I detta avsnitt diskuterar vi hur vårt val av metod kan ha påverkat studiens resultat i en metoddiskussion. För att sedan koppla samman teorin med den egna empirin. Vi kommer diskutera, problematisera och reflektera över konsekvenser kring barns inflytande, utifrån våra forskningsfrågor. Slutligen reflekterar vi över vårt uppdrag som blivande pedagoger.
5.1 Metoddiskussion
I vår studie är vi inte ute efter att dra några generella slutsatser, vi gör endast beskrivningar och tolkningar av det vi undersökt på de förskolor som ligger till grund för vår empiri. Vi har under studien haft i åtanke att våra tidigare erfarenheter från Sparven och Finken kan ha påverkat våra tolkningar av datan, vi har därför försökt vara så objektiva som möjligt under hela processen. I vår studie valde vi att lägga fokus på pedagogintervjuer, men vi har även gjort observationer som ett komplement till vår empiri. När vi bestämde oss för att observera två förskolor, utgick vi från vår forskningsfråga, när har barnen möjlighet till inflytande i förskolan? Observationerna visade sig ge mer än vad vi från början hade tänkt. Resultatet av observationsstudierna är därför storleksmässigt likvärdig med intervjudelen. Trots att detta inte var vår tanke från början så hittade vi många godbitar i de observationer vi genomförde som gick att analysera utifrån vårt syfte. Vi inser att det är fördelaktigt att vara ute på fältet under en längre period för att få mer tillförlitlig data, vilket även Denscombe (1998) beskriver. Eftersom tiden är en viktig aspekt i uppsatsskrivandet så menar vi att vi inte hade kunnat göra annorlunda utifrån vad vi ville undersöka. Ett alternativ hade
varit att göra fler intervjuer med pedagoger på ytterligare en förskola och då uteslutit observationerna. Vi ville dock få ett helhetsintryck av barns inflytande i förskolan och ansåg att observationerna var en viktig del i detta. Vi har i efterhand resonerat och funderat kring om intervjuerna och observationerna hade kunnat bli annorlunda och gett ett annat resultat om vi inte skickat ut intervjuguider till pedagogerna innan våra möten. Men med hänsyn till informationskravet så ville vi informera om vårt syfte med studien och på så sätt förbereda pedagogerna och låta dem fundera kring just fenomenet barns inflytande. Vi anser att det hade blivit problematiskt att utesluta vårt syfte med studien i de brev som vi lämnade ut till pedagoger och föräldrar, utifrån de forskningsetiska principer som vi tagit hänsyn till (Vetenskapsrådet 2002). Vi har låtit oss inspirerats av fenomenografin som forskningsansats av intervjudata, vi försökte förstå hur pedagogernas uppfattningar om inflytande ser ut. Vi har gjort en deltagande observation, detta passade oss då vi ville göra ett försök till att studera den naturliga miljön. Genom att vi endast förde fältanteckningar så minskade våra chanser att gå tillbaka till situationerna och se en helhet, då vi inte hade möjlighet att anteckna allt. Om vi hade haft möjlighet att filma, och vara där och studera miljön en längre tid så hade vi helt klart fått mer material. Först funderade vi kring tiden som är en viktig aspekt i fältstudier, som förespråkar en längre period ute på fältet. Vi ville endast se hur inflytande kan se ut i förskolan. Som vi tidigare nämnt har vi gjort en pilotintervju med två lärarstudenter, vilken vi anser ha varit till nytta för oss inför våra intervjuer. I efterhand hade vi gärna gjort ytterligare en pilotintervju med en färdigutbildad pedagog som är verksam i förskolan. Dettaför att vi i efterhand kan se att vår intervjuteknik kunde bli bättre.
5.2 Resultatdiskussion
5.2.1 Pedagogernas uppfattningar om barns inflytande i förskolan
När vi undersökte pedagogernas uppfattningar upplevde vi att det fanns en outtalad rädsla hos pedagogerna, att låta barnen göra som de vill. Pedagogerna uttalar detta när de poängterar att inflytande inte handlar om att alla barn hela tiden ska få göra som de vill. Detta kan tolkas som att pedagogerna är rädda för att det ska bli kaos om de tummar på visa regler. Johannesen och Sandvik (2009) påtalar dock att vuxna måste våga släppa kontrollen om barn ska få möjlighet till inflytande. Pedagogerna framhäver vikten av att kunna motivera sina nej och de upplever att de är mer
tillåtande än nekande i sitt förhållningssätt. Grandelius (2006) menar att vi som vuxna undervärderar barnens förmågor när vi inte har goda argumentationer till våra nej, att vuxna tycker det är enklast att bara säga nej då de är rädda för motstånd. I intervjuerna användes ofta begreppen
inflytande och bestämma som synonymer, vi upplever att pedagogerna menar att om barnen får
bestämma så har de inflytande. Vi anser att begreppet inflytande ofta objektifieras, men vi vill diskutera om inflytande går att ta på som ett fast ting eller bör ses som ett förhållningssätt. Vår uppfattning är att inflytande är subjektivt och därför handlar om hur människor ska förhålla sig till varandra. Inflytande beskrivs i Svenska akademins ordlista som möjlighet att påverka. Vi anser utifrån vår studie av tidigare forskning att påverka är någonting helt annat än att bestämma. Där det ena inte nödvändigtvis förutsätter det andra. För att någon bestämmer så behöver det inte betyda att denne har inflytande och när någon har inflytande så behöver detta inte betyda att denne bestämmer, enligt oss.
