Diskussion

Nedan följer resultatdiskussion samt metoddiskussion. Resultatdiskussionen avhandlar arbetets resultat i relation till tidigare forskning samt dess koppling till arbetets teoretiska utgångspunkter.

6.1 Resultatdiskussion

Mot bakgrund av resultatet framgår att den retorik vilken omger skjutningarna många gånger är uppskruvad och i vissa fall gravt missvisande för att höja artiklarnas nyhetsvärde. Att kriminaljournalistik utformas på detta vis för att attrahera läsare har inom kritisk forskning länge varit känt (Cohen, 2011; Pollack, 2001).

Genom artiklarnas återkommande anspelande på livsfara vad beträffar den

“krigiska” retoriken vilken identifierats i diskursen försätts konsumenten i affekt i termer av att fruktan för den egna och anhörigas säkerhet väcks. Detta mot

bakgrund av det krig som framställs försiggå. Denna observation ter sig intressant kopplat både till moralpanik som analytiskt verktyg såväl som till Sotirovics (2001) studie beträffande medieeffekter kopplade till kognition (Cohen, 2011; Goode & Ben-Yehuda, 1994; Sotirovic, 2001). Vad beträffar den moralpanik- relaterade aspekten utgör nyheter vilka konstruerats enligt de givna fallens dramatiska och förvrängda retorik alltjämt grogrund för att moralpanik gällande problemet ska få fotfäste (Cohen, 2011; Goode & Ben-Yehuda, 1994). Inte bara upplevs den samhälleliga moraliska konsensusen vara hotad, det förekommer även indikationer på fara för det egna livet. Genom att det anspelas på krig kan flera kriterier för retorik vilken underblåser moralpanik identifieras. Bland annat möts kriteriet för oro genom att krav på handling i termer av hårdare tag

observeras (Goode & Ben-Yehuda, 1994). Vidare möts kriteriet för fientlighet genom vi-och-dem polariseringen som uppstår i särskiljandet mellan den vanliga malmöbon och den kriminella malmöbon (a.a.). Vidare möts även kriteriet för konsensus vad beträffar uppfattningen av problemet mot bakgrund av hur samtliga vilka får komma till tals fördömer de skjutande individerna (a.a.).

Kopplat till resultatet utgör ett tidigare studieresultat av intresse Boda & Szabós (2011) vilket utgjordes av observationen att kriminaljournalistikens

våldsrapportering kunde kopplas till konsumentens upplevelse av att leva i ett våldsamt samhälle. Detta oberoende faktiska nivåer av våldsbrott (Boda & Szabó, 2011). Mot bakgrund av uppsatsens resultat kopplat till empirin ter det sig således problematiskt att måla upp Malmö som en krigszon, detta för samtliga

konsumenters världsbild men inte minst för Malmöbon. Detta resultat i samspel med Intravias m.fl. (2018) vilket vittnade om att de flesta individers kunskap om kriminalitet i sin helhet är avhängigt kriminaljournalistiken skapar anledning till oro vad gäller hur nyheterna konstrueras mot bakgrund av graden av modalitet. Kopplat till intertextualitet och texternas påbyggnad på varandra i termer av hur händelser vid upprepade tillfällen rapporteras med anknytning till föregående kan detta kopplas till Maneris (2013) studie. Maneri (2013) fann stöd för att

kriminaljournalistiken tenderar att producera händelser i serier, vilket avser publikationen av äldre händelser under en längre tid. Syftet antas vara att påverka läsarens uppfattning i termer av att händelserna är aktuella och därmed innehar ett

