Diskussion - Diskussion och reflektion - Specialpedagoger i förskolan, vad är nyttan med det?

7. Diskussion och reflektion

7.1 Diskussion

Som utgångspunkt för den här diskussionen tänker jag till största del knyta an till de brister inom förskolan (Skolverket, 2008), som beskrivs i inledningen av denna rapport. Dessa diskuteras utifrån litteraturstudie, intervjuundersökning samt utifrån mina tankar kring ämnet. Förskolan har över tid genomgått stor förändring där bland annat införandet av läroplanen, Lpfö 98 är en bidragande orsak. När Skolverket (2008) utvärderar de år som gått sedan Lpfö 98 infördes, framkommer det att barn i behov av särskilt stöd har ökat de senaste fem åren och att stödinsatserna ofta är otillräckliga. Dessutom, menar Fischbein & Österberg (2003), har barngrupperna blivit mer heterogena vilket ställer större krav på pedagogerna. Rektorerna i undersökningen framhåller att de upplevde en ökad mängd barn i behov av särskilt stöd i barngrupperna. Det fanns också en upplevelse av att de i sin roll som rektor, inte räckte till för att vara det pedagogiska stöd som personalen i förskolan behövde i arbetet med dessa barn, vilket mynnade ut i att det anställdes specialpedagoger. Enligt Ahlberg (2001), anställs inte specialpedagoger till den enskilda skolan i samma utsträckning utan anställs i centrala resursteam. Detta menar både Ahlberg (a.a.) och Vernersson (2002) inte är tillräckligt då specialpedagogen inte har samma möjlighet att medverka i verksamheten över en längre tid. Det finns behov av både specialpedagoger i verksamheterna men också på centrala resursteam då de har olika arbetssätt och tankar. Det är min uppfattning att när specialpedagoger i olika verksamheter samarbetar utgör de det stöd som pedagoger behöver för att upprätthålla god kvalitet i förskolan åt barn och föräldrar. Detta verkar också vara något som rektorerna i undersökningen anser då de använder sig av dels sin egen specialpedagog och dels specialpedagog från det centrala resursteamet.

Skolverket (2008) menar vidare att det ofta behövs diagnoser för att få den hjälp till barn i behov av särskilt stöd som behövs och att vissa barn hamnar i kläm. Tideman m.fl. (2004) påpekar just att samtidigt som skolan går mot en skola för alla ökar antalet diagnostiseringar och placeringar i särskola. Ingen av informanterna i undersökningen talar om diagnoser för att få hjälp utan de insatser som specialpedagogen gör med t.ex. handledning verkar vara tillfredsställande. Jag uppfattar det som, om pedagoger får

kontinuerligt stöd i arbetet med barnen, blir inte behovet av att få barn diagnostiserade lika stort. Dessutom tror jag inte att barn hamnar i kläm, som Skolverket (2008) menar, när pedagogerna genom handledning blir mer medvetna och stärkta i sin yrkesroll. Skrtic (i Nilholm, 2003) poängterar att en diagnos upplevs som negativt för individen men positivt för skolan som inte behöver förändra sitt arbetssätt. Detta synsätt upplever jag inte i de undersökta rektorsområdena utan de värnar om varje barns bästa även om det innebär ändrade arbetssätt. Handledning av pedagoger beskriver Handal & Lauvås (2000) ger en medvetenhet om de yrkeskunskaper pedagogerna besitter. Behovet av handledning upplevs som konstant men avlastande, trots att det tar tid och kräver insatser i arbetet med barnen (Rakstang Eck & Rognhaug, 1995). Pedagogerna i undersökningen betonar just att specialpedagogen genom handledning fungerar som bollplank vilket upplevs som stort stöd åt personalgruppen.

