Detta avsnitt ägnas åt att diskutera resultaten som har presenterats ovan. Diskussionen anknyter till studiens frågeställningar och överordnade syfte, nämligen att beskriva och jämföra hur de svårighetsrelaterade adjektiven svår, komplicerad, hård och tung oftast används i svenska bloggtexter, samt att ställa resultaten i ett tvärspråkligt perspektiv. Avslutningsvis diskuteras även några metodologiska aspekter kring denna undersökning.
6.1 Resultatdiskussion
Generellt sett är olikheterna mer påfallande än likheterna mellan de svårighetsrelaterade adjektiven och deras kontexter. Bland adjektivens kollokationer tenderar det att finnas flest likheter mellan de adjektiv vars grundbetydelse relaterar till domänen, respektive mellan de adjektiv vars metaforiska betydelse relaterar till domänen. Mellan svår och komplicerad identifieras 12 av 40 gemensamma kollokat, medan tung och hård delar 14 av 40 gemensamma kollokat. De gemensamma kollokaten mellan svår och komplicerad är av relativt varierande och allmän karaktär som exempelvis situation, fråga, saker och människor. I kontrast kan de gemensamma kollokaten mellan tung och hård härledas till tre specifika semantiska karaktärsdrag, nämligen träningsrelaterade, arbetsrelaterade eller tidsrelaterade substantiv. De metaforiska adjektiven förekommer båda tillsammans med substantiv så som benpass, arbete och dag. Dessa gemensamma kollokat, både för de grundläggande och för de metaforiska lexemen, speglar dessutom vad som övergripande karaktäriserade de samförekommande substantiven för respektive adjektiv.
De grundläggande svårighetslexemen syftar ofta till ett hinder eller en komplexitet, medan de metaforiska lexemen oftare syftar till något mödosamt som även kan kopplas till deras grundläggande betydelser. Däremot är betydelserna inte fullt så entydiga för varken svår, tung eller hård, vilket bekräftar det som orden manifesterar genom svenska lexika. Utöver den svårighetsrelaterade betydelsen som lyfts fram i Svensk Ordbok (2009) för de tre lexemen, anges även fler uppslag med andra betydelser. De flertaliga uppslagen demonstrerar till viss del den polysemi som återfinns bland lexemen i denna studie. Adjektiven svår, tung och hård tenderar ofta att associeras med flera bibegrepp, som till exempel i kollokationen tungt lyft där både den intensiva vikten och mödan är högst relevanta i betydelsen ’svår’. Den svårighetsrelaterade betydelsen är således inte helt isolerad och separat från andra nära relaterade associationerna till det givna lexemet.
Likt motsvarande lexem i tidigare studier (Svanlund, 2001; Yu & Huang, 2019) var tung och dess motsvarighet i andra språk det mest besvärliga adjektivet att analysera. Det berodde å ena sidan på den omfattande polysemin som lexemet uppvisar inom språket, å andra sidan på de slående likheterna mellan betydelserna. Grundbetydelsen som syftar till en hög intensitet av vikt är en vanlig association även i betydelsen ’svår’ då det ofta är vikten hos ett föremål som ger upphov till den mödosamma förknippningen. I denna studie kunde sambandet till exempel bekräftas genom ett antal verb, så som plåga sig, som indikerar upplevelsen av något mödosamt. Likt Svanlund (2001) hade man vidare genom att undersöka fler typer av kollokat än endast substantiv sannolikt kunnat hitta ytterligare belägg som dels styrker detta samband, dels visar på fler intressanta mönster.
Både tung och hård i betydelsen ’svår’ förekom med substantiv som inte kan kopplas till en fysisk förnimmelse, eller snarare en fysisk möda, vilket var en av de initiala förväntningarna då den metaforiska domänen rimligtvis bör skilja sig i viss mån från källdomänen för att uppfattas som en metafor. Det var därför inte oväntat att tung respektive hård i deras metaforiska betydelse även skulle förekomma med substantiv som inte hade någon förankring i en fysisk möda. Förvånansvärt många kollokat för adjektivet tung är dock fysiskt förnimbara och verkar allt som oftast ha en viss association till den grundläggande betydelsen.
