Förskolebarns utevistelse

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Lek fritid hälsa

Examensarbete

Förskolebarns utevistelse

Intervjuer av lärare i förskolan

Pre-school Children in Outdoor Activities

Interviews with Teachers in Pre-school

Charlotte Lundell

Jenny Vincent-Vivian

Lärarexamen 140 poäng

Barndom och ungdomsvetenskap Höstterminen 2005

Handledare: Fanny Jonsdottir Examinator: Annika Månsson

Abstract

Titel: Förskolebarns utevistelse. Intervjuer av lärare i förskolan Författare: Lundell, Charlotte & Vincent-Vivian, Jenny (2005):

Syftet med vårt arbete är att synliggöra hur lärarna på förskolan tänker kring förskolebarnens utevistelse och även hur de ser den egna förskolegården. För att synliggöra detta frågar vi oss vad lärarna har för tankar kring förskolebarns utevistelse och vilka tankar de har kring utevistelsens betydelser för barnens utveckling och lärande samt sin egen roll i barnens utevistelse. Vi undrar även hur lärarna gör för att uppfylla förskolans uppdrag vad gäller utevistelse enligt läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 1998).

Vi har i vår studie använt oss av tre olika förskolor, en förskola i staden, en förskola belägen i mindre ort och en förskola med ur och skur verksamhet. Vi gjorde intervjuer med tre lärare på varje förskola.

Vårt resultat visar att intresset för att använda utemiljön i den pedagogiska verksamheten varierar bland lärarna från de olika förskolorna vilket påverkar deras användande av utemiljön som ett pedagogiskt rum. Där lärarna är mer medvetna om den positiva betydelsen utevistelsen har för barns lärande och utveckling har utemiljön en större roll i den pedagogiska verksamheten. Vi upptäckte även skillnad mellan förskolorna när det gäller hur lärarna såg på sin egen roll i barns utevistelse.

Förord

Att se och ta vara på naturen kring oss och väcka även barnens intresse för att vistas ute ser vi som positivt och en början till medvetenhet hos barnen om vad som påverkar vår natur och hur naturen påverkar oss. Vi hoppas och tror att vi kan vara en bidragande faktor till att intresset väcks hos barnen där vi i framtiden kommer att vara verksamma lärare i förskolan.

Den stora inspirationskällan till detta examensarbete är den kurs vi gick för ett år sedan i vår utbildning, Utebildning 10p. Den gav oss stora personliga utmaningar genom bland annat övernattningar i vindskydd och orientering, men den gav också mängder av konkreta tips och idéer som vi bär med oss inför vårt framtida arbete inom förskoleverksamheten. Därför vill vi rikta ett stort tack till de lärare i kursen som på ett inspirerande sätt väckte vårt intresse i detta ämnesområde.

Vi vill även framföra ett stort tack till de lärare på förskolorna som intresserat sig för och medverkat i vår undersökning. Utan er hade detta inte gått att genomföra. Ett tack vill vi också ge till handledare för alla goda råd och tips under arbetets gång.

Sist men inte minst vill vi tacka våra familjer för all förståelse och allt tålamod ni visat oss när vi under denna tid arbetet genomförts, inte varit fullt närvarande i familjelivet. Ni har även stöttat och uppmuntrat oss då det under vissa stunder känts tungt. Detta arbete hade inte blivit genomfört utan ert stöd.

Innehåll

1 Introduktion ... 7

1.1 Syfte ... 8

2 Kunskapsbakgrund ... 8

2.1 Barns vistelse i utomhusmiljö ... 8

2.2 Barns utveckling och lärande i utemiljö... 9

2.3 Miljöns betydelse för barns utevistelse ... 11

2.4 Lärarrollen i utemiljö ... 11 2.5 I Ur och skurverksamhet ... 12 2.6 Centrala begrepp ... 13 3 Problemprecisering... 13 3.1 Frågeställningar ... 14 4 Metod ... 14 4.1 Metodval... 14 4.2 Urval... 15 4.3 Genomförande ... 18 4.4 Forskningsetiska övervägande ... 19 4.5 Analysbeskrivning... 19 5 Resultat... 21

5.1 Tankar kring barns utevistelse... 21

5.1.1 Barns utveckling och lärande ... 23

5.1.2 När det gäller sin egen lärarroll... 26

5.1.3 När det gäller den egna förskolegården... 28

5.2 Hur gör lärarna för att uppfylla förskolans uppdrag vad gäller utomhusvistelse enligt förskolans läroplan, Lpfö98?... 29

5.3 Slutsatser ... 31

6 Diskussion ... 32

6.1 Kritisk granskning av metod ... 34

7 Slutord och vidare forskning ... 35

Referenslista ... 36

1

Introduktion

Jag började vakna till liv och kände till min förvåning att jag faktiskt inte frös. Den friska luften kändes lite kall mot ansiktet men den fick mig att känna mig pigg och frisk. Jag öppnade ögonen och såg rakt upp i en klarblå himmel. En bubblande känsla inom mig ropade: ja, jag klarade det! För första gången i mitt liv hade jag sovit i vindskydd, inte tält, utan vindskydd! Det är i slutet av september månad och riktigt höstrusk, men vad härligt! Hade någon sagt till mig att jag skulle göra detta, bara för någon månad sedan, så hade jag inte trott på dem. (Charlotte Lundell)

Vi kom fram till att denna positiva känsla av att vara ute var något vi delade, efter att vi gemensamt läst kursen Utebildning. Vi bestämde oss för att något inom detta ämnesområde vill vi fördjupa oss när vi nu ska skriva vårt examensarbete. Något vi ställde oss frågande inför var om andra lärare har samma optimistiska inställning till att använda utemiljön som pedagogiskt rum, som vi. När vi kommer ut i verksamheten som lärare i förskolan vill vi kunna bemöta även de som är mindre optimistiska med förståelse, men också kunna motivera vad vi ser som positivt med att vistas utomhus.

I arbetet kommer vi också att fördjupa oss i om lärarna anser att miljön på förskolegården påverkar deras syn på förskolebarnens utevistelse. Vi vill också se om lärarna har olika tankar kring förskolebarnens utevistelse om de arbetar inne i en storstad eller på mindre ort och även jämföra detta med hur lärare på en ur och skur- förskola tänker. Vår nyfikenhet på om det finns någon skillnad väcktes när vi läste Karin Lagerholms studie Barns utomhusaktiviteter En studie av barns utomhusvistelse på tre förskolor (2001), där vi kan jämföra vissa delar med vår undersökning. Lagerholm har liksom vi gjort sin undersökning på tre olika förskolor och en av dem är en ur och skur- förskola. I Lagerholms studie kom det fram att det fanns skillnader i synen på sin egen roll vid barnens utevistelse beroende på var man arbetade, vilket vi vill se om det stämmer.

I förskolans läroplan, Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998) står det att utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och naturmiljö. Detta fick oss att undra hur lärare tänker kring detta och hur gör de för att uppfylla detta uppdrag.

1.1

Syfte

Vi vill genom vårt examensarbete synliggöra hur lärarna på förskolan tänker kring förskolebarnens utevistelse och även hur de ser den egna förskolegården. Med detta vill vi få fram på vilket sätt och hur mycket de använder sig av utemiljön i verksamheten och därifrån utveckla vår egen roll tills vi själva kommer ut som verksamma lärare i förskolan. Eftersom vi kommer att göra undersökningen på tre olika förskolor synliggör vi också om det finns skillnader mellan lärarnas tankar och inställning beroende på vilka möjligheter och krav de har på att vistas utomhus. Genom att få inblick i hur lärarna tänker vill vi även få förståelse för, för- och nackdelar med att vistas utomhus med förskolebarnen.

2

Kunskapsbakgrund

Vi kommer i detta avsnitt skriva en översikt av de avhandlingar, böcker och teorier som vi läst och tycker är relevanta till vår studie och som vi kan koppla samman med våra frågeställningar.

2.1

Barns vistelse i utomhusmiljö

Brügge, Glantz & Sandell (2002) menar att vistas utomhus med barnen är relativt enkelt i förskolan där det inte sker undervisning i samma form som i skolan och det är ett utmärkt sätt att få barnen nyfikna och väcka ett intresse för naturen. Utevistelsen bygger på att barnen ska få uppleva det de lär antingen genom en direkt upplevelse eller att de läst eller sett bilder av något innan och sen får uppleva det i verkligheten. Barnen skapar då bilder av verkligheten genom att själv få uppleva (a.a.).

