Vårt syfte med denna studie har varit att ta reda på hur förskollärare arbetar med flerspråkighet i verksamheten utefter den kunskap de besitter. Diskussionen är strukturerad utefter våra frågeställningar som är: På vilket sätt arbetar förskollärarna för att stötta de barn som är flerspråkiga i förskolan för att sedan utveckla det svenska språket? Hur samspelar de barn med svenska som modersmål i förhållande till de barn som har ett annat modersmål än svenska, enligt förskollärarna? Diskussionen är skriven utifrån tidigare forskning, samt de resultat vi fått fram i vår studie.
9.1 På vilket sätt arbetar förskollärarna för att stötta de barn som är flerspråkiga i förskolan för att utveckla det svenska språket?
Skans diskuterar att det första språket barnen lär sig brukar benämnas som förstaspråk, även kallat för modersmål. De barn som har ett annat modersmål än svenska är i behov av att lära sig det svenska språket för att kunna kommunicera. Fokuseras det däremot endast bara på det svenska språket hamnar modersmålet i skymundan och då avtar det språkliga lärandet (2011, s. 28). Svensson nämner att forskningen visar att de begränsningar och möjligheter som barnen får ta del av i förskolan påverkar hur användningen av språket går till, hur de utforskar språket och använder sig utav det för att det sedan ska utvecklas (2012, s. 30).
I resultatet kunde vi se att några fåtal förskollärare inte tycker det är deras arbete att undervisa barnen i deras modersmål. Det är mer föräldrarnas ansvar att se till att barnen lär sig modersmålet i hemmet, men att det ändå ska uppmärksammas i verksamheten. Däremot finns det en förskollärare som väljer att prata svenska även fast hen kan vissa flerspråkiga barns modersmål. Den förskolläraren anser att svenska är det språk som främst ska användas tillsammans med barnen. Skans (2011) diskuterar att om en lärare skulle se flerspråkighet som ett problem som är skolans ansvar, har läraren en felaktig syn på flerspråkighet och bristande förhållningssätt gentemot att möta flerspråkiga barn och även i att uppmuntra barnens egna självbild. När samspelet mellan barn och lärare inte hjälper barnens självbild påverkas även lärandet av detta (s. 30).
I förskolan där barn har ett annat modersmål än svenska ska pedagogerna kunna tillgodose alla barn som har olika bakgrunder och sedan arbeta med de olika modersmålen som finns bland barnen (Skans, 2011, s. 12). Ett arbetssätt som är språkstimulerande är att man som personal använder sig av ett ordförråd som är varierat, frågor som både är öppna och äkta och att man visar intresse och bekräftar det barnen säger (Svensson, 2012, s. 30). De flesta förskollärare har liknande förhållningssätt gällande flerspråkighet och hur de arbetar med det.
De olika förhållningssätten kan vara att man uppmuntrar barnen när de pratar ett annat språk än svenska och visar att det är något som är naturligt. Sång, ramsor, benämner ord och tecken som stöd är hjälpmedel för förskollärarna när barnen ska utveckla språket. Genom att man samtalar på ett nyanserat sätt med barnen och på en nivå som passar varje individ får barnen en möjlighet till att utveckla de språk de har.
De flesta förskollärare berättade att de har flerspråkiga böcker på avdelningen, men som användes av vissa i större grad än andra. Syftet bakom att ha flerspråkiga böcker är för att visa att det finns olika läsriktningar och skriftspråk än det som finns i den svenska läskulturen. De förskolor som har pedagoger med annat modersmål än svenska kan i sin tur även ha högläsning på sitt modersmål för barnen. Skans nämner att vid bokläsning kan svåra begrepp och ord både diskuteras och förklaras innan själva läsandet sker. Finns det möjlighet till att först läsa sagan på barnens modersmål och sedan på svenska, utvecklar det i sin tur barnens språk och de blir bekanta med skriftspråket (2011, s. 34). Våra egna tankar angående detta är att de flesta har böcker som är flerspråkiga, men att de inte används i så stor utsträckning som de egentligen önskar. Detta beror på att de känner att de inte har den kunskapen som de önskar till att kunna läsa böckerna på ett lärorikt sätt för barnen.
