Diskussion

Diskussionen delas in och diskuteras under följande fyra underrubriker: digitalt skrivande, analogt skrivande, jämförelse av digitalt och analogt skrivande och lärarnas arbetssätt.

7.1.1 Digitalt skrivande

I följande avsnitt kommer studiens första frågeställning att diskuteras i förhållande till tidigare forskning, ”Hur återger lärarna att de arbetar med digitalt skrivande för elevers skrivutveckling?”.

Undersökningen i denna studie visar att tillgången till digitala verktyg fortfarande är ett stort problem och hinder än idag. Vilket framkommer under resultatdelen där samtliga lärare delger att de inte har tillgång till en-till-en på deras arbetsplatser. Den tillgång lärarna har ser även den olika ut, då vissa av lärarna har en halvklassuppsättning medan vissa andra enbart har tillgång till några enstaka digitala verktyg. För att lärarna ska kunna undervisa eleverna i digitalt skrivande krävs det tillgång till digitala verktyg, för att undervisningen ska bli genomförbar. Eftersom samhället utvecklas och blir mer digitaliserande (Skolverket 2018, 3) och digitala verktyg används mer i dagens skolundervisning (Skolverket 2018, 15) är det viktigt att skolan kan följa den utvecklingen som sker. Detta betyder att tillgången till digitala verktyg behöver prioriteras mer för att kunna inkludera det i undervisningen för att ge eleverna möjlighet till digitalt skrivande och för att kunna utveckla sin skrivutveckling. Detta gäller inte samtliga skolor runtom i landet, utan för just de skolor lärarna som deltagit i intervjuerna arbetade på under genomförandet. Enligt mina åsikter är detta en viktig del för att eleverna ska få möjligheten att utveckla sin skrivutveckling med hjälp av olika verktyg, både digitala och analoga. Lärarna som deltagit i intervjuerna nämner att eleverna lär sig och utvecklar sin skrivförmåga på olika sätt och med olika hjälpmedel. Av den anledningen är det viktigt med digital tillgång för att kunna erbjuda eleverna båda delarna.

I föreliggande studie framgick det hur lärarna arbetar med digitalt skrivande för elevers skrivutveckling, där lärarna med hjälp av olika hjälpmedel som finns på digitala verktyg kan underlätta elevers producerande av text. Det digitala verktygets funktioner behöver inte alltid vara till en fördel för samtliga elever. I studien framkom det att stavningshjälp kan vara både till en för- och nackdel på de digitala verktygen. Detta hjälpmedel kan medföra att eleverna blir irriterad när de stavat ett ord fel som blir markerat med rött under. En del elever anser istället att stavningshjälp är en fördel som finns på de digitala verktygen, genom att eleverna lär sig hur de kan autokorrigera de ord de stavar fel och rätta det själva. von Schantz Lundgren (2011, 81–

30 82) tar upp för- och nackdelar med stavningsfunktionen. En fördel kan vara att eleverna får snabb respons på om något ord är felstavat, medan det kan vara en nackdel för eleverna med bland annat läs- och skrivsvårigheter. Nackdelen är att stavningsfunktionen inte alltid känner av vilket ord eleverna försöker stava till, vilket då kan betyda att eleverna själva måste försöka stava ordet ungefärligt rätt för att funktionen ska känna av vilket ord eleven menar. Som Ohlin (2011) tar upp är detta något som både kan vara till för- och nackdel men att det kan vara ett bra hjälpmedel för lärarna att använda till olika elever som ser hjälpmedlet som något positivt. Hjälpmedlet ska vara till fördel för eleverna och inte något som bidrar till frustration och irritation. Det handlar även om att inte använda stavningsfunktionen alltför mycket eftersom Ohlin (2011, 81–82) tar upp att i vissa fall blir eleverna trygga vid funktionen och lär sig därmed inte hur de olika orden stavas utan förlitar sig helt på stavningsfunktionen.

