Gammal eller ung, spelar det någon roll?
Om ålderns betydelse i motiveringar och beslut gällande tvångsvård enligt LVM.
Old or young, does it matter?
If age impact the justification and decision-making concerning compulsory treatment according LVM.
Emma Bjerke & Sandra Gustafsson
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Socionomprogrammet
Grundnivå/ 15 hp
Handledare: Maria Scheffer-Lindgren Examinator: Marie Nordfeldt
02-2019
Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier
Emma Bjerke & Sandra Gustafsson
Gammal eller ung, spelar det någon roll?
Om ålderns betydelse i motiveringar och beslut gällande tvångsvård enligt LVM.
Old or young, does it matter?
If age impact the justification and decision-making concerning compulsory treatment according LVM.
Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet
Termin: HT 2018
Handledare: Maria Scheffer-Lindgren Examinerande lärare: Marie Nordfeldt
SAMMANFATTNING
Titel: Gammal eller ung, spelar det någon roll?
-Om ålderns betydelse i motiveringar och beslut om tvångsvård enligt LVM.
Författare: Emma Bjerke & Sandra Gustafsson
Följande studie har tagit form utefter en kvalitativ metod där 20 domar angående lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) har undersökts. Syftet med studien var att studera socialnämndens motiveringar till Förvaltningsrätten samt Förvaltningsrättens beslut om ”unga vuxna” och ”äldre” samt hur dessa skiljer sig åt i beredandet av tvångsvård enligt LVM. Studien är uppbyggd utifrån begreppen normalitet och ålderism och är inspirerad av diskursanalys som både teori och metod. Vad som framkommer i resultatet är att socialnämnden ofta genom språkliga diskurser tillskriver missbrukare egenskaper utifrån ålder. Vidare visar resultatet att motiveringar framförs baserat på rekvisit från lagtext och missbrukarens situation negligeras, vilket resulterar i rättsosäkerhet.
Nyckelbegrepp:
Tvångslagstiftning, ålderism, socialt arbete, normalitet, rättssäkerhet
ABSTRACT
Title: Old or young, does it matter?
-If age impact the justification and decision-making concerning compulsory treatment according LVM.
Authors: Emma Bjerke & Sandra Gustafsson
The following study is based on a qualitative method where 20 sentences regarding the law concerning compulsory treatment (LVM) has been analyzed. The purpose with the study was to investigate how the social committee warrant to the administrative court, and the administrative court's decision on "young adults" and "the elderly" and how these differ in the preparation of compulsory care according to LVM. The study is based on the concepts of normality and ageism and is inspired by discourse analysis as both theory and method. What reveals from the result is that the social committee often, through linguistic discourses, attribute abusers characteristics based on age. Furthermore, the result shows that justifications are presented based on requisites from the legal text and the abusers situation is neglected, which results in legal uncertainty.
Keywords:
Social work, Compulsory, ageism, normality, legal uncertainty
FÖRORD
Följande uppsats har testat vårt tålamod, framkallat en viss frustration över lagstiftningen och hur den tillämpas men först och främst gett oss motiv att fundera över normer och ålderism samt dess påverkan på samhället. Studien är skriven av oss båda och vi tar gemensamt ansvar för uppsatsens samtliga delar.
Vi vill först och främst tacka vår handledare Maria Scheffer-Lindgren för att du varit vår stadiga klippa i en storm med tankar, stress, känslor och idéer. Du har bidragit med upplysande idéer och vägledande råd och uppsatsen hade inte blivit densamma om det inte var för dig!
Vidare vill vi även tacka Förvaltningsrätten i berört län, för deras vägledning vid begärandet av domar samt för deras kvicka leverans.
Jag, Sandra vill tacka min vän och uppsatskollega Emma för att du pushat mig när jag velat ge upp. Du har motiverat mig till att fortsätta, inte bara under uppsatsskrivandet utan i snart sju terminer. Vi kompletterar varandra på så många plan vilket har mynnat ut i följande uppsats.
Trots en heltidsanställning som stavningspolis så hade jag inte kunnat föreställa mig en bättre partner!