29
Bland de 40 vanligaste kollokaten för respektive adjektiv finns endast ett enskilt substantiv representerat i samtliga tabeller, nämligen livet. Betydelsenyanserna, skillnaderna och likheterna blir därför extra påtagliga när man jämför kollokatet livet mellan kontexterna för respektive adjektiv.
Adjektivet komplicerad är, i jämförelse med de övriga adjektiven i denna studie, det lexem som användes minst antal gånger med totalt 6 727 belägg. Komplicerad förekom inte ens fem gånger så ofta som det näst minst frekventa svårighetslexemet tung (som förekom 35 947 gånger). Den relativt lågfrekventa användningen skulle kunna vara en bidragande förklaring till att komplicerad visade sig vara ett så pass entydigt adjektiv i förhållande till de andra tre adjektiven.
Med tanke på de typologiska förutsättningarna är det inte förvånande att de svenska metaforerna hård och tung har fler likheter med de engelska motsvarande lexemen snarare än de kinesiska. Däremot var det inte förväntat att tung i svenska hade tendenser till att vara starkare lexikaliserad än engelskans heavy. Adjektivet tung i betydelsen ’svår’ förekommer inte enbart i idiomatiska uttryck som engelskans heavy, utan även i stor utsträckning tillsammans med ett flertal olika substantiv. I kontrast uppvisar engelskans hard starkare lexikaliseringstendenser än svenskans hård, då det engelska adjektivet tenderar att förekomma med substantiv av mer varierande och allmän karaktär. Det är dock återigen värt att betona att dessa upptäckter främst bör betraktas som tendenser dels då denna studie bygger på en specifik texttyp, dels då den tvärspråkliga jämförelsen är starkt grundad i endast en studie.
De iakttagelser som har presenterats i denna studie väcker frågor om vilka fler skillnader och likheter som kan hittas mellan ytterligare språk, eller helt enkelt andra lexem som relaterar till domänen. Hur förhåller sig exempelvis en annan metafor som svenskans tuff och engelskans tough till varandra och till det som presenterats tidigare? Eller hur förhåller sig det nästintill tillsynes likadana adjektivet komplex och komplicerad till varandra?
Att språk drar nytta av olika strategier är inget nytt. Liksom tidigare kognitiva lingvister menar att kopplingen mellan SVÅRIGHETER och framför allt tyngd är ett universellt drag, ter det sig intressant att vissa skillnader mellan så pass närbesläktade språk som engelska och svenska kunde identifieras. Lexikal-semantiska studier, även mellan relativt närbesläktade språk, visar sig återigen vara en givande tillgång då den belyser att olika språk kan ha skilda associationer mellan en domän och de lexem som relaterar till domänen. Detta ger i sin tur ännu mer anledning för framtida studier till att undersöka hur olika lexem faktiskt används och associeras till varandra.
6.2 Metoddiskussion
Det mest grundläggande för denna undersökning var att hitta substantiv som tenderar att samförekomma med de valda svårighetsrelaterade adjektiven. Som tidigare nämnts i avsnitt 5.1.1 om kollokaten för adjektivet svår, framgår det att böjningsformen svårt ofta visar sig ha en adverbiell funktion. Det fanns en initial ambition att dokumentera andelen adverbiella användningar, men i samband med att det började röra sig om en stor mängd blev tidsåtgången inte proportionerlig till studiens syfte, och därmed avbröts dokumentationsförsöket. I stället konstateras att det handlar om en stor andel, men det har inte kunnat undersökas i vilken utsträckning detta har påverkat resultaten. Det förekom även adverbiella användningar av de övriga svårighetsrelaterade lexemen. Fördelningen mellan deras ordformer vittnar dock om att det inte förekom i lika stor utsträckning som för svårt som motsvarade 83 % av beläggen för svår i jämförelse med 48 % för komplicerat, 33 % för hårt och 31 % för tungt.
