Vägen till urbana ekosystemtjänster
- Genom samhällsbyggnadsprocessen ur ett ANT-perspektiv
Clara Sjöberg & Elisa Johansson Masterarbete 30 hp Masterprogram i Stadsplanering
Blekinge Tekniska Högskola 2021-06-13
Författare: Clara Sjöberg & Elisa Johansson Titel: Vägen till urbana ekosystemtjänster
Handledare: Catharina Nord Examinator: Ebba Högström
Blekinge Tekniska Högskola: Institutionen för fysisk planering
Program: Masterprogram i Stadsplanering Kurs: FM2594 Masterarbete i Stadsplanering
Nivå: Avancerad Omfattning: 30 hp Utgivningsort: Karlskrona
Datum: 2021-06-13
3
FÖRORD
Den här uppsatsen utgör den avslutande delen på masterprogrammet i Stadsplanering vid Blekinge Tekniska Högskola. Utbildningen har gett oss fem roliga och utvecklande år som bidragit till mycket kunskap men som även fått oss att utmana oss själva.
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Catharina Nord som bidragit med många givande diskussioner, värdefulla insikter och roliga anekdoter. Tack för att du introducerade oss till ANT, men framför allt TACK för att du hjälpte oss att begripa den.
Ett stort tack även till de personer som ställt upp på intervjuer. Ni har alla bidragit med viktig kunskap och tankar som vi tar med oss vidare in i arbetslivet.
Vi vill även tacka våra kompisar för trevliga luncher, många skratt och goda torsdagsfikor. Utan er hade Bistro-J varit mycket gråare.
Vi har nu fått upptäcka ekosystemtjänsterna och deras betydelsefulla värden för både staden och dess invånare och hoppas därför att vi med denna studie även väcker ditt intresse för ämnet.
//Clara Sjöberg och Elisa Johansson
4
ABSTRACT
Global climate change and public diseases are key issues that urban planning needs to address. To prevent a negative development of the city's challenges, urban ecosystem services are pointed out as one of several crucial aspects for creating conditions for sustainable cities of the future. Despite the ecosystem services' unique functions that contribute to our welfare as well as qualitative living environments, research shows that today's cities often are characterized by a lack of ecosystem services.
The purpose of the study is to investigate how goals and strategies, that aim to integrate urban ecosystem services, are being translated through the various stages of the community building process. To investigate this process the authors produced a two-case study where the municipalities of Örebro and Jönköping have been the objects of study. The data was collected from strategic documents, detailed development plans and interviews with planners from different stages in the community building process.
Throughout the process of making the study, the theoretical perspective of Actor-Network Theory (ANT) was used to investigate how the relationships between the different stages of the community building process affect the integration of ecosystem services in spatial planning.
The results of the study show significant similarities between the two cases, which above all show that the strategic documents, like the comprehensive plan, clearly express the importance of ecosystem services for the municipalities' future development. However, the study shows that the planner often has a lack of knowledge regarding these issues, and that the intentions to integrate ecosystem services therefore are lost in the detailed development plan. According to the results of the study, the detailed development plan also proves to be deficient in its possibilities to secure the ecosystem services in the physical environment through the plan map, and the provisions that are supported by PBL. It is furthermore not uncommon for other interests, such as densification and economic gain, to be expressed as more prioritized issues, which often leads to ecosystem services instead being deprioritized. In order to achieve a spatial planning where ecosystem services are integrated throughout the community building process, the conclusion is that the relationships between the studied actors must be strengthened and that the detailed development plan's opportunities to ensure ecosystem services need to be developed.
Keywords: Ecosystem services, City, Community building process, Climate changes, Densification, Actor Network Theory, ANT
5
SAMMANFATTNING
Denna studie undersöker hur urbana ekosystemtjänster integreras i den svenska samhällsbyggnadsprocessen med anledning av deras alltmer betydande värden för staden och dess invånare. Dagens utmaningar med framför allt globala klimatförändringar och folksjukdomar är centrala frågor som stadsplaneringen behöver hantera då bland annat översvämningar, extremtemperaturer och ohälsa är problem som visar sig i den urbana miljön.
För att minska, men även hindra, en negativ utveckling av stadens utmaningar pekas urbana ekosystemtjänster ut som en av flera avgörande aspekter för att skapa förutsättningar för framtidens hållbara städer. Trots ekosystemtjänsternas unika funktioner som såväl bidrar till vår välfärd som till kvalitativa livsmiljöer visar forskning att dagens städer inte sällan präglas av en avsaknad av ekosystemtjänster.
Syftet med studien är därför att undersöka hur mål och strategier för att integrera urbana ekosystemtjänster översätts genom samhällsbyggnadsprocessens olika skeden för att slutligen landa i praktisk handling. För att undersöka denna process har en tvåfallstudie utformats där Örebro och Jönköpings kommun utgör arbetets studieobjekt.
Studien undersöker vidare, genom det teoretiska perspektivet Aktör-nätverksteori (ANT), hur relationerna mellan samhällsbyggnadsprocessens olika skeden påverkar integreringen av ekosystemtjänster i den fysiska planeringen. Undersökningen grundar sig därför i ett perspektiv på världen som utgår ifrån att såväl mänskliga som icke-mänskliga objekt, så kallade aktörer, har en avgörande roll för hur olika handlingar ter sig. Av den anledningen är det därför viktigt att förstå vilka aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen som har möjlighet att påverka ekosystemtjänsternas plats i planeringen men även att förstå förbindelserna dem emellan.
Empirin utgörs således av strategiska styrdokument, likt kommunernas översiktsplaner och grönplaner, men även detaljplaner samt intervjuer med planerare från olika skeden i samhällsbyggnadsprocessen.
Resultatet av studiens empiri påvisar betydelsefulla likheter mellan de två fallen som framför allt visar att övergripande styrdokument, likt översiktsplaner, tydligt uttrycker ekosystemtjänsternas betydelse för kommunernas framtida utveckling. Studien visar däremot att planeraren inte sällan har en bristfällig kunskap gällande dessa frågor, vilket visar sig genom att intentionerna att integrera ekosystemtjänster går förlorade i detaljplanen. Enligt studiens resultat visar sig även detaljplanen brista i sina möjligheter att genom plankartan säkerställa ekosystemtjänsterna i den fysiska miljön, vilket grundar sig i vilka planbestämmelser som har stöd i plan- och bygglagen (PBL). Inte sällan uttrycks heller andra intressen, likt förtätning och ekonomisk vinning, som mer prioriterade frågor, vilket många gånger leder till att ekosystemtjänster istället bortprioriteras.
För att åstadkomma en planering där ekosystemtjänster integreras genom hela samhällsbyggnadsprocessen visar studiens slutsats att relationerna mellan de studerade aktörerna därför måste stärkas samt att detaljplanens möjligheter att säkerställa ekosystemtjänster behöver utvecklas.
Nyckelord: Ekosystemtjänster, Staden, Samhällsbyggnadsprocessen, Klimatförändringar, Förtätning, Aktör-nätverksteori, ANT.
6
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 7
1.1 Bakgrund ... 7
1.2 Problemformulering ... 9
1.3 Syfte & forskningsfrågor ... 10
1.4 Avgränsning ... 10
1.5 Begreppsförklaring ... 12
1.6 Disposition ... 13
1.7 Arbetsfördelning ... 14
2. EKOSYSTEMTJÄNSTER I PLANERINGEN ... 15
2.1 Ekosystemtjänster som begrepp ... 15
2.2 Övergripande mål ... 16
2.3 Samhällsbyggnadsprocessen ... 18
2.4 En översättning från internationell till lokal nivå ... 21
2.5 Verktyg för integrering av ekosystemtjänster ... 22
3. TEORI... 23
3.1 Aktör-nätverksteori (ANT) ... 23
3.2 Vad är en aktör? ... 24
3.3 Översättningar & tolkningar ... 24
3.4 Studiens nätverk & dess aktörer ... 26
3.5 Kritik mot ANT ... 27
4. FORSKNINGSÖVERSIKT ... 29
4.1 Den täta staden som ideal ... 29
4.2 Urbana ekosystem & ekosystemtjänster ... 30
4.3 Ett glapp i planeringen ... 32
5. METODOLOGI ... 34
5.1 Forskningsstrategi ... 34
5.2 Forskningsdesign ... 35
5.3 Metod ... 37
5.4 Metodologisk diskussion ... 43
6. RESULTAT & ANALYS ... 45
6.1 Örebro kommun ... 45
6.2 Jönköpings kommun ... 61
6.3 Ekosystemtjänster ur ett forskningsperspektiv ... 75
7. DISKUSSION & SLUTSATS ... 78
7.1 Diskussion ... 78
7.2 Slutsats ... 84
7.3 Vidare forskning ... 85
8. KÄLLFÖRTECKNING ... 86
9. BILAGOR ... 91
9.1 Empiriskt material ... 91
9.2 Intervjuguider ... 93
9.3 Kodningsschema ... 99
7
1. INLEDNING
1.1 BAKGRUND
Under 2019-2021 har pandemin covid-19 intagit människors liv och på flera vis påverkat hela världen. Vi har under året fått ta del av regeringens restriktioner att begränsa socialt umgänge i inomhusmiljöer samt rörelse på folktäta platser som exempelvis köpcentrum, gym och restauranger (Folkhälsomyndigheten 2020). Istället har gröna ytor, däribland parker, skogsområden och grönstråk, fått en mer betydande roll i samhället och möjliggjort för fortsatt rörelse utomhus som därmed tillåtit mer kontrollerade sociala möten. Likt tidigare forskning har coronapandemin således belyst vikten av att bevara och utveckla grönområden då det visat sig att fungerande ekosystem bidrar med betydande fördelar för människans hälsa och välmående (Lennon 2020:1-3).
