Diskussion

7. DISKUSSION & SLUTSATS

I detta avslutande kapitel presenteras en övergripande diskussion kring hur syftet med denna studie uppnåtts och var glappet i samhällsbyggnadsprocessen, gällande ekosystemtjänster, blir synligt. Studiens syfte har varit att genom ett ANT-perspektiv undersöka hur urbana ekosystemtjänster integreras i samhällsbyggnadsprocessen för att vidare undersöka hur mål och strategier kring ekosystemtjänster överförs och tolkas i processens olika delar. Således har studien vidare syftat till att undersöka vilka förutsättningar som krävs för att bättre integrera ekosystemtjänster i våra urbana miljöer. Studien kommer även att presentera en bredare diskussion kring studiens forskningsfrågor och där ANT har varit ett viktigt verktyg för att besvara de här frågorna:

- Hur problematiseras urbana ekosystemtjänster i olika skeden av samhällsbyggnadsprocessen?

- Hur kan mål och strategier om integrering av urbana ekosystemtjänster översättas till praktiken?

- Hur kan relationer mellan aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen påverka arbetet med att integrera urbana ekosystemtjänster i planeringen?

Diskussionen kommer även att presentera ANT:s fjärde begrepp, mobilisering, för att här redogöra för nätverkets viktigaste representanter. Slutligen kommer studiens slutsats att redogöras för att vidare avslutats med förslag till vidare forskning.

7.1 DISKUSSION

I studiens forskningsöversikt framkommer det att ekosystemtjänster utgör en central funktion i uppgiften att hantera dagens klimatförändringar i våra städer (Berg, Granvik & Hedfors 2012:38). Detta medför att samhällsbyggnadsprocessens olika aktörer har en väsentlig roll för att åstadkomma en sådan utveckling. Denna vilja till förändring och att uppnå hållbara städer där ekosystemtjänster får ta plats har även uttryckts i studiens två fall där dagens utmaningar, med klimatförändringarna i fokus, utgör centrala frågor för nätverkens olika aktörer i såväl Örebro som i Jönköpings kommun. Studien har däremot visat att intresset för ekosystemtjänster kan variera beroende på aktör och vilket således riskerar att hamna i skuggan av andra intressen. Flera brister, så kallade motståndare till nätverken, har vidare uppdagats genom studiens resultat och kommer att belysas nedan.

För att lösa klimatkrisen och de klimatförändringar som följer belyser tidigare forskning förespråkandet av att förtäta städer för att bland annat generera en hållbar stad genom kortare avstånd och tillgänglighet (Bolund & Hunhammar 1999:299). Utifrån studiens två undersökta fall kan både Örebro och Jönköpings kommun ses följa den här typen av strategi då fördelarna med förtätning anses nödvändiga för kommunernas framtida utveckling, vilket uttrycks från flera av nätverkens aktörer. Samtidigt som förtätning frambringar hållbara aspekter likt dessa visar dagens forskning tillsammans med studiens resultat även på förtätningens negativa sidor. Till dessa räknas mängden ogenomträngliga beläggningar, då förtätning anses leda till fler hårdgjorda ytor i staden, vilket i sin tur kan försvåra exempelvis omhändertagandet av regnvatten på grund

79 av stadens få infiltrationsytor (Botkin & Beveridge 1997:6). Enligt resultatet kan förtätning därmed snarare ses som en motståndare till nätverken, vilket förutom hårdgjorda ytor grundar sig i att den täta staden riskerar att innebära en minskning av stadens blå- och grönstruktur. Enligt studiens resultat har det däremot visat sig, framför allt på den strategiska nivån, att ekosystem och därav ekosystemtjänsternas nytta är någonting som eftersträvas alltmer i samhällsbyggnadsprocessen. Däremot visar fallen på att aktörernas förbindelser mellan varandra många gånger är svaga och att nätverken, trots studiens resultat angående att nätverkens aktörer har intentioner att integrera ekosystemtjänster, riskerar att fallera. Det betyder således att det krävs mer än goda intentioner och förståelse för ekosystemtjänster, bland annat starka förbindelser och att aktörerna går i takt med varandra. Det är nämligen tillsammans som aktörerna i stadsbyggnadsprocessen kan skapa förutsättningar för ekosystemtjänsternas plats i den urbana staden. Likt vad Lennon (2020:1-2) uppmärksammat har pandemin covid-19 även påverkat användningen av städerna där fler människor ses söka sig till naturen. Kanske är ett skifte i den fysiska planeringen nära, och att covid-19 således är startskottet på ett nytt stadsideal där urbana ekosystemtjänster får en given plats i staden.