Jag, Emma vill tacka Sandra för det fina samarbetet vi haft under denna uppsats. Skrivandet av en C-uppsats tillsammans kan sätta vänskapen på prov, men jag tycker vi har klarat av det strålande tack vare vår fina förståelse, öppenhet och respekt vi har för varandra. Jag vill tacka dig Sandra för dina skämt som alltid lättar upp stämningen i pressade stunder, ditt sätt att motivera mig när det känns jobbigt och att du håller koll på min stavning. Hade inte velat skriva denna uppsats med någon annan.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Avgränsningar... 2
2. Lagstiftning ... 4
2.1 Socialtjänstens lagstiftning ... 4
2.2 Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)... 4
2.3 Sammanfattning ... 6
3. Tidigare forskning ... 7
3.1 Tvångsvård enligt LVM... 7
3.2 Individer som tvångsvårdas ... 7
3.3 Åldersdiskriminering och normalitet ... 8
3.4 Sammanfattande reflektion ... 9
4. Teoretisk referensram... 10
4.1 Diskurs ... 10
4.2 Socialkonstruktionism ... 10
4.3 Diskursanalys ... 10
4.4 Ålderism ... 11
4.5 Normalitet ... 11
5. Metod ... 13
5.1 Kvalitativ metod ... 13
5.2 Urval och datainsamling ... 13
5.3 Analysmetod ... 14
5.3.1 Analysens tillvägagångsätt ... 14
5.4 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 14
5.5 Etiska överväganden ... 15
6. Resultat och analys ... 17
6.1 Uppfyllda rekvisit och ouppfyllda motiveringar ... 17
6.2 Missbrukarens (o)normalitet ... 19
6.3 Risk att förstöra sitt liv kontra dödlig utgång ... 22
6.4 Diskursen om missbrukarens (o)normalitet och ålderns betydelse ... 24
7. Diskussion ... 26
7.1 Resultatdiskussion ... 26
7.2 Metoddiskussion ... 27
7.3 Avslutning ... 29
8. Referenslista ... 30
8.1 Litteratur ... 30
8.2 Lagar ... 31
8.3 Offentliga tryck ... 31
FÖRKORTNINGAR
Prop- förslag om beslut om lagändring från regeringen till riksdagen SOU- statens offentliga utredningar
SFS- Svensk författarsamling, samling av Sveriges författningar
1
1. Inledning
Socialnämnden ska enligt socialtjänstlagen (SFS 2001:453) 5 kap. 9§ tillgodose att individer med missbruk får det stöd och den vård de behöver för att komma från sitt missbruk (SoL).
Missbrukaren kan genom socialnämnden beviljas insatser och vård baserat på fri vilja genom 4 kap. 1§ socialtjänstlagen. Lagen (SFS 1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) är en kompletterande lag till ramlagen socialtjänstlagen och trädde i kraft år 1989 och berör personer från 18 år och uppåt. Lagen innebär att samhället har befogenhet och skyldighet att omhänderta en missbrukare utan hens samtycke om denne är i behov av vård, ej samtycker till insatser på frivillig väg samt för att skydda individen eller andra. För att ett omhändertagande gällande tvångsvård ska bifallas krävs att rekvisiten i LVM är uppfyllda. Socialnämnden ansöker om tvångsvård till Förvaltningsrätten som enligt 5§ (SFS 1988:870) beslutar om bifall eller avslag.
Lagstiftning gällande individer med missbruk hade sin början under tidigt 1900-tal i Sverige och har efter det växt fram till att bli en lag med ambitioner att vårda individer snarare än att få kontroll över samhället som var tanken från början (SOU 2011:6). Enligt 1§ LVM ska vården trots sin tvingande karaktär bygga på respekt och individens rätt att bestämma över sig själv.
Syftet med tvångsvården skall enligt 3§ (LVM) vara att motivera individen till att på frivillig väg medverka i efterföljande insatser för att bli fri från missbruket.
