”DRIVE BY-SKJUTNINGAR MED KALASJNIKOVS OCH GRANATER - EN TIDSFRÅGA"

Examensarbete i kriminologi Malmö universitet

61-90 hp Hälsa och samhälle

”DRIVE BY-SKJUTNINGAR MED

KALASJNIKOVS OCH

GRANATER - EN TIDSFRÅGA"

EN KRITISK DISKURSANALYS AV MEDIAS

FRAMSTÄLLNING AV SKJUTNINGARNA I

MALMÖ.

AGNES ANDERSSON

EMILIA GRÄNTZ

”DRIVE BY-SKJUTNINGAR MED

KALASJNIKOVS OCH

GRANATER - EN TIDSFRÅGA"

EN KRITISK DISKURSANALYS AV MEDIAS

FRAMSTÄLLNING AV SKJUTNINGARNA I

MALMÖ.

AGNES ANDERSSON

EMILIA GRÄNTZ

EMMA TEGEL

Andersson, A., Gräntz, E. & Tegel, E. “Drive-by skjutningar med kalasjnikovs och granater - en tidsfråga”. En kritisk diskursanalys av medias framställning av skjutningarna i Malmö. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2019. Syftet med detta arbete är att genomföra en kritisk diskursanalys av 25 stycken tidningsartiklar för att studera hur skjutningarna i Malmö under år 2018

porträtterats i massmedia. Av centralt intresse är den mediala retoriken i diskurserna mot bakgrund av risker med medieeffekter kopplade till stämpling och moralpanik. Studiens teoretiska ramverk utgörs av diskurs som teori, teorin om moralpanik och stämplingsteorin. Den metod vilken legat till grund för

studiens genomförande utgörs av Norman Fairclough´s kritiska diskursanalys med hjälp av hans tredimensionella modell. Huvudsakligt fokus har legat vid analys av diskurs som text och i analysen har arbetets teori och tidigare forskning vävts in för att underbygga resultatet.

Arbetets centrala slutsatser utgörs av att diskursordningen vilken förekommer i svensk massmedia både implicit och explicit bidrar till att reproducera stereotypa föreställningar om såväl utsatta områden som individer vilka härrör därur samt att den uppskruvade retoriken underbygger rädsla i samhället.

Nyckelord: kritisk diskursanalys, massmedia, medieeffekter, moralpanik, stämpling.

“DRIVE-BY SHOOTINGS WITH

KALASNJIKOVS AND

GRANATES - A MATTER OF

TIME”.

A CRITICAL DISCOURSE ANALYSIS OF THE

MASS MEDIAS PORTRAYING OF THE

SHOOTINGS IN MALMÖ

AGNES ANDERSSON

EMILIA GRÄNTZ

EMMA TEGEL

Andersson, A., Gräntz, E. & Tegel, E. ”Drive-by shootings with kalasjnikovs and granates – a matter of time”. A critical discourse analysis of the mass medias portraying of the shootings in Malmö. Degree project in criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2019.

The aim of this study is to implement the method of critical discourse analysis when examining how the shootings in Malmö within the year of 2018 were portrayed by the mass media. Of central interest for the study is the rhetoric in the media discourse because of potential risks with media effects linked to labelling and moral panic. The theoretical framework of the study consists of discourse theory, the theory of moral panics and labelling theory. The method used as mentioned before consists of Norman Faircloughs critical discourse analysis. The main focus has been text analysis and while analyzing the articles relevant

previous studies as well as relevant theoretical literature has been used to support the result.

The main conclusions of the study consists of the realization that the discourse order within swedish mass media both implicitly and explicitly contributes to reproducing stereotypical images of both areas with low socioeconomic status as well as individuals residing there. Another conclusion is that the dramatic rhetoric substantiates fear of victimization within the society.

Keywords: critical discourse analysis, massmedia, media effects, moralpanic, labelling.

FÖRORD

Intresset för att studera medier och dess påverkan fann vi under en diskussion om vilket ämne som skulle vara relevant för att skriva denna uppsats. Då alla var överens om att skjutningarna som ägt rum i Malmö fått mycket medieutrymme de senaste åren funderade vi på om vi skulle kunna studera detta på något vis.

Beslutet mynnade ut i denna kritiska diskursanalys av tidningsartiklar vilka har rapporterat om skjutningarna i Malmö.

Vi har under arbetets gång haft ett gott samarbete där allas styrkor respektive svagheter har kompletterat varandra väl.

Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Carlo Pinnetti för hans fantastiska engagemang och vägledning genom denna uppsats.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

3.3 Diskurs som teori. ...16

3.4 Kritisk diskursanalys ...17

4. Material, metod och etiska reflektioner ... 19

4.1 Material ...19 4.1.1 Urval ...19 4.2 Metod ...21 4.2.1 Kritisk diskursanalys ... 22 4.2.2 Genomförande ... 25 4.3 Etiska reflektioner ...25

5. Resultat och analys ... 26

5.1 Krigisk retorik ...26

5.2 Barn ...28

5.3 Gärningspersoner och offret ...29

5.4 Vem får komma till tals? ...31

5.5 Områdena...34

5.6 Intertextualitet och interdiskursivitet ...35

6. Diskussion ... 36 6.1 Resultatdiskussion ...36 6.2 Metoddiskussion ...39 7. Slutsatser ... 40 Referenser ... 41 Tidningsartiklar ... 44

1. INLEDNING

År 2018 rapporterade massmedia flitigt om våldsvågen vilken drabbat Malmö stad och statistik från polisen talade redan halvvägs genom året om rekordhöga siffror vad beträffar antalet skjutningar med dödlig utgång (SVT Nyheter 2018). I flera av de stora svenska kvälls- och dagstidningarnas elektroniska utgåvor återfinns gedigna sammanställningar över våldet och dess konsekvenser för staden under rubriker som våldet i Malmö, skjutningarna i Malmö eller morden i Malmö (Aftonbladet, 2018; Dagens nyheter 2019; Svenska dagbladet 2019; Sydsvenskan 2019). Denna uppsats avser genomföra en kritisk diskursanalys av den mediala retorik vilken omger skjutningarna i Malmö mot bakgrund av medieeffekter med stämplingsteori, diskursteori och moralpanik som teoretiska ramverk och

analytiskt verktyg. Relevant i sammanhanget vad beträffar det utrymme våldet och det våld av intresse för denna uppsats nämligen skjutningarna givits i massmedia, är de nyhetsvärden utefter vilka kriminaljournalistiken värderar händelser (Jewkes, 2015; Wykes, 2011). Skjutningarna i Malmö uppfyller flera nyhetsvärden kopplade till kriminaljournalistik i termer av att de utgör händelser vilka enkelt kan förmedlas till läsaren, att det utgör ett hot med spatial och kulturell närhet såväl som att det rymmer ett våldselement vilket på ett

sensationellt sätt kan presenteras för läsaren (Jewkes, 2015). Kriminologen och medieforskaren Yvonne Jewkes (2015) argumenterar för att det är brottsnyheter vilka inbegriper flera nyhetsvärden och då framförallt de med kopplingar till våld vilka får mest medieutrymme. Mot bakgrund av dess sammantagna nyhetsvärde ter sig därför det medieutrymme händelserna fått rimligt ur ett journalistiskt perspektiv. Av vidare kriminologiskt intresse är för denna uppsats den mediala retorik vilken präglar rapporteringen om skjutningarna mot bakgrund av

moralpanikbegreppet vilket lanserades av Stanley Cohen år 1972 (Cohen, 2011). Att konstruera brottsnyheter i ett sensationellt manér hör kriminaljournalistiken till, retoriken kan dock innebära risker i termer av vilka medieeffekter

rapporteringen kan få kopplat till stämpling och moralpanik. Moralpanik avser beskriva utbrott av rädsla i samhället då samhällsordningen och dess moraliska konsensus upplevs vara hotad, i detta fall mot bakgrund av våldet. Till reaktionen hör en demonisering och ett fördömande av gruppen utpekad som ansvarig för våldet såväl som att civilsamhället ställer krav på handling (a.a.). Genom

expanderad mediaövervakning befästs och reproduceras stereotypa föreställningar vad beträffar den utpekade gruppen i fråga, i detta fall företrädesvis unga

beväpnade män från utsatta områden. De risker samhällsreaktioner moralpanik innebär för den demoniserade gruppen är enligt teorin att det avvikande beteendet förstärks genom ökad medial och publik uppmärksamhet (a.a.).

Uppsatsens avsikt är därför att genom en kritisk granskning av förekommande diskurser utröna huruvida risk för moralpanik och stämpling av omnämnda grupper förekommer.

