Examensarbete, 15 hp
Kompletterande pedagogisk utbildning för årskurs 7-9, 90 hp Institutionen för estetiska ämnen, Umeå Universitet
Vt 2020
FLICKOR SJUNGER
VACKERT OCH KILLAR
SPELAR I COOLA
ROCKBAND
En studie om hur könsfördelning ser ut i grundskolan i valet av
instrument och hur musiklärare förhåller sig till typiska könsmönster.
ABSTRACT
This thesis has been done at the department of education at Umeå university. The study’s aim is to explore and understand how the gender distribution in junior high school in music education look like from the perspective of four different music teachers. The purpose of the study is to study the awareness of stereotypical distributions in music and music education, how teachers work with stereotypical gender distributions and what development opportunities there are. The background section, which is based on previous research in the form of dissertations, the school curriculum and other literature, shows that boys take more space in the classrooms and are more likely to be drawn to drums and guitars while girls are more cautious and take what is left or they choose either vocals or piano.
In the method section it is presented that the study's results are based on qualitative interviews with four active music teachers who have been analyzed with qualitative content analysis as a method. The study's results show that the informants who work as active music teachers generally see a difference in the sex in the form of attraction to different instruments in high school, but that differences are not seen in previous grades. The result also addresses how informants work with gender awareness and how they view differences and similarities in the classroom.
SAMMANFATTNING
Detta examensarbete är en kvalitativ studie vars syfte är att beskriva och förstå hur
könsfördelningen ser ut i grundskolan i musikundervisningen utifrån fyra olika musiklärares perspektiv. Studiens syfte är att undersöka genusmönster i musikundervisningen och hur lärare förhåller sig till genusmönster. och om hur lärare arbetar med stereotypiska könsfördelningar. Bakgrundsavsnittet, som är baserad på tidigare forskning i form av avhandlingar, skolans läroplan och annan litteratur, framkommer det att pojkar tar mera plats i klassrummen och dras gärna mer mot trummor och gitarr medan flickor är mer försiktiga och tar det som blir över eller väljer endera sång eller piano. Enligt forskningen kunde man konstatera att instrument och sång är könskodade.
FÖRORD
Genom arbetet med detta examensarbete har jag kommit i kontakt med många intressanta böcker och avhandlingar som jag inte annars hade läst. Teorier och reflektioner som jag läst om har gjort mig ännu mer intresserad av ämnet jag skrivit om. Genus och jämställdhet är ett viktigt ämne och det är konstigt att det får sådan liten plats i lärarutbildningen som den gör.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning…..………1 1.1 Syfte…………...………...2 1.2 Frågeställningar……….…….….2 2. Bakgrund………..…3 2.1 Historisk tillbakablick…………..………3 2.2 Tidigare forskning………..………..4Genus och makt……..……….4
Identitetsskapande och musik……..………5
Genus och makt……..……….6
Skola, genus och lärarens roll……..………...………7
3. Metod………….………....9 3.1 Metodval…….……….9 3.2 Urval……….………...9 3.3 Deltagare………...10 3.4 Etiska överväganden………...10 3.5 Genomförande………....10 3.6 Tematisk analys………..11 3.7 Tillförlitlighet ………....11 4. Teori…..………...12 Teoretisk grund…..………..12 Hermeneutik…….………...12 Genusteori…..……….13 4.1 Centrala begrepp.…………...……….………14 5. Resultat………….………..……….15
Lärarens uppgift i skolan ………...….15
Skillnaden mellan pojkars och flickors beteende i klassrummet……….17
Pojkars och flickors tendens till val av instrument………...………...19
Planerar informanterna sina lektioner utifrån skillnader mellan könen…….…….…...21
Om lärare kan motarbeta typiska könsmönster………...22
Gruppindelningar i grupparbeten…………...………24
6. Diskussion………26
Resultatdiskussion……..……….26
Hur ser genusmönster ut i musikundervisningen……..………..26
Vad är förhållandet mellan val av instrument och genus……..……….28
6.1 avslutande diskussion………...…29
6.2 Metoddiskussion………...31
6.3 Förslag till vidare forskning………..………….31
7. Referenslista………....32
1. Inledning
I grundskolan ska varje elev få ta del av ämnet musik, där varje elev ska få utveckla sin musikalitet och musikaliska förmågor. Har du någon gång reflekterat över hur
genusmönster ser ut i musikundervisningen? Och om genus har något att göra med valet av instrument? Det har iallafall jag reflekterat över på senare tid. Från egna erfarenheter under min egen skolgång och tiden då jag gjorde min verksamhetsförlagda utbildning märkte jag att lärare enbart tog upp stora manliga musiker i musikhistoria vilket stöder de stereotypiska uppdelningarna i musikbranschen. Ofta valde pojkarna under min studietid instrument som bas, trummor eller gitarr och flickorna valde sång eller piano.
Enligt skolverket (2019) är det lärarens uppgift att med eleverna synliggöra och diskutera om hur olika uppfattningar kring vad som anses vara kvinnligt och manligt kan påverka människors möjligheter, och hur könsmönster kan begränsa egna livsval och livsvillkor. Med detta examensarbete vill jag undersöka huruvida musiklärare är medvetna om
könsrollerna i musiken och hur de arbetar för att motverka dessa. Avsikten med uppsatsen är att ur ett lärarperspektiv belysa musiklärares medvetenhet om stereotypiska
könsmönster i musikundervisningen och hur det påverkar elevernas val av instrument. Under mina verksamhetsförlagda studier har jag sett att musikämnets status bland elever och lärare i skolan minskar mer och mer. Vad jag kunde se på min verksamhetsförlagda utbildning var att under ett tillfälle minskade skolorna även minuter per vecka i
musikämnet och nyttoaspekten verkade minska jämfört med exempelvis matematik eller historia. Musiklärarna ansåg också att ämnet var mindre viktigt jämför med kärnämnen som exempelvis matematik, svenska, engelska.
Skolans uppdrag är att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom musik och sång. Läroplanens mål och riktlinjer står för att skolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla, tankar, erfarenheter i många uttrycksformer såsom genom lek, bild, rörelse, sång, musik, dans och drama. (Skolverket, 2019)
Enligt Anders Marner (2015) bör alla lärare sträva efter att konstnärliga arbetsmetoder blir en kunskapsväg i skolans vardagliga arbete. Eleverna får utforska skolämnen genom flera olika sinnen och förmågor. De får möjlighet att forma sin egen kunskap genom olika uttryck som inte enbart är genom tal och skrift. Estetiska lärprocesser bör alltså användas i mer än estetiska ämnen så att eleverna lättare ges möjlighet att analysera och formulera sina kunskaper.
dessa. Vilka är elevernas förebilder och vad kan konsekvensen bli av dessa? I media framställs män och kvinnor i samband med musik på helt olika sätt där kvinnor tar den stereotypiska rollen som objektifierade, känslosamma, passiva och underlägsna. Medan männen tar rollen som självsäkra, utåtagerande och kontrollerande.
Alla elever ska få samma möjligheter att utveckla sina personliga ambitioner, intressen och talanger. För att detta ska vara möjligt bör musiklärare vara medvetna och benägen att vilja förändra föreställningarna om vad som anses vara manligt/kvinnligt beteende men arbetar lärare aktivt med detta?
I läroplanen klargörs att skolan ska arbeta med jämställdhet och människors lika värde. Skolan ska arbeta med normer och värden och klargöra för eleverna om nolltolerans av diskriminering, rasism och kränkning (Skolverket, 2019)
En uppdelning som jag upptäckte i min egen studietid, utan att jag reflekterade mycket kring den, var att i högstadiet under min studietid var flickornas första val sång eller piano medan pojkarna absolut inte ville sjunga eller spela piano, de ville spela trummor, gitarr eller möjligen bas. En annan reflektion var under mina studier på musikhögskolan i London där jag upptäckte denna uppdelning betydligt mera. Det fanns sång-, bas-, gitarr-, trumprogram och producent- och låtskrivarprogram. På sångprogrammet var majoriteten flickor medan bas-, gitarr- och trumprogrammet var tvärtom där det var pojkarna som var i majoritet. Under min årgång på sångprogrammet fanns det exempelvis endast två pojkar, på trumprogrammet fanns två flickor, på bas programmet fanns en flicka men på
producent- och låtskrivarprogrammet var det mer jämt fördelat mellan könen. Det som är värt att nämna är att studierna i skolan var inom afromusiken och att uppdelningen kan se helt annorlunda ut inom exempelvis klassisk musik. Jag reflekterade inte över
uppdelningen då under min studietid men i och med att vi läste om genus på lärarprogrammet började jag intressera mig och reflektera mer och mer kring detta.