Enligt Socialstyrelsen (2018) vårdades i november 2017 totalt 372 personer genom tvångslagstiftning för missbruk och beroende. För de som tvångsvårdades 2017 var medianåldern 34 år. ”Äldre”, vilket i denna studie definieras som individer över 65 år, är en grupp på ungefär 1,9 miljoner människor i Sverige. ”Äldre” i pensionsålder är en ny generation av pensionärer som har en högre alkoholkonsumtion än vad tidigare generationer haft (Socialstyrelsen 2015). Trots den ökade alkoholkonsumtionen bland samhällets äldre befolkning var det väldigt få personer av de 372, som tvångsvårdades enligt LVM 2017, som var över 65 år (Socialstyrelsen 2018).
En av oss har haft lite mer förförståelse innan denna studie då en av oss arbetar med myndighetsutövning inom missbruk för vuxna och har lagt märke till att äldre individer är en allt större målgrupp inom socialtjänstens arbete med missbruk. Denna förförståelse är att
”äldre” blir allt ensammare och använder framförallt alkoholen som en vän i ensamheten.
Förförståelsen hos den andre av oss var något mer begränsad men fanns ändå där på grund av anställning som biståndsbedömare inom äldreomsorgen. Denna förförståelse byggde mer på att det är svårt för socialtjänsten att hitta rätta och adekvata insatser för äldre som missbrukar. När vi började söka efter forskning om äldre som missbrukar så framkom det att trots att det finns en stor andel äldre som missbrukar så beslutas inte alls många LVM på personer över 65 år.
Tidigare forskning visar att det finns bekymmer inom utövningen av LVM och att personer som arbetar inom missbruk är mer benägna att prioritera unga individer framför äldre (Storbjörk 2010). Tvångslagstiftning kan vara kränkande och inkräktar på individers integritet och självbestämmanderätt och tidigare forskning visar att LVM-lagen är utformad på ett sätt så att
2 den brister i rättssäkerheten (Gustafsson 2001). Bristen i rättssäkerheten menar Storbjörk (2010) beror på att det saknas definitioner och gränsvärden i lagstiftningen gällande exempelvis när hälsoindikationen är uppfylld eller vad som menas med ett fortgående missbruk. Vidare leder det till att socialnämnden i sina motiveringar använder sig av citat från lagtexten i brist på kunskap om hur lagen ska tillämpas. LVM-lagstiftningens utformning ger även socialnämnden ett stort tolkningsutrymme vilket utmynnar i olika tillämpningar. Detta bidrar till rättsosäkerhet i vårt samhälle trots att tvångsomhändertagande inte får ske på ett godtyckligt vis. Storbjörk (2010) och Palm (2017) drar båda slutsatser i sina studier att de som jobbar med missbrukare på olika sätt hellre främjar unga individer framför äldre.
I statens offentliga utredning (2004:3) framkommer att det är vanligt att socialsekreterare endast repeterar lagstiftningens rekvisit i utredningar gällande LVM istället för att argumentera hur dessa faktiskt uppfylls. Med utgångspunkt i vad som framkommer i tidigare forskning är vi intresserade av att studera hur socialnämnden argumenterar för tvångsvård samt hur Förvaltningsrättens bedömningar gällande uppfyllandet av rekvisiten görs, då åtgärd med hjälp av tvångsvård inte får förekomma på godtyckligt vis. Lagens uppbyggnad utifrån generella och diffusa begrepp gör det angeläget att studera hur lagstiftningen tillämpas samt om det finns skillnader utifrån ålder. Finns det en åldersdiskriminering gällande tillämpandet av lagen, trots att det står i lag att ålder inte ska ha någon betydelse?
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie var att utifrån en diskursanalytiskt inspirerad metod granska socialnämndens motiveringar samt förvaltningsrättens beslut om ”unga vuxna” och ”äldre” i beredandet av tvångsvård utifrån LVM, för att undersöka om dessa beslut och motiveringar skiljer sig åt avseende ålder.
− Hur framställer socialnämnden LVM-lagens rekvisit i sina motiveringar och finns det skillnader beroende på ålder?
− Vad tar förvaltningsrätten hänsyn till och hur formulerar de sina beslut avseende ålder?