Enligt mina åsikter kan stavningsfunktionen vara en fördel för eleverna att utvecklas i sin skrivutveckling då det kan vara ett bra stöd i början av utvecklingstiden. Eleverna kan ta stöd av hjälpmedlet och lär sig stava nya ord för att successivt kunna utveckla sin skrivutveckling och komma vidare framåt. Eleverna tar här hjälp av ett hjälpmedel på datorn men de kan även ta hjälp av en klasskamrat eller en lärare för att stava orden rätt. Den proximala utvecklingszonen som Vygotskij tar upp handlar just om att eleverna är under utveckling, där de lär sig av andra människor som besitter mer kunskap än de själva (Säljö 2017, 260). Genom denna process får eleverna träna på att genomföra det med stöd av någon annan, eller stöd av stavningsfunktionen för att successivt lära sig att sedan kunna genomföra det på egen hand.

I föreliggande studie framkommer det att den tidiga skrivutvecklingen handlar mycket om att eleverna ska lära sig att koppla ihop bokstavsljudet med en bokstav. Eleverna får även träna mycket på att skapa en struktur i texterna de producerar genom att komma ihåg att göra mellanrum mellan orden, stor bokstav och punkt. Här är det viktigt att lärarna ger eleverna de stöd de behöver för att kunna utveckla sin skrivutveckling, vilket Vygotskij menar med begreppet appropriering. Eleverna tar stöd från den med kompetenta människan, som både kan vara läraren eller en annan klasskamrat för att utveckla sina skrivkunskaper med hjälp av både digitalt och analogt skrivande (Säljö 2017, 259). Lärarna nämner även fördelen med grupparbeten där jag själv finner att jag kan dra slutsatsen till att det kan vara till bra stöd för elevernas skrivutveckling. Eleverna kan genom grupparbeten hjälpa varandra att både komma på idéer till vad de ska skriva, stava ord och även motiveras till att komma vidare i arbetet. Jag anser att det också är viktigt att arbeta enskilt, vilket även lärarna i föreliggande studie tar upp. För att kunna bedöma varje enskilt individ är det också en viktig del men även för att eleverna ska träna på att producera text ensam då det både förekommer grupparbeten och enskilt arbete genom skolgången. Anna nämner i föreliggande studie hur hon gärna hade haft tillgång till en halv klassuppsättning då hon skulle föredra att arbeta mycket i par och mindre grupper med eleverna än enskilt arbete. Detta för att eleverna kan ta hjälp av varandra, vilket kan kopplas samman till begreppet appropriering som menas med att eleverna lär sig av den mer kompetenta människan, vilket i detta fall kan vara både elever och lärare. I grupparbeten kan eleverna ta stöd av varandra för att utveckla sin skrivutveckling men även den proximala utvecklingszonen kan kopplas till detta. Med den proximala utvecklingszonen menas det att eleverna hjälper varandra för att så småningom kunna genomföra uppgifterna på egen hand.

31

7.1.2 Analogt skrivande

I detta avsnitt kommer studiens andra frågeställning ”Hur återger lärarna att de arbetar med analogt skrivande för elevers skrivutveckling?” att diskuteras med anknytning till tidigare forskning.

Studiens undersökning indikerar i att samtliga lärare som deltagit i intervjuerna anser att analogt skrivande fortfarande ska prioriteras väldigt högt och inte uteslutas på något sätt. Enligt lärarna är analogt skrivande något som alltid kommer vara användbart genom livet, vilket betyder att det inte är något som ska prioriteras bort. Istället är analogt skrivande något som ska användas minst lika mycket som digitalt skrivande, som blir alltmer inkluderat i dagens skolundervisning. Att blanda analogt och digitalt skrivande tror lärarna är ett hållbart arbetssätt eftersom båda delarna behövs och båda delarna finns med i läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet: reviderad 2019. Dunn och Sweeney (2018, 863–866) har i studien fått fram resultat där både lärare och elever överensstämmer med att det är viktigt att det ena inte utesluter det andra, utan att undervisningen omfattar både digitalt och analogt skrivande, vilket överensstämmer med lärarna i föreliggande studies åsikter samt mina egna. Eleverna behöver fortsätta skriva analogt för att träna på att skriva för hand och arbeta med att utveckla sin handstil (Dunn och Sweeney 2018, 863–866). Även Dahlström (2019, 1) är överens med att analogt och digitalt skrivande är lika viktigt. I studien framkommer det från Anna som är en av deltagarna som menar att används inte både digitalt och analogt skrivande så finns det alltid någon elev som kommer förlora på det. Eftersom används enbart analogt skrivande kommer någon elev förlora på det, som exempelvis har svårt med motoriken medan används endast digitalt skrivande finns det alltid någon elev som kommer halka efter där. I läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet: reviderad 2019 står det att ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov” (Skolverket 2019, 6). Vilket betyder att det är viktigt att det ena inte utesluter det andra, alltså att digitalt skrivande inte utesluter analogt skrivande. Enligt mina åsikter är det viktigt att båda hjälpmedlen inkluderas för att ge eleverna de bästa förutsättningarna för att de ska kunna utveckla sin skrivutveckling.

