I detta diskussionskapitel kommer vi att göra en kort tillbakablick av vår studie. Syftet med vår studie var att få se hur barn mellan tre och fyra år får inspiration från den miljö och den saga som vi gett dem. Det vi ville undersöka var hur barnen för över sina tankar kring det som de just upplevt till en målning. Studien skulle ge en utmaning i vårt tänkande och ge inblick i hur barnens miljöuppfattning inspirerade deras bilder och formade deras bildskapande. I studien jämfördes pojkar och flickors målningar, eftersom vi i vår studie ville se om det fanns genuslikheter/skillnader inom bildskapandet.
Eftersom vi i våra problemformuleringar hade för avsikt att studera barnens sätt att skapa och jämföra målningarna blev vårt val av metod videoobservationer. Det blev till stor hjälp, då vi fick med både samtal och skapande. Genomförandet av observationerna blev bra, på så sätt att grupperna vi observerade var lagom stora för vår studie. Barnen var på samma
utvecklingsnivå vilket gjorde att resultatet i målningarna var likvärdiga utvecklingsmässigt och kunde jämföras på samma grunder.
Resultatet i vår undersökning blev delvis som vi hade tänkt oss genom att vi fick bra svar på våra problemformuleringar. Barnen visade att inspiration från olika miljöer och en direkt uppgift styrde deras sätt att skapa målningarna. Det var intressant att se pojkar och flickor måla under samma förutsättningar och få som resultat att pojkar och flickor målar mer lika än olika. I jämförelse med en studie gjord av Eva Änggård (2005) kan vi se att vår studie visar att flickor och pojkar målar lika utifrån både saga och natur. Änggård däremot har i sin studie kommit fram till att flickor och pojkars målningar skiljer sig, då de fritt får skapa utan en bestämd inspirationskälla. Härmed kan vi se hur olika barn skapar beroende på vilken
inspirationskälla de har. Det tänkta temat i vår studie var hösten då saga och naturinspirerat av höst skulle ge barnen bilder. De bilder som vi ville ge barnen genom naturen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss då första frosten kom den dagen som vi skulle gå ut. Det vi ville att barnen skulle bli inspirerade av var höstens färger och de nedfallna löven. Eftersom naturen hade andra avsikter än vi blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss, det var frost överallt och det enda som barnen var intresserade av var frosten. Utifrån den rådande situationen blev resultatet i barnens målningar mycket mer vinter än höstinspirerat. Dessutom kunde vi även se att barnens lek fick ta plats i deras bildskapande, då de målade dinosauriespår. Detta målade
37
både flickor och pojkar i sina målningar. Om inte flickorna hade lekt med dinosaurier hade det kanske visat sig andra inspirationskällor i deras målningar.
Vi har haft perceptionsteorin och den kognitiva teorin som bas för vårt arbete.
Perceptionsteorin handlar om att barn ritar utifrån vad de för tillfället upplever och vad de redan har kunskap om. Barnen i vår studie hade kunskap om årstiderna då de på förskolan hade talat och läst sagor om de olika årstiderna. Hösten hade de därför en viss kunskap om. Temat i vår studie var därför inte främmande för barnen. Eftersom vi gav barnen olika upplevelser kring saga och natur så ger perceptionsteorin stöd i våra tankar och vårt upplägg av undersökningen. Barnen fick visuella upplevelser genom bilder av saga och natur som de sedan fick skapa utifrån. Den kognitiva teorin är den motsatta teorin till perceptionsteorin då den menar att barnen måste få kunskap innan de skapar för att kunna skapa. Utifrån de här två teorierna tycker vi att det går att se i barnens målningar vilka förkunskaper barnen hade innan de började måla och vilka nya kunskaper vi har inspirerat dem till. Båda teorierna går på olika sätt att koppla till barnens lärande då både gamla och nya kunskaper har en betydande roll i barns skapande. Därför är de båda teorierna relevanta för vår studie. Enligt Vygotsky så lär barnen sig utifrån samspel med andra människor. Han menar att barnen går från det sociala till det individuella. Barnen i vår studie använde det sociala då de inspirerar varandra samtidigt som de individuellt skapade sina målningar.
Lindahl (2002) hänvisar till Vygotsky som menar att barn är aktiva, vill lära sig och vill skapa mening i det de gör. Kommunikation är det främsta redskapet för att kunna lära och skapa. Lindahl använder Vygotskys tankar då hon genom sina videofilmningar kan använda
kommunikationen i lärandet med pedagoger och barn. Under våra inspelningar av barnen och vår medverkan i studien, så använder vi också oss av kommunikationen som redskap. Det gör vi för att kunna förmedla det budskap som vi vill genom saga och natur. De visuella
upplevelserna som barnen får genom naturen ger barnen något att tala och skapa kring. Vygotskys tankar kring kommunikationens betydelse återkommer i barnens skapande process tillsammans med sina kamrater.