Det visar sig därmed tydligt hur dagens utmaningar, med bland annat klimatförändringar och ohälsa, gör sig alltmer påminda och påverkar våra samhällen negativt (Andersson et al. 2019:12;
Bolund & Hunhammar 1999:299). Problematiken bidrar till att stadsplaneringen således står inför stora utmaningar, såväl väntade som mer ovissa, vilket Weber & Niss (2018:3) belyser:
“Klimatförändringar, en krympande biologisk mångfald och ett stort behov av att ersätta fossila resurser med förnybara ställer stora krav på̊ en bra fysisk planering och att kommuner och länsstyrelser väger in ekosystemtjänster i sina beslut. På så sätt kan även besluten bli hållbara.”
(Weber & Niss 2018:3)
Ekosystemtjänster är de fördelar som kan utvinnas från naturens olika processer till fördel för människans välbefinnande (Bolund & Hunhammar 1999:293). Städer anses därmed vara beroende av natur för att fungera eftersom det medför funktionella ekosystem och därmed ekosystemtjänster (Bolund & Hunhammar 1999:293). Genom en god samverkan mellan organismer och dess livsmiljö (TEEB 2011:1) kan en artrikedom skapas, vilket i sin tur bidrar till den biologiska mångfalden som är en förutsättning för välfungerande ekosystem (Boverket 2019a). Utifrån ekosystemen och dess viktiga byggstenar kan vi människor nyttja de fördelar som kan utvinnas från naturens processer och mångfald. Dessa tjänster är de som kallas ekosystemtjänster och som i städer kallas för urbana ekosystemtjänster. Reglering av luftföroreningar och höga vattenflöden samt förhöjda kulturella värden är endast några exempel på aspekter som urbana ekosystemtjänster kan generera (Bolund & Hunhammar 1999:293) vilket i sin tur bland annat kan leda till ekonomiska vinningar och ökad livskvalitet i städerna (TEEB 2011:1).
Samtidigt som urbana ekosystemtjänster ses som viktiga byggstenar i dagens städer, lyfter Boverket (2016:6-7) idealet om stadsförtätning, vilket har kommit att bli ett eftersträvansvärt sätt att planera dagens urbana miljöer. Ett effektivare sätt att utnyttja värdefull mark, minskad segregation, ökad trygghet (ibid.) och lägre utsläpp i och med minskade transporter, är exempel på aspekter som kan komma att bidra till mer hållbara städer och arbetet mot pågående klimatkris (Bolund & Hunhammar 1999:299). Förtätning grundar sig främst i en ökad inflyttning till urbana miljöer (Boverket 2016:6-7), då ungefär 55 procent av världens befolkning bodde i städer år 2020, vilket förväntas öka till cirka 70 procent till år 2050 (United Nations 2020:iii). Medan inflyttningen
8 till städer sker, tenderar dessa platser att byggas allt tätare samtidigt som sammanhängande grönska, för att skapa mer resilienta städer, förespråkas (Lennon 2020:3). Trots detta har en ökad population och den täta staden som planeringsideal snarare setts medföra en minskning av grönytor i den urbana miljön då ny bebyggelse har getts företräde (Boverket 2016:7), vilket ses hota de urbana ekosystemens överlevnad (Bolund & Hunhammar 1999:299). En stadsförtätning som även inkluderar grönska är därmed av stor betydelse, även om detta tenderar att åsidosättas under samhällsbyggnadsprocessens gång (Boverket 2016:22).
Hur mark- och vattenområden ska användas påverkas av både EU och FN genom mål, program och konventioner vilka Sverige i sin tur ska förhålla sig till (Boverket 2021). Genom en ökad förståelse för nyttan med urbana ekosystemtjänster har bland annat internationella mål och strategier tagits fram för att bevara och utveckla dagens ekosystem (Boverket 2018). Agenda 2030 syftar till att uppnå en global hållbar utveckling (Andersson et al. 2019:14) genom mål med fokus på urbana ekosystemtjänster. I målen lyfts bland annat de krav som ställs på våra städer som exempelvis minskade utsläpp, samtidigt som en ökad inflyttning sker. För att dessutom minska förlusten av biologisk mångfald innebär det att ekosystem bör skyddas, främjas och återställas men även att den överkonsumtion av material och livsmedel som står i konflikt med ekosystemen bör undvikas (Andersson et al. 2019:14; Globala målen 2020b).
I Sverige sätter staten ramarna för den fysiska planeringen, det vill säga mark- och vattenanvändningen i regioner och kommuner, genom att bland annat formulera nationella mål (Boverket 2021). Sveriges miljömål har skapats för att bidra till en hållbar utveckling och för att nå målen under Agenda 2030 (Sveriges miljömål 2020). Det har bland annat inneburit att det nu finns verktyg och vägledningar för att integrera stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer för att bidra till hållbarhetsmålen, både nationellt och internationellt (Regeringen 2018).
Målen har bidragit till att en integrering av stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer ska ha skett år 2025 (Regeringsskrivelse 2017/18:230), vilket innebär ett arbete och ansvar som nu kommunerna ska försöka verkliggöra. För planläggning av områden krävs det således att regioner och kommuner förhåller sig till dessa mål. Utifrån dessa tar kommuner bland annat fram och antar kommunövergripande översiktsplaner och detaljplaner som reglerar användning och utformning av mark och vatten (Boverket 2021).
På såväl internationell som nationell nivå kan vi därmed se hur dagens utmaningar, med exempelvis förlust av biologisk mångfald, tas i beaktning och där bland annat mål och strategier formuleras och verkställs i syfte att integrera ekosystemtjänster i våra urbana miljöer. Från en påverkan på internationell nivå kan information ses förflytta sig vidare till nationell, regional och slutligen kommunal nivå (Boverket 2021). En översättning, eller förflyttning, av information mellan de olika nivåerna är således det som gör det möjligt för kunskap, mål och strategier att överföras mellan olika skalor och därmed komma vidare i processen. I ett komplext nätverk, bestående av ett antal aktörer som tolkar och översätter tankar och idéer kan därmed Sveriges samhällsbyggnadsprocess ses bestå av flertalet steg för att nå målet om att integrera urbana ekosystemtjänster i landets städer. En process som den här kan däremot ses bidra till luckor i samhällsbyggnadsprocessen om samverkan mellan nätverkets aktörer på något vis brister. Det är därmed av relevans, och studiens avsikt, att undersöka översättningar och tolkningar i samhällsbyggnadsprocessen samt hur integreringen av urbana ekosystemtjänster kan säkerställas i den fysiska miljön.
9 1.2 PROBLEMFORMULERING
Det är inte en hemlighet att ekosystemtjänster likt grönska och biodiversitet är avgörande för såväl vår planets framtid som vårt eget välmående (Sweco 2020:5; Andersson et al. 2019:12). Att vi är medvetna om nyttan som ekosystemtjänster ger oss samt de problem som riskerar att uppstå där ekosystemtjänster brister är däremot ingen garanti för att dagens utmaningar med bland annat klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald ska försvinna. Hur en integrering av urbana ekosystemtjänster fortfarande kan vara en brist i våra samhällen är således någonting som kan ifrågasättas. Framför allt när vetskapen finns att det, förutom medvetande och kunskap, även krävs handling för att skapa förutsättningar för fungerande urbana ekosystemtjänster. I städers allt tätare bebyggelsestruktur behöver urbana ekosystemtjänster tillgodoses på såväl allmän platsmark som kvartersmark. Problemet är att dessa intentioner tenderar att gå förlorade någonstans i det komplexa nätverket då arbetet med att integrera urbana ekosystemtjänster i flera fall kan ses brista i sin tillämpning (Weber & Niss 2018:27). Att det finns en obalans i arbetet med att integrera urbana ekosystemtjänster har därav synliggjorts. Frågan är således hur dessa problem egentligen hanteras i praktiken då den fysiska planeringen, trots flertalet verktyg och vägledningar för att underlätta arbetet med integreringen av ekosystemtjänster, inte lyckas lösa problemet med bristande ekosystemtjänster. I det komplexa nätverk som samhällsbyggnadsprocessen ses bestå av, tenderar mål och strategier att färdas mellan flertalet aktörer innan det slutligen kan tillämpas i praktiken. Detta nätverk skapas av flertalet aktörer vilket innebär att översättningar och tolkningar skulle kunna ses vara en del av utmaningen där kopplingarna mellan aktörerna brister.