nyhetsvärde (Maneri, 2013). I detta fall kan exempelvis rapporteringen kring skjutningarna på Kroksbäck utgöra exempel på en serie. Mot bakgrund av den återkommande stämplingen av Kroksbäck som ett otryggt område förefaller vidare inte heller statistiken vilken talar för att de boende upplever högre otrygghet än andra Malmöbor som förvånande. Ett resultat vilket även ligger i linje med Boda & Szabós (2011) vad beträffar hur den upplevda otryggheten är avhängig i vilken grad media målar upp samhället, i detta fall området, som våldsamt. Vidare exempel på stämpling vilken genererar reproduktion av stereotypa föreställningar om förorten som farlig plats förekommer i den artikel vilken med dramatisk retorik och bristfällig nyansering beskriver Rosengård. Vad beträffar Sotirovic´s (2001) resultat vad gäller medieeffekters påverkan på kognitiva responser i samspel med Cohens (2011) teori om moralpanik ter det sig troligt att medieinnehåll triggar affektiva responser hos konsumenterna. Kopplat till diskurs som teori och moralpanik är vidare utgångspunkten att journalistiken i implicit samförstånd med makten sätter agendan samt bidrar till att föra diskurser i önskvärda riktningar (Cohen, 2011; Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Detta dels för att upprätthålla hegemoniska förhållanden i samhället och dels för att uppnå önskvärda sociala responser (a.a.). Effekt uppnås genom att traditionella diskursordningar bibehålls i termer av låg interdiskursivitet och hög

intertextualitet med hög interaktionell kontroll (a.a.). Något som i detta fall observeras mot bakgrund av resultatet. Var önskvärdheten kan ligga i att föra en retorik vilken skapar rädsla för viktimisering hos Malmöborna kan exempelvis vara att befolkningen mot bakgrund av rädsla accepterar nya förslag på formell social kontroll och riktade åtgärder gentemot den grupp vilken pekas ut som ansvarig för den skenande, okontrollerbara otryggheten. Det föreligger således möjlighet för att den kriminaljournalistiska diskursen kan påverka den politiska diskursen i termer av att motivera preventionsåtgärder i den senare. En arbetsgång vilken ter sig idealisk enligt det kritiska diskursteoretiska perspektivet (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).

Den kriminalpolitiska diskursen vilken identifierats och då framförallt den som förespråkar hårdare tag präglas genomgående av värdeladdade budskap vilka spelar den egna agendan i händerna. Stigmatisering och förminskning av

gärningspersoner i termer av att dessa tillskrivs problembarnsstatus såväl som att de är lättkränkta fyller en både stämplande och provocerande funktion (Becker, 2006). Vidare riskerar retoriken förstärka polariseringen mellan så kallade vanliga malmöbor och avvikande malmöbor. Risker kopplade till retorik av sådant slag kopplat till moralpanik- och stämplingsteorin utgörs av att den utpekade gruppens avvikaridentitet internaliseras och beteende i värsta fall förvärras för att ligga i linje med de tillskrivna (Becker, 2006; Cohen, 2011). Vidare legitimeras åtgärder vilka förespråkas vidtas gentemot gruppen i fråga av civilsamhället mot bakgrund av polariseringen och det upplevda hotet (a.a.).

För att återkoppla till temat retorik vilken kan sägas underblåsa moralpanik ter sig den “krigiska”-diskursen problematisk då den förekommer i en social kontext i termer av i en stad i vilken en stor del av den utlandsfödda befolkningen är invandrad till följd av krig. Vidare kan additionen av det “krigiska”-temat

betraktas i ljuset av att vara ett tillägg till temat “gängkonflikter” i syfte att skapa större omsättning för tidningsupplagan såväl som att det genererar ett högre nyhetsvärde ur ett kriminaljournalistiskt perspektiv. Mot bakgrund av hur nyheter konstrueras kan det betraktas vara gängse rutin för att attrahera läsaren (Maneri,

2013; Pollack, 2001). Oberoende detta ter sig denna typ av konstruktion av sociala problem inte vara riskfri i termer av hur den riskerar påverka konsumenten i negativ bemärkelse mot bakgrund av befintlig forskning på området medieeffekter och moralpanik (Cohen, 2011; Maneri, 2013; Pollack, 2001).

Vidare föremål för moralpanik är diskursen beträffande barnens säkerhet mot bakgrund av hur kriteriet för både oro, fientlighet, konsensus i detta fall bemöts (Goode & Ben-Yehuda, 1994). Barn utgör ett symbolvärde för försvarslöshet och hopp om framtiden. Att framställa händelserna som att de utgjort fara för barnaliv utgör således på flera punkter risk för att moralpanik ska utbryta, i detta fall på felaktiga grunder mot bakgrund av dataunderlaget. Hotbilden mot barnen ter sig fabricerad och verklighetsfrånvänd då det i flera artiklar förefaller vara

ovidkommande att överhuvudtaget nämna barn mot bakgrund av deras frånvaro vid den givna händelsen. Även detta resultat kan härledas till Maneris (2013) resultat av dennes kritiska diskursanalys vad beträffar att omformuleringar av exempelvis rubriksättningar kontinuerligt görs för att attrahera läsare.

