Diskussion gällande polisens preventiva arbete gentemot människohandel för sexuella ändamål

otillbörliga medlet i synnerhet. Rekvisitet har även kritiserats från åklagare, domstol och förarbeten för att vara såväl svårt att tolka som att tillämpa (Prop. 2003/04:111; SOU 2008:41). Trots kritik gällande rekvisitet, saknas underlag om huruvida brottet ska tolkas i den senaste propositionen från år 2010. Otillbörligt medel måste dock innefattas i svensk lagstiftning, dels p.g.a. att rekvisitet innefattas i Palermoprotokollet som Sverige skrivit på, och dels för att om rekvisitet hade plockats bort, hade brottet kunnat bli alltför likt koppleri/grovt koppleri. Istället måste rättsväsendet utöka sin kunskap. Problemet är kanske inte att lagen är komplicerad i sig, utan snarare att kunskapsbrist gällande tolkningen av rekvisitet föreligger.

9.2 Diskussion gällande polisens preventiva arbete gentemot människohandel för sexuella ändamål

Utifrån litteratursökningen har det framkommit att en sann bild av

människohandel för sexuella ändamål inte existerar, såväl i världen som i Sverige. Rikspolisstyrelsen, som är Sveriges nationella rapportör gällande brottet och dess omfattning, har under de senaste tio åren valt att inte rapportera och redogöra siffror gällande omfattningen av brottet i Sverige. Anledningen till varför de inte väljer att rapportera några specifika siffror är p.g.a. att de anser att siffrorna endast återspeglar vilka och hur mycket resurser polisen tillsätter gentemot brottet, och att detta kan skilja från år till år. Utifrån Rikspolisstyrelsens resonemang kan det således förefalla märkligt att utan kunskap kring omfattningen, ändå kunna rikta rätt resurser gentemot brottet. Vidare kan det förefalla problematiskt eftersom rapportering av sådana siffror rörande omfattningen, kan effektivisera det internationella samarbetet gentemot människohandel för sexuella ändamål. Människohandel för sexuella ändamål ingår som ett led i den grova organiserade brottsligheten och styrs således till stor del av tillgång och efterfrågan. Brottet drabbar främst unga kvinnor och barn, och vidare tenderar handeln att ske från fattig landsbygd till välbärgade storstäder. Sverige definieras ofta som ett destinationsland, vilket för tankarna till att efterfrågan i Sverige i form av

sexköpare är stor och omfattande. I SOU rapporten 2010:49- Förbud mot köp av

sexuell tjänst. En utvärdering 1999-2008, hävdas dock att lagen om köp av

sexuell tjänst har bidragit till att bekämpa människohandel för sexuella ändamål, genom att göra marknaden oattraktiv. Frågan är hur tillförlitliga sådana uppgifter är då tillförlitlig statistik rörande omfattningen av människohandel för sexuella ändamål inte existerar. Snarare låter det mer sannolikt att mörkertalet har ökat sedan lagen om människohandel infördes år 2002, då individer som köper sex oavsett om de är medvetna om att prostitutionen utgör ett led i människohandel eller blir medvetna efterhand, inte anmäler brott då de själva riskerar att bli åtalade för köp av sexuell tjänst.

Människohandel för sexuella ändamål är ett prioriterat område för polisen. De arbetar idag förebyggande genom att dels bekämpa redan etablerade nätverk, och dels genom att arbeta preventivt för att förhindra att nya nätverk etableras. På

grund av att de kriminella nätverken innefattar personer i många olika länder är det svårt att arbeta gentemot brottet p.g.a. dess karaktär (Polisen, 2013). Vidare är svårigheten att finna alla involverade gärningsmän. Majoriteten av de

gärningsmän som idag identifieras sker genom att polisen finner dem genom utredning av annan brottslighet, exempelvis köp av sexuell tjänst, eller genom riktade åtgärder till penningströmmar som når verksamheten.

Utifrån en genomgång av textanalysen har det framkommit att polisen i majoriteten av alla domstolsavgöranden som avkunnats använt sig av ett eller flera tvångsmedel, vilket innebär att ett preventivt arbete utan tvångsmedel är mycket svårt att upprätthålla. Främst har polisen i förundersökningarna använt sig av hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig

teleövervakning som det tidigare hette.

Eftersom polisen i majoriteten av samtliga fall upptäcker människohandelsbrottet genom identifiering av sexköpare, gör det inte saken enklare då polisen endast får använda tvångsmedel för brott där straffet är fängelse i lägst två år. Anledning till att en sådan bestämmelse finns är p.g.a. det integritetskränkande moment ett användande av tvångsmedel medför. Detta integritetskränkande tillvägagångssätt anser samhället för närvarande inte vara lämpligt att tillämpa vid straff lägre än fängelse i två år.

Några tankar som kan tyckas vara drastiska, är att en avkriminalisering av lagstiftningen köp av sexuell tjänst skulle bidra till att fler anmäler brottet

människohandel, men samtidigt hade kanske en sådan avkriminalisering medfört att efterfrågan ökat ytterligare. En annan tanke är att brottet om köp av sexuell tjänst bör skärpas ytterligare, så att användning av tvångsmedel hade fått applicerats och på så sätt bidra till att upptäcka och förebygga

människohandelsbrott i större utsträckning. Även detta är ogenomförbart eftersom en sådan drastisk straffskärpning troligtvis inte kommer att ske. Det enda tänkbara alternativet är att ändra regler för användning av tvångsmedel, d.v.s. göra det enklare för polisen att få tillämpa tvångsmedlen. Det hade kanske bidragit till att fler brott upptäckts, utretts och lett till en fällande dom. Även med en ökad kunskap kring brottet, hade fler såväl nationella som internationella samarbeten kunnat inledas och på så sätt skapa större möjlighet att bekämpa ett grovt integritetskränkande brott.

9.3 Metoddiskussion

För att en textanalys ska vara väl genomförd och detaljerad bör mängden data vara begränsad (Bergström & Boréus, 2012). Det kan eventuellt tyckas att vårt material är för omfattande för att utifrån detta genomföra en korrekt textanalys. Vi hävdar dock att vårt material har varit hanterbart eftersom textanalysen

genomförts ytterst noggrant och systematiskt. En begränsning i uppsatsen är således att avkunnade domslut i HD saknas (prejudikat), vilket dock är en

omständighet vi inte kan påverka. Ytterligare en begränsning som hade varit värt att studera är domar där åtalet gällt koppleri/grovt koppleri, detta för att undersöka om dessa domar möjligtvis hade kunnat innefattas i brottsrubriceringen

människohandel för sexuella ändamål. Tyvärr skulle en sådan studie bli alltför omfattande att inkludera i vår uppsats. En begränsning gällande litteraturstudien kan vara att den anses vara liten och mindre omfattande, vilket dock var ett medvetet val då uppsatsens fokus ligger på lagstiftningen och huruvida lagen har tillämpats sedan den infördes år 2002.