Tidiga plandokument, likt översiktsplaner och andra strategiska dokument kan ses skilja sig gentemot den mer detaljerade nivån med exempelvis detaljplaner (Boverket 2016:22). I de strategiska dokumenten som syftar till att ange en riktning för en långsiktig utveckling av kommunens fysiska miljö, tydliggörs inte sällan naturens och ekosystemtjänsternas framtida roll i samhället. Samtidigt ses ekosystemtjänster, i flertalet fall, saknas inom den mer detaljerade nivån vilket leder till att den fysiska miljön således blir utan dessa värdefulla egenskaper (Ibid.).
Problematiken som belyses tar således avstamp i att det inom samhällsbyggnadsprocesssen som nätverk råder en obalans i arbetet med att integrera ekosystemtjänster. I det komplexa nätverk som utformas av aktörer vars intresse är att lösa problematiken kan därav arbetet med att integrera ekosystemtjänster ses vara bristfälligt. Genom att undersöka samverkan mellan dessa aktörer samt hur mål och strategier översätts och tolkas genom processens gång finns således förhoppningar att få ett svar på var nätverket eventuellt brister.
10 1.3 SYFTE & FORSKNINGSFRÅGOR
Studien syftar till att, genom ett ANT-perspektiv, undersöka hur urbana ekosystemtjänster integreras i den svenska samhällsbyggnadsprocessen, i ett komplext nätverk skapat av olika aktörer. Genom en fallstudie av två kommuner ämnar studien att vidare undersöka hur olika mål och strategier översätts och tolkas, för att vidare studera hur dessa eventuellt tillämpas i samhällsbyggnadsprocessens olika skeden. Syftet är därmed att skapa ökad kunskap om, och förståelse för, hur olika aktörer inom nätverket, och relationerna dem emellan, kan påverka arbetet med att integrera urbana ekosystemtjänster i stadsmiljöer. Således syftar studien till att ge ökade förutsättningar för hur vi i framtiden skulle kunna arbeta med att bättre integrera ekosystemtjänster i samhällsbyggnadsprocessen.
För att besvara studiens syfte har tre forskningsfrågor formulerats enligt nedan:
- Hur problematiseras urbana ekosystemtjänster i olika skeden av samhällsbyggnadsprocessen?
- Hur kan mål och strategier om integrering av urbana ekosystemtjänster översättas till praktiken?
- Hur kan relationer mellan aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen påverka arbetet med att integrera urbana ekosystemtjänster i planeringen?
1.4 AVGRÄNSNING
Med anledning av att uppnå studiens syfte och svara på dess forskningsfrågor har flera avgränsningar för studien varit nödvändiga. Studien syftar till att i första hand behandla frågor som rör den urbana stadsmiljön. Därav kommer landsbygd och mindre tätorter inte att beaktas i detta arbete, istället kommer studien utgå ifrån begreppet urbana ekosystemtjänster och därmed begränsa studien till staden.
Studien utgår vidare ifrån ett teoretiskt perspektiv som avser att användas för att begränsa studiens ramar och skapa riktning för hur arbetet ska ta sig an forskningen. Det teoretiska ramverket har för denna studie avgränsats till den så kallade aktör-nätverksteorin (ANT). Teorin kommer användas i syfte att se på det valda forskningsområdet genom ett perspektiv där vi som forskare kommer att anta den ontologiska ståndpunkten konstruktionism. Konstruktionismen bygger på att sociala företeelser ständigt skapas genom sociala aktörer. Verkligheten skapas, eller konstrueras, således genom idéer och tolkningar vilket gör att verkligheten alltid kan ses vara föränderlig (Bryman 2018:58). Genom att anta konstruktionismen som synsätt skapas således förutsättningar för att djupare studera relationen och samverkan mellan olika aktörer, såväl mänskliga som icke-mänskliga (Ahn 2015:115). Samhällsbyggnadsprocessen måste därmed, i studien, ses som en konstruktion, ett nätverk, som dels bygger på aktörernas uppfattningar, men likväl deras handlingar.
11 För att ytterligare avgränsa studiens arbete är det av stor vikt att även avgränsa antalet aktörer som studien syftar att studera. Avgränsningen är viktig med anledning av att det studerade nätverket, utifrån ett ANT-perspektiv, i annat fall riskerar att växa sig allt större om arbetet inte avgränsas (Latour 2005:147-148). En närmare beskrivning om ANT och hur teorin kommer användas i denna forskning kommer att ges i kapitel: 2. Teori.
I studien kommer arbetet att begränsas till att granska två svenska kommuners arbete med att integrera urbana ekosystemtjänster. Anledningen till att avgränsa studien till två fall grundar sig i att inom tidsramen för studien ges möjlighet till att utföra en genomgripande undersökning av de valda kommunerna och genom dessa skapa en bredare förståelse för hur urbana ekosystemtjänster integreras i samhällsbyggnadsprocessen och slutligen i den fysiska miljön.
Vidare har studien avgränsat antalet undersökta dokument och intervjuer utifrån dess koppling till samhällsbyggnadsprocessen och ekosystemtjänster. Syftet med att undersöka två kommuners arbete är att genom dessa skapa en förståelse för ekosystemtjänsternas integrering i framför allt den kommunala samhällsbyggnadsprocessen. Således skapas möjlighet att undersöka hur olika kommuner tolkar, översätter och arbetar med målet att integrera urbana ekosystemtjänster i stadsmiljön genom samhällsbyggnadsprocessen som nätverk.
12 1.5 BEGREPPSFÖRKLARING
SAMHÄLLSBYGGNADSPROCESSEN
Samhällsbyggnadsprocessen är ett samlingsbegrepp för alla de aktörer som arbetar med utformning och utveckling av den fysiska miljön, från regional nivå ända ner till förvaltning och användning av en plats (Boverket 2020e). I denna studie avgränsas däremot samhällsbyggnadsprocessen till att innefatta ett begränsat antal aktörer. Aktörerna är länsstyrelsen på regional nivå, översiktsplaner och strategiska dokument samt detaljplaner.
Vidare har även byggprocessen och förvaltning betydelse för studien.
URBANA EKOSYSTEMTJÄNSTER
Alla de tjänster och produkter som ekosystem ger människan och som vidare bidrar till såväl människans livskvalitet som välfärd (Naturvårdsverket 2020a). Urbana avser i den här studien alla de ekosystemtjänster som är knutna till staden vilka i sin tur gynnar människorna inom dessa områden.
EKOSYSTEM
Ett ekologiskt system, vilket innefattar livsmiljön samt alla levande varelser inom ett specifikt naturområde (Nationalencyklopedin u.å.). Alla de varelser som lever inom det specifika ekosystemet är i sin tur beroende av och påverkar varandra inom ekosystemet (Andersson et al.
2019:17).
BIOLOGISK MÅNGFALD
Ett samlingsbegrepp för variationsrikedomen bland alla levande organismer. Begreppet omfattar variation både inom och mellan arter samt variation i dess livsmiljöer och ekosystem (Naturvårdsverket 2021).
GRÖN- & BLÅSTRUKTUR
Ett samlingsbegrepp för alla gröna och blå ytor i den byggda miljön. Exempel på sådana ytor är exempelvis alléer, parker, dammar och gräsytor (Boverket 2016:23). Tillsammans skapar dessa ytor ett nätverk av blå-gröna eller icke-hårdgjorda ytor med såväl ekologiska som sociala och kulturella funktioner.
GRÖN INFRASTRUKTUR
Ett sammanhängande nätverk som utgörs av natur, anlagda element samt strukturer och livsmiljöer som är utformade på ett sådant sätt så att biologisk mångfald bevaras. Förutom att grön infrastruktur ska vara utformad för att främja biologisk mångfald så innebär det även att den ska brukas samt förvaltas så att ekosystemtjänster främjas i samhället (Boverket 2016:23;
Naturvårdsverket 2020b).
13 1.6 DISPOSITION
1. INLEDNING
I detta inledande kapitel presenteras bakgrunden till studien, följt av studiens problemformulering, syfte och forskningsfrågor. Kapitlet syftar vidare till att presentera ramarna för projektet, för att i kommande kapitel sedan utveckla studiens forskningsområde.
2. EKOSYSTEMTJÄNSTER I PLANERINGEN
Här presenteras en översikt över ekosystemtjänsters roll i planeringen samt övergripande mål och strategier för att uppnå mer hållbara städer. I detta kapitel redogörs även vilka möjligheter, samt medel, det finns för planeringsprofessionen att integrera urbana ekosystemtjänster i samhällsbyggnadsprocessen och slutligen i våra fysiska miljöer.