Emilson (2008) beskriver att barns inflytande i förskolan är begränsad, vi har funderat över orsaker till detta och hänvisar till Perssons (2010) resonemang om att lärare idag är osäkra över hur arbetet med barns inflytande ska se ut. Detta är något som vi kan se i vårt material då pedagogerna har svårt att sätta fingret på vad inflytande är och hur de ska jobba med inflytande i barngruppen. Den otydliga definitionen om vad inflytande är kan också leda till att osäkerheten blir större, begreppet är så otroligt tolkningsbart. Trots detta påtalar pedagoger att det inte finns några egentliga hinder men att tidsbrist, rutiner, stora grupper och barnens ålder kan försvåra. Sheridan och Pramling Samuelsson (2009) beskriver att en god kvalitet i förskolan just karakteriseras av bland annat mindre grupper och personaltäthet. Åberg (2006) beskriver att arbeta med mindre grupper ger helt andra förutsättningar till att ställa frågor och lyssna tillsammans, reflektion med barn är viktigt för att innehållet i verksamheten ska bli betydelsefull. Förskolans många styrda rutiner är ännu en aspekt som försvårar barnens möjlighet att kunna påverka (Johannesen & Sandvik 2009).
5.2.2 Att ta tillvara på och uppmuntra barnen till inflytande
I arbetet med barns inflytande anser vi att kommunikation är en viktig enhet. Pedagogerna framhäver i sina beskrivningar att arbetet med barns inflytande handlar om att alla ska bli respekterade och lyssnade på. Nilsson och Waldermarson (2007) menar att lyssna och höra är två skilda ting och betonar att höra inte förutsätter att någon lyssnar, att lyssna förutsätter att mottagaren
uppmärksammar, förstår och reagerar på det som sägs. Pedagogerna beskriver att de försöker lyssna på barnen så mycket som möjligt, men en fundering som dykt upp är om de reflekterar över hur de lyssnar, kan det vara så att pedagogerna ofta bara hör? Enligt Nilsson och Waldermarson (2007) finns det olika sätt att lyssna och att vara en god lyssnare är betydelsefullt för att missförstånd inte ska uppstå. I förskolan har det talats mycket om att pedagogerna måste se alla barn, vi vill även lyfta att pedagogerna måste lyssna till alla barn. Anledning till att vi valt att ändra riktning från att
se till att lyssna, beror främst på den begreppsmässiga innebörd som vi anser skiljer dem båda åt,
från ett barnperspektiv till ett barns perspektiv. Pedagogerna kommer fram till att det är svårt att inta ett barns perspektiv, då de inte är barn. De menar att de tolkar vad barnen vill eller önskar genom barnens visade intressen. Detta tycker vi bör uppmärksammas då vi anser att det inte behöver vara så, inflytande för oss handlar inte om att barnen endast ska vara föremål för pedagogernas observationer och på sätt vara delaktig i en verksamhet som bygger på deras tolkade intresse. Pedagogerna bör lyssna till varje barn, tänka utanför ramarna och uppmärksamma barnen på att de har inflytande. Vi upplever att pedagogerna under intervjuerna beskriver att de arbetar ur ett barnperspektiv. Genom att barnens intressen ligger till grund för hur de planerar verksamheten, och att barnen endast är med i pedagogernas åtanke. Detta tolkar vi som att pedagogerna tycker att det är enklare att inta ett barnperspektiv, men att de är väl medvetna om hur de kan närma sig ett barns perspektiv. Arnér och Tellgren (2006) menar att det är lättare att inta ett vuxenperspektiv på barn än ett barns perspektiv. Vidare beskriver de att vuxna kan närma sig ett barns perspektiv genom att lyssna mer på barnen. Vuxnas förhållningssätt och barnsyn påverkar därför barns inflytande i förskolan. Johannesen och Sandvik (2009) menar att om synen på barn är nedvärderande och att vuxna ser på barn som bristfälliga så blir det svårt att se värdet av deras kommunikation. Vi uppfattar att pedagogerna vet hur barnen kan få mer inflytande i förskolan men att pedagogerna inte är medvetna om det själva, eftersom det problematiserats. I deras beskrivningar ser vi att de lyfter att pedagoger måste lyssna på och samtala med barnen för att närma sig barnens perspektiv, men att de fortfarande talar utifrån ett barnperspektiv. Vi anser att det är betydelsefullt att pedagogerna ser att även de yngre barnen, utan ett verbalt språk ska ha och kan ha ett visst typ av inflytande.
