelvis som Berijas avrättning. The Way Back är ett drama rakt igenom och har en seriös ton oavsett situation. Trots dessa skillnader i narrativet blir den semiotiska analysen, alltså konnotationerna och myterna, liknande. Man kan även urskilja tydliga likheter mellan alla tre filmer i de sista scenerna, alltså när Berija blir avrättad, protesten
och snöstormen, även om det är olika genrer. I alla tre scener är någon typ av
säkerhetstjänst närvarande, man får se tydliga tecken på maktskillnader och alla de skapar en myt att regimen är farlig och mäktig. Tjänstemännen porträtteras även på ett liknande sätt, de är allvarliga, bär kostym, tystlåtna och hotfulla i beteende.
Det påvisades även i The Way Back och The Death of Stalin att de vid tillfällen
avhumaniserade människor genom att inte kalla dem vid namn, misshandel eller nekad till rättegång. Detta var inget som noterades i scenerna i Good Bye Lenin! trots att de blev arresterade. Därav skulle man kunna argumentera om tiden i vilken filmerna utspelar sig har en påverkan på detta. Både The Way Back och The Death of Stalin utspelar sig under samma tidsram och under samma regim, vilket kan vara en anledning till att man konnoterar
och inte under samma regim. Således kan tid och rum ha en betydande faktor i varför avhumanisering endast sker i två av filmerna. Det skulle även kunna bero på att Good Bye Lenin! är en drama/komedi där handlingen inte är baserad på verkliga händelser bortsätt från det historiska om Östtyskland generellt, vilket de andra två filmerna är. Utöver det återfås ungefär samma konnotationer och myter från alla filmer trots de olika tidsramarna och platserna.
7.2.2 Karaktärsdrag
Utifrån de karaktärsdrag och myter som framkom under analysen finns det tydliga skillnader mellan porträtteringen av karaktärerna. I Eva Kingsepps avhandling hittar hon
tydliga gemensamma symboler och tecken i de nazistiska karaktärernas utseende i fiktiva filmer (2008), något som inte framkom på samma sätt i karaktärerna i denna
undersökning. De karaktärer som delar flest likheter till utseende är Berija och Christiane med den gemensamma nämnaren att de är välvårdade. Trots denna likhet är olikheterna mellan dem större och därav finns ingen tydlig gemensam symbol eller ett tecken som tyder på att en karaktär är kommunist, som Kingsepp fann i sin studie om “nazisthet”.
Om man däremot ser till helheten av filmkaraktärerna kan man se uppenbara likheter i porträtteringen av militären. De bär alla kostym, är välvårdade, har till stor del allvarligt ansiktsuttryck och bär dessutom märket på Hammaren och Skäran. Eftersom dessa karaktärer inte blev analyserade är detta endast en ytlig observation, men trots allt något som tidigt under filmerna visade sig tydligt. Därav skulle Hammaren och Skäran kunna antydas som ett tydligt tecken på en kommunistisk karaktär, men då ingen av de karaktärer som analyserats i denna studie bär den, bortsätt från Valka som har den tatuerad på armen, kan vi inte klassa den som ett. En annan aspekt av de kostymer och uttryck militären har är att de kan ses som ett verktyg för att skapa känslomässiga element och betydelser för karaktärer i ett narrativ (Gibson, 1998). Således kan alltså militären i alla tre filmer anses viktiga för att skapa känslor hos mottagare, men inte kostymen i sig som ett tecken för att vara kommunist. Schweinitz (2010) skriver i sin undersökning att stereotyper, utifrån socialpsykologi, är osofistikerade och fasta mentala bilder av individer som tillhör en specifik grupp och är förankrade i den vardagliga kulturella medvetenheten. Med åtanke att de myter som bildades av de ytliga
karaktärsdragen hade så många olikheter är det svårt att se en tydlig kommunistisk stereotyp vad gäller utseende. Schweinitz skriver även att karaktärerna måste vara nära förbundet med vardagliga övertygelser och värderingar för att publiken ska uppfatta dem som stereotypiska (2010), vilket innebär att de tre karaktärerna bör ha fler likheter än olikheter för att kunna klassas som stereotyper, något som de inte har utseendemässigt. Om man däremot ser till beteenden skapas betydligt fler liknande myter, exempelvis bildade Valka och Berija myter om våldsamhet och att de är farliga. Dessutom påvisades även starka själviska karaktärsdrag hos båda. Dessa negativa karaktärsdrag går att koppla till Lawless studie, där hon skriver att ryssar representeras i negativ aspekt, och att stereotypen framkallar rädsla, är kriminella, våldsamma