DISKUSSION - ”Fröknarna jobbar med att bestämma och vi bara leker.”

Diskussionen är uppbyggd utifrån resultatets kategorier och lyfter här fram det mest intressanta därifrån med kopplingar till bakgrunden. Kapitlet avslutas med förslag till fortsatt forskning.

6.1 Regler och dess syfte

I resultatet framkom det både skillnader och likheter i barns och lärares reflektioner kring regler. En stor skillnad som uppmärksammats mellan barnen och lärarnas svar är att lärare betonar ordning och struktur som det viktigaste syftet med reglerna. Lärarna framhöll att regler är något nödvändigt och betydelsefullt för ordningen och strukturen på förskolan för att alla ska känna sig trygga och säkra. Enligt resultatet tolkas det som att lärarna anser att det är viktigt att barnen lär sig reglerna på förskolan för att fungera i verksamheten på ett bra sätt, vilket stämmer överens med Markström (2005) som påpekar att lärare har förväntningar på barn att de ska lära sig och följa reglerna. Markström (2005) anser att lärare har dessa förväntningar på barn för att de ska bli förberedda på skolan och livet.

Även barnen ser på regler som något positivt men betonar däremot att regler är något som lärarna bestämmer eller att reglerna finns för att barnen inte ska skada sig själva eller andra. Många av barnen menade att regler var sådant som fanns och som de skulle följa för att lärarna bestämde de, vilket inte var ett chockerande resultat. Det som dock borde uppmärksammas är att barnen trots detta ser regler som något positivt. Barnen tycker att lärarna bestämmer för mycket och de vill ha friare gränser men de anser också att regler är bra. I motsats till detta resultat anser Arnér (2009) att barns uppfattning av regler är något negativt och att barn hänvisar regler till saker de inte får göra. Kan slutsatsen dras att barn vill ha regler på förskolan, men att de gärna vill vara till viss del delaktiga och få inflytande kring dem?

I studien framkom det att barnen har kännedom om reglerna på förskolan men att de inte alltid ser syftet med dem, då barnen menar att regler är något som bara existerar och ska följas. Hännikäinen (2007) understryker att barn är medvetna om reglerna i förskolan och vilket beteende som förväntas av dem men de behöver få syftet förklarat för sig för att förstå och kunna använda sig av reglerna och få vetskap om varför reglerna finns där. Trots att lärarna i studien påpekar vikten av att förklara syftet med reglerna för barnen framkommer det i resultatet att barnen oftast inte ser syftet med reglerna. Barnen hänvisar många gånger reglers syfte till något som lärarna bestämmer. Detta kan tolkas bero på att barnen inte får tillräckliga förklaringar till sin egen erfarenhetsvärld och därför ej kan ta till sig syftet med reglerna. Ur en annan vinkling kan detta tolkas bero på att barnen ännu inte är mogna för att ta till sig syftet med reglerna. Eller kan det vara så att syftet inte längre är väsentligt för regeln? Resultatet pekar på att det som Hännikäinen (2007) beskriver är något viktigt för lärarna att reflektera kring. Om barnen ska följa reglerna behöver barnen känna att reglerna är meningsfulla och därför behöver barnen få syftet med reglerna förklarade för sig.

Johansson (2003) påstår att i samspel med barn, när lärare resonerar tillsammans med barn och ser dem som medmänniskor kan barns perspektiv tas tillvara och därmed kan lärare förklara syftet med reglerna så att barn kan ta till sig dem samt att reglerna blir meningsfulla för barn. Likaså menade lärarna i studien att i samspel kan överenskommelser tillsammans med barnen skapas kring regler för att barnen ska få inflytande och delaktighet i denna process. Lärarna betonar det som viktigt att barnen får samtala om regler, vara med och skapa nya så att barnen förstår reglerna, eftersom det är dem som ska förhålla sig till reglerna.

