Alla lärarna som vi intervjuat säger att de är ute vid minst ett tillfälle per dag men vår uppfattning är att det skiljer sig åt om hur de använder sig av utemiljön som ett pedagogiskt rum. På Parkstugan så bedrivs det ingen planerad pedagogisk verksamhet utomhus och på Fjärilen har de planerad verksamhet utomhus två förmiddagar i veckan medan man på Skogsstigen har planerade aktiviteter minst fyra förmiddagar i veckan. Vi tycker att det är intressant att det skiljer sig så mycket mellan de olika förskolorna och vi frågar oss då vad det kan bero på. Kan det vara för att lärarna på Skogsstigen själva har sökt sig till en förskola med utomhuspedagogik som inriktning.
På Parkstugan kan det vara så att de arbetar och vistas mer utomhus än vad som framgick i vår studie men att våra frågor inte var tillräckligt tydliga eller att lärarna hade ett annat sätt att utrycka sig än lärarna på de två andra förskolorna.
Under intervjuerna på Fjärilen upptäckte vi att det var intressant eftersom de fått direktiv från ledningen om att vistas mer ute, vilket några lärare tycker känns påtvingat, men de påpekar ändå att sedan ledningens direktiv kom, vistas de mer utomhus och bedriver en dag mer med planerad verksamhet utomhus. Vi undrar om det inte också är så att detta direktiv även ökat medvetenheten hos lärarna fast de inte påpekar det själva.
Det är intressant att Sofia på Fjärilen, är den enda som upplever att barnens lekar har blivit vildare och ljudnivån högre inomhus. Vi tänker att det kan bero på att hon jämför med hur det var innan direktiven kom och att de andra lärarna på Fjärilen inte har hunnit göra en sådan jämförelse ännu. Att de inte säger något om det på Parkstugan kan vara för att de inte har något att jämföra med medan att det inte kommenteras på Skogsstigen kan ha och göra med att de tillbringar mer tid utomhus så de hinner inte uppleva det när de är inne.
Vi blev förvånade över att det bara var Eva på Skogsstigen och Malin på Fjärilen som tog upp att hon upplevde att det var färre konflikter utomhus än inomhus. Vår förutfattade mening var att det var något som fler skulle uppleva men det kan ha att göra med att det inte var något vi frågade direkt och följdfrågorna ledde inte alltid åt samma håll.
Något som vi också kom att fundera över var att de enda som kommenterade regn i positiv bemärkelse var lärarna på Skogsstigen. De sa att de tyckte det var ett utmärkt tillfälle till att utföra vattenexperiment. Detta är något vi inte själva tänkt på tidigare som vi kommer att bära med oss och använda i framtiden.
Något som vi uppmärksammade under studiens gång är att de olika förskolornas gårdar ser mycket olika ut och lärarna som vi intervjuat tycker alla att deras gård är relativt bra. Vi anser att Parkstugans gård är den minsta och barnens möjligheter till lek och rörelse är mer begränsade där än på Fjärilen och Skogsstigen. Fjärilens gård är stor och har mycket yta för barnen att röra sig på medan Skogsstigens variationsrika gård är den gård vi tycker är mest inspirerande när det gäller att uppmana barnen till samspel med naturen och variationsrika lekar och aktiviteter. Vad som bidrar till att lärarna på de olika förskolorna ser sin gård som bra kan vara hur vi ställt vår fråga. Det kan vara så att vissa lärare såg oss som kritiska till deras gård och att de då ville försvara den. Det kan också vara lärarnas medvetenhet om hur de vill att gården ska se ut och en annan faktor kan vara vad de relaterar den egna gården till.