7.1.1 FRÅN ÖVERSÄTTNING TILL PRAKTIK

Studien har genom fallstudier i Örebro och Jönköpings kommun visat på slående likheter mellan de två fallen, vilka bland annat synliggörs i forskningsfrågan kring hur urbana ekosystemtjänster problematiseras i olika skeden av samhällsbyggnadsprocessen. Dessa likheter påträffas redan i det översiktliga arbetet genom de två fallens koppling till global och nationell nivå, med avseende på Agenda 2030 och Sveriges miljömål. Däremot kan arbetet med ekosystemtjänster ses skilja sig åt i de två kommunerna. Jönköping har lagt ett stort fokus på att i de strategiska dokumenten skapa ett brett underlag för fortsatt arbete, vilket bland annat visar sig genom en synteskarta med kommunens ekosystemtjänster. Örebro har istället visat en betoning på den mindre skalan där de har arbetat med kulturella ekosystemtjänster på ett nytt och innovativt sätt, någonting som parkenheten har möjliggjort.

Forskningsöversikten visar tillsammans med det empiriska materialet att såväl Agenda 2030 som Sveriges miljömål tydligt avser att skapa riktlinjer för hur ekosystemtjänster bör integreras i våra städer (Andersson et al. 2019:14). Studiens två aktörer, Agenda 2030 och Sveriges miljömål, bidrar genom formulerade mål på global och nationell nivå om de utmaningar som vi idag står inför, med såväl klimatförändringar som ohälsa (Andersson et al.:14-15). Genom aktörernas flertal mål visar resultatet att dessa aktörer vidare sätter ramarna för samhällsbyggnadsprocessens aktörer genom att belysa ekosystemtjänsternas betydelse för att hantera dagens allt allvarligare problem. I Örebro liksom i Jönköping, visas framför allt en tydlig koppling till aktörerna Agenda 2030 och Sveriges miljömål genom kommunernas styrdokument där stödjande, reglerande, kulturella och försörjande ekosystemtjänster tas i beaktning. Andersson et al. (2019:14) menar vidare att en samverkan mellan olika ekosystemtjänster är en avgörande aspekt då det krävs att samtliga av ekosystemtjänsternas funktioner samverkar för att ekosystemtjänsternas effekter ska få en större verkan. Agenda 2030 tillsammans med Sveriges miljömål kan genom studiens resultat och forskningsöversikt därmed ses som avgörande aktörer för att tydliggöra ekosystemtjänsternas plats även bland andra aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen. Att ekosystemtjänster sedan tas i beaktning i kommunernas övergripande dokument, likt översiktsplaner och andra styrdokument, är inte ett speciellt

80 förvånande resultat. Detta med anledning av att forskningsöversikten visat att det ofta är lättare att hantera frågor likt dessa på en övergripande nivå, vilket bland annat Wingren nämner i Boverkets publikation Rätt tätt (2016:22). Anledningen till detta fenomen kan ur resultatet grunda sig i att aktörerna på en övergripande nivå, likt översiktsplaner och grönplaner, har bättre förutsättningar att integrera ekosystemtjänster i och med dess möjligheter att formulera mål och ställningstaganden på just en översiktlig nivå. I och med översiktsplanens omfattning ges nämligen möjligheten att, förutom ekosystemtjänster, även inkludera ett flertal andra intressen utan att det uppstår en betydande konflikt på denna nivå. Däremot är det här en problematik som visar sig hos andra aktörer i nätverken där bland annat Länsstyrelsen Örebro län uttrycker sig ha svårt att samordna åtskilda intressen utan att ekosystemtjänster bortprioriteras. Ekosystemtjänster uttrycks nämligen endast som en liten del av den fysiska planeringen och hamnar således i skuggan av andra frågor, likt förtätning. Likheter kan även kopplas till Länsstyrelsen i Jönköpings län, där intervju med denna aktör avböjdes med anledning av de ansåg att de inte kunde bidra med tillräckligt bra svar gällande studiens syfte. Detta kan sannolikt kopplas till problematiken att prioritera olika intressen. Vidare har likheter mellan fallens nätverk visat sig genom detaljplanen som aktör, då även detaljplanen visat på problematiken med att hantera olika intressen, men även i dess möjligheter att översätta mål och strategier till praktiskt arbete. Studien har således visat att den problematik som Andersson et al. (2019:36-37) tar upp, angående att högt satta ambitioner och målsättningar många gånger går förlorade i de senare skedena av samhällsbyggnadsprocessen, sannolikt beror på svårigheterna kring att översätta mål till praktisk handling. Problematiken anses även ligga i att aktörernas intresse för ekosystemtjänster skiljer sig mellan nätverkets aktörer och där detaljplanens, liksom länsstyrelsens intressen, riskerar att domineras av andra frågor som bör eller som enligt lag måste ges hänsyn.

