I detta avsnitt presenteras en resultatdiskussion där jag diskuterar resultatet av intervjuerna utifrån mina frågeställningar
• Hur ser genusmönster ut i musikundervisningen?
• Vad är förhållandet mellan val av instrument och genus?
samt i förhållande till tidigare forskning och teori. Vidare presenteras en avslutande diskussion, metoddiskussion samt förslag till vidare forskning.
Resultatdiskussion
Hur ser genusmönster ut i musikundervisningen?
Genom intervjun kunde jag ana att lärarna hade arbetar med och har funderat kring
genusmönster olika mycket. I vissa fall kunde informanterna svara snabbt och det märktes att de hade funderat kring ämnet medan andra tog tid på sig och dessutom sa att de aldrig tänkt i de banorna. Det framkom också att skolor arbetar olika mycket med genus och inkludering men att generellt så är det upp till lärarna själva om de arbetar med och försöker få mer kunskap kring genus. I läroplanen (Skolverket:2019) står det att skolor och lärare ska arbeta mot diskriminering och arbeta med inkludering. Men sist och slutligen är det upp till varje enskild lärare hur de arbetar med detta. Utifrån intervjuerna fick jag reda på att lärare arbetar olika med genus beroende på hur de själva är insatta i ämnet.
Informanterna var överens om att genus och typiska genusmönster är bra att motarbeta och att det dessutom står i värdegrunden att de ska motverka sådana. Enligt Hedlin (2010) måste lärare ha goda kunskaper inom genus för att kunna arbeta med eleverna om detta. Informanterna påpekar flera gånger att de borde få mer utbildning om genusmedvetenhet och speciellt på lärarhögskolan. De tyckte även att man pratar för lite kring genus ute i arbetslivet.
Informanterna försöker pusha flickor att försöka ta mer plats eftersom flickor anses vara lugna och hamna i baksätet eftersom pojkar tenderar att dominera och ta mycket plats. Hirdman (1990) beskriver att kvinnor ofta hamnar bakom mannen eller att mannen står över det kvinnliga eftersom detta är en norm i samhället vilket kan förklara varför pojkar tar mer plats. Detta utgör en norm i skolan, att flickor hamnar i bakgrunden och behöver därför lyftas för att bryta normen. Informanterna var eniga om detta fenomen och
påpekade det flera gånger under intervjuerna. Men de sa även att det är en generalisering och att undantag finns. Enligt Nordströms (2010) avhandling fanns ilska hos kvinnliga musiker att mannen anses vara en norm. Hedlin (2010) skriver om att det som anses vara normalt beteende styrs av de maktordningar som präglar samhället. Hon menar också att mannen utgör det normala och kvinnan anses som avvikande. Enligt informanterna kan flickorna glömmas bort i och med att pojkar som bråkar får all uppmärksamhet.
Hedlin (2010) menar också enligt hennes forskning att man sätter flickor i rollen som hjälpfröknar och stötdämpare för pojkar, de tränades i lyhördhet, språk och relationer. Medan pojkar fick vara huvudperson, ledare, de fick även fler tillsägelser, negativa kommentarer och uppmaningar av pedagoger. Min tolkning av bråkandet i klassrummet kan vara att pojkar generellt är vana med att få tillsägelser och negativa kommentarer och därför också agerar som de förväntas göra enligt normen. Pedagoger måste komma bort från att behandla pojkar och flickor olika för att ens ha en liten förutsättning att kunna motarbeta de stereotypiska könsmönstren.
Informanterna menade också att flickor ofta behöver pushas för att våga spela alla instrument eftersom de ofta blir de som hamnar i bakgrunden eller att de inte har självförtroende och vill få öva innan de testar spela inför andra. Flickor generellt saknar självförtroende och är allmänt lugnare än pojkar. Green (2002) skriver att flickor anses sakna självförtroende och att de i hennes studie tenderar att inte vilja visa upp sig. Flickor tenderar också, enligt informanterna, att vara de som är mer lugna och samarbetsvilliga. Detta stämmer även överens med Wernerssons (2009) och Hedlins (2010) forskning där flickor tenderar att vara lugnare och ta mindre plats. Det stämmer dessutom överens med Bergmans (2009) forskning där flickorna tenderar undvika konflikt och inta en normativ femininitet under musiklektionerna.