2. BAKGRUND

Följande avsnitt berör tidigare forskning vad beträffar medieeffekter. Det finns evidens för medieeffekter det vill säga medias förmåga att påverka konsumenten

mot bakgrund av hur reklam, nyheter och politisk propaganda utformas. Genom estetisk utformning och diskursordning påverkas såväl åsikter som

konsumtionsmönster hos mottagaren på både medvetna och omedvetna plan (Barrera, Guriev, Emeric & Zhuravskaya, 2018; Boda & Szabó, 2011; Pollack, 2001; Harris, Bargh & Bownell 2009; Intravia, Wolff & Piquero, 2018). På förekommen anledning förbehåller vi oss för att även presentera studier vilka inte har en direkt koppling till moralpanik eller stämpling, men vilka däremot funnit evidens för att medieeffekter förekommer på ett flertal områden och således utgör något som bör tas på allvar i termer av dess potentiella påverkanskraft.

Inledningsvis presenteras ett antal studier kopplade till media och moralpanik för att slutligen följas av forskning vilken genererat fynd vad beträffar

mediakonsumtion och dess betydelse även för andra utfall.

Boda och Szabó (2011) genomförde 2011 en studie vilken ämnade reda ut medias effekter vad gäller synen på brott och rättssystemet i Ungern. Utgångspunkten för studien grundade sig i Paul Lazarfeldts tvåstegsmodell om att exponering inför berättelser om brott kan relateras till rädslan att själv utsättas för brott. Resultatet löd att individer vilka exponeras inför medier som framhäver brottslighet i större utsträckning upplevde sig leva i ett våldsamt samhälle (Boda & Szabó, 2011). Liknande resultat har återfunnits i upprepade studier (Boda & Szabó, 2011; Sotirovic, 2001; Ruigrok, Van Atteveldt, Gagestein & Jacobi, 2017; Lowry, Tarn Ching & Leitner, 2003). Vidare visade det sig att respondenterna främst

konsumerade media i underhållningssyfte snarare än som källa till information (Boda & Szabó, 2011). Orsaken tycktes ligga i att respondenterna upplevde avsaknad av tillit till massmedia och ställde sig kritiskt inställda till journalisters kompetens. Ytterligare en observation i studien var att respondenterna upplevde ett begränsat förtroende inför polisen trots att majoriteten levt ett liv utan

poliskontakter, ett resultat vilket menades kunna härledas till medieeffekter (Boda och Szabó, 2011). Forskarna fann stöd för att media besitter en enorm

manipulationskraft och makt vad beträffar att påverka den konsumerande publikens uppfattningar, något även Ester Pollack argumenterat för i samband med sina studier av medieeffekter (Boda & Szabó, 2011; Pollack, 2001). Sotirovic (2001) har i samband med en studie av medieexponering och dess påverkan på kognitiva funktioner funnit liknande resultat men ur en annan

synvinkel. Sotirovic (2001) menade mot bakgrund av sina resultat att massmedias konstruering av nyheter aktiverar den del av hjärnan vilken är kapabel till att agera affektivt, exempelvis genom (moral)panik, snarare än komplext. I detta fynd menas även även den bristande tilltron till journalistkårens kompetens grunda sig. Respondenterna i både Boda och Szabó (2011) och Sotirovic (2001) ovan nämnda studier menade att massmedierna inte hade nämnvärd effekt på de själva med undantag för de fall då medieämnet utgjordes av ett vars uppfattning de delade. Störst attitydpåverkan hade kommunikation med vänner och bekanta, även om mediala bilder av den sociala verkligheten också påverkar individers uppfattning av sociala problem och hanteringen av dito (Sotirovic, 2001; Boda & Szabó, 2011). Generellt ansåg respondenterna att medierna påverkade samhällsordningen och att de besitter en manipulerande förmåga samtidigt som de själva inte ansåg sig vara föremål för manipulation. Detta kan förklaras genom Sotirovics resultat, nämligen det observerade sambandet mellan medieeffekter och psykologiska processer och att medier har en tendens att påverka hjärnan på ett plan på vilket

kritisk analys av innehållet uteblir. Sotirovic (2001) menar att det kan härledas till hjärnans informationshantering och att medieinnehåll förenklas till en nivå vilken är lätthanterlig för konsumenten att ta in. Detta kan liknas vid de resultat som Felipe Estrada fann i en studie om brottstrender och medieövervakning från 2001 (Estrada, 2001). En slutsats Estrada (2001) drog av sin undersökning var att medias rapportering av ungdomsbrottslighet påverkade konsumenternas känsloliv i termer av i vilket ljus gärningsmännen betraktades. Medierapporteringen

resulterade i att bilden av förövarna övergick från en sympatisk i vilken dessa betraktades som offer för olyckliga livsomständigheter till att ungdomarna betraktades som oberäkneliga, kallblodiga brottslingar vilka utgjorde en allmän samhällsfara (Estrada, 2001). En bild vilken saknade verklighetsförankring enligt Estradas mening (a.a.). Vidare argumenterade Estrada (2001) utifrån sitt

konstruktivistiska perspektiv i sammanhanget att konstruktionen av hur sociala problem porträtteras och upprätthålls genom olika faktorer är vad som främst bör analyseras, snarare än faktisk utveckling av ett givet problem. Det vill säga genom att fokusera på den givna retoriken med hänsyn till kontexten.

Kopplat till uppfattning av kriminalitet som samhällsproblem har respondenter vid ett flertal studier statistiken till trots varit av uppfattningen att kriminalitet och då särskilt våldsbrottslighet utgjort ett omfattande samhällsproblem, trots att

våldsbrottsligheten generellt sjunkit de senaste decennierna (Boda & Szabó, 2011; Ruigrok, Van Atteveldt, Gagestein & Jacobi, 2017; Sotirovic, 2001; Lowry, Tarn Ching & Leitner, 2003). Ett resultat vilket kan kopplas till dessa fynd utgörs exempelvis av Ester Pollacks (2011) vad beträffar medias benägenhet att överdriva bilden av ett givet brott för att få det att framstå som mer

förekommande än det i själva verket är. Pollack belyser även kopplingen mellan etnicitet och brott i relation till medieframställningar mot bakgrund av att brott begångna av invandrare tenderar att figurera mer i nyheterna (Pollack, 2011). Mot bakgrund av ovan nämnda fynd belyser Pollack (2001) problematiken med att de mest exploaterade brotten i nyhetsmedia sällan utgörs av den brottstyp vilken i verkligheten är överrepresenterad i samhället. Detta kan tolkas utgöra en negativ effekt på konsumentens verklighetsuppfattning. Vidare kopplat till

offentliggörandet av enskilda individers avvikande handlingar så fann Bernburg (2013) evidens för att det kan ha försvårande effekter i framtiden för individer vilka tidigare figurerat i media, och då framförallt för etniska minoriteter. Detta mot bakgrund av den informella stämpel individer och även geografiska områden tillskrivs genom publicitet (Bernburg, 2013).

En respondent och journalist som deltog i en studie av Ruigrok m.fl. (2017) i vilken medieframställningar av ungdomsbrottslighet studerades betonades ungdomsbrottslighet som ett negativt fenomen och att belysning av negativa nyheter genererar mer publicitet. I ett flertal studier är forskarna överens om att oberoende faktisk kriminalitet förekommer upplevd otrygghet i samhället vilken individer söker bekräftelse för och får bekräftad via massmedia (Ruigrok m.fl., 2017; Boda & Szabó, 2011; Sotirovic, 2001; Lowry m.fl., 2003). För att belysa problemet ytterligare fann Estrada (2001) att det givna fallet blev ett faktiskt problem först när det identifierats som detta i andra sociala kontexter, så som i nyhetstidningar. Estrada (2001) hänvisar till en studie genomförd i en svensk skola där ungdomsbrottslighet uppdagades som ett problem först när det blev satt på agendan, oberoende av mängden faktiska begångna brott. Återigen

observerades resultat av mediernas betydelse i uppmärksammandet av socialt konstruerade problem.

För att vidare belysa medias påverkanskraft, dock ur en positiv synvinkel, fann Estrada (2001) att rapportering av brottslighet även påverkar

anmälningsbenägenheten hos konsumenterna. Något som tolkades utgöra en bidragande faktor till den uppåtgående trend vilken statistiskt i Europa kunnat observeras gällande ungdomsbrottslighet under senare delen av 1900-talet (a.a.). En studie av särskilt intresse för denna uppsats genomfördes 2013 i Italien. Marcello Maneri genomförde en studie baserat på en kritisk diskursanalys vilken analyserat tre stora nyhetstidningar i Italien med moralpanik-konceptet som teoretisk utgångspunkt (Marcello Maneri, 2013). Av primärt intresse var för studien utformandet av rubriker och innehåll med högt nyhetsvärde vilket menades forcera samhället till skrämsel och moralpanik (a.a.).