1.1 Syfte
Syftet är att undersöka genusmönster i musikundervisningen och hur lärare förhåller sig till genusmönster.
1.3 Frågeställningar
• Hur ser genusmönster ut i musikundervisningen?
2. Bakgrund
I detta avsnitt presenteras först en liten tillbakablick i historien där jag berör hur
spridningen mellan män och kvinnor framställs och är närvarande i musiken. Vidare följer tidigare forskning rörande konstruktion av genus och genusrelaterad forskning inom musik.
2.1 Historisk tillbakablick
I en rapport (SOU:2010) om hur genus och jämställdhet ser ut i skolans läromedel i ämnet historia, kan man se att män har fått mycket mer uppmärksamhet, och jämställdhet i läromedlen nådde inte upp till de krav som ställs på skolan. Mannen är huvudpersonen och framställs som norm och kvinnors utrymme i historien är minimal. Även om detta är en rapport om ämnet historia kan man se en koppling mellan historia och musikhistoria. I musikämnet finns inga bra läroböcker, därför formar pedagoger sina egna och skaffar fram sina egna repertoarer. Därmed är det pedagogens ansvar hur den framställer musik och musikhistoria.
Bland kända musiker i historien ser vi många stora manliga kompositörer, exempelvis Ludwig Van Bethoven, Johann Sebastian Bach och Wolfgang Amadeus Mozart och det kan vara enkelt för pedagoger att glömma de kvinnliga kompositörerna på grund av att de inte har lyfts fram och därmed är svåra att hitta. McClary (1991) menar att kvinnor i historien hindrats från att delta i musikaliska aktiviteter och musikalisk skolning. Även påven förbjöd kvinnor att delta i musikundervisning på 1700-talet.
Man ser böcker om tonsättare och musiker i historien men enbart manliga sådana tas upp. Exempel på en sådan faktabok är De stora tonsättarna av Sixten Nordström (1998) där nästan 300 sidor speglar tonsättare genom tiderna med inte en enda kvinnlig musiker. De manliga kompositörerna fanns det flera av och under en viss period var det även förbjudet att kvinnor musicerade (Korsmeyer: 2004). Det har funnits kvinnliga musiker i historien men av någon anledning har dessa inte lyfts fram eller lyfts inte fram i historieböckerna. En motivering till att få kvinnor finns i historien kan vara att man var tvungen att ha en utbildning för att kunna skriva, publicera och offentligt framföra ett verk. Förr fick inte flickor gå i skola och som tonsättare var det också vanligt att man skulle vara dirigent och det var väldigt ovanligt att kvinnliga dirigenter anställdes. (Citron:1993)
Selander (2012) skriver att kvinnor liksom männen sysslade med musik men det är enbart männen vi kan läsa om. Hon ifrågasätter hur många musikhistorielektioner som hålls utan att nämna kvinnliga musiker. Hon nämner också att man i boken “svensk jazzhistoria” skriver om 800 musiker varav 31 kvinnor nämns och de flesta är sångerskor. I
boken är pianist. Boken är skriven år 2003 och ska vara genusfokuserad skriver Selander (2012) men ändå nämns endast några få kvinnliga musikprofiler och endast en som inte är sångerska. Detta är oerhört märkvärdigt att man under 2000 talet fortfarande fortsätter i samma spår då man vet hur det ser ut.
På grund av ovanstående är det viktigt att visa att det också̊ finns stora kvinnliga musiker i historien och i nutid, annars kan vi hamna i gropen där det är mer okej för pojkar att musicera. Mårtensson (2013) skriver att läraren ska försöka få igång debatten och göra utrymme i undervisningen om jämställdhet.
2.2 Tidigare forskning
Genus och musik
I Carina Borgström Källéns (2011) avhandling lyfter hon fram och problematiserar hur kön konstrueras i musikaliskt lärande och hur dessa genuskonstruktioner bidrar till eller begränsar elevernas musikaliska handlingar. I studien framgår att vissa instrument genuskodas och genusmarkeras som exempelvis sång, slagverk, bas, klaviatur och gitarr. Tydligt menar hon att sång och piano avkodas som kvinnligt medan slagverk avkodas manligt. I hennes studie stärktes genuskodningen av instrumenten genom att hon såg ett mönster vad gällde instrumentfördelningen. Källén (2011) menar, enligt hennes studie, att lärarnas kompetensområden är starkt genuskodade och att genuskonstruktionerna således stärks. Detta synliggörs genom bland annat att sånglärare är kvinnor och
kompositionslärare är män. Så menar hon att Sverige ser ut idag och i och med att dessa föreställningar finns och lärare själva är en del av dem är det svårt för lärare att ställa sig utanför och reflektera över dem.
Vidare skriver Källén (2011) i sin studie att kvinnor i första hand förståtts som kvinnliga och i andra hand som instrumentalister. Resultatet i hennes studie visade att konstruktion av kön i musikaliska handlingar i nästan alla situationer där det skapas musik tillsammans är framträdande. Informanterna i hennes studie satte kön på spel när det gällde fördelning av uppgifter och instrument. Dessutom menar hon att elevernas möjlighet att välja
innehåll bidrog till ett begränsat handlingsutrymme för både pojkar och flickor eftersom deras val var kopplat till kön.
öppna, mogna och pålitligare än pojkar. Flickor kopplades till mjuka, känslomässiga och förknippades med kärlekssånger, långsam musik och klassisk musik. Green (2002) menar att historiskt sett kopplas femininitet till kroppen och maskulinitet till tanke och själv. Rösten tolkas som en del av kroppen och kopplas därför till femininitet.
I Marika Nordströms (2010) avhandling om kvinnliga rockmusiker beskrivs hur media, arrangörer och samhället beskriver dem som tjejband och kvinnliga rockmusiker för att tydliggöra deras kön. En önskan de har är att bli respekterade som rockmusiker där kön inte har en betydelse. Musikerna upplevde att de konstant blir kategoriserade och bedömd enligt könstillhörighet.
Identitetsskapande och musik
I Bergmans (2009) avhandling skriver hon om hennes studie om hur ungdomar använder musik för att skapa identitet och utveckla musikalisk kunskap och färdigheter. Enligt studien är musik viktig för identitetsprocessen. I avhandlingen beskrivs att studien visade att de med erfarenhet att spela i rockband tenderade att dominera under lektionerna. Resultatet i forskningen visade på att de som sjöng i kör, tog sånglektioner eller spelade i kulturskolan fick lägre status bland klasskamraterna än de som spelade i pop eller
rockband som fick en god social position inom kamratgruppen. Bergman menar att musiksammanhangen, kulturskolan, kyrkokören och rockband, är könskodade och får konsekvenser för hur ungdomar uppfattar dem och i vilken utsträckning de väljer att delta i dem. Pojkar tenderar att inte välja kulturskolan och flickorna hade svårare att identifiera sig med det maskulint könskodade rockmusicerandet. För att kunna spela i rockband visade det sig att det var nödvändigt att bete sig på ett maskulint sätt.
Studien visade också på att de som kunde hantera instrument som gitarr, bas och trummor ansågs ha högre status.
Linn Hentschels (2017) studie visar att färre pojkar än flickor sjunger och anses vara mindre intresserade av sång. Pojkar skämtar negativt om andra pojkar som sjunger med grund i stereotypiska genus strukturer. Studien visar att pojkar förväntas sjunga oseriöst och att de bemöts med positiva reaktioner då de skojsjunger. Flickor som skojsjunger tenderar att inte tas seriöst och ifrågasätts. Sång anses vara feminint, kopplat till homosexualitet vilket hotar heterosexuell maskulinitet. Hon tar även upp att pojkar förväntas ta mindre ansvar i Luciatåget och därmed visar det på ojämlik arbetsfördelning som gynnar män och missgynnar kvinnor. Flickor anses vara mer ansvarstagande och får mer ansvar i vissa situationer vilket kan resultera i att de får en större möjlighet till personligutveckling. Resultatet visade också att flickor i högre grad tonar ner sina kunskaper. Hon refererar också till den ”vägrande flickan” där hon väljer att inte sjunga för att inte visa sig okunnig eller riskera att jämföras med andra mer kunniga flickor. I Annika Danielssons (2012) avhandling, Musik oss emellan. Identitetsdimensioner i ungdomars musikaliska deltagande, kan man läsa att hennes studie visade på att
försöka vara lika coola som dem. Kompisar verkar vara en viktig källa till ny musik. Värt att nämnas är också att det verkar finnas en tyst överenskommelse bland nära kompisar att man respekterar varandras val av musik. Hon nämner också att det är främst pappornas och brödernas musikval som nämns då de pratar om musik hemifrån. Mammorna nämns i några fall men i kombination med att det är de som har sjungit i hemmet under
ungdomarnas uppväxt. Identitet, hur man framstår och hur man vill framstå i andras ögon verkar vara kopplat till vilken musikstil de lyssnar på. Det finns en balansgång med viljan att vara normal, att lyssna på ”normal musik”, mainstream, eller att vara speciell och lyssna på musik som anses vara ovanlig bland ungdomarna.
