Det tabu som finns kring döden idag spelar roll för hur frågan hanteras, allt som rör döden är svårt att prata om och över huvud taget tänka på. Det individualistiska samhälle som vi lever i innebär att döden är separerad från våra liv, både fysiskt genom kyrkogårdars och t.ex. krematorier placering och genom att fokus idag inte ligger på framtiden utan istället är starkt fokuserad på nuet. Det som är okänt och ligger i framtiden är svårt att relatera till, speciellt om det handlar om något som kommer hända efter att man själv är död. Eftersom ingen helst vill tänka på att man själv inte kommer finnas en dag är det också svårt att tänka på vad som ska hända med ens kropp när man väl är död. Att prata om så specifika saker som vad som ska hända med den metall som finns i ens egen kropp innebär att man måste tänka på att någon annan ska hantera detta och att man själv inte kommer ha någon kontroll alls. Trots detta visar de intervjuer jag gjort att det finns möjligheter till diskussion kring dessa frågor, då krävs initiativ både från allmänheten och samhällets sida. Eftersom många inte ens vet om att problematiken existerar är information det första steget för att få igång en diskussion i samhället och ge människor möjligheten att ha en åsikt. Begravningsbranschen spelar här en stor roll för att lyfta upp frågan bland de aktörer som har möjlighet att nå ut till allmänheten, men också att lyfta upp frågan och verkligen göra den till en prioritet att diskutera.
Som tidigare beskrivits finns det ett antal nivåer på vilka frågor om attityder och handlingar kan hanteras. På strukturell nivå kan förändring komma genom staten och myndigheter, genom informationsspridning och förändring av regelverk och beslut som låser frågan i gamla tankebanor. På positionell nivå är spridningen mellan olika grupper stor och möjligheten att genomföra miljövänliga handlingar beror på vilken eller vilka grupper i samhället man tillhör. Attityder är alltså komplexa och består av många olika komponenter. En av svårigheterna med att förändra attityder är att utgångspunkterna för olika grupper och individer är så olika att den eftersträvade attityden inte anammas av alla. Här kan det finnas en tanke med att rikta information till grupper som är mest mottagliga för miljöbudskap och mest benägna att sprida kunskap och begära förändring från en strukturell nivå. På den individuella nivån spelar värden och värderingar roll för individens livsstil, det är alltså värderingar som man bör försöka förändra för att få genomslag för en ny syn på metallhanteringen vid kremationer. Genom diskussion och informationsspridning på alla dessa nivåer finns det alltså möjlighet att påverka attityder och därmed också handlingar. Genom en förändring på den strukturella
nivån, dvs. en lagändring och en förändrad officiell hållning i denna fråga hade problemet med att metaller deponeras kunnat lösas relativt snabbt. En diskussion hade antagligen uppstått i och med en lagändring, men de jag intervjuat pekar på att allmänheten blir allt mer öppen och att klara riktlinjer är det som behövs för att en förändring ska kunna fungera. Som tidigare påpekats spelar etiken stor roll i denna fråga. Människans omedelbara intressen väger tungt även om man självklart även tar hänsyn till andra faktorer när beslut fattas. Med en etisk grundsyn som sätter människan först blir det alltid svårt att argumentera för en mer miljöinriktad lösning eftersom antropocentriska argument alltid väger tyngst. Om branschen tar upp denna fråga till diskussion i större utsträckning, också ute i landet, kan förhållningssättet förändras och så även hanteringen. En ändrad hantering skulle även kunna gynna branschen, förutom miljöoptimering och ett miljötänkande som kan sprida sig till andra sektorer har man mycket att vinna även ekonomiskt på en ny syn på denna fråga. Synen att människan skulle vara motstående samhället och inte en del av det behöver också förändras. Om man istället arbetar utifrån insikten att människan är en del i flera olika komplexa system som tillsammans bygger upp samhället och att det krävs ansträngning från människor för att samhället ska förändras kan man uppnå det man vill.
Även om hanteringen av metaller ser nästan likadan ut på olika ställen i landet involverar det så många yrkesgrupper och man har olika förutsättningar beroende på var i landet man befinner sig. Ett större samarbete mellan de olika yrkesgrupperna i begravningskedjan kanske kan vara en början på en förändring i denna fråga, att ha kunskap om vad som händer före och efter man själv tar vid och att kunna upplysa t.ex. efterlevande om detta kan leda till att kunskap sprids. Diskussioner mellan yrkesgrupper kan också generera nya sätt att tänka och nya infallsvinklar på problemet. Eftersom ”allmänheten” är ett begrepp som används mycket i denna text hade det varit intressant att se hur en större undersökning med generalisering för befolkningen skulle se ut, för att kunna få svar på vad allmänheten egentligen har för synpunkter i denna fråga och vilka medel som kan användas för att så många som möjligt ska vara med i den förändring som är möjlig och som krävs för att graden av miljöoptimering i branschen ska öka.
Mina slutsatser i korthet är att det finns ett antal teman som har betydelse för hur denna fråga hanteras, dessa är: Samtalet om döden, antropocentrisk utgångspunkt och attityder, dess
beståndsdelar och hur de kan förändras. Dessa spelar olika roller men har alla något att säga om hur frågan hanteras och varför. Genom diskussion kring dessa och genom att arbeta med förändring av de tre var för sig och tillsammans, kan en förändring av metallhanteringen vid kremationer vara möjlig. Jag hoppas också att den här frågan kan vara med och lyfta fram vikten av miljöarbete i stort och kanske ge möjlighet att titta på frågor som tidigare inte ansetts viktiga.