En utgångspunkt i Maneri (2013)studie var att händelser vilka presenteras i nyhetstidningar tenderar att framställas som färska vilket inte alltid är

sanningsenligt då det förekommer att gamla händelser rapporteras om under en längre tid, i en serie som Maneri (2013) benämner det. Rapportering av sådant slag porträtterar problemet som ett återkommande snarare än en

engångsföreteelse. Maneri (2013) konstaterade genom sin analys att incidenter tenderar att målas upp som större och mer betydelsefulla än vad de egentligen är. En infallsvinkel kopplat till moralpanik är kontexten, alltså var en händelse ägt rum. Att rama in en specifik händelse och senare addera teman vilka passar in för stunden fann Maneri (2013) vara ett vanligt förekommande fenomen i nyheterna. Likaså omformulering av rubriker vilka i samband med tenderade att förflytta problemet från ett till ett annat. Maneri (2013) exemplifierar hur en tidning initialt formulerade sig om en våldtäkt på stranden i Rivera för att sedan omformulera rubriken efter att en politiker uttalat sig om händelsen. Ny rubriksättning blev ”våldtäkt av invandrare”. Ett tydligt exempel på hur problemet förflyttats från våldtäkten till en fråga om invandrare. Maneri (2013) hävdar att det är ett steg i moralpanik-konceptet då publiken som tar del av problemet exponeras inför text vilken av olika anledningar förvrängs.

Ytterligare en infallsvinkel vad beträffar moralpanik är huruvida auktoriteter som exempelvis politiker eller poliser uttalar sig i nyheten och hur det kan påverka utfallet. Politiker tenderar att tolka händelser annorlunda vilket kan leda till att en engångsföreteelse växer till ett socialt problem som ursprungligen inte

nödvändigtvis skulle behövt få så mycket publicitet (Maneri, 2013; Boda & Szabó, 2011). Vad beträffar moralpanik-utbrottens utrymme i media menar Maneri (2013) att paniken når sitt slut vid den punkt då journalisterna inser att publiken är mättad och händelsen tappar sitt nyhetsvärde.

Maneri (2013) betonar slutligen att inte alla brottsnyheter resulterar i utbrott av moralpanik och betonar att det krävs en försiktighet kring att uttala sig om faktisk moralpanik, då hot gentemot moralisk konsensus behöver föreligga.

Mot bakgrund av ovanstående studier framgår att det inom forskningen finns en konsensus vad beträffar medieeffekter och att media är ett organ vilket kan underblåsa moralpanik och likaså påverkar människors världsbild. Marcello Maneris (2013) studie knyter ihop säcken för att belysa risker med medial retorik kopplat till moralpanik. Vidare forskning angående medias påverkanskraft i termer av medieeffekter har funnit evidens för hur medieexponering påverkar allt

ifrån individers attityder gentemot polisen, hur en röstar i valet till hur exponering inför reklam påverkar matvanor (Barrera, Guriev, Emeric & Zhuravskaya, 2018; Harris, Bargh & Bownell, 2009; Intravia, Wolff & Piquero, 2018).

Det förekommer övertygande evidens vilken talar för kopplingar mellan individers kunskap om och inställning till brottslighet och mediekonsumtion (Intravia m.fl, 2018). Intravia m.fl. (2018) genomförde en studie vilken explicit studerade sambandet mellan mediekonsumtion och inställning till polisen och fann evidens för att inställningen till polismakten var avhängig den enskildes mediekonsumtion och då särskilt kopplat till nyhetskälla. Ett negativt samband observerades mellan konsumtion av digitala nyheter och inställning till

rättssystemet, medan positivt samband observerades mellan konsumtion av nyheter på sociala medier och inställning till rättssystemet. Författarna betonade på förekommen anledning vikten av att även studera nya mediekanaler som exempelvis sociala medier (Intravia m.fl., 2018). Ett resultat av särskilt intresse för denna uppsats var att traditionell nyhetsmedia hade en positiv påverkan på respondentens inställning till polisiär legitimitet i de fall individen själv saknade erfarenhet av kontakt med rättvisan (a.a.).

Vidare tidigare forskning av relevans kopplad till uppsatsens syfte utgörs av den svenska kriminologen Amir Rostamis (2013) studie av svenska gängkulturen. Rostami (2013) problematiserar i enlighet med Intravia m.fl., (2018) bland annat i sin studie att samhällets kunskap om organiserad brottslighet främst är avhängig den mediala diskursen. Detta problematiseras i termer av att massmedia även utgör den drivande kraften i att måla upp den hotbild den organiserade

brottsligheten menas utgöra, således även det organ vilket på föregående vis kan skapa moralpanik (Rostami, 2013). I studien belyses att kriminella individer i allmänhet och kriminella gäng i synnerhet i verkligheten mycket sällan motsvarar den mediala bild vilken traditionellt målas upp av dessa mot bakgrund av varför hotbilder och rädsla tenderar grunda sig på vilseledande budskap (a.a.). Ett argument vilket ligger i linje med Boda & Szabó (2011) vad beträffar fyndet att omfattande exponering inför våldsamt nyhetsmedieinnehåll bidrar till upplevelsen av att leva i ett otryggt samhälle.

Vidare evidens för medieeffekter om än på andra än det kriminaljournalistiska området återfinns såväl i Barrera m.fl. (2018) studie av fake news i samband med det franska presidentvalet 2017, som i Harris m.fl. (2009) studie av

konsumtionsmönster i samband med matrelaterad reklam. Barrera m.fl. (2018) studie fann genom studiet av falska uttalanden evidens för att respondenternas inställning till traditionell media påverkades negativt efter att ha exponerats inför fake news. En vidare konsekvens av det skadade förtroendet utgjorde av att respondenternas förmåga att skilja mellan tillförlitliga och icke-tillförlitliga nyheter påverkades negativt (Barrera m.fl., 2018). Vad beträffar Harris m.fl. (2009) studie av sambandet mellan exponering inför matrelaterad reklam och respondentens ätande återfanns även där övertygande evidens för medieeffekter. Författarna belyser mot bakgrund av resultatet vikten av ett kritiskt

förhållningssätt gentemot mediebudskap vilka når människor på ett omedvetet plan mot bakgrund av studiens resultat vilket fann starkt samband mellan

exponering inför matrelaterad reklam och respondentens ätande (Harris, Bargh & Bownell, 2009). Ett resultat vilket är samstämmigt med Sotirovics (2001) resultat beträffande massmedias förmåga att påverka konsumenten på ett omedvetet plan.

Mot bakgrund av forskningsläget tyder allt på att massmedia tenderar influera dess konsumenter på en rad områden varför det är av största relevans att kritiskt granska medieinnehåll.

2.1 Syfte

Uppsatsens övergripande syfte är att studera den mediala retorik vilken omger skjutningarna i Malmö och vilka risker den kan medföra mot bakgrund av medieeffekter kopplat till moralpanik och stämpling.

2.2 Frågeställning

De frågeställningar som uppsatsen avser att besvara är:

• Vilken problembild ger media av skjutningarna som sker i Malmö? • Vilka negativa risker medför retoriken i artiklarna kring skjutningarna i

Malmö?

2.3 Avgränsningar

Uppsatsen avgränsar sig till att diskutera risker och inte faktiska effekter av den massmediala rapporteringen vilken beträffar skjutningarna i Malmö genom en kritisk diskursanalys av tidningsartiklar. Risker avser i detta fall risker kopplade till stämpling och moralpanik. Inkluderingskriterierna för de tidningsartiklar vilka ligger till grund för uppsatsens resultat och analys är att de ska handla om

skjutningarna i Malmö. De är publicerade 2018 och är tryckt press i form av dags-och kvällstidningar med digital åtkomst. Artiklar vilka inkluderats innehåller en rubriksättning vilken präglas av dramatisk retorik. Vi har explicit gått efter rubriker då det är den för konsumenten vanligast tillgängliga informationen vad beträffar digitala tidningsupplagor. I vissa fall är artiklar i fulltext endast

tillgängliga för prenumeranten, varför rubriksättning blir särskilt intressant då det utgör den enda information vilken är tillgänglig för alla.

2.4 Definition av massmedia

Massmedia som begrepp avser alla aktörer på den informationsförmedlande arenan vilka tillhandahåller såväl information som underhållning till en storskalig publik (Loseke, 2008). Det är därför relevant att betona begreppets mångfald och identifiera på vilka sätt medierna fungerar som konstruktörer av sociala problem mot bakgrund av hur nyheter konstrueras. För den stora publiken är ofta

uppfattningen om och förståelsen för ett visst socialt problem direkt avhängig i vilken utsträckning det givna problemet uppmärksammats i nyhetsmedia. Den massmediala nyhetsmedian kan därför betraktas i ljuset av att vara många människors främsta informationskälla och således också grund för

opinionsbildning (a.a.).

Den media av intresse för uppsatsen utgörs som ovan nämnt av tryckt press vilken förekommer i digital upplaga. Tidningsartiklarna analyseras sedan med hjälp av

kritisk diskursanalys som metod genom analys av diskurs som text för att utröna vilka diskurser som förekommer kring skjutningarna i Malmö.

