I följande avsnitt kommer studiens resultat, slutsatser och metod att diskuteras. I resultatdiskussionen kommer studiens syfte och frågeställningar att besvaras utifrån de slutsatser som kan dras utifrån resultat och analys. I metoddiskussionen kommer valet av datainsamlingsmetod att diskuteras. I slutet av avsnittet kommer även förslag på vidare forskning inom ämnet familjehemsplacerade barn och samverkan att presenteras.
7.1 Resultatdiskussion
Syftet med studien är att söka kunskap om ett antal skolkuratorers och barnföljares erfarenheter kring familjehemsplacerade barns psykosociala hälsa och skolgång. Syftet är även att undersöka skolkuratorers och barnföljares erfarenheter av samverkan mellan skola och socialtjänst, samt hur barnets bästa beaktas under familjehemsplaceringen. Utifrån detta formulerades tre frågeställningar som var följande;
• Hur beskriver skolkuratorer och barnföljare familjehemsplacerade barns skolgång och psykosociala hälsa?
• Hur anser skolkuratorer och barnföljare att samverkan fungerar mellan socialtjänst och skola, gällande familjehemsplacerade barn?
• Hur beaktas barnets bästa under familjehemsplaceringen?
7.1.1 Familjehemsplacerade barns skolgång och psykosociala hälsa
I tidigare forskning framkommer det att skolgången och skolresultaten är sämre vid en familjehemsplacering (Tideman et al. 2011, Tordön et al. 2020, Hedin et al. 2011, Chambers et al. 2018). Respondenterna i vår studie beskriver att familjehemsplacerade barn har en sämre skolgång generellt och att frånvaron ofta ökar i samband med en placering.
Respondenterna beskriver att flera av de familjehemsplacerade barnen har behov av extra stöd och anpassningar i skolan. Att familjehemsplacerade barns skolgång anses vara försämrad bekräftas av respondenterna. Däremot i relation till den traumatiska upplevelse en
familjehemsplacering kan innebära anses högre frånvaro och fler anpassningar vara en naturlig effekt. Skolan beskrivs av Forsman et al. (2016) och Hedin et al. (2011) som en viktig skyddsfaktor för familjehemsplacerade barn och att det är en viktig faktor i det
förebyggande arbetet. Forskarna fokuserar mycket på om det skiljer sig mellan placerade barn och icke placerade barn samt vilka effekter en misslyckad skolgång medför. Skillnaden från denna studie och tidigare ovannämnda forskning är att det i denna studie framkommer flera troliga orsaker till frånvaron och den försämrade skolgången. Barnföljare och skolkuratorer uttrycker i föreliggande studie att de anser att frånvaron och kvalitén på skolgången beror på att barnet genomgått traumatiska upplevelser vilket kan skapa problem med motivation och ork till att genomföra skolgången. En orsak som kan tänkas medföra fler anpassningar och ett ökat behov av stöd i skolan för placerade barn. Det finns flera modeller som behandlar familjehemsplacerade barn och deras skolgång, exempelvis SAMS-modellen och Skolfam. Tordön, Vinnerljung och Axelsson (2014) skriver i sin studie om Skolfam, en modell som
syftar till att stärka placerade barns skolresultat och förbättra samverkan mellan aktörer i barnets nätverk. Studien visade att Skolfam gav positiva effekter med förbättrade akademiska resultat vilket vi anser ger goda förhoppningar inför framtiden för att förbättra
familjehemsplacerade barns skolgång.
När det gäller familjehemsplacerade barns psykosociala hälsa beskrivs det av respondenterna vara av stor vikt att ha en förståelse för vad barnet genomgår, att en kris kan ta många olika kroppsliga och beteendemässiga uttryck. Respondenterna uppger att skolan är en viktig skyddsfaktor, att skolan utgör en del av det förebyggande arbetet för att minska riskerna för att familjehemsplacerade barn utvecklar psykosocial problematik senare i livet, till följd av en bristande skolgång. Ett resultat som samstämmer med tidigare forskning, som såväl Engh et al. (2017) och Tordön, Bladh, Svedin och Sydsjö (2020) påvisar i sina studier. Barnföljarna uppmärksammar vikten av en trygg hemmiljö, att det är viktigt att barnet får tid på sig att knyta an till sitt nya familjehem. Kris och trauma är ett återkommande ämne under
intervjuerna som förklaringar till barnens försämrade hälsa. Riebschleger, Day och Damashek (2014) skriver i sin studie att familjehemsplacerade barn ofta bär med sig trauma sedan innan de blev placerade. Men det framkommer också att barnen i studien upplevde traumatiska händelser även under placeringen. Exempelvis beskrivs omsorgsbrister, misshandel och övergrepp som händelser innan placering medan separationen från familj och syskon som en traumatisk upplevelse under placeringen. Det är därför viktigt i arbetet med
familjehemsplacerade barn att vara medveten om att barnen genomgår en kris, att det är en eller flera traumatiska upplevelser barnen har varit med om både innan och under
placeringstiden.