5.2.3 Barns inflytande i förskolan / när och hur ?
I vår studie anser vi att det framgår både genom litteratur, intervjuer och observationer att det är i den fria leken som barnen ges störst utrymme till inflytande. Att den planerade verksamheten är pedagogernas spelrum, men att de har ett barnperspektiv för ögonen. Under våra observationer upplevde vi att barnen i sin fria lek inte ville att de vuxna skulle vara inblandade, vilket vi tolkar som att barnen var medvetna om att i situationer där vuxna var närvarande fick barnen själva mindre möjlighet till inflytande. Något intressant som vi reagerade på var att barnen ofta frågade de vuxna om lov, väldigt ofta. Detta tolkade vi som att barnen är vana vid att vuxna bestämmer. Det framkom att barnen var osäkra över att det de säger är av värde. När de frågar om de får kissa anser vi att det tyder på att de tar det säkra före det osäkra, för att inte riskera att göra fel. Det verkar som att de inte litar på sin egen förmåga att känna efter och bestämma över sig själv, de är vana med att någon annan alltid tycks veta bättre om vad som är bäst för dem. Detta kan vi tydligt koppla till Arnérs (2009) reflektion kring begreppet ”not yets” som beskrivs som att barn inte ses som fullvärdiga förrän de är vuxna, vilket leder till att barndomen ses som ett bristtillstånd. Där barn ska sträva mot målet, att bli fulländad vuxen. Vi har reflekterat över att människan aldrig ska se sig som klar, att varje tillstånd i livet måste vara betydelsefullt. Hela livet är en ständig utveckling där det är lika viktigt att få vara tre år som att få vara femtiofem år.
Några pedagoger beskrev under våra intervjusamtal att de frågat barnen vad barnen tycker att de kan bestämma över i förskolan och hemma. Det gemensamma i barnens svar var att de kan bestämma i den fria leken, med vilka kompisar och vad de ska leka med. Våra erfarenheter säger oss att barn är omedvetna om vad de kan påverka, barn har svårt att svara på i vilka situationer de har inflytande. Vi uppfattar att pedagoger ofta tror att de talar om inflytande, men att det egentligen är delaktighet de menar, vilket vi anser inte är riktigt samma sak. Vi vill visa att det ena inte utesluter det andra. Delaktighet behöver inte innebära att pedagoger arbetar med inflytande, och inflytande innebär inte endast att vara delaktig. Vår tolkning bekräftas av Arnér (2006) som menar att delaktighet inte utesluter att det är de vuxna som bestämmer. Vi vill belysa att det är svårt att komma från att de vuxna är de som har den övergripande styrningen i förskolan. Vi vill poängtera att det inte för den sakens skull måste innebära en makthierarki. Grandelius (2006) menar att jag som människa vill ha respekt för den jag är som person och inte för att jag har makt.
Vi har funderat över konsekvenserna med barns inflytande och diskuterat om alla barn gynnas i en miljö där inflytande är en del av verksamheten. Några av de barn som vi tänker kan löpa störst risk till att komma i kläm är bland annat de barn som är i stort behov av tydliga ramar och strukturer, samt de barn som har svårt att ta för sig. I en verksamhet där miljön är anpassad efter att barnen självständigt ska kunna välja när och vad de vill göra, med stor tillgänglighet till material och fria aktiviteter, anser vi att det kan bli ett dilemma i arbetet med inflytande. Då det för vissa barn förespråkas tydlighet och struktur i vardagen. Vi menar att inflytande är kontextuellt, det måste tas in i sitt sammanhang och analyseras utifrån det. Vi vill ändå betona att vi anser att inflytande kan gynna alla barn om pedagoger arbetar med det som ett förhållningssätt och en kommunikation. Vi vill försöka lyfta att pedagoger måste ha ett tydligt syfte i åtanke med allt de gör.
5.3 Avslutande reflektioner / Vårt kommande uppdrag som pedagoger
Det vi vill visa med denna studie är att det kanske inte går att ta på inflytande som ett ting. Det pedagogerna uttrycker i empirin är att det ibland är svårt att fastställa vad inflytande i förskolan är. Pedagogerna uttrycker brist på personal och tid, och att det är mycket annat som ska hinnas med, därför tolkar vi att pedagogerna menar att begreppet inflytande är konkret. Vi menar på att det är abstrakt och att det är ett förhållningssätt som ska genomsyra hela verksamheten. Ett förhållningssätt som bygger på att det finns ett syfte med varför vi gör det vi gör. Som pedagoger måste vi fundera över varför vi arbetar med barns inflytande. Det handlar inte bara om att barnen ska kunna påverka den vardag de befinner sig i, de ska också kunna tillägna sig den kunskap som krävs för att fungera i ett gemensamt samhälle. Alltså alla barn ska ges möjlighet att bli starka, självständiga individer, att ta ansvar för sig själva och sin situation, lära sig kompromissa, att kunna ge och ta. Viktigt är att inte utnyttja sin ställning som vuxen, ”Vi kan bestämma, därför ska vi bestämma”. Vi som pedagoger måste resonera kring hur vi talar med barn, hur vi lyssnar till barn, och vad vi har för syn på barn och deras färdigheter. Barnen ska redan i förskolan vägledas och stöttas till att bli demokratiska medborgare.