3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Följande avsnitt ämnar redogöra för uppsatsens teoretiska ramverk. Inledningsvis presenteras stämplingsteorin följt av moralpanik-konceptet. Slutligen redogörs diskurs som teori samt den kritiska diskursanalysen som teoretisk utgångspunkt. 3.1 Stämplingsteorin

För stämplingsteoretikerna gäller ett gemensamt antagande nämligen att samhället genom stämplandet av individer snarare än att bekämpa göder brottslighet

(Sarnecki, 2014). Detta antas vara konsekvensen av att individer identifierar sig med och internaliserar den kriminella stämpel och identitet samhället tillskriver dem. Stämplingsteorins grundantagande är att brott utgör socialt konstruerade fenomen vilka ser olika ut över tid och rum. Utgångspunkten är vidare att vem som helst kan bli stämplad som kriminell. Howard Becker, även känd som stämplingsteorins grundare och författare till boken Utanför (2006), hävdar likt Lilly m.fl. (2018) att individer inte stämplas vare sig på grund av individuella egenskaper eller utifrån det kriminella beteendet. Kriminalitet menas snarare definieras och konstrueras av samhället (Becker, 2006).

Lilly m.fl. (2018) betonar att utseende och härkomst utgör viktiga faktorer i stämplingen, men menar likt Becker (2006) att individens fysiska attribut och utövade beteenden är av sekundär betydelse. Lilly m.fl. (2018) talar istället om sociala reaktioner från civilsamhället och statliga tjänstemän. Dessa sociala reaktioner i termer av stämplandet av avvikare får vidare konsekvenser (Becker, 2006; Lilly m.fl., 2018). Viktiga begrepp i sammanhanget vilka lyfts av både Lilly m.fl. (2018) och Becker (2006) är självuppfyllande profetia eller spegel-jag. Dessa begrepp avser beskriva hur en falsk definition av ett beteende eller situation tillslut provocerar fram ett beteende i enlighet med densamma. Något som

sedermera leder till att den tidigare osanna definitionen av den utpekades beteende blir till verklighet. Under denna process mister den stämplade individen inte sällan konventionella relationer, vilket kompenseras för genom att söka sig till och etablera kontakt med andra stämplade avvikande individer. Utifrån ovanstående process beskrivs stämpling och stigmatisering vara ett av de mest kraftfulla verktygen för att individer såväl ska hamna i kriminalitet som upprätthålla en kriminell karriär (Becker, 2006; Lilly m.fl., 2018; Sarnecki, 2014).

Stigma utgör ett socialpsykologiskt fenomen vilket Becker definierar som något ovanligt och avvikande. Becker (2006) menar att samhället är uppdelat i grupper inom vilka sociala regler konstrueras. Genom befintliga regler skapas således även möjlighet till överträdelse. Individer vilka överträder regler betraktas i ljuset av att vara avvikare. Stämplingsteorin fokuserar inte på den enskilda avvikelsen eller individrelaterade faktorer, snarare på hur samhället reagerar på dessa avvikelser vilket är socialt konstruerat och föränderligt över tid. Det krävs en reaktion från omgivningen för att ett givet beteende ska betraktas som avvikande. Stämplingen sedan är avhängig den grad av uppmärksamhet ett visst beteende

tillägnas. Några exempel på studier vilka belyser och testar detta presenteras nedan.

Till att börja med presenteras en studie genomförd i Rochester i New York på ungdomar i sjunde och åttonde klass (Bernburg m.fl., 2006). Studiens syfte var att undersöka kortsiktiga effekter av formell kriminell stämpling och genomfördes med hjälp av data från en longitudinell studie kombinerat med paneldata från studien RYDS. Hypotesen löd att formella samhällsreaktioner på avvikande beteenden orsakar ytterligare avvikande beteenden. Vidare prövades även i vilken utsträckning antisociala ungdomar tenderade att vara involverade i grupp med antisociala kamrater och dess påverkan på fortsatt avvikande beteende (a.a.). Bernburg m.fl. (2006) argumenterade för att befintlig forskning inom

stämplingsteorin inte på ett fullgott sätt kunde redogöra för huruvida en kriminell stämpel direkt kunde leda till fortsatt avvikande beteende. Bernburg m.fl. (2006) menar dock likt Becker (2006) att en stämpel likväl kunde skapa ett bättre rykte för en kriminell ungdom i en grupp eller ett samhälle i samband med

offentliggörandet av en omoralisk handling. Offentliggörandet menas således kunna påverka den unges framtida status i termer av att stämplingen befäster den kriminella identiteten (Bernburg & Krohn, 2003; Liberman m.fl., 2014; Sweeten, 2006; Kirk & Sampson, 2013). I studien av Bernburg m.fl. (2006) framkom även att relationer mellan prosociala och antisociala individer förekom i begränsad utsträckning. Bernburg m.fl. (2006) menade att det grundade sig i rädsla för att göra avsteg ur den egna gruppen. Vidare argument löd att antisociala unga främst tyr sig till varandra för att undvika interaktion med prosociala ungdomar då detta kan skapa obekväma situationer i vilka avvikande beteenden fördöms (a.a.). Homofilitetsprincipen är ett begrepp vilket beskriver ovanstående resonemang, nämligen att individer tenderar att ty sig till likasinnade. Det förekommer visst empiriskt stöd för att umgänge i antisociala grupper är en mellanliggande process mellan den formella stämpeln och ytterligare brottslighet. Det finns vidare stöd för att tidiga formella ingripanden i ungdomsbrottslighet har positiv effekt på en fortsatt kriminell karriär såväl som avhopp från skola och dess negativa konsekvenser i form av engagemang i brottslighet (Bernburg & Krohn, 2003; Liberman m.fl., 2014; Sweeten, 2006; Kirk & Sampson, 2013).Föräldrars attityder gentemot ungdomarna betraktas i ljuset av att vara en informell stämpel vilken också kan få betydelse för det framtida beteendet (Bernburg m.fl., 2006). Bernburg m.fl. (2006) fick i studien stöd för hypotesen att tidigt formellt

ingripande i form av polis påverkar senare deltagande i avvikande grupper positivt, till skillnad från individer vilka inte blivit ställda inför rätta samt vilka i lägre utsträckning umgicks i antisociala grupper. Då stämplingsteorin menar att deltagande i antisociala grupper inte är en nödvändighet för att stämpling ska ha effekt på efterföljande brottslighet testades även detta, hypotesen kunde dock inte stärkas. Resultatet löd att inget direkt orsakssamband mellan en kriminell stämpel och efterföljande brottslighet kunde observeras. Dock betonades en viss

sannolikhet vad beträffar att ungdomar begår fler brott efter att en gång ha ställts inför rätta. Hypotesen vilken beträffade processen i vilken stämpling leder till umgänge i antisociala grupper vilket sedermera leder till vidare kriminalitet kunde stärkas. Bernburg m.fl. (2006) var i samband med studien överens om att mer forskning om stämplingsteorin krävs, men att det finns stöd för att teorin inte bör förkastas (Bernburg & Krohn, 2003; Liberman m.fl., 2014; Sweeten, 2006; Kirk & Sampson, 2013).

Vidare forskning vad beträffar samspelseffekter av interaktion med rättsväsendet och en fortsatt avvikarkarriär har funnit starkt stöd för att stämplingsteorin inte bör förkastas (McAra & McVie, 2012). Mc Ara & Mc Vie (2012) fann genom en longitudinell studie genomförd på 4300 ungdomar i Edinburgh med start från 13 års ålder att tidiga formella och informella bestraffningar och regleringar av unga ofta utgjorde en stark prediktor för fortsatt och förvärrat avvikande beteende jämfört med de individer vilka inte varit föremål för dito. Ett resultat vilket kan tolkas samstämmigt med Bernburg m.fl. (2006) resultat vad beträffar

myndighetskontakters betydelse för framtida avvikelser. Den formella sociala kontrollen utgjordes McAra & McVies (2012) studie av kontakter med rättsväsendet och socialtjänst medan den informella kontrollen kopplades till konsekvenser av att inte följa beteendekodex inom familjen och kamratgruppen. Studiens centrala slutsats löd att vid fall då en individ stämplas som avvikare genom att informell och formell social kontroll utövats över denne riskerade beteendet att förvärras mot bakgrund av en internalisering av den tillskrivna identiteten som sätt att hantera situationen (McAra & McVie, 2012). Vidare har liknande resultat funnits i andra studier nämligen att avvikarstämpelns betydelse för individens självbild och framtida avvikarbeteende kan få stor betydelse vid fall då stämplingen sker under individens tonår och därmed en kritisk

utvecklingsperiod (Bernburg, Krohn & Rivera, 2006). 3.2 Moralpanik

Moralpanik är ett begrepp vilket introducerades av sociologen Stanley Cohen år 1972 i samband med hans studie av medieframställningar av grupper med avvikande beteenden (Cohen, 2011). Genom sitt arbete och studie av moralpanik har Cohen sedermera gjort ett betydande avtryck för studiet av medieeffekter (Cohen, 2011; David, Rohloff, Petley & Hughes 2011; Garland, 2008; Goode & Ben-Yehuda, 1994). Cohen menar att moralpanik utgörs av samhälleliga

reaktioner på sociala problem vilka är överdrivna vid jämförande med andra problembilder. Reaktionen på det givna problemet menas även ta överdrivna proportioner vid jämförande med reliabla och valida data över samma problem men utgör ett fenomen vilket alla samhällen drabbas av då och då (Cohen, 2011).

