Diskussion

Diskussionsavsnittet inleds med att diskutera vilket förhållningssätt de intervjuade lärarna har till elevernas flerspråkighet och modersmål. Utifrån de genomförda intervjuerna i

resultatredovisningen är det svårt att på ett entydigt sätt avgöra vilket förhållningssätt lärarna har till elevernas flerspråkighet. Svaren på intervjufrågorna är delvis motsägelsefulla och därmed är det svårt att entydigt slå fast vad lärare har för förhållningssätt. Genom analysen av intervjuerna anser jag att lärarna har eller åtminstone försöker att ha ett öppet och tilltalande förhållningssätt till elevernas modersmål och flerspråkighet. En av anledningarna till det är att lärarna använder sig av kodväxling och translanguaging i vissa situationer. När lärarna

använder sig av dessa strategier använder sig lärarna av elevernas flerspråkighet. En annan omständighet som talar för att lärarna har öppet och tilltalande förhållningssätt till elevernas modersmål och flerspråkighet är att lärarna anser att modersmålsutveckling ska genomsyra hela utbildningen. Det leder i sin tur till att lärarna är öppna för att utveckla elevernas modersmålkunskaper på sina lektioner.

Det som talar för att lärarna har ett öppet och tilltalande förhållningssätt kan även tolkas som att lärarna kanske ändå inte har det. Som det nämndes ovan använder sig lärarna av olika språkfrämjande strategier såsom kodväxling och translanguaging i vissa, men inte alla situationer. I avsnittet Tidigare forskning har dessa strategier förklarats. Förklaringen för kodväxling var att där särskiljs språken från varandra i och med synsättet att man växlar mellan olika språk. Translanguaging däremot särskiljer inte på de olika språken utan anser det vara delar av människors hela språkliga repertoar. I och med att lärarna påstår att de använder sig av båda strategierna i sin yrkesutövning blir det också motsägelsefullt i och med att dessa två strategier är olika. I det här perspektivet framstår translanguaging som ett mer tydligt accepterande av elevers hela språkliga repertoar i alla sammanhang i jämförelse med

kodväxlingen där de traditionella gränserna mellan språken finns kvar och där alla språk ändå inte passar in i alla sammanhang. Utifrån lärarnas utsagor är det svårt att uppfatta deras syn på språk i det här avseendet och hur de kontinuerligt arbetar med det. Lärarnas utsagor leder till motsägelsefulla och blandade svar vilket i sin tur får mig att konstatera att lärarna har

28 översiktlig teoretisk kunskap som de inte alltid kan applicera i sin yrkesutövning. Detta skulle kunna tolkas som att de saknar en djupare teoretisk förståelse av de konsekvenser som

flerspråkighet innebär för undervisningen och dess mål.

Det som också talar emot vissa lärarnas öppenhet mot elevernas modersmål och flerspråkighet, är att de tillåter eleverna att använda sig av främjande metoder för

flerspråkighet i begränsad mån. Anledningen till den begränsningen är olika. En anledning som nämndes var att läraren inte behärskar samma språk som eleverna. Majoriteten av de intervjuade lärarna upplever dock inte någon oro kring att de inte behärskar samma språk som eleverna. Lärarnas eventuella oro kring möjliga konsekvenser överensstämmer inte heller med den tidigare redovisade forskningen. I tidigare forskning står det att lärarna inte ska känna oro inför att inte förstå det eleverna säger. Forskningen visar istället att elevernas språkinlärning förbättras om eleverna har möjlighet att använda sitt modersmål (Skolverket, 2020 s.1–3). Det visar nämligen att lärarna skulle behöva ha en större tilltro till de kunskaper som forskningen förmedlar och samtidigt också fullt ut våga tillämpa de kunskaperna som de delvis redan besitter och tillämpar i sin yrkesutövning. Det visar även att lärarna borde få ännu fler verktyg att använda sig av för att utvecklas och bli ännu mer öppna för elevernas modersmål och flerspråkighet.

De genomförda intervjuerna visade att lärarna ansåg att det är viktigt att eleverna utvecklar sitt modersmål. Det överensstämmer med den tidigare forskningen som påpekar vikten av modersmålsutveckling, för att eleverna inte ska hamna i attrition eller ofullständig inlärning. Tidigare forskningen påvisade även att modersmålet är grunden för den fortsatta

språkutvecklingen. Utifrån intervjuerna framkom det dock att lärarna inte fullt ut använder sig av de olika språkfrämjande strategierna. Det framkom genom att eleverna exempelvis inte fick kodväxla eller använda sig av translanguaging vid redovisningar. Det i sin tur kan ses som en faktor som bidrar till att eleverna hamnar i attrition eller ofullständig inlärning. Att lyckas vid redovisningar och prov är viktigt vilket också visar att de språk som används vid proven är viktiga. Att utesluta vissa språk från prov och redovisningar blir därför ett bevis på att de uteslutna språken faktiskt inte är så viktiga när det verkligen gäller. Det blir alltså en signal om att vissa språk är mer värda än andra. Denna typ av fördjupad medvetenhet om problemen framkom knappast i de flesta av svaren.

De ovannämnda faktorerna som kan leda till attriton och ofullständig inlärning kan

motverkas. Lärarna nämnde att eleverna får utrymme till att utveckla sitt modersmål. Det i sin tur har en positiv inverkan på elevernas språkutveckling och är en faktor som bidrar till minskad sannolikhet för attrition och ofullständig inlärning.

29 Utifrån de genomförda intervjuerna framkom det även att lärarna tyckte att

modersmålutvecklingen ska genomsyra hela utbildningen och inte avgränsas till

modersmålsundervisningen. Vidare sade majoriteten av lärarna att de fokuserar på att lära eleverna det svenska språket. Det blir motsägelsefullt i och med att om

modersmålsutvecklingen ska genomsyra hela utbildningen borde det ske parallellundervisning och inte att fokuset endast läggs på det ena språket. Om lärarnas motsägelsefulla utsagor analyseras i förhållande till den sociokulturella teorin framstår det att lärarna delvis utgår från den sociokulturella teorin. När lärarna fokuserar enbart på det svenska språket utgår de inte fullt ut från den sociokulturella teorin eftersom de då inte tar vara på elevers andra

erfarenheter och kunskaper utöver svenskan.

När lärarna däremot påstår att modersmålsutveckling ska genomsyra hela utbildningen utgår de mer tydligt från den sociokulturella teorin. Lärarnas utsagor om de olika språkfrämjande metoderna påvisar också att lärarna i viss mening har det sociokulturella tänket i och med att språket är centralt där.

De genomförda intervjuerna visade dock också att hälften av lärarna sade att de inte utnyttjar elevernas flerspråkighet i klassrummen. Den sammanfattande slutsatsen är att lärarna jag intervjuat endast delvis utnyttjar elevernas flerspråkighet då de kodväxlar och använder sig av translanguaging. Lärarna tillåter dock eleverna att använda sig av sina språk i klassrummet vilket samtidigt kan ses som ett tecken på en utveckling mot ökad användning av

flerspråkighet i klassrummet.