Barnen måste få känna och inte bara känna till. Genom att bara känna till kopplar barnen bort de känslo- och handlingsrelaterade erfarenheterna, men genom att känna så stimuleras alla sinnena. När barnen får använda alla sina sinnen, sin kropp, sina egna erfarenheter och upplevelser så skapas en medvetenhet och ett sammanhang hos barnen av det de lär (Dahlgren & Szczepanski, 1997).

Lärare i förskolan bör sträva efter att erbjuda barnen en regelbunden utevistelse. På så sätt får barnen prova på att vara ute i alla väder och genom alla årstider. Om lärarna bedriver

planerad verksamhet ute handlar det om att se verkligheten som ett läromedel där endast tänkandet sätter gränser (Ericsson, 2002).

2.2

Barns utveckling och lärande i utemiljö

Redan för flera hundra år sedan fanns det teorier kring barns lärande i utemiljö. På de gamla grekernas tid sa naturfilosofen Aristoteles (384-322 f.Kr.) att det var i verkligheten man lärde sig. Pestalozzi (1746-1827) menade att det måste beröra huvudet, handen och hjärtat för att barnen ska lära sig. Första halvan av 1800-talet sa Fröbel att om man vill att barnen ska älska och uppskatta naturen så måste de få vistas i den och under den senare delen av 1800-talet så kom Dewey och hade en syn på lärandet ”lära genom att göra” (Brügge, Glantz & Sandell, 2002).

Vi har valt att använda oss av den amerikanske filosofen John Deweys teorier efter hur Gunilla Ericsson (2002) har tolkat dem. Deweys teori kan kallas erfarenhetslärande eftersom Dewey menade att erfarenhet består av två delar, interaktion och kontinuitet. Interaktion innebär samspelet mellan barn och pedagog, mellan olika barn och barn och omgivning. Dewey menar att i samspelet möter barns tidigare erfarenheter en ny upplevelse och i upplevelsen ingår såväl miljön, som lärarens agerande. Kontinuitet innebär att dåtid möter nutid i den aktuella sociala situationen. Resultatet av den sociala situationen beror på om pedagogen utövar makt eller skapar sociala processer där barnen blir mer självkontrollerande och delaktiga. Dewey som var kritisk till den traditionella skolan ville att barnen skulle vara med och ha inflytande över sitt eget lärande och tillsammans med en pedagog som ser sig själv som medskapare och medupptäckare.

En annan teoretiker som beskriver vikten av konkreta upplevelser för lärandets betydelse är Jean Piaget (1896-1980). Hwang Nilsson (1995) skriver att Piagets teori har fokus på den kognitiva utvecklingen hos människan och han har kommit fram till att det finns fyra huvudstadier i den kognitiva utvecklingen och dessa stadier är åldersrelaterade och uppbyggda på ett sätt så att barnens tänkande skiljer sig från en fas i stadiet till en annan. De olika stadierna är det sensomotoriska stadiet, preoperationella stadiet, konkreta operationernas stadium och formella operationernas stadium (a.a.). Vi kommer i vårt arbete koncentrera oss på det sensomotoriska stadiet för i det stadiet anser Piaget att barn lär sig om världen och ger

uttryck för sina kunskaper genom att se och göra. Att barnens kunskaper är kopplade till deras egna handlingar (a.a.) är något som vi kopplar till hur barn lär och utvecklas i utemiljö.

Piaget menar att det är barnen själva som konstruerar sin kunskap och att barnet i första hand gör det genom samspel med sin omgivning och det uppnås genom att individen söker jämvikt i medvetandet genom att anpassa sitt gamla tänkande för att ta in ny information. Detta kallar Piaget assimilation, att barnen strävar efter att anpassa omgivningen efter sig själva och om barnen inte har tillräckligt med erfarenhet för att förstå det nya så måste de ackommodera, vilket enligt Piaget innebär att de anpassar sig själv efter omgivningen och då utvidgas erfarenheterna och det sker en ny inlärning och utveckling. För att barnen ska kunna ta till sig de nya erfarenheterna så måste de få en upplevelse genom sina sinnen för att göra det till sin nya kunskap (a.a.).

Det är inte enbart barnets kognitiva färdigheter som utvecklas genom att vistas i naturen, även deras motoriska och sociala utveckling påverkas positivt genom att de får möjligheter att vistas i utomhusmiljö. Det finns olika projekt där det ingått mycket motorisk träning och det har påvisats vilken positiv betydelse motoriken kan ha för begreppsutvecklingen, rumsuppfattningen, självförtroendet och koncentrationsförmågan (Nordlund, Rohlander & Larsson, 2002). Det finns även forskning som påvisats att barns motorik utvecklas bättre, barnen är friskare, leker mer variationsrikt och samarbetsförmågan förbättras (Brügge, Glantz & Sandell, 2002).

Hur förskolebarn utvecklas genom att vistas utomhus och vad de lär finns det en del rapporter om. I en rapport från Alnarp Ute på dagis som är skriven av Grahn, Mårtensson, Lindblad, Nilsson, Ekman (1997) har forskarna jämfört två olika förskolors utemiljöer och dess betydelse för barns utveckling. De har lagt upp sin studie som en fallstudie och genom olika observationsmetoder studerat barns motorik, koncentration, hälsa, kreativitet och lek. Resultatet visar att barn som vistas i naturlig utemiljö har bättre koncentrationsförmåga, mer utvecklad lek och motorik och de är friskare än barn som vistas mer inne och inte har tillgång till natur på förskolegården. Det visar att det inte bara är hur pedagogerna använder sig av utemiljön utan även hur utemiljön ser ut som har stor betydelse (Grahn m.fl. 1997)

2.3

Miljöns betydelse för barns utevistelse

Pia Björklid (2005) har i sin kunskapsöversikt Lärande och fysiskmiljö, sammanställt svensk forskning om samspelet mellan barns lärande och fysisk miljö i förskola, grundskola och fritidshem med angränsande utemiljöer. Björklids (2005) har sett hur lek- och lärandemiljöer utomhus påverkar barns lärande. Hennes resultat visar att utemiljön kring förskolan är en viktig miljö för barns utveckling i förskolepedagogiken. Om inte barnen på förskolan får möjlighet att uppsöka naturmiljö utanför förskolans gård så är barnen hänvisade till att stanna på den egna förskolegården, vilket påverkar barns fysiska utveckling. Barn med möjlighet till naturrika förskolegårdar och/eller närhet till naturområde leker fler lekar, leker bättre i grupp, är mer uthålliga och de får större möjlighet att träna sin förmåga i balans, vighet och koordination samt att springa både snabbt och uthålligt. Det tydligaste samspelet Björklid (2005) såg mellan fysisk utemiljö och barns lek är tillgång till löst material som små brädor och plankbitar, stenar och pinnar. Tillgång till detta uppmanar barnen till samspel med miljön och barnen ändrar lektema beroende av vad miljön erbjuder.

En annan studie är Fredrika Mårtenssons (2004) avhandling Landskapet i leken, där hon har studerat barns lek i fysisk utemiljö. Författaren har genom bl.a. observationer och intervjuer velat ta reda på om den fysiska miljöns betydelse för barns utomhuslek på förskolegården. En del av resultatet visar hur barnen använder sig av sin gårdsmiljö och vilka positiva effekter gårdsmiljön har. Hur förskolegården ser ut går ut över barnens rörelsefrihet och vad de leker, vilket bl.a. påverkar barnens motoriska utveckling och sociala kompetensen. Barns utomhuslek handlar i hög grad om sinnlig kontakt med omgivningen och fysisk rörelse, vilket kräver rejäla ytor och intressant innehåll av förskolegården.

2.4

Lärarrollen i utemiljö

En magisteruppsats skriven av Karin Lagerholm (2001) vilken heter Barns utomhusaktiviteter tar hon upp mycket om barns lek utomhus på förskolan. Var, hur, med vad och vem de leker. Hon tar även upp vilken roll de vuxna har och var de befinner sig när barnen är ute. En del av studien har vissa likheter med vår frågeställning om lärarnas tankar kring barns utomhusvistelse när det gäller sin egen roll.