På frågan om hur lärarna uppfyller förskolans uppdrag enligt läroplanen vad gäller utomhusvistelse (Utbildningsdepartementet, 1998), så var det väl något alla förskolorna i vår studie uppfyllde fast det skiljde sig åt hur ofta och på vilket sätt de gjorde det. Vi anser att Skogsstigen var den förskolan där lärarna var mest medvetna om vad de ansåg vara naturmiljö och att det var en naturlig del i barnens vardag att få möjligheten att vistas i naturmiljö. På Fjärilen tyckte Katarina och Malin att de hade tillgång till viss naturmiljö i närområdet, medan Sofia sa att de åkte till naturmiljö en gång om året, men naturen i närområdet är något de alla tre tar tillvara på i den planerade verksamheten. Brügge, Glantz & Sandell (2002) skriver att naturen finns närmare än vad många tror. Det gäller att ta tillvara på det som finns runt omkring oss och se vad närområdet bjuder på. Det kan vara planteringarna i köpcentret, träden längs gågatan eller träddungen runt husknuten, det gäller bara att öppna ögonen och låta sig se möjligheterna som erbjuds. På Parkstugan så tycker alla lärarna att naturmiljö är det som finns runt omkring oss så som träd och buskar. Detta är intressant för på Parkstugan har de tillgång till det som de själva ansåg vara naturmiljö i sin närmiljö i form av parker, men det är inte något de besöker eller vistas i regelbundet. Vi undrar om det kan vara så att lärarna på Parkstugan inte har insett vad närområdet erbjuder dem och/eller är det så att de saknar förtrogenhetskunskap av att vistas utanför den egna gården. Detta är något som Dahlgren & Szczepanski (1997) påpekar kan ha betydelse för hur läraren använder naturen i aktiviteter och lärande situationer. Kan det vara så att Elsa på Parkstugan därför inte är aktiv i barnens
lek, för att hon känner en osäkerhet i att vara ute, så hon såg sin roll i utevistelsen som att hon var tvungen att ha koll på barnen.
Genom att vi har fått inblick hur de lärarna tänker som vi har intervjuat ser vi att inte alla är lika intresserade av att använda utemiljön som pedagogiskt rum. Lärarna är gärna ute med barnen men använder utevistelsen då mest till fri lek.
6.1 Kritisk granskning av metod
I vårt val av metod som var kvalitativa intervjuer så känner vi att det var ett bra val i förhållande till våra frågeställningar. Vi hade dock gärna sett att vi även kunnat göra observationer på förskolorna för att se hur lärarna arbetar konkret med barnen i utemiljö. Därmed även observerat om de arbetar efter de metoder som de anser vara de optimala. Men tiden för undersökningen tillåter tyvärr inte att vi genomför båda metoderna även om det hade varit det mest givande (Johansson & Svedner, 2001). Vi litar därför på att de lärare som vi intervjuat har uppgett korrekta uppgifter om det vi har frågat dem om, men det är vi som tolkar deras svar vilket gör att det finns en risk att våra åsikter påverkar resultatet. Vår uppfattning är dock att vi under våra gemensamma diskussioner försökt se vad lärarna egentligen vill ha sagt. Vi är medvetna om att en kvalitativ undersökning av denna storlek inte är hela sanningen utan redogör för olika perspektiv i frågan.
Det som inte riktigt blev som vi tänkt var att det var svårare än vi väntat att hitta personer som var villiga att ställa upp på att bli intervjuade, men det löste sig till slut. Vi hade tänkt intervjua förskollärare men som vi tidigare nämnt blev det inte möjligt på den ur och skur förskolan vi intervjuade på, men vi tror inte att det har påverkat oss till att komma fram till vårt resultat från Skogsstigens förskola. Lärarna där gav oss intrycket av att de var väldigt medvetna om utemiljöns betydelse för barnen.
Något som också kan ha påverkat lärarnas i huvudsak positiva inställning kring barns utevistelse kan vara att de visste att vi valt att skriva detta examensarbete inom detta ämnesområde eftersom vi själva är positiva till att använda utomhusmiljön som ett pedagogiskt rum. Men på lärarnas sätt att svara och de flestas medvetenhet kring detta anser vi att vi ändå fått en riktig bild av vad de egentligen anser.
Vi använde oss av bandspelare vid intervjuerna på Fjärilen och på Skogsstigen men inte på Parkstugan då vi inte hade tillgång till en, men det är inte heller något som vi tycker har
påverkat resultatet. På dessa intervjuer var vi med båda två vilket gjorde att en intervjuade och den andre antecknade.