Syftet med denna studie var att undersöka några bildlärares uppfattningar och erfarenheter av arbetet med extra anpassningar i grundskolans bildundervisningen. Detta avsnitt börjar med att diskutera studiens resultat i relation till teori och litteratur. Materialet har delats i in två kategorier: extra anpassningar i bildundervisningen och samverkan med kollegor, elever och
vårdnadshavare. Därefter följer förslag till vidare forskning, metoddiskussion och till sist en
avslutande reflektion.
6.1. Extra anpassningar i bildundervisningen
De intervjuade lärarna har många olika perspektiv och lärdomar att dela med sig när det gäller att arbeta med extra anpassningar i bildundervisningen. Av studien framkommer att samtliga bildlärare är överens om vikten av tydliga lektionsstrukturer där arbetspassen slutar och börjar på samma sätta. Dessutom menar bildlärarna att berätta muntlig, skriva på tavlan, repetera och förbereda eleverna på vad de skall göra nästa lektionen också har betydelse för arbetet med eleverna i behov av extra anpassningar. Motivera sina elever gör bildlärarna genom att arbeta utifrån elevers intressen och att låta dem jobba i material de känner sig trygga med. Studiens resultat stämmer överens med Skolinspektionens (2010) granskning Framgång i undervisning som bland annat visar att lärare vars elever når kunskapsmålen är ledare som planerar sina lektioner, skapar klassrum med tydliga rutiner och regler samt rättar sin undervisning efter elevernas intressen (s. 7). I studien har det även framkommit att lärares ledarskap när det gäller arbetet med elever i behov av extra anpassningar i bildundervisningen kan uttrycka sig på andra sätt än vad som hittills har nämnts. Flera av bildlärarna berättar i intervjuerna att elever som behöver stöd ofta inte tycker om att måla och limma eftersom de upplever det som kladdigt och därmed obehagligt. Anders brukar kunna lösa det problemet genom att visa sina elever hur de skall hålla och arbeta med penslar för att inte få en massa färg på sig. Ett annat trick han använder är att låta sina elever använda plasthandskar. Sofia berättar om en lektion där hon arbetade med en elev som hade motoriska problem. Eleven kunde inte använda en sax för att klippa i ett papper vilket krävdes för att uppgiftens skulle kunna göras. Sofia upptäckte när hon satt med bredvid sin eleven att hon kunde hålla i pappret, sträcka det hårt och styra medans eleven klippte. ”Man kommer på enkla små lösningar som gör att eleven känner att hon eller han har gjort det och inte jag” menar Sofia.
Förutom ledarskap i klassrummet menar samtliga lärare i studien att det viktigaste för att få det att fungera med en elev i behov av extra anpassningar är att bygga en bra relation. Maria säger i intervjun att ”skapa relation. Det är a och o” för att får det att funka överhuvudtaget. Exemplet med Sofia och saxen handlar inte bara om ledarskap utan även om att skapa en relation med sin elev. Utan relationen hade eleven inte känt sig trygg att arbeta tillsammans med sin lärare för att lösa uppgiften. Detta stämmer bra överens med Aspelin och Perssons (2013) forskning som visar att lärares förmåga att skapa relationer med sina elever är en viktig faktor för att det skall det skall gå bra för elever i skolan. Att skapa en relation kan handla om att ge elever hjälp och uppmuntran att klara av de uppgifter som ges i skolan menar Aspelin och Persson (s. 49), vilket exemplen ovan med både Anders och Sofia visar.
Utifrån ett sociokulturellt perspektiv utvecklas kunskap i samverkan mellan lärare och elever (Säljö, 2014, s. 308). Sofia berättar i sin intervju om den impulsstyrda eleven vars pastell teckning blev misslyckad och hur det blev total tvärnit. För att fånga upp elev igen den följande lektionen beskriver Sofia hur hon satte sig ner vid eleven. Hon hade tagit med sig papper och pennor till dom båda. Det här är de fysiska redskapen eller medieringarna (Säljö, 2014, s. 298) som används för att kunna utföra bilduppgiften. Sedan beskriver Sofia hur hon börjar att rita olika motiv och ber eleven att rita av. När eleven övar på att rita genom att härma Sofia lär sig eleven att använda eller appropriera verktygen (Säljö, 2015, s. 95). Under flera veckor sitter Sofia med eleven och ritar till eleven kan arbeta självständigt. Under denna period befinner sig eleven i den närmsta utvecklingszonen (Säljö, 2015, s. 100).