Genus och makt
I Nordströms (2010) avhandling uppstår en ilska hos musikerna då de refererades till ”tjejband”. Tydliga fenomen i vardagsspråket som antyder att mannen är norm förekommer. Exempelvis tronföljd och kvinnlig tronföljd, politiker och kvinnliga politiker, forskning och kvinnoforskning, popband och tjejband, fotboll och damfotboll. När det kommer till musiker som är kvinnor väljer medier att fokusera på könstillhörighet istället för att benämna dem som musiker eller band. I och med att benämnas som tjejband och associeras med girlpower upplevs de som förminskande, förnedrande och att de inte tas på allvar.
Enligt Green (2002) ifrågasätts kvinnors musikaliska kunskaper om de anses vara vackra. Inom genusforskning av musiksammanhang framstår musik som en mansdominerad maskulin miljö. Kvinnan och kvinnokroppen objektifieras i musiksamhället och objektifieringen fungerar som en urvalsprincip av män för vem som får och inte får tillträde till musikvärlden. I och med detta nedvärderas kvinnan och underordnas män. Enligt Hirdman (1990) handlar genusbegreppet om att skapa struktur i samhället. Hon menar att könen skiljs åt och att det manliga inte bör blandas med “det kvinnliga”. I alla sammanhang menar Hirdman att det “manliga” står över “det kvinnliga” då mannen utgör en norm. Genom detta skapas hierarkier baserade på olikheter i vad som betraktas som manligt eller kvinnligt. Genus är ett sätt genom vilket makt uttrycks, förmedlas, betecknas, kategoriseras och reproduceras.
Hirdman (1990) skriver om härskartekniker och hur dessa används som dominansmedel utav någon som står i överläge. I ett genussystem där mannen är norm används dessa tekniker av män mot kvinnor, oftast omedvetna genom dominansmarkeringar eller medvetet genom maktutövanden. Härskarteknikerna kan utgöras av 1. osynliggörande, 2. förlöjligande, 3. undanhållande av information, 4. dubbelbestraffning (straffning om kvinnan utgör handlingen likväl om hon inte gör den), 5. påförande av skuld och skam, 6. objektgöring av kvinnor.
Enligt Mårtensson (2013) undersöktes det hur många av akterna som var kvinnliga och manliga på 25 av de största festivalerna år 2013. 77% av akterna var mansdominerade och 19% var kvinnodominerade. Han skriver vidare att generellt i musikbranschen finner vi mest manliga musiker än kvinnliga förutom när det gäller sångare. Hedlin (2010) skriver att generellt domineras de allra högsta chefspositionerna av män.
Enligt Jorgensen (2003) saknas kvinnor i musikbranschen i stor utsträckning fortfarande idag på ledande befattningar som exempelvis konsert- och operahus och inom
utbildningsväsendet Det är även ovanligt att kvinnor äger och driver företag inom musikbranschen och att kvinnor är allmänt underrepresenterade i yrken som tonsättare, dirigent och improvisationsmusiker.
Makt kan tolkas bland annat utifrån tre olika perspektiv, öppen makt, makt över
dagordningen och privilegiet att utgöra normen. Med öppen makt anses som en fråga om
närvaro, i en skolklass kan det betyda att hälften är flickor och andra hälften är pojkar. Utifrån öppen makt synen menas att om hälften av både väljare och valda är kvinnor så har de då hälften av den politiska makten. Makt över dagordning handlar om att hänsyn måste tas till kvinnors reella möjlighet att påverka och genomföra förändringar samt om flickor och pojkar får lika stort inflytande. Den tredje tolkningen, privilegiet att utgöra
normen, menas att fokus ligger på de dolda och underliggande regler och normer. Vad
som ses som kunskap, sanning och normalt beteende är inte självklart utan det styrs av de maktordningar som präglar samhället. (Hedlin:2010)
Skola, genus och lärarens roll
I Bergmans (2009) studie visade det sig, under musikhistoriemomenten i skolan, att de som tagit instrumentallektioner på kulturskolan gynnades. Men denna kunskap ansågs inte ha lika mycket värde i betygssättning som färdighet i att spela gitarr, bas, trummor eller att kunna göra egna låtar. Rockband i skolan tenderar få en maskulin könskodning och det innebär att det skapas en hierarkisk ordning i musiksalen mellan de killar som kan spela i rockband och anses vara mer maskulina än de som inte spelar i rockband. I och med att rockmusiken var maskulinkodad tenderade flickorna, för att undvika konflikt, att inta en normativ femininitet i en högre grad på musiklektionerna än på andra lektioner. Bergman skriver att musikpedagogernas största utmaning är att utveckla strategier för att motverka stereotypiska föreställningar.
under decennier. Hon menar då att flickornas ställning borde då ha stärkts i följd med detta men att detta inte skett. Enligt enkäter visade det sig att elever ansåg att det var bättre att vara pojke/man än att vara flicka/kvinna. Kvinnors position i samhället har förändrats genom tidsperioden i undersökningen och att detta borde ha lett till att minska de
stereotypiska mönstren. Tyvärr visar det sig att de framsteg kvinnor gjort i samhället har varit inom områden som ansågs vara av mindre status och detta kan vara en förklaring till att kvinnor inte anses vara lika bra som män enligt elevundersökningen.
Hedlin (2010) menar att lärare bör ha goda genuskunskaper för att kunna arbeta i enlighet med skolans jämställdhetsmål. Hon menar vidare att det inte räcker med vardagstankar och vardagsförståelse utan lärare måste ha en viss nivå av kunskap för att kunna diskutera genus med sina elever.
Enligt Skolans värdegrund och uppdrag i skolverket (2019) ska skolväsendet vila på demokratisk grund. Skolan ska förmedla och gestalta alla människors lika värde samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Skolan ska främja interaktion mellan eleverna oberoende könstillhörighet och genom skolan ska eleverna utveckla förståelse av olika uppfattningar om vad som är manligt och kvinnligt. Eleverna ska dessutom utveckla förmågan att kritiskt granska könsmönster och hur de kan begränsa människors livsvillkor och livsval. Lärare ska kunna redovisa och diskutera skiljaktiga värderingar, uppfattningar och problem samt klargöra och diskutera med eleverna om det svenska samhällets
värdegrund och det personliga handlandets konsekvenser.
Skåreus (2018) påpekar att nyttoaspekten och tekniska färdigheter ofta kopplas till
maskulint medan de estetiska ämnen kopplas till feminint eftersom nyttoaspekten gått ner mer och mer framförallt inom musik och bild.
Enligt Hedlin (2010) är majoriteten av lärarkåren kvinnor, inom förskola och
grundskolans lägsta årskurser finns det få män medan andelen män bland högre årskurser är betydligt högre.
3 Metod
I detta avsnitt presenteras rubrikerna Metodval och Urval för att beskriva mitt val av metod, samt vilka personer som deltog i studien. Vidare presenteras rubriken Etiska
överväganden följt av rubriken Genomförande. Under rubriken Tematisk analys redogörs
hur jag analyserat den insamlade empirin. Den sista rubriken Tillförlitlighet beskrivs tillförlitligheten till studien.
3.1 Metodval
För att samla in underlag till studien genomfördes intervjuer med verksamma musiklärare. Med informanternas godkännande gjordes ljudupptagningar för att underlätta
analysprocessen. Utgångspunkten i studien ligger i musiklärarnas egna berättelser, tankar och erfarenheter därmed är metoden som använts i studien en kvalitativ metod. Vid en kvalitativ metod är man mindre intresserad av exakta siffror utan man vill istället komma åt en djupare förståelse av det som studeras. (Bjørndal: 2005)
En kvalitativ forskning ger en övertygande beskrivning av den kvalitativa mänskliga världen och en kvalitativ intervju kan ge välgrundad kunskap om samtalsverkligheten (Kvale & Brinkmann: 2014).
Intervjumetodens utgångspunkt är en semistrukturerad intervjumetod där alla informanter får samma frågor men frågorna är formade så att de är inbjudande till samtal och olika följdfrågor kan förekomma utifrån informanternas svar.Intervjuerna strukturerades upp som ett samtal mellan två människor där berättaren var central. Bjørndahl (2005) menar att informanter kan känna sig stressade, pressade och obekväma om intervjun uppfattas som en utfrågning och kan därmed få en negativ effekt.