För att ännu en gång återkoppla till Sotirovic (2001) studie bidrar barndiskursen till att påverka konsumenten på ett affektivt plan. Enligt Sotirovic (2001) utgör upplevelsen av panik i samband med nyheter vilka berör grov brottslighet en vanlig reaktion mot bakgrund av konsumentens hjälplöshet. Den affektiva reaktionen förhindrar konsumenten från rationellt tänkande. I detta fall anspelas på hjälplöshet vad beträffar att skydda barnen från det hänsynslösa våldet. Kopplat till politiska intressen i en medial diskursordning ur ett diskursteoretiskt perspektiv så kan affektiva responser giva mer stöd åt exempelvis populistiska förslag på hur att lösa sociala problem. Därigenom bibehålls hegemoniska intressen. Rubriksättningar och artiklar vilka anspelar på livsfara för barn kan således rent teoretiskt fylla flera funktioner, dels genom att underblåsa moralpanik mot bakgrund av sådana reaktioners konsekvenser, dels genom att trigga affektiva responser hos konsumenterna och därigenom underbygga ett fortsatt

upprätthållande av maktstrukturer inom vilka maktens förslag på lösningar legitimeras. Det förefaller inte vara en slump att debatten kring hårdare tag fått starkare fäste och stöd vad beträffar hur att hantera problematiken kring

skjutningarna mot bakgrund av hur de framställs. Att belysa diverse problem med en medvetenhet om att det kommer skapa oro i samhället utgör en av

moralpanikens grundpelare, oberoende huruvida detta sker taktiskt eller ej (Cohen, 2011). Media har ett allestädes närvarande agendasättande roll (a.a.). Kopplat till moralpanik och ovanstående framställningar innehar artiklarna en påverkanspotential i termer av att innehållet rymmer och motiverar ett hårt fördömande av det sociala problem skjutningarna och individerna vilka utför dessa utgör (Cohen, 2011; Ben-Yehuda & Goode, 1994). I detta fall utgör dock händelserna ett relevant samhällsproblem vilket naturligt bör belysas, dock finns anledning att vara uppmärksam på hur det framställs såväl som hur dess orsaker framställs. För att återkoppla till det diskursteoretiska perspektivet framgår det i detta fall tydligt att den mediala diskursordningen präglas av en centralisering av skjutningarna som händelser och vilka som ligger bakom snarare än de komplexa sociala och individuella orsaker vilka ligger till grund för utvecklingen. Ett fokus vilket kan betraktas i ljuset av att vara taktiskt regisserat i samspelet mellan media och makt då det fråntar makten ansvar för utvecklingen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Vidare utgör det även ett fokus vilket naturligt väcker affekt och

krav på handling hos konsumenten då samhällsmoralen uppfattas vara hotad (Cohen, 2011).

Vad gäller framställningen av gärningsmännen och dödsoffren kopplade till det stämplingsteoretiska perspektivet mister individen sin rättmätiga offerstatus genom att stämplas som kriminell (Becker, 2006). Mot bakgrund av resultatet kopplat till det stämplingsteoretiska perspektivet förekommer flera exempel på hur individen utgör föremål för fortsatt stigmatisering och stämpling som avvikare även efter sin död (a.a.). Då stämplingen berövar individen sin legitima offerstatus riskerar dödsfallen att tas mindre allvarligt än vid fall då “oskyldiga” faller offer. Mot bakgrund av resultatet är detta en åsikt vilken förekommer. Ett resultat vilket kan tolkas i ljuset av en bristande empati för den som stämplats som avvikare och i dessa fall i grov bemärkelse mot bakgrund av att dödsfallet tillskrivs lägre betydelse (a.a.).