Markström (2005) anser att det ibland kan gå för långt med regler och att barn gör som lärarna säger till dem och på så sätt tappar barn sin egen vilja. Av resultatet att framgå tolkas det att barnen många gånger inte reflekterar över reglernas innebörd och syfte utan barnen gör som de blir tillsagda. I studien framkom det att många barn anser att regler finns för att de inte ska göra fel och vissa barn menar att lärarna är tvungna att bestämma reglerna så att barnen vet hur de ska förhålla sig på förskolan. Det framkom att barnen ofta fick ett nej utan förklaring till varför de inte fick göra på ett visst sätt, samtidigt som lärarna påpekade vikten av att barnen måste få syftet med reglerna förklarat för sig. Resultatet stämmer till viss del med det som Markström (2005) understryker, men det tolkas att i de undersökta förskolorna har det inte gått så långt än att barnen tappat sin egen vilja, då de fortfarande ifrågasätter reglerna på förskolan. Barnens svar tolkas som att barnen gör som lärarna säger, men de har kvar sitt egna vilja i att få vara mer delaktiga och få mer inflytande. För att barnen inte ska förlora sin egen vilja är det viktigt att regler fortsätter associeras till något positivt och att barns inflytande och delaktighet blir en större del i verksamheten.

6.2 Reglers användning

I studien kom det fram att barn och lärare resonerar på ungefär samma sätt när det gäller användandet av regler i förskolans miljöer. Förskolans miljöer tillåter olika saker och skapar olika förutsättningar för lek och andra aktiviteter, vilket både barn och lärare är medvetna om. I studien framhålls det av både lärare och barn att det finns mer regler inomhus än utomhus då utomhus ses som en mer tillåtande och inte lika strukturerad miljö. Inomhusmiljön begränsar många rörliga aktiviteter men trots detta menar lärarna att det finns möjligheter till rörelse om de tillåter detta och skapar rätt sammanhang för barnen. Lärarna menar att det är viktigt att samspela med barnen, ta tillvara barnens behov och inte stoppa barnens rörliga aktiviteter bara för att verksamheten ska bli lugn. Arnér (2009) anser att om det finns samspel på förskolan skapas det möjligheter för demokrati, delaktighet och inflytande. Lärare borde ta vara på barns idéer och reflektioner, även när det gäller rörliga aktiviteter, då reglerna annars bara ses som hindrande för barns initiativ (a.a.). Det finns tydliga samband mellan Arnér (2009) och studiens resultat kring vikten av att lärare och barn samarbetar kring verksamhetens uppbyggnad för att miljön ska bestå av möjligheter istället för hinder för barnen. Om lärare och barn tillsammans skapar regler för verksamheten och om lärarna tar tillvara på barnens behov skapas delaktighet och inflytande för barnen och en givande verksamhet för alla. Kan det vara så simpelt att om barnens idéer och reflektioner tas tillvara på i användandet av regler slipper lärarna tjata lika mycket över reglerna och hindra barnen från att utföra sina visioner?

I studien går det att tolka utifrån barnens och lärarnas svar att om lärarna är goda förebilder, följer reglerna och är tydliga i sina handlingar speglas detta på barnen. Lärarnas förhållningssätt är betydande för barns medvetenhet om regler och barn tar efter de vuxnas agerande i användandet av regler. Lärarna menar att om de själva bryter mot reglerna är det inte konstigt att barnen också gör det, eftersom barn gör som vuxna gör och inte som de säger. Johansson och Pramling-Samuelsson (2009) anser att barn vill ha bekräftelse samt vill bli sedda av lärare. På grund av detta ser barn upp till lärare och tar efter deras förhållningssätt och handlingsmönster (a.a.). Både Persson (2008) och Markström (2005) betraktar att lärares syn på barn påverkar verksamheten och lärares egna förhållningssätt. Även lärarna i studien betonar att deras förhållningssätt och användande av regler sedan syns i barnens agerande då de ofta ser barn tillrättavisa andra barn med egna påhittade regler. Lärarna i studien uttrycker att det är viktigt att reflektera hur de själv använder regler och vilket förhållningsätt de har, för att barnen ska få bästa möjliga utveckling och lärande under sin tid i förskolan. Det kan tolkas i studien att det är betydelsefullt att lärarna är närvarande, aktiva lyssnare, öppna för nya förslag och låter barnen få vara med och bestämma så att verksamheten blir på allas villkor och skapar möjligheter istället för begränsningar.