Det framkommer en oro kring att familjehemsplacerade barn kan bli feldiagnostiserade med exempelvis ADHD utifrån att de uppvisar särskilda symptom, symptom som egentligen kan härledas till trauma. Familjehemsplacerade barns psykosociala hälsa anses både av
respondenterna och i tidigare forskning vara försämrad och med en ökad risk under en placering. Det framkommer i flera tidigare studier på ämnet psykosocial hälsa att
familjehemsplacerade barn har en förhöjd risk att utveckla psykosocial ohälsa (Engh et al. 2017, Forsman et al. 2016, Tordön et al. 2020). I föreliggande studie framkommer det också att familjehemsplacerade barns psykosociala hälsa blir drabbad. Det som framkommit i denna studie som inte har framkommit i tidigare nämnd forskning är eventuella bakomliggande orsaker och den påverkan trauma har på barnet.
7.1.2 Upplevelse av samverkan
I resultatet framkommer det att skolkuratorerna uppfattar samverkan mellan skola och socialtjänst som mer bristfällig än barnföljarna i studien. Skolkuratorerna belyser
problematiken kring att det är svårt att veta vem de ska kontakta på socialtjänsten och att sekretessen hindrar socialtjänsten från att förmedla viktig information till skolan. Utifrån Beddoe (2019) och Germundsson (2011) studier framkommer det att sekretess är ett
återkommande problem i frågan om samverkan. Barnföljarna upplever däremot att samverkan mellan skola och socialtjänst fungerar bra i de ärenden där socialtjänsten behöver vara
involverad, men att de är medvetna om att det finns brister i samverkansprocessen och att det påverkar relationen mellan skola och socialtjänst. Socialtjänsten har en stark sekretess som innebär att barnföljare inte kan förmedla all information till skolan och att det påverkar också samverkansprocessen och kan leda till irritation hos de skolkuratorer som vi har intervjuat. Trots att både skolkuratorer och barnföljare tillhör socialt arbete som profession och har samma grundutbildning är det tydligt att samverkan är svår. Barnföljare och skolkuratorer
arbetar dock inom skilda yrkesroller och skilda organisationer något som kan tänkas påverka möjligheterna, behovet samt viljan av att samverka. En svårighet som skulle kunna påverka samverkan är att skola och socialtjänst har olika målsättning för vad samverkan ska syfta till. En målsättning inom skolan handlar om att barnet ska bli godkänd och få betyg i alla ämnen, medan det för socialtjänsten handlar om att barnet ska få en trygg och stabil uppväxt och att då kan skolan komma i andra hand och fokus ligger istället på att trivas i det nya
familjehemmet. Det framkommer tydligt i intervjuerna med skolkuratorerna att flera av dem upplever att det saknas förståelse för det sociala arbetet som en som skolkurator bedriver i skolmiljön mellan övriga kollegor i skolan. Beddoe (2019) påvisar i sin studie att
socialarbetare i skolan upplever att de andra professionerna i skolan inte förstår sig på socialarbetarens roll i skolan. Detta innebär att socialarbetarna känner sig ensamma i deras yrkesroll och att mycket ansvar läggs på dem vilket medför en hög arbetsbelastning (a.a.). Som flera av forskningsdeltagarna i vår studie beskriver är inte huvudfokus vid en placering att barnet ska bli godkänd i alla ämnen och ha full närvaro utan är fokus på att barnet
genomgår en kris och hur ska skola och socialtjänst finnas till för att hjälpa barnet att må bra, vilket andra professioner i skolan kan ha svårt att förstå. Widmark et al. (2011) beskriver i sin studie att det är viktigt att samtliga professionella arbetar gentemot ett gemensamt mål, men också att det finns ett förtroende till varandra gällande att alla aktörer sköter sin uppgift. En annan tanke som har väckts under studiens gång är att samverkan verkar fungera sämre i de stora kommunerna och att detta kan bero på att kommunen har en större personalomsättning och flera skolor att samverka med än i de mindre kommunerna som deltagit i studien.