Att fortsatt stämpla dödsoffren som avvikare även efter deras död kan således få ideologiska konsekvenser ur ett diskursteoretiskt perspektiv såväl som ur ett stämplingsperspektiv, då ungdomarna i dessa fall socialt reduceras till att utgöra kriminella individer (Becker, 2006; Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Den kriminella identitetskonstruktionen påverkar sannolikt varför händelserna inte målas upp som tragedier, vilket annars skulle kunna utgöra ett alternativt inslag i diskursen. Mot bakgrund av stämplingen förekommer snarare ett implicit budskap om att individerna har sig själva att skylla vad beträffar livsödet.

Kopplat till arbetets diskursteoretiska och därmed marxistiska utgångspunkt utgör media i detta fall den maktstruktur vilken är av intresse (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Aktörer vilka står under påverkan är samtliga aktörer inom den diskursiva praktiken varför därför samhället står under medial påverkan (a.a.). Med hänsyn till att risk för moralpanik föreligger vid fall då rapporteringen präglas av en överdriven rapportering med uppskruvad och förvrängd retorik kan risk sägas föreligga i detta fall (Cohen, 2011; Ben-Goode & Yehuda, 1994). Den konventionaliserade bilden av dels den kriminella och dels förorten innebär att rådande maktstrukturer undgår kritik och ifrågasättanden. Att populism föds och hårdare krav efterfrågas och motiveras ter sig naturligt mot bakgrund av hur diskursen är konstruerad. Bristande inslag av sociala förklaringsmodeller till utvecklingen bidrar till en individcentrerad diskurs i vilken gärningsmannen stämplas som ansvarig för det egna ödet såväl som roten till otryggheten. Kopplat till det stämplingsteoretiska perspektivet föreligger därigenom risk för förvärrade beteenden som respons (Becker, 2006). Då vidare tidigare forskning vittnar om att konsumenters kunskap om samhällsfrågor i allmänhet och kriminalitet i synnerhet är starkt avhängig mediala diskurser ter sig framställningarna problematiska (Intravia m.fl., 2018; Rotsami, 2013).

6.2 Metoddiskussion

En begränsning vad beträffar kvalitativa metoder utgörs av problematiken vad beträffar att generalisera resultatet utöver det i den kontext det producerats (Malterud, 2014). I detta fall avser analysen explicit kritiskt granska medias porträttering av skjutningarna i Malmö. Då vi som studenter ömsesidigt påverkar och blir påverkade av de diskurser vilka identifierats i tidningsartiklarna kan denna subjektivitet utgöra ett hot mot uppsatsens trovärdighet. Vi har därför tagit hänsyn till den förförståelse vilken präglar respektive författare och har under

arbetets gång varit uppmärksamma på och lyhörda inför hur personliga

uppfattningar och erfarenheter kan påverka analysen av materialet. Förförståelsen har främst utgjorts av varierade kunskaper om moralpanik som konceptuellt verktyg. Därmed fanns initialt olika kunskap vad beträffar uppfattningen om konflikten mellan struktur och aktör och hur det kan påverka kriminalitet. Genom denna medvetenhet har en opartisk och kritisk analys eftersträvats med reservation för att kritisk diskursanalys i sig självt ej utgör en objektiv metod. Vi är medvetna om att vår analys kunnat te sig annorlunda vid fall då vår förförståelse varit annorlunda, såväl som att annan forskare kunnat tolka resultatet annorlunda.

Validitet och dess innebörd vid en konstruktivistisk utgångspunkt kan påverkas om forskaren inte kan bedöma och iaktta forskningsobjekt oberoende sin egna förförståelse (Bergström & Boréus, 2005). I detta fall är förförståelsen av central betydelse för analysen, det giver såldes arbetet validitet genom det reflexiva förhållningssättet till densamma (Malterud, 2014). Detta framförallt med anledning av att som ovan nämnt valet av metod nämligen kritisk diskursanalys inte är av neutral karaktär utan präglas av forskarens subjektiva tolkning av innehållet, vilket i detta fall manifesteras genom det resultat som funnits i termer av identifierade teman.

Utöver validiteten bör uppsatsens tillförlitlighet i termer av reliabilitet diskuteras. Reliabiliteten i uppsatsen stärks genom transparensen vad gäller

tillvägagångssättet (Bryman, 2011). Transparens i tillvägagångssätt utgör en förutsättning för att studien ska kunna replikeras vad gäller metod. Vid replikation är det i detta fall möjligt att andra forskare skulle fått andra resultat mot bakgrund av metodvalet. Reliabiliteten uppnås därför i detta fall genom tydliga och väl underbyggda argumentationer för tolkning vid analysen.