och förrädiska (2014). Eftersom Lawless undersökning handlar om ryssars representation kan man se att hennes resultat även stämmer överens med de karaktärsdrag Berija och Valka besitter. Dock kan dessa karaktärsdrag inte hittas hos Christiane, och därav blir myterna motsägelsefulla om man jämför med de myter som skapades utefter Christianes karaktärsdrag, då hon framstår som en godhjärtad, osjälvisk och icke-våldsam person. Detta framkom också tydligt i och med att hon fick en hjärtattack av att bevittna våld, något som Berija och Valka båda har karaktärsdrag för som visar att de själva utför våldsamma gärningar. Därför skulle man också kunna argumentera om Christiane inte har dessa
karaktärsdrag för att hon är tysk, och att Berija och Valka framställs i negativ bemärkelse för att de är just ryssar.
Ett annat perspektiv av scenen när Christiane bevittnar våld är att de som utför våldet själva är kommunister då de är militärer i DDR. Stuart Hall beskriver att stereotyper ses som en
självklarhet, alltså att de inte är föränderliga och bortser från att karaktärer kan vara komplexa (1997). Således kan man diskutera att myten om att kommunister är våldsamma faktiskt är ett tydligt tecken och därav stereotypiskt för en kommunistisk karaktär eftersom det är en
återkommande myt i alla filmer. Men då denna undersökning utgår från och analyserar Christiane, som inte har dessa karaktärsdrag, är detta endast en observation och ytlig denotation sett utifrån narrativet. Däremot visade analysen av protestscenen i Good Bye Lenin! att militären representerades som våldsamma. En annan myt som skapades utifrån både Berija och Valka var att de är hänsynslösa, genom deras sätt att behandla andra runt omkring sig samt att de är hotfulla och våldsamma för att få sin vilja igenom. Detta är ännu exempel på karaktärsdrag som inte återfinns i Christiane. Hon påvisar tvärtom karaktärsdrag av omtänksamhet, vilket aldrig representerades hos de andra karaktärerna. Här kan man diskutera om det beror på att karaktärerna har så pass olika roller och positioner i systemen de
lever i, men också om tidsperioderna filmerna utspelas i, då både Valka och Berija lever under ungefärligt samma tid och Christiane under sent 1980-tidigt 90-tal. Dessutom är både Valka och Berija ryssar och bor i Sovjet medan Christiane är östtysk och bor i
Östtyskland/Tyskland, vilket också skulle kunna vara en betydande faktor gällande
karaktärernas olikheter. Karaktärerna har även stora olikheter gällande maktpositioner vilket kan ha en betydelse för de karaktärsdrag de besitter. Berija framställs som en bland de högst uppsatta i Sovjet vilket innebär att han är högt upp i hierarkin, medan Valka är fånge i gulag och således är långt ner i hierarkin och inte har någon makt i samhället. Christiane är politisk insatt och jobbar med aktivism men framstår inte som varken högt uppsatt inom jobb eller samhälle. Schweinitz nämner också i sin studie om “den tyska stereotypen” som var en typ av berättande stereotyp i amerikanska filmer (2010). Den följde kulturellt etablerade uppfattningar och skapade uppfattningar i en berättelsemall. Då alla karaktärer i vår studie har olika karaktärsdrag och skapar olika myter går det inte se att det finns en berättelsemall för en kommunistisk stereotyp i den mån Schweinitz beskriver. Trots att Berija och Valka har liknande karaktärsdrag vad gäller våldsamhet och hotfullhet är dessa porträtterade på olika sätt, kan man diskutera huruvida Berija besitter dessa drag på grund av hans
maktposition och Valka framstår att ha dem för att han är kriminell. Därför är de myter karaktärerna bildar i grund samma, men hur de framkom helt olika. Detta gör att det blir svårt att kunna se en tydlig kommunistisk stereotyp baserad på deras karaktärsdrag. Däremot delar alla tre karaktärer att de skapar en myt om lojalitet mot styret de lever i, men även
här framställt på helt olika sätt. Christiane genom sin aktivism och uttalande kärlek för
socialism, Valka genom att hans tatueringar på Stalin, Lenin och Hammaren och Skäran, samt hans ovilja att lämna Sovjet trots att han var på flykt, och Berija genom hans politiska
ställning och talan om kärlek för det kommunistiska partiet. Det gör att denna egenskap hos karaktärerna skulle kunna tolkas som stereotypiskt kommunistisk, eftersom stereotyper är fasta föreställningar om egenskaper eller beteenden som tillskrivs personer eftersom de tillhör en viss grupp (Lindgren, 2009).