Ytterligare en brist som Skolverket (2008) presenterar är samverkansformerna mellan förskola och förskoleklass. Vid övergången försvinner mycket av det som barnen har med sig från förskolan vilket kan nagga barns lust att lära (Myndigheten för skolutveckling, 2004). Därför är det viktigt att skapa goda rutiner för överlämnandet speciellt för barn i behov av särskilt stöd menar Ahlberg (2001). Båda rektorsområdena i undersökningen har planer för hur överlämnandet ska ske vilket skapar rutin. Trots det kan arbetet alltid förbättras. Som exempel upplever jag efter denna intervjustudie att det behövs en dialog mellan pedagoger i förskoleklass och personal på förskolorna kring vilken information som ska överlämnas och hur. Specialpedagogen, som enligt informanterna förmedlar information mellan verksamheterna, kan inte bära hela lasset. Skolverket (2001) skriver att olika kunskapssyn mellan yrkesgrupper kan leda till att olika bedömningar görs angående vad som ska lyftas fram vid överlämnandesamtal. Därför behöver detta preciseras av berörda yrkesgrupper vilket också beskrivs av de intervjuade pedagogerna. I det rektorsområde där specialpedagogen arbetar både i förskolan och i förskoleklass beskriver informanterna hur detta har berikat samarbetet. Rektorn påtalar även ökad insikt i förskoleklassens arbete, då personal och barn från förskolan gör besök i förskoleklassen. Planen som framställts i samarbete med specialpedagogen är ett exempel på hur specialpedagogen medverkar i skolutvecklingen.

Skolverket (2008) bedömer att det finns för få utbildade förskollärare och att testningen av barn har ökat. Skolverket (2005, s.24) skriver att ”förskolan är en pedagogisk verksamhet för barn som är i en av de mest utvecklingsintensiva perioderna i människans liv”. Ingen av rektorerna i undersökningen påtalar att det bland deras personal finns för få utbildade. Däremot ser de specialpedagogens arbete i förskolan som kompetensutveckling i vardagen.

Inte heller i intervjuerna med pedagogerna framkommer tankar kring personalens utbildning eller kompetens. Testning av barn ingår inte i frågorna i denna undersökning och har inte heller kommit på tal. Kan detta vara ett tecken på det som jag funderat kring, att specialpedagogens medverkan i arbetet med barnen ökar kompetensen bland personalen, att se varje barns olikheter som en resurs? Kanske upplevs inte testning av enskilda barn aktuellt när man har stöd för hur arbetet med barnen ska bedrivas. Man kan ju utöver detta fundera på vart pedagogiken är på väg om det är outbildade som tar hand om våra barn i en av sina mest utvecklingsintensiva perioder? Hur ska personalen på förskolorna, som inte alltid ens har adekvat utbildning, kunna bemöta varje enskilt barn efter deras behov utan kontinuerligt stöd?

Till sist vill jag betona föräldrarnas roll. Vernersson (2002) menar att många barn växer upp i stressiga miljöer med många krav och Rakstang Eck & Rognhaog (1995) menar att kärnfamiljens tid och energi för att sköta barnen har minskat. Rektorn i ett av områdena beskriver den föräldrautbildning som de startat där föräldrarna i utvärderingen varit mycket positiva. Den andra rektorn belyser det stöd specialpedagogen varit för vissa barn och föräldrar i övergången till förskoleklass. Även pedagogerna i undersökningen upplever specialpedagogens stöd till föräldrarna men också stöd för dem själv i kontakten med föräldrarna. Det förefaller som om det finns ett behov av stöd till föräldrar i deras roll som just föräldrar. I empirin framkommer det hur stor tillgång rektorer och pedagoger anser att specialpedagogen är för verksamheten på flera plan och ur den aspekten är det intressant att båda rektorerna i undersökningen fått dra ner på sina specialpedagogers tid i förskolan och beskriver att de vill ha tillbaka tjänsten. Har man ”råd” att låta bli att ha sin specialpedagog kvar? Jag säger inte att man med att anställa en specialpedagog till förskolan kommer att lösa alla svårigheter som finns, men det upplevs av informanterna som underlättande för barn, föräldrar, personal på olika stadier samt för skolledningen. Det anser jag gör det väl värt att pröva!

7. 2 Metodreflektion

Att det krävs träning för att bli en bra forskare är något jag känt under undersökningens gång. Så här i efterhand upplever jag att en pilotstudie hade gett mig lite träning så att jag bättre kunde ha fördjupat intervjuerna med följdfrågor. Att inte sända ut intervjuguiden i förväg känns bra då jag nu vet att jag fått informanternas ”här och nu tankar”. De har inte hunnit prata med tex kolleger om frågorna som kunde färgat deras svar. Under intervjuerna

upplevde jag att mina frågor är speglade av den erfarenhet jag själv har av specialpedagoger i förskolan och att det passade ena området bättre än det andra. I det området där förskolans specialpedagog inte följer barnen i förskoleklassen var det inte möjligt att intervjua förskoleklasspedagoger. Detta upplever jag gjorde resultaten något mer förskolerelaterade. En tanke är att jag kanske skulle ha valt en pedagog i de lägre åldrarna på skolan istället för en pedagog i förskolan med erfarenhet av förskoleklass.

