Under följande kapitel presenteras en diskussion beträffande resultat och tillvägagångssätt.
Inledningsvis redogörs resultatdiskussion som efterföljs av en metoddiskussion vilket innehåller vad vi anser vara studiens svaga och starka sidor. Avslutningsvis preciseras slutsatser och inspiration till ytterligare forskning presenteras.
7.1 Resultatdiskussion
Studiens syfte var att med en diskursanalytisk inspirerad metod, studera socialnämndens motiveringar samt Förvaltningsrättens beslut gällande tvångsvård enligt LVM avseende ålder.
Vi menar inte att socialnämnden gör fel i att ta upp att de äldre har sjukdomar utöver eller på grund av deras missbruk. Det är snarare brist på annan information som gör att fokuset hamnar på att äldre är sjuka istället för att lyfta aspekter ur deras sociala liv och situation. Vi har även förståelse för att socialnämndens motiveringar inte ska vara allt för detaljerade och att endast det väsentliga för dombeslutet ska framgå. I och med att socialnämnden inte nämner detta hos de äldre kan det tolkas som att det inte är av största vikt att de inkluderas på samma sätt i samhället som yngre människor. Då kan man ställa sig frågan, varför ses inte detta som viktigt för äldre människor? Här menar vi att det finns en koppling till ålderism. Det finns en förståelse för att det är svårt att föra ett resonemang eller en diskussion utan användning av de så kallade
“tidsmarkörerna”. Det som skall diskuteras är dock den betydelsen och värderingen som läggs i de begrepp vi använder oss av. Det faktum att vi använder begrepp så som “äldre” är svårt att undvika men det är hur begreppen används som är intressant. Enligt Snellman (2009) så har forskning och riktlinjer kommit långt exempelvis inom genusforskningen som har synliggjort hur en tillskriver egenskaper till exempelvis kvinnor eller män. Det är något som borde tas i beaktande och eftersträvas även inom tillskrivandet och den sociala konstruktionen ålderism.
Snellman (2009) menar att ålder kan ses som en egendom och något varje individ äger och därmed förbehåller rätten att göra vad hen vill med den. Den kronologiska åldern är svår att bortse från men är samtidigt inte den som vi anser är viktig utan det faktum hur en som individ känner sig, den biologiska åldern.
I “unga vuxna” fokuseras det i utredningarna och motiveringarna mer på arbetsliv, utbildning, boende samt socialt umgänge och att de ”unga vuxna” avviker från normen inom dessa områden. Bidra till samhället ses som något en “ung vuxen” ska göra och LVM tillämpas dels på grund av detta, vikten att få de unga att bidra och vara en del av samhället. De “äldre” ses däremot som de som är beroende av samhället då det inte längre kan ta hand om sig själva och behöver sjukvård. LVM tillämpas dels på grund av deras gravt nedsatta hälsotillstånd, dels för att minska risken för dödlig utgång. Kan resultatet i denna studie peka på att socialnämnden och Förvaltningsrätten i vissa fall tillämpar LVM för “äldre” som en sista utväg och åtgärd så att de inte ska dö? Vi menar att domarna vi har granskat i denna studie på ett diskursivt sätt har en antydan om detta. Vidare pekar även resultatet på att “unga vuxna” borde bidra till samhället.
Gör samhället en för stor sak av att gå från att bidra till samhället till att bli beroende av det?
Gör det faktum att du fallit bort ur arbetslivet samt löper större risk för behov av sjukvård och hjälp att du ska bemötas och bedömas annorlunda i lagen? Det skulle vara intressant att göra
27 denna studie i större skala, att inkludera fler domar från olika förvaltningsrätter i Sverige för att se om man kan urskilja samma mönster och liknande diskurser vi funnit. Socialnämnden utelämnar det som talar mot ett tvångsomhändertagande och vi kan även se att de ofta utelämnar det som “klassas” som normalt eller benämner det på ett negativt sätt. Vem är det egentligen som bestämmer vad som är normalt eller inte? Faktumet att socialnämnden ges utrymme för att bestämma vad som är normalt känns orimligt och lite skrämmande i ett välfärdssamhälle som bygger på integritet, självbestämmande och acceptans om att alla är olika.