Generellt utfördes filtreringen av materialet i denna studie på relativt generösa kriterier, vilket innebär att relativt lite har filtrerats bort. Utöver kravet på att kollokationen skulle ha ett visst MI-värde och innehålla ett substantiv, var det främsta kriteriet vid filtreringen att det intressanta adjektivet i meningen framhäver den svårighetsrelaterade betydelsen. Detta tillämpades oavsett om adjektivet modifierade det samförekommande substantivet eller andra lexikala enheter. På så sätt skiljer sig tillvägagångssättet i den här studien en aning från Rakhilina och Reznikovas (2016) frame-metod, där man främst är intresserad av attributiva adjektiv. Även om den typen av konstruktioner har fångats upp i denna undersökning, har också ett flertal andra kombinationer inkluderats där adjektivet och substantivet inte var syntaktiskt relaterade till varandra. Studiens resultat bekräftar att vissa kollokationer främst var vanliga på grund av att substantivet utgjorde ett perifert element i förhållande till adjektivet i satsen.
30
Det finns förvisso intressanta mönster att betrakta generellt bland kontexterna också, men genom mer restriktiva kriterier hade adjektivens specifika karaktär särskilt kommit fram. Därför hade det varit åtråvärt att enbart inkludera kollokat som utgjorde argument till de svårighetsrelaterade adjektiven. Å ena sidan för att framhäva adjektivets specifika användning. Å andra sidan hade även många rent adverbiella användningar som diskuterades ovan på så sätt filtrerats bort, vilket också hade gett en mer karaktäristisk bild över själva adjektivet.
Dessutom har sättet som kollokationerna tas fram genom en stor betydelse vid jämförelser med tidigare studier. Yu och Huang (2019) undersöker kollokationer innehållandes adjektiv och substantiv, vilket även görs i denna studie. Däremot undersöker Yu och Huang specifikt konstruktioner där adjektivet modifierar huvudsubstantivet, så kallade predicating modifier constructions. Eftersom inget annat anges gör jag antagandet att de endast undersökte substantiv som direkt efterföljde adjektivet. I denna studie har kollokationer inom spannet 4:4 inkluderats utan att ta hänsyn till de kollokerande ordens syntaktiska relation. Resultaten för svenska visar därför en bredare bild över kontexterna än resultaten för engelska och kinesiska från Yu och Huangs studie. Det innebär att de typologiska resultaten inte är helt likvärdiga, vilket medför att den tvärspråkliga jämförelsen bör betraktas med väldigt stor försiktighet. Att jämföra lika med lika är av stor betydelse inom typologi generellt eftersom resultaten annars blir alltmer problematiska att verifiera.
Genom att enbart inkludera kollokerande ord som står direkt intill varandra förloras å ena sidan en hel del data. Å andra sidan stärks det att de kollokerande orden oftare är av syntaktisk relevans för varandra. Förutsatt att man har en stor mängd data att utgå från, vore det för kollokationsstudier i svenska därför passande att i första hand undersöka de kontexter där adjektivet föregår substantivet direkt. En sådan lösning hade också exkluderat många adverbiella användningar.
För att beräkna en kollokations statistiska signifikans finns flera olika statistiska mått. MI-värdet tenderar förvisso att ge ett väldigt högt signifikansvärde för ord som bara generellt sett inte används särskilt ofta i texten, vilket skulle kunna leda till ett missvisande resultat i slutändan (Stubbs, 1995). Därför är det vanligt att komplettera MI-värdet med andra statistiska mått, ofta ett T-värde8. Stubbs (1995) menar dock att MI-värdet lämpar sig bra för just lexikala kollokat (så som substantiv) medan T- värdet är ett lämpligt komplement för grammatiska kollokat, vilket inte var aktuellt för denna studie. Dessutom vore det rimligt att anta att kollokationer med eventuellt missvisande signifikansvärden, på grund av att kollokaten generellt var ovanliga ord, regleras genom att endast de 40 mest frekventa kollokationerna var av intresse. Det innebär att lågfrekventa kollokat ändå inte skulle bli representerade bland topp 40-listan.
Ibland var hela meningar inte tillräckligt för att kunna göra en bedömning huruvida adjektivet syftade till betydelsen ’svår’. Som Koptjevskaja-Tamm et al. (2016) förklarar krävs en viss generositet i kontexten för att kunna undersöka ett lexems betydelse. En mening var ofta relativt innehållsrik då studiens genomsnittliga mening innehöll 25 tokens. Däremot kunde de metaforiska kontexterna emellanåt vara svårtolkade utan ett större sammanhang, vilket innebär att metadata hade kunnat vara värdefull och i vissa fall förhoppningsvis kunnat bidra i bedömningen.