Informanterna påpekar att flickor tenderar generellt ha högre betyg än pojkar i skolan vilket också understryks av forskaren Wernersson (2009). Varför pojkar saknar
skolmotivation och varför flickor ändå, trots höga betyg, är hög presterande och vara de som studerar vidare, anses vara lägre i rang kan man fundera på. Detta visade sig i
Wernerssons (2009) elevundersökning där eleverna ansåg att det är bättre att vara pojke än flicka.
Informanterna pratade om att lika regler för alla är en grund som man borde följa. Många gånger tänker de inte specifikt i genusbanor utan de försöka pusha de elever som har lågt självförtroende och att skapa ett klassrum där olikheter och misslyckande är okej.
Undervisning och gruppindelningar planeras enligt nivå och personlighet och inte efter kön. Men i vissa fall kan gruppindelningar enligt kön förekomma eftersom det i de grupper fungerar bättre. En av informanterna sade också att det är lätt att hamna i könsstereotypiska fällor och att om man är medveten om dessa mönster kan man också märka det i sitt eget beteende och undervisning. Hedlin (2010) menar att det inte räcker med att lärare har vardaglig kunskap inom genus utan de behöver ha en högre nivå för att kunna anpassa sin undervisning och kunna diskutera om genus med eleverna.
Det framgick även av informanterna att genuskodningen kan förstärkas beroende på vilket huvudinstrument musikläraren har, vilken syn musikläraren har på musik och om de har ett genustänk. Källén (2011) menar att genuskonstruktioner stärks genom att kvinnor ofta är sånglärare i grunden och att kompositionslärare ofta är män. Detta kunde jag också koppla till min studie eftersom kvinnorna i studien råkade alla ha sång som huvudämne och mannen jag intervjuade hade trummor som huvudämne. Genom intervjuerna fick jag också reda på att deras kollegor som var män hade de flesta ett instrument som
huvudinstrument förutom en som hade sång och kvinnliga kollegor hade sång som huvudämne.
Många av informanterna använder sig av olika metoder i form av att eleverna inte
nödvändigtvis väljer instrument själva utan att de endera blir tilldelade instrument eller att de måste prova på alla instrument. I och med denna uppdelning undviker de att eleverna delar upp sig och väljer endast instrument som de identifierar sig med. I Källéns (2011) studie framkom det att om eleverna gavs möjlighet att välja instrument på egen hand bidrog detta till att könsfördelningen stärktes och valen av instrument var kopplat till kön.
Vad är förhållandet mellan val av instrument och genus?
Könsfördelningen utifrån elevernas val av instrument ser utifrån intervjuerna ganska lika ut. Pojkar dras hellre till trummor eller instrument som låter mycket. Varför detta sker drog informanterna slutsatsen utifrån att pojkarna tycker om att synas, höras och att låta mycket medan flickorna generellt är lugnare och inte har samma behov av att låta mycket. Det som lärarna också hade uppmärksammat var att det är svårare att få elever att sjunga i högstadiet men att det generellt är enbart flickorna som dras till sång. I Hentschels (2017) forskning visade det sig att flickor är mer intresserade av sång än pojkar vilket stämmer överens med min studie. Hon menade också att sång anses vara feminint eller är kopplat till homosexualitet vilket också överensstämmer med informanternas svar där de bland annat sa att det är svårt för pojkar att identifiera sig med sång. Källén (2011) menar att det är tydligt att instrument genuskodas. Tydligast tycker hon att sång och piano avkodas som feminina medan slagverk, bas och gitarr avkodas som maskulina. Green (1997) menar att sång avkodas som feminint i och med att sången kopplas till kroppen, och kropp kopplas till kvinnlighet. Hon menar också att det existerar ett patriarkat synsätt i musiksalen och att flickor och pojkar väljer de instrument de förväntas välja.
