5.1 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att undersöka vilka hinder och problem barnen upplever i det
studerande fritidshemmets miljö och materialtillgång. Samtidigt har studien undersökt vilka drömmar barnen har vad beträffar fritidshemmets utformning och det material som erbjuds. Undersökningen har försökt göra barnens röst hörd och på detta sätt öka deras möjligheter att få inflytande över den fysiska miljön på fritidshemmet.
Studien visar att barnen har åsikter och gångbara idéer som det är möjligt att ta tillvara. Inte minst för att utveckla empati, självförtroende, stolthet och demokratisk kompetens i
barngruppen. Delar som är centrala i fritidshemmets pedagogik och didaktik. I fritidshemmet bör det finnas rutiner för att tillsammans besluta om utformningen av den fysiska miljön och materialet som erbjuds.
Hur många rum ett fritidshem äger är inte det väsentliga. Det viktigaste är hur dessa rum kommer till användning, vilka handlings- och meningserbjudande dessa rum erbjuder och med vilken symbolik dessa rum är laddade. För barnen blir ett klassrum bara ett klassrum och inte ett fritidshemsrum om man inte ändrar någonting i möbleringen eller i materialet som erbjuds. Så snart en projektor ställs i rummet och barnen dansar efter Just Dance förvandlas rummet till någonting annat.
Vissa aktiviteter, som till exempel finita spel, behöver avsides belägna rum, långt borta från andra barn som leker stökiga lekar. Avsides platser behövs också när barn pratar om djupare saker med varandra eller vill dela hemligheter. Andra lekar, som till exempel rollekar, kräver platser som ger utrymme till de som vill vara med och där leken kan fortgå utan onödiga avbrott. Dessa lekar kan behöva en viss rekvisita som stödjer barnen i deras roller. Saker och material som avlägsnas av vuxna bör tas bort efter diskussion eller i överenskommelse med barnen. Stora grupper av barn behöver ett stort rum till samlingen eller som barnen föreslår så kan varje årskurs ha samling i separata rum. På så sätt blir det inte så trångt, samlingen tar inte så långt tid och barnen får mer tid att leka. Materialet, till exempel de olika spelen, som erbjuds i rummet ska efter en viss tid förnyas för att barnen ska prova på nya saker och utvecklas. Materialet, till exempel legodelarna, kan vara inspirerade från samtida
38
danska pilotprojektet Samspil mellem børn og skolens fysiske ramme (Bjurström, 2002) som visar att rum och aktivitet är inte två isolerade element utan olika rum inbjuder till olika aktiviteter. Det fysiska rummet kan vara ett hinder för vissa aktiviteter. Miljön i
fritidshemmet ska erbjuda rum till aktiviteter där barn använder kroppen i lekar men
samtidigt rum där barn föredrar att ta det lungt och koncentrera sig. Från resultatet kan man dra liknande slutsatser som Bergströms (2013, s.174) analys som visar att rummens yttre fysiska ramar och sättet på vilket material erbjuds påverkar handlingsutrymmet för barn. Rum som inretts med fysiska verktyg som har tydliga erbjudanden bromsar deras kreativitet och minskar utrymmet för att barn individuellt ska upptäcka olika handlingserbjudanden. Intervjuerna med barnen och deras teckningar visar vad barnen önskar sig eller önskar uppleva i fritidshemverksamheten. Det är inte alltid möjligt att uppfylla deras önskningar men genom att diskutera med barnen och höra hur de tänker kan man eventuellt
implementera vissa saker i verksamheten. På så sätt känner barnen att de har inflytande över den fysiska miljön och över vilket material verksamheten erbjuder. Deras intresse för djur och växter kan användas för att utveckla och diskutera empati och omsorg med människor, djur och miljö. Barns tankar ger pedagogerna möjlighet att nå läroplanens mål genom uppgifter och aktiviteter som ligger nära barnens intressen. Vuxna kan besitta kunskaper om vad som är bäst för barnen, för deras ålder och för deras utveckling men att göra barnens röst hörd i fråga om miljö och material är att skapa en balans i att nå målet på deras villkor.
5.2 Metoddiskussion
I detta kapitel reflekterar jag över processen med särskilt fokus på de metoder som jag har använt mig av.
Jag har uppfattat det som ett privilegium att få närvara och bli insläppt i barnens lekar, tankar, resonemang och drömmar. Barn utmanar en att ta olika vägar, att ändra sina planer och att anpassa sig efter deras rytm. Deras spontanitet och genuina sätt att vara på gör att en måste följa efter i deras lek och rörelse och inte sträva efter att ta kommandot. I alla fall är det så jag strävat efter att föhålla mig.
Under min studie har jag använt mig av intervjuer, observationer, bilder och teckningar. Jag har lärt mig att långa intervjuer blir tråkiga för barnen, speciellt om man på förhand har lovat att intevjun inte kommer att ta lång tid. Under intervju 1 påverkade barnen varandra och det
39
hände att barn ändrade sina utsagor efter påverkan från kamrater. Det fanns ett visst
grupptryck även för de som gick i F-klassen. Det hände att barn som först inte ville vara med, senare kom till mig för att berätta om sina tankar och drömmar. Det kändes viktigt att låta processen fortlöpa på barnens villkor och visa uppskattning när de delade med sig. En intressant insikt var att dialogen och samtalet under själva tecknandet gav minst lika mycket som bilderna. Idéerna föddes under deras gruppdiskussioner och de vågade mer när de var tillsammans och då jag inte styrde samtalet. Att ge barnen ansvar för att ta bilder med mobilen fungerade utmärkt.
5.3 Fortsatt forskning
Som förslag på framtida forskning skulle jag vilja undersöka hur barnen upplever ett nytt rum och införande av nytt material i rummet. Det skulle vara intressant att studera hur barnen interagerar med det nya rummet, vilka nya lekar eller aktiviteter rummet ger upphov till samt förstå vad dessa förhållanden beror på. Det nya rummet skulle samtidigt tillåta att flytta materialet till ett annat rum. Det skulle vara intressant att studera barnens kreativitet när de upplever färre begränsningar. Vilka barn är det som kommer till det nya rummet oftast och varför? Vilka nya kamratrelationer skapas?
40