Centralt för episoder av moralpanik är upplevelsen av att den samhälleliga moraliska konsensusen och det konventionella samhället är hotat av vad som anses vara ett avvikande beteende (Cohen, 2011). Hotet kan vara faktiskt eller med medias hjälp överdrivet och fabricerat. Cohens teoretiserande om moralpanik är således tätt förknippad med stämplingsteorin då fokus ligger vid hur gruppen vilken identifierats som hot stämplas och pekas ut. Termen avvikande beteende problematiseras mot bakgrund av att avvikande beteenden utgörs av sociala konstruktioner, och av vidare intresse för teorin är de förmedlande aktörernas roll i stämplingen vilka i detta fall utgörs av massmedia i samspel med samhällets makthavare och moralentreprenörer (a.a.). Mot bakgrund av massmedias agendasättande funktion spelar dessa en nyckelroll vid underblåsande av moralpanik genom hur sociala problem porträtteras och förmedlas. Experter, journalister och politiker får genom massmedierna komma till tals och de utpekade individerna porträtteras ofta på ett sätt vilket befäster och reproducerar befintliga stereotypa föreställningar om gruppen. Vad det belysta problemet är av för karaktär i termer av dess allvarlighet, hur länge det består i strålkastarljuset samt vad för långtgående konsekvenser det får varierar enligt teorin (a.a.).

Goode & Ben-Yehuda har definierat fem kriterier att definiera moralpanik efter (Goode & Ben-Yehuda, 1994). Kriterierna för fenomenet menas utgöras av oro, fientlighet, konsensus, att reaktionen är oproportionerlig och att reaktionen är flyktig i sin karaktär. Det första kriteriet oro menas manifesteras genom en förhöjd samhällelig oro gentemot gruppen och beteendet i fråga. Kriteriet kan konkret observeras genom en ökad medial uppmärksamhet eller krav på handling genom nya lagförslag och opinionsundersökningar (a.a.). Fientlighet sedan manifesteras genom skapandet av en vi-och-dem-polarisering mellan den

utpekade gruppen och resten av samhället mot bakgrund av det hot och moraliska avvikelse gruppen representerar. Det tredje kriteriet vilket utgörs av konsensus åsyftar att det måste finnas en viss grad av samhällelig konsensus i fördömandet av gruppen och beteendet i fråga. Vad beträffar det fjärde kriteriet nämligen att reaktionen bör kunna betraktas som oproportionerlig menas fyra underkriterier kunna bedöma frågan. I vilka termer problemet beskrivs i relation till dess verkliga omfattning, mot bakgrund av när detta överdrivs, menas kriteriet för disproportionerligt mötas (a.a.). Vid fall då hotet mot bakgrund av reella fakta är icke-existerande möts också kriteriet för disproportion. Detta även vid de fall då problemet plötsligt blir belyst även om dess allvarlighet eller existens inte är plötsligt uppkommen. Slutligen menas huruvida problemet jämfört med andra relevanta samhällsproblem får mer medial uppmärksamhet även om dess karaktär i termer av skadlighet är likartat utgöra tecken på disproportion (a.a.). Det femte kriteriet för moralpanik nämligen flyktighet avser beskriva att moralpanik utgörs av ett fenomen vilket plötsligt uppstår för att sedan försvinna. Goode & Ben-Yehuda (1994) förtydligar att det inte innebär att problemet är av plötslig

karaktär, snarare att det hamnar i strålkastarljuset under plötsliga omständigheter och att det paniska utbrottet sällan blir långvarigt. Med det sagt innebär det inte att utbrott av moralpanik inte får konsekvenser, utan att dessa kan generera både institutionella och kulturella arv (a.a.). Något Cohen också betonar (2011).

Synen på moralpanik i termer av huruvida de regisseras av makteliten för ett upprätthållande av rådande samhällsordning genom att med hjälp av massmedia taktiskt belysa utvalda problem, alternativt utgör resultatet av samhällelig oro på gräsrotsnivå råder det inom forskarvärlden delade meningar om (Cohen, 2011; Garland, 2008; Goode & Ben-Yehuda 1994, David m.fl., 2011). Centralt är dock medvetenheten om att utbrotten får konsekvenser. De mest kritiska

kriminologerna på vänsterflanken motsätter sig att moralpaniker skulle kunna vara något annat än resultatet av samspelet mellan olika maktorgan för att bibehålla den samhällsordning de själva förespråkar (David m.fl., 2011). Samtidigt som kriminologer vilka har ett mer pluralistiskt synsätt på konceptet menar att utbrott av moralpanik både kan understödja såväl som utmana rådande samhällsordning och styrning. Detta exempelvis genom gräsrotsrörelsers förmåga att nå ut på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Cohen själv har på senare år slutit sig till resonemanget att det kan finnas godartade utbrott av moralpanik vid de fall då makten blir utmanad på goda grunder, exempelvis genom hur den feministiska diskursen tagit plats (a.a.).

I termer av vilka risker moralpanik och överdriven medieuppmärksamhet kan innebära för den utpekade och stämplade gruppen i fråga förblir det oemotsagt (Cohen, 2011; Garland, 2008). Det är vidare de risker denna uppsats avser belysa. Cohen menar att med publicitet medföljer risk för att det uppmärksammade beteendet förstärks genom stämplingsprocessen (Cohen, 2011; Garland, 2008).

Med det sagt innebär inte stämplingen av en grupp eller ett beteende som avvikande per automatik att den utpekade individen accepterar den tillskrivna rollen, däremot föreligger risk för att denne gör det och att beteendet förstärks. En risk vilken i litteraturen kallas deviancy amplification och vilken alltså utgör resultatet av interaktionen mellan samhällsreaktionen och den utpekade gruppens beteenden (a.a.). Som svar på samhällets fördömande och moraliserande riskerar följden att bli förstärkta avvikelser som försvar alternativt anpassning till den reaktion som uppstått. Vad beträffar medias roll i skapandet av moralpanik är den mediala retoriken central (Cohen, 2011). Händelser förvrängs och överdrivs, det förmedlas prediktioner vad beträffar att händelseförlopp oundvikligen kommer inträffa igen och stereotyper reproduceras genom symboler i språkbruket. Mot denna bakgrund betonas vikten av att granska media med kritisk blick (a.a.). Kritik vilken framförts gentemot teorin har bland annat rört att det är en

definitionsfråga huruvida samhällsreaktioner kan betraktas som oproportionerliga eller ej (Garland, 2008). Det finns kritiker vilka menar att utdömandet av en samhällsreaktion som oproportionerlig beror på forskarens egen subjektiva uppfattning om problemet i fråga vilket är problematiskt. Den moraliska aspekten i konceptet har ifrågasatts på samma sätt, nämligen att utdömandet av att andra drabbats av moralpanik även kan utgöra tecken på forskarens illvillighet att anta den andra gruppens moraliska ståndpunkt (a.a.). Vidare har konceptet i sin helhet ibland ifrågasatts ur ett etiskt perspektiv, nämligen vid de fall då

samhällsreaktioner uppfyllt kriterier för moralpanik men inte blivit attribuerade som sådana ens av konceptets förespråkare. David Garland (2008) exemplifierar efterspelet av 9/11 som en sådan episod. En reaktion vilken innebar massiva konsekvenser inte minst för muslimer samt uppvisade alla kriterier för moralpanik men inte betitlades som sådan förrän många år efter (Garland, 2008).

3.3 Diskurs som teori

Mot bakgrund av uppsatsens konstruktivistiska utgångspunkt lämpar sig val av diskurs som teori och metod väl (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Det saknas en tydlig avgränsning vad gäller diskurs som teori och diskurs som metod då dessa tenderar att flyta samman. En generell definition för diskurs som begrepp är att det är ett bestämt sätt att tala och förstå världen. Det centrala i såväl teori som i metod är dess avsikt att studera text och språkanvändning i olika kontexter som verktyg för social förändring (a.a.).

Vid reflektion över begreppet diskurs rymmer det oftast en idé om att språket är strukturerat i mönster utefter vilka vi agerar i olika sociala sammanhang

(Bergström & Boréus, 2005; Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Vid genomförandet av en diskursanalys är därför syftet att identifiera

betydelsefixeringar vilka konventionaliserats till sanningar. Diskursteorins föregångsmän Ernesto Laclau och Chantal Mouffe postmarxistiska perspektiv på samhällsordningen utgjordes av att allting är spunnet ur diskurser, således utgör även det sociala fältet ett resultat av diskursiva processer (a.a.). Diskurser i samhället betraktas därför aldrig i ljuset av att fixerade utan tvärtom som resultat av olika intressekonflikter i vilka det segrande perspektivet styr rådande diskurs vid var givet tillfälle. Teorin förhåller sig således både till språket och det sociala fältet (a.a.).

