Skolverkets och Lärarnas riksförbund/RFSU: s olika förslag som grundades med syfte att synliggöra och väcka diskussionen om sex- och samlevnad, där även information om människors sexuella läggning finns inkluderat, har tagits upp ett flertal gånger i intervjusvaren. Det finns således ett behov av att utveckla undervisningen i sådana frågor. Detta har man kommit fram till genom undersökningar med lärare och elever på olika skolor. En utav dessa undersökningar är den som ingick i projektet Under ytan (2006). Som tidigare sagt var syftet med undersökningen att bland annat motverka diskriminering av sexuell läggning. Sahlström utförde en undersökning gällande lärarutbildningens undervisning i sex- och samlevnad och kom fram till att det finns behov av kompetens utveckling hos lärarna, då många av dem saknade erfarenheter av undervisning i sexuell läggning och homofobi. De intervjuade religionslärarnas inställning och erfarenheter gällande den kunskap som de anser att de har gällande HBT, överensstämmer med ovanstående resultat av undersökningen. Lärarna anser att det finns skäl till kritiken om att sex – och samlevnad inte finns inkluderat i lärarutbildningen. De är medvetna om svårigheten med att undervisa i sådana frågor. Vid ett tillfälle säger en utav de intervjuade att det skulle vara bra om lärare fick hjälp av specialister med sex - och samlevnads frågor, vilket jag personligen tycker låter som en utmärkt ide.
Förutom svårigheten i att leda dessa diskussioner finns även ett behov av ständig uppdatering. Precis som Fjelkner och Regnér från lärarnas riksförbund säger, krävs det att lärarna har kunskap inom detta område. Frågor som berör sexualitet, kroppen, flickor och pojkars olika villkor, genus och HBT- frågor, ska således lärarna vara beredda att svara på säger Fjelkner och Regnér. Normerna för sex – och samlevnads frågor ändras ständigt i takt med utvecklingen av ungdomskulturer och för att eftersträva att vara en lärare som är ”up to date”, som en utav lärarna
sa, gäller det att börja fundera över hur man ska uppfylla detta. Utgår man ifrån barn – och elevskyddslagen (2006) och läroplanen som tydligt lyfter fram vikten av att skapa tolerans och att alla lärare och övrig personal på skolan ska vara insatta i de fyra diskrimineringsgrunderna, kan man tycka att det är konstigt att förslaget inte har gått igenom ännu på lärarhögskolan. Vad är det för mening med att ha en lag när det finns en stor mängd lärare därute som är osäkra i hur de ska hantera dessa frågor? Personligen anser jag att man skulle kunna lösa det här problemet genom att integrera sex- och samlevnads dagar för även lärarna och andra vuxna som är verksamma på skolan. Denna skulle kunna likna den som redan existerar för ungdomar på många gymnasieskolor runt om i landet. Faktum är att lagar gällande HBT- personer utvecklas ständigt, varje år kommer nya förslag och då och då stadgas dessa. En specialist från möjligtvis RFSL och RFSU hade kunnat komma och uppgradera de vuxna gällande vad som är nytt, kanske skulle detta kunna bidra till bättre diskussioner med självsäkra lärare.
Tidigare skrev jag om Hartman som påstår att svenska lärare inte har någon vana att formulera, analysera och kritisera värdeteorier och andra premisser för en värdegrund. Då jag inte fördjupat mig i just denna fråga kan jag inte uttala mig om informanternas kunskaper i detta. Men som tidigare sagts visade de alla på mer eller mindre medvetenhet om värdegrundsfrågor och prioriterade arbetet med det. En del var dessutom kritiska och ifrågasatte lärarhögskolans arbete med sådana frågor.