31
7. Slutsatser
7.1 Frågeställning 1
Vilka 40 substantiv samförekommer oftast med de svårighetsrelaterade adjektiven svår, komplicerad, hård och tung?
De 40 vanligaste kollokaten för svår och komplicerad kännetecknas av en bred variation av substantiv. Kollokaten för hård och tung i betydelsen ’svår’ är oftast av mer semantiskt begränsade slag, i synnerhet för adjektivet hård. De mest frekventa kollokaten för både hård och tung karaktäriseras av flertalet arbetsrelaterade, sport-/träningsrelaterade och tidsrelaterade substantiv. Enligt förväntan förekommer adjektivet tung generellt med både fysiskt konkreta så väl som abstrakta substantiv, även till viss del bortom de vanligaste angivna semantiska karaktärsdragen. Kollokaten för hård kännetecknas dock av mer begränsade kollokat vad gäller både antal typer av ord och typer av substantiv, vilket tyder på att hård i betydelsen ’svår’ är mest begränsad. Fullständiga kollokationstabeller finns att se i avsnitt 5.1.
7.2 Frågeställning 2
Vilka skillnader och likheter finns det mellan de undersökta svårighetsrelaterade adjektiven i svenska?
Det finns fler skillnader än likheter, både mellan kollokationerna som identifierades och mellan betydelserna i sig. De svårighetsrelaterade adjektiven associeras ofta med olika bibegrepp kopplade till andra nära relaterade betydelser. Det enda adjektivet som inte uppvisar några andra associationer än den svårighetsrelaterade är komplicerad, vilket bekräftar den entydighet som också manifesteras för adjektivet i svenska lexika. Flest likheter bland kollokationerna hittades mellan svår och komplicerad, respektive mellan hård och tung. Likheterna överlappade generellt med de semantiska dragen som kännetecknade de individuella kollokationslistorna.
7.3 Frågeställning 3
Hur förhåller sig resultaten från ovanstående frågeställningar till det som visas i tidigare forskning om motsvarande svårighetslexem i andra språk?
Resultaten för svenska tenderar i större utsträckning att likna tidigare resultat för engelska snarare än för kinesiska, vilket inte är förvånande med tanke på deras typologiska bakgrunder och genealogiska relation. Däremot konstateras det även finnas skillnader mellan svenska och engelska. Adjektivet hård tenderar att inte vara lika starkt lexikaliserad i svenska som engelskans motsvarande hard. I motsats tenderar svenskans tung att vara starkare lexikaliserad än heavy i engelska. Dessa tendenser bekräftar därmed att kopplingen mellan lexemen och SVÅRIGHETER manifesteras på olika sätt i olika språk.
7.4 Framtida studier
Samspelet mellan domänen SVÅRIGHETER och relaterade lexem är fortfarande relativt outforskat ur ett lexikaltypologiskt perspektiv, vilket innebär att det finns en mängd möjligheter för framtida studier att utforska området. Några av möjligheterna har tidigare nämnts i förbigående, de mest beaktansvärda förslagen sammanfattas därför nedan.
I denna studie undersöktes och jämfördes fyra adjektiv relaterade till SVÅRIGHETER med fokus på svenska. Som tidigare har poängterats finns samspelet inte beskrivet för särskilt många språk, vilket
32
både bakgrunden om tidigare forskning för andra språk och resultaten för den tvärspråkliga jämförelsen demonstrerar. Det finns därför stor potential för framtida studier att undersöka och jämföra den aktuella domänen och motsvarande lexem i fler typologiskt diversifierade språk.
Dessutom finns ett flertal andra lexem som också relaterar till domänen, både i svenska och i andra språk, som vore minst lika intressanta att studera närmare. Tidigare studier (Yu & Huang, 2019) har exempelvis redan behandlat andra metaforer så som engelskans tough, och även antonymiförhållanden mellan de svårighetsrelaterade lexemen, vilket denna studie inte har berört. De svenska antonymerna vore särskilt intressanta för framtida studier att betrakta närmare, inte enbart för att det skulle möjliggöra ytterligare tvärspråkliga jämförelser, utan även för att flera av de svenska antonymerna har samma form – lätt.
