Här nedan följer en diskussion om resultatet från analysen, intervjun och den tidigare forskningen.
Integration istället för segregation och dess påverkan
Utifrån analysen går det fastställa att Linköpings kommun (2010) inte har belyst problematiken kring segregation i översiktsplanen, medan det framkommer att Malmö stad (2018b) problematiserar fenomenet. Istället talar kommunerna mer om integration. I Malmö stads (2021) budgetunderlag finns en större medvetenhet kring problemet med segregation, där strategier och åtgärder framhävs, vilket inte Linköpings kommun (2020b) belyser. Trots detta är segregationen en stor utmaning som kommunerna står inför, vilket följer av en vag beskrivning av segregation i deras policydokument. Detta kan bero på att kommunerna fokuserar mer på integration istället för segregation, som vi kunde identifiera med hjälp av Bacchis kritiska policyanalys. Däremot går det att tolka, enligt Bacchis (2009; 2012) teoretiska utgångspunkt, att om ett större fokus läggs på integration, kan det resultera i att avspegla sig i samhället och på människorna. Med detta menar vi, att uppmärksamma positiva faktorer kan formge människor med en bättre inställning till den verkliga världen. Till skillnad från segregering, då det enligt Bacchi skulle kunna formge samhället negativt. Detta eftersom segregering har en negativ betoning (Holmqvist & Bergsten, 2009). Därmed anser vi, likt Boverket (2010b) att kommunerna borde tyngdsätta integration i styrdokumenten, för att bättre kunna hantera problemet. Detta eftersom Boverket (2010b) anser att kommunernas fysiska stadsutveckling idag saknar tydliga riktlinjer kring hur de ska bemöta segregationsproblemen i praktiken. Vilket indikerar på att kommunerna är på rätt väg då de lägger mer fokus på integration.
En annan anledning till att de lägger mer tyngd på integration snarare än segregation, kan bero på att många anser att begreppen är varandras motsatser (Kiben). Vi menar på att kommunerna kan ha en baktanke med att beskriva integrationen i styrdokumenten, då det är en mer omfattande process som även täcker många problemområden. Integration handlar i större drag om att hela staden är sammanhängande, istället för segregation som handlar om att människor med olika levnadsvillkor bor åtskilda från varandra (Kiben). Emellertid kan översiktsplaner användas som marknadföringsdokument. Därmed finns en viss förståelse till att endast lyfta positiva aspekter i översiktsplaner och undanhålla problematiska aspekter. Från en annan synvinkel bör kommunerna inte frångå att ha en tydlig beskrivning i styrdokumenten där segregering problematiseras. Detta för att påvisa att de är medvetna om vad problemet faktiskt är samt för att kunna motarbeta det. Vilket skulle kunna underlätta kommunernas möjligheter att integrera människorna i samhället. Detta i enlighet med Kiben, som påpekade att integration kan kompletteras med hjälp av segregation.
att genomföra i senare ålder med hjälp av fysisk utformning, ifall barn har haft socioekonomiskt uppdelade skolor. Följaktligen menar vi att sociala blandningar möjligtvis kan ske lättare i senare ålder ifall de har blandats som barn, vilket Kiben påstod. Således går det att konstatera att det skulle kunna mynna ut i önskade förändringar på individnivå, vilket jämna socioekonomiska fördelningar i tidiga åldrar bättre kan möjliggöra (Holmqvist & Bergsten, 2009; Kiben).
Olika betydelser för boendesegregation - Problem i hela eller delar av staden?
Det går att tolka att Linköpings kommun (2020b) och Malmö stad (2021) beskriver boendesegregation ur olika sammanhang. I stora drag fokuserar båda kommunerna på det socioekonomiska perspektivet, dock Malmö stad mer detaljerat. Enligt våra tolkningar skyller Linköpings kommun även på den etniskt homogena koncentrationen som anledning till segregationen, vilket är problematiskt (Kiben). Särskilt då de pekat ut specifika stadsdelar som orsaker till segregationen i kommunen. Det går att tolka att Linköpings kommun hävdar att dessa stadsdelar, Ryd, Skäggetorp och Berga, är ett koncentrerat problem till platserna och egentligen inte ett strukturellt problem. Det finns olika sätt att se på saken, då boendesegregationen utgör negativa effekter på hela samhället och dess strukturer (Wimark, 2018). Med andra ord går det att fastställa att Linköpings kommun enbart ser att segregationen sker i utanförskapsområden, då dessa bostadsområden avviker från normen som Kiben ansåg var en del av problemet. Därav anser vi att boendesegregation bör ses med en annan inställning, alltså som ett samhällsproblem, eftersom det omfamnar hela staden (Boverket, 2010b; Kiben; Wimark, 2018).