9.2 Hur samspelar de barn med svenska som modersmål i förhållande till de barn som har ett annat modersmål än svenska, enligt förskollärarna?
Att vara delaktig i ett socialt sammanhang hjälper skapandet av en förståelse av behöva ett nytt språk. För att känna gemenskap i sociala sammanhang är språket en viktig del (Skans, 2011, s. 38). Detta såg vi i vårt resultat var ett förhållningssätt, att man ger barnen möjligheter till att samspela i situationer där det sker grupprocesser. Situationer där barnen kanske måste integrera eller kommunicera med varandra, oavsett om de har språket eller inte blir de då utsatta för en miljö där det är mycket språkvariationer. Får man med barnen i aktiviteter är det en inlärning av både situation och språk, även om man inte förstår språket helt. Barn behöver känna att de smälter in i barngruppen i ett tidigt skede och känna att de är en i gänget oavsett vilket språk de har.
Skans nämner hur människor i samspel med varandra ger varandra kunskap i en omgivning som är kulturell och de får uppleva en delaktighet. Dock blir det annorlunda om kommunikationen som sker mellan vuxna och barn endast handlar om att de vuxna vill framhäva de fel som barnet gör. Istället för att kommunikationen dem emellan är av nyfikenhet och ömsesidighet (2011, s. 20). Det var ingen i vår genomförda studie som hade en kommunikation med barnen där de påpekade deras brister, barnen ska inte exkluderas på något vis. Språken ska inte heller ses som något negativt och det ska inte finnas “ditt” eller
“mitt” språk.
Då det endast var 15% av alla barn på förskolorna som främst använder sig av ett annat språk än svenska skedde det inte något större avvikande samspel mellan barnen. Trots detta framkom det även att det skedde samspel via kroppsspråk, intresse av olika språk, tolkning av leksignaler, mimik och att de försöker lära utav varandra och på så sätt få en språklig medvetenhet. Alla dessa sätt tycker vi kan vara bra gällande barns kommunikation mellan varandra. De lyckas integrera med varandra, även om de inte har språket ännu på grund av exempelvis ålder eller språksvårigheter. Det är ett sätt för dem att känna samspel med andra och lära sig av varandra och få nya erfarenheter och kunskap oavsett vilket språk man har.
9.3 Slutsats
Slutsatsen med denna studie är att utifrån våra frågeställningar framkom det att många förskollärare känner att de vill ha mer kunskap gällande flerspråkighet och hur man kan arbeta med det i förskolan. Det förskollärarna gör för att framhäva flerspråkighet bland barnen är att de samtalar på ett nyanserat sätt som ligger på barnens nivå. De benämner mycket begrepp och förtydligar det med kroppen och har tecken som stöd som hjälpmedel. Pratar barnet sitt modersmål som inte är svenska, uppmuntras det av de flesta förskollärarna. Då de flesta utav barnen använder sig av svenska i interaktion med andra barn, varierar inte samspelet utefter vilket språk de har som modersmål särskilt mycket. Istället sker samspelet mellan barnen framförallt via kroppsspråk, tolkning av leksignaler och att de lär utav varandra i leken.
Det vi har uppmärksammat från denna studie är att flerspråkighet blir allt mer vanligare och antal flerspråkiga barn i förskolan ökar. På så sätt behöver förskollärarna få mer kunskap för att på bästa sätt kunna främja de olika språk som barnen på förskolan besitter för barnens språkutveckling. Det vi har i åtanke inför kommande yrke är att ha ett intresse för bland annat flerspråkighet och söka ny kunskap. Detta för att få en stabilare grund att stå på och hålla sig uppdaterad, exempelvis genom forskning. Om möjligheten finns och vårdnadshavare är villiga kan ett hjälpmedel vara att ta hjälp från dem, för att på så sätt få ett samspel mellan hemmet och förskolan. En bra grund för arbetet med flerspråkighet i förskolan, anser vi är att inte göra någon skillnad på barnen, oavsett vilket språk man besitter.