Avvägningsmätningarna resulterade i åtta längre avvägningsslingor och fem avvägningståg (fyra mot de kommunala anslutningspunkterna). Slutningsfel och dubbelmätta höjdskillnader kontrollerades för mätningarna där upptäcktes fel på flera av observationerna och det konstaterades att avvikelserna inte var godkända enligt framtagna toleranserna (se Bilaga A). Felen beror på mätning som skett på dåligt markerade punkter framförallt äldre punkter som markerades med spik i asfalt (se Bilaga D), dessa punkter har länge funnits vid skolan och blivit påverkade av fordon och sättningar genom åren. När fel upptäcktes skedde ommätning för slingorna som indikerades vara fel. Enligt samband med toleranserna medfördes ett behov av ommätning, men på grund av tidsskäl beslöts det att ommätning endast skedde på slutningsfel ≥ 1 cm. Efter att de observationer med avvikande
standardiserade residualer korrigerats från den fria nätutjämningen av det lilla nätet, återstod några få utpekade observationer, men dessa befinner sig under
3-sigmagränsen och har därför behållits. Det är sannolikt att de orsakats av
slumpmässiga fel, se till exempel Beshr och Elnaga (2011) och Egeltoft (1996) för diskussion av felkällor vid avvägning. Slumpmässiga effekter kan ge upphov till avvikelser på alla nivåer men det blir mer och mer osannolikt desto större avvikelserna är. En möjlig felkälla som påverkade mätningarna var vindpåverkan.
Under mätningarna blåste det en hel del, vilket kan ha påverkat stångavläsningarna.
Mätning under de svåra vindförhållandena försökte undvikas för att få så korrekta avläsningsvärden som möjligt, men det är dock svårt att fullständigt eliminera denna typ av fel.
Den fria nätutjämningen visade att det lilla nätet är till viss del homogent där de ingående punkterna i stomnätet hade godkända standardiserade residualer och ett godkänt resultat för viktsenhetens standardosäkerhet enligt HMK – Stommätning (2017). När en fast utjämning utfördes visade sig att alla observationer låg fördelat mellan sigmanivå 1–3, det vill säga att observationer som ligger inom sigmanivå 1–
2 är godkända medan 9 observationer låg inom sigmanivå 3 som betyder att det ligger i varningsklass (Figur 13). Medan viktsenhetens standardosäkerhet (0,95) är låg jämfört max tillåtna värde i HMK som är 1,25 m vilket betyder att viktningen är
RH 2000? I Lantmäteriets rapport (Eriksson, 2005) redovisas inga
standardosäkerheter. För att komma runt detta problem beslutades det att studera ett utökat nät som sträcker sig hela vägen ut till ett tillräckligt antal (minst fyra) av Lantmäteriets officiella riksavvägningsfixar (som realiserar RH 2000).
Resultatet från detta examensarbete tyder på att de äldre mätningar från Gävle kommun som ingick är av god kvalitet för området och att anslutningspunkterna inte har påverkats av sättningar. De skattade standardosäkerheterna för de nya punkterna i RH 2000 visar att höjderna är av god kvalitet under förutsättning att de
kommunala utgångspunkterna 426, 369, 615 och 721 inte har rört på sig. Genom att studera resultatet från Tabell 8 visar det sig att alla utgångspunkterna ligger inom konfidensintervall. Ingen inkonsekvens råder bland höjderna och resultat visar att allt är godkänt. Det går därför att använda kommunens utgångspunkter i den fasta utjämningen för det lilla nätet. Från den fria utjämningen av det lilla nätet inpassad på utgångspunkterna (se Tabell 4, 5, 6,7 och 8) kan det konfirmera att
anslutningspunkterna stämmer väl överens med varandra internt och därför sannolikt inte har rört på sig.
Eftersom Gävle kommuns höjdnät bedömdes vara felfritt och hade en längdberoende osäkerhetsparameter på 2,6 mm /√km (Eriksson 2005), så gjordes enbart
utjämningarna på det lilla nätet, detta eftersom nätet bestod av färre observationer och okomplicerade data vilket gjorde lättare att kontrollera och undersöka nätet. En fast utjämning gjordes för det utökade nätet eftersom det lilla nätet påvisade ett godkänt resultat och då kommunens nät ansågs som felfritt.