6.3 Barns medbestämmande

I studien syns det att barnen tycker att lärarna bestämmer över vad barnen ska göra, i vilket rum de ska vara i och vid vilken tidpunkt. Barnen betonar att de inte vill ha så mycket gränser då de exempelvis vill kunna förflytta leksaker och lekar mellan olika rum och även kunna ha flera lekar i gång samtidigt. Det uppfattas dock som att lärarna inte godkänner detta, då lärarna vill ha ordning och struktur för allas trivsel. Även Markström (2005) påpekar att de vuxna bestämmer vilka aktiviteter som ska ske i förskolan, vad barn ska göra i olika rum samt hur de ska bete sig. Det framgår i studien att lärarna är medvetna om att det är de som bestämmer på förskolan. Lärarna försöker dock alltid se till barnens bästa och försöker närma sig barnens perspektiv när regler ska utformas och användas. Lärarna menar även att de bestämmer regler som barnen inte tänker på, men som är nödvändiga för att verksamheten ska fungera och vara trygg, som exempelvis säkerhetsregler. Det tolkas som att lärarna vill barnens bästa men att det då kan leda till att lärarna bestämmer för mycket i förskolan och glömmer barns perspektiv. Både Markström (2005) och resultatet visar att det är de vuxna som bestämmer över vad barnen ska göra och vara i förskolan samt hur de ska bete sig för allas trivsel och säkerhet. Lärarna bestämmer reglerna genom att försöka närma sig barnens perspektiv och tänka på barnens bästa, men det tolkas vara viktigt att barns röster och reflektioner trots detta inte glöms bort.

Både lärarna och barnen uttrycker likheter i studien om att lärarna bestämmer reglerna på förskolan men att i leken är det barnen som bestämmer. Barnen anser sig själva bestämma över lekens regler, lekens deltagare, lekens innehåll och utformning dock efter de ramar och förutsättningar som lärarna och verksamheten erbjuder. Både Hamerslag (2013) och Markström (2005) anser att i den fria leken är det barn själva som bestämmer och väljer vad de vill göra, var och vad de vill leka med. Markström (2005) påpekar dock att den ”fria” leken inte är så fri eftersom barn får leka under

speciella tider i speciella rum med speciella saker efter de ramar som förskolan erbjuder. Barnen i studien ville gärna ha friare gränser på förskolan och bestämma mer över sin egen dag på förskolan, vilket visar att resultatet stämmer överens med Markström (2005) som menar att den fria leken inte är tillräckligt fri. Barnen uttrycker missnöjdhet när de berättar om när lärarna bestämmer för mycket på förskolan och barnen inte har något att säga till om. I studien tolkas det som att barnens reflektioner är viktiga att lyssna på så att barnen trivs på förskolan, eftersom det faktiskt är för barnens skull lärarna är där.

Flera av barnen i studien har dock svårt att se sig själva som medbestämmande i förskolan och det blir synligt att barnen inte är vana vid att bestämma utan att detta är den vuxnes uppgift. Barnen har svårt att föreställa sig hur det skulle kunna bli på förskolan om de själva fick bestämma. Arnér och Tellgren (2006) anser att barn inte är vana vid att ha inflytande och när de blir tillfrågade om idéer och förslag till verksamheten har barn naturligt inga idéer. Likt Arnér och Tellgren (2006) påpekar lärarna att barnen inte är vana eller fått chans att vara med och bestämma så mycket i verksamheten och att barnen därför inte ser sig som medbestämmande. Lärarna menar att det är svårt att låta barnen vara med och bestämma, då de inte har kunskap om medbestämmande. De understryker samtidigt vikten av att barnens röster är viktiga att lyssna på. Det syns tydligt vilken ond cirkel detta kan bli, då barnen inte har kunskap om medbestämmande kan de inte heller vara med i medbestämmande situationer, men hur ska barnen lära sig denna roll om de inte får öva och få en chans?