Informanterna såg att flickor var mer lugna och ansvarstagande än pojkar som ofta busade, lekte och yrde runt. Detta stämmer också överens med Hentschels (2017) forskning där hon menade att pojkar förväntas ta mindre ansvar och flickor ses som mer ansvarstagande. Som tidigare nämnts var även informanterna själva genusuppdelade utifrån val av
huvudinstrument. Kvinnorna i studien hade sång som huvudinstrument och mannen i studien hade trummor som huvudinstrument. Detta poängteras också av Källén (2011) som menar att lärares kompetensområde är starkt genuskodade och att genuskodande av instrument stärks på grund av detta. Denna uppdelning av informanter var inget jag märkte förrän i efterhand i och med läsning och koppling till tidigare forskning som belyste detta fenomen av lärares starka genuskodade kompetensområden. Green (1997) menar att skolan stärker reproduktionen av befintliga musikaliska könsuppdelningar. Genuskodning av instrument kan ses som en social konstruktion där människan har bestämt att vissa saker ses som maskulint och andra som feminint (Bergman: 2009)
Det finns ingen uppdelning mellan könen före högstadiet medan det händer något när eleverna kommer till högstadieåldern. Då delar de upp sig som pojke eller flicka och börjar dras till olika instrument samt bete sig på ett sätt som kan ses som
könsstereotypiska. Instrumenten blir plötsligt något som är kopplat till kvinnligt eller manligt för eleverna. Bergman (2009) menar att ungdomsåren är en intensiv period med identitetsskapande. Ungdomarna blir mer medvetna om den sociala konstruktion som finns i samhället. Före högstadiet kunde informanterna inte se någon uppdelning utan pojkar och flickor drogs lika mycket till alla instrument. Informanterna kunde se, i högstadiet, att pojkar tenderar att dras till trummor, gitarr och bas vilka låter högt och verkar tuffare. Flickor tar det som blir över för att undvika konflikter eller tar piano eller sång. Enligt Bergman (2009) tenderar flickor att vilja undvika konflikter och att inta en normativ femininet som kan kopplas till att de väljer instrument som anses vara kvinnliga. Det råder också ett visst grupptryck enligt Danielsson (2012) som kan avgöra vilka
instrument eleverna väljer. Instrument genuskodas och att det tydligt framkommer att sång och piano avkodas som feminina. (Källén 2011; Hentschel 2017). Källén (2011) framför även att det är tydligt i ensemblespel och att flickors och pojkars val av instrument är kopplat till kön.
I och med att instrumentvalen förändras i högstadieåldern kan man också dra paralleller till att elever kommer till den ålder där de försöker hitta sig själva, vill skapa sina egna identiteter och gemenskap blir allt mer viktigt. Enligt Danielssons (2012) studie menar hon att ungdomar identifieras, framstår på ett visst sätt i andras ögon beroende på vilken musik de lyssnar på. Endera hör de till det normala, det de flesta och gruppen hör till eller så vill de vara speciella. Detta kan man också generalisera på andra saker än musikstilar, exempelvis instrument eftersom samhörigheten, gemenskapen och hur man framställs verkar vara den faktor som styr deras val. Green (2002) menade i hennes forskning att flickor och pojkar tenderar välja aktiviteter som i normen är kopplat till kön.
6.1 Avslutande diskussion
Min studie handlar mycket om att tolka och försöka förstå fenomen genom ett
genusperspektiv. Den hermeneutiska ansatsen passade mitt arbete bra eftersom jag utgår ifrån musiklärares erfarenheter med koppling till tidigare forskning. Jag tolkade svaren jag fått av informanterna, från läsningen av tidigare forskning samt utifrån teorierna. Dock är det självklart att en liknande studie kan föra med sig andra resultat eftersom arbetet utgår ifrån min tolkning samt att man inte kan generalisera 4 musiklärares erfarenheter på hela landet eller hela världen. Jag hade också en viss förståelse för pojkar, flickor och musik innan jag började mitt arbete. Ödman (2007) menade att det finns flera sätt att tolka och förstå världen på och att man kan aldrig helt och hållet ställa sig utanför sig själv när man studerar verkligheten. Hedlin (2010) skriver att synen på genus och genuskodning varierar mellan kulturer.