I resultatet framkommer det även att sekretess är ett hinder för samverkan och att det råder en okunskap kring hur offentlighets- och sekretesslagen ska tolkas och vad som räknas som sekretessbrytande nödvändig information. Barnföljarna i studien upplevde att de informerar skolan om nödvändig information kring det familjehemsplacerade barnet. Dock upplever de flesta skolkuratorer att skolan inte alls får all nödvändig information från socialtjänsten, utan att det istället är familjehemmet som informerar skolan. Då barnföljarna uppgav att de oftast kontaktar rektor i dessa ärenden så kan det vara så att skolkuratorn inte nås utav all
information eftersom informationen kommer från flera led. Detta skulle kunna vara en anledning till att varför skolkuratorerna upplever att de saknas information och upplever att socialtjänsten inte förmedlar all nödvändig information. Dock har skolkurator och barnföljare samma utbildning som socionom och därför borde båda i sina yrkesroller vara införstådda i hur offentlighets- och sekretesslagen fungerar och vara medveten om att socialtjänsten är begränsade av lagstiftning gällande att förmedla information till skolan och att skolan bara informeras om det som är nödvändigt att veta. Sett till barnets situation kan det även vara svårt för barnet att veta vart hen ska vända sig om barnet mår dåligt, eftersom det är många som är inblandade i barnets ärende och att de flesta fall är samverkan mellan dessa aktörer bristfällig. Det som skulle underlätta för att samverkan ska fungera bättre är att det finns en samsyn på vilket typ av samarbete som efterfrågas samt att det finns en tydlig målsättning som utgår från barnets specifika behov. Det är även viktigt att ta till vara på varandras kompetensområden och ha ett professionellt förhållningssätt gentemot varandra, eftersom familjehemsplacerade barn faktiskt är ett gemensamt ansvar.
7.1.3 Barnets bästa vid familjehemsplaceringen
I resultatet är det tydligt att barnföljarna är medvetna om att barnets bästa är ett begrepp som uppfattas olika och att de är medvetna om att det är viktigt att barnet inkluderas i
placeringsprocessen. Barnföljarna beskriver att en del i att öka delaktigheten för
familjehemsplacerade barn i placeringsprocessen är att barnet får träffa familjehemmet innan flytt och att detta gör att barnet känner sig tryggare. Chambers et al. (2018; 2020) beskriver i
sin studie att barnen vill att deras handläggare ska vara ärliga mot dem och denna bild delar barnföljarna i studien. Barnföljarna menar att en del i att se till barnets bästa vid en placering är att inkludera barnen i de beslut som ska tas och vara ärlig emot dem om vad som kommer hända. I resultatet framkommer det även att barnet kan känna trygghet hos sin biologiska familj fastän deras hemmiljö är osund och att det är därför viktigt att barnet förstår varför hen blir placerad samt att värna om att barnets andra relationer inom familjen består. Då
barnföljarnas huvudsakliga arbetsuppgift är att följa upp och ha kontakt med
familjehemsplacerade barn är det viktigt att barnföljare innehar rätt kompetens och kunskap om den situation som barnen befinner sig i. Utifrån att barnets bästa även finns lagstadgat i Barnkonventionen artikel tre (UNICEF, 2018), samt alla svenska lagar som berör barn, är det intressant att se att i vår studie visar det sig att alla barnföljare som deltagit i studien är medvetna om barnets bästa och upplever att de värnar om barnets bästa under
familjehemsplaceringen. Det framkommer dock att det ibland kan bli otydligt vad barnets bästa faktiskt är och att det kan skilja sig i olika ärenden. Detta samstämmer med vad Keddell (2017) påvisar i sin studie om hur barnets bästa kan tolkas olika beroende på vad
socialarbetaren har för förståelse av begreppet och begreppet kan ha olika betydelse utifrån det enskilda ärendet. Genom att barnets bästa nu har lagstadgas i Barnkonventionen finns det en förhoppning om att barnets perspektiv ska stärkas i Sverige. Utifrån att barnperspektivet stärks i socialt arbete har vi en förhoppning om att fokus ska flyttas från föräldrarnas behov till vad faktiskt barnet har för behov.
7.2 Slutsatser
Vi har i vår studie kommit fram till att det finns en uppfattning hos barnföljarna och
skolkuratorerna som deltagit i studien att familjehemsplacerade barn har en sämre skolgång och psykosocial hälsa än barn som inte är familjehemsplacerade. En anledning till varför familjehemsplacerade barn har en sämre skolgång är att de enligt våra respondenter genomgår en kris och att bli familjehemsplacerad kan vara en traumatisk upplevelse för barnet. När barnet genomgår en kris är det vanligt att barnets psykosociala hälsa och skolgång försämras och att det är en naturlig reaktion, eftersom hela barnets liv har helt plötsligt förändrats. I arbetet med familjehemsplacerade barn är det därmed viktigt att vara medveten om att barnet genomgår en kris och att ge stöd som underlättar för barnet.