Resultatet upplever jag är odelat positivt vilket kan ha påverkats av att jag, som blivande specialpedagog går ut och frågar efter nyttan med specialpedagoger. Om en annan yrkeskår skulle ha ställt samma frågor tror jag att det kunde gett andra svar. Visserligen tror jag att de genomgående positiva svar som framkom i stor utsträckning speglar den uppfattning informanterna har av specialpedagoger i förskolan. En ytterligare påverkansfaktor på resultatet kan vara att jag tidigare har varit i kontakt med det ena området och är känd där. Kvale (1997) menar att om det finns band mellan forskaren och informanten kan det få forskaren att bortse eller lyfta viss fakta. Då mina resultat är så pass lika i de båda områdena tror jag emellertid inte att resultatet tagit skada av att jag är känd i ett område.

7.3 Slutsats

Svaret på frågan i denna undersöknings titel; ”Specialpedagoger på förskolan, vad är nyttan med det?”, blir inte entydigare än att specialpedagogen, enligt pedagogerna i förskoleklass och skolledningen, gör ett ovärderligt arbete som gagnar alla. När arbetet med att besvara syftet utifrån de tre frågeställningarna framkommer det att både förskoleklasspedagoger och skolledning upplever specialpedagogens arbete på förskolan som mycket positivt. De kan inte sätta fingret på vem som har mest nytta av specialpedagogens arbete, utan beskriver hur barn, föräldrar, personal – i olika verksamheter – och rektorerna har nytta av specialpedagogen. Specialpedagogen upplevs som en länk mellan förskola och förskoleklass av pedagogerna och de menar att det i vissa fall varit ovärderligt med det stöd som dels de själv fått men också stödet till enskilda barn och dess föräldrar. Rektorerna upplever specialpedagogen i förskolan som viktig i barns fortsatta skolgång då arbetet med att tidigt upptäcka barn i behov av särskilt stöd kan hjälpa det enskilda barnet. Samtidigt ser specialpedagogen till att den kunskapen om barnet sedan finns med i vidare skolgång blir så att vägen blir så jämn som möjligt.

8 Fortsatt forskning

Under arbetets gång har frågor väckts kring olika delar av ämnet. Jag har fokuserat på övergång förskola/förskoleklass men inte nämnt eller funderat kring fritidshemmets roll vid övergången. Finns det överhuvudettaget specialpedagogik i fritidshemmet och hur fungerar det i så fall?

I litteratur med fallbeskrivningar nämns ibland sekretess som ett hinder vid överlämningar (Ahlberg 2001). Detta nämns inte i min undersökning. Det hade varit intressant att studera sekretessens betydelse för överlämnandessamtalen.

Vidare tycker jag det är tänkvärt med den ena rektorns tankar kring BVC som en del i arbetet med tidiga insatser. Sköterskorna på BVC har ingen pedagogisk kompetens vilket kanske specialpedagogen kunde komplettera med i ett samarbete. En studie kring specialpedagog som samarbetspartner till BVC hade varit intressant. Vad kunde vi ha tillfört varandras verksamheter? Vi har samma barn under förskoletiden så ett närmre samarbete upplever jag som pedagog hade varit givande.

I undersökningen var alla informanter mycket positiva till specialpedagoger i förskolan. Rektorerna och pedagogerna upplever att föräldrarna har ett stort stöd av specialpedagogen. En given fortsättning på studien är därför att studera just om föräldrarna verkligen upplever det samma. Dessutom funderar jag på hur barnen upplever övergången, har det med planerna blivit lättare att börja förskoleklass eller är det bara en upplevelse av vuxna?

Det fanns också tankar under arbetets gång om vad ”finns kvar” av specialpedagogens arbete i förskolan när barnen gått ett par år i grundskolan? Hur upplever de barn och föräldrar som haft tillgång till specialpedagog i förskolan det efter ett par år i skolan? Har specialpedagogens arbete, givetvis i samarbete med övrig personal, ”hjälpt eller stjälpt” dem? Hur upplever klasslärarna det? Ja, det finns en uppsjö av intressanta trådar att spinna vidare på.

Referenser

Ahlberg, Ann (2001). Lärande och delaktighet. Lund: Studentlitteratur.

Asmervik, Sverre (2001).Vad är specialpedagogik?. I Asmervik, Sverre, Ogden, Terje & Rygvold, Anne-Lise (Red), Barn med behov av särskilt stöd. Grundbok i

specialpedagogik (s.7-13). Lund: Studentlitteratur.