Stuart Hall nämner även att stereotyper skapas genom att man kategoriserar människor utefter det “normala”, vilket är accepterat, och det “onormala”, som inte är accepterat och således skiljer sig från normen och blir de “andra” (1997). I och med att Valka är den enda ryssen som flyr gulag, och också är den enda i gruppen som representeras som våldsam, hotfull och farlig skulle man kunna placera in honom i de “andra” och således klassa honom som en stereotyp.
8.0 Resultat/Slutsats
Populärkultur är den kultur vi möter i vardagen som omfattar våra alldagliga åsikter, vanor och handlingar. Med utgångspunkt i tidigare forskning och teorier kan vi fastställa att kommunism har en tydlig gemensam representation i empirin som denna studie har undersökt. Eller bättre sagt, konnotationerna och myterna som bildas av konstruktionen förmedlar tydliga meddelanden. Utifrån analysen kan det fastställas
att kommunismen representeras som brutalt totalitärt och att det är starkt hierarkiskt. Även myten om att den kommunistiska staten är farlig och totalitär återkommer i samtliga scener. Slutsatsen som går att dra baserat på analysen och diskussionen som genomförts är att alla filmer skapar liknande framställningar av kommunism, trots stora skillnader i genrer, tid och rum. I många avseenden skulle de utvalda filmerna tolkas som rekonstruktioner av negativ identitet genom att framställa kommunism på ett specifikt sätt, det vill säga
totalitärt, hierarkiskt och farligt. I synnerhet måste de långfilmer som är avsedda att tilltala en bred publik skapa sammanhang där mottagarna lätt kan befinna sig i, och genom att basera karaktärer och sammanhang på myter och stereotyper kan vara en väg för att uppnå detta.
Baserat på analysen och diskussionen som har genomförts kan det fastställas att de
kommunistiska karaktärer som analyserats, inte porträtteras på ett utmärkande sätt, utan olika. Den enda gemensamma draget gällande hur karaktärerna porträtteras är att de alla är lojala till det kommunistiska styret. Valka och Berija har vissa likheter i att de porträtteras
som våldsamma, själviska och hotfulla. Christiane å andra sidan porträtteras som omtänksam, godhjärtad och icke-våldsam. Det framstår även som att hon är omtyckt av andra, vilket de andra karaktärerna inte framställs vara. Berija porträtteras även som aggressiv och
hänsynslös, och Valka som farlig. Därför kan man anta slutsatsen att stereotypen av en kommunistisk karaktär är lojal till den regimen de lever i. Utseendemässigt porträtteras karaktärerna på helt annorlunda sätt och ingen likhet kan noteras, därav kan det fastställas att en kommunistisk stereotyp inte har en specifik typ av utseende. De definierade dragen hos kommunistiska karaktärer är lojalitet mot styret gemensamt mellan alla karaktärer. Men de har även var för sig andra definierande drag. Berija och Valka har våldsamhet, de är själviska och hotfulla, Berija har själv hänsynslöshet och Christianes definierande drag är hennes omtänksamhet och vilja att göra gott i samhället. Valkas karaktär visade också resultatet att
han kan klassas som de “andra”, och kan således ses som en stereotyp om man utgår från endast The Way Back.