Enligt Kvale & Brinkmann (2014) är en forskningsintervju en produktionsplats för kunskap. Kunskap konstrueras socialt i interaktion mellan intervjuare och intervjuperson. Intervjun utgick från en genusteoretisk utgångspunkt utifrån Hedlins (2010) resonemang.
3.2 Urval
Studien utgår ifrån ett subjektivt urval där jag som forskare medvetet väljer informanter som passar till syftet i studien. Mitt urval består av fyra musiklärare som alla arbetar i olika skolor och arbetar i olika kommuner. Alla informanter arbetar aktivt som
3.3 Deltagare
Deltagarna i studien har fått fiktiva namn.
1. Kommun 1, Sanna. Hon har arbetat som musiklärare i tio år och arbetar med årskurs sex till nio och i särskolan årskurs fyra till nio. Tidigare erfarenheter inom musik är att hon gick musikalprogrammet på gymnasiet och musikhögskolan. Hennes huvudinstrument är sång.
2. Kommun 2, Karin. Hon har arbetat som musiklärare i två år och som sånglärare i fyra år och arbetar med årskurs sex till nio. Hon har gått estetprogrammet på gymnasiet och musikhögskolan. Hennes huvudinstrument är sång.
3. Kommun 3, Kalle. Han har arbetat som musiklärare i ca 30 år och jobbar med årskurs fem till nio. Han har gått estetprogrammet och på musikhögskolan. Han har trummor som huvudinstrument.
4. Kommun 4, Anna. Hon har arbetat som lärare i ca 30 år och jobbar med
årskurserna 1-6. Hon har gått förskoleprogrammet, grundskollärarprogrammet och läst upp ämnet musik åk 1- 9.
3.4 Etiska överväganden
Studien utgår ifrån fyra huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I enhet med informationskravet och
samtyckeskravet gav jag musiklärarna grundläggande information om syftet med studien och var tydlig med att det är en frivillig medverkan där det närsomhelst är tillåtet att dra sig ur studien. I och med konfidentialitetskravet, kommer jag inte att offentliggöra informanternas verkliga namn, kommunen de arbetar i eller arbetsplats. Enligt nyttjandekravet framkom även för informanterna att studien skulle spelas in och att innehållet endast skulle nyttjas till vetenskapsområdet.
3.5 Genomförande
Informanterna fick information innan intervjun om vad studien skulle innehålla och studiens syfte. Efter att jag lagt ut ett inlägg på en sluten musiklärargrupp på facebook tog tre av informanterna kontakt med mig och meddelade att de kunde ställa upp och
examensarbete. Intervjuerna skedde enskilt med varje informant för att dels undvika att informanterna blev påverkade av varandras svar samt att det skulle ha varit svårt att få till stånd en gruppintervju och att det då hade behövts fler gruppintervjuer. Inspelningen spelades in med mobiltelefon och intervjuerna tog mellan 35-50 minuter beroende på hur mycket de pratade.
Transkriberingen genomfördes på min dator där jag skrev av ordagrant vad informanterna berättade och jag valde att skriva ner punkter för att beskriva eventuella pauser. För att få en tydlig bild av att det inspelade materialet stämmer överens med transkriberingen lyssnade jag efteråt samtidigt som jag läste vad jag hade skrivit ner.
Kunskap konstrueras i interaktionen mellan intervjuare och intervjuperson. Den är inte given eller upptäcks utan den skapas aktivt genom frågor och svar. Sedan fortsätter produktionsprocessen genom utskrift, analys och rapportering. (Kvale &
Brinkmann:2014)
3.6 Tematisk analys
För att sammanställa det insamlade materialet gjordes en tematisk analys. Syftet med en tematisk analys är att hitta gemensamma teman eller fenomen i det insamlade materialet som är relevant för studien. Varje intervju analyserades först var för sig för att efteråt ställas mot varandra. Jag lyssnade igenom inspelningarna och läste igenom den
transkriberade texten många gånger för att hitta de gemensamma teman och fenomen. Jag skrev ned de olika svaren som hörde ihop. Genom den tematiska analysen jämförde jag svaren och sökte efter relevanta teman utifrån mina frågeställningar.
3.7 Tillförlitlighet
Studien är en kvalitativ studie där resultatet baseras på utvalda musiklärares erfarenheter och uppfattningar. Därför kan inte resultatet tolkas som att det är en generell sanning som gäller för alla musiklärare i landet. Det är inte heller säkert att en annan liknande studie skulle ge samma resultat. Det insamlade materialet lyfts och vävs in med tidigare
forskning. Jag upplever att informanterna har varit bekväma under intervjuerna för att dela med sig av sina erfarenheter och åsikter men det är inget som kan säkerställas.
Informanternas åsikter och svar stärktes med erfarenhetsbaserade händelser utifrån musiklärarnas vardag i klassrummet, skolan och varje intervju har först transkriberats, analyserats var för sig och sen har jag skrivit ner resultatet utifrån en tematisk analys. I och med att intervjumetoden är semistrukturerad blir intervjun mer flexibel och kan formas utifrån informanten även om den följer ett schema med frågor (Bryman, 2011). I en sådan intervju kan även informanternas ansiktsuttryck avläsas i och med att det är en direktintervju och inte en telefonintervju. Jag valde att inte skicka mina frågor till
informanterna i förväg eftersom detta kan dels leda till en inställd intervju, att informanten har tänkt ut exakta svar eller att informanten bara svarar på en del av frågorna
resultatet påverkas genom oklarheter i svar av informanten beroende på forskarens kön, etnicitet och sociala bakgrund. Svaren kan också påverkas från informantens sida genom att inte uttrycka saker som inte anses vara enligt normen (Bryman:2011).
4.Teori
I detta avsnitt presenteras Teoretisk grund där jag beskriver vilka teorier jag har valt att använda mig av i min studie. Därefter presenteras centrala begrepp som är centrala i studien.
Teoretisk grund
Här presenteras de teoretiska perspektiv jag har valt att använda mig av i min studie. Jag kommer att utgå ifrån det lilla genus häftet av Maria Hedlin (2010) och hermeneutik utifrån de teorier Per- johan Ödman (2007) tar fram. Slutligen presenteras också teorier utifrån forskarna Lucy Green (1997), Åsa bergman (2009).
Hermeneutik
Hermeneutik är en tolkningslära ur fenomenologin och härstammar från antikens grekland. Med hermeneutik menas, enligt (Ödman:2007), att tolka och förstå olika fenomen utifrån ett visst sammanhang. Hermenutik anses vara ett vetenskapligt
förhållningssätt eller praktik som har med tolkning och förståelse att göra. Min studie har en hermeneutisk ansats och jag har valt att utgå ifrån Ödmans teorier om hermeneutik. Hermeneutik kan betraktas som ett sätt att förhålla sig till vetenskap genom förståelse och tolkning. Hur man kan förstå verkligheten och uppnå ökad förståelse genom att tolka innebörden hos olika fenomen, mänskliga handlingar och händelser. Han menar att den egna erfarenheten och förståelsen har en betydelse för tolkning av ett visst sammanhang. Vi kan inte gå utanför oss själva vid en studie av verklighet. Man måste läsa mycket, ta del av andras arbete och erfarenheter, samla in material, iakttagelser och data. Sist och slutligen hur vi tolkar och förstår händelser och fenomen hör alltid samman med att vi är historiska varelser. Det finns inte bara ett sätt inom hermeneutik att förstå världen och händelser på utan det finns flera.
Tolkning är att tyda tecken. Han drar paralleller till en teckning som föreställer både en anka och en kanin där han enbart ser att den föreställer en kanin. Detta kopplas till att han tolkar teckningen och att han inte ser att det går att se två saker i bilden. Tolkning är alltså inte alltid hela sanningen utan en tolkning kan variera från person till person.
Genusteori
Jag utgår ifrån Hedlins (2010) resonemang om genus och könsmönster från litteraturen
Det lilla genushäftet. Hedlin skriver om att mannen utgör det normala och att kvinnan
anses som något avvikande. Mannen skildras som könlös, en människa och individ medan kvinnan är något annat, en kvinnlig människa och en kvinnlig individ.
Hedlin (2010) skriver om att det mesta i samhället är genusifierat, alltså att exempelvis platser, egenskaper, kroppsrörelser, färger och arbetsuppgifter är kodat som kvinnligt eller manligt. Hur mycket som är genusifierat varierar mellan kulturer och ändrats genom historien. Med genus menar man idéer och föreställningar som knyts till ett kön. Två grundläggande principer som Hedlin skriver om är isärhållande och hierarki som utgår från Hirdmans (2001) teori. Isärhållande menas att man ser på manligt och kvinnligt som två helt olika saker och dessutom som motpoler till varandra. Med hierarki avser man att mannen är normen för det mänskliga och allmängiltiga. Kvinnan är en avvikelse från normen och mannens status blir då generellt högre än kvinnans. Då mannen utgör en norm så kommer verksamheter som kvinnor står för eller räknas som kvinnliga inte få samma status som de verksamheter som utgör manlig oavsett om det gäller arbetsmarknad, politik, organisation eller utbildningsområde. Detta betyder då att vi kan aldrig få jämställdhet så länge mannen utgör en norm för det mänskliga.