1.2 Avgränsningar
Då studien gick ut på att granska LVM-domar och undersöka eventuella skillnader mellan
“äldre” och “yngre”, behövde beslut fattas angående var gränserna för de båda åldersgrupperna skulle dras. Vi valde att definiera “äldre” som personer fyllda 65 år och uppåt samt “yngre”
som individer i åldrarna 18–25 år. Åldersgränsen för “äldre” sattes vid 65 år och bestämdes utefter den ålder som människor i Sverige vanligtvis går i pension. Vidare sattes gränsen för
“yngre” från 18 år då man blir myndig och inte längre är ett barn samt att en individ inte kan dömas till LVM innan hen fyllt 18 år. En avgränsning gjordes därefter till individer upp till 25 år och vi har valt att kalla denna grupp “unga vuxna”. I studien togs ingen hänsyn till kön då detta inte var relevant för vårt syfte. Vidare beslutades att utgå från domar som rörde båda paragraferna i LVM, det vill säga omedelbart omhändertagande och planerade LVM. För att vidare avgränsa studien begärdes endast domar från år 2016 och 2017 ut. Anledningen till detta var för att studera ett så färskt material som möjligt då undersökningen skulle spegla hur
3 domarna sett ut de senaste åren. Studien begränsades även till två mellanstora län i Sverige som står under en och samma Förvaltningsrätt.
4
2. Lagstiftning
Under följande rubrik kommer en redogörelse för LVM-lagstiftningens (SFS 1988:870) historia samt aktuella stadganden. Syftet med kapitlet är att ge läsaren en djupare insikt i de juridiska förutsättningarna som reglerar socialnämndens verksamhet vilket även format vår studie och vår uppfattning av de domar och bedömningar vi tagit del av.
Socialtjänsten och dess socialsekreterare är den instans som arbetar med LVM-lagstiftningen.
Socialsekreterarens uppgift är att utreda och bedöma om det finns ett vårdbehov med stöd av LVM. Socialnämnden beslutar om att ansöka om vård enligt LVM till Förvaltningsrätten och grundar sitt beslut på socialsekreterarens utredning och bedömning. Bifall eller avslag beslutas av Förvaltningsrätten (SFS 1988:870).
2.1 Socialtjänstens lagstiftning
I 2 kap. 2§ SoL (SFS 2001:453) fastslås det att kommunen har det yttersta ansvaret för de som vistas i kommunen. Det innebär att kommunen ansvarar för att ge stöd och hjälp till de som vistas där. Vidare regleras ansvaret för individer med missbruk och rätten till vård samt det förebyggande arbetet i 3 kap 7§ samt 5 kap 1 och 9§ (SoL). Individer kan även enligt 31 kap.
2§ Brottsbalken (SFS 1962:700) dömas till tvångsomhändertagande enligt LVM som konsekvens av ett brott om ett fortgående missbruk finns.
2.2 Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
År 1913 fastslogs alkoholistlagen som trädde i kraft 1916. Det var i samband med att nykterhetsrörelsen jobbade mot ett alkoholförbud i Sverige på grund av stora alkoholproblem under många års tid (SOU 2011:6). Alkoholistlagen avlöste den tidigare lösdrivarlagen och fungerade som ett skydd för samhället och dess invånare istället för att fokusera på hjälp och vård till de individerna med beroendeproblematik. Alkoholistlagen kritiserades, omarbetades och ersattes 1955 av Nykterhetsvårdslagen (SOU 2011:6). I nykterhetsvårdslagen lades större vikt vid förebyggande arbete som exempelvis varningar till individer med missbruk från nykterhetsvårdsnämnden. Nykterhetsvårdlagen fick även den kritik, då tvånget enbart riktades mot de svaga individerna i samhället rent ekonomiskt och socialt. Det blev en
“klasslagstiftning” snarare än en tvångslagstiftning (SOU 1974:39). Vidare ersattes nykterhetsvårdslagen av ”Lag om vård av missbrukare i vissa fall” 1982 som en kompletterande lag till socialtjänstlagen. I föregående lagar hade fokus legat på missbruk av alkohol men den nya lagen inkluderade även drogmissbrukare. Tidigare års lagar benämnde inte heller lösningsmedel som beroendeframkallande medel utan det var något som lades till år 1988.