Lärarnas vision tolkas dock vara att barnen ska få vara medbestämmande och få mer inflytande i verksamheten. Lärarna i studien påpekade att om barnen får chans till medbestämmande lär de sig hur samspel fungerar, att alla röster räknas samt vikten av att lyssna på andra. Även Thornberg (2008) betonar vikten av att barns röster blir hörda och att barns möjligheter tas tillvara på, vilket kan kopplas ihop med vad lärarna i studien uttryckte. Det framkom att trots lärarnas goda vilja att arbeta för barnens bästa verkade det vara svårt att skapa delaktighet och inflytande för barnen, då lärarna var styrda av de regler och rutiner som redan finns i förskolan. Det stämmer överens med Markström (2005)som anser att lärare alltid vill barns bästa samt skapa bästa möjligheterna för barn men trots att lärare har goda avsikter kan möjligheterna bli begränsade. Ser inte lärare ur barns perspektiv kan barns egna val försvinna och lärares avsikter kan få motsatt effekt (a.a.). Lärarna menade att detta var något de måste bli bättre på och ansåg själva att det var positivt när barnen och lärarna tillsammans kunde bestämma om saker som rörde verksamheten. Både barn och lärare anser att barnen borde få mer inflytande och delaktighet, men trots detta visar resultatet att barns roll i medbestämmandet inte är så stor. Detta kan tolkas bero antingen på att lärarna inte tagit vara på barnens perspektiv och reflektioner och inte låtit barnen vara med i medbestämmande situationer. Det kan också tänkas bero på att barnen är relativt små och trots att de fått vara med och bestämma i verksamheten kan de inte associera detta med att de faktiskt fått vara med och bestämma, då de ännu inte har tillräckligt med erfarenheter att förstå vad bestämma betyder.

Många lärare i studien anser att barn inte kan bestämma i stället för vuxna eftersom de inte kan ta ansvar om de fick göra som de ville. Barnen i studien framhåller att även om de skulle få göra vad de vill i förskolan är det viktigt att de inte skadar sig själva, andra eller sakerna i verksamheten. Däremot anser många lärare att om

barnen får bestämma hade många regler brutits, det hade blivit kaotiskt och både barn och verksamhet hade skadats. Några lärare i studien betonar att det hade blivit bra om barnen fått bestämma och en mer lustfylld verksamhet då barnens intresse och erfarenheter hade tagits tillvara. Det tolkas som att många lärare tror att om barnen får en chans att bryta mot reglerna hade de genast gjort det, men det verkar som att barnen vill ha trygghets- och säkerhetsreglerna på förskolan trots att de ibland bryter mot dessa. Barnen tolkas vilja ha en trygg och strukturerad omgivning, men med friare gränser så att deras reflektioner och idéer får chans att komma fram och påverka deras egen vardag. Arnér (2009) poängterar att barn har många klokar reflektioner och idéer som lärare inte alltid tar vara på. Om lärare tar vara mer på dessa reflektioner kan kanske barn och lärare mötas på mer jämlika mötesplatser och se till så att lärare och barn arbetar tillsammans mot en förskola där alla trivs och känner sig trygga. Lyssnar lärarna på vad barnen har att säga kommer lärarna lära sig mycket utav detta.

6.4 Förslag till fortsatt forskning

I denna studie har både lärare och barn fått uttrycka sina reflektioner om barns delaktighet och inflytande vad det gäller regler i förskolan. I studien användes intervjuer och enkäter, men det hade varit intressant att utifrån observationer undersöka samma frågeställningar för att se om nya reflektioner och resultat då hade framkommit. En annan vinkel hade varit att undersöka föräldrarnas perspektiv på regler, barns delaktighet och inflytande i förskolan för att se hur föräldrarnas, barnens och lärarnas perspektiv stämmer överens eller om de inte alls lägger vikt vid samma saker. Ytterligare ett förslag är att intervjua barn i förskoleklass samt i förskolan för att undersöka om deras reflektioner kring regler överensstämmer med varandra. Förskoleklassen är en helt ny värld för barnen och det hade därför varit intressant att se likheter och skillnader i barnens reflektioner och se om dessa skiljer sig mycket åt, då barnens åldrar bara skiljer ett eller några år.

In document ”Fröknarna jobbar med att bestämma och vi bara leker.” (Page 30-35)