Lagerholms metod var i huvudsak observationer av verksamheten utomhus och hon kom fram till att pedagogerna såg utevistelsen mest som en paus i det pedagogiska arbetet då de

oftast stod vid sidan av barnens lek. Vid kompletterande intervjuer kommenterade pedagogerna sitt tillvägagångssätt med att de inte ville störa barnen i leken, de ville inte göra barnen beroende av vuxenstöd i leken. Dessa svar fick Lagerholm främst på de två kommunala förskolorna hon undersökte. Lite annorlunda var uppfattningen om de vuxnas roll på ur och skur förskolan som också var med i studien. Här rörde pedagogerna sig mer runt och deltog även i barnens lek. Detta kommenterade de med att de ville hjälpa barnen i leken och därigenom utveckla deras språk och begreppsuppfattning. Lagerholms val av undersökningsgrupp (en ur och skur förskola och två kommunala) stämmer överens med vår tänkta undersökningsgrupp vilket gör att vi kan jämföra vår studie med hennes under vårt arbetes gång.

Jean Jacques Rousseau (1712-1778) var en förespråkare för naturalismen och han ansåg, redan vid denna tid, bland annat att lärarens roll i barns lärande är att ställa frågor till sina elever som uppmuntrar till att eleverna får en anledning att observera och reflektera kring sakförhållande och relationer (Stensmo, 1994). Eleven ska få möjlighet att observera, experimentera och dra egna slutsatser med hjälp av att flera sinnen som syn, hörsel och känsel samverkar. Rousseau menade också att eleven bör få observera och reflektera över samma fenomen flera gånger för att kunna förstå och göra saker/situationer till sin kunskap (a.a.).

2.5

I Ur och skurverksamhet

Grundidén för I ur och skurpedagogiken är att barn ska ha möjlighet att utvecklas med hjälp av naturen och då även få en inbyggd känsla för naturen med sig i livet (Friluftsfrämjandet, 2006).

För att få starta en I ur och skurförskola krävs att minst 25 % av arbetslaget har genomgått grundkursen I ur och skur som bedrivs av Friluftfrämjandet. Därefter ska man få uppfylla vissa krav för att få ansöka om medlemskap. När man sedan godkänts som medlem får man använda sig av namnet I ur och skur och deras logotyp. Vidare har man tillgång till Friluftsfrämjandets verksamhetsmaterial (a.a.).

Friluftsfrämjandets barnverksamhet bygger på olika delar som Skogsknopp, Skogsknytt och Skogsmulle. Skogsknopp är grupper för barn som är ett till två år. De får sin första kontakt med naturen. Genom verksamheten får de lukta, smaka och känna på naturen, spela på pinnar och upptäcka allt som finns nära dem runt om i naturen. Skogsknytten är två till fyra år och

även dem får fortsätta upptäcka i naturen runt dem. De får bli vänner med myror, kottar och stubbar och lära känna det som lever i naturen. Skogsmulle är barn som är fem till sex år. De får träffa Mulle ibland och tillsammans med honom leka och sjunga. Mulle berättar också om naturen och upptäcker saker tillsammans med barnen vad som händer i naturen. Barnen får även vetskap om naturens små och stora under och de vanligaste växterna och djuren som finns där (a.a.).

2.6

Centrala begrepp

Förklaring av vad vi menar med de begrepp vi använder i vårt syfte och våra frågeställningar. • Förskolebarn/barn är barn mellan ett och fem år i förskolan.

• Lärare är de vuxna som planerar och genomför det pedagogiska arbetet med barnen i förskolan.

• Utveckling och lärande är barnets utveckling och lärande som sker vid utevistelsen. • Förskolans uppdrag är vad läroplanens mål säger angående utevistelsen i förskolan:

Utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och naturmiljö (Utbildningsdepartementet, 1998, s.11).

• Utevistelse är den tid då förskolebarn vistas utomhus under sin tid på förskolan. • Utemiljö är platser där barnen vistas utomhus som förskolans gård och närområdet.

3

Problemprecisering

Utifrån vårt intresse för utevistelse vill vi veta hur andra lärare inom förskolan tänker kring detta. Vi frågar oss om lärare på förskolan använder utemiljön som en tillgång i det pedagogiska arbetet med barnen och hur de ser på den egna förskolegården. Vi vill genom denna undersökning förbereda oss själv inför vårt framtida arbete inom förskolan då vi gärna vill använda utemiljön som ett pedagogiskt rum. En del av förskolans uppdrag är enligt läroplanen (Utbildningsdepartementet, 1998) att barnen bör få möjlighet till att vistas utomhus på förskolan både i planerad miljö och i naturmiljö, vi har frågat oss om detta finns i åtanke vid planeringen i förskolan. I samband med detta undrar vi också vad lärarna ser som naturmiljö vilket vi tycker har betydelse för hur de sedan uppfyller läroplanens uppdrag.

3.1

Frågeställningar

Vad har lärarna för tankar kring förskolebarns utevistelse? • När det gäller barnens utveckling och lärande.

• När det gäller sin egen roll.

• När det gäller den egna förskolegården.

Hur gör lärarna för att uppfylla förskolans uppdrag vad gäller utevistelse enligt läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 1998)?

4

Metod

I detta kapitel tänker vi behandla vilken metod vi använt i vår studie, valet av undersökningsgrupp och analysbeskrivning. Vi beskriver även hur vi genomfört vårt arbete, både den empiriska studien och hur vi bearbetar och analyserar insamlad data.

4.1

Metodval

Våra frågeställningar kräver beskrivande och förklarande svar på vad lärarna, ute på de förskolorna som vi studerat, har för tankar kring förskolebarns utevistelse. Bland kvalitativa metoder är intervjuer den vanligaste metoden (Klerfelt, 2002) och det är den metoden som vi använt oss av. Genom att vi har använt oss av metoden kvalitativa intervjuer så tror vi att vi fått så beskrivande och utmålande svar som möjligt om lärarnas egna tankar (Repstad, 1999). Hade vi däremot velat veta hur många förskolor som aktivt använder sig av utomhusmiljön och hur ofta de gör det så hade det varit mer lämpligt att vi använt oss av enkäter, alltså en kvantitativ undersökning (Trost, 1994). Kvalitativa intervjuer har gett oss ett djupare svar på de frågor vi ställt oss, i motsats till om vi frågat många genom enkäter då vi hade fått ett bredare svar (a.a.).

En nackdel med kvalitativa metoden är att det inte går att generalisera svaren man får och metoden kan ibland anses för idealistisk och individualiserad (Repstad, 1999). Vi har inte sett detta som ett problem med vår studie för det vi velat göra är att, genom att intervjuat lärare från tre olika förskolor, synliggöra om det fanns någon skillnad mellan lärarnas tankar och inställning beroende på vilka olika möjligheter och krav de har på att vistas utomhus i förskolan.

För att de lärarna vi intervjuat skulle känna sig trygga delgav vi dem, innan intervjun, vårt syfte med intervjun och gav dem möjlighet att läsa genom huvudfrågorna. Vi genomförde dessutom intervjuerna på deras respektive förskola. Allt för att intervjupersonerna skulle känna trygghet nog för att svara så personligt som möjligt på frågorna (Johansson & Svedner, 2001).

Vi hade samma frågor vid varje intervjutillfälle för att kunna få svar på frågeställningarna och kunna jämföra lärarnas svar. Det var öppna frågor som gav lärarna möjlighet att välja inriktning på sina svar utan att de var styrda av våra åsikter som intervjuare (Trost, 1994). Vi använde även vardagligt språk, undvek negationer och vi hade inte frågor som liknade varandra så att intervjupersonerna skulle tycka att det blev för mycket upprepningar (Patel & Davidsson, 2003). Följdfrågorna gjorde givetvis att intervjuerna bar iväg åt olika håll beroende på vilken inställning läraren i fråga hade till ämnet, men det är en av orsakerna till att de kvalitativa intervjuerna ger så mycket användbar data (Repstad, 1999).

Vi använde oss av bandspelare under de flesta av intervjuerna vilket det var många fördelar med (a.a.). Bland annat kunde vi koncentrera oss på vad intervjupersonerna sa istället för att skriva. Detta fick intervjuerna att flyta mer. Vi hade även bandet som stöd om vi behövde höra på vilket sätt personen i fråga formulerade sig vilket inte alltid var lätt att få med när vi antecknade. Lärarna tillfrågades givetvis om det gick bra för deras del att vi spelade in intervjun på band (a.a.). Vi var två på intervjuerna i den mån det gick, då en av oss kunde föra anteckningar vilket vi såg som en fördel i transkriberings och analys arbetet.