Arbetet med elever i behov av extra anpassningar upplevs av alla bildlärarna som utmanade. Känslor av otillräcklighet finns hos flera av de intervjuade lärarna eftersom det ofta i samma klass finns så många olika extra anpassningar som måste göras. Skuldkänslor att inte hinna med de övriga eleverna finns hela tiden i bakgrunden. Bildlärarna uttrycker att mindre undervisning grupper skulle göra deras arbete i klassrummet betydligt mycket lättare. Lena berättar att ”nu har jag mer än tjugofyra elever i mina klasser. Hade jag haft arton elever per grupp hade det fungerat mycket bättre. Man hinner med dom på ett helt annat sätt då”. Men enligt Håkansson och Sundberg (2012) är klassens storleken en faktor som inte nämnvärt påverkar elevers studieresultat (s. 96).
6.2. Samverkan med kollegor, elever och vårdnadshavare
I studien framkommer att det på samtliga lärares arbetsplatser finns en gemensam policy om hur arbetet med elever i behöv av stöd skall gå tillväga. Dock känner lärarna att de har en dålig förståelse om vad som står i dessa dokument. Tre av de fem intervjuade bildlärarna menar att de inte har regelbundna möten med andra lärare, specialpedagoger, speciallärare och annan skolpersonal för att diskutera barn i behov av extra stöd i undervisningen. Lovisa är en de två lärarna som har kontakt med sina kollegor med jämna mellanrum. Att kunna diskutera specifika elever och hur problem ska hanteras med andra lärare upplever hon som positivt. Den andra läraren som har ett nära samarbete med sina kollegor är Sofia. På hennes skola håller specialpedagoger och speciallärare ett möte varje måndag morgon. ”Det är deras timme. Där tar vi upp olika elever och det här med extra anpassningar” berättar Sofia. Under denna timme får lärarna information om vad som händer runt om elever, hur de skall handskas med dem och vilka behov eleverna har. Liksom Lovisa upplever Sofia att regelbundna möten och ett nära samarbete med kollegor hjälper i arbetet med extra anpassningar. Det överensstämmer med vad Bruce et al. (2016) funnit i sin forskning som visar att det är berikande för lärare att tillsammans med andra kollegor dela med sig och samtala om de utmaningar de möter i sitt skolarbete (s. 146).
Att göra elever delaktiga i planeringen av extra anpassningar är samtliga bildlärare eniga om är gynnsamt och kan medföra bland annat till ökad motivation. I det dagliga arbetet i skolan är det sällan de flesta av bildlärarna har tid eller tar sig tid att samtala med sin elever i behov av extra anpassningar om vad som fungerar och inte fungerar i undervisningen. Maria känner att hon inte har tid att prata med sina elever på grund av sitt hektiska schema, vilket hon upplever hon som jobbigt. En annan anledning till att bildlärarna inte involverar sina elever mer i planeringen av extra anpassningar är att det finns en inställning bland några av dem att för det mesta är samma strategier som fungerar för dessa elever. Lena däremot har andra tankar om delaktighet och berättar i sin intervju om en av sina elever som kommer en kvart innan bildlektionen börjar varje vecka. Under den tiden presenterar Lena vad som skall ske under lektionen och eleven får möjlighet till att ge förslag på hur hon vill arbeta för att nå målen. Tillsammans bestämmer de en arbetsgång och ” det har jag märkt är bra för eleven” berättar Lena. Studiens resultat stämmer överens med Elvstrands (2009) forskning som funnit att elever möjligheter till att vara med att bestämma i skolan varierar från lärare till lärare och beror på deras lärares inställning
Bildlärarna i studien har många olika erfarenheter av och tillvägagångsätt för hur det hanterar kontakten med vårdnadshavare. Maria ringer upp vårdnadshavare när det behövs och menar att
”föräldrarna jobbar med mig så gott det går. Inte alla, men de flesta.” Lovisa brukar först
pröva med klassläraren och händer inget efter det tar hon själv kontakt med vårdnadshavare. Samtliga bildlärare upplever att deras kontakt med vårdnadshavare för det mest positiv. Flera av lärarna har regelbunden kommunikation med hemmen och det är då främst sina egna mentorselevers vårdnadshavare de ringer. Samtliga bildlärare anser att det är viktigt att ha en god relation med vårdnadshavare eftersom att man då jobbar tillsammans för att hitta en lösning till att hjälpa eleven. Det här är något som även Hattie (2014) har funnit i sin forskning att när skolan samarbetar med vårdnadshavare gynnas elevers kunskapsutveckling (s. 105).