Gällande samverkan drar vi slutsatsen att det är svårt att samverka utifrån att det inte verkar finnas en gemensam målbild för samverkan eller en gemensam samsyn på varandras
yrkesroller. Detta trots att barnföljare och skolkuratorer tillhör samma profession och har samma grundutbildning. Flera skolkuratorer hade erfarenhet från att arbeta inom
socialtjänsten och besitter därmed en kompetens från att bland annat arbeta med
familjehemsplacerade barn. Därmed borde skolkuratorerna vara medvetna om den sekretess som råder gällande socialtjänsten och de ärenden som gäller familjehemsplacerade barn. I samverkansprocessen är det tydligt att sekretessen spelar en stor roll till att samverkan mellan skola och socialtjänst fungerar sämre än önskat och att det finns en irritation från
skolkuratorerna kring att socialtjänsten inte kan förmedla information till skolan. Vår slutsats utifrån skolkuratorernas önskan om en bättre samverkan är att det skolkuratorerna kanske egentligen menar med samverkan möjligtvis har en annan innebörd än för barnföljarna. En annan viktig slutsats inom samverkan är att det finns olika målsättningar gällande barnet utifrån skola och socialtjänst. Skolkuratorerna uppger att från skolans håll finns det en målsättning att barnet ska få godkända betyg, medan barnföljarna pratar om att det är viktigt att barnet ska få en trygg och stabil uppväxt och trivas i familjehemmet. Skolkuratorerna är även ensamma inom sin profession i skolan och att det leder till att det kan vara svårt att även
samverka internt, då det saknas förståelse för socionomens arbetsmetoder i skolan av övriga professioner.
Slutligen framkom det i vår studie att det är viktigt att barn får vara delaktiga i
planeringsprocessen och att barnföljarna är medvetna om detta och försöker att inkludera barnet så mycket som det går. Barnföljarna ansåg att det är viktigt att barnet får träffa sitt nya familjehem innan barnet flyttar dit så att barnet känner sig delaktig i de beslut som tas, men att barnet ska inte heller känna sig ensam och känna ansvar över sin situation. Då barnets bästa stadgas i Barnkonventionen är det extra viktigt att bejaka barnets egen delaktighet i ärenden som rör barnet och att en som professionell måste alltid beakta barnets bästa.
7.3 Metoddiskussion
Föreliggande studie bygger på en kvalitativ metod med anledning av att vi ville söka kunskap om barnföljare och skolkuratorers erfarenheter. En styrka med vår studie är att resultatet bygger på åtta semistrukturerade intervjuer med respondenter från fyra olika kommuner vilket bidrar till en bredare empiri. Dock hade det genom en kvantitativ metod, exempelvis
enkätundersökningar, varit möjligt att samla in och kartlägga ännu fler svar från fler
respondenter. Genom en kvantitativ metod hade det varit enklare och ökat generaliserbarheten för resultatet. Ytterligare brister skulle kunna vara att vi valde att använda oss av ett målstyrt urval vilket även det bidrar till ett icke generaliserbart resultat utifrån att respondenterna inte representerar populationen. Utifrån att studiens syfte har varit att söka kunskap om
respondenternas erfarenheter anses dock urvalsmetoden vara relevant för syftet. Under exklusionskriterierna beskrivs det hur vi valt att endast inrikta oss på familjehemsplacerade barn och utesluta alla övriga placeringsformer. Genom att utesluta andra placeringsformer innebär det också att studien utesluter cirka 40 % av alla placerade barn och ungdomar i Sverige dock är barnföljare oftast handläggare åt familjehemsplacerade barn. Utifrån aktuellt syfte anser vi att vissa avgränsningar var nödvändiga för att kunna besvara syfte och
frågeställningar och få djupare resonemang från respondenterna.
7.4 Förslag på framtida forskning inom ämnet
Inledningsvis var vår första tanke att finna respondenter som arbetar med arbetsmodellen Skolfam, en modell som syftar till att stärka familjehemsplacerade barns skolgång och skolresultat. Vi gjorde inte en sådan studie men för framtida forskning vore det utifrån ett samverkansperspektiv spännande att undersöka huruvida Skolfam bidrar till en bättre
samverkan för familjehemsplacerade barn i jämförelse med kommuner som inte använder sig av modellen. Med vår studie har vi en förhoppning om att familjehemsplacerade barns
situation ska uppmärksammas och diskuteras utifrån skolkuratorer och barnföljares perspektiv som är de professionella aktörer som oftast har mest kontakt med det familjehemsplacerade barnet. Tankar som uppkommit under studiens gång är vad som definieras som en god skolgång och hur kriterierna ställs i förhållande till familjehemsplacerade barn i behov av anpassningar. För framtida forskning anser vi därför att det vore intressant att djupare undersöka skolans respektive socialtjänstens syn på en god skolgång och hur det kan analyseras utifrån resultaten i tidigare forskning på ämnet.