3. TEORI
Detta kapitel presenterar den teoretiska utgångspunkten för studien, vilken utgörs av aktör- nätverksteorin (ANT). Kapitlet avser att redogöra för teorins syn på hur världen är uppbyggd och varför vissa fenomen ser ut som de gör. Detta perspektiv som teorin presenterar ligger vidare till grund för studiens olika delar, däribland metodologin och studiens analys.
4. FORSKNINGSÖVERSIKT
Forskningsöversikten som presenteras i detta kapitel redogör för vilken betydelse urbana ekosystemtjänster har för städernas framtida utveckling. Här presenteras bland annat tidigare forskning om olika fenomen och ideal som står i konflikt med integreringen av urbana ekosystemtjänster, samt betydelsen av ekosystemtjänster i en urban miljö.
5. METODOLOGI
I detta kapitel presenteras studiens forskningsstrategi och design samt val av metoder där ANT genomsyrar de metodologiska valen. I detta kapitel presenteras även studiens empiriska material.
6. ANALYS & RESULTAT
Här presenteras empirin över de två valda fallen, vilka är Örebro och Jönköpings kommun.
Kapitlet återger en presentation över hur de två fallen arbetar med integrering av urbana ekosystemtjänster i samhällsbyggnadsprocessen, samt vilken roll begreppet ekosystemtjänster har i deras dokument samt för de personer som har intervjuats. Här presenteras även ett forskningsperspektiv på ekosystemtjänsternas betydelse i staden. Analysen utgår vidare från ANT som teoretiskt ramverk för att definiera nätverkets aktörer och deras roller.
7. DISKUSSION & SLUTSATS
I det avslutande kapitlet besvaras studiens forskningsfrågor i förhållande till studiens syfte, för att sedan avslutas med den kunskap som frambringats och som kan användas i vidare forskning.
14 1.7 ARBETSFÖRDELNING
Studien har skapats genom en gemensam arbetsprocess, vilket således innebär att dess delar grundas på ett tätt samarbete mellan författarna. När texten under processens gång har skapats, bearbetats och omarbetats har detta skett genom dialog författarna emellan. Båda författarna har även varit delaktiga i de intervjuer som genomförts samt vidare transkriberats.
Då studien är en fallstudie med två kommuner som studieobjekt har ansvaret fördelats mellan författarna. Clara har ansvarat för analys och resultat av Örebro kommun och Elisa har haft ansvar över Jönköpings kommuns analys och resultat. Till de två delarna tillhör således ansvaret för metoden att skugga de utvalda dokumenten samt ansvara för analysen av de intervjuer som har genomförts, tillhörande respektive kommun.
15
2. EKOSYSTEMTJÄNSTER I PLANERINGEN
För att skapa en förståelse för studiens syfte och dess forskningsämne kommer detta kapitel att lyfta begreppet ekosystemtjänster i stort samt hur begreppet kan kopplas till planeringen. Vidare presenteras de internationella och nationella mål som styr den fysiska planeringen i riktningen mot att integrera urbana ekosystemtjänster i städer. Därefter redogörs det för den svenska samhällsbyggnadsprocessen, där relationer mellan dess aktörer samt översättningar som sker mellan olika nivåer och skeden i samhällsbyggnadsprocessen berörs. Genom detta skapas en förståelse för hur mål och strategier färdas genom ett komplext nätverk innan det kan tillämpas i praktiken. Slutligen presenteras en överblick för verktygens betydelse att skapa förutsättningar för att implementera urbana ekosystemtjänster på de kommunala nivåerna inom samhällsbyggnadsprocessen.
2.1 EKOSYSTEMTJÄNSTER SOM BEGREPP
Redan under slutet av 1800-talet började grönskan i städerna ses som värdefulla aspekter, både ur sociala, medicinska, psykiska och ekonomiska avseenden (Botkin & Beveridge 1997:4). Det dröjde däremot till 1960-talet innan begreppet ekosystemtjänster kunde ses som ett använt begrepp för att förklara flera av de tjänster som människan nyttjar via naturens karaktäristiska ekosystem. Begreppet brukades framför allt av ekologer under 1960- och 70-talet men vilket under 1990-talet kom att bli populärt även inom andra yrkesområden, såsom planeringen (Andersson et al. 2019:13). Under de senaste 30 åren har ekosystemtjänster således utgjort en viktig del inom planeringen, men det var inte förrän under början av 2000-talet som det faktiska genomslaget skedde och då det på riktigt rotade sig och sågs som ett välkänt begrepp.
Anledningen till begreppets genombrott grundade sig framför allt i uppstarten av Millennium Ecosystem Assessment, vilket var ett initiativ framtaget av Förenta Nationen (FN) (ibid.). Under de kommande åren har sedan flertalet nya rapporter publicerats där bland annat The Economics of Ecosystems and Biodiversity, TEEB, resulterat i att begreppet ekosystemtjänster fått en alltmer självklar betydelse som inte sällan används i sammanhang där hållbar stadsutveckling är på agendan (Andersson et al. 2019:13).
Ekosystemtjänsternas alltmer bekanta roll inom planeringen skapar vidare nya fördelar då det idag är ett begrepp som flera tjänstemän ges möjlighet att samlas kring, vilket genererar förutsättningar till att bättre förstå varandra (Andersson et al. 2019:13). Begreppet ekosystemtjänster har även anammats av grupper utanför planeringsdisciplinen, vilket gör att information om utemiljöns betydelse även når andra samhällsgrupper, såsom medborgare och beslutsfattare. Inom planeringsdisciplinen har det däremot sedan länge funnits en efterfrågan på tydliga vägledningar och modeller att använda sig av för att bättre hantera tvärdisciplinära frågor inom stadsbyggnadsområdet (ibid.). Carola Wingren, professor i landskapsarkitektur (se Boverket 2016:22), menar att problemet med den nämnda efterfrågan däremot inte grundar sig i att det finns en brist på verktyg, utan snarare att verktygen anses otydliga och svåra att applicera i nätverkets olika skeden.
Wingren (se Boverket 2016:22) och Andersson et al. (2019:13) menar vidare att den ökade förståelsen för begreppet bland olika samhällsgrupper således har skapat möjlighet till mer strukturerade samtal. Bland annat kan grönskans nytta och dess förmåga att till exempel reglera temperaturen, dämpa buller och hantera dagvatten, på ett strukturerat sätt diskuteras såväl inom
16 professionen som med andra aktörer. Inom samhällsbyggnadsprocessen finns det, bland annat genom verktyget grönytefaktor (Boverket 2016:22) samt ett flertal andra vägledningar och guider för integrering av ekosystemtjänster, även möjlighet att både kartlägga och kvantifiera naturvärden i städerna. Trots dessa verktyg har det däremot visat sig att det finns brister i det nätverk som studien ämnar undersöka, samhällsbyggnadsprocessen.
2.2 ÖVERGRIPANDE MÅL
För att integrera urbana ekosystemtjänster i våra urbana miljöer och således uppnå mer hållbara städer spelar samhällsbyggnadsprocessen och olika typer av målsättningar för våra städers utveckling en betydande roll. Ekosystemtjänsternas nytta framgår följaktligen genom uppsatta mål med såväl internationella som nationella målsättningar (Boverket 2018). Målen grundar sig i Agenda 2030, vilket är framtaget av FN:s medlemsländer på internationell nivå, och Sveriges miljömål, framtaget på uppdrag av Sveriges regering på nationell nivå (Förenta Nationerna u.å.;
Sveriges miljömål 2020). Här presenteras bland annat målsättningar för grönområden, parker, tätortsnära natur samt specifika målsättningar med särskild inriktning mot ekosystemtjänster (ibid.).
I detta avsnitt presenteras Agenda 2030 och Sveriges miljömål närmare, där Agenda 2030 utgör ett av de viktigaste målen på internationell nivå som syftar till att bana vägen för en mer hållbar samhällsutveckling. Sveriges miljömål fungerar i sin tur som en förlängning av Agenda 2030 men som istället fungerar på nationell nivå och som riktar sig mot Sveriges framtida utveckling. Då Agenda 2030 och Sveriges miljömål sätter ramarna för arbetet med urbana ekosystemtjänster i Sverige är dessa av betydelse för de nätverk som studien undersöker.
2.2.1 AGENDA 2030
Agenda 2030 antogs år 2015 av världens ledare med syfte att bidra till en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. Agenda 2030, också kallat Globala målen, är en universell agenda för FN:s medlemsländer, innehållande 17 globala mål uppdelade i 169 delmål, med syfte att uppnå en hållbar utveckling (Andersson et al. 2019:14). Med anledning av att Agenda 2030 antogs ersatte dessa i sin tur de tidigare åtta milleniemålen, vilka främst var inriktade på att minska ojämlikheter, orättvisor och fattigdom i världens fattigare länder. Agenda 2030 fungerar som en fortsättning på detta arbete men där samtliga av världens länder är inkluderade för att uppnå en hållbar utveckling och därmed en hållbar värld (Förenta Nationerna u.å.). FN definierar vidare hållbar utveckling enligt följande:
”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. (Förenta Nationerna u.å.) För att uppnå en sådan utveckling där de sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensionerna inkluderas krävs dock stärkta samarbeten. År 2030 förväntas samtliga länder uppnå de globala målen, men för att det ska vara möjligt krävs det att olika aktörer samarbetar (sida 2021), varav världens samtliga regeringar, den privata sektorn, civilsamhället och medborgare är exempel på sådana. Detta kan ses som ett nätverk på hög nivå där fungerande relationer mellan aktörerna ses som avgörande faktorer för att uppnå målen.