6.3. Förslag på vidare forskning
Extra anpassningar i bildundervisningen är ett relativt outforskat område och det finns fortfarande mycket att upptäcka. Studien har bland annat visat att lärarna anser att deras samarbete kring extra anpassningar med sina kollegor fungerar bra. Trots det så finns en frustration när det gäller arbetet med specialpedagoger vars roll är att stötta lärare i deras arbete.
Specialpedagoger för handledningssamtal med lärare om lärares beskrivna dilemma i deras arbete med elever. Dessa samtal innebär en möjlighet för lärande samt utveckling av den pedagogiska verksamheten. Samtalen kan då bidra till att lärare skapar fler stimulerande pedagogiska situationer för fler elever i skolan” (Eriksson Gustavsson, Göransson & Nilholm, 2011, s. 58).
Uppfattningen bland lärarna är att specialpedagogerna inte alltid förstår deras arbete med eleverna i bildsalen. ”När specialpedagogen bara talar om för läraren vad den skall göra så känns det inte bra” berättar en av den intervjuade bildlärarna. Specialpedagogers förslag till arbetssätt är inte alltid lämpliga för att arbete med i bildämnet. I framtiden vore det till nytta att titta närmare på arbetsrelationen mellan bildlärare och specialpedagoger med syfte att förbättra kommunikationen och därmed deras samarbete.
6.4. Metoddiskussion
Lärarna som deltog i studien fick själva bestämma när och var de ville att intervjun tog plats. Samtliga valde att träffas på deras arbetsplatser i bildsalen förutom en som valde att bli intervjuad på telefonen hemifrån. Jag noterade efter vårt samtal att den läraren var den som jag anser gav de bästa och mest genomtänka svaren. De övriga lärarna träffade jag under deras schemalagda planerings tid på förmiddagarna förutom en som valde att ses när skoldagen var
slut. Medförde det till att de var trötta och ofokuserade? Det fick mig att undra var och när är bäst att intervjua. En annan fundering jag haft är om lärarnas svar hade blivit bättre om de haft tillgång till frågorna innan intervjuerna? Då hade de haft en möjlighet att titta igenom frågorna och förbereda sig. Jag var också intresserad av mer spontana svar, men nu så här efter tänker jag att det hade vore bra för lärarna att ha läst igenom frågorna på förhand och fått en chans till att fundera innan våra samtal. Inför intervjuerna spenderade jag mycket tid på att formulera frågorna för att få så bra svar som möjligt. Under den första intervjun slog det mig hur svårt det faktiskt är att ställa frågor på ett sätt som resulterar i användbara svar. Märkte även av att jag är en person som inte är van vid att intervjua. Upplevde det mycket svårare än jag trott det skulle var och att det gick bättre för varje intervju som jag gjorde. Så här i efterhand hade det hjälp mig att göra en eller flera pilotintervjuer innan de verkliga intervjuerna. En pilotundersökning hade visat om frågornas ordningsföljd och innebörd fungerade bra. Det hade gett mig en chans att åtgärda eventuella problem med frågorna. Jag hade även fått en möjlighet att öva på att intervjua (Alan Bryman, 2016, s. 332). En sista reflektion jag vill dela med mig är att jag kunde ha varit en bättre lyssnare, vilket jag upptäckte när jag transkriberade intervjuerna. Det var flera tillfällen i samtalen med lärarna där jag önskar att jag hade utforskat mer och ställt följd frågor.
