Diskussionsavsnittet inleds med en metoddiskussion där vi presenterar fördelar och nackdelar med vårt metodval. Efter det kommer en resultatdiskussion där förskollärarnas syn och erfarenheter om anknytning kommer att belysas och ge svar på frågeställningarna till detta examensarbete. Frågeställningarna är: Vilken erfarenhet av och syn på anknytning har
förskollärarna? Vilka tillvägagångssätt använder förskollärare och andra pedagoger för att skapa en trygg anknytning till barnen? Vad blir problematiskt när ett barn inte väljer att knyta an till en pedagog? Underrubrikerna i resultatdiskussionen är därmed namngivna efter
dessa frågeställningar.
Metoddiskussion
Det som blir problematiskt med kvalitativa intervjuer är att vi bara fått djupare förståelse från fyra förskollärare och inte för ett bredare spann med fler pedagoger. Björkdahl Ordell (2007, s. 194) påvisar att den kvantitativa metoden är bra att använda sig av när man vill dra mer
27 allmänna slutsatser utifrån sina resultat. Det är information som kvantifieras, den räknas och skrivs ut i siffror, det är antalet som spelar roll och inte själva djupförståelsen av fenomenet. Om vi hade använt oss av både kvantitativ och kvalitativ metod, samt haft ett större urval, hade vi fått en högre reliabilitet i vår studie (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 295–296). Ännu en kritisk aspekt till den metod vi valt är att svaren kan bli luddiga och
osammanhängande när respondenten ska ge sina svar. Det kan skapa problem senare i resultat processen då mycket material kan behövas plockas bort. Det finns alltså både fördelar och nackdelar med den metod vi valt att använda i vår studie.
Covid-19 pandemin i världen blev en avgörande faktor för hur intervjuerna skulle genomföras och vilka som tillfrågades. Det var svårt att få tillgång till andra förskollärare som vi inte är bekanta med då det varit förbud att göra besök på förskolorna. Om Covid-19 pandemin inte hade uppstått hade vi kunnat ha fler deltagare och även haft fysiska intervjuer istället för att ha det via zoom meetings. Respondenterna fick berätta utifrån egna erfarenheter och det liknade även ett vardagligt samtal om anknytning (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 44–45). Intervjuerna spelades även in och skrevs ner för att det skulle bli lättare att se en helhet vid analysen.
Studien hade fått en annan inriktning om vi hade gjort observationer av de olika
förskollärarna. Kihlström (2007a, s. 30) förklarar att med hjälp av observationer går det att se hur teori och praktik hör ihop. Då hade man kunnat diskutera om det som sägs är detsamma som görs. Observationer hade kunnat hjälpt oss i vårt arbete och stärkt resultatet ytterligare.
Resultatdiskussion
Vad har förskollärare för erfarenhet av och syn på anknytning?
Vårt resultat visar att förskollärare har goda erfarenheter kring anknytning, men att de
förklarar och resonerar om det på varierande sätt. Några benämner anknytningsbegreppet mer naturligt i sitt vardagsspråk medan andra diskuterar kring det i andra termer så som omsorg, trygghet och relationer. En förskollärare berättade i resultatet att den första tiden med barnet på förskolan är extra betydelsefull eftersom det är då relationer och anknytning uppstår. Hagström (2010, s. 113) anvisar också i sitt resultat att några pedagoger diskuterar om anknytning i andra termer som att ”ha en öppen kontakt”, ”trygghet”, ”förståelse”,
28 och Hagström (2010, s. 113) redovisat, men det saknas en djupare förståelse och förklaring till varför anknytningen har sådan grundläggande betydelse.
Det som kan förklara varför förskollärarna resonerar på varierande sätt kring
anknytningsbegreppet är det Bo Sundblad nämner om tyst yrkeskompetens (Hallonsten, 2019). Anknytningen kan lätt bli självklar i arbetet med barn då den automatiskt finns med när det skapas relationer. Professionaliteteten stiger när pedagogerna har en gemensam tolkning av vad anknytning och relationer innebär, menar Bo Sundblad. Förskollärarna har arbetat i förskolans verksamhet under olika lång tid, vilket kan vara en bidragande faktor till att de resonerar olika kring anknytningsbegreppet. Det är därmed av vikt att de diskuterar och
lyfter sina erfarenheter kring anknytning i arbetslaget. Några av förskollärarna förmedlar i resultatet att anknytningen avgör hur tryggheten utspelar
sig i ett senare skede. Magnusson Österberg (2018) skriver på Vårdguidens hemsida att pedagogerna behöver engagera sig i det enskilda barnet och att anknytningen är en kontinuerlig process i förskolan. Finns det en grund som barnet kan förhålla sig till vågar barnet utforska och lita på de vuxna som finns i närheten. Förskolläraren Ulla säger bland annat att det är under inskolningen som man får en första bild av barnet och att det sedan avgör hur relationen artar sig.