Genom detta examensarbete har jag fått genom forskningen se hur lite utrymme kvinnliga musiker får genom tiderna. Att det inte finns många böcker om detta fenomen och att det inte tycks vara något som man sätter fokus på (Jorgensen 2003; Selander 2012). Jag skulle
vilja se mer av problematiseringen kring saknaden av kvinnliga musiker i böcker eller att man oftast tar upp kvinnliga sångerskor men inte instrumentalister (Klingfors:2003). Varför får männen fortfarande idag mycket större utrymme i böcker och litteratur än kvinnor, år 2020, då vi vet hur det sett ut tidigare och vi vet att det finns många duktiga kvinnliga musiker som är minst lika värda att nämnas. Saknaden av kvinnor i böcker kan kopplas till studier om att det kvinnliga står under det manliga, och det som anses vara kvinnligt har inte samma status som det som anses vara manligt, kvinnor objektifieras och kvinnors musikalitet ifrågasätts, (Hedlin 2010; Skåreus 2018; Jorgensen 2003; Hirdman 1990; Green 2002; Nordström 2010)
Jag har också fått lära mig mer om genus och hur fenomen jag inte lagt märke till tidigare är så självklara och en inarbetad norm i samhället att man knappt upptäcker det.
Exempelvis hur man vanligtvis talar lugnare till en flicka än en pojke, hur pojkar ofta blir tillrättavisade eller hur flickor automatiskt förväntas bete sig på ett visst sätt och pojkar på ett annat bara för att de tillhör olika kön. (Wernersson:2009; Hedlin:2010; Green:2002) Genom intervjun med de fyra aktiva musiklärarna var det tydligt att de upplevde att pojkar ofta dras till trummor medan flickor sjunger. Alla pratade också om hur pojkar tar mer plats och att de måste peppa flickor för att de ska synas mer och våga ta plats. De menade också om att det är en viktigt roll läraren spelar i klassrummet och det kommer också att speglas på eleverna hur de beter sig och hur de uppfattar både musik och vad som är manligt och kvinnligt. Detta stämmer även överens med Greens (2002), Bergmans (2009) och Wernerssons (2009) forskning. Informanterna menade även att relationerna med eleverna utgör en viktig del av läraryrket. En intressant reflektion som en av
informanterna hade var att varje gång det kommer in en man i klassrummet så har
eleverna mer respekt för denne än för henne, oberoende om det är en lärare eller inte. Min tolkning av det är att eleverna ser mannen som högre i rang än kvinnan som också visades i Wernerssons studie (2009).
Det är endast fyra personer jag har intervjuat och vi kan inte dra en generell slutsats hur det överlag ser ut i skolor runtom i Sverige men man kan se att en medvetenhet finns hos lärare och att många verkar vara överens om att de spelar en viktig roll i hur de påverkar eleverna.
Vi måste på något sätt bli mer genusmedvetna, medvetna om vilka normer som finns i samhället och medvetna över hur vi omedvetet upprätthåller dessa normer för att kunna bryta dem. Hedlin (2010) skrev att man förväntar sig vissa saker och beteenden av flickor och andra saker och beteenden av pojkar som gör att normerna upprätthålls och blir svåra att bryta. Om vi förväntar oss samma saker av människor oberoende kön så kan man jämna ut de stereotypiska könsnormerna men detta är inte något som sker över en natt utan detta tar tid.