17 De 17 globala målen som är framtagna i Agenda 2030 är således samtliga inriktade mot en hållbar utveckling. Den här studien kommer däremot att endast beröra mål 13- Bekämpa klimatförändringarna, mål 15- Ekosystem och biologisk mångfald, samt delmålet under mål 11- Hållbara städer och samhällen, vilka är närmast kopplat till urbana ekosystemtjänster.
Mål 11 lyfter bland annat de krav som ställs på våra samtida och framtida städer, då andelen av världens befolkning som bor i urbana miljöer idag utgörs av cirka 55 procent och som till år 2050 förväntas stiga till cirka 70 procent (Globala målen 2020a). Med anledning av urbaniseringens ökning riskerar den i flera fall resultera i ökade påfrestningarna på dagens ekosystem då större ytor tas i anspråk för hårdbelagda ytor (Andersson et al. 2019:14; Globala målen 2020a). Likt resterande globala mål finns det här ett antal delmål. Gällande mål 11 är det framför allt delmålet 11.7: Skapa säkra och inkluderande grönområden för alla, som är av störst relevans för ekosystemen. Delmålet lyfter bland annat vikten av att skapa hållbara, tillgängliga, säkra och inkluderande grönområden i samhället, med särskilt beaktande av kvinnor, barn och äldre samt personer med funktionsvariationer (Andersson et al. 2019:14).
Mål 13 innebär vidare att världens samtliga länder till år 2030 ska ha vidtagit åtgärder i syfte att bekämpa dagens klimatförändringar samt dess konsekvenser. Dagens klimatförändringar, där utsläpp av växthusgaser utgör ett alltmer betydande hot mot civilisationen, innebär att våra samhällen måste agera och ställa om i syfte att skydda vår planet. Detta kräver såväl utbildning som klimatförpliktelser och innovation (Globala målen 2020b).
Mål 15 syftar till att bidra till fungerande landbaserade ekosystem. Målet innebär i sin tur vikten av att skydda, främja och återställa ekosystem samt att minska förlusten av den biologiska mångfalden. Målet syftar även till ett hållbart brukande av våra skogar, bekämpning av ökenspridningen och att stoppa markförstöringen (Globala målen 2020c). Inom målet lyfts vikten av att människans behov, av bland annat material och livsmedel, inte ska bidra till försvagandet av den biologiska mångfalden. Gällande mål 15 är det särskilt delmål 15.9 som är av särskild betydelse för framtidens urbana ekosystem. Delmålet innebär en direkt inriktning på ekosystem och lyfter vikten av att integrera dessa frågor i såväl nationell som lokal förvaltning. Delmålet: 15.9 Integrera ekosystem och biologisk mångfald i nationell och lokal förvaltning innebär att:
“Senast 2020 integrera ekosystemens och den biologiska mångfaldens värden i nationella och lokala planerings- och utvecklingsprocesser, strategier för fattigdomsminskning samt
räkenskaper.” (Globala målen 2020c).
Då delmålets tidsram gick ut år 2020, är det i studien därför angeläget att undersöka hur integreringen av ekosystem och biologisk mångfald ser ut i den kommunala, och således lokala, planeringen.
Agenda 2030 är vidare ett frivilligt åtagande och därav inte juridiskt bindande. Åtagandet att arbeta för att nå dessa hållbarhetsmål är däremot en gemensam handling med syfte att skapa en mer hållbar värld för såväl dagens befolkning som för kommande generationer. Ansvaret för att nå dessa mål bygger dock på att varje enskilt medlemsland aktivt arbetar för att nå målet, där det stora arbetet vilar på regeringens handlingsplan (Förenta Nationerna u.å.).
18 2.2.2 SVERIGES MILJÖMÅL
Sveriges miljömål är ett miljömålssystem vilket antogs år 1999 av Sveriges riksdag. Systemet består idag av 16 miljökvalitetsmål med tillhörande etappmål samt ett generationsmål (Sveriges miljömål 2020). Miljömålen fungerar som riktmärken för Sveriges miljöarbete och syftar till att visa vägen för målen under Agenda 2030 samt att bana väg för en hållbar utveckling i stort (ibid.).
Därigenom har en översättning och tolkning av målen utförts från en internationell till en nationell nivå. Det innebär således att de internationella målen har översatts för att anpassas till en mindre skala vilket i teorin innebär att det bör vara enklare att utgå och arbeta mot målen på en nationell nivå. Likt Agenda 2030 är det övergripande målet för Sveriges miljömål att lösa dagens mest omfattande miljöproblem och därmed ge möjlighet att lämna över ett mer hållbart samhälle till kommande generationer. Arbetet med att uppnå målen syftar vidare till att åstadkomma dessa utan att orsaka ökade hälso- och miljöproblem bortanför Sveriges gränser (ibid.).
Bland Sveriges miljömål uppmärksammas ekosystemtjänster explicit i regeringens skrivelse Strategi för Levande städer - politik för en hållbar stadsutveckling från 2018 (Regeringsskrivelse 2017/18:230). Strategin innehåller bland annat nya etappmål bland Sveriges miljömål vilka lyfter nya insatser och prioriteringsområden i syfte att bidra till hållbarhetsmålen inom Agenda 2030 samt nationens särskilda miljömål (Ibid). Bland strategins etappmål är det två av dessa som är av särskild betydelse för ekosystemtjänster:
Etappmål 1, Metod för stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer, syftar till att utveckla en metod för att dels tillvarata och dels integrera stadsgrönska samt ekosystemtjänster i den urbana miljön. Metoden ska vara framtagen senast 2020 och ska fungera som en vägledning i kommunernas arbete med att uppnå etappmål två (Regeringsskrivelse 2017/18:230).
Etappmål 2, Integrering av stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer, innebär att majoriteten av Sveriges samtliga kommuner till år 2025 ska integrera och ta tillvara på stadsgrönska och ekosystemtjänster i den urbana miljön vid såväl planering som vid byggande samt vid förvaltning i både städer och tätorter (Regeringsskrivelse 2017/18:230).
Gällande det första etappmålet, om att skapa en metod och vägledning för kommunerna, uppnåddes detta mål under utsatt tid och finns idag att hitta på Boverkets hemsida/PBL Kunskapsbanken (Boverket 2020a). Etappmålet om integrering av stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer är vidare ett mål som flera av landets kommuner idag bör arbeta med och som i studien bidrar till en viktig del när samhällsbyggnadsprocessen som nätverk undersöks. Etappmålet är av den anledningen en förutsättning för att samtliga delar av processen ska sträva åt samma håll och tillsammans uppnå målet. De Svenska miljömålen kan således genom dess mål, idéer och tolkningar ses som en del i det konstruerade nätverket som studien ämnar undersöka.
2.3 SAMHÄLLSBYGGNADSPROCESSEN
I detta avsnitt presenteras vilka förutsättningar det finns för kommunerna att integrera urbana ekosystemtjänster på en lokal nivå genom planeringsprocessen och därmed lyfta fram hur arbetet kan se ut i dess olika skeden. Samhällsbyggnadsprocessen kan delas in i olika delar som utgår från
19 olika skeden av processen där de absolut främsta delarna för denna studie innefattar översiktsplaner, andra styrdokument samt detaljplaner. Vad dessa olika styrdokument sedan ska innehålla är till viss del upp till varje enskild kommun. Översiktsplanen har exempelvis som syfte att ange hur kommunen ska arbeta med olika internationella, nationella och regionala mål men där det är upp till varje enskild kommun att avgöra vilka mål som anses relevanta för just deras framtida utveckling av den fysiska miljön (Keane et al. 2014:35; Boverket 2020g). Arbetet med att integrera ekosystemtjänster i samhällsbyggnadsprocessen styrs vidare av plan- och bygglagen (PBL), vilken presenteras nedan.
2.3.1. PLAN- OCH BYGGLAGEN
Den svenska samhällsbyggnadsprocessen baseras på den så kallade plan- och bygglagen (PBL), vilken är den lagstiftning som reglerar användningen av mark och vatten samt hur vi planerar och bygger vårt framtida samhälle (SFS 2010:900: 1 kap 1 §). PBL skapar därmed förutsättningar för framtidens ekosystemtjänster då naturens förmåga att leverera olika typer av ekosystemtjänster i själva verket beror på människans användning av mark och vatten (Boverket 2020a). Rumsliga förutsättningar för ekosystemtjänster har bland annat visat sig vara parker, grönområden, vatten samt skogs- och jordbruksmark vilka är områden som i PBL:s andra kapitel benämns som allmänna intressen (SFS 2010:900: 2 kap 3 §). En förutsättning för att skapa goda förhållanden för ekosystemtjänster i den urbana miljön är således att ekosystemtjänster inom de allmänna intressena beaktas och värderas, för att på så vis skapa möjlighet att bevara ekosystemtjänster, utveckla dem samt ge möjlighet till att skapa nya ekosystemtjänster (Boverket 2019a).