Brodin, Jane & Lindstrand, Peg (2004). Perspektiv på en skola för alla. Lund: Studentlitteratur.

Emanuelsson, Ingemar, Persson, Bengt & Rosenqvist, Jerry (2001). Forskning inom det specialpedagogiska området – en kunskapsöversikt. Stockholm: Skolverket. Fischbein, Siv & Österberg, Olle (2003). Mötet med alla barn – ett specialpedagogiskt

perspektiv. Stockholm: Förlagshuset Gothia AB.

Granström, Kjell (2006). Dynamik i arbetsgrupper. Om grupprocesser på arbetet. Lund: Studentlitteratur.

Handal, Gunnar & Lauvås, Per (2000). På egna villkor. En strategi för handledning. Lund: Studentlitteratur.

Holme, Idar Magne & Solvang Krohn, Bernt (1997). Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.

Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lpfö 98 (2006) Läroplan för förskolan. Stockholm: Fritzes

Lpo 94 (2006) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Fritzes

Myndigheten för skolutveckling (2004). Rapportering av regeringsuppdrag Integration förskola, förskoleklass, grundskola och fritidshem. Att bygga broar. Dnr 2003:171

http://www.skolutveckling.se (Hämtad 20080926)

Nilholm, Claes (2003). Perspektiv på specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.

Piltz-Maliks, Kristina & Sjögren Olsson, Elisabet (1998). Vem vill leka med mig? Stora barngrupper och barn i behov av särskilt stöd, FoU-rapport 1998:01. Stockholm: Forsknings- och utvecklingsenheten.

Pramling Samuelsson, Ingrid & Mauritzson, Ulla (1997). Att lära som sexåring. En kunskapsöversikt. Stockholm: Skolverket.

Rakstang Eck, Oddrun & Rognhaug, Berit (1995). Specialpedagogik i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2008:318). Tio år efter förskolereformen. Nationell utvärdering av förskolan. Stockholm: Fritzes.

Skolverket (2005). Allmänna råd och kommentarer. Kvalitet i förskolan. Stockholm: Fritzes. Skolverket (2001). Att bygga en ny skolform för 6-åringarna. Om integrationen

förskoleklass, grundskola och fritidshem. Stockholm: Liber.

Stigendal, Mikael (2004). Framgångsalternativ. Mötet i skolan mellan utanförskap och innanförskap. Lund: Studentlitteratur.

Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Svedberg, Lars (2003). Gruppsykologi. Om grupper, organisationer och ledarskap. Lund: Studentlitteratur.

Tideman, Magnus, Rosenqvist, Jerry, Lansheim, Birgitta, Ranagården, Lisabeth, Jacobsson, Katharina (2004). Den stora utmaningen. Om att se olikhet som resurs i skolan. Malmö Högskola och Högskolan Halmstad: Halmstad

Vernersson, Inga-Lill (2002). Specialpedagogik i ett inkluderande perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Öquist, Oscar (2008). Systemteori i praktiken. Konsten att lösa problem och nå resultat. Stockholm: Gothia Förlag.

Bilaga 1

Intervjuguide till ledningen

Specialpedagogens arbete i förskolan

Hur kommer det sig att området har en egen specialpedagog knuten till förskolan. Hur är förskolans specialpedagogik utformad i området?

Vad upplever du att specialpedagogens arbete i förskolan kan bidra med? Vem har nytta av specialpedagogens arbete i förskolan?

Övergång till förskoleklass

Hur ser du på specialpedagogens uppdrag i övergången mellan förskola och förskoleklass? Beskriv ditt uppdrag i övergången mellan förskola och förskoleklass.

Upplever du att övergången mellan förskola och förskoleklass förändrats sedan specialpedagogen i förskolan anställdes?

Om övergången på något vis förändrats, för vem och på vilket sätt? Fortsatt skolgång

Tror du att det kan ha någon betydelse för barn i grundskolan om de haft tillgång till specialpedagog i förskolan?

Kan du ge några konkreta exempel?

Finns det något specialpedagogen i förskolan skulle kunna ändra på för att mer gynna barns fortsattas skolgång?

Bilaga 2

Intervjuguide till förskoleklasspedagog

Specialpedagogens arbete i förskolan

Hur skulle du beskriva specialpedagogens arbete i förskolan?

Vilka för-/nackdelar kan du tänka dig med specialpedagog i förskolan? Vem har nytta av specialpedagogens arbete i förskolan?