Var vi absolut kan börja är att få en medvetenhet bland alla lärare, föra in mer
genusutbildning i lärarutbildningarna och därmed få in ett genustänk i skolan. Att eleverna redan från ung ålder inte blir placerade i olika fack beroende på kön utan att de blir
uppväxta med en genusmedvetenhet och en norm om jämställdhet och jämlikhet. Enligt Hedlin (2010) är det mesta i samhället genuskodat, bland annat musik, färger, platser,
arbetsuppgifter knyts till kön. Isärhållande av det man anser är manligt och kvinnligt stärker de könsmönster som finns i samhället. Så länge mannen utgör en norm i samhället kommer de verksamheter som anses som kvinnligt ha mindre status än de som anses som manligt. Man bör även akta sig för att inte reproducerar könsmönster då man utmanar könsmönstren. Man vill göra sig av med de typiska könsmönstren och det kan göra att man faller in i nya eller att man trycker fram könsmönstren ännu mer. Musikvärlden är mansdominerande enligt Green (1997) och musikundervisningen reproducerar dessa könsmönster som existerar. Musiklärare har en utmaning och uppgift enligt Bergman (2009) att motarbeta dessa könsmönster som finns inom musiken. En annan aspekt är också att fundera på var de med transidentiteter passar in i detta genustänk då man ofta bara pratar vad som är manligt och kvinnligt. De som varken anser sig ha en manlig eller kvinnlig identitet faller mellan stolarna eller blir bortglömda.
En tredje sak som man kan tänka på är att detta är något som är större än bara musik. Lärare ska arbeta mot stereotypiska könsmönster i alla ämnen. Och om vi tar ett exempel med Lucia, hur blir det med de som bär slöja, kan de vara Lucia eller de som anser sig varken vara flicka eller pojke och kan en pojke vara Lucia och så vidare.
6.2 Metoddiskussion
Att använda mig av en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjufrågor för att söka svar på studiens frågeställningar visade sig vara en bra metod. Resultatet hade antagligen varit annorlunda om de intervjuade inte hade haft erfarenhet som musiklärare eller varit utbildade musiklärare. Relevanta svar framkom av intervjuerna och man märkte av vem som hade gått och tänkt kring genus frågor och vem som kanske hade funderat mindre kring ämnet. Trots att alla kanske inte hade gått i genustankar så verkade informanterna bekväma under intervjuerna och svarade utifrån deras tankar och erfarenheter.
Noggrannheten att inte ställa ledande frågor fanns hela tiden under arbetets gång. Metodvalet fungerade bra eftersom jag upptäckte i slutet av analysen och
sammanställningen av resultatet att intervjufrågorna blev besvarade på ett sätt som stämde överens med studiens syfte och frågeställningar.
Jag valde att inte ge ut intervjufrågorna i förväg utan informerade bara informanterna om vad studien handlar om. På detta sätt kunde inte informanterna fundera länge på sina svar utan deras svar blev mer reflektiva och relevanta. I och med att jag inte gav ut
intervjufrågorna på förhand så kunde jag också använda mig av semistrukturerad intervjumetod där jag kunde ställa följdfrågor och intervjuerna blev individuella och utifrån de enskilda musiklärarnas erfarenheter och tankar med utgångspunkt i syftet för studien. Samtliga intervjuer spelades in vilket underlättade för mig och jag kunde vara helt närvarande i informanternas svar och jag hade efteråt möjlighet att lyssna på intervjuerna flera gånger. På det viset blev det mindre risk för feltolkningar och egna dragna slutsatser.
Under arbetets gång har jag upptäckt att vi människor gör saker omedvetet i resultat av ett normbeteende vilket kan göra att om man inte är medveten om stereotypiska mönster så kan det vara svårt att motarbeta dessa. Eftersom genus är ett stort område så anser jag att det skulle vara intressant att studera mer kring genus och genus utifrån olika ämnen och genus generellt. Jag skulle vilja dyka in i historien och se vad som gör att vi än idag kan se stereotypiska genusmönster. Jag skulle också vilja ta reda på varför fortbildning inom detta område är bristfälligt inom läraryrket och hur genus påverkar barns utveckling eftersom musiklärare pratade om att man börjar se de typiska könsmönstren först i