2.3.2 ÖVERSIKTSPLANERINGSNIVÅ
En översiktsplan (ÖP) har som syfte att ange kommunens riktlinjer för en framtida utveckling (Boverket 2020g). Med anledning av att de främsta och mest övergripande besluten om kommunernas framtida stadsutveckling tas på denna nivå är det därför av intresse att i detta skede lyfta frågan om ekosystemtjänsters roll i den fysiska miljön (Andersson et al. 2019:36). Att vara precis och konkret i olika ställningstaganden kring kommunens eventuella målsättningar kring ekosystemtjänster roll i den framtida planeringen är därför av stor betydelse för det framtida arbetet. Att även klargöra vilka funktioner, det vill säga vilken prestanda ett visst område önskas ha, bör i denna del av processen tydligt framgå för att således skapa förutsättningar för säkerställandet av integrering av urbana ekosystemtjänster (ibid.). Även identifiering och kartläggning av kommunens värdefulla ekosystem bör i detta skede redogöras och vilken dessutom bör innehålla olika typer av bristanalyser, där exempelvis svaga länkar av grönstruktur tydligt ska framgå (Keane et al. 2014:37).
Översiktsplanen har vidare en mer övergripande och betydande roll för att även integrera urbana ekosystemtjänster på den regionala nivån. På liknande sätt som bebyggelseutveckling och olika typer av transporter ses ur ett regionalt perspektiv, med exempelvis vägar som korsar kommungränser, skulle bland annat eventuella spridningskorridorer för flora och fauna även kunna sträcka sig mellan kommuner. Således bör kommunen, genom sin översiktsplan, redovisa hur de bidrar till en regional, grön och levande infrastruktur (Keane et al. 2014:37).
20 2.3.3 GRÖNPLAN
En grönplan ses i denna studie som ett samlingsbegrepp för olika typer av planer kopplade till grönstruktur och ekosystemtjänster. Grönplanen kan vidare ses som en handlingsplan som utifrån kommunens översiktsplan förklarar hur ekosystemtjänster dels bör utvecklas, dels förvaltas. Översiktsplanens strategier och målsättningar sätter således ramarna för grönplanens riktning. Planen kan vidare användas som ett typ av planeringsunderlag för kommunens framtida planering där kommunens befintliga grönstruktur kartläggs och som därpå beskriver det aktuella grönområdets olika typer av funktioner och värden (Boverket 2020f). Inte sällan utgörs en kommuns grönplan av ett flertal dokument där det finns ett värde att planera grönstruktur i olika skalor för att på så vis åstadkomma en sammanhängande grönstruktur som binder ihop olika grönområden med varandra (ibid.). En grönplan är således ett redskap som planeringen kan använda för att tydligare formulera ekosystemtjänsternas roll i kommunens framtida utveckling, däremot finns det idag inte något lagkrav på att en sådan ska framställas (ibid.).
2.3.4 FÖRDJUPAD ÖVERSIKTSPLAN & PLANPROGRAM
Nästa steg i samhällsbyggnadsprocessen utgörs av (eventuella) fördjupade översiktsplaner (FÖP) och planprogram. Sådana typer av planer används för betydligt mer avgränsade områden, i förhållande till en ÖP, och ger således även en mer detaljrik beskrivning av områdets utveckling.
Av den anledningen är det i detta skede av processen optimalt att arbeta mer djupgående med ekosystemtjänster som en del av den framtida planeringen och även ge förslag på praktiska och konkreta åtgärder för hur man inom det avgränsade området kan arbeta med att integrera urbana ekosystemtjänster. Samtidigt som denna skalnivå på arbetet erbjuder en mer detaljerad bild så tillåter den att fortsätta hålla kvar vid en mer övergripande plan som skapar både ett helhetstänk och flexibilitet (Keane et al. 2014:38). I denna del av processen är det därför av stor betydelse att belysa befintliga ekosystem i det avgränsade området samt att belysa värden som dessa ekosystem ger området. I denna nivå av samhällsbyggnadsprocessen kan det därmed vara angeläget att beskriva de risker som finns om nätverket brister, det vill säga vad som händer om ekosystemtjänsternas värden till området upphör eller märkbart försvagas.
2.3.5 DETALJPLANERINGSNIVÅ
Detta skede av samhällsbyggnadsprocessen skapar möjlighet att på en mer detaljerad nivå påverka utformningen av den fysiska miljön. Detaljplaner är vidare ett juridiskt bindande dokument vars övergripande syfte är att reglera områdets bebyggelsemiljö och dess utformning, samt bebyggelsens lämplighet (Keane et al. 2014:40). I PBL undertecknas vidare vikten av att ta hänsyn till den aktuella platsens naturvärden där platsens naturförutsättningar ska tas tillvara.
Således innebär det att identifiera och stödja de ekosystemtjänster som finns på platsen men även att identifiera de strukturer som i sin tur har förutsättningar att bidra till fungerande ekosystemtjänster (ibid.). Det finns däremot vissa svårigheter med att reglera en integrering av ekosystemtjänster på detaljplaneringsnivå. Detta grundar sig i att en detaljplan endast ska reglera det som är nödvändigt för att uppnå detaljplanens syfte. Problemet som uppstår med att integrera ekosystemtjänster i detta skede handlar därför om att de formulerade syftena i en detaljplan, i de allra flesta fall, inte riktar sig mot den obebyggda marken utan istället riktar sig till den befintliga eller planerade bebyggelsen (Keane et al. 2014:40-41). Vikten av att därför formulera ett syfte som även avser att säkerställa integrering av ekosystemtjänster menar Keane et al. (ibid.) är en möjlighet för att bättre reglera ekosystemtjänster i detaljplaneringen. Att i detta steg skapa dialog
21 mellan olika aktörer och således skapa en gemensam målbild för hur området ska utformas är av stor betydelse för att generera positiva resultat där urbana ekosystemtjänster får ta plats. För att uppnå en sådan gemensam målbild utgör exempelvis platsbesök, tillsammans med de andra aktörerna, en viktig del av arbetet (ibid.). Tillhörande detaljplanen hör även en planbeskrivning, vilken är ett vägledande dokument och därmed inte juridiskt bindande, likt plankartan och dess planbestämmelser. Det är i denna beskrivning som gestaltning av områdets utformning ska beskrivas och gärna illustreras så att platsens ekosystemtjänster används på bästa sätt. Det ska vidare framgå hur planen antingen uppfyller eller avviker från översiktsplanens riktlinjer gällande ekosystemtjänster (ibid.). Som avslutande steg i detta skede ska en undersökning av betydande miljöpåverkan göras för att därmed bedöma vilken påverkan planen kommer att ha på miljön och om en eventuell miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ska tas fram (Boverket 2020d).
Att i detta steg göra en analys över aktuella ekosystemtjänster för området är därför lämpligt där bland annat checklistor är ett bra hjälpmedel för att komma fram till eventuella utredningar som bör göras för att säkerställa ekosystemtjänster i detaljplaneområdet (Keane et al. 2014:43).
2.3.6 MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING
I de fall då detaljplanen antas innebära en betydande miljöpåverkan på området, så ska en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) tas fram. Enligt miljöbalken ska detaljplanens påverkan på bland annat biologisk mångfald, människors hälsa, luft och vatten samt djur- och växtliv beskrivas.
Således bör undersökningar av planförslagets konsekvenser på områdets ekosystem identifieras för att vidare ge förutsättningar för fungerande ekosystemtjänster (Keane et al. 2014:44). När det gäller framtagandet av en ny översiktsplan krävs det däremot i samtliga fall att en MKB tas fram (Boverket 2020d).
2.4 EN ÖVERSÄTTNING FRÅN INTERNATIONELL TILL LOKAL NIVÅ
Denna kedja som nu presenterats kan ses som en process uppdelad i olika nivåer som går från en internationell och översiktlig nivå, till en mer lokal och områdesspecifik sådan. Genom att förflytta sig nedåt i kedjan går det att se hur mål och strategier som utformats på en internationell nivå, genom Agenda 2030, vidare översatts och tolkats för att bäst anpassas till en mer detaljerad nivå.
På detta vis skapas möjligheten att genom översättning omformulera och anpassa mål och strategier utefter behov. Samhällsbyggnadsprocessen blir ur detta perspektiv en arena där översiktliga mål, som nämns i Agenda 2030 och de svenska miljömålen, översätts och tolkas om till applicerbara visioner och strategier för ett specifikt område, i detta fall kommunen. Beroende på skede i processen är förhoppningen vidare att platsspecifika och konkreta åtgärder kan formuleras utifrån tidigt satta mål och strategier och som därigenom kan ge bättre förutsättningar för integrering av urbana ekosystemtjänster i den fysiska miljön. Översättningen från internationell till lokal nivå är däremot en komplex process som eventuellt kan påverkas av andra faktorer. Det innebär därmed att samtliga medverkande inom processen måste vara överens och ha en gemensam målbild så att andra intressen inte går före.