Resultatet från intervjuerna stämde inte riktigt överens med mina förväntningar. Jag trodde nämligen att jag skulle få bemöta olika inställningar till arbete med HBT- frågor i religionsundervisningen, en del positiva och en del negativa. Orsaken till detta grundar sig på det som jag studerat genom andra studenters resultat i liknande uppsatser. I uppsatsen, Sex mellan
raderna, bemöttes skribenterna av informanter av två varianter, de som var positiva till sex- och
samlevnad i religionsundervisningen och de som var negativa till detta. Detta stred mot några av religionslärarnas principer gällande som är viktigt att undervisa om. I uppsatsen Från enkelriktat
till flerfiligt, kom skribenterna fram till att religionsämnets fokus på identitets- och livsfrågor
kommer att minska och bli mer faktabaserad religionskunskap. De förutspådde till och med en utveckling av två nya ämnen där det ena är ren religionskunskap och det andra så kallad livskunskap. Om jag ska jämföra ovanstående resultat med det jag kommit fram till i denna
uppsats, blir det inte mycket som överensstämmer. Mina fyra informanter visade nämligen inte på något som skulle kunna tolkas som negativt gällande en form av sex- och samlevnad i religionsundervisningen. Dock ifrågasatte en utav lärarna innehållet i sex- och samlevnadsundervisningen och menade att måste definiera denna på något sett, så att man inte kommer in på för mycket biologi, vilket jag kan hålla med om. Men det är viktigt att poängtera att skolverkets förslag om utvidgning av sex- och samlevnad syftar på HBT- frågan. Man ansåg nämligen att det fanns för lite information om detta i sex- och samlevnadslektionerna och ville att man skulle breda större plats för detta. Detta skulle dessutom spridas ut bland olika ämnen, bland annat religionskunskap. Om man har planer på att föra fram detta förslag ytterligare en gång är det viktigt att definiera sex- och samlevnads term så att missförstånd inte uppstår.
I min undersökning visade det sig att alla religionslärare var positiva till att arbeta med HBT- frågor i religionsundervisningen. Ingen ansåg att det inte var deras ansvar att ta upp dessa frågor i undervisningen. Således finns en medvetenhet bland lärarna, men det som saknas är behörigheten till att utföra dessa diskussioner på allra bästa sätt. Tre av fyra lärare nämnde betydelsen av att nyansera arbetet med HBT- frågor i samband med studier utifrån religionerna. De som uttalade sig om detta menar att man måste visa på att det finns olika inställningar till HBT- frågor inom en och samma religion. I ett av avsnitten i min uppsats har jag beskrivit vilka texter kristna och muslimer anger för att påvisa att HBT- personer begår synd. Skulle man inkludera dessa citat i en religionsundervisning är det viktigt att samtidigt visa på att det finns platser i bibeln och koranen som kan tolkas positivt gällande HBT- personer. Precis som en utav lärarna säger ska man visa på mångfald, att det exempelvis faktiskt finns katolska homosexuella präster och muslimska homo- bi och transexuella kvinnor och män. Artikeln med Ardeshir Bibakabadi hade i detta fall kunnat lyftas fram då denna visar på situationen utifrån muslimska, men även andra invandrares situation i omvärlden och i Sverige.
Då lärarna har arbetat med HBT utifrån religion har det till mesta dels gått ut på att eleverna ska söka information och förkunna sig om religioners ståndpunkter i dessa frågor. Ingen av lärarna gick djupare in i den frågan, utan svarade att HBT i samband med religionsstudier är passande och att det finns mycket att utgå ifrån. Filmen Priest som är producerad av Antonia Bird och kom ut 1994, var populär bland lärarna då denna visar på mångfald. Resultatet på denna fråga är
således att man ska sträva efter mångfald i sin undervisning för att inte bekräfta fördomar som kanske redan finns bland ungdomar. Det är värt att nämna att det var snålt med information med konkreta exempel med detta i den litteraturen som jag studerat. Exemplen som angavs var inte direkt kopplade till HBT- frågan, utan snarare anpassade till samlevnadsfrågor som man kan se i kapitel 2.9
När det gäller arbete med HBT- frågor i värdegrundssyfte framkom olika svar. Karin var den utav lärarna som gav exempel på en fråga (den om det lesbiska paret) som hon inkluderade i sitt arbete med värdegrundsfrågor. De andra lärarna lät frågorna strömma in genom eleverna, vilket motsvarar det som står i kursplanen för religionskunskap. Där står nämligen att man ska låta elevernas erfarenheter och intressen genomprägla undervisningen. Sammantaget anser lärarna att eleverna är intresserade av HBT- frågor, vilket märks genom elevernas spontana frågor.