4.2

Urval

Vi har valt att göra intervjuer på tre förskolor, en förskola i stadsmiljö, en förskola på mindre ort och en förskola med ur och skur verksamhet. På förskolan med ur och skur verksamhet arbetar lärarna efter Friluftsfrämjandets restrektioner (Friluftsfrämjandet, 2006).

Det är intressant att Sofia på Fjärilen, är den enda som upplever att barnens lekar har blivit vildare och ljudnivån högre inomhus. Vi tänker att det kan bero på att hon jämför med hur det var innan direktiven kom och att de andra lärarna på Fjärilen inte har hunnit göra en sådan jämförelse ännu. Att de inte säger något om det på Parkstugan kan vara för att de inte har något att jämföra med medan att det inte kommenteras på Skogsstigen kan ha och göra med att de tillbringar mer tid utomhus så de hinner inte uppleva det när de är inne.

Vi har valt att benämna förskolorna vid andra namn, så vidare kommer förskolan i staden att heta Parkstugan, förskolan på mindre ort Fjärilen och ur och skur förskolan kommer vi att kalla för Skogsstigen.

På Fjärilen har personalen fått direktiv från ledningen att vistas mer med barnen utomhus medan personalen på Parkstugan inte fått några sådana direktiv alls. På Skogsstigen har pedagogerna själva sökt sig till förskola med utomhuspedagogisk inriktning. Genom att intervjua tre personer från varje förskola vill vi synliggöra eventuella skillnader i deras sätt att se på barns utevistelse. Tanken var att göra intervjuerna med förskollärare men det var inte möjligt att genomföra på Skogsstigen, då det inte fanns tre utbildade förskollärare där. Att vi intervjuade tre kvinnliga lärare från varje förskola skedde naturligt då det inte finns någon manlig personal på dessa avdelningar.

Alla namn vi nämner är fingerade och anledningen till att vi inte har uppgett deras ålder är att det var några som inte ville det och vi valde att inte uppge det på de andra heller.

Beskrivning av Parkstugan

Förskolan är belägen i en större stad i södra Sverige. Det finns fyra avdelningar med ca 17-18 barn på varje avdelning. Parkstugans gård är den minsta gården i förhållande till de andra förskolorna som vi studerar. Det finns fyra gungor, en äldre klätterställning och det finns inga stora ytor för barnen att röra sig på. Det finns tre små sandlådor för barnen att leka i och på den lilla bit gräsmatta som finns står det en liten lekstuga. Längs med ena sidan av staketet finns det lite buskar. Det finns möjlighet för barnen att ta sig runt på gården med cykel på den asfalterade gången som cirklar runt, men man kan inte ta sig runt själva förskolan.

Parkstugan har promenadväg till en större park där det finns tillgång till både damm, kuperat område, träd och buskar och precis bredvid förskolan finns det ett grönområde med backe, träd och buskar. För att komma till skog eller strand måste de ta bussen.

Vi intervjuade tre förskollärare och det var Stina, Gun och Elsa. Gun har arbetat som förskollärare i 18 år, Lisa i 10 år och Stina blev klar förskollärare i början av detta år och har varit på denna förskola i ca 10 månader. Gun och Lisa har arbetat på denna förskola i 18 respektive 5 år.

Beskrivning av Fjärilen

Fjärilen ligger cirka femton kilometer från en större stad i södra Sverige. Förskolan har fem avdelningar med cirka nittio barn sammanlagt. På förskolegården har barnen tillgång till tolv gungor, en större klätterställning med rutschkana och en mindre även den med en liten

rutschkana. Det finns flera sandlådor i olika storlekar runt förskolan. Barnen har även tillgång till flera olika typer av gunghästar och balansgångsredskap. När barnen cyklar finns det gångar med lagda plattor där det är uppmålat körfiler med körriktningspilar och även parkeringsplatser. Det finns även buskage och träd som gör gården lummig och ger barnen möjlighet att göra kojor och gömma sig. Även gräsytor som till viss del är kuperat finns på förskolans gård.

I närområdet har Fjärilen tillgång till planerad miljö, i likhet med park, på flera olika ställen. Vill man till strand, skog eller vattendrag så måste man ta sig dit med buss.

På Fjärilen intervjuade vi tre förskollärare. Sofia som har arbetat som förskollärare i 18 år och alla åren på denna förskola, Malin har arbetat som förskollärare i 17 år och på denna förskola i 5 år och Katarina som arbetat som förskollärare i 26 år och på denna förskola i cirka 4 år.

Beskrivning av skogsstigen

Skogsstigen ligger utanför en större stad i södra Sverige. Förskolan har en avdelning med 18 barn. På deras gård har barnen tillgång till en klätterställning, en mindre bandy/fotbollsplan, gungor och de har ett större område kuperad yta med bl.a. bro, buskar, några mindre träd, en hinderbana och vindskydd. Precis intill gården har barnen på förskolan ett odlingsområde och en inhägnad där det finns höns och tuppar. Det finns även varm och kall kompostering som barnen och personalen sköter om. Cyklar gör barnen precis vid förskolan, det går inte att ta sig runt förskolan då det finns ett staket ut mot en mindre väg som inte är trafikerad.

Vi anser att de har tillgång till naturmiljö på gården i form av träd, buskar, kuperat område och de har gångavstånd till en mindre skog och även till parker.

Vi intervjuade Eva, Klara och Lotta. Eva har arbetat som förskollärare i 5 år och på skogsstigen i ca nio månader. Klara har jobbat inom barnomsorgen i 10 år. Hon är utbildad montessoripedagog sedan 3,5 år tillbaka och har arbetat på denna förskola lika länge. Lotta är barnskötare och har arbetat som det i ca 17 år och vikarierar på denna förskola sedan fyra månader tillbaka.

4.3

Genomförande

Vi kontaktade förskolorna genom att vi åkte till två utav dem och den tredje ringde vi först och sedan mailade vårt informationsbrev (bilaga 1). De förskolor vi åkte till presenterade vi vår undersökning först muntligt för de lärare som var intresserade och sedan lämnade vi vårt informationsbrev, som även innehöll huvudfrågor (bilaga 2) till intervjun. Lärarna fick möjlighet att ta ställning till om de ville vara med eller inte i lugn och ro. Det var några som blev tillfrågade som valde att inte vara med och då godtog vi detta utan vidare påtryckningar. Vi fick slutligen dock kontakt med tre lärare på varje förskola som var villiga att medverka. Förskolan som vi kontaktade per telefon fick samma presentation per telefon som de övriga fick muntligt. Att vi sedan mailade över vårt informationsbrev berodde på att det var mest praktiskt med tanke på avståndet.

Intervjupersonerna valde tidpunkt och plats utifrån sina egna förutsättningar. Varje intervju varade mellan tjugo och fyrtio minuter. Vi använde oss av bandspelare till alla intervjuer utom till de intervjuerna vi gjorde på Parkstugan, eftersom vi inte hade tillgång till bandspelare vid de tillfällena. Däremot var vi båda två närvarande vid dessa tillfällen så att en av oss kunde föra anteckningar medan en koncentrerade sig på intervjun. Vid ytterligare två tillfällen utförde vi intervjuerna tillsammans medan vi fick göra de övriga intervjuerna var för sig för att det krockade tidsmässigt.

Alla intervjuerna utfördes på respektive förskola eftersom det var lärarnas önskemål och mest praktiskt även för oss. Samtliga intervjuer genomfördes utan yttre störningar som kunde påverka intervjuns gång.

Genom att alla intervjuade fick tillgång till vårt informationsbrev och tre huvudfrågor fick de alla möjlighet att förbereda sig inför intervjun. Vi hade samma frågor (bilaga 3) till alla men intervjupersonernas svar ledde till olika följdfrågor och de kunde i vissa fall leda i olika riktningar beroende på vad som kom på tal.

Efter varje intervju skrev vi ner det vi spelat in på band för att vi då hade det färskt i minnet och kunde lägga det till de anteckningar som förts under intervjun. Analysen av intervjuerna innebar att försöka urskilja likheter och skillnader mellan de olika förskolorna, och jämföra med tidigare gjord forskning kring ämnesområdet.

Vi upplever båda att vi har bidragit med lika stor del till arbetets olika delar, som den empiriska studien, den teoretiska delen och skrivandet.