Stor del av undervisningen i årskurs ett med analogt skrivande handlar om att eleverna ska lära sig att forma bokstäverna, få igång handskriften och träna stavning. Det är även viktigt att eleverna redan i tidig ålder lär sig hålla i pennan på rätt sätt för att det inte ska bli jobbigt att skriva, som kan bidra till minskad motivation då eleverna behöver anstränga sig mer än vad de egentligen behöver om de lär sig använda penngreppet på rätt sätt. Genom att utveckla detta arbetar lärarna mycket med analogt skrivande i årskurs ett. Eleverna får varje dag skriva analogt för att träna på att forma bokstäverna och stava orden rätt. Enligt mig själv drar jag slutsatsen att detta är en viktig faktor och som lärarna prioriterar högt, eftersom det fortfarande är en viktig del i dagens undervisning. I studien framkommer det att digitalt och analogt skrivande har mycket gemensamt eftersom eleverna med hjälp av båda skrivverktygen ska träna på att producera text eller ord och träna på att stava för att utveckla skriftspråksutvecklingen. Tidigare i studien nämns skrivutvecklingens faser som Liberg tar upp, där Liberg (2005, 43) kallar det första läsandet och skrivandet barnen genomför för begränsat effektivt läsande och skrivande. Liberg delar därefter in det på tre olika sätt, där hon börjar nämna preläsandet och preskrivande.

32 Preskrivandet handlar om när barnen börjar skriva olika bokstavsliknande tecken och siffror samt olika krumelurer, på antingen ett digitalt verktyg eller för hand med papper och penna (Liberg 2005, 43–44). Därefter nämner Liberg situationsläsande och situationsskrivande som innebär att barnen börjar få insikt i vad som står på exempelvis olika skyltar och etiketter, vilket även kan kallas för gissningsläsande (Liberg 2005, 46). I denna fas skriver även barnen av eller kopierar redan skriven text (Liberg 2005, 47–48). Därefter tar Liberg upp en tidig form av helordsläsande och helordsskrivande som innebär att eleverna lätt skriver spegelvänt, skriver bokstäverna åt andra hållet och skriver nedifrån och upp eftersom de inte lärt sig hur skrivreglerna ser ut ännu (Liberg 2005, 50). Genom dessa olika faser som Liberg (2005, 43– 50) tar upp blir det tydligt hur olika faser i elevernas skrivutveckling kan se ut.

En viktig aspekt med att behålla det analoga skrivandet är för att eleverna ska fortsätta träna på motoriken som flera elever kan ha svårt med, för att bidra till elevernas individuella skrivutveckling. För att utveckla motoriken behöver eleverna träna på att skriva för hand. Handstil är än idag en viktig del, vilket även står med i läroplanen reviderad 2019 där det under kursplanens centrala innehåll för årskurs 1–3 under ämnet svenska, under läsa och skriva står ”Handstil och att skriva med digitala verktyg.” (Skolverket 2019, 258).