Interbedömarreliabiliteten har i denna uppsats stärkts genom att vi under arbetets gång genomgående arbetat och analyserat tillsammans (a.a.).

Kopplat till begränsningar var syftet med uppsatsen att studera hur media framställer skjutningarna i Malmö. Resultatet hade kunnat te sig annorlunda vid fall då fler medier inkluderats. Mot bakgrund den givna tidsramen för

examensarbetet avgränsade vi oss till att enbart studera tidningsartiklar. I den bemärkelsen är resultatet av begränsad karaktär. Av annat intresse hade exempelvis diskurser vilka förekommer i sociala medier kunnat vara.

7. SLUTSATSER

Uppsatsens syfte var att studera den mediala retorik vilken omger skjutningarna i Malmö i termer av vilken problembild som målas upp samt vilka risker retoriken kan medföra. Genom den kritiska diskursanalys vilken genomförts anser vi kunna redogöra för att den mediala bild vilken målas upp av Malmö bidrar till att

reproducera befintliga stereotypa föreställningar vad gäller såväl den kriminella identitetskonstruktionen som socialt utsatta områden i staden. Ur ett

stämplingsteoretiskt perspektiv bidrar den mediala diskursen till stämpling och stigmatisering. Resultatet vittnar vidare om att det frekvent förekommer teman i den mediala diskursen vilka riskerar underblåsa moralpanik såväl som att det implicita samförståndet mellan media och makt observerats genom analysen av vilka som tillåts komma till tals. Vilka som har tillträde till diskursen kan i detta fall betraktas i ljuset av att utgöra tecken på ojämlika maktförhållanden.

Mot bakgrund av uppsatsens resultat i relation till forskningsläget är den

sammantagna slutsatsen att mer forskning vore önskvärd och då framförallt i en svensk kontext vad beträffar studiet av mediala diskurser och dess konsekvenser, i detta fall för sociala reaktioner och kriminalitet.

REFERENSER

Barrera, O., Guriev, H. Emeric och E. Zhuravskaya (2018), ”Alternative Facts and Fact Checking in Times of Post-Truth Politics.” SSRN Electronic Journal. DOI:

http://dx.doi.org/10.2139/ssrn.3004631

Becker, Howard S. (2006) Utanför: avvikandets sociologi. Lund: Arkiv Bergström, G. & Boréus, K. (2005). Textens mening och makt - Metodbok i samhällsvetenskaplig text-och diskursanalys (Upplaga 2). Lund: Studentlitteratur AB.

Bernburg, J., Krohn, M. & Rivera, C. (2006). ”Official Labeling, Criminal Embeddedness, and Subsequent Delinquency, A Longitudinal Test of Labeling Theory”. Journal of Research in Crime and Delinquency, vol. 43, p. 67-88.

Bernburg, J., & Krohn., M. (2003). “Labeling, Life Chances, and Adult Crime: The Direct and Indirect Effects of Official Intervention in Adolescence on Crime in Early Adulthood.” Criminology 41:1287-1317.

Boda, Z. & Szabó, G. (2011). The media and attitudes towards crime and the justice system: A qualitative approach. European Journal of Criminology 8, 329– 342. https://doi.org/10.1177/1477370811411455

Cohen, S. (2011). Folk Devils and Moral Panics. Routledge.

Connolly, W. (1983). The Terms of Political Discourse. Oxford: Martin Robertsson.

David, M., Rohloff, A., Petley & J., Hughes. J. (2011). The idea of moral panic - ten dimensions of dispute. Crime, Media, Culture. Volume: 7 issue: 3, page(s): 215-228.

Estrada. F. (2001). Juvenile violence as a social problem. Trends, media attention and societal response. British journal of criminology. 41 (4) Pages: 639-65. DOI: 10.1093/bjc/41.4.639

Fairclough, N. (1995). Critical Discourse Analysis. A Critical Study of Language. London: Longman.

Fairclough, N. (1995). Media discourse. Edward Arnold, London.

Goode, E. & Ben-Yehuda, N. (1994). Moral Panics: culture politics and social construction. Oxford: Blackwell.