Genomförandet av vår studie var väl planerad och tidsplanen var tydlig. Den metod som vi valde att använda oss av i vår undersökning var bra men om det hade funnits mer tid att röra sig med hade det varit intressant att observera barnen under en längre period och se hur deras bildskapande hade sett ut under icke-lärarstyrda aktiviteter. Vi hade då kunnat se vilka lekar
38
som barnen lekte på förskolan och haft en förkunskap om att dinosaurier är ett hett ämne. Nu fick vi begränsa oss så mycket att när bilderna blev analyserade hade vi bara två dagars arbete att utgå från. Det hade varit intressant att få studera barnen under en längre tid. Då hade vi kunnat få en större inblick i hur barnen verkligen inspireras av miljön genom fritt skapande, utan att vara styrda av pedagoger. Granskningen av målningarna hade kunnat vara betydligt mer detaljerad då vi kunnat studera varje litet moment i framställningarna av målningarna. Det vi hade kunnat göra vidare är att dela upp flickor och pojkar och studera hur de i grupper med bara flickor och bara pojkar hade skapat. Det hade varit intressant att få se om bara pojkarna hade pratat med varandra eller om det hade blivit helt olika målningar. Detsamma gäller flickorna, det hade varit intressant att få se hur eller om de hade samarbetat. Det hade även varit roligt att få se hur barnen hade skapat om vi inte alls hade instruerat dem eller lett in dem på temat hösten. Eftersom flickorna inte samarbetade så mycket hade det varit intressant att få se om en annan sammansättning av flickor hade samarbetat och kommunicerat mer. De förutfattade meningarna om att pojkar inte kommunicerar med varandra blev bevisat i motsats i vår studie. Kanske hade situationen varit annorlunda med andra pojkar som inte kände varandra.
Det vi känner nu är att vi styrde dem lite för mycket, vi pratade på om hösten hela tiden och upprepade färgerna och hur det såg ut i naturen och sagan. Det vi skulle ha gjort är att ha varit helt tysta under tiden som barnen skapade. Från dag ett till dag två gav vi barnen två färger till att välja på och det skulle vi kanske ha tänkt över innan vi gjorde. Det var naturen som gjorde att vi lade till svart och vitt eftersom att det hade varit frost och att löven nästan var svarta istället för bruna. Men det hade varit roligt att få se hur barnen hade använt färgerna om vi inte hade lagt till dem, hur de hade framställt frosten utan att ha vit färg och hur de hade målat löven som nästan var svarta. En annan tanke är om barnen fritt hade fått använda alla färger som fanns på förskolan, vilka färger hade de använt då? Om vädret hade tillåtit hade det varit intressant att få se hur barnen hade målat om de hade fått skapa sina naturmålningar utomhus. Det hade kanske blivit helt andra målningar om de hade fått ha naturen direkt framför ögonen. Kanske hade färgvalet blivit annorlunda med tanke på att det inte är så färgglatt ute under senare delen av hösten. Det finns en skillnad mellan det vi vet och det vi ser. Med sagan gjorde vi så att vi lät dem se bilderna men egentligen hade vi velat se hur de målat helt utifrån tankarnas bilder. Genom en mycket tydlig beskrivning av sagans natur hade barnen säkert kunnat skapa målningar och de hade fått göra dem till sina egna utifrån den information som sagan gett.
39
Det vi nu hoppas att andra kan ta lärdom av i vår studie, är att det är viktigt att inte styra barnen för mycket. De har en livlig fantasi och lever i nuet. Under våra observationer var det några barn som målade saker som de hade pratat om tidigare under dagen på förskolan, det tyckte vi var intressant för det bevisade att de lyssnar och hänger med. Något annat som också är värt att ta med sig är att flickor och pojkar inte målar så könsstereotypa målningar som böcker ibland ger ett intryck av att de ”ska” göra. Både Lowenfelt och Vygotskij har teorier om stadier som barnen ”ska” följa. Vygotskij talar om det sociala samspelets vikt i barns allmänna utveckling. Lowenfelt är mer inriktad på hur barnen ska utvecklas i sitt
bildskapande. Vi tror inte att alla pedagoger stirrar sig blinda på teoretiker men att det faktiskt är så att vi lever med föreställningar om att flickor målar prinsessor och pojkar målar krig. Ibland är det bra att bara titta på barnen och verkligen se hur det är just i den barngruppen som barnen befinner sig i. Barnen som vi observerade är runt fyra år och målar inte så tydliga målningar ännu, men i vår studie målade alla lika, och lät sig inspireras av varandra. Utifrån detta kan vi se att det sociala samspelet är viktigt för barns bildskapande. Lowenfelts stadier kan användas som stöd för att se var barnen ligger i sin utveckling inom bildskapande. Hans stadier är inte åldersanpassade utan baseras på var barnet befinner sig i sin utveckling.
Nya studier kring bildskapande skulle kunna vara att jämföra förskolans bildskapande med skolans. Det hade varit intressant att se vad som händer inom området mellan skola och förskola. Finns det stora skillnader/likheter mellan skolans och förskolans bildskapande? Hur ser det fria skapandet ut på förskolan och skolan? Vad är det barn inspireras av utifrån den ålder de befinner sig i relaterat till bildskapandet? Vi tror exempelvis att en fyraåring inspireras av andra saker än en åttaåring. Det hade varit intressant att göra en studie som inspireras av dessa tankar.
40