4.4

Forskningsetiska övervägande

Det finns fyra principer när det gäller forskningsetiska överväganden (Vetenskapsrådet, 2001) som vi tagit hänsyn till när vi gjort vår undersökning. De fyra principerna är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

De lärare som blev tillfrågade om medverkan fick information i vårt informationsbrev där vi tog hänsyn till informationskravet och beskrev hur vi etiskt kommer att handskas med deras namn och uppgifter de lämnade under intervjun. Lärarna som samtyckte till intervju informerades om att de när som helst under undersökningens gång hade full rätt till att avbryta sin medverkan. Alla medverkande fick även information om konfidentalitetskravet, att vi kommer att förstöra all lämnad information och antecknade personuppgifter när vårt arbete är klart och det kommer inte att finnas någon risk att de ska hamna hos någon annan (a.a.). De berörda lärarna fick även veta att deras och förskolornas namn inte kommer uppges. Likaså fick de vetskap om att uppgifterna inte kommer att användas till annat än denna undersökning enligt nyttjandekravet (a.a.).

4.5

Analysbeskrivning

Analysdelen är en av de viktigaste delarna i arbetet (Rienecker, 2003). När vi hade gjort alla intervjuer och transkriberat dem så kategoriserade vi svaren och därefter jämförde vi de olika lärarnas svar gentemot våra frågeställningar och synliggjorde skillnader/likheter (Repstad, 1999). Vi ville se om de tre lärarna som arbetade på samma förskola hade samma tankar i ämnet eller om åsikterna gick isär. Intressant var det också att jämföra om förskolornas inriktning och förutsättningar påverkade lärarnas tankar om barns lek och lärande i utemiljö. Analysarbetet började egentligen redan under datainsamlingen då vi skrev ner intervjuerna efter bandinspelningen, eftersom vi redan då kunde börja jämföra skillnader och likheter med tidigare gjorda intervjuer (Patel & Davidsson, 2003).

I resultat delen förankrar vi tidigare forskning och teorier till vår studie som ett redskap i analysen (Klerfelt, 2002). Som exempel gör vi en jämförelse med hur pedagogerna ser på sin egen roll i barnens utomhusvistelse och hur Lagerholms (2001) undersökning visade på detta.

Genom att vi analyserat har vi fått en bild av hur lika och olika lärarna vi intervjuat tänker kring förskolebarns utevistelse. Vi har fått fram åsikter som är mindre positivt inriktade än

våra egna, men vi hoppas kunna bemöta denna typ av åsikter på ett bra sätt, när vi kommer ut som verksamma lärare i förskolan.

5

Resultat

I detta kapitel redovisas resultaten av intervjuerna och vilka slutsatser vi har fått fram som ger svar på våra frågeställningar.

5.1

Tankar kring barns utevistelse

I denna del vill vi få fram svaret på vår fråga om vilka tankar lärarna har kring barns utevistelse. Vi får här veta hur ofta de vistas ute, vilken pedagogisk verksamhet de bedriver i utemiljö och även om de ser något negativt med att barnen vistas utomhus.

Parkstugan

Alla lärarna på Parkstugan säger att de är ute varje dag. De har ingen styrd verksamhet ute förutom för femåringarna, men Lisa säger att de har styrd verksamhet ute på sommaren för då är det lättare att flytta inneverksamheten ut på gården. Hur ofta de går utanför gården skiljer sig mellan de olika avdelningarna. Stina säger att de försöker gå utanför gården minst en dag i veckan medan Elsa säger att det gör de ca fem gånger per termin och Lisa säger att det är olika men oftare på sommaren. Varken Lisa, Stina eller Elsa kunde se något negativt med att barnen vistas ute.

Fjärilen

På Fjärilen är barnen ute varje eftermiddag och då är det fri lek för barnen, men två förmiddagar i veckan har personalen planerad verksamhet ute. En dag för åldersindelade grupper och en dag var avdelning för sig och då är de nästan aldrig på förskolans gård. Malin på Fjärilen berättar att:

Under vår planerade uteverksamhet så tar vi in sånt som passar in just då. Det kan vara att vi pratar om prepositioner, färger. Ibland blir det mer eller mindre planerat.

Dagen då avdelningarna var för sig har planerad verksamhet ute är den del som utökats sedan ledningen gav direktiv om att tillbringa mer tid ute på förskolan.

Sofia tycker att ljudnivån inomhus har blivit betydligt högre sedan de började vara utomhus oftare. Hon säger också att lekarna har blivit vildare inomhus och att barnen ”tappar”

de regler som gäller inomhus. Malin ser inget negativt med att vara ute, utan ser att utomhus får alla plats, det blir färre konflikter och ljudnivån sjunker när de är ute. Det som Katarina ser som negativt med att vara utomhus är att det är svårare att fånga barnens intresse men det är lättare att hitta på saker utomhus eftersom möjligheterna är större.

Skogsstigen

Skogsstigen är ute varje förmiddag fram till lunch nu på vintern och de går ofta även ut på eftermiddagarna. De har styrd verksamhet ute på förmiddagarna i form av Mulle, Knytte, Knopp (Friluftsfrämjandet, 2006) en dag i veckan, plantering och trädgårdsskötsel när det behövs och de går ofta utanför förskolans gård. Klara på Skogsstigen uttrycker sig så här:

Vi har Mulle, knytte, knopp en dag i veckan med alla barnen. Vi har planerad verksamhet utomhus fyra dagar veckan. Vi utgår mycket från barnen, vad de är intresserade av. Just nu är det mycket med att räkna så vi räknar och det gör vi då ute.

Lärarna på Skogsstigen säger att de från våren fram till november lagar mat ute minst en dag i veckan och även äter mellanmålen ute.

Ingen av personalen ser något negativt med att barnen vistas ofta utomhus. De tycker bara det finns positiva sidor. Eva upplever bl.a. att det är färre konflikter ute än inne.

Sammanfattning och analys

De lärarna vi har pratat med har många gemensamma tankar kring barn utevistelse. De säger att de är ute med barnen vid minst ett tillfälle per dag och de ser det som självklart att barnen ska få komma ut så pass ofta. Det som skiljer de olika förskolorna åt är hur mycket de är ute per dag och om de använder sig av utemiljön som ett pedagogiskt rum.

Enligt Piaget så sker det ny inlärning och utveckling hos barnen när deras tidigare erfarenhet möter något nytt. För att barns tänkande (kognition) skall utvecklas krävs att omgivningen utmanar barnets förståelse vilket utgör vikten av att låta barnen få nya upplevelser (Hwang & Nilsson, 1995).

Det är bara Skogsstigen som säger att de tillsammans med barnen tillagar och äter måltiderna ute under den varma delen av året.

På Fjärilen har de vistats oftare ute sedan de fick direktiv från ledningen om detta, det som de upplever som negativt med direktivet är att utevistelsen blir mer påtvingad. Det som Sofia och Katarina upplever negativt under uteverksamheten är att det kan vara svårare att fånga

barnens uppmärksamhet. Sofia tycker också att barnens lekar har blivit vildare och ljudnivån har blivit högre inomhus.

Ingen av lärarna på Parkstugan nämner att de bedriver någon planerad verksamhet utomhus men att de är ute på gården varje dag med barnen.

Vi uppfattar lärarna på Skogsstigen mycket mer medvetna om vilken positiv betydelse det kan ha för barnens utveckling att få vistas i utomhusmiljö och få ta del av olika aktiviteter, än vad de är på Fjärilen och Parkstugan. Något som vi här också har undrat över är om skillnaderna beror på var förskolan är belägen. Är det så att lärarna på Skogsstigen har naturen mer serverad än vad lärarna på Parkstugan har, vilket möjligen ökar lärarnas inspiration och möjligheter i arbetet med barnen. Eller kan det vara så att det krävs mer samförstånd mellan lärarna om hur utemiljön kan användas som ett pedagogiskt rum för barnens utveckling och lärande.

Ericsson (2002) menar att om lärarna erbjuder uteverksamhet med varierande aktiviteter stärks barnets självkänsla och identitet genom att deras upptäckter i naturen uppfattas av barnen som värdefulla och upplevelser och iakttagelser tas tillvara. Lärarna vi intervjuat säger även att vädret och årstiden påverkar lite hur mycket de är ute varje dag.. Vid fint väder och under vår och sommaren så tillbringar de mer tid ute. Eriksson (2002) påstår också att lärarna i förskolan bör sträva efter att erbjuda barnen regelbunden utevistelse. På så sätt får barnen möjlighet att vistas ute i alla väder genom alla årstider.