Ytterligare en skillnad som framträdde var att tidigare lagar baserats på att åstadkomma kontroll i samhället och fokuserade numera på att vårda individer.
Den aktuella lagen om vård av missbrukare i vissa fall trädde i kraft 1989 (SFS 1988:870) och i samband med det gjordes även lagen av tvingande karaktär. I enlighet med 4§ första stycket ska beslut om tvångsvård fattas om rekvisiten uppfylls. Det betyder att om rekvisiten är uppfyllda så ska nämnden anhålla om framställande av vård och beslut om tvångsvård skall fattas.
5 LVM fungerar som en kompletterande lag till socialtjänstlagen i de fall när den som missbrukar eller andra far illa, och när den som missbrukar inte är intresserad av vård genom frivillig behandling. Lagens premiss är att samhället erhåller ett ansvar att vidta åtgärder om missbrukaren eller andra far illa och behovet av vård inte kan tillgodoses genom socialtjänstlagen eller på annat sätt. LVM är en tvångslagstiftning men ska enligt 1§ grundas på respekt och individens rätt att bestämma över sig själv samt integritet och vården ska i den mån det går anpassas tillsammans med individen.
Enligt 7§ LVM är socialnämnden skyldig att inleda LVM-utredning efter inkommen anmälan från myndigheter som anges i 6§ LVM med anmälningsplikt, eller på grund av annan information som indikerar att en individ kan beredas tvångsvård enligt LVM. Utredningen skall genomföras utan dröjsmål. Socialnämnden skall enligt 9§ ta beslut om läkarundersökning om det inte är klart onödigt.
Beslutet om tvångsvård tas av förvaltningsrätten enligt 5§ LVM. Tvångsvårdens syfte skall enligt 3§ (LVM) vara att via nödvändiga åtgärder motivera individen till att på frivillig väg delta i efterföljande behandling och stöd för att på så vis sluta med missbruket.
I 4§ LVM finns generalindikationerna samt specialindikationerna. Grunderna för att någon skall omhändertas enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall är följande:
Tvångsvård skall beslutas om,
1. någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
2. vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och 3. han eller hon till följd av missbruket
a. utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, b. löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
c. kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående (LVM 1988:870, 4§).
Generalindikationen omfattar krav på ett fortgående missbruk, behov finns av vård och att det behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Med ”fortgående missbruk” menas att missbruket ska vara av pågående, aktuellt eller av regelbunden karaktär (prop. 1987/88:147). Beträffande missbruk av alkohol skall det vara högaktivt eller ihållande för att ses som fortgående. Gällande fortgående missbruk av narkotika anses all narkotikainjektion och intag av andra substanser på daglig basis oavsett intagningssätt som fortgående. De bevis som läggs fram gällande hur aktuellt missbruket är av socialnämnden, behöver vara starkt och sakligt för att påvisa och övertyga att tvångsvård är befogat (Staaf 2005). Gömda indikationer eller intentioner för tvångsvård är inte tillåtet, exempelvis att individen med missbruk är kriminell eller står utan bostad.
Vidare finns tre specialindikationer där minst en behöver vara uppfylld, tillsammans med generalindikationerna för att beslut om tvångsvård skall kunna fattas. Det är med andra ord fyra rekvisit som ska uppfyllas för att beslut om tvångsvård enligt LVM skall bifallas.
Specialindikationen ”löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv” tillkom 1988 och fanns inte med i den första LVM-lagen. Specialindikationen tillkom genom framförandet av behovet i prop. (1987/88:147) där det beslutades att missbrukarens sociala situation är relevant i
6 bedömningen av om hälsan är i fara (Grönwall & Holgersson 2004). Den sociala situationen kopplad till att hälsan är i fara indikerar på faktorer så som bostad, arbete och kriminella handlingar eller umgänge. Vidare framkommer i prop. (1987/88:147) att sådan bristfällig inställelse i samhället som resultat av missbruket orsakar att individens framtid och utveckling är i farozonen samt att missbrukaren inte längre förmår att bevara normala sociala relationer.
När den sociala indikationen uppkom var den främst tilltänkt för individer under 30 år med missbruk. Detta kom att ändras till att missbrukare äldre än 30 år också kunde innefattas av stadgandet och på så vis ge samhället en chans att kunna skona individen och ge denne ett mer mänskligt och värdigt liv (Staaf 2005).
