Metoddiskussion
Mitt metodval var undervisningsförsök, där jag observerade samtidigt som jag genomförde undervisningen. I efterhand kan jag se vilka svårigheter det är att observera samtidigt som man undervisar, speciellt om man då är en person som ska göra båda sakerna. Detta har påverkat resultatet men jag var medveten om det från början. Jag gick in med en positiv syn på att klara av det och det anser jag att jag gjorde. Johansson och Svedner (2006) skriver att det finns skäl att särskilt stanna till vid försöket och ta upp såväl de möjligheter till ökade insikter som de svårigheter vid genomförandet som analyser av ett försök erbjuder.
Planeringen med läraren, blev inte som jag trodde. Jag trodde att jag skulle presentera mina förslag och sen kanske läraren och jag tillsammans skulle utforma undervisningsförsöken. Jag var dock säker på hur jag hade tänkt undervisningsförsöken utifrån att arbeta med estetiska uttrycksformer så detta blev inte något större problem för mig. Detta kan dock ha bidragit till utfallet att eleverna mer upplevde bild och musik i undervisningsförsöken än matematik. På grund av olika omständigheter blev mina intervjuer av eleverna framskjutna. Detta kan ha bidragit till att många av eleverna inte direkt kom ihåg detaljer av undervisningsförsöken. Jag upplevde att gruppintervjuerna var bra för att det gav en del diskussioner, annars hade en del elever inte svarat på frågorna. Det blev dock så att det var enbart vissa elever som hördes. Fast eleverna var fyra stycken i varje grupp var det ibland svårt att få igång en diskussion och då blev det ibland så att jag gav dem ledande frågor. Elevernas relation till mig, genom att det var jag som genomförde undervisningsförsöken och att de kände till mig sen tidigare, kan ha påverkat intervjusvaren i positiv riktning. De elever som blev intervjuade var väldigt positiva till båda undervisningsförsöken. Men de elever som inte ville bli intervjuade, var det de som var negativt inställda till undervisningsförsöken? Hur det kan vara kan jag bara spekulera i. Det är dock övervägande antal elever som var positiva. Trots att det inte fungerade fullt ut med att vara ensam som forskare, anser jag att jag har fått svar på mina frågeställningar.
Mitt KME-perspektiv
Något som vi möter varje dag och är självklart för oss kan bli nya upptäckter. Med denna mening vill jag säga att nu när jag läst mitt huvudämne KME har jag haft en tanke med att
detta är det bästa för eleverna. Jag var helt övertygad om att estetiska uttrycksformer gav ökad förståelse, att det bidrog till ett lärande och att eleverna fick en bredare syn på vad matematik kunde användas till. Jag har fått detta bekräftat men jag har blivit medveten om många andra faktorer som kan påverka eleverna. Estetiska uttrycksformer såsom i detta fallet bild, musik och drama/rörelse kan vara jobbigt för vissa elever för det krävs mod att utföra dessa och även att redovisa dem. Vi som lärare måste vara medvetna om att det finns även de elever som inte kan och vågar använda estetiska uttrycksformer, men också vissa som vill ha allt strukturerat. Kanske hade det hjälpt dessa elever genom att arbeta mer med estetiska uttrycksformer. Det krävs också att eleverna får tid till att skapa och diskutera och det känner jag att de inte riktigt hade i mina försök. Detta är antagligen ett återkommande problem i skolan idag. ”En estetisk kunskapsväg förutsätter att eleven får tid att pröva sig fram. Slutprodukten får därför inte vara förutsägbar och given på förhand”. (Bendroth Karlsson, 1998,s. 216) Nu i efterhand känner jag att jag inte lät eleverna själva stanna upp och reflektera, få möjlighet till fler upptäckter utan jag var så rädd att de skulle tycka det var tråkigt och inte ha något att göra. Detta är trots att jag har en hel del erfarenhet av att det tar tid att arbeta med estetiska uttrycksformer, genom mitt huvudämne KME på skolan. Det är stor skillnad när man väl står där och ska ansvara för undervisningen. Mina funderingar är då om man ska genomföra en sådan här undervisning om man inte alls har någon erfarenhet av att arbeta med estetiska
uttrycksformer, hur blir det då för eleverna? ”Modet att skapa kräver kunskap och
erfarenheter hos både lärare och elever”. (Bendroth Karlsson, 1998, s.218) När jag pratat
med läraren efter undervisningsförsöken har det varit positiva kommentarer och upplevelsen var att det fungerade bra. Läraren tyckte också att eleverna visade på ett stort intresse för uppgifterna men det blev inte något nämnt kring att tiden inte räckte till. Detta kan vara våra olika erfarenheter som skiljer sig. Jag ville att eleverna skulle få möjlighet att uttrycka sig och få tiden till det och läraren var van vid ett mer strukturerat arbetssätt och tyckte att eleverna fick mer tid än tidigare till att reflektera och uttrycka sig på.