6.5. Avslutande reflektion
Det har nu gått fem månader sedan jag satt i mötet med mina lärarkollegor på skolan där jag gjorde min praktik och denna termin undervisat bild i årskurs 4. Då hade jag ingen aning om vad extra anpassningar innebar? Under våren har jag arbetat med mitt examensarbete och ämnet jag valde att skriva om var extra anpassningar. Mitt syfte har varit att försöka förstå ett område som känts oklart och utmanande samt att bidra till ökade kunskaper om hur lärare arbetar med extra anpassningar i grundskolans bildundervisning. Under denna tid har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv, om att skriva och om arbeta med elever i behov av stöd. Det jag tar med till hösten när jag nu äntligen skall börja jobba som bildlärare på heltid är mina fantastiska möten med bildlärarna som deltog i studien och deras kloka ord. Framförallt kommer jag att ta med mig deras tankar och erfarenheter om betydelsen av att som lärare skapa goda relationer med sina elever för att få arbetet i och utanför bildsalen att fungera.
Referenser
Ahrne, G., & Svensson, P. (Red.). (2015). Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber. Aspelin, J., & Persson, S. (2013). Om relationell pedagogik. Malmö: Gleerups.
Bruce, B., Rubin, M., Thimberg, P., & Åkerman, R. (2016). Specialpedagogik i professionellt
lärarskap, synsätt och förhållningssätt. Malmö: Gleerup.
Bryman, A. (2016). Samhällsvetenskapliga metoder (2. uppl.). Stockholm: Liber.
Christoffersen, L., & Johannessen, A. (2012). Forskningsmetoder för lärarstudenter. Lund: Studentlitteratur.
Elvstrand, H. (2009). Delaktighet i skolans vardagsarbete. Diss. Linköping: Institutionen för beteendevetenskap och lärande.
Eriksson Gustavsson, A-L., Göransson, K., & Nilholm, C. (2011). Specialpedagogisk
verksamhet i grundskolan. Lund: Studentlitteratur.
Hattie, J. (2012). Synligt lärande för lärare. Stockholm: Natur & Kultur.
Hattie, J. (2014). Synligt lärande. En syntes av mer än 800 metaanalyser om vad som
påverkarelevers skolresultat. Stockholm: Natur & Kultur.
Håkansson, J., & Sundberg, D. (2012). Utmärkt undervisning. Framgångsfaktorer i svensk
och internationell belysning. Stockholm: Natur & kultur.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Leijnse, E. (2020, 11 januari). Anpassade lektioner istället för särskilt stöd. Helsingborgs
Dagblad, Nyheter s. 10-11.
Leijnse, E. (2020, 11 januari). Forskare: Rätten till särskilt stöd trollas bort. Helsingborgs
Dagblad, Nyheter s. 11.
Lindström, G., & Pennlert, L-Å. (2017). Undervisning i teori och praktik: en introduktion i
didaktik (6. uppl.) Umeå: Fundo.
Nilholm, C. (2007). Perspektiv på specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.
Nilholm, C. (2019). En inkluderande skola - möjligheter, hinder och dilemman. Lund: Studentlitteratur.
Nilholm, C., & Göransson, K. (2013). Inkluderande undervisning - vad kan man lära av
forskningen? Stockholm: Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Persson, B. (2013). Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. Stockholm: Liber. Skogstad, I. (2019). Obekväma sanningar om skolan. Stockholm: Natur & Kultur.
Skollag (SFS 2010: 800). Hämtad från Riksdagens webbplats: https://www.riksdagen. se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800 Skolinspektionen (2010). Framgång i undervisningen. Hämtad 2020-04-16 från
https://www.skolinspektionen.se/sv/Beslut-och-rapporter/Publikationer/Broschyr/Framgang-i-undervisningen/
Skolinspektionen (2016). Skolans arbete med extra anpassningar. Hämtad 2020-04-02 från https://www.skolinspektionen.se/sv/Beslut-och rapporter/Publikationer/Granskningsrapport/ Kvalitetsgranskning/skolans-arbete-med-extra-anpassningar/
Skolverket (2011). Kommentarmaterial till kursplanen i bild. Stockholm: Fritzes. Skolverket (2011). Planering och genomförande av undervisningen - för grundskolan,
grundsärskolan, specialskolan och sameskolan. Stockholm: Fritzes.