Garland, D. (2008). On the concept of moral panic. Crime media culture. 4 (1). ss 9-30. DOI: 10.1177/1741659007087270

Harris, J. L., Bargh, J.A. & Brownell, K.D. (2009). Priming Effects of Television Food Advertising on Eating Behavior. Health Psychology. Jul 01, 2009

Intravia, J., Wolff, K. & Piquero, A. (2018). Investing the effects on media

consumption on the attitudes towards police legitimacy. Deviant Behavior. 39, (8) ss 963-980. DOI:10.1080/01639625.2017.1343038

Ivert, A-K. & Mellgren, C. (2014). Student, forskning och etik. I. Tiby (red.). Kriminologi - en studiehandbok. (upplaga 1:2 s.89-110). Lund: Studentlitteratur AB.

Jewkes, Y. (2015). Media & Crime 3rd edition. Sage publications.

Kirk, David S., and Robert J. Sampson. 2013. Juvenile arrest and collateral educational damage in the transition to adulthood. Sociology of Education 86:36– 62.

Liberman, A., Kirk, D. & Kim, K. (2014). Labeling effects of first juvenile arrests: secondary deviance and secondary sanctioning. Criminology. 52 (3). ss. 345-370.

Lilly, J.R., Cullen, F.T. & Ball, R.A. (2018) Criminological theory. Context and consequences. (7) Los Angeles: Sage.

Loseke, Donileen R. (2008) Thinking about social problems: An introduction to constructionist perspectives. New Brunswick: Transaction Publishers

Lowry, D., Tarn Ching, J. & Leitner, D.W. (2003). Setting the Public Fear Agenda: A Longitudinal Analysis of Network TV Crime Reporting, Public Perceptions of Crime, and FBI Crime Statistics. Journal of Communication 53, 61–73. https://doi.org/10.1111/j.1460- 2466.2003.tb03005.x

Malterud, K. (2014). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Upplaga 3. Lund: Studentlitteratur.

Maneri, M. (2013). ‘From media hypes to moral panics, theoretical and

methodological tools’. In: Petley, J., Critcher, C., Hughes, J. (red.), Moral panics in the contemporary world, 171-193. London: Bloomsbury Academic.

Mc Ara. L., & Mc Vie. S. (2012). Negotiated order: the groundwork for a theory of offending pathways. Criminology & Criminal Justice. 12 (4). ss 347-375. DOI: 101.1177/1748895812455819.

Pollack. E (2001) En studie i medier och brott, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Stockholms universitet, Stockholm

Rostami, A. (2013) Tusen fiender - en studie om de svenska gatugängen oss dess ledare. Linnéuniversitetet, Växjö.

Ruigrok, N., Van Atteveldt, W., Gagestein, S. & Jacobi, C. (2017). Media and juvenile delinquency: A study into the relationship between journalists, politics, and public. Journalism 18, 907.

Sarnecki, J. (2014). Introduktion till kriminologi. 1, Brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker. (3) Lund: Studentlitteratur.

Sotirovic, M. (2001). Affective and cognitive processes as mediators of media influences on crime-policy preferences. Mass Communication & Society 4, 311– 329. https://doi.org/10.1207/S15327825MCS0403_04

Sweeten, G. (2006). Who will graduate? Disruption of high school education by arrest and court involvement. Justice Quarterly 23:462–80.

Winther Jørgensen, M & Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur

TIDNINGSARTIKLAR

https://www.aftonbladet.se/story/bcd994d3-1862-4b32-b34f-

968d5a28b156?fbclid=IwAR1VRScV7gWftNKoYyw1vr8zPeNZIUA2B9HwHlq dyCLTd5yalHjdnOEk-8I

Abrahamsson, H. (2018, 7 juli). Rekordmånga dödsskjutningar i Malmö. Svt.se Hämtad från: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/dodsskjutningar-i-malmo- okar-fler-an-pa-minst-sju-ar?fbclid=IwAR3TDXpz7I6wJo-

u2cdh1RpWxHce13P5_sKCCPPR0AHgB_shaEkkH1-Otl8

Andersson, M., & Darab, A. (2018, 24 juni). 19-årig man sköts i ryggen - hade