Det behöver finnas en trygghet hos barnen för att de ska vilja lära sig något uppger de olika förskollärarna i resultatet. Tryggheten går att likställa med anknytningen. Relationer till barnen är också av vikt för att kunna hjälpa barnen i deras utveckling framhåller en av
förskollärarna. Commodari (2010, s. 128) uppger i sin studie att anknytningen är av betydelse när det handlar om att uppnå grundläggande färdigheter. Språk och kommunikation främjas när det finns anknytning mellan barn och förskollärare, finns det trygga förhållanden kan barnen även socialisera sig. Det resultat Commodari (2010, s. 128) kommit fram till styrker även vårt resultat då både hon och vi fått erfarit hur trygga relationer främjar utvecklingen för barnen i förskolan.
Hagström (2010, s. 187) redovisar i sitt resultat att pedagogers struktur och lyhördhet
utvecklade en trygghet och tydligare anknytning till barnen. Det resultat vi fått i vår studie går att jämföra med Hagström (2010, s. 187), det vill säga att även de respondenter vi haft anser att kunskapen om anknytning är viktig utbildad som outbildad. Det behöver inte nämnas i termer som framgår i anknytningsteorin, men det är av vikt att diskutera vad anknytning innebär i arbetet på förskolan.
29
Vilka tillvägagångssätt använder förskollärare och andra pedagoger för att skapa en trygg anknytning till barnen?
Alla pedagoger som befinner sig i förskolan behöver vara engagerade i anknytningen till barnen, outbildad som utbildad menar förskollärarna i resultatet. Förskollärarna uppger även i resultatet att det bör vara öppna dialoger i arbetslaget för att kunna få insikt i barnens olika erfarenheter. Cugmas (2011, s. 1282) förklarar utifrån sin studie att barn som hade förtroende och trygg anknytning till sina pedagoger i förskolan vågade socialisera sig med andra barn. Fanns det inget förtroende valde barnen att befinna sig i observerande lek. Resultatet Cugmas (2011, s. 1282) kommit fram till går att jämföra med det resultat vi fått av våra respondenter. Pedagogerna i förskolan behöver ha anknytning till barnen för att de ska kunna läsa av deras signaler. Vardagssituationer kan därmed inte genomföras om barn och pedagoger inte känner varandra. Utbildning eller inte utbildning har ingen avgörande betydelse för anknytningen, barn väljer vem de känner förtroende för och det gäller att vara flexibel. Ett barn ska aldrig behöva känna sig påtvingad till något, utan det ska ske i den takt som passar för det specifika barnet säger de flesta av förskollärarna i vår studie.
Relationer, både mellan barn och vuxna, handlar om att tolka varandra (Askland & Sataøen, 2014, s. 216–217). Det bör därför finnas en medvetenhet hos pedagogerna om vilka
uppfattningar de har om andra människor. Dessutom behöver man reflektera kring att vi är olika individer och att vi uppfattar saker annorlunda. Det Askland och Sataøen (2014, s. 216– 217) påpekar har betydelse för det som diskuterats i stycket ovanför med att barn och vuxna behöver skapa anknytning till varandra för att kunna läsa av varandras signaler. Relationer påverkas beroende på hur den aktuella situationen ser ut.
Pedagogerna i förskolan ska vara anknytningspersoner och ersätta vårdnadshavarna under tiden när barnen befinner sig på förskolan (Hagström, 2016, s. 103). Det är betydande hur miljön utformas för barnen då de ska finna lugn till att känna sig trygga och våga utforska. Resultatet i vår studie visar att förskollärare är medvetna om att de är ett komplement till vårdnadshavarna.
Förskolläraren Ulla berättar att föra loggboksanteckningar kan vara ett stöd när det handlar om att knyta an till ett barn. Det är enklare att få reda på barnets olika intressen och kan vara avgörande om det blir någon anknytning eller inte. Hagström (2010, s. 82) påvisar att
30 loggboksanteckningar som hennes deltagare skrivit hjälpt henne lägga grunden för studien. Det kan därmed vara av betydelse att föra loggboksanteckningar i arbetet med anknytning. Några av förskollärarna i vår studie berättar att de vuxna har en stor roll för att barnen ska känna sig trygga i förskolan. Hagström (2010, s. 56–57) beskriver att barnets förväntan på omvärlden också har en avgörande roll hur de framtida relationerna artar sig. Skapas det en bra grund i anknytningsarbetet för barnen och deras inre arbetsmodeller blir det betydelsefullt för den fortsatta utvecklingen. Utifrån intervjuerna i vårt arbete understryker även
förskollärarna att man inte ska närma sig barnen för fort om de inte vill det. Det handlar om att känna av och läsa av barnet hur den känner. Det går att närma sig på olika sätt, exempelvis att uppmana till en lek som pedagogen vet att barnet tycker om eller ta fram leksaker som barnet är intresserad av. Hagströms (2010, s. 181) studie som pågått under tre års tid bekräftar att samspelet mellan pedagogerna och barnen är ytterst viktigt. Det resulterar i att
pedagogerna behöver använda sig av givande tillvägagångssätt när det handlar om anknytning för att få en givande utbildning.