Den översättning av mål och strategier till praktisk handling kan enligt studiens resultat därmed ses brista. Även om översättningen av målen som återfinns i Agenda 2030 och Sveriges miljömål ses fungera i kommunernas styrdokument, likt översiktsplaner och grönplaner, kan kommunens mål i senare skeden av planeringen kraftigt ses försvagas. Studiens resultat visar således att problematiken inte längre ligger i svårigheten i att sätta upp mål och visioner, problemet ligger snarare i hur vi ska agera för att nå de visioner som formuleras i översiktsplaner och andra styrdokument. Det handlar därför om att finna vägar där ord och handling går hand i hand, vilket ur ett ANT-perspektiv innebär att samtliga aktörer måste kroka arm och stärka förbindelserna mellan varandra.

De två fallens likheter är synnerligen påfallande både vad gäller översättning av mål och strategier samt aktörernas integrering och problematisering av ekosystemtjänster. Trots att fallen analyserats oberoende av varandra genom att vi som forskare tagit oss an varsitt fall, har analysen av de två fallen mynnat ut i liknande resultat, angående såväl nätverkens olika aktörer som aktörernas roller samt nätverkens motståndare. Fallens nätverk visar även tydliga mönster där övergripande mål inte sällan tenderat att gå förlorade i senare skeden. Likheterna mellan de två fallen anses därmed grunda sig i att aktörernas intressen och deras enskilda roller förefaller fungera på liknande sätt i de två kommunerna.

81

7.1.2 VIKTEN AV FUNGERANDE RELATIONER

I studiens resultat uttrycks ekosystemtjänster som en lösning på dagens allt större utmaningar. Även här visar sig likheterna mellan de två fallen där motsvarande aktörer i nätverken uttrycker liknande intressen för att genom ekosystemtjänster lösa dessa utmaningar, med framför allt dagens klimatförändringar i fokus. Även om aktörerna inom respektive nätverk är överens om ekosystemtjänsternas övergripande nytta samt är medvetna om deras egna vinning av att integrera ekosystemtjänster, har nätverken i flera fall visat sig svaga. En orsak till denna problematik kan genom studiens resultat visas bero på bristande förbindelser och relationer mellan nätverkens aktörer. I forskningsöversikten visar det sig att det idag finns en kunskapslucka gällande ekosystemtjänster (Andersson et al. 2019:37), men att den luckan kan fyllas genom att bygga relationer och stärka förbindelserna mellan aktörerna (ibid.; Solly 2020:13). Vikten av relationer och att stärka förbindelserna mellan aktörerna inom samhällsbyggnadsprocessen är även något som flera av nätverkens aktörer uttrycker och som framför allt kan ses i styrdokument likt Örebros Miljöprogram och Jönköpings Grönstrategi. Det handlar här om att genom relationer skapa förutsättningar för kunskapsutbyte och att gemensamt arbeta mot målet att genom ekosystemtjänster bidra till att minska dagens klimatförändringar, samt ge förutsättningar för god folkhälsa. Trots forskning samt aktörernas egna insikt att det krävs samarbete för att nå dessa mål (Solly 2020:13), har flera aktörer svårt att skapa sådana relationer. En sådan aktör är exempelvis detaljplanen, då den visar sig ha svårigheter att samarbeta med resterande aktörer i nätverket i och med dess begränsningar med att säkerställa ekosystemtjänsternas plats i staden. Även byggaktören visar sig ha svårt för att anknyta till resterande förbindelser i nätverket med anledning av sitt ekonomiska intresse. Som planeraraktören Åkerblom framhäver genom analysen behövs stärkta förbindelser och tydliga samband mellan nätverkens aktörer. Genom dessa relationer ges vidare förutsättningar för att finna en balans kring vad som behöver, alternativt inte behöver, styras för att ekosystemtjänster ska integreras genom samtliga steg av samhällsbyggnadsprocessen och vidare i den fysiska miljön.