Det slutliga nätet innehöll det lilla nätet täckande campusområdet och det utökade nätet med kompletterande finavvägda höjdskillnader från Gävle kommuns
anslutningsnät ut till åtta officiella RH 2000-fixar. Den slutgiltiga fasta utjämningen resulterade i ett värde för den längdberoende osäkerhetsparametern på 1,6 mm /√km (0,002*0,81=0,0016/ √km). Detta kan ses som ett bättre resultat jämfört med Gävle kommun (Eriksson, 2005) där anslutning till RH 2000 skett via tre olika höjdnät. I detta examensarbete har enbart en del av kommunens avvägningsdata använts vilket förklarar varför resultaten mellan näten skiljer sig åt. Resultatet för Gävle kommun höjdnät gav efter en slutlig utjämning en längdberoende
osäkerhetsparameter på 2,6 mm√km.
Vi har i examensarbetet haft målet att etablera ett nät i klassen A2, det vill säga som ett anslutningsnät för samhällsbyggnad. Det innebär att a-prioristandardosäkerheten för 1 km dubbelavvägning sattes till 2 mm (HMK – Stommätning, 2017, Tabell 2.3.3). De skattade standardosäkerheterna för viktsenheten visar att det utökade nätet ungefär motsvarar denna klass. Att utjämningen resulterar i skattade
standardosäkerheter för de nya höjderna i RH 2000 lägre än det ursprungliga kravet på 2 mm (se avsnitt 3.1) visas i Tabell 10.
Jämförelsen mellan de nya RH 2000-höjderna och höjder från äldre system vid Högskolan i Gävle skedde på fem punkter ingående i det nya stomnätet med tidigare bestämda höjder i GS 55 och RH 70. Jämfört mot RH 70, så varierade skillnaden mellan +0,20 m och +0,24 m, och mot GS 55 så varierade skillnaden mellan -2,48 m till -2,47 m (punkt 2010 har inte beräknats med i jämförelse, se nedan). Enligt Ågren och Svensson (2007) varierar höjdskillnaden mellan RH 2000 och RH 70 mellan 7 och 32 cm över hela landet. I Gävleområdet ligger skillnaden runt 22 till 24 cm (se Figur 1), vilket jämförelsen i denna studie styrker (om den avvikande punkten 2010 utesluts).
Mellan RH 2000 och RH 2000* ligger punkterna 2012, 2013, 2014 och 2015 inom intervallet +0,038 m – +0,041 m. Punkt 2010 avviker med 0,064 m. Vad som kan ses är att punkt 2010 sticker ut. Denna punkt är belägen på Åkermans kulle (Figur 5), där avvägning har skett upp och nedför kullen vilket resulterade i många olika uppställningar för avvägningsinstrumentet, flera olika felkällor kan vara inblandade.
För de övriga punkterna har avvägning skett på plana ytor och med ett fåtal
uppställningar, och därför ska punkt 2010 uteslutas för att dess höjdbestämning inte är tillförlitligt.
Jämfört med de äldre RH 2000 höjderna (RH 2000*) är skillnaden mellan +0,038 m till +0,041 m. Dem äldre höjderna som är inmätta via någon form av GNSS-mätning och sedan transformerade via Lantmäteriets webbtjänst. Oklarhet kring vilken typ av GNSS-mätning som använts och hur bra den är bidrar till skillnaden mellan höjderna.
Att ansluta Högskolans referensnät till RH 2000 innebär en möjlighet till en oberoende kontroll av geoidmodellen lokalt. Nätet som täcker campusområdet förhåller sig till en väldigt liten yta för geoidmodellen och kontrollen påvisade att det inte går att fastställa någon avvikelse med tanke på standardosäkerheterna för SWEPOS NRTK och för geoidmodellen. På grund av begränsningar när det gäller mätosäkerheten för NRTK, är det inte möjligt att säga om skillnaderna mellan GNSS
GNSS- mätningen resulterade i höjder som inte skiljer sig för mycket från de avvägda RH 2000 höjderna, det vill säga mellan -0,014 – -0,02 (se Tabell 12).
Höjdbestämning i RH 2000 via GNSS och aktuell geoidmodell kan möjligtvis anses vara godtagbart om man kan acceptera de högre osäkerheterna, och det inte handlar om att etablera ett stomnät. Då det också saknas resurser i form av utrustning och den tid det krävs för att genomföra ordentliga avvägningar kan GNSS- mätning vara ett optimalt alternativ beroende på förutsättningar. En mer grundlig utvärdering av geoidmodellen lokalt skulle innebära att mer krut lades på höjdmätningen med GNSS, till exempel borde statisk GNSS-mätning användas med lång observationstid.