7.2 Metoddiskussion
Vi använde oss av en kvalitativ metod och eftersom vi ville prova något nytt bestämde vi oss för att använda oss av textanalys, något som var ett ganska så okänt område för båda oss. Vi begärde ut LVM-domar från Förvaltningsrätten för att granska och undersöka motiveringarna till besluten hos ”unga vuxna” kontra ”äldre”, två väldigt skilda åldersgrupper i samhället. Vi ville se vad som beskrevs som normbrytande hos de båda grupperna och sedan jämföra dem och se om det fanns eventuella skillnader. LVM-domar som var vårt val av empiri föll sig ganska naturligt. Det vi redan från början var intresserade att undersöka utifrån vår förförståelse, och även tidigare forskning, om att man ser olika på äldre och unga framkom i själva beslutet och domen. Vi diskuterade därför inte andra typer av metoder såsom intervjuer utan visste att vi ville göra en textanalys från start. Då vår förförståelse och framtagna tidigare forskning lutar åt det kritiska hållet gjorde vi vårt bästa för att vara så objektiva i analysen av vårt material som möjligt så att våra egna åsikter och värderingar skulle påverka analysen. Det faktum att en av oss har mer erfarenhet inom området kan vara en svaghet i studien då det finns risk att man blir för nära forskningsämnet och mindre objektiv i sina tolkningar. Vi ser det dock som en fördel att den andre av oss hade mindre erfarenhet och vi kompletterade på så vis varandra och gav studien olika möjliga synvinklar.
I och med att vi begärde ut domar från Förvaltningsrätten fick vi snabbt tillgång till vårt material till studien. Det tog cirka en vecka att få domarna vilket sparade oss tid och vi kunde snabbt komma igång med inläsningen av vår empiri. Till en början valde vi att begära ut domar från 2017 för att få tillgång till ett så färskt material som möjligt och på så vis kunna se resultat som är aktuella i dagsläget. Vid genomgång av domarna från 2017 framkom att det inte fanns tillräckligt många domar på personer över 65 år vilket gjorde att vi även begärde ut domar från 2016. Redan där bekräftades vår förförståelse om att ”äldre” inte i lika stor utsträckning blir tvångsomhändertagna enligt LVM. Vi tog ingen hänsyn till om domarna gällde ett planerat LVM eller ett omedelbart omhändertagande utifrån att de domar gällande omedelbart omhändertagande var utformade på liknande sätt som ett planerat omhändertagande. Utifrån lagstiftning skall också ett omedelbart omhändertagande äga rum om missbrukaren kan antas dömas till tvångsvård utifrån LVM men att beslutet inte kan avvaktas utifrån fara för missbrukarens liv. Vi utgick därför från att socialnämndens bedömningar skulle se ut på liknande sätt och att det inte skulle påverka vår studie eller resultat.
Valet av diskursanalys blev en tuffare utmaning än vad vi hade väntat oss. Då vi sedan tidigare inte var bekanta med diskursanalys var vi tvungna att läsa på och sätta in oss i hur det tillämpas.
Vi är nöjda med vårt val av analys samt resultatet av studien och anser att detta var det mest
28 passande till vår typ av studie. Det blev därför en rättfärdig och motiverande utmaning. Vi har satt oss in i materialet noga och läst alla domar och bedömningar många gånger. Detta kan kopplas till en vanlig kritik mot diskursanalys som metod där Bergström och Boreús (2005) menar att forskare som använder sig av diskursanalys har en tendens att överanalysera materialet. Det som varit till vår fördel gällande analysen av resultatet är att vi varit två personer som läst samma material med två olika glasögon och att vi därför kunnat diskutera resultatet och minimerat risken för att överanalysera och stirra oss blinda. Det skall tilläggas att det material vi tagit del av, yttrande samt beslut är begränsade i mängden innehåll och att resultatet sannolikt sett annorlunda ut om vi genomfört intervjuer eller tagit del av hela utredningar från socialnämnden.
