6.1 Våra undersökningsfynd
Den största andelen elever i vår undersökning vet lite eller ingenting om djurforskning. Även engagemanget för djurförsök verkade vara svagt förutom hos några enstaka elever som uppvisade ett större intresse för ämnet. Vad detta kan bero på är svårt att ge svar på, men en tänkbar förklaring kan vara att ämnesområdet inte får så stor medial uppmärksamhet. Precis som eleverna i Lagerstedts (2002) arbete, visste inte heller våra elever något om de alternativa metoder till djurförsök som finns.
Vi ville i en av våra frågeställningar undersöka elevernas moraliska resonemang i djuretiska frågor. Vi var även intresserade av att se på vilka olika sätt barnens resonemang skiljde sig från ungdomarnas resonemang. När barnen och ungdomarna diskuterade kring djur kontra människors liv skiljde sig resonemangen åt. Barnen i vår undersökning tenderade likt Madsens undersökningsfynd att i större utsträckning än de äldre likställa mänskligt lidande med djurs lidande. Madsen förklarar att barn kan projicera sina egna känslor på andra levande varelser och det kan förklara varför många av barnen i vår undersökning har svårare för att acceptera djurförsök (Fichtelius, 1995).
Dock var det inte alla barn som resonerade utifrån dessa principer. Några enstaka barn och majoriteten av ungdomarna ansåg att det är berättigat att använda djur till forskning. Dessa elever uttryckte även att människans liv är mer betydelsefullt än djurens. De äldre eleverna i Madsens undersökning resonerade också på ett mer nyanserat sätt och accepterade djurförsök om det fanns goda motiv för det (Fichtelius, 1995). Det samma kan sägas om de äldre
eleverna i vår undersökning.
Flertalet av barnen menade att det var fel att utsätta råttorna och mössen för tester i syfte att få fram medicin för att göra en människa frisk. Däremot var det färre barn som tyckte att
försöken inte var motiverade om en hunds liv gick att räddas. Madsens undersökningsresultat visar på samma sätt att barn kan ha en gränslös medkänsla för djur de tycker om. (Fichtelius, 1995)
Många av barnen i vår undersökning hade känslomässiga relationer till hundar vilket förmodligen kan förklara varför de förespråkade hundens överlevnad framför mössen och råttornas. Det verkade som om barnen i vår undersökning hyste mindre känslor för djuren ju mindre djur det handlade om. Generellt sätt vägde inte barnen in flera olika aspekter i sina resonemang. De verkade som om barnen i första hand utgick ifrån sina egna känslor och hade svårigheter med att resonera på ett mer abstrakt sätt.
Bland de äldre eleverna ansåg majoriteten att djurförsök var motiverat i bägge fallen. Dock var det några stycken som tvekade gällande dilemmat med hunden. De som tvekade förde ett mer utilitaristiskt resonemang gällande djur i allmänhet. De flesta resonerade dock enligt Cohens (2001) principer och rangordnade djuren utifrån känslomässiga kopplingar och faktorer. Samtliga ungdomar resonerade på detta sätt gällande små djur, såsom insekter, då de inte verkade fästa särskilt stort värde vid dessa. Vore det möjligt menade flertalet att det skulle forskas på sådana små djur istället för större djur. Ungdomarnas resonemang verkade tyda på att de sätter ett större värde på djur ju mer välutvecklat nervsystem djuren har. Ungdomarna besatt förmåga att väga in många olika förutsättningar i sina svar. De menade bland annat att den eventuella medicin som framställs kan användas på många sjuka med samma sjukdom.
6.1.1 Kohlbergs stadier
Likt Kohlberg och Piagets (Hagman, 1995) forskning uppvisade barnen och ungdomarna tecken på olika slags egoistiska resonemang. Barnens egoism verkar grunda sig främst på tron om att andra varelser upplever och tolkar situationer och företeelser på samma sätt som de själva gör, medan ungdomarnas egoism kanske främst handlar om att välja de alternativ som ger största personliga vinning. Vi tycker oss se tendenser hos undersökningsdeltagarna att moralutvecklingen faktiskt sker i olika stadier. Generellt sätt kunde vi placera in de yngre deltagarna på Kohlbergs första nivå. Barnen rör sig mellan de båda stadierna på denna nivå, med ytterst få undantag. Samtidigt som deras tankar är egoistiska finns det ibland en ödmjuk ton i deras förhållningssätt. Vid de tillfällen de når nivå två verkar de svara på ett sätt som syftar till att tillfredställa oss som intervjuare.
De äldre undersökningsdeltagarna placerades högre upp i Kohlberg moralutvecklingspyramid. Enligt Kohlbergs stadier uppvisade några av ungdomarna tecken på att befinna sig på stadium fem vid ett antal tillfällen. Ungdomarna uppvisade tecken på god inlevelseförmåga och kunde se på ett reflekterande sätt till de för- och nackdelar som kan tänkas finnas i en viss situation. Martin svarade exempelvis så här, när han resonerar kring förutsättningarna för försöken: ”Frågan är då om man nu testar på dom här mössen och råttorna kan man då bota alla med
den sjukdomen? Alltså är det en sjukdom som många hundar har kan det ju rädda jättemånga hundar i förhållande till råttorna och mössen.” Eleverna faller ibland ner till stadium tre i
delar av sina resonemang med kommentarer som: ”De föds upp till det, så de skulle inte
funnits överhuvudtaget annars. So, what difference does it make.”