Begreppet ”doing gender” syftar på att alla är involverade i ett kvinnlighets- och manlighetsgörande. Manligt och kvinnligt är inget som finns i människans väsen utan måste aktivt “göras”. (Hedlin:2010)
Inom musikvärlden existerar ett patriarkat enligt forskaren Lucy Green (1997). Genom tiderna har kvinnligt musikutövande och musikens könstillhörighet reproducerats. Green uppmärksammar musikundervisningens roll där den fortsatta reproduktionen av ett
könsstereotypisk musikutövande och musikaliskt innehåll. Hon menar att klassrummet för skolämnet musik är som ett mini samhälle och avslöjar musikutbildningens deltagande i den fortsatta reproduktionen av könsbestämda musikaliska metoder och betydelser. Hon menar att musikinstrument är ofta klart könskodade och att skolornas musiksalar är en plats där genus förhandlas och föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt reproduceras. Det finns en patriarkat syn i klassrummet som visar sig på olika sätt, bland annat genom flickors dåliga självkänsla. Hon menar att de förväntningar och normer som finns utifrån könstillhörighet gör att flickor väljer de instrument som anses vara manliga eller kvinnliga.
anses vara kvinnlig medan själv och tanke anses vara manlig. Exempelvis ses sången som kvinnlig eftersom den kopplas till kroppen och naturen, instrument och teknik kopplas till tanke och kontroll och därför anses den vara manlig.
Historiskt sett har det varit nästan omöjligt för kvinnliga musiker att framträda offentligt som instrumentalister utan att kvinnlighet/femininet betonats. De betraktas alltså som en kvinnlig kropp som spelar ett instrument och inte enbart som en musiker.
I Åsa Bergmans (2009) forskning framgår att den stora utmaningen för musiklärare är enligt henne att utveckla strategier för att motverka negativa konsekvenser då det manligt kodade rockbandets informella lärprocesser står som modell för undervisningen. Hon menar också att musik har blivit ett ämne för pojkar genom att musiklektionerna är anpassade efter pojkrockband.
Hon tar upp begreppet musikalisk socialisation som betyder att människor formas till sociala och kulturella varelser. De utvecklar identitet, förvärvar kunskap och kompetens för att kunna fungera i olika sammanhang. Människan formas under livets gång men vid vissa tidpunkter är det mer intensivt med identitetsskapande och lärande, bland annat under ungdomsåren. Hon ser könsidentitet som en social konstruktion och att barn
utvecklar det parallellt med att de blir medvetna om vilka förväntningar som ställs utifrån vad som är kvinnligt och manligt. De agerar i linje med vad som förväntas av dem som pojke eller flicka. De ser hur andra gör och tar efter, de gör kön. Det kan vara en
omöjlighet att komma bort från traditionella könsmönster men man kan istället visa att det inte finns något rätt eller fel och en person kan inta många olika roller.
4.1 Centrala begrepp
Begreppet genus beskriver Yvonne Hirdman (2006) som tidsbundna föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt. Hon menar också att genom att skilja på kön så skapas ojämlika förhållanden mellan könen. Begreppet kön betecknas något vi är och är den könsliga skillnaden mellan män och kvinnor. Genus betecknar något vi gör, en ständig social process. Maria Hedlin (2010) menar också att i detta begrepp ligger föreställningar som får konsekvenser där bland annat samhället präglas av ett visst könsmönster, en norm, en könsordning.
Begreppet norm innebär enligt Hedlin (2010) något som har en självklar position och som inte behöver försvaras eller förklaras. Den som däremot inte inkluderas i normgruppen får generellt en sämre position.
Social konstruktion menas att samhället, människor i samspel med varandra, har
Jämlikhet är brett menar Hedlin (2010) och att det bland annat betyder att det är lika och jämlika villkor för olika grupper. Exempelvis kan det handla om jämlikhet mellan de som har funktionsnedsättning och inte eller socioekonomisk bakgrund. Jämställdhet är smalare och syftar däremot på likvärdiga villkor mellan kvinnor och män.
Genusperspektiv är ett begrepp som både förekommer inom lärarutbildningen men också att lärare ska ha ett genusperspektiv när de planerar och utför sin undervisning. Hedlin (2010) menar att man har sett olika på detta begrepp men att man nuförtiden ser det som att man undersöker föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt och hur de är relaterade till de kränkningar som förekommer. Dels hur könsnormer spelar roll i samspel, vilka som har blivit utsatta för kränkande behandling eller mobbning.
Identitet menar Bergman (2009) är något som konstrueras i samspel med andra
människor. Det kan ses som en effekt av människors handlande som en orsak till deras sätt att agera eller interagera. Hon menar att identitet kan även uppfattas som en social
konstruktion.
5. Resultat
I detta avsnitt presenteras resultatet av min undersökning. Intervjuerna har transkriberats och utifrån helheten har jag analyserat materialet utifrån frågeställningarna och studiens tema. Under detta avsnitt presenteras de delar som jag anser är relevanta för studien. Resultatet presenteras under rubriker kopplat till temat och frågeställningarna. För att det ska bli enklare för läsaren att förstå sammanhanget i citaten i avsnittet är: /.../ = pauser eller fortsättning på samtal. /***/= utelsutna ord som exempelvis namn.
Lärarens uppgift i skolan
Informanterna var överens om att relationerna med eleverna är den viktigaste delen för en lärare. Även värdegrundsarbete, struktur, regler och vuxen förebild tas upp och att ämnet i sig inte är primärt utan själva uppgiften som vuxen ledare och uppfostran av eleverna. Då Sanna fick frågan om vad hon tycker att lärarens uppgift i skolan är svarade hon att det viktigaste enligt henne i lärarrollen är skapandet av relationer. Om hon inte har en relation med eleverna lär de sig inte heller och hon når inte eleverna på samma sätt. Hon menar också att det är lärarens roll att arbeta med värdegrunder och att visa vad som är okej och inte. Eleverna är små vuxna som ser upp till läraren och tar efter deras handlingar, därför är det viktigt att lärare föregår med gott exempel i olika situationer även utanför
klassrummet, exempelvis i matkön eller matsalen berättar Sanna.
Då Sanna var nyutexaminerad trodde hon att läraryrket handlade om att utbilda eleverna men efter ett tag märkte hon att det handlade om relationsskapande, att vara en förebild och att uppfostra. Hon säger dock att det är svårt att hinna skapa relationer med varje elev då de har ca 400 elever. Det är alltid någon som faller mellan stolarna, exempelvis om någon inte kommer på lektioner eller varit sjuk mycket och då är det också svårt att nå eleven på samma sätt som med någon hon har en relation med.
Hon nämner också att man tenderar att skoja med pojkarna men att man också ska prata mjukt och om känslor med dem, fråga hur de mår och uppmuntra dem att våga fråga då de är osäkra.
I intervjun med Kalle håller han också med om att relationer är viktiga men framförallt hur han vill inspirera eleverna att fortsätta med musik efter högstadiet. Han pratar om att han vill att man känner sig bekväm i hans klassrum och att misstag välkomnas. Han menar att eleverna i hans klass får testa sig fram och göra misstag. I de andra ämnen har eleverna tillräckligt med stress och måsten, därför vill han att eleverna kan njuta i
musikklassrummet och bara koppla bort allt annat som har med prestation och stress att göra.
Kalle: ”Generellt tycker jag att musikämnet ska vara som en oas, det ska inte vara en massa prov, plugg utan det ska vara en lite mer av oas tycker jag. ”
Vidare pratar han om att han har lyckats som musiklärare om han får mins en i varje klass att fortsätta spela utanför skolan. Han nämner flera gånger under intervjun, liksom Sanna, att relationer är viktiga i läraryrket. Att man på rasterna hälsar på eleverna och frågar hur det går och skapar relationer.
Även Anna tycker att ämnet kommer sekundärt och att det viktigaste med lärarrollen är gruppen, relationer, struktur och undervisning. En lärare ska ta han om gruppen och hon tycker att eleverna påverkas av lärarens bemötande och vilka signaler som läraren sänder och hur läraren startar och avslutar sina lektioner. Hon pratar också flera gånger om hur viktig det är att behålla en struktur som fungerar i klassrummet. Hur man beter si i klassrummet och hur man uppfattas har en viktig betydelse. Är man en lärare som kommer i tid, har planerat lektionen och behåller samma struktur eller är man en lärare som är försenad, oförberedd och förvirrad. Vad man som läraren signalerar till elever tycker hon är viktigt.