Skolverket (2014). Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Stockholm: Elanders.
Skolverket (2014) Stödinsatser i utbildningen - om ledning och stimulans, extra anpassningar
och särskilt stöd. Stockholm: Elanders.
Skolverket (2015). Bild i grundskolan. En nationell ämnesutvärdering i årskurs 6 och 9. Stockholm: Elanders.
Skolverket (2019). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (6. uppl.). Stockholm: Fritzes.
Svensson Höstfält, S. (2013). Specialpedagogik. Stockholm: Bonnier utbildning.
Säljö, R. (2014). Den lärande människan. I U.P. Lundgren, R. Säljö & C. Lidberg (Red.),
Lärande, skola, bildning (s. 251-309). Stockholm: Natur & kultur.
Säljö, R. (2015). Lärande – En introduktion till perspektiv och metaforer. Malmö: Gleerups. Lärarnas Riksförbund (2017). Som lärare ska man trolla med knäna. En undersökning om
skolans arbete med extra anpassningar och särskilt stöd. Stockholm: Lärarnas Riksförbund.
Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet (2017). Forskningsetiska principer inom humanistiska-samhällsvetenskaplig
Bilaga 1
Mars 2020
Hej!
Mitt namn är Anna Wieselgren och jag går nu sista termin av lärarutbildningen på Umeå universitet för att bli bildlärare. Under våren skriver jag mitt examensarbete som handlar om hur bildlärare arbetar med extra anpassningar i sin undervisningen. Jag hör av mig till dig för att fråga om du har möjlighet att delta i en intervju som kommer att ta cirka en timme.
Studien följer Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Det innebär att intervjun är frivillig att delta i och att du kan avbryta den när du vill. Ditt deltagande kommer att vara konfidentiellt och resultatet kommer bara att användas i denna studie. Jag kommer att behöva spela in intervjun. Bara jag kommer att lyssna på vårt samtal som efter att den transkriberats kommer att raderas.
Du är välkommen att kontakta mig om du har några frågor eller funderingar. Tack!
Med vänliga hälsningar Anna
Bilaga 2 Intervjuguide Inledning
• Hur länge har du arbetat som bildlärare? • Vilka årskurser? Antal klasser och elever? • Hur stor är skolan?
• Hur länge har du arbetet i din nuvarande jobb? • Utbildningsbakgrund?
• Trivs du med ditt jobb? Synsätt
• Hur skulle du beskriv vad extra anpassningar är för någon som inte vet vad det är?
• Tycker du att elevers behov av extra anpassningar har förändrats under din tid som bildlärare? Om ja, på vilket sätt? Varför tror du det?
• Hur har din undervisning påverkats av den nya lagen 2014 om särskilt stöd? Arbetet i undervisningen
• Har din skola en gemensam policy för hur du/skolan skall arbeta med extra anpassningar? Vad innehåller den policyn?
• Hur får du reda på att en elev är i behov av extra anpassningar?
• Berätta om situationer där arbetet med elever i behov av extra anpassningar gått bra. Vad gjorde du och varför gick det bra?
• Berätta om tillfällen där arbetet med elever i behov av extra anpassningar inte gått bra. Vad hände och varför gick det inte bra tror du? Vad gör du för att kringgå problemen?
• Vad anser du vara viktigt för att arbetet med elever kommer att fungera bra?
• Hur motiverar du dina elever som är i behov av extra anpassningar? Hur hanterar du motstånd? • Vad upplever du som utmanande i ditt arbete med extra anpassningar?
• Vad skulle du behöva för att arbetet med elever i behov av extra anpassningar skulle fungera bättre?
• Hur görs uppföljningar av arbetet med extra anpassningar? • Vad tycker du om inkludering?
Samverkan
• Hur ser samarbetet ut med dina kollegor när det kommer till extra anpassningar • Vad för stöd får du? Lärarassistenter? Hur fungerar arbetet med dom?
• Hur görs eleverna delaktiga i arbetet med extra anpassningar? • Hur ser samarbetet ut med vårdnadshavare?
Övrigt