Under diskussionerna tyckte vi oss se att vissa elever hade en mer framträdande roll och påverkade de andra eleverna. Detta har inte varit möjligt att kvantifiera i vårt resultatkapitel. Även om de mindre framträdande eleverna förde väl genomtänkta resonemang, var det ingen av de andra eleverna som bemötte deras svar och förde diskussionen vidare, varför det verkade som om dessa elever gärna höll sina åsikter för sig själva. Grupptrycket som
Kohlberg diskuterar i stadium 4 tycktes således framträda, men är likaledes svårt att redovisa. Ingen i högstadieklassen verkade vara emot djurförsök på ett sätt som kan liknas vid något av Gålmarks (1998, 2002), Regans (Cohen & Regan 2001) eller Singers (1999) resonemang, vilket medförde att diskussionerna tenderade att bli en aning enkelspåriga i den bemärkelsen att ingen elev talade för djurrättsaktivisternas sida. Ingen av eleverna ifrågasatte heller den reglering av djurförsök som bedrivs vid försöksdjursetiska nämnden.
6.2 Avslutande ord
De stadier av moralutveckling som redovisas i litteraturgenomgången tycker vi följer den utveckling som vi sett i vår undersökning. Hur barnen och ungdomarna resonerar anser vi bero på var i den moraliska utvecklingen de befinner sig. Både de likheter och skillnader vi upptäcker går oftast att sammankoppla med elevens moraliska mognadsnivå. Eleverna genomgår denna stora förändring under relativt få år och vi som lärare måste hjälpa dem att utvecklas oavsett i vilket stadium de befinner sig i.
Ungdomarna ansåg inte att djuretik låg särskilt nära deras vardag. Eleverna menade att ämnesområdet inte var viktigt att belysa i grundskolan. De ansåg att det främst var de elever som skulle läsa vidare inom det naturvetenskapliga området som behövde dessa kunskaper. Intresset för dessa frågor anser vi borde väckas i skolan, gärna under grundskolans tidigare år. Med tanke på vad som står i kursplanerna, (Skolverket, 2000) anser vi att diskussioner och undervisning i detta ämne borde ingå i biologiundervisningen. Information om användandet av djur i forskningssyfte borde få en större del i grundskolans utbildning än vad den får idag. Det är viktigt att diskutera forskningsetik i skolan, om vi pedagoger skall kunna ge eleverna en möjlighet att skapa sig en rättvis uppfattning om ämnet.
Hagman (1995) och Forsman (2005) skriver att elever bygger sin etik från erfarenheter och intryck. Genom diskussioner i skolan kan eleverna få kompletterande intryck och en möjlighet att reflektera över sina etiska och moraliska värderingar.
6.3 Förslag till vidare forskning
Vi upptäckte vi att vi förbisett en del intressanta frågeställningar när vi efter diskussionerna analyserade materialet. Exempelvis saknar vi en diskussion kring begreppet intelligens och hur pass viktigt detta begrepp kan vara då vi människor värderar djur. En av anledningarna till att många människor är emot djurförsök kanske kan relateras till djurens intelligensnivå, eller hur pass välutvecklat nervsystem försöksdjuren har.
Att undersöka fler årskurser hade varit intressant. Förhoppningsvis hade vi funnit elever som befunnit sig på andra stadier i Kohlbergs trappa. Det hade även varit av intresse att jämföra elever som diskuterat vårt ämne på djupet i skolmiljö med de som inte gjort det.
En större enkätundersökning hade bidragit till att ge ett bättre säkerställt statistiskt resultat och ett mer omfattande diskussionsunderlag.
6.4 Validitet och felkällor
Vi är medvetna om att det kunde ha varit lämpligt att följa upp diskussionerna med ytterligare intervjuer med eleverna. Kanske hade detta bidragit till att eleverna fått möjlighet att
begrunda sina argument och samtidigt en chans att förklara varför de resonerade på det ena eller andra sättet. Vi har även diskuterat huruvida resultatet av vår undersökning sett annorlunda ut om vi valt att jämföra ungdomarnas resonemang med 10-åringars tankar om dilemmat. Sjuåringarnas svar var ofta ganska kortfattade och de flesta hade svårigheter med att förklara och motivera sina resonemang och ståndpunkter. Barn i denna ålder kanske inte är vana vid att behöva förklara sina tankar och kan kanske därför känna sig obekväma i en sådan situation. Kanske hade vi fått ett mer nyanserat materialunderlag om vi valt att diskutera dilemmat med barn i årskurs tre eller fyra istället för barn i årskurs ett. Med tanke på deras ålder kunde vi förmodligen hittat ett bättre sätt att ställa eleverna inför dessa dilemman, till exempel som en saga eller berättelse.
Eftersom vi endast genomförde gruppdiskussioner kan det förekomma viss variation i diskussionsinnehållet från en grupp till en annan. Med detta menar vi att
undersökningsdeltagarna kontinuerligt ställde frågor som vi besvarade. Denna variation i diskussionerna kan ha påverkat deltagarnas svar på våra undersökningsfrågor. Vi vill dock framhålla att samtliga frågor ställdes till alla grupper. Vi vill noga poängtera att vår
undersökning inte är tillräckligt omfattande för att dra några generella slutsatser, utan att vi endast kan peka på de åsiktstendenser vi ansåg oss finna hos de elever som undersökningen omfattade.