Enligt 13§ LVM får socialnämnden eller ordförande i nämnden besluta om ett omedelbart omhändertagande av en person om rättens beslut inte kan inväntas och om följande rekvisit uppfylls:
1. det är sannolikt att missbrukaren kan beredas vård med stöd av denna lag, och
2. länsrättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att missbrukaren kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han eller hon inte får omedelbar vård (LVM 1988:870, 13§)
Vid beslut om omedelbart omhändertagande skall länsrätten underrättas beslutet utan dröjsmål och senast dagen efter beslutet tagits enligt 15§ LVM. Vanliga orsaker till ett omedelbart omhändertagande är att missbrukaren inte är kapabel att ta hand om sig själv, att hen är i behov av sjukvård men lämnat sjukhuset för tidigt eller att individen försökt ta sitt liv genom överdos (Staaf 2005).
Efter beslut om omhändertagande enligt LVM skall vården avslutas när det inte längre finns behov och pågå som längst i sex månader. Vården sker på utvalda LVM-hem som bedrivs av Statens institutionsstyrelse (Grönwall & Holgersson 2004).
Förvaltningsrättens beslut om vård enligt LVM kan överklagas till kammarrätten och i vissa fall till Högsta domstolen vilket framgår i förvaltningsprocesslagen 33§ (SFS 1971:291). Det finns inga regler eller paragrafer gällande överklagande av beredande av vård i LVM- lagstiftningen. Beslut gällande läkarundersökning eller omedelbart omhändertagande enligt 13§
LVM kan inte överklagas (Grönwall & Holgersson 2004).
2.3 Sammanfattning
LVM-lagstiftningen är förutsättningen och den juridiska utgångspunkten för vår studie och grundas i tvångsomhändertagande av individer med missbruk. För att ett tvångsomhändertagande ska bifallas krävs det att de tidigare nämnda rekvisiten skall vara uppfyllda. Ett bekymmer med LVM-lagstiftningen är att rekvisiten är relativt diffusa och öppna för tolkning.
7
3. Tidigare forskning
Utifrån vårt syfte har vi funnit att det är relativt begränsat med tidigare forskning kring det ämne vi valt att studera. LVM är en svensk lagstiftning vilket gjort vår sökning på tidigare forskning något begränsad och vi har därför fått söka på begrepp så som ”tvångsvård” för att få ett bredare utbud av avhandlingar och vetenskapliga artiklar.
3.1 Tvångsvård enligt LVM
Israelsson (2013) beskriver i sin avhandling att allt fler personer med missbruksproblematik i Norden får tvångsvård i enlighet med psykiatrisk lagstiftning, trots att annan lagstiftning finns tillgänglig så som LVM. Det har med andra ord gjorts ett skifte inom tvångsvården för missbrukare från social till psykiatrisk lagstiftning. Israelsson (2013) tolkar detta som att beroendeproblematik mer och mer normaliserats samt ses och behandlas likvärdigt med andra sjukdomar. Skiftet innebär också en ansvarsförändring från socialtjänst till sjukvård. I enlighet med denna ansvarsförändring kommer förändringar av vilka kategorier av människor som
”favoriseras” och beviljas hjälp genom insatser av tvångsvård. Skiftet innebär att socialtjänsten går från att koncentrera sig på de individer som har det största behovet av vård och som inte kan sörjas för på andra sätt till de individer med kriminell bakgrund eller som anses utgöra en fara för andra. Detta kan i sin tur leda till att skyldigheten som samhället har att vårda de mest utsatta med svårast beroendeproblematik som vanligtvis innefattar äldre, kvinnor och personer med sociala- och psykiska problem åsidosätts för att ge vård till ungdomar, ofta män med våldsbenägenhet för att beskydda andra (ibid).