Språket är enligt den diskursiva vetenskaps- och samhällsteorin inte att betrakta som ett neutralt kommunikationsinstrument. Diskursanalysens syn på språket och dess användning omfattar snarare motsatsen, då utgångspunkten är att språket inte kan representera en given verklighet. Språket konstruerar den sociala verkligheten och betraktas som produktivt och meningsskapande (Bergström & Boréus, 2005). Språket formas i en social kontext och anses vara en social aktivitet mot bakgrund av att sociala fenomen såsom identiteter och relationer formas till följd av språket och språket tillskrivs därför i teorin ha formande förmåga (Fairclough, 1995). I enlighet med det konstruktivistiska synsättet utgör språket en nödvändig grund för vad individer tänker och gör. Connolly (1983) menar att det är språket vilket skapar den verklighet människor uppfattar. Ett ting eller en diskurs kan ha olika betydelser eller innebörd beroende på i vilken kontext den förekommer (Connolly, 1983). Det konstruktivistiska synsättet betonar således språkets konstruerande funktion (a.a.). Perspektivet motsätter sig möjligheten att objektivt studera

människor och mänskliga relationer med hjälp av ett neutralt språk (Bergström & Boréus, 2005). Det råder likheter mellan den kritiska diskursanalysen och det marxistiska synsättet vad gäller upprätthållandet av maktstrukturer. Norman Fairclough, en av den kritiska diskursanalysens förespråkare, menar att en diskurs fyller tre funktioner (a.a.). Dessa tre funktioner utgörs av att diskursen har en innehållslig dimension, diskursen bidrar till att relationer etableras mellan grupper och har därför en relationell funktion samt att den konstruerar olika identiteter. 3.4 Kritisk diskursanalys

Diskursiva analyser innefattas av ett flertal inriktningar och den kritiska diskursanalysen bör betraktas i ljuset av att vara en självständig inriktning (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Kritisk diskursanalys är vidare den inriktning vilken ligger till grund för uppsatsens analysarbete. Kritisk

diskursanalys kallas även CDA (critical discourse analysis). Det förekommer som ovan nämnt ingen tydlig avgränsning vad gäller kritisk diskurs som teori och som metod då dessa två är sammanflätade. Kritisk diskursanalys används för att teoretiskt problematisera och empiriskt studera diskursiv praktik, social och kulturell utveckling samt relationerna mellan dessa i olika sociala kontexter. Norman Fairclough är en framträdande diskursteoretiker inom den kritiska inriktningen och vilken betraktar diskurser ständigt föränderliga (a.a.). Denna uppsats avser i första hand utgå ifrån Norman Fairclough förhållningssätt vad gäller kritisk diskursanalys.

Till skillnad från andra textanalytiska metoder inkluderar en kritisk diskursanalys även kontexten kring den aktuella diskursen (Bergström & Boréus, 2005). Detta innebär att det inte är språket i sig vilket skapar makt utan att det är den sociala kontext i vilken språket förekommer som genererar makt (a.a.). Den makt Fairclough menar att massmedia har är att den kan påverka såväl sociala relationer, värderingar i samhället, kunskap och identiteter genom språkbruk (Fairclough, 1995). Det finns olika angreppssätt för diskursanalyser och dessa beskriver och representerar olika sätt att förstå och tala om den sociala världen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). De respektive angreppssätten konkurrerar mot varandra för att uppnå hegemoni inom perspektivet, vilken uppnås genom att språket fixeras till att förstås enligt ett givet angreppssätt, dock har dessa

Fairclough beskriver diskursen som ett dialektiskt förhållande då denne menar att diskursen i sig utgör en social praktik, att diskursen utgör vad som konstruerar den sociala världen såväl som att den konstrueras av densamma (Bergström & Boréus, 2005; Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Detta synsätt utgör ett av de fem till antalet gemensamma drag i de angreppssätt vilka betecknar kritisk diskursanalys. Winther Jørgensen och Phillips (2000) menar att det andra gemensamma draget för de kritiska analyserna är att sociala och kulturella strukturer samt processer betraktas ha en lingvistisk-diskursiv karaktär till viss del. Detta innebär att den sociala världen skapas genom konsumtionen och produktionen av text (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Att skapa den sociala världen inkluderar även skapandet av sociala identiteter och relationer. Det tredje gemensamma draget för det kritiska förhållningssättet är att språkbruk skall analyseras empiriskt i den sociala kontexten. Detta innebär användandet av en lingvistisk textanalys på de språkbruk vilka förekommer vid social interaktion (a.a.). Synen på diskursen som ideologisk funktion utgör det fjärde gemensamma draget. Ideologiska effekter belyses och diskuteras mot bakgrund av uppfattningen att diskursiva praktiker bidrar till att konstruera och reproducera ojämlika maktförhållanden. Syftet med kritisk diskursanalys är således att synliggöra den diskursiva praktikens roll i sammanhanget för att kunna bidra till social förändring och därmed ett utjämnande av maktfördelning. Det femte och sista gemensamma draget för kritisk forskning utgörs av att angreppssättet inte är av politiskt neutral karaktär mot bakgrund av dess syfte nämligen social förändring (a.a.).

Fairclough´s ståndpunkt utgörs av synsättet att diskurser bidrar till att förstå den sociala världen, något som skiljer sig från övriga angreppssätt (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Av primärt intresse för kritisk diskursanalys är att analysera diskurser mot bakgrund av vad diskurser kan få för sociala konsekvenser i termer av ideologiska konsekvenser. Ideologi betraktas utgöra de betydelsekonstruktioner vilka gäller vid en given tidpunkt genom att samhället uppnått betydelsekonsensus kring dessa, dessa kan exempelvis utgöras av rådande uppfattningar om

klasstillhörighet (a.a.). Ideologier kan således fylla såväl reproducerande som transformerande funktioner vad beträffar samhällets dominansrelationer.

Diskursiv förändringspotential ligger i när diskursen byter kurs mot bakgrund av att diskursiva element formuleras annorlunda. Även om diskurser enligt det diskursteoretiska perspektivet betraktas vara föränderliga i sin karaktär och ständigt potentiellt utgöra föremål för påverkan genom kreativt språkbruk förekommer begränsningar vad beträffar vilka aktörer som har tillträde till vilka diskurser (a.a.).

Den kritiska diskursanalytikern positionerar sig på den underlägsnas sida och intresserar sig för vilka orsak- och verkanseffekter språkliga praktiker får socialt och kulturellt (Fairclough, 1995). Diskurser menas vara spunna ur strukturer vilka dessa kontinuerligt reproducerar eller förändrar, och är på förekommen anledning både konstituerade och konstituerande (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). På så sätt kopplas diskurser samman med makt och maktordningar i samhället. Kritik vilken framförts mot den kritiska diskursanalysen är bland annat gentemot Fairclough´s angreppssätt vad gäller otydliga riktlinjer och svårigheter att utröna vad som skiljer det diskursiva från det icke-diskursiva. Kritiker menar att det inte på ett tydligt sätt framgår vad som definierar Fairclough´s kritiska förhållningssätt i relation till andra teoretiska utgångspunkter som exempelvis poststrukturalism och postmodernism (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Vidare kritik har varit

att det inte anses finnas tydliga avgränsningar mellan diskursanalys och analys av den sociala praktiken (a.a.). Då denna uppsats avser studera diskurs som text föreligger inga problem vad gäller föregående.

4. MATERIAL, METOD OCH ETISKA

REFLEKTIONER

Följande avsnitt avser att redogöra för uppsatsens material, metod och etiska reflektioner i förhållande till vald metod.