5.1.1 Barns utveckling och lärande Parkstugan

Stina menar att utevistelsen på förskolan ger barnen möjlighet att röra sig mer vilket ger dem träning i motorik och socialt samspel. Utevistelsen innebär även färre regler vilket enligt Stina ger barnen större frihet. Elsa anser även hon att barnen tränar sin grovmotorik genom att klättra och hoppa vilket det finns mer utrymme för ute än inne. Lek i utomhusmiljö ger barnen möjlighet att bekanta sig med naturen, årstiderna och lära sig av varandra enligt Gun.

Fjärilen

Enligt Katarina innebär leken ute att barnen har möjlighet att upptäcka och utforska naturen. Genom att klättra och springa i den fria leken utvecklas barnen motoriskt. Under femårsverksamheten på förskolan som Katarina är involverad i utvecklas barnens intresse och förståelse för naturen på ett lekfullt sätt. De utnyttjar då närområdet, samtalar och tittar på

saker i naturen. Allemansrätten är något som de har försökt göra förståligt för barnen genom att till exempel plocka skräp och samtala kring detta. Katarina beskriver det så här:

Vi pratade med barnen om Allemansrätten och för att göra det förståligt för barnen så samlade vi bl.a. skräp och samtalade kring det.

Malin påpekar att förutom motoriken har barnen möjlighet att träna prepositioner och färger på ett intressant sätt. Sofia tycker även att utevistelsen ger barnen kunskaper om årstidernas skiftningar i naturen. Hon påpekar också att samtalen om och i naturen ger ett naturligt sätt för barnen att utvecklas språkligt, så även genom sångstunder ute. Sofia säger:

En promenad kan ge så mycket. Man stannar på vägen och samtalar om det man ser. Det kan vara så att man får visa barnen något av det vi pratat om innan.

Skogsstigen

På ur och skur förskolan arbetar de med Friluftsfrämjandets Knytte, Knopp och Mulleverksamhet, genom detta får barnen en förståelse för och kunskap om naturen genom att vistas i den, och där samtala om den. Eva påpekar att det är viktigt att ta tillvara på den spontana leken ute och där få in till exempel språk och matematik naturligt:

Det gäller att ta tillvara på det spontana. Vi måste vara lyhörda. Jag kan inte allt men jag lär mig också tillsammans med barnen.

Eva menar också att utevistelsen ger en naturlig träning för barnens motorik. Enligt Eva leker barnen mer rollekar ute som utvecklar deras empati, språk och sociala samspel.

Lotta menar också att den fria leken ute ger barnen möjlighet att utveckla fantasin, att lära sig tänka själv och att bearbeta vuxenrollen. Genom att barnen är med och sköter odlingarna och komposterna lär dig sig mycket om hur grönsaker och frukter växer fortsätter Lotta. Klara är inne på samma saker plus att hon påpekar vikten av barnens utveckling när det gäller socialt samspel och konsten att lösa konflikter, vilket även Eva nämner. Både Klara och Eva säger också att de använder regniga dagar till att utföra vattenexperiment och därigenom utveckla kunskap inom detta.

Sammanfattning och analys

Alla lärarna i undersökningen är medvetna om att barnen får större utrymme och möjlighet att utvecklas motoriskt under utevistelsen. Denna teori stärks av Nordlund, Rolander & Larsson (2002) som säger att den motoriska utvecklingen påverkas positivt genom att barn får möjlighet att vistas i utomhusmiljö. På Skogsstigen och Fjärilen pratar lärarna om att barnen utvecklar fantasi, socialt samspel och språket genom att vistas ute. Enligt Deweys teori sker lärandet bland annat genom interaktion vilket innebär samspelet mellan barn och pedagog, mellan olika barn och mellan barn och omgivning (Ericsson, 2002). Precis det pratar Sofia på Fjärilen om när hon beskriver vad en promenad kan ge.

Brügge, Glantz & Sandell (2002) skriver att utevistelse bygger på, att barnen ska få uppleva det de lär och det kan vara genom en direkt upplevelse eller något de läst eller sett bilder av innan. Lärare på Skogstigen och Fjärilen tar tillvara på de tillfällen som uppkommer om att lära om naturen utomhus. Katarina på Fjärilen ger ett bra exempel om när de pratade om allemansrätten med barnen. Detta är även ett bra exempel på Deweys devis ”learning by doing”, lära genom att göra, där han menar att barn lär bäst genom att få göra det de ska lära (a.a.). Piaget stärker även detta i sin teori där han menar, att barnen måste få uppleva det de lär med alla sina sinnen för att skapa ny kunskap (Hwang & Nilsson, 1995).

Eva på Skogsstigen var en av de lärare som såg barnens lek som ett tillfälle att utnyttja till lärande situation. Hon sa även att hon inte kunde allt men att hon lär sig tillsammans med barnen. Detta är något som Dewey menar med att läraren behöver inte besitta några teoretiska kunskaper om naturen, men däremot måste han/hon kunna utmana barnens tankar och känslor för att öka barnets lärande det vill säga deras sociala kompetens, motorisk utveckling och kunskaper om naturen (a.a.).

På Parkstugan säger Gun att barn lär sig av varandra, bekantar sig med saker och med naturen men samtidigt så säger hon också att de inte bedriver någon pedagogisk verksamhet utomhus. Gun verkar ha svårt att se sig själv som medupptäckare tillsammans med barnen. Vi fann att det var främst lärare på Fjärilen och Skogsstigen som tog till vara på lärandesituationer i barnens fria utomhuslek, men vi undrar om det kan ha varit så att de andra som inte gjorde det inte känner att de har kunskap om naturen och vad och hur man kan använda sig av den. Detta är en viktig del som Dewey påpekar i sin teori om hur läraren ser sig själv. Han menar att det är viktigt att läraren ser sig själv tillsammans med barnen som medskapare och medupptäckare (Ericsson, 2002).

5.1.2 När det gäller sin egen lärarroll Parkstugan

Stina tycker att barnen har lätt för att leka själva ute och säger att hon är med i leken först om barnen frågar henne. Ibland leker hon och barnen någon organiserad lek tillsammans som ”under hökens vingar” eller kanske spelar fotboll. Stina ser barnens lek ute som fri lek men samtidigt en möjlighet för henne att observera barnen under deras lek. Gun säger att hon är med i barnens lek om barnen ber henne men oftast leker barnen själva. Elsa på Parkstugan sa så här när vi frågade henne om hur hon såg på sin roll tillsammans med barnen när de var ute:

Jag är nog med mer i leken när vi är inne än när vi är ute. När vi är ute är det mer att vi har koll på barnen.

Fjärilen

Sofia tycker inte att det behöver vara en vuxen med i leken men att någon ska befinna sig bredvid. Om det krävs så är hon med leken. Sofia påpekar att genom att återkomma till ”sitt” träd flera gånger under året och ställa frågor kring det ger mer än att samtala inne med hjälp av bilder. Barnen får då flera tillfällen att se och fundera över hur och varför trädet förändras under året menar hon. Malin tycker att det är viktigt att det finns en vuxen i närheten för det ger en lugnande verkan för barnen. Hon är med i leken om det behövs och om barnen tar med henne. Malin säger också att vissa barn behöver hjälp med att börja leka och då är man med dem. Hon ser lärandet som mer intressant ute och menar att till exempel prepositioner är roligare att lära utomhus. Vad som står framför trädet eller gömmer sig bakom busken är naturliga frågor att ställa till barnen ute tycker hon. Katarina är med i barnens lek om barnen vill och om det behövs. Hon tycker att barnen har lätt för att ta initiativ till lek ute.

Skogsstigen

Alla lärarna tycker inte att barnen har några problem att ta initiativ till lek utomhus men de vuxna är ofta med i leken både för att de och barnen vill det. Klara säger:

Vi vuxna är med i leken om barnen vill och om det behövs. Vi leker tjuv och polis och spelar fotboll tillsammans med barnen. Ibland leker vi traditionella lekar med de barn som vill.

Alla lärarna på Skogsstigen tar tillfällen i leken att fråga om och samtala kring naturen tillsammans med barnen. Eva menar att eftersom de har trädgårdsland och kompost som barnen hjälper till att sköta blir det naturliga tillfällen för lärarna att upptäcka tillsammans med barnen och få dem att se hur grönsaker växer och hur de kan bli som jord igen i komposten.