Enligt Linköpings kommuns (2020a) resonemang, går det att tolka som att boendesegregationen finns i fler områden än just Berga, Skäggetorp och Ryd. Detta eftersom kommunen pekade på en etnisk koncentration. Detta med tanke på att andra områden omfattar koncentrationer av etniska svenskar, skulle det likväl innebära att dessa områden är boendesegregerade ur etniska perspektiv. Härmed går det att diskutera huruvida Linköpings kommuns beskrivning av problemet är rimligt, eftersom Boverket (2010b) påstår att etniskt homogena villaområden generellt sett är mer segregerade än mångkulturella bostadsområden. Det går även att tolka som att Linköpings kommun lägger större fokus i dessa problemområden och att boendeintegration måste implementeras i de ovannämnda stadsdelarna för att kunna betrakta sig själva som en integrerad stad. Det går därmed att ifrågasätta ifall Linköpings kommuns fokus ligger på de ovannämnda ‘boendesegregerade’ områdena, mer än i övriga bostadsområden. Med detta sagt menar vi att det är viktigt att förstå och se segregationen ur olika perspektiv. Segregationen är alltså ett större fenomen än bara den enskilda stadsdelen och problematiken bör egentligen betecknas som ‘en segregerad stad’ (Kiben).
Arbetet med boendeintegration bör alltmer komma till användning i offentliga styrdokument, anser vi. Detta eftersom det involverar alla, det socioekonomiska perspektivet, istället för att fokusera på enskilda grupper. Vilket Malmö stad har arbetat centralt med, då kommunen problematiserade de socioekonomiska åtskillnaderna i staden och skyller boendesegregationen på samhällsstrukturen, istället för särskilda stadsdelar. Således visar Malmö stad att de är medvetna om att det är viktigt att tillhandahålla alla invånare samma bosättningsmöjligheter och bostadsmiljöer, oavsett socioekonomisk status (Wimark, 2018). Detta eftersom det återspeglas i Malmö stads arbetsmetoder. Med tanke på Linköpings syn på boendesegregation, menar vi att den svenska definitionen av integration (Boverket 2010b; Urban, 2018) kan ha förvållat boendeintegrationens riktiga innebörd och betydelse. Detta eftersom den definitionen
påpekar att utlandsfödda eller nyanlända är orsaken till att integration inte går att åstadkomma. Politiska definitioner kan ibland avspeglas i styrdokument (Bacchis, 2009). Detta blir extra tydligt när en jämförelse görs mellan Linköpings kommun och Boverkets beskrivning av segregation. Med det kan vi konstatera att beskrivningen av problemet i policydokument är politiskt influerade. Beskrivningen av segregation påverkar hur kommuner handskas med problemet i styrdokument. Å andra sidan nämner Linköpings kommun att social integration ska främjas oavsett etnisk eller socioekonomisk tillhörighet, vilket påvisar att kommunen uppmärksammar att det råder socioekonomiska åtskillnader i samhällsstrukturen. Däremot saknar vi preciserade arbetsmetoder som kan bemöta Linköpings kommuns utmaningar med boendesegregation, på samma sätt som Malmö stad bemöter sina.
Möjliga utvägar och strategier
Gemensamt för kommunerna är att de socioekonomiska klyftorna i städerna ökar därför att de resursstarka drar ifrån och bidrar till större sociala åtskillnader mellan de och dem resurssvaga (Linköpings kommun, 2020a; Malmö stad, 2018a). Malmö stad (2021) visar på att de är medvetna om att segregationen, socioekonomiska begränsningar och ojämlikheten på bostadsmarknaden pågår i hela staden, vilket vi anser skapar förutsättningar för att kunna främja för boendeintegration. Med detta menar vi att Malmö stad skapar en förståelse för vad som är det underliggande problemet på bostadsmarknaden, vilket är det första klivet mot boendeintegration. En fördel med att Malmö stad har identifierat det underliggande problemet, har resulterat i vilka arbetsmetoder de valt att tillämpa. Dessa är bland annat att bygga nyproduktioner i alla bostadsområden, arbeta för att sänka bostadspriser från olika fronter, erbjuda kommunalt bistånd till de resurssvaga samt eftersträva blandade bostäder.