4.1 Material

Det material som använts till denna uppsats är tidningsartiklar vilka hämtats från Mediearkivet Retriever. En del artiklar saknades i PDF format, på förekommen anledning återfinns även länkar till expressen/kvällspostens webbsida i

referenslistan. De sökord som använts för att hitta relevanta artiklar är skjutningar och malmö vilket genererade 469 tidningsartiklar. Då artiklarna som använts ska vara publicerade 2018 har en filtrering gjorts för att endast inkludera artiklar från detta årtal. Efter att ha läst samtliga rubriker valdes 25 artiklar ut baserat på

inkluderingskriterierna (se avsnitt 2.4 avgränsningar). Syftet med denna uppsats är som tidigare nämnt att studera den mediala retoriken vad beträffar skjutningarna i Malmö och vilka risker den kan medföra med hjälp av kritisk diskursanalys. Det har inte gjorts någon avgränsning vad gäller vilken tidning som artiklarna hämtats från då det upptäcktes i ett tidigt skede att retoriken var likvärdig i samtliga nyhetstidningar. Uppsatsen baseras på 25 artiklar eftersom mättnad uppnåtts vid detta antal då ytterligare artiklar inte skulle tillföra ny information eller påverka studiens resultat. Samtliga artiklar presenteras i tabellen nedan. 4.1.1 Urval

Titel Hämtad från Publiceringsdatum Antal

tecken 1. Många barn i rörelse när

20-åring blev skjuten

Sydsvenskan 180411 643 2. Polisen om mordet: En ren avrättning Sydsvenskan 180531 167 3. Skjutningar och narkotikahandel på öppen gata har blivit vardag i Malmö

4. En ond cykel måste brytas. Skotten sargar hela Malmö.

Sydsvenskan 180620 571

5. ”drive by-skjutningar med kalashnikovs och granater - en tidsfråga”

Expressen 180624 645

6. 19-årig man sköts i ryggen - hade skyddsväst på sig

Dagens nyheter

180624 447

7. “Hon flydde från

diktaturen: Sofia ser till att barnbarnet har skottsäker väst - i Malmö”

Kvällsposten 180626 1874

8. Mördarna slog till mitt bland lekande barn

Kvällsposten 180704 1308 9. Sommaren 2018: Fem döda på 17 dagar. Sydsvenskan 180705 1088 10. Gängvåldet till en ny nivå Kvällsposten 180705 465

11. Många söker krisstöd efter senare tidens

skjutningar

Sydsvenskan 180705 307

12. “Ingen verkar bry sig om man blir påkommen”

Kvällsposten 180716 623

13. Kritiken efter sjätte mordet

Kvällsposten 180719 424

14. Man sköts under färd - voltade in i mack

15. “Barnfamiljer i Malmö besköts i lägenhet”

Kvällsposten 180724 584

16. En till sjukhus efter skjutning i Malmö Kvällsposten 180809 348 17. Man i 20-årsåldern dödades i skjutning Kvällsposten 180904 413 18. Skottlossning vid förskola i Malmö Kvällsposten 180925 294

19. Varje år är skottår Skånska dagbladet

181105 177

20. Skyttarna har blivit effektivare. Sydsvenskan 181205 582 21. Gerell om våldet: “läget är allvarligt” Kvällsposten 181213 790 22. KVP-läsarna om våldet: “Hemskt det som händer”

Kvällsposten 181215 576

23. Politiker om våldet:

“Det är bråttom nu” Kvällsposten 181216 719

24. Polisens statistik avslöjar dödliga våldet

Kvällsposten 181218 1216

25. 25-årig man skjuten på Rosengård - sköts i låret.

Kvällsposten 181224 391

4.2 Metod

Det val av metod vilken ligger till grund för uppsatsen nämligen kritisk

diskursanalys explicit är avsedd att nyttjas i syfte att bidra i kampen för skapandet av social förändring (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Förändringspotentialen i metoden ligger i dess syfte vilket beträffar avsikten att genom kritisk analys belysa ojämlika maktförhållanden (a.a.).

Då denna uppsats avser undersöka hur skjutningarna i Malmö porträtteras i svensk media är en kvalitativ metod lämplig att använda sig av. Den kritiska

diskursanalysen utförs i enlighet med Faircloughs tredimensionella modell för ändamålet och i följande avsnitt presenteras denna mer utförligt.

4.2.1 Kritisk diskursanalys

Att genomföra en kritisk diskursanalys innebär ett analyserande och granskande av ordval och metaforer för att bland annat undersöka vilka ord som återkommer och varför dessa ord används (Winther Jørgensen & Phillips, 2000)). Språket betonas som ovan nämnt utgöra en funktion vilken bidrar till att forma

verkligheten och utgör därför inte en objektiv återspegling av vad verkligheten är (a.a.).

Diskursens funktion i samhället är att den konstruerar identiteter, sociala relationer samt kunskaps- och betydelsesystem (a.a.). Två dimensioner är av primär relevans vid analys av diskurser enligt Fairclough´s perspektiv: den första är det givna fallet av språkbruk, även kallat den kommunikativa händelsen. I detta fall utgör tidningsartiklarna den kommunikativa händelsen av intresse. Den andra dimensionen utgörs av diskursordningen. Diskursordningen utgör summan av de olika diskurstyper vilka förekommer inom en social domän eller institution och präglas således av olika genrer och diskurser (a.a.). Genrer utgörs av de olika språkbruk vilka är unika och konstituerande för diverse bestämda sociala

praktiker, exempelvis finns en nyhetsgenre eller reklamgenre. Diskursordningen sedan rymmer diskursiva praktiker inom vilka diskurser och genrer används på bestämda sätt, och ur vilka text och tal såväl produceras som konsumeras och tolkas. En diskursordning kan sägas utgöra ett system vilket utgör både struktur och praktik. Struktur för hur ett visst samtal förs och praktik i termer av hur det tolkas och sedan påverkar i samhället. Medial diskursordning utgör således en egen typ av diskursordning (a.a.). Vidare argumenterar Fairclough för

diskursordningar som tecken på kulturell hegemoni vilket avser att dessa utgör en domän inom vilka dominerande grupper kämpar för att bevara rådande ordning och struktur i termer av ideologi (a.a.).

Vad beträffar studiet av den kommunikativa händelsen är kontinuitet och

förändring av intresse i termer av att en kommunikativ händelse kan vara kreativt eller normativt utformad (Fairclough, 1995). Den normativa kommunikativa händelsen utformas utan nya, kreativa inslag medan den kreativa präglas av nya språkbruk (a.a.). För att studera detta analyseras diskursordning och genrer såväl som relationen till andra diskurser med hjälp av metodens givna verktyg i termer av modalitet, transivitet, intertextualitet och interdiskursivitet (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Dessa verktyg redogörs för mer ingående nedan. Sociala förändringsprocesser utrönas enligt metoden främst genom analysen av interdiskursivitet och intertextualitet och därför studiet av hur nya diskurser utmanar och förändrar befintliga diskursordningar (a.a.).

För analysens genomförande har Fairclough utformat en tredimensionell modell vilken nyttjas vid kritisk diskursanalys (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). De

tre dimensionerna utgörs av en nivå för analys av text, en för analys av diskursiv praktik samt en för analys av social praktik (a.a.). Metoden är särskilt lämpad vid analys av media då media som aktör skapar texter vilka kan säga något om den sociala verkligheten (Bergström & Boréus, 2005).

Vid nyttjandet av den tredimensionella modellen studeras i ett första steg texten och dess formella drag (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). I nästa steg på andra nivån analyseras diskursiv praktik. Den diskursiva praktiken avser analysen av textproduktion och textkonsumtion. Den diskursiva praktiken riktar således in sig på sammankopplingen till andra genrer och diskurser, både vid fall text

produceras och i de fall en text konsumeras (a.a.). Hur en text produceras och konsumeras är således avhängig andra diskurser och genrer och utgör en diskursiv praktik. På tredje nivån analyseras social praktik vilket utgör den sociala

dimension vilken den kommunikativa händelsen är en del av. I den diskursiva praktiken medieras relationen mellan producerad text och social praktik (a.a.).

Figur 1.1 Fairclough´s tredimensionella modell. (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.74)

Av främsta intresse för denna uppsats mot bakgrund av frågeställningen är analys av diskurs som text och därför genomförs analysen på första och andra nivån (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). En analys på den tredje nivån uteblir på förekommen anledning då den förutsätter ett studie även av icke-diskursiva strukturer såväl som av sociala och kulturella förhållanden för att utröna diskursens sociala matris (a.a.).

Vad gäller själva genomförandet studeras vid analys på första dimensionen textens egenskaper mot bakgrund av dess grammatik, metaforer och ordval eller genom tolkandet av interaktionell kontroll (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Interaktionell kontroll avser granskandet av vem som sätter agendan för

diskursen. Begrepp centrala för analysen tillika verktygen för ändamålet utgörs av transivitet och modalitet. Den kommunikativa händelsen vilket i detta fall utgörs av respektive tidningsartikel betraktas i ljuset av att vara en del av den mediala diskursordningen. Med hjälp av verktygen kan innehållet i den kommunikativa händelsen kritiskt granskas. Modalitet avser analysen av hur budskap framförs, på vilka “sätt”. I vilken grad avsändaren står bakom sin text genom att utelämna tecken på att det föreligger skäl att tvivla på innehållet, innehåll presenteras som sanningar. Ett exempel är en rubriksättning som “läget är allvarligt” (a.a.). Den rymmer inga alternativa tolkningar utöver det faktiska budskapet. Vidare exempel kan utgöras av skillnaden mellan att presentera något som att det “kan” utgöra en risk jämfört med påståendet “det utgör” en risk. Vid fall då journalisten varken tillskriver andra innehållet i termer av att exempelvis forskningsresultat

presenteras och denne även formulerar sig i termer vilka framhäver innehållet som absolut sanning har artikeln hög modalitet såväl som hög affinitet. Hög affinitet är när avsändaren instämmer med innehållet (a.a.). Vice versa vid fall då artiklar inte produceras på detta vis och därmed en distans mellan avsändare och budskap framträder. Affinitet studeras därför i samband modalitet. Vilken modalitet som används och med vilken affinitet får sociala, - kulturella och kunskapsrelaterade konsekvenser.