Anna:“.. jag har upptäckt att det ämne man undervisar i är liksom ganska sekundärt, det är hur man tar hand om gruppen som är det primära hela tiden. Hur jag låter dom gå in i salen, vad jag sänder för signaler när dom kommer, vad jag har skrivit för planering, hur jag ramar in och startar och avslutar lektionen, att jag är i tid och vet vad jag vill med lektionen så då gäller det oavsett ämne. ”
en vuxen leker med barnen och tycker därför att det är roligt om läraren som vuxen kan delta i lekar och aktiviteter.
Jag märkte skillnader mellan Karins svar och de andras svar och min tolkning är att hon hade mycket mindre erfarenhet som lärare än de andra informanterna. Skillnaderna jag märkte var att det verkade som att hon inte hade tänkt på de saker jag frågade och påpekade många gånger att mina frågor var svåra att svara på. På frågan om lärarens uppgift i skolan nämnde hon att en musiklärares roll är annorlunda än en annan lärares roll. Jag bad henne specificera vad hon menade och hon sa att som musiklärare i sin undervisning improviserar hon mycket och kan ibland för eleverna upplevas som rörig eller ogenomtänkt. Hon sa att hon representerar något som är annorlunda vilket i sin tur kan ge eleverna en bild av att annorlunda är okej.
Skillnaden mellan pojkars och flickors beteende i klassrummet
Här pratar informanterna om att det är viktigt att pusha tjejerna och att det är de som oftast är försiktiga. Pojkarna tar gärna plats, de vill gärna ha uppmärksamhet i klassrummet och de har även hamnat i en grupp som inte vill plugga eller har höga betyg. Det som
informanterna också har märkt är att upp till årskurs sex finns ingen skillnad i hur pojkar och flickor beter sig men att något ändras då de kommer till högstadiet.
Sanna pratar om hur hon arbetar med medvetenhet med flickorna som sjunger och dessutom att ålder spelar roll i hur könsroller utspelar sig. Hon ser ingen stor skillnad på låg och mellanstadiet mellan könen. Hon ser mer att de inte har något problem med att spela eller att det låter högt i mellanstadiet medan att det blir mer känsligt då de kommer upp till högstadiet. Hon får alltid försöka lirka och locka eleverna i högstadiet för att få någon att spela trummor medan att det inte är något problem med det i låg- och
mellanstadiet. Osäkerheten i utövandet ser hon ingen skillnad mellan könen, snarare på ålder. Flickor tycker hon att är duktiga på att fråga och be om hjälp medan pojkarna blir då mer osäkra och passiva och har svårare att be om hjälp.
Sanna tycker det är viktigt att informera flickorna om ofta om man är kvinna/flicka och ska sjunga någonstans så kommer det finnas en man/ljudtekniker som vill fixa allt. Hon poängterar vikten i att om eleverna vill sjunga så måste de också lära sig att ställa in ljud och olika effekter.
Sanna: “ det kommer att finnas en ljudtekniker eller en man som spelar i bandet som kommer att gå fram till ljudet och börja pilla. Låt dom inte det eller ställ krav, då får du höja min diskant eller ha mindre reverb osv. “
som vill spela trummor. Hon måste alltid försöka locka eleverna att spela trummor på högstadiet oberoende kön.
Karin håller också med om att pojkarna på henne skola ofta är omotiverade. I intervjun med henne pratade hon om hur en grupp i hennes skola saknas, en grupp med medelbetyg. Hon menar att eleverna på hennes skola är endera högpresterande elever eller elever med noll motivation. Dessutom tar hon upp en problemgrupp med pojkar som kallas för EPA pojkarna och är en grupp pojkar som är omotiverade och inte vill göra något annat än att köra sina traktorer.
Karin: “.. vi saknar en befolkningsgrupp. Vi har ganska många flickor som har höga betyg, ett gäng pojkar också med höga betyg och sen har vi pojkar som har väldigt låga betyg men väldigt få med medelbetyg. Vart tog dom vägen. “
Karin berättar vidare att hon har pojkar som kan och pojkar som vägrar att kunna. Hon tycker också att flickorna jobbar på, ställer inte många frågor eller säger emot. Hon uppfattar att flickorna har en lite lugnare inställning till ämnet. De pojkar som har bestämt sig att de inte kan eller att ämnet inte är viktigt, klättrar på väggarna, sparkar sönder en dörr, river ner saker och är allmänt rastlösa. Medan de pojkar som kan och vill spela, spelar väldigt bra. Karin pratar även om att musikämnet har en väldigt låg status på hennes skola och att musikläraren anser ha låg status. Eleverna ifrågasätter musikämnet och varför de måste vara där. Hon har pojkar som plötsligt börjar brottas och välta omkull varandra och flickor som försöker hänga med i undervisningen men att det gäller att inte komma i vägen för pojkarna som blir rastlösa.
Utifrån frågan om skillnaden mellan könen i klassrummet pratade Kalle om hur pojkar är vana att få mer uppmärksamhet och hjälp än vad flickor får. Han menar alltså att pojkar tar illa vid sig, uppfattar att de inte får hjälp om lärare spenderar lika mycket tid till både flickor och pojkar. Detta är något han tror att hänger med sen tidigare ålder och att pojkarna är vana med att få mer uppmärksamhet så när de får jämlik uppmärksamhet hamnar de nästan i chock. Han säger också att flickor tenderar att ha mer tålamod än pojkar. Nyfikenheten anser han att inte spelar någon roll mellan könen utan det har att göra med hur läraren är och engagerar sig i undervisningen och eleverna. Den stora
skillnaden han ser mellan könen är att flickorna inte tror att de kan medan pojkarna tror att de kan allt. Han tycker också att flickor ofta har lättare att spela trummor men att de inte vågar spela eftersom de inte tror att de kan. Han trycker då på att man måste peppa flickorna att våga ta plats i klassrummet.
Kalle ser ingen skillnad på nyfikenhet eller samspel mellan könen. Han tror däremot att det beror på läraren och inget annat.
Kalle: ” många gånger som tjej kanske man nedvärderar sig själv lite mera med vad man tror sig kunna medans pojkar övertror, har en övertro på sig själv...”
lättare för att spela trummor enligt honom. Han funderar om det kan ha att göra med att flickor ofta rider/har ridit eller hoppat hopprep. Pojkarna tycker att trummor är tufft och låter högt medan flickor tar det som blir över.
Anna tycker inte att förmågorna mellan könen skiljer sig och hon pratar om hur flickor tar mindre plats, vikten med att peppa dem och att flickor är bättre på att koncentrera sig. Hon ser en tendens att pojkar vill strula och busa och ogärna tar på sig rollen som duktig elev. Dessutom menar hon att det tar längre tid att nå pojkar eftersom de har lite svårare att fokusera men genom att försöka säga att man sett att de är bra på vissa saker eller har gjort något bra så kan man locka fram motivationen i dem.
Anna: “.. man kan nå pojkar väldigt långt genom att säga att jag har sett att du har fina musik förmågor, ta chansen att visa det.”
Hon ser däremot inte någon skillnad mellan könen på nyfikenhet eller samspel. Hon menar att om man har en bra struktur och tillvägagångssätt så jämnar man ut skillnaderna. Hon berättar att de har ett system där de utgår ifrån en cirkel i ensemblespel. Hon sätter ut lappar var eleverna ska sitta, ger ett instrument och lär ut vad de ska spela. Efter några gångers genomgång av låten snurrar de på instrumenten så att alla får ett nytt isntrument och då är det upp till den föregående eleven att lära ut instrumentet åt eleven som får instrumentet för första gången. På detta sätt får eleverna känna sig viktiga och alla får testa på alla instrument. Hon tror att detta sätt kan öka pojkars självförtroende och flickors självkänsla. Anna berättar också att hon vet att pojkar tenderar ta mer tid av läraren och att hon också lät det vara så i början men nu är hon mera medveten och försöker dela tiden jämlikt.
Pojkars och flickors tendens till val av instrument
En gemensam faktor som informanterna upplevde var att pojkar vill ha uppmärksamhet, stökar och utgör mycket ljud för att åstadkomma detta. Man kunde också se att pojkar väljer gärna trummor eller instrument som för mycket ljud med sig och att flickorna väljer sång eller tar det som blir över.