Lars som är den utav lärarna som arbetat längst som religionslärare anser att man bör vara försiktig i hur man går tillväga när man ska diskuterar HBT- frågor. Att smyga sig in i ämnet verkar vara det som fungerat allra bäst. I Centerwalls bok anges några utgångspunkter som kan vara värdefulla för lärare att utgå ifrån. Man ska inte utgå från att alla i klassen är heterosexuella, vilket samtliga lärare också har uttryckt. Man ska inte ställa homo- och heterosexualitet mot varandra, vilket kan vara bra om man vill undvika att problematisera situationen. Man ska tala om homosexualitet i positiva termer, och på så sätt verka som ett föredöme för eleverna. Man ska försöka synliggöra homosexualitet när man talar om sex- och samlevnads frågor, vilket är den diskussion som även skolverket tagit upp. Centerwall ger även tips på hur man kan gå tillväga om man bestämmer sig för att låta en HBT- person komma på informationsbesök till klassen. Ingen av mina informanter angav att de arbetat på liknande sätt, men jag kan trots detta finna detta som ett bra utgångsläge i diskussionen. Innan informationsbesöket ska man förbereda sina elever genom att berätta vad som ska hända. Efter studiebesöket ska eleverna genomföra en utvärdering, och utifrån detta ska man inleda en diskussion om HBT- personers situation i samhället. Jag skulle utan tvivel kunna tänka mig genomföra en sådan planering, då man som nybliven lärare ofta upplever en osäkerhet i dessa frågor och tillvägagångssätt.
Dalen skrev i sin bok att man måste ta hänsyn till de yttre förhållandena. Mina informanters ålder, arbets- och livs erfarenheter och arbetsplats har onekligen genomsyrat svaren, det vill säga är det märkbart att de yttre förhållandena hänger ihop med deras inställning och arbetssätt. Den av informanterna, Eva, som har en familjemedlem som är homosexuell visade genom sina svar en medvetenhet som de andra saknade. Hon var nämligen den av alla som talade om detta med intensiv förståelse ur de homosexuellas perspektiv. Hon reflekterade över vad hennes didaktik kunde få för konsekvenser på eleverna i klassen. Tydligt förkunnar hon om att hennes brors erkännande av sin sexuella läggning fick henne att öppna ögonen och bli mer medveten över sin didaktik. Jag anser att just detta är eftersträvansvärt i den efterlängtade utbildningen för lärare. Vi måste få utbildning i hur man ska formulera frågor/uppgifter, vilka frågor är bra respektive dåliga? Vi måste även bli bättre på att hantera situationerna i korridoren, där elever exempelvis ropar bög efter varandra, hur gör man? Bland mina informanter verkade det finnas en grav osäkerhet gällande dessa frågor.
En klok vägledning som återges i Centerwalls avhandling som är av värde att upprepa, är att lärare bör ha en demokratisk grundsyn i arbetet med frågor krig homosexualitet. Som heterosexuell lärare måste man således vara säker på sin inställning gällande HBT- frågor och därmed arbeta med sina egna fördomar innan man arbetar med andras. Nu mötte jag inga lärare som var fördomsfulla, men det skulle kunna vara en bra utgångspunkt i en HBT- diskussion bland lärare.
Angående min sista frågeställning som handlade om hur man styra upp, planera och väva in kunskap om HBT-personer och sträva efter mer HBT- kompetens hos elever, står resultatet av mina informanters svar och analysen som svar på detta. Uppsatsens syfte var att ta reda på hur lärare arbetar med HBT- frågor i religionsundervisningen och att genom detta få kunskap om hur jag som framtida religionslärare genom diskussioner kan skapa förståelse hos mina elever för människors alternativa sexuella läggning. Genom denna uppsats har jag fått konkreta tips på bra tillvägagångssätt i utförande av denna diskussion. Jag har på olika sätt blivit påmind om svårigheten med dessa frågor, men samtidigt fått en bekräftelse över sambandet mellan religion och HBT- frågor. Jag tror och hoppas på att jag kommer att få nytta av information som jag studerat fram med hjälp av de intervjuade lärarna. Jag kommer att försöka integrera HBT-
personer i min undervisning genom att inte utgå från att alla är heterosexuella och på så sätt arbeta för att skapa förståelse hos mina elever för människors alternativa sexuella läggning. Lärarnas olika metoder och erfarenheter som framkom i resultat avsnittet är något som jag kommer ha i hågkomst i min framtida undervisning i religion. Trots att det visade sig att samtliga informanter var positiva till arbetet med HBT- frågor i religionsundervisningen återstår fortfarande det stora problemet kvar, nämligen den kontinuerliga mobbningen och hatbrotten mot HBT personer. Förhoppningsvis kommer lärares medvetenhet av att integrera HBT – personer i det vardagliga talet och arbetsuppgifter bidra till en rättvisare framtid. Jag vill avsluta uppsatsen med att upprepa följande ord som uttryckts i Centerwalls bok, då dessa för mig känns viktiga att ha i åtanke.
Ju mer man sätter sig in i frågan desto mindre blir homosexuella en samlad grupp med särskilda kännetecken. Att inte acceptera variation i människors sätt att vara, är att inte respektera allas lika värde och rätt att välja ett eget liv.