Ovan ser vi att Malmö stad har utarbetat flera strategiska lösningar för att bemöta de rådande tillstånden, som Linköpings kommun kan ta inspiration ifrån. Det är å ena sidan intressant att diskutera att Linköpings kommun, istället för att benämna begreppet ‘mångfald’ i form av människor med varierande bakgrunder, så nämndes ‘mångfald’ i relation till nybyggnation, blandade upplåtelseformer och varierande priser. Detta kan å andra sidan indirekt skapa en mångfald av personer, med olika bakgrunder som bosätter sig i dessa bostadsområden. Detta eftersom variationen på bostäder kan locka olika socioekonomiska grupper (Sarkissian, 1976). Med detta menar vi att mångfalden på bostadsformer och priser kan vara ett strategiskt sätt för kommunerna att få en blandad demografisk sammansättning, vilket innebär ett kliv närmre mot boendeintegration. Detta med tanke på Diaz påstående (1996) om att boendeintegration skapas av en blandad sammansättning av olika boendeformer och etnicitet samt socioekonomisk status. Vi menar även att det kan vara fördelaktigt och kan ses som en strategi att ‘människor med olika bakgrunder’ uttrycks i Linköpings kommuns styrdokument. Detta eftersom sociala, kulturella, etniska och ekonomiska aspekter kan falla inom den ramen. Det går därmed att tolka som att kommunen talar om ‘människor med olika bakgrunder’, för att täcka in olikheter, istället för att enbart tala om socioekonomisk status.
2014). Däremot menar vi på att Kibens påstående om att sätta igång arbetet och sociala vanor hos människor i redan tidig ålder, kan vara nyckeln, eftersom vi tar med oss vanor senare ut i livet. Har människan fått vanan att beblanda sig oavsett vilken socioekonomisk status den andre har, finns det förmodligen en större acceptans även för detta i senare i livet. Med detta anser vi, likt Kiben, att det förmodligen finns fördelaktigheter med att använda social blandning som metod, men det finns ingen garanti för att det kommer fungera i praktiken. Segregationen kommer helt enkelt inte gå att lösa genom att enbart bygga blandat (Kiben), eftersom tidigare insatser till social blandning har visat på minimala resultat (Andersson et al, 2010).
Boendeintegrationens otydlighet i översiktlig planering
Från föregående avsnitt, går det att konstatera att en gemensam faktor mellan kommunerna är att de har frångått att använda sig av begreppet boendeintegration och istället enbart använder sig av integration, när det kommer till att motverka segregation. En anledning till detta kan vara att boendeintegration inte är ett konventionellt begrepp som saknar en tydlig definition (Kiben). Med detta menar vi, att det är av vikt att en vedertagen definition bör formuleras. Detta eftersom det är först då som en uppfattning skapas, vilket bidrar till en förståelse för vad kommunerna behöver arbeta med. Med tanke på att Kiben, som forskare inom ämnet, har stött på begreppet men fortfarande saknar en tydlig förklaring om boendeintegration, säger en hel del om dess oklarhet. Särskilt då hen själv påstod att hen har stött på boendeintegration en del gånger, men inte särskilt ofta. Följaktligen menar vi att det kan det bero på bristen av boendeintegrationens definition som medför att det inte används lika frekvent inom forskningen såväl som i plandokument, som begreppet integration. Således finns det möjligheter för att man inte vågar uttrycka boendeintegration i kommunal planering på grund av dess ovisshet. Emellertid har Malmö stad (2021), i deras budgetunderlag, definierat boendeintegration på samma sätt som Boverket (2010b) har gjort. Boverkets (2010b) definition grundar sig i en jämlik bostadsmarknad där alla ska ha råd med eget boende och friheten att bosätta sig var de vill, oavsett socioekonomiskt status. Denna jämlika bostadsmarknad menar vi, borde om något, vara en grundsten för vägen till ett integrerat samhälle.