Utifrån föreliggande studie finner jag att jag kan dra slutsatsen att analogt skrivande är en viktig del och något som lärare ständigt behöver arbeta med. Eleverna finner lättare motivationen vid digitalt skrivande vilket betyder att lärarna behöver stötta eleverna mer vid analogt skrivande. Lärarna i studien nämner att de även i analogt skrivande arbetar med både grupparbeten och enskilt arbete för att utveckla elevernas skrivutveckling. Anna nämner i studien att eleverna utvecklar idéerna tillsammans och kommer genom grupparbeten vidare i arbetet, vilket även Lisa håller med om då eleverna får både draghjälp och inspiration av varandra. Genom detta kan jag dra slutsatsen att lärarna föredrar grupparbeten men att det ändå är viktigt med enskilt arbete. Sofia tar i studien upp att eleverna behöver också träna på att skriva på egen hand för att utveckla sin skrivutveckling och inte bara få draghjälp av en annan elev. Vilket jag också anser är viktigt men att det i flera fall kan handla om den proximala utvecklingszonen, som innebär att eleverna behöver stöd av någon annan för att kunna utveckla sin skrivutveckling. När eleverna först får stöd av en annan elev vid grupparbeten utvecklas eleven till att så småningom kunna genomföra det på egen hand. Utifrån detta kan jag dra slutsatsen till att grupparbeten kan vara bra för att ge eleverna möjligheten att utveckla sin skrivutveckling med hjälp av andra för att därefter arbeta mer enskilt när eleven har mer kompetens till att kunna genomföra och klara av det.

7.1.3 Jämförelse av digitalt och analogt skrivande

Under denna del kommer digitalt och analogt skrivande att jämföras med varandra, där både fördelar och nackdelar kommer att tas upp med både analogt och digitalt skrivande.

Det finns både fördelar och nackdelar med både analogt och digitalt skrivande enligt både lärarna i studien och den tidigare forskningen. Fördelen med digitalt skrivande är bland annat att elevernas motivation ökar men också alla hjälpmedel som finns tillgänglig på ett digitalt verktyg som inte finns vid analogt skrivande. Dessa hjälpmedel kan exempelvis vara talsyntes,

33 stavningsfunktion och redigeringsförmågan som underlättar för eleverna vid digitalt skrivande. Anledningen till att redigeringsförmågan som finns på digitala verktyg är ett stort hjälpmedel för eleverna är för att de underlättar redigeringen i den skrivna texten. För elever i årskurs ett finns inte orken till att redigera analogt skrivna texter på samma sätt som eleverna kan finna motivationen till att redigera på ett digitalt verktyg. von Schantz Lundgren (2011, 81–82) menar att fördelen med digitalt skrivande är den snabba responsen eleverna får om de stavat något ord fel genom att det felstavade ordet blir markerat med röd färg under. Denna fördel med digitalt skrivande blir en nackdel med det analoga skrivandet eftersom vid analogt skrivande får eleverna inte denna snabba respons direkt. Eleverna får då avvakta tills det att läraren rättat elevernas texter och återlämnat till eleverna igen, vilket är en längre process. Även motivationen ökar vid digitalt skrivande, vilket både lärarna i föreliggande studie samt tidigare forskning påvisar. I studien framgår det att lärarnas erfarenheter och upplevelser säger att ett flertal elever blir mer motiverade vid digitalt skrivande som även medför att eleverna producerar längre texter än vad de gör vid analogt skrivande. Dunn och Sweeney (2018, 863– 866) har i studien uttryckt att lärarna anser att digitala verktyg bidrar med en positiv effekt på eleverna eftersom att elevernas motivation ökar när de får använda digitala verktyg i undervisningen. Även Ohlin (2019, 50) instämmer med Dunn och Sweeney (2018) samt deltagarna i denna studie om att motivationen ökar, vilket Ohlin också menar på att då ökar även lärandet hos eleverna.

Med det digitala verktyget iPad kan eleverna skriva på liknande sätt som vid analogt skrivande eftersom verktyget innehåller touchfunktion. Detta kan vara en fördel för eleverna då de kan flytta och dra bokstäverna dit de vill menar Anna, en av lärarna som intervjuades i föreliggande studie. Dunn och Sweeney (2018, 863–866) menar att eleverna också har fler möjligheter via en iPad än när de skriver analogt med papper och penna. Anledningen till detta är för att de både kan infoga bilder och även spela in sina egna röster med hjälp av olika appar som Bookcreator och My Story. Några av lärarna i denna studie berättar hur de arbetar med Bookcreator då det är ett bra verktyg som finns tillgängligt på digitala verktyg. Ohlin (2019, 50–51) instämmer med att iPaden är ett bra digitalt verktyg, eftersom verktyget kan tillgodose elevernas individuella behov i och med att det finns ett stort utbud av appar och hjälpmedel på iPaden.