33
Referenser
Anthony, L. (2019). AntConc (Version 3.5.8) [Programvara]. Tokyo, Japan: Waseda University. Hämtat från https://www.laurenceanthony.net/software
Apresjan, J. (2000). Systematic lexicography. (K. Windle, Övers.) Oxford: Oxford University Press. Church, K., Gale, W., Hanks, P., & Hindle, D. (1991). Using Statistics in Lexical Analysis. i U. Zernik,
Lexical Acquisition: Exploiting Online Resources to Build a Lexicon (ss. 115-164). Hillsdale, New Jersey: Lawrence Erlbaum Associates Publishers.
Fillmore, C. J. (1982). Frame Semantics. i Linguistics Society of Korea, Linguistics in the Morning Calm (ss. 111-137). Seoul: Hanshin Publishing Co.
Grady, J. (1997). Foundations of Meaning: Primary Metaphors and Primary Scenes. Doktorsavhandling, University of California at Berkeley, USA.
Grady, J. (2005). Primary metaphors as inputs to conceptual integration. Journal of pragmatics, 37(10), 1595-1614.
Grady, J., & Ascoli, G. (2017). Sources and Targets in Primary Metaphor Theory: Looking back and thinking ahead. i B. Hampe, Metaphor: Embodied cognition and discourse (ss. 27-45). Cambridge, UK: Cambridge University Press.
Justeson, J. S., & Katz, S. M. (1991). Co-occurrences of antonymous adjectives and their contexts. Computational linguistics, 17(1), 1-20.
Kittay, E. (1987). Metaphor: its cognitive force and linguistic structure. Oxford: Clarendon.
Koptjevskaja-Tamm, M., Divjak, D., & Rakhilina, E. (2010). Aquamotion verbs in Slavic and Germanic: A case study in lexical typology. i V. Driagina-Hasko, & R. Perelmutter, New Approaches to Slavic Verbs of Motion (ss. 315-341). Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins. Koptjevskaja-Tamm, M., Rakhilina, E., & Vanhove, M. (2016). The semanticsof lexical typology. i N.
Riemer, The Routledge Handbook of Semantics (ss. 434-454). London: Routledge.
Lakoff, G. (2008). The Neural Theory of Metaphor. i R. W. Gibbs, The Cambridge Handbook of Metaphor and Thought (ss. 17-38). Cambridge: Cambridge University Press.
Rakhilina, E., & Reznikova, T. (2016). A frame-based methodology for lexical typology. i P. Juvonen, & M. Koptjevskaja-Tamm, The Lexical Typology of Semantic Shifts (ss. 95-130). Berlin: De Gruyter Mouton. doi:https://doi.org/10.1515/9783110377675
SAOB = Svenska Akademiens ordbok. (1999). Hämtat från https://svenska.se/saob/?sok=&pz=4 Sinclair, J., Jones, S., & Daley, R. (2004). English collocation studies: The OSTI report. London, UK:
Continuum.
SO = Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. (2009). Hämtat från https://svenska.se/so/?sok=&pz=4
Stubbs, M. (1995). Collocations and semantic profiles: On the cause of the trouble with quantitative studies. Functions of language, 2(1), 23-55.
Svanlund, J. (2001). Metaforen som konvention: graden av bildlighet i svenskans vikt- och tyngdmetaforer. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Willners, C. (2001). Antonyms in Context: A Corpus-Based Semantic Analysis of Swedish Descriptive Adjectives.
Yu, N., & Huang, J. (2019). Primary Metaphors across Languages. Metaphor and Symbol, 34(2), 111- 126.
Yu, N., Yu, L., & Lee, Y. C. (2017). Primary metaphors: Importance as size and weight in a comparative perspective. Metaphor and Symbol, 32(4), 231-249.
Stockholms universitet/Stockholm University SE-106 91 Stockholm
Telefon/Phone: 08 – 16 20 00 www.su.se