22 2.5 VERKTYG FÖR INTEGRERING AV EKOSYSTEMTJÄNSTER
För att integrera urbana ekosystemtjänster i samhällsbyggnadsprocessen finns ett antal verktyg och vägledningar för hur arbetet med ekosystemtjänster kan se ut i olika skeden av processen.
Verktygen har som syfte att därmed fungera som ett hjälpmedel för såväl länsstyrelser som för kommuner att integrera urbana ekosystemtjänster i planeringen och slutligen i den fysiska miljön.
Verktygens funktion kan vidare ses som en översättning från tidigare steg, där exempelvis uppsatta mål istället översätts till en mer praktisk användning som har som syfte att förklara hur arbetet med att integrera urbana ekosystemtjänster kan tillämpas i planeringen. Hur väl dessa verktyg fungerar och används är däremot diskuterbart och har gett varierbara resultat (Andersson et al. 2019:36-37; Boverket 2016:22). Exempel på verktyg som finns att tillämpa i planeringen är exempelvis grönytefaktor som genom en räknemodell av mängden funktionella grönytor i relation till mängden hårdgjorda ytor, syftar till att generera goda livsmiljöer för flora och fauna samt bättre livsvillkor för människor (Boverket 2020b). Även Boverket har tagit fram en metod och vägledning med syfte att leda kommunerna till att planera för mer hållbara städer där stadsgrönska och ekosystemtjänster integreras i den urbana miljön (Boverket 2020a).
Gemensamt för verktygen är att skapa ett underlag för urbana ekosystemtjänster och förklara hur dessa kan integreras i planeringen i hopp om att ge bättre förutsättningar för hur kommunerna ska arbeta med dessa intressen. Frågan är dock hur, eller snarare om, dessa verktyg och vägledningar används av nätverkets aktörer och vilken nytta de utgör i nätverket, och således i praktiken. Studien ämnar därför att genom intervjuer vidare undersöka hur detta arbete ser ut i kommunerna och om verktygen anses tillräckliga för att integrera ekosystemtjänster i samhällsbyggnadsprocessens olika steg.
Verktyg och de tidigare nämnda delarna av samhällsbyggnadsprocessen kan vidare ses vara av betydelse i arbetet med att integrera ekosystemtjänster i den fysiska planeringen. Genom att undersöka deras relationer och samband med varandra kan även översättningar och tolkningar av ekosystemtjänster i samhällsbyggnadsprocessens olika skeden studeras. Av den anledning har aktör-nätverksteorin (ANT) använts, vilket möjliggör den här typen av studie som presenteras i nästa kapitel.
23
3. TEORI
I följande kapitel presenteras det teoretiska perspektiv som legat till grund för studien och som använts i syfte att samla in och analysera den empiriska datan. Studien ämnar använda aktör- nätverksteorin, förkortad ANT, som teoretiskt perspektiv och kommer att användas likt ett verktyg för att beskriva och förstå hur urbana ekosystemtjänster integreras i studiens nätverk.
ANT syftar till att skapa en förståelse för olika företeelser genom att förstå vilka aktörer (beståndsdelar) som ett särskilt nätverk utgörs av och hur dessa aktörer samverkar, vilket vidare ger möjlighet till att förstå effekterna av relationerna inom nätverket. Genom ANT översätts och tolkas således aktörernas förbindelser mellan varandra innan aktörerna tilldelas en specifik roll inom nätverket (Callon 1984:223). Genom detta perspektiv syftar studien till att skapa förståelse för hur integreringen av urbana ekosystemtjänster fungerar i samhällsbyggnadsprocessens olika steg, med bland annat översiktsplanen, styrdokument och detaljplaner, vilka i denna studie betraktas som nätverkets aktörer.
3.1 AKTÖR-NÄTVERKSTEORI (ANT)
ANT utgår ifrån ett ontologiskt perspektiv där samspelet mellan människan och det materiella (icke-mänskliga aktörer) samt konsekvenserna av dessa relationer står i fokus. Det handlar om att världen ses som bestående av interagerande faktorer där asymmetriska aktörer interagerar tillsammans. Teorins perspektiv på världen innebär således att det sociala livet beror på relationen mellan människan och tinget, alltså inte enbart relationen mellan människorna (Boelens 2010:36-37; Ahn 2015:115). Syftet med ANT som teori är vidare att beskriva existerande problem och att bättre förstå världen genom att skildra en mer detaljerad återgivning av verkligheten (Vries 2016:vii; Ahn 2015:116). ANT syftar därmed till att skapa en förståelse för hur världens olika beståndsdelar med människor och ting samverkar, snarare än att som utgångspunkt dekonstruera och bryta ned det etablerade. Det som undersöks enligt ANT är således människor som i samverkan med det materiella tillsammans utför handlingar och som därpå genererar olika fenomen.
Teorins utgångspunkt grundar sig vidare i att det sociala livets möjlighet till existens inte fungerar utan de materiella tingen, därmed är dessa ting en del av de mänskliga samhällsformerna (Latour 2005:36; Ahn 2015:116-117). Det sociala innebär således något föränderligt snarare än något stabilt. Vidare innebär denna idé om världens uppbyggnad att varje aktör inom ett nätverk, oavsett om det är en mänsklig eller icke-mänsklig aktör, spelar en betydande roll. Varje aktör utgör nämligen en unik funktion, egenskap eller roll som utmärker sig genom relationen till andra aktörer i nätverket, och som tillsammans med resterande aktörer slutligen resulterar i en handling (Ahn 2015:118-119; Vries 2016:40). Handlingen är därav ett resultat påverkat av flera aktörer, som kan beskrivas som en effekt av de samband och förbindelser som fenomenet ingår i (Vries 2016:40.; Law 1999:3). En handling innebär i denna studie att, genom att integrera urbana ekosystemtjänster således lösa problematiken med dagens klimatförändringar. Att endast förstå beståndsdelarna är därför inte tillräckligt, istället behöver forskaren förstå aktörernas intressen och på vilket sätt aktörerna samverkar. Det är nämligen först då en förståelse för effekten av denna relation kan skapas, men även varför den ser ut som den gör (Latour 2005:136; Ahn 2015:127). Teorin utgår vidare från att forskaren ska hålla sig opartisk och låta översättningar, samt tolkningar, av nätverket ta plats utan att censurera vissa delar. Principen går därmed ut på att varje synvinkel och varje tolkning inte privilegieras högre än någon annan och inte heller censureras till fördel för någon annan tolkning. Genom detta perspektiv utgör samtliga aktörer en
24 betydelsefull roll i nätverket där forskaren vidare avstår från att bedöma eller censurera de deltagande aktörerna (Callon 1984:200).
3.2 VAD ÄR EN AKTÖR?
I de nätverk som analyseras inom ANT ses varje del, aktör, ha en betydande roll. Det innebär att det inte finns någon hierarki bland människor och ting, utan att sambandet mellan aktörer blir det primära (Boelens 2010:36). Inom ANT handlar det således om att skapa en symmetri mellan mänskliga och icke-mänskliga objekt, det vill säga att båda delarna är lika viktiga i sina handlingar och att inget av det ska exkluderas (Latour 2005:72). Istället för att tala om, och göra skillnad på, människor och icke-mänskliga objekt har grundbegreppet aktör således använts inom ANT vilket förklaras som:
“Varje element som skapar utrymme runt sig själv, gör andra element beroende av sig själv och översätter deras vilja till ett språk som är dess eget.” (Latour & Wennerholm 1998:21)
En aktör kan därmed definieras som antingen människa eller ting med en specifik uppgift som kopplas samman med andra aktörer med samma målsättningar. Inom fysisk planering innebär det således att både människor, likväl som omgivning, landskap, flora och fauna kan ha en betydande roll sett ur ett ANT-perspektiv (Boelens 2010:38). Det kan således innebära att det dels är möjligt att undersöka hur saker och ting har blivit som det har blivit men även hur det skulle kunna utvecklas (ibid.). Detta gör det möjligt att i studien till exempel definiera de olika styrdokumenten som enskilda aktörer samt planeraren som ytterligare en aktör.