Således påverkar relationerna mellan nätverkets aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen arbetet med att integrera ekosystemtjänster, såväl i planeringen som i den fysiska miljön. Svaga relationer mellan flertalet aktörer gör att integreringen av ekosystemtjänsterna i flera fall åsidosätts till fördel för andra intressen, likt nätverkets motståndare. I dessa fall kan de bristande aktörerna likt detaljplanen visa sig ha en starkare förbindelse till denna typ av motståndare, vilket kan hindras om relationerna inom det faktiska nätverket stärks. Nätverket är därmed beroende av att framför allt PBL och planeraren tillsammans med detaljplanen stärker sina förbindelser mellan varandra för att integrering av ekosystemtjänster ska fungera genom hela processen. Nedan kommer planeraren följt av detaljplanen vidare att diskuteras, då båda aktörerna enligt resultatet är avgörande för nätverkets möjlighet att lyckas med sitt mål.

82

7.1.3 PLANERAREN

Som nämnt i forskningsöversikten finns idag ett antal verktyg och vägledningar riktade mot samhällsbyggnadsprocessens olika skalnivåer. Verktygen avser att fungera som hjälpmedel för att bättre integrera ekosystemtjänster i den fysiska planeringen, och är framför allt avsedda för att stötta planerarens arbete. Som nämnt i forskningsöversikten finns däremot brister i dessa verktyg då de inte bidrar med tillräckligt stöd för att integrera dessa frågor i samhällsbyggnadsprocessen (Solly 2020:13). Enligt studiens resultat grundar sig däremot bristerna i dagens verktyg snarare i en brist på kunskap än verktygen i sig. Studien visar att det finns en önskan från aktörer i båda fallens nätverk om mer konkreta verktyg som även inkluderar exempel på hur ekosystemtjänster kan integreras på såväl översiktlig nivå som i detaljplaner. Studiens resultat visar även att orsaken till efterfrågan beror på problematiken som ligger i aktörernas begränsade kunskap gällande ekosystemtjänster. Den begränsade kunskapen har i analysen beskrivits som en motståndare till de identifierade nätverken, i såväl Örebro som Jönköping, som framför allt riktar sig mot planeraren som aktör. Nätverkens planerare har i båda fallen uttryckt att det i dagens planering saknas kunskap gällande ekosystemtjänster, vilket återfinns hos flera av nätverkens resterande aktörer. Med anledning av den begränsade kunskapen försvagas planerarens förbindelse till planeringens olika verktyg då planeraren, i flera fall, inte besitter tillräckligt med kunskap för att använda dem. Problematiken ligger i detta fall i en bristfällig kunskap gällande ekosystemtjänster som begrepp, men även om ekosystemtjänsternas nytta i den urbana miljön, vilket bidrar till att verktygen inte kommer till sin rätta användning. Studiens intervjuer med nätverkens planerare, från länsstyrelsen och detaljplanenheten, har båda pekat på behov av experthjälp för att integrera ekosystemtjänster på bästa sätt. Detta har vidare visat sig som en ytterligare problematik i de fall resurserna för experthjälpen går förlorade eller läggs på andra intressen. Planerarens kunskap kring ekosystemtjänster visar sig genom resultatet vara begränsade av såväl sin yrkesroll som sin utbildning, då båda bygger på att skapa en övergripande kompetens gällande en mängd olika intressen där ekosystemtjänster endast utgör en mindre del. Återigen visas likheter mellan nätverken då flera av planerarna uttrycker att detta leder till stora osäkerheter kring hur ekosystemtjänster bör hanteras, men även vilken uppgift planeraren egentligen har gällande att integrera dessa frågor i planeringen. Eftersom ekosystemtjänster i direkt benämning inte är en lagstadgad fråga, är det många andra frågor som prioriteras på bekostnad av ekosystemtjänster. Likt planerarna menar Young (2013:703) att ekosystemtjänsternas plats i samhällsbyggnadsprocessen bör tydliggöras genom bland annat konkreta riktlinjer och utvecklat stöd för att låta ekosystemtjänster att bli en naturlig del av planeringen och beslutsfattandet. Studiens resultat visar även att kunskapen kring ekosystemtjänsternas faktiska värde är begränsad. Inte sällan påtalas en önskan om ekonomisk vinning, där bland annat förtätning ofta får en central roll då det exempelvis genererar bostäder och därmed även ökad arbetskraft, däremot påtalas ekosystemtjänsternas värde i mindre utsträckning. Från flera av de två nätverkens aktörer har det uttryckts ett behov av att bättre definiera ekosystemtjänsternas nytta för staden och den framtida utvecklingen. Bland annat påtalas ekosystemtjänsternas kulturella funktion och dess möjlighet att bidra till en bättre folkhälsa, vilket förutom att leda till mentalt välbefinnande samtidigt ger förutsättningar som bidrar till mindre tryck på dagens sjukvård och således mindre kostnader. Svårigheten ligger däremot i att ekosystemtjänsternas värde och dess bidrag till samhället är svåra att konkretisera, vilket uttrycks av nätverkens aktörer.