Sanna pratar om vikten på hur läraren ser på instrument och musik och vilken skillnad det kan ha på elevers syn på sång beroende på om man är instrumentalist eller sångpedagog som musiklärare. Hon menar att det är en fördel att ha sång som huvudämne i och med att det finns så många musiklärare som är instrumentalister. För de musiklärare som är instrumentalister ser hon en tendens i att de glömmer bort sången och inte har sången som en lika viktig del i musikutövande. Hon kan också se en skillnad på när elever har haft en musiklärare som är sångare och en som inte är det. Eleverna är ofta sångstarka och tycker om att sjunga om de har haft en musiklärare som är sångare.
Vidare berättar hon att hon ofta ser de osäkraste killarna välja piano eftersom det är lite lättare än gitarr. På musikhögskolan märkte hon stor skillnad i hur könsrollerna utspelade sig i val av instrument. Det var ofta en kille som spelade elbas, gitarr eller trummor och en flicka som spelade keyboard eller sjöng. Därför menar hon att det är viktigt att man som lärare är medveten om det och att man medvetet och aktivt måste arbeta med hur man ser på flickor och pojkar och hur man arbetar för att inte stärka könsrollerna.
Sanna ser en tendens för killar att dras till trummor och att man får försöka locka flickor att spela trummor. Men hon menar att det jämnar ut sig så fort flickorna har spelat och testat en gång eftersom de får mer självförtroende. Där tycker hon det är bra med ett eltrumset där de får testa och öva innan de spelar för helklass och att man som lärare ger sig tid att visa och lära ut för någon som inte har provat spel instrumentet.
Sanna tycker det är väldigt tydligt vem som väljer piano, sång eller trummor gitarr då hon ser på listor från kulturskolan.
Karin pratar om hur pojkarna i hennes skola dras till trummor och att de kastar sig över trumseten. Medan alla dras till mikrofoner oberoende kön. Hon har jobbat mycket med att klappa rytmer innan de sätter sig vid trummorna och testar. Hon ser att flickorna är
livrädda att låta mycket och därför har hon jobbat med att klappa rytmer innan de testar trumseten för att de ska få lite mera självförtroende och tycka att det är lite mindre läskigt. För att locka flickorna till trumseten får de klappa och öva rytmer före innan de provar spela på det riktiga trumsetet. Detta ser hon att fungerar när det kommer till
flickors spelande. Hon tror att pojkar dras till trummor eftersom de vill ha uppmärksamhet och vill låta så mycket som möjligt.
Även Kalle pratar om hur han kan se att pojkar dras till trummor och gitarr, speciellt elgitarr för att de tycker att det är tuffare medan tjejerna dras lättare till sång. Han menar också att flickorna har lättare för sången än vad pojkarna har. Flickor tenderar enligt honom ta det instrument som blir över. Han arbetar däremot med ett sätt som ska jämna ut instrumentfördelningen. Alla elever måste ha spelat exempelvis trummor innan en elev kan spela trummor igen. På det sättet kan han förhindra att endast pojkar spelar bas eller trummor och flickor endast spelar piano eller sjunger. Eleverna är också vana med detta system och vet att de måste vänta tills alla har spelat instrumentet för att kunna spela det igen.
Anna: “ Vi har ju ett digert arbete att få flickorna att känna att de kan ta plats och få killarna att känna att många andra delar i musiken är för dom också.”
Här berättar Anna också om deras system, struktur och hur det jämnar ut skillnader i klassrummet. Deras system som hon kallas cirkelmodellen, som tidigare nämnts, att varje elev måste testa på alla instrument och att de lär sig av varandra. Alla elever får en roll att lära ut sitt tilldelade instrument till sin klasskompis och därmed får alla elever en viktig uppgift.
Planerar informanterna sina lektioner utifrån skillnader mellan könen
Informanterna planerar inte medvetet sina lektioner utifrån skillnader mellan könen. Ibland kan de ta upp och lyfta fram skillnader under lektionen men planeringen sker inte medvetet utifrån skillnader mellan pojkar och flickor. Däremot kan planering utifrån nivåskillnader förekomma så att alla anpassas till rätt nivå.Sanna berättar att hon ibland lyfter upp skillnader i undervisningen som exempelvis kan hon ta upp frågan varför Lucia är en flicka. Hon kan även ta upp skillnader som att flickor ska vara beredda på att män kommer att försöka styra över dem då de kommer ut i
arbetslivet eller om de arbetar/uppträder tillsammans med män så kommer de att försöka göra det praktiska. Hon uppmanar flickor att lära sig och kunna göra allt själv så att de kan vara självständiga när det kommer till att sätta upp ljud eller liknande.
Sanna: “När vi har Lucia kommer det upp, ska en tjej kunna och ska en kille kunna bli Lucia, så då diskuterar vi kring det. “
Hon tycker det är viktigt att prata om skillnader och genus normen i dagens samhälle. Men att inte heller trycka för mycket på det utan att se om det kommer upp. Exempelvis om alla pojkar i klassen väljer trummor så tar hon upp ämnet varför inga flickor väljer
trummor och så vidare. Hon pratar om att pojkar är förlorare i dagens skolsystem eftersom flickor utbildar sig mer och får högre betyg. Hon ser heller ingen poäng med att man delar in eleverna i pojke, flicka, pojke, flicka som kan göras ännu idag. Hon ifrågasätter varför ska man peka ut skillnader baserat på kön istället för att arbeta med genus. Hon säger att man inte kan utgå ifrån att alla elever kommer från en genustänkande familj utan man behöver arbeta med detta.
Kalle i sin tur planerar inte sina lektioner utifrån skillnader mellan könen utan utifrån nivå och personligheter. Han menar att han försöker pusha flickorna lite extra under
Kalle: ..jag tycker det är bra att man försöker pusha tjejerna lite mer så att de verkligen vågar ta för sig men jag tycker inte att man ska behandla dem olika.”
Kalle brukar inte ta upp skillnader i undervisningen utan han utgår ifrån individen och utgår inte ifrån om det är en pojke eller flicka. Han menar att han inte ser genus utan han ser eleven istället. Han ser ingen idé i att planera undervisningens innehåll utifrån genus eller utifrån skillnader frånsett att han vill stärka flickors självförtroende under arbetets gång.
Anna pratar om att hon inte heller planerar sina lektioner medvetet utifrån olikheter men att hon gärna vill peppa elever som inte har självförtroende och lyfta de som inte tar plats. Hon pratar om att det är viktigt med bra struktur och att vara tydlig som lärare. Hon menar däremot att det är befogat att ta upp skillnader och olikheter mellan könen och försöker lyfta fram flickor och fundera kring normen kring män som spelar instrument. Hon pratar om att hon inte tycker det finns någon anledning att behandla flickor och pojkar olika utan att peppa de som behöver det och att alla ska få samma chans att lära sig.
Anna: ”man behöver alltid peppa de som inte tror att de kan men då är det oberoende av kön, men jag tycker inte att man ska behandla dem olika men jag tycker att alla ska få samma chans under en lektion ”
Hon pratar om att hon medvetet har valt ut exempelvis en video från Gambia där endast killar spelar. Där diskuterar hon med klassen varför det ser ut som det ser ut och
problematiserar ämnet eftersom hon tycker att det är viktigt. Hon påpekar också vikten i att ställa samma krav av eleverna oavsett kön och att alla ska få samma chans till
utveckling.
Karin planerar normalt sätt inte sin undervisning utifrån skillnader mellan kön. Under hösten däremot fanns det en klass där de hade delat in fem pojkar i en grupp och 18 stycken elever, blandade flickor och pojkar, eftersom de fem pojkarna störde de andra eleverna så mycket. Då hamnade hon att planera de lektionerna utifrån de fem pojkarna och deras förmågor och hur de fungerade i klassen och planera annat till den andra gruppen utifrån de blandade eleverna. Efter ett tag återgick de till helklass och då planerade hon inte lektionerna enligt skillnader.
Om lärare kan motarbeta typiska könsmönster
Sanna tycker att läraren har ett stort ansvar att motarbeta könsmönster. Hon menar också att det är svårt att hela tiden ha koll på sitt eget beteende i klassrummet som kan ha att göra med att bevara normerna inom genus men hon försöker att tänka mycket på det. Hon tycker att hon har på sig genusglasögon, men att det ibland skiner igenom normbaserat beteende som hon ibland själv inser och märker av i sina egna handlingar. Men hon tycker att det är svårt att bryta dessa mönster.
Sanna: “ vi ska ju enligt läroplanen motverka traditionella könsroller men det som är det svåra nu, det är ju också det här att man kan ju titta på sig själv utifrån så det är klart att man faller dit.”