Sammanfattning och analys

På Parkstugan och Fjärilen är de vuxna med i barnens aktiviteter vid behov som till exempel om något barn har svårt att leka, de har problem vid konflikter eller om barnen vill. Under den styrda verksamheten på Fjärilen är lärarna även där involverade i barnens aktiviteter. Elsa tycker att hon är oftare med i barnens lek inne än ute. Det är lättare inne för ute känner hon att hon måste ha mer koll på alla barnen.

På Skogsstigen där det sker kontinuerlig styrd verksamhet vid utevistelserna är de vuxna mer involverade i barnens aktiviteter och de ser sin aktiva del i den fria leken som en självklarhet.

Detta överensstämmer med vad Lagerholm (2001) fick fram i sin undersökning. I sin studie har hon sett att lärare på ur och skur förskolan är mer aktiva i barnens fria lek ute på den egna förskolegården mot vad lärarna var på de två andra förskolorna. Detta är något vi tycker att vi också sett i vår studie då lärarna på Skogsstigen själv beskriver sig som aktiva i barnens lek medan lärarna på Fjärilen och Parkstugan bara var med i barnens lek om det fanns ett behov från barnens sida.

Lärarna på Parkstugan utnyttjar inte sin roll i utevistelsen genom att inte ta tillvara på lärande situationer i barnens lek. Lärarna ser sig själv i de flesta fall, som övervakare för att barnen inte ska skada sig eller göra saker som inte är tillåtna.

På Fjärilen tar lärarna in lärandet i utevistelsen på ett naturligt sätt. Som att upprepade gånger observera ”sitt” träd för att barnen ska få en förståelse för hur trädet förändras under året. Även lärarna på Skogsstigen tar tillvara naturliga tillfällen vid utevistelsen för att få barnen att reflektera över bland annat hur grönsaker växer och vad som händer i komposten.

De lär som Rousseau (i Stensmo, 1994) menade var ett bra sätt för barn att lära. Att inte ge barnen svaren utan att tillsammans med dem upptäcka och ställa frågor som får dem att reflektera över sammanhang och ting. Likaså ansåg Rousseau att det många gånger var nödvändigt att ge dem möjlighet att observera och reflektera över samma sak/situation mer än en gång (a.a.).

5.1.3 När det gäller den egna förskolegården Parkstugan

Stina tycker att gården är lite för liten till så många barn men samtidigt har hon erfarenhet av att för stor gård inte heller är bra, för då ”försvinner” barnen uttrycker hon sig. Hon tycker även att det saknas naturmiljö och ett träd för barnen att klättra i och det finns alldeles för mycket asfalt. Gun tycker att denna förskolans gård har skaplig utemiljö, men saknar stubbar, stenar, pilträd och något för barnen att klättra i som t.ex. ett träd. Elsa tycker väl gården är ok men det saknas fler gungor och klätterträd.

Fjärilen

Sofia tycker att de har bra utemiljö med en stor gård. Kanske inte så mycket träd men det finns mycket buskar, bra sandlådor och gungor. Allt är relativt nytt. Något Sofia skulle vilja ändra på är att kunna ta sig runt hela förskolan, vilket inte är möjligt nu. Hon tycker att det synd att fruktträden är borta samtidigt som hon såg en fara med att det samlades getingar kring den fallna frukten. Malin tycker att de har fin stor gård men påpekar samtidigt att allt är relativt. Hon saknar en hinderbana och mer natur och mindre organiserad miljö. Hon skulle vilja att barnen hade mer tillgång till naturföremål på gården. Katarina tycker att deras gård är ganska fin med stort utrymme och stora ytor för barnen att röra sig på. Det finns lite träd att klättra i, rutschkana. Hon tycker att det är synd att de har plockat bort fruktträden. Hon ser inte det som ett problem med getingarna utan mer till det positiva de bidrog med, som tillgången till frukt för barnen och att klättra i, vilket hon saknar på gården.

Skogsstigen

På Skogsstigen säger Eva att de har en fantastisk miljö jämfört med andra, men att den skulle kunna vara roligare. Lotta beskriver själv sin gård så här:

Vi har en fin gård med kuperat område och en bro. Vi har grönsaksland, hönor och mycket fin närmiljö. Framför allt finns det inga bilar vid förskolan.

Klara tycker att gården är mycket bättre än vad den har varit men det behövs mer utrustning som träd att klättra i.

Sammanfattning och analys

Alla lärare anser att deras gård är relativt bra. Lotta tycker att de har en mycket bra miljö med grönsakslandet, komposthögen, hönorna och att närmiljön är fin. Gården är fin med kuperat område, en bro och framförallt finns det inga bilar.

Förskolor som har möjlighet att erbjuda barnen mycket utevistelse och kontakt med naturen påverkar barns lekbeteende på ett positivt sätt. Barnen kan då bestämma själva över sina lekar, de stör varandra mindre och det blir mer sällan konflikter som personalen måste ingripa i (Grahn m.fl. 1997).

Något som alla saknar och påpekar är något för barnen att klättra på/i som t.ex. ett träd. Stina och Gun på Parkstugan tycker båda att det saknas mer naturmiljö och naturföremål och Elsa saknar fler gungor till barnen. Lärarna på Fjärilen säger alla att de på något sett saknar mer naturföremål på gården. Katarina tycker att det är synd att fruktträden har tagits bort medan Sofia anser motsatsen. På Skogsstigen anser lärarna att de har en fantastisk miljö men Klara och Eva anser att den skulle kunna vara bättre. Mårtensson (2004) påpekar att hur förskolans gård ser ut påverkar barns rörelsefrihet, vad de leker, vilket påverkar barnens motoriska utveckling och sociala kompetens. Barns utomhuslek handlar om sinnlig kontakt med omgivningen och fysisk rörelse, vilket kräver rejäla ytor och ett intressant innehåll.

5.2

Hur gör lärarna för att uppfylla förskolans uppdrag vad

gäller utomhusvistelse enligt förskolans läroplan, Lpfö98?

Parkstugan

Stina ser naturmiljö som den miljö där det finns träd och buskar. Inte där det finns lekplatser och klätterställningar. Hon tycker att de har tillgång till naturmiljö samtidigt som hon tycker att det krävs långa promenader eller bussturer för att komma dit. Hon säger att de skulle kunna använda naturmiljön mer och att det blir ännu mindre på vintern. Gun på Parkstugan beskrev själv så här:

Naturmiljö ser jag det som barnen kommer i kontakt med när de är ute så som buskar, grenar, blad. Vi har naturen kring oss. Vi går inte ofta utanför gården det blir ca fem gånger per termin.

Elsa ser vatten, träd som naturmiljö och det finns i deras närområde och hon anser sig besöka den ibland.

Fjärilen

Sofia ser skog och strand som naturligmiljö. Den utemiljön som inte är planterad. Hon tycker att de har nära till naturområde men den är planterad så hon vill inte kalla det naturmiljö, men det är något de använder sig av i sin planerade verksamhet. De gör utflykter till naturmiljö ca en gång per termin men det är med buss så det blir en pengafråga. Malin ser allt ute som inte är organiserat som naturmiljö. Organiserat menar hon klätterställningar. Hon anser att de har tillgång till naturmiljö i närområdet och det är något de besöker regelbundet. Katarina svarar först att de inte har tillgång till naturmiljö men ändrar sig sen att det har de till viss del, men hon saknar någon skogsdunge och något med vatten som en bäck eller damm. De åker iväg till naturmiljö en gång om året, däremot besöker de närmiljön under den planerade verksamheten varje vecka.

Skogsstigen

Eva, Lotta och Klara anser alla att de har naturmiljö på gården med det kuperade området, träden m.m. De anser även att de har nära till skogen som de ofta besöker och parker i närheten som de ofta promenerar till.

Sammanfattning och analys

I läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 1998) står det att utevistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö. Lärarna på Parkstugan har ungefär samma syn på vad de anser vara naturmiljö och att de har tillgång till den i sin närmiljö. Naturmiljö är inte direkt något de använder sig av i arbetet med barnen eller något de brukar besöka.

Brügge, Glantz & Sandell (2002) skriver att fast att många lärare vet vilka positiva effekter det ger barnen av att vistas utomhus så utnyttjas de inte den och det kan bero på olika saker som brist på tid, för lite personal, osäkerhet och att lärarna själv inte har någon positiv upplevelse av att vistas i naturen.