Vi hade till en början svårt att dela in materialet i olika kategorier och det tog oss en tid att forma dem tills vi var nöjda. Detta kan bero på att några av domarna hade begränsad och ytterst lite information utöver meningar kopierade direkt från lagtexten samt att kategorierna gick in lite i varandra och var svåra att separera i tydliga avgränsade avsnitt. När resultatet skulle sammanställas kände vi att det var viktigt att försöka få en röd tråd i uppsatsen, därav gjordes valet att fläta samman resultatet och analysen under samma rubrik. Tanken med valet var att underlätta för läsaren och minska att läsningen skulle upplevas som “hackig” och osammanhängande.
Bergström och Boreús (2005) menar att reliabiliteten kan vara ett problem vid användning av diskursanalys. Detta kan bero på att resultat och slutsatser kan vara svåra att förstå och att analysverktygen är svårtolkade. Vidare menar Bergström och Boreús (2005) att det är viktigt för forskaren att noggrant beskriva sitt tillvägagångssätt i sin studie och hur man har kommit fram till sitt resultat. Detta gör det möjligt för andra forskare att utföra samma studie och få samma resultat. För att uppnå en så hög reliabilitet som möjligt i vår studie har vi därför försökt att väldigt noggrant beskriva hur vi har gått tillväga samt försökt förklara vår studie på ett sätt som ska göra det begripligt och lättläst för läsaren.
Validitet inom forskning syftar till studiens hållbarhet och giltighet. Vidare skall forskaren undersöka det hen ämnade undersöka (Kvale & Brinkmann 2014). Denna studies syfte anser vi är väl kopplat till dess resultat och vi har besvarat våra frågeställningar, därmed besvarat vad vi ämnade undersöka.
Vad gäller studiens generaliserbarhet, det vill säga om dess resultat kan överföras till andra liknande situationer (Kvale & Brinkmann 2014), så behandlar vår studie enbart 20 stycken LVM-domar från endast en Förvaltningsrätt i Sverige. Detta är inte tillräckligt för att kunna benämnas som representativt för samtliga domar för LVM i Sverige och vårt resultat har därmed inte hög generaliserbarhet. Vid genomläsning av domarna framkom även att de såg olika ut beroende på vilken kommun de kom ifrån och det kan antas att socialnämndens utredningar över hela Sverige ser olika ut och därför hade resultatet med stor sannolikhet sett annorlunda ut vid val av en annan Förvaltningsrätt. Vidare är vi medvetna om att vår egna förförståelse och värderingar kan ha påverkat tolkningen av resultatet samt analysen. Denna medvetenhet har vi haft i bakhuvudet under studiens gång och vi har försökt att vara så objektiva som möjligt i våra tolkningar.
29 7.3 Avslutning
För att sammanfatta vår studie så belyser vårt resultat att missbrukare och deras egentliga behov, egenskaper och förmågor till viss del negligeras vid tillämpandet av LVM till företräde för citering av lagtext och allmänna definitioner av avvikande och onormala livssituationer.
Vad som vidare framkommit är att socialnämnden genom språkliga diskurser ofta tillskriver (o)normalitet och (o)förmågor utifrån ålder samt att Förvaltningsrätten i många fall tar hänsyn och bedömer utefter ålder. Resultatet av denna studien anser vi vara viktigt för det sociala arbetet då den belyser “äldre” missbrukares dubbla utsatthet i samhället och hur tillämpningen av LVM kan vara rättsosäker.
Det vi funnit i vårt resultat är att socialnämndens bedömningar ger förhållandevis lite utrymme till att beskriva individen och dess förmågor och egenskaper. Då vi inte tagit del av hela utredningar så vore det därför intressant att se om dessa utredningar faktiskt belyser det som vi anser saknas i socialnämndens bedömningar och varför socialnämnden i det fallet väljer bort sådana betydelsefulla uppgifter. Då vår studies fokus varit att studera socialnämndens bedömningar vore det även av intresse att titta närmare på vad individen framför under förhandlingar i domstolen och huruvida den informationen tas i beaktning i besluten av Förvaltningsrätten. Det hade också varit intressant att inkludera åldrarna mellan 25-65 år i en större studie för att se när dessa skillnader vi har kommit fram till i denna studie börjar te sig.
30