Hon påpekar att det är lärarens uppgift enligt läroplanen att motverka traditionella könsroller även om det inte alltid är lätt. Hon tar upp att lärare ofta tenderar att skojbråka med killar i klassrummet mer än med flickor. En sak hon upptäckt hos sig själv är att hon har lättare att minnas pojkarnas namn än flickornas namn och det stör hon sig väldigt mycket på. Hon säger att flickor tenderar att se lite likadana ut och är svårare att utmärka sig som individer för henne. Hon säger också att man som lärare inte kan utgå från att alla kommer från en medelklassfamilj med ett genustänk och därför behöver lärare bidra med att visa vad som är okej och inte.
Kalle tycker också att det är viktigt att arbeta med skillnader som exempelvis att pusha flickor att ta för sig mera och tro på sig själv. Han ser en skillnad i pojkars och flickors beteende och vill framförallt lyfta fram flickor i sin undervisning. Han beskriver bland annat att han försöker pusha flickor att spela och bilda band eftersom det är många pojkar som spelar i band på rasterna. Han menar också att det är viktigt att visa att man har lika regler oavsett kön och tycker att det är en viktig uppgift för läraren att motverka de stereotypiska mönstren. Ett sätt till samma regler som han använder sig av, som tidigare nämnts, är att varje elev måste prova på att spela exempelvis trummor i en låt innan en som redan spelat kan spela instrumentet igen.
Kalle: “ Om man har 15 stycken och väljer ut en trummis. Nästa låt är det 14 som är med och lottas om trummorna och så får den som spelat trummor inte spela förrän alla andra har spelat. Då motverkar man det väldigt mycket tycker jag om man får alla att prova alla instrument.”
Han berättar också att han försöker pusha alla oberoende kön att testa nya instrument. Han poängterar vikten i att motverka stereotypiska könsmönster och att han försöker arbeta med detta. Han säger att det är en viktig roll som läraren har.
få samma chans att testa och lära sig instrumenten. Genom att använda sig av
cirkelmodellen behöver läraren endast lära ut en sak en gång och sedan får eleverna lära av varandra. Eleverna får boosta sin kompis och deras självförtroende och självkänsla stärks. Genom lika regler för alla och tydlig struktur får de känna att det är enkelt och alla behandlas lika.
Anna : “.. genom lika regler för alla och tydlig struktur, och att dom vet vad de ska göra. Lite genomgång att de vet vad de ska göra och få det att vara genomgående och att få dom att känna att det är ganska enkelt och likadant.”
Anna pratar mång gånger om deras struktur på skolan och hur det är en fungerande struktur. Hur de försöker stärka de svaga och hur de försöker jämna ut skillnader. Med struktur menar hon bland annat att de har lika regler för alla elever oberoende kön och genom att använda sig av cirkelmodellen.
Karin pratar om hur skillnaden på om lärare är man eller kvinna har betydelse för
eleverna. Om det kommer in en man i klassrummet, som exempelvis med några av hennes elever som behöver en assistent som är man eller när hennes kollega som är gitarrlärare som är man, så har alla respekt för honom. Eller när hon har varit borta och skolan har plockat in en man som vikarie så upplevs han som mycket bättre i och med att han är man.
Gruppindelningar i grupparbeten
De fyra informanterna var överens om att de inte delade in grupparbeten eller grupper med tanke på kön. De delar upp grupperna endera slumpvis eller att det grundar sig på
personlighet och då kan det ibland råkar bli så att vissa grupper blir bara tjejer eller killar. De pratade också om att de hade testat att dela upp grupper baserat på kön men att det var endast på grund av att det i vissa fall fungerade bättre i de grupper medan det i vissa fall inte fungerade alls.
I vissa fall där grupper är blandade mellan könen menar informanten Kalle att killarna tar över och tjejerna inte får samma utrymme. Att dela upp grupperna slumpvis ger också eleverna möjlighet att träna på samarbete med olika typer av människor. Eftersom skolan ska förbereda eleverna för det verkliga livet så bör man i grundskolan också se till att eleverna lär sig att samarbeta med alla oavsett kön, bakgrund, uppväxt, intressen och så vidare.
kan använda sig av 1,2,3 metoden där alla som fick en 1:a går i ett rum, 2:a i ett annat och 3:a i ett tredje.
Kalle: ”.. om jag vet att killarna har svårt för en gemensam grej , de kanske inte kan ett visst komp på trummor som vi skulle gå igenom idag och tjejerna vet jag kan, och då blir det hellre att jag kör in dom i ett annat rum så får de öva något annat, nåt svårare och så byter jag grupper efter 10 minuter och så kollar jag, hur har det gått för respektive grupp. “
Han tänker inte på genus då han delar in eleverna i grupper utan huvudtanken är på nivån eleverna är på eller på vad som fungerar bäst. Men vet han att en pojkgrupp eller
flickgrupp arbetar bättre då de är tillsammans även om de är på olika nivåer så kör han på det istället. Om han bara tänker på genus så kan det bli så att elever hamnar i samma grupp som inte alls passar och då blir det bara bråk och eleverna kommer inte framåt i arbetet. Anna säger att hon inte delar upp grupper enligt kön eller genus, utan det är väldigt olika hur hon delar upp eleverna, allt från slumpen till hur de arbetar tillsammans. Det hon brukar ha i åtanke då hon delar upp eleverna är att placera de oroliga eleverna ut vid kanterna eller på ett ställe som hon vet att fungerar.
Anna: ”Alltså , den här cirkelmodellen som jag kallar den, där tre ska spela djembe, tre ska spela hi hat, tre ska spela något annat så då brukar jag fördela lapparna och då har det inte med kön att göra. ”
Hon berättade även om en grupp pojkar som hon hade problem med som inte arbetade under musiklektionerna. Där tog hon pojkarna i grupp in i ett rum och där fick de arbeta med ”tråkiga” uppgifter varje musiklektion tills de var mogna nog att kunna arbeta med de andra klasskamraterna. Det som gjorde att de tog ut pojkarna från klassrummet var att flickorna inte fick visa vad de kunde och lärarna hade märkt att de kunde mycket mer än vad de fick visa på grund av att pojkarna störde och inte lät flickorna ta plats.
6. Diskussion
I detta avsnitt presenteras en resultatdiskussion där jag diskuterar resultatet av intervjuerna utifrån mina frågeställningar
• Hur ser genusmönster ut i musikundervisningen?
• Vad är förhållandet mellan val av instrument och genus?
samt i förhållande till tidigare forskning och teori. Vidare presenteras en avslutande diskussion, metoddiskussion samt förslag till vidare forskning.
Resultatdiskussion
Hur ser genusmönster ut i musikundervisningen?
Genom intervjun kunde jag ana att lärarna hade arbetar med och har funderat kring
genusmönster olika mycket. I vissa fall kunde informanterna svara snabbt och det märktes att de hade funderat kring ämnet medan andra tog tid på sig och dessutom sa att de aldrig tänkt i de banorna. Det framkom också att skolor arbetar olika mycket med genus och inkludering men att generellt så är det upp till lärarna själva om de arbetar med och försöker få mer kunskap kring genus. I läroplanen (Skolverket:2019) står det att skolor och lärare ska arbeta mot diskriminering och arbeta med inkludering. Men sist och slutligen är det upp till varje enskild lärare hur de arbetar med detta. Utifrån intervjuerna fick jag reda på att lärare arbetar olika med genus beroende på hur de själva är insatta i ämnet.
Informanterna var överens om att genus och typiska genusmönster är bra att motarbeta och att det dessutom står i värdegrunden att de ska motverka sådana. Enligt Hedlin (2010) måste lärare ha goda kunskaper inom genus för att kunna arbeta med eleverna om detta. Informanterna påpekar flera gånger att de borde få mer utbildning om genusmedvetenhet och speciellt på lärarhögskolan. De tyckte även att man pratar för lite kring genus ute i arbetslivet.
Informanterna försöker pusha flickor att försöka ta mer plats eftersom flickor anses vara lugna och hamna i baksätet eftersom pojkar tenderar att dominera och ta mycket plats. Hirdman (1990) beskriver att kvinnor ofta hamnar bakom mannen eller att mannen står över det kvinnliga eftersom detta är en norm i samhället vilket kan förklara varför pojkar tar mer plats. Detta utgör en norm i skolan, att flickor hamnar i bakgrunden och behöver därför lyftas för att bryta normen. Informanterna var eniga om detta fenomen och
påpekade det flera gånger under intervjuerna. Men de sa även att det är en generalisering och att undantag finns. Enligt Nordströms (2010) avhandling fanns ilska hos kvinnliga musiker att mannen anses vara en norm. Hedlin (2010) skriver om att det som anses vara normalt beteende styrs av de maktordningar som präglar samhället. Hon menar också att mannen utgör det normala och kvinnan anses som avvikande. Enligt informanterna kan flickorna glömmas bort i och med att pojkar som bråkar får all uppmärksamhet.