Transivitet sedan avser analysen av hur saker presenteras i termer av hur subjekt och objekt förbinds i en text, av intresse är satskonstruktioner mot bakgrund av hur dessa kan byggas för att skapa olika effekter (a.a.). Agenter kan tilldelas eller fråntas ansvar mot bakgrund av hur en satskonstruktion utformas. “Gängvåldet når nya nivåer” vilket utgör en passiv konstruktion utelämnar exempelvis aktörens roll i att gängvåldet når nya nivåer och framställer det hela som ett fenomen vilket är självutvecklande, närmst ett naturfenomen. Transivitet får ideologiska konsekvenser i termer av vilka effekter meningskonstruktionen får för innehållet, i detta exempel genom att processer och handlingar vilka lett till utfallet nya nivåer av våld bortses från genom explicit fokus på konsekvensen (a.a.).

Verktyg vid studiet av den diskursiva praktiken sedan utgörs av intertextualitet och interdiskursivitet (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).

Intertextualitetsbegreppet syftar till det faktum att ingen text produceras i ett socialt vakuum utan att all produktion står i ständig relation till den föregående. Att analysera intertextualitet är således att analysera i vilken grad textmaterialet bygger på annat textmaterial, manifest intertextualitet är ett begrepp att tillämpa i de fall artiklar uppenbart bygger på andra texter exempelvis genom direkt

källhänvisning. Interdiskursivitet avser i vilken grad rådande diskursordning bibehålls eller utmanas mot bakgrund av de diskurser som förekommer inom en given diskursordning (a.a.).

Summan av den grad av intertextualitet som förekommer i samspel med i vilken grad konkurrerande diskurser förekommer inom en viss diskursordning utgör det resultat vilket kan säga något om huruvida väl en given diskursordning bibehålls (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Traditionella diskursordningar präglas inte av flera konkurrerande diskurser och låg intertextualitet utan produceras och konsumeras i en reproduktiv anda. Modellen är således anpassad för att med dess givna verktyg undersöka diskursens roll vid upprätthållandet och utmanandet av rådande maktstrukturer (a.a.).

4.2.2 Genomförande

För att analysera innehållet i artiklarna har den tredimensionella modellen beskriven ovan använts med reservation för avsteg från tredje analysnivån.

Således följer en analys med primärt fokus på diskurs som text på första och andra nivån.

Analysarbetet utgjordes inledningsvis av en grundlig genomgång av artiklarna genom att materialet lästes igenom enskilt upprepade gånger. Detta följdes av att respektive författare redogjorde för identifierade teman i termer av diskursteman för att sedan jämföra observationerna med varandra. Rent praktiskt genomfördes detta genom att temana färgkodades på utskrivna artiklar, var enskilt diskurstema representerades av en egen färg. Efter att de dominerande temana vilka nedan utgör föremål för analys identifierats analyserades dessa gemensamt utefter modalitet, transivitet, interdiskursivitet och intertextualitet.

De diskursteman vilka identifierades som mest framträdande var fem till antalet och utgjordes av krigisk retorik, barn, gärningsperson och offret, vem som får komma till tals samt områdena.

4.3 Etiska reflektioner

Vid all typ av forskning krävs etiska överväganden. Generellt sett behöver forskaren ta hänsyn till två krav, forskningskravet och individskyddskravet. Forskningskravet innebär att forskningen skall bidra med ökad kunskap till samhället samt utveckling av metoder inom relevanta områden.

Individskyddskravet innebär att personer vilka ingår eller vilka kan tänkas påverkas av forskningen skall skyddas. För att skydda individen används fyra principer och dessa är informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Ivert & Mellgren, 2014). Då denna studie endast syftar att studera den mediala diskursen och medieeffekter kopplat till moralpanik och stämpling, behövs inte individskyddskraven tas i beaktning. Vid kvalitativa undersökningar är reflexivitet ett centralt begrepp vilket avser innefatta vikten av att forskaren har ett reflexivt förhållningssätt till sina tidigare erfarenheter och förförståelse vad beträffar ämnet i fråga (Malterud, 2014). Forskaren är i viss mån färgad av sina inre föreställningar och bör därför genom transparens redogöra för hur dessa kan komma att påverka arbetets utförande och resultat. Ett kontinuerligt ifrågasättande av det egna tillvägagångssättet och därmed ett reflexivt förhållningssätt är en förutsättning för arbetets validitet (a.a.). I detta fall är det av relevans att vara uppmärksam på hur tolkandet av artiklarna kan komma att påverkas av personliga uppfattningar om ämnet, även kallat tolkningsproblemet (Bergström & Boréus, 2005). Detta då arbetets metod syftar till att analysera språklig symbolik och därmed läsa mellan raderna (a.a.). Vid användandet av denna metod föreligger problematik vid de fall då forskaren har starka etablerade åsikter på området då det riskerar överskugga analysen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).

Vidare föremål för etisk reflektion är medvetenheten om att arbetet genom

belysande av den stämplade gruppen i fråga fortsatt belyser gruppen i ljuset av att vara stämplad. Mot bakgrund av det teoretiska ramverket nämligen

stämplingsteorin och teorin om moralpanik är dock avsikten att belysa och kritiskt granska den stämplande makten snarare än gruppen vilken utgör föremål för dito.

Utifrån kravet på reflexivitet vid kvalitativ forskning bör i detta fall kritik gentemot stämplingsteorin, diskurs som teori och moralpanik-konceptet vilka utgör uppsatsens teoretiska ramverk belysas. Kritik vilken framförts gentemot stämplingsteorin hävdar att om teorin skulle vara empiriskt försvarbar skulle rättssystemet kunna förkastas, då straff enligt teorin leder till mer brott i samhället (Sarnecki, 2014). Att legalisera fler brott skulle enligt teorin minska brottsligheten i samhället, detta är inte etiskt försvarbart enligt kritikerna vilka vidare menar att teorin saknar empiriskt stöd (a.a.). Vad beträffar moralpanik-konceptet har det bland annat kritiserats för att vara avhängigt forskarens subjektiva uppfattning om vad som är och inte är att betrakta som oproportionerliga samhällsreaktioner relativt sett till problemets egentliga omfattning (Garland, 2008). I detta fall är det relevant att reflektera över vår egen uppfattning av vilka reaktioner skjutningarna fått i samhället och hur det kan färga analysen av medieinnehållet kopplat till diskursanalysen. Kritik mot det diskursteoretiska perspektivet har framförts i termer av att vid fall då allt betraktas i ljuset av att vara en diskurs finns ingen verklighet, såväl som att forskarens arbete kan färgas av den egna objektiviteten (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Diskursteoretikerna förbehåller sig för att tillbakavisa det förra mot bakgrund av att teorin inte ifrågasätter objektiva tings existens, utan däremot menar att tingens betydelse tillskrivs dito genom diskurser (a.a.).

Vidare vad beträffar medias makt i termer av att bevara samhällsordning och reproducera normer bör dito också studeras med kritisk blick, då särskilt mot bakgrund av uppsatsens syfte nämligen att studera massmedial retorik mot bakgrund av en stämplingsteoretisk utgångspunkt. Vi reserverar oss dock för att även ha åsikten att utbrott av moralpanik kan vara av nytta för samhället vid de fall de utmanar maktstrukturer eller på annat sätt har omvälvande positiva effekter som följd. För att ta som exempel när Me Too och därmed det utbredda problemet med sexuella trakasserier blev satt på agendan under hösten 2017.

5. RESULTAT OCH ANALYS

I följande avsnitt presenteras studiens resultat och analys. Uppsatsen resultat utgörs av att fem teman relevanta för uppsatsens frågeställning identifierats som återkommande i den mediala diskursen. Dessa teman utgör vidare föremål för analys. Analysen genomförs i två steg varav det första steget utgörs av en ren analys av textinnehållet kopplat till transivitet och modalitet i termer av

satskonstruktioner och ordval följt av ett avsnitt i vilket texternas sammantagna intertextualitet och interdiskursivitet redogörs för. Efter analysen följer en resultatdiskussion i vilken resultatet diskuteras i relation till tidigare forskning samt uppsatsen teoretiska utgångspunkter.

5.1 Krigisk retorik

Redan vid första anblick av vår data observerades rubriksättningar i vilka en närmast krigisk retorik förs mot bakgrund av innehåll vilket har ett starkt symbolvärde för väpnade konflikter. Rubriker som “skyttarna har blivit effektivare”, “Drive-by”-skjutningar med kalasjnikovs och granater - en

tidsfråga”, “Polisen om mordet: en ren avrättning”, “19-årig man sköt i ryggen - hade skyddsväst på sig”, “Sofia ser till att barnbarnet har skottsäker väst - i