Slutdiskussion
I den sista diskussionen med läraren efter båda mina undervisningsförsök kom det upp att läraren hade blivit inspirerad av detta arbetssätt. Även att eleverna fick möjligheten till att skriva ner sina egna tankar blev läraren inspirerad av. Läraren ansåg att det var oerhört viktigt men krävs att eleverna får möjlighet att öva sig på det ofta. Detta var inget jag funderade på själv utan det är något som jag anser är självklart när man arbetar med vilket ämne som helst,
att elevernas egna tankar ska komma fram och att de är viktiga att lyssna på. Jag kom underfund med att man ska gå varsamt fram med elever som inte har någon erfarenhet av estetik för det krävs en hel del mod för att genomföra olika gestaltningar. Det är inget som är självklart att alla elever tycker om och det krävs även en hel del övning också. Man kan ju fundera vidare på om det verkligen inte blir något lärande för de elever som inte har ett äkta engagemang, är delaktiga eller inte upplever några höga förväntningar på dem.
Genom att jag genomförde undervisningsförsöken i denna klass har det öppnat upp både lärarens och elevernas ögon på hur man kan arbeta med matematik. Det har även öppnat upp mina ögon på saker som jag tog lite för givet som t ex att det finns de elever som inte kan eller vill arbeta med estetiska uttrycksformer.
Mitt syfte och frågeställningar har besvarats. Estetiska uttrycksformer bidrar med variation, lust att lära, att det blir lättare att förstå, roligt, kreativitet och engagemang. Eleverna utvecklade sin vetskap om förbindelsen mellan matematik och vardagslivet genom att de upptäckte kvadrater i exempelvis flaggor och kläder. Det är dock svårt att veta om vetskapen har blivit bredare med dessa undervisningsförsök, det krävs att man forskar under en längre period. Att kombinera estetiska uttrycksformer och matematik i en klass som främst jobbat med lärobok i matematik är ett fungerande koncept. I denna klass blev det positivt emottaget men jag är medveten om att det också var nytt för eleverna. Nya inslag i skolan är oftast roliga och då kan man fundera på om ett arbetssätt med estetiska uttrycksformer också blir tråkigt och enformigt efter ett tag. Man ska även vara medveten om att det kan ta tid för en del elever att acceptera arbetssättet. Det krävs också en hel del mod och trygghet att diskutera i grupper och i helklass.
Konsekvenserna av min undersökning är att jag måste tänka vidare på vad mitt syfte är med att använda estetiska uttrycksformer i matematik och i de andra ämnena. Är det den estetiska läroprocessen som jag är ute efter eller är det estetiska uttrycksformerna som metod eller form? Innehållet är meningsbärande i estetiska läroprocesser, var det så i denna
undersökning? Jag tror inte att det var så förrän i slutfasen när produktionerna var färdiga och vi fick se resultaten i redovisningarna. I receptionen lyftes innehållet fram och även hur eleverna tänkt kring uppgiften. Jag menar att när jag som pedagog pratar om att integrera estetiska uttrycksformer i andra ämnen så bör jag tänka på vad jag vill att eleverna ska lära sig. Är det att lära sig drama, bild, musik, slöjd eller rörelse som olika fristående ämnen, eller är det att använda sig av dem som uttrycksmedel där innehållet är meningsbärande och viktigast? Det var en strävan mot den radikala estetiken för mig och en bit på vägen kom eleverna.
I skolan behöver både elever och lärare bli trygga i att använda estetiska uttrycksformer och för att bli det måste de få erfarenheten. För att man ska bli ännu mer säker på att estetiska uttrycksformer bidrar till lärande i matematik måste det göras fler undersökningar. För att lyfta fram om estetiska uttrycksformer inte bara är en ”rolig grej”, bör man undersöka i en klass som ofta arbetar med estetiska uttrycksformer. Detta för att lyfta fram om det kan bli långtråkigt efter att ha jobbat med det länge.
Jag hoppas på fortsatt forskning kring estetiska uttrycksformer och ser fram emot att skolan öppnar upp för den radikala estetiken.