Det framgår mycket att digitalt skrivande bidrar med många fördelar men det finns också nackdelar med verktyget. I studien Lundh et al. (2012, 29) skrivit framgår det att lärarna föredrar analogt skrivande före digitalt. Anledningen till detta är för att lärarna upplever att de tappar kontrollen om vad eleverna gör på de digitala verktygen då de inte hinner med att notera vad samtliga elever gör. Lärarna känner sig säkrare vid analogt skrivande då de vet att eleverna inte kan göra andra saker än vad de får göra.

Analogt skrivande är som tidigare nämnt en viktig komponent och som inte bör uteslutas hur mycket än samhället fortsätter att utvecklas mot ett mer digitalt samhälle. Fördelen med analogt skrivande är att eleverna får träna och utveckla både sin motorik och handstil. Vid analogt skrivande får eleverna även träna på att forma bokstäverna utifrån minnet (Dahlström 2019, 2). Dock menar Dunn och Sweeney (2018, 863–866) att elevernas motivation lättare försvinner

34 när de behöver skriva analogt med papper och penna, vilket inte alla lärare i denna studie överensstämmer med. Det finns såklart elever som får mindre motivation vid analogt skrivande men i årskurs ett är oftast eleverna nyfikna och intresserad av att lära sig skriva och håller därför motivationen uppe även om den är ännu högre vid digitalt skrivande. Lärarna i föreliggande studie ser både fördelar och nackdelar med både analogt och digitalt skrivande. Fördelen är att eleverna får möjlighet att utveckla sin skrivutveckling med hjälp av två olika verktyg, där även elever med motoriska svårigheter har till fördel att skriva digitalt för att variera. Jag kan genom detta dra slutsatsen att det kan underlätta för elever som har det svårt med motoriken, då de inte enbart behöver träna på att skriva analogt. Eleverna får möjlighet att variera mellan verktygen för att fortsätta utveckla motoriken med analogt skrivande, samtidigt som de kan växla och utveckla skrivandet digitalt.

Med tanke på de olika fördelar och nackdelar som finns med både analogt och digitalt skrivande påvisar det än en gång vikten av att arbeta med båda skrivverktygen och inte utesluta något. Detta för att bidra till samtliga elevers skrivutveckling eftersom det som fungerar för en elev behöver inte fungera för en annan. Det handlar om att erbjuda eleverna både analogt och digitalt skrivande då det även i läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet: reviderad 2019 i årskurs 1–3 under läsa och skriva i ämnet svenska står ”Handstil och att skriva med digitala verktyg.” (Skolverket 2019, 258), vilket betyder att båda skrivverktygen bör inkluderas i undervisningen.

7.1.4 Lärarnas arbetssätt

I kommande avsnitt kommer den tredje frågeställningen som är en del av studiens utgångspunkt att diskuteras med förbindelse till tidigare forskning, ”Vad bygger lärarna sitt arbetssätt på?”.

Det lärarna bygger sina arbetssätt på är varierande då de inte använder någon specifik. Några av lärarna i denna studie följer ingen specifik forskning medan andra lärare använder egna varianter som de själva sammanfogat. Studien visar att det är viktigt att inte låsa sig vid att en del delar blir modernare än andra delar, utan att man som lärare inte glömmer bort det som fungerar bäst för hennes undervisning. Vilket jag tolkar som är en viktig del, då detta kan vara lika som med eleverna, att det som fungerar för en lärare i hennes klass behöver inte fungera för en annan lärare. Läraren behöver ha i åtanke vilken klass hon har framför sig eftersom olika delar fungerar i olika klasser.

Jag har alltid tänkt att utbildning har varit en väldigt viktig komponent som behövs för att undervisa eleverna med digitala verktyg på rätt sätt. Detta är en del som jag värderat högre än vad det egentligen verkar vara eftersom några lärare i föreliggande studie delger att de fått utbildning och kompetensutbildning medan vissa andra lärare inte fått det. Lärarna från studien uppgav att de lär sig mycket själva och av varandra kring verktygen och dess appar som de har tillgång till och testar de innan de lär ut de till eleverna. I vissa fall kan även eleverna mer om