Uppsatsens teoretiska perspektiv utgår ifrån en tanke om att allt, såväl mänskliga som icke- mänskliga objekt, kan beskrivas och förklaras utifrån samma språk och samma termer. Denna princip inom ANT kallas för symmetriregeln (Ahn 2015:123). Symmetriregeln förkastar alltså tanken av att forskningens subjekt och objekt behandlas separat. Istället används principen i syfte att skapa en förståelse för hur objektet och subjektet påverkar varandra samt hur objektet kan påverka andra objekt. För att beskriva dessa olika fenomen inom det studerande nätverket behövs alltså ett symmetriskt språk där begreppet aktör inom teorin används oavsett om det är en människa eller ett ting som det talas om (Callon 1986:200). Genom att använda symmetriregeln som en analytisk hållning ger den oss möjlighet att i vår forskning analysera och förstå samtliga aktörers handlingar och vad aktörerna kan åstadkomma i ett nätverk fyllt med olika relationer (Vries 2016:40). Begreppet aktör kommer i fortsättningen användas när det talas om de delar som skapar och binder samman nätverket. Vilka som kan tänkas utgöra lämpliga aktörer för studiens nätverk presenteras i avsnitt 3.4 Studiens nätverk & dess aktörer.
3.3 ÖVERSÄTTNINGAR & TOLKNINGAR
När det talas om översättningar inom ANT handlar detta om fenomenet som uppstår då aktörernas roller inom det aktuella nätverket ges ny mening (Vries 2016:41). Med ANT, som ett sätt att försöka beskriva den sociala världen genom att undersöka de nätverk som bildas av det mänskliga och icke-mänskliga (Vries 2016:88), har översättning kommit att bli ett betydande begrepp när det talas om den information som färdas mellan aktörer (Latour 2005:108).
Översättningar innebär i detta fall en form av process, snarare än ett resultat, som fortlöper genom projektets gång. Det handlar om att översätta och tolka aktörernas olika roller och dess
25 förhållande till varandra inom det aktuella nätverket, och genom dessa skapa ett nätverk fyllt av olika aktörer som representeras av forskarna (Callon 1984:223).
Översättning kan ses som en process som kan delas in i fyra olika steg, vilka vidare används som utgångspunkt för studiens analys och resultat. Stegen har i denna studie valt att benämnas som problematisering, intressering, inskrivning och mobilisering. Det första steget, problematisering, handlar om att identifiera och definiera ett problem inom nätverket som är i behov av en lösning (Czarniawska & Hernes 2005:289). Målet med den här delen av processen innebär att skapa en definition som andra aktörer kan relatera till och känna igen sig i. På så vis ges förutsättningar till att skapa en så kallad obligatorisk passage, varigenom aktörerna kan inträda för att bli en del av nätverket. Således utgör detta steg en absolut nödvändig del av processen (Ibid.), då det skapas en passage till ett nätverk med aktörer kopplade till varandra. Den obligatoriska passagen är vidare av stor betydelse för att nätverket överhuvudtaget ska fungera. För att skapa en sådan passage behöver antalet aktörer begränsas utifrån ett problem som ligger i samtliga aktörers intresse att lösa (Callon 1984:204-205). I denna studie har den obligatoriska passagen däremot placerats efter nästkommande begrepp, intressering, med anledning av att säkerställa att samtliga aktörer har ett genuint intresse av att genom den överenskomna lösningen hantera problematiken.
Intressering innebär att förstå varje aktörs intresse för den lösning som aktörerna kommit fram till i föregående steg. Det handlar således om att förstå aktörernas genuina intresse, deras individuella vinning, av att ingå i det nätverk som nu bildas. I detta steg formas således en ömsesidig relation mellan samtliga involverade då alla har som intresse att ta del av lösningen på problemet (Czarniawska & Hernes 2005:289; Callon 1984:206-207). Målet i detta steg är vidare att hindra de aktuella aktörerna att ingå i nätverk med andra aktörer, det vi kan kalla för vårt nätverks motståndare, då dessa riskerar att bryta det studerade nätverkets kopplingar. För att hindra att nätverket bryts används ofta taktiken att endast rikta sig till ett färre antal aktörer vilka får i uppgift att representera en större grupp. Genom att locka dessa aktörer är förhoppningen att resterande aktörer inom gruppen följer deras exempel (Callon 1984:208-210). Riskerna att detta steg misslyckas är däremot tänkbara med anledning av att de enskilda aktörerna kan finna djupare intressen med nätverkets motståndare (Callon 1984:219-220), så oavsett hur väl taktiken fungerar behöver framgång inte vara en självklarhet. Intressering behöver av den anledningen nödvändigtvis inte leda till att det bildas allianser mellan aktörerna inom nätverket. I studiens försök att definiera nätverkets aktörer är det därmed viktigt att förstå de potentiella aktörernas intressen för att således skapa ömsesidiga relationer. Aktörerna måste därmed vara överens om att en integrering av urbana ekosystemtjänster är en nödvändighet för att skapa framtidens resilienta städer. Vilka roller som respektive aktör intar i nätverket är däremot ännu inte bestämt, detta sker i nästkommande steg.
Som tredje steg i processen kommer inskrivning, vilken har starka kopplingar till intressering.
Denna del handlar om att skapa förhandlingar med aktörerna inom det nya nätverket och där förhandlingarna är tänkta att leda till överenskommelser om vilka roller de olika aktörerna inom nätverket ska anta, samt vad dessa roller innebär (Czarniawska & Hernes 2005:289; Callon 1984:211). Målet är således att varje aktör accepterar sina tilldelade roller och egenskaper för att på så vis slutligen bilda en allians inom nätverket. Genom dessa är syftet vidare att följa upp med mål och intressen som uppkom i föregående steg. För att bli en del av, och skrivas in i nätverket, krävs det således att aktörerna är villiga att anknyta sig till studien genom att visa att det finns ett
26 syfte för dem att ingå i nätverket (Callon 1984:211). Det sista steget i processen är mobilsering vilket handlar om vem som representerar vem i det nätverk som nu bildats (Czarniawska &
Hernes 2005:290). Syftet med detta steg är att skapa relationer inom nätverket, varigenom aktörerna kan kommunicera med varandra. För att nätverket ska lyckas är detta steg en viktig del och där frågor kring vem som för vems talan, tydligt måste framgå. En annan parameter för att skapa ett fungerande nätverk är att aktörerna i detta fall “accepterar” sina representanter och således även följer och tar efter deras exempel (Callon 1984:214). En sådan representant kan tänkas vara en forskare eller en aktör som har en samordnande roll. Denna representant, alternativt dessa representanter, framkommer normalt i samband med analysen då aktörernas roller identifierats.
Fenomenet översättning innebär således en typ av process där syftet är att finna gemensamma intressen som ger förutsättningar att skapa ett nätverk där samtliga aktörer tar sig igenom den obligatoriska passagen. Att översätta innebär inom ANT även att, genom egna formuleringar och eget uttryck, beskriva vad resterande aktörer inom nätverket säger och vill. Det innebär vikten av att kunna föra andras talan och kunna förklara varför olika aktörer inom nätverket agerar på det sätt som de gör samt visa på hur kopplingarna och relationerna mellan de olika aktörerna fungerar inom nätverket (Callon 1984:223).
3.4 STUDIENS NÄTVERK & DESS AKTÖRER
I denna studie studeras arbetet med att integrera urbana ekosystemtjänster i olika delar av samhällsbyggnadsprocessen ur ett ANT-perspektiv. För att möjliggöra en sådan studie är det nödvändigt att undersöka vilka som utgör nätverkets aktörer och att studera relationerna dem emellan för att på så vis undersöka och förstå hur integreringen av urbana ekosystemtjänster ser ut i dagens fysiska planering. I detta fall är det vi som forskare som bestämmer uppsättningen aktörer och som ansvarar för att definiera deras roller. Arbetet med detta kan ses som en process där nätverket växer fram under studiens gång.
Som tidigare nämnt är översättning en betydande del av ANT där Callon (1984:223) menar att begreppet översätta innebär att göra en förflyttning, det vill säga ett sätt att ta sig vidare i processen. Den här typen av översättning kan bland annat knytas till samhällsbyggnadsprocessen där kunskap, mål och strategier förflyttas och översätts mellan de olika stegen, från internationell nivå till lokal nivå. Arbetet på internationell nivå och vidare till nationell kan bland annat innebära att sätta mål och övergripande beslut som kommuner på en lokal nivå sedan ska tillämpa och arbeta utifrån. Det handlar således om ett flertal aktörer på olika nivåer, som i stort arbetar mot samma mål, men som beroende på aktör, översätter och tolkar målet utifrån dennes intresse och förutsättningar. Callon (1984:223) förklarar att denna typ av översättning kan ses som ett sätt för aktörerna att uttrycka sig då de genom ett eget språk även formulerar en egen metod att arbeta med, i detta fall de övergripande målen och strategierna, vilket vidare kan skapa mening till varför just den specifika aktörens handlingar ser ut som de gör.
Genom ett ANT-perspektiv är det därför möjligt att se på samhällsbyggnadsprocessen och dess arbete med att integrera urbana ekosystemtjänster som ett nätverk. Nätverket bygger i detta fall på aktörer, likt politiker, Agenda 2030 och Sveriges miljömål, som på en övergripande nivå dels beslutar om vilken riktning våra städer ska utvecklas men som även fastställer de mål som ska uppnås inom en viss framtid. På en mer lokal nivå utgör styrdokument, likt översiktsplaner och