Storbjörk (2010) belyser svårigheter och känsligheten vid användandet av LVM då det medför ett intrång i den enskildes integritet och att det därför är viktigt med rättssäkerhet. Vidare är det även en etisk fråga om samhällets makt att kunna omhänderta individer för att de inte, baserat på lagstiftning, har förmågan att veta vad som är bäst för dem. I artikeln framkommer att LVM saknar förklaringar och gränsvärden för när intaget av beroendeframkallande medel beaktas nå hälsoindikationen samt när missbruket beaktas vara “fortgående”. Detta medför att lagen lämnas med ett stort tolkningsutrymme och därmed olika tillämpningar vilket resulterar i rättsosäkerhet och en avgörande roll för socialsekreterare och deras bedömningar.
I SOU (2004:3) har LVM-utredningar studerats och resultatet visar att socialsekreterare ofta bara repeterar lagstiftningens indikationer för att stötta sin utredning snarare än att argumentera för att rekvisiten uppfylls. Utredningarna är vinklade för att bevisa för Förvaltningsrätten att ansökan om LVM är oklanderlig snarare än att tillgodose lagstiftningens krav på rättssäkerhet.
För att nå målet med bifall i ansökan lämnas inget utrymme för faktorer som anför skäl mot ett tvångsomhändertagande.
3.2 Individer som tvångsvårdas
Palm (2017) har gjort en undersökning om hur socialtjänstens företrädare ser på och resonerar kring tvångsvård. I resultatet framkommer det att de intervjuade socialtjänstemännen såg mycket olika på äldre och unga missbrukare. Många såg det som att det inte var realistiskt att de äldre kunde bli helt nyktra från sitt missbruk. Anställda inom socialtjänsten menade att man
8 med LVM istället försökte ge de äldre ett “drägligt” eller “värdigt” liv. Palm (2017) drog slutsatsen i studien att socialtjänstemännen “gett upp” om att de äldre kunde “botas”, “räddas”
eller bli helt friska utan att det rörde sig mer om att “hålla koll på dem” och ge dem stöd. Deras motivering till LVM för yngre människor var däremot att de skulle få ambitiösa behandlingar så att de skulle tillfriskna och bli helt drogfria. Palm (2017) menade i sin artikel att tvångsvården sågs mer som ett alternativ för de unga, åtminstone som en inledning till att bryta sig fri från missbruket. Tvångsvården framställs ur socialtjänstemännens syn som ett alternativ för de äldre då annan vård saknas när de är i så dåligt skick att något måste göras, alltså som en sista utväg.
Hos de yngre var dock tvångsvården en början i processen till total nykterhet (ibid).
Storbjörk (2010) har i sin studie undersökt vad som är utmärkande för de personer som tvångsvårdas kontra de som vårdas frivilligt för alkohol- och narkotikaproblem. Studien visar precis som Palms studie att de som jobbar med missbrukare på olika sätt hellre främjar unga individer framför äldre. Forskningen visar att tvångsvård enligt LVM är mer förekommande bland unga personer än bland äldre (ibid).
3.3 Åldersdiskriminering och normalitet
Snellman et. al (2013) har studerat hur åldersdiskriminering i Finland och Sverige ser ut och vad som är utmärkande. Undersökningen i studien var utformad så att man år 2005 gav individer mellan åldrarna 65–75 år frågor att svara på. Man gav sedan exakt samma frågor till dem år 2010 för att se om resultatet var annorlunda. Det forskarna i studien kom fram till var att det hade skett en positiv förändring. År 2005 var det 4,2% som upplevde att de hade blivit ålderdiskriminerade och år 2010 hade den siffran sjunkit till 2,6%. Resultatet över denna 5- årsperiod visade alltså att tendensen hade minskat gällande självrapporterad åldersdiskriminering och negativa attityder mot äldre. Forskarna menar att dessa svar och resultat är kopplade till tid- plats- och kontextkänsliga fenomen och de är även kritiska till sin egna studie. De menar att studien har en begränsning i och med att de inte vet vilken typ av situation respondenterna hade i åtanke när de svarade på frågorna och det är därför svårt att veta hur respondenterna själva definierar eller förstår begreppet diskriminering (ibid).
Enligt Snellman (2009) ter sig fenomenet ålderism i vardagslivet genom att exempelvis äldre blir socialt exkluderade. Vidare framkommer att samhället har så kallade “