83

7.1.4 DETALJPLANEN

Likheter mellan fallen har vidare visat sig i detaljplanens avgörande roll i att ge förutsättningar för att nätverken ska uppnå målet att integrera ekosystemtjänster genom hela samhällsbyggnadsprocessen. Denna betydelse som detaljplanen utgör för nätverket grundar sig framför allt i aktörens förbindelser till resterande aktörer inom nätverket. Då samtliga av nätverkens aktörer, i såväl Örebro som Jönköping, uttrycker ett visst intresse för att lösa dagens utmaningar genom ekosystemtjänster är det ett viktigt steg att ta sig igenom detaljplanen. Resultatet visar att detaljplanen har en avgörande roll för att säkerställa ekosystemtjänster i den fysiska miljön, då byggaktören annars tenderar att bortprioritera ekosystemtjänsternas värde. Av dessa anledningar har detaljplanen vidare visat sig vara nätverkens obligatoriska passagepunkt. Det finns dock ett stort glapp gällande detaljplanens roll och dess avgörande funktion som obligatorisk passagepunkt, vilket grundar sig i sin oförmåga att integrera ekosystemtjänster i planen (Andersson et al. 2019:37; Boverket 2016:22). Idag finns begränsade möjligheter att reglera ekosystemtjänsternas framtida integrering i den fysiska miljön genom detaljplanen som verktyg. För att integrera ekosystemtjänster genom denna aktör är detaljplanens förbindelse till planeraren av yttersta vikt. Nätverkens planerare menar däremot att eftersom endast plankartan och dess planbestämmelser är juridiskt bindande är det svårt att hantera ekosystemtjänster på denna nivå genom PBL:s begränsade stöd att integrera dessa frågor i plankartan. Både Young (2013:703) och planeraren som aktör i studiens nätverk menar därför att tydligare verktyg och ökad kunskap om hur dessa frågor ska hanteras genom detaljplanen är en grundpelare för att säkerställa ekosystemtjänsternas plats. Problematiken kring att detaljplanen inte sällan brister i sin roll att integrera ekosystemtjänster grundar sig vidare i dess intresse för andra frågor. Som nämnts tidigare har detaljplanen en svår uppgift, då det finns åtskilliga intressen att ta hänsyn till samtidigt som plankartan gör det komplicerat att innefatta samtliga av dessa intressen för ett begränsat område. Studien har således kunnat påvisa det glapp i planeringen som tas upp i forskningsöversikten (Andersson et al. 2019:37).

Trots detaljplanens roll att integrera olika aktörer och ta deras intressen i beaktning har det visat sig att detaljplanen är en av de aktörer som bidrar till svaga kopplingar i nätverket. Detaljplanens intentioner att inkludera ekosystemtjänster kan däremot visa sig i planbeskrivningen, vilket detaljplanen i såväl Örebro som Jönköping i viss mån uttryckt. Problemet är däremot att planbeskrivningen inte är juridiskt bindande och att de önskningar som uttrycks i fallens detaljplaner om att integrera ekosystemtjänster i en kommande exploatering, förblir önskningar. Detta beror som sagt på plankartans samt planbestämmelsernas begränsade befogenheter att säkerställa ekosystemtjänster. Vissa luckor till att reglera ekosystemtjänster genom plankartan har däremot visat sig genom studiens resultat, då det till exempel finns möjlighet till att reglera och rena vatten genom bland annat grönytor och växtbäddar då det har stöd i PBL. I och med klimatförändringarna visar sig även reglering och rening av vatten vara viktiga frågor för samtliga aktörer i både Örebro och Jönköping. Varför dessa frågor uppmärksammas beror enligt studien på att de i direkt benämning påverkar både staden och dess invånare. Det är även en fråga som rör de ekonomiska aspekterna då reglerande ekosystemtjänster kan generera ekonomiska vinningar, både för politiker men även för byggaktörer som har ett intresse av att bevara fastighetens värde. De tankar eller kompensationsåtgärder som däremot nämns i planbeskrivningen är inte någonting som kan säkerställas, det betyder således att blå- och