Vad blir problematiskt när ett barn inte väljer att knyta an till en pedagog?
Resultatet i vår studie visar att anknytningen har en betydande del i förskolan och barn är i behov av att knyta an till någon pedagog. Detta kommer även Commodari (2010) fram till i sin studie. Commodari (2010, s. 128) har enligt en studie som genomförts med 152 barn i åldrarna tre till fem år i förskolan kommit fram till hur betydelsefull anknytning till pedagoger är för barnens lärande och utveckling. De barn som fått en god anknytning påvisade utökade kunskaper i språk och kommunikation.
Förskollärare och övriga pedagoger i förskolan behöver vara lyhörda och försöka närma sig barnen med försiktighet när de har svårigheter med att knyta an menar ett flertal förskollärare i resultatet. En öppen kommunikation mellan pedagoger och vårdnadshavare är av vikt, för att pedagogerna ska kunna stötta och bemöta barnet på bästa vis. Respondenterna förklarade hur de genom barnens lek och intressen försöker skapa goda relationer med barn som har problem med anknytningen. Hagström (2010, s. 187) har genom fyra pedagogers berättelser kunnat uppmärksamma positivt resultat i studien. Pedagogerna arbetade med struktur och lyhördhet utifrån de signaler barnen förmedlade, de övade kontakt samt samspel tillsammans med anknytningsbarnen och stegvis erbjöds de andra barnen in i leken. Resultatet utifrån detta visade hur en tillit till anknytningspedagogerna sakta växte fram och blev uppenbar. Socialt samspel är av betydelse kring trygghet och anknytningsbegreppet. Genom leken byggs
31 förutsättningar till ett förtroende som leder till trygghet och trygghet är grundläggande för att barn ska ha möjlighet till anknytning förmedlar flertalet förskollärare. Det blir tydligt när resultatet granskas utifrån respondenternas berättelser där de berättar hur de använder leken för att försöka nå barnet som inte visar intresse till att knyta an. Genom socialt samspel tillsammans med andra utvecklar barn trygghet och anknytning. Cugmas (2011, s. 1272– 1273) studie påvisar hur barn med trygg anknytning till pedagoger socialiserar sig med andra till skillnad från barn med en otrygg anknytning drar sig undan det sociala samspelet.
Läroplanen för förskolan, Lpfö18, skriver att förskolans utbildning ska präglas av att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet (Skolverket, 2018, s. 13). Begreppet anknytning nämns inte i förskolans läroplan, vilket vi har nämnt tidigare under bakgrundsavsnittet.
Utifrån resultatet vi fått i vår studie menar flertalet förskollärare att det behövs goda relationer med vårdnadshavarna för att kunna uppnå ett anknytningsband med barnen. Hagström (2016, s. 108) benämner vikten av att den trygga anknytningen finns hos föräldrarna för att barnet ska våga bygga relationer till exempelvis pedagogerna på förskolan. Besitter förskollärare och andra pedagoger kunskapen om anknytningen och dess innebörd går det att fullfölja det läroplanen för förskolan, lpfö18, skriver om omsorg, utveckling och lärande (Skolverket, 2018, s. 13).
Killén (2014, s. 127) förklarar att barn utvecklas när de har trygg anknytning till pedagogerna på förskolan och det är bra om förskolan eftersträvar åtgärder för detta. När barnen börjar på förskolan måste de få en egen kompletterande anknytningsperson. Förskollärarna Ulla och Lotta berättar att det behövs samarbete med vårdnadshavarna för att barn ska finna trygg anknytning hos pedagogerna. Det kan vara av vikt att diskutera vad barnet har för intressen så att pedagogerna kan närma sig på ett lämpligt sätt. Barnens utveckling bör stå i fokus och för att vidta det behöver varje barn ha en kompletterande anknytningsperson.
En förskollärare förmedlar i resultatet att barn som väljer att inte knyta an till någon pedagog har ofta någon problematik som påverkar. Barnet kan ha vårdnadshavare med psykiska eller missbruksproblem där anknytningssystemet har påverkats negativt. Barnet behöver i detta läge en kompletterande anknytningsperson där de kan få stöd. En förskollärare i vår studie diskuterade om vikten av att arbeta med anknytning när det finns ett barn som har
vårdnadshavare med psykiska eller missbruksproblem. Pedagogerna behöver tillsammans få en samlad bild av barnet för att kunna nå det på lämpligaste sättet. Hagströms (2010, s. 123– 124) studie handlar om kompletterande anknytningsperson, vilket är relaterat till när ett barn
32 kan ha haft anknytningsproblematik med sina vårdnadshavare. Förskollärarna som varit med i studien påstår att det är viktigt att ha tålamod i relation till detta. Det blir en utveckling både hos barnet och hos den vuxne när de båda behöver mötas på ett känslomässigt plan.
Reflektioner kring sig själv är nyttigt i relation till att utveckla goda relationer.