På Fjärilen har de samma syn på vad de anser vara naturmiljö men de skiljer sig lite från hur de uttrycker sig gentemot Parkstugan. Lärarna på Fjärilen ser naturen som inte är planerad, så som lekplatser, som naturmiljö. Det är bara Malin som anser att de har tillgång till naturmiljö i närområdet och Katarina till viss del och det är något de använder sig av i sin

verksamhet. Sofia anser att naturmiljö är något de måste ta sig till med buss och därför är det något de inte besöker så ofta. Däremot på Skogsstigen är lärarna överens om att de har naturmiljö på förskolans gård och att det finns tillgång till det i sitt närområde och det är något de utnyttjar i sin verksamhet.

Björklid (2005) skriver i sin kunskapsöversikt vikten av att barn har tillgång och möjlighet till att vistas i naturmiljö på den egna gården eller i sitt närområde. Barn med tillgång till det leker fler lekar, leker bättre i grupp och är mer uthålliga. Även i rapporten från Alnarp Ute på dagis (Grahn m.fl. 1997) påvisas det att barn som får möjlighet till att vistas i naturmiljö har bättre koncentrationsförmåga, mer utvecklad lek och de är friskare.

5.3

Slutsatser

Slutsatserna som vi drar kring vad lärarna har för tankar kring barns utevistelse är att alla ser det som självklart att barnen ska komma ut minst en gång varje dag. Det som skiljer de olika förskolorna åt är hur mycket de är ute varje dag och hur de använder sig av utomhusmiljön som ett pedagogiskt rum. Även väder och årstiden påverkar deras verksamhet ute.

Om barns utveckling och lärande i utemiljö uttrycker lärarna sig olika, men de påpekar alla att barnen får större utrymme och möjlighet att utvecklas motoriskt under utevistelsen. Fjärilen och Skogsstigen arbetar mer medvetet med utemiljön som ett pedagogiskt rum än Parkstugan ger intryck av att göra.

På Parkstugan och Fjärilen ser lärarna sin roll i den fria aktiviteten utomhus som passiv. Medan lärarna på Skogsstigen är mer aktiva och utnyttjar ofta tillfällen i leken på ett pedagogiskt sätt. Både på Skogsstigen och på Fjärilen bedrivs det planerad verksamhet utomhus, vid dessa tillfällen är lärarna också aktiva.

Alla lärarna på förskolorna anser att deras egen gård är relativt bra även om de ser mycket olika ut. De saknar alla något naturligt att klättra i för barnen. Lärare på både Parkstugan och Fjärilen önskar att de hade tillgång till mer naturmiljö och naturmaterial på den egna förskolegården.

För att uppfylla förskolans uppdrag enligt Lpfö98 (Utbildningsdepartementet, 1998) vad gäller utevistelse så besöker alla tre förskolorna naturmiljö i olika utsträckningar. De har olika sätt att uttrycka sig om vad naturmiljö står för. På Skogsstigen är de allra mest medvetna om

vad de ser som naturmiljö medan att de både på Fjärilen och på Parkstugan har olika tankar kring detta.

6

Diskussion

Alla lärarna som vi intervjuat säger att de är ute vid minst ett tillfälle per dag men vår uppfattning är att det skiljer sig åt om hur de använder sig av utemiljön som ett pedagogiskt rum. På Parkstugan så bedrivs det ingen planerad pedagogisk verksamhet utomhus och på Fjärilen har de planerad verksamhet utomhus två förmiddagar i veckan medan man på Skogsstigen har planerade aktiviteter minst fyra förmiddagar i veckan. Vi tycker att det är intressant att det skiljer sig så mycket mellan de olika förskolorna och vi frågar oss då vad det kan bero på. Kan det vara för att lärarna på Skogsstigen själva har sökt sig till en förskola med utomhuspedagogik som inriktning.

På Parkstugan kan det vara så att de arbetar och vistas mer utomhus än vad som framgick i vår studie men att våra frågor inte var tillräckligt tydliga eller att lärarna hade ett annat sätt att utrycka sig än lärarna på de två andra förskolorna.

Under intervjuerna på Fjärilen upptäckte vi att det var intressant eftersom de fått direktiv från ledningen om att vistas mer ute, vilket några lärare tycker känns påtvingat, men de påpekar ändå att sedan ledningens direktiv kom, vistas de mer utomhus och bedriver en dag mer med planerad verksamhet utomhus. Vi undrar om det inte också är så att detta direktiv även ökat medvetenheten hos lärarna fast de inte påpekar det själva.

Det är intressant att Sofia på Fjärilen, är den enda som upplever att barnens lekar har blivit vildare och ljudnivån högre inomhus. Vi tänker att det kan bero på att hon jämför med hur det var innan direktiven kom och att de andra lärarna på Fjärilen inte har hunnit göra en sådan jämförelse ännu. Att de inte säger något om det på Parkstugan kan vara för att de inte har något att jämföra med medan att det inte kommenteras på Skogsstigen kan ha och göra med att de tillbringar mer tid utomhus så de hinner inte uppleva det när de är inne.

Vi blev förvånade över att det bara var Eva på Skogsstigen och Malin på Fjärilen som tog upp att hon upplevde att det var färre konflikter utomhus än inomhus. Vår förutfattade mening var att det var något som fler skulle uppleva men det kan ha att göra med att det inte var något vi frågade direkt och följdfrågorna ledde inte alltid åt samma håll.

Något som vi också kom att fundera över var att de enda som kommenterade regn i positiv bemärkelse var lärarna på Skogsstigen. De sa att de tyckte det var ett utmärkt tillfälle till att utföra vattenexperiment. Detta är något vi inte själva tänkt på tidigare som vi kommer att bära med oss och använda i framtiden.

Något som vi uppmärksammade under studiens gång är att de olika förskolornas gårdar ser mycket olika ut och lärarna som vi intervjuat tycker alla att deras gård är relativt bra. Vi anser att Parkstugans gård är den minsta och barnens möjligheter till lek och rörelse är mer begränsade där än på Fjärilen och Skogsstigen. Fjärilens gård är stor och har mycket yta för barnen att röra sig på medan Skogsstigens variationsrika gård är den gård vi tycker är mest inspirerande när det gäller att uppmana barnen till samspel med naturen och variationsrika lekar och aktiviteter. Vad som bidrar till att lärarna på de olika förskolorna ser sin gård som bra kan vara hur vi ställt vår fråga. Det kan vara så att vissa lärare såg oss som kritiska till deras gård och att de då ville försvara den. Det kan också vara lärarnas medvetenhet om hur de vill att gården ska se ut och en annan faktor kan vara vad de relaterar den egna gården till.

På frågan om hur lärarna uppfyller förskolans uppdrag enligt läroplanen vad gäller utomhusvistelse (Utbildningsdepartementet, 1998), så var det väl något alla förskolorna i vår studie uppfyllde fast det skiljde sig åt hur ofta och på vilket sätt de gjorde det. Vi anser att Skogsstigen var den förskolan där lärarna var mest medvetna om vad de ansåg vara naturmiljö och att det var en naturlig del i barnens vardag att få möjligheten att vistas i naturmiljö. På Fjärilen tyckte Katarina och Malin att de hade tillgång till viss naturmiljö i närområdet, medan Sofia sa att de åkte till naturmiljö en gång om året, men naturen i närområdet är något de alla tre tar tillvara på i den planerade verksamheten. Brügge, Glantz & Sandell (2002) skriver att naturen finns närmare än vad många tror. Det gäller att ta tillvara på det som finns runt omkring oss och se vad närområdet bjuder på. Det kan vara planteringarna i köpcentret, träden längs gågatan eller träddungen runt husknuten, det gäller bara att öppna ögonen och låta sig se möjligheterna som erbjuds. På Parkstugan så tycker alla lärarna att naturmiljö är det som finns runt omkring oss så som träd och buskar. Detta är intressant för på Parkstugan har de tillgång till det som de själva ansåg vara naturmiljö i sin närmiljö i form av parker, men det är inte något de besöker eller vistas i regelbundet. Vi undrar om det kan vara så att lärarna på Parkstugan inte har insett vad närområdet erbjuder dem och/eller är det så att de saknar förtrogenhetskunskap av att vistas utanför den egna gården. Detta är något som Dahlgren & Szczepanski (1997) påpekar kan ha betydelse för hur läraren använder naturen i aktiviteter och lärande situationer. Kan det vara så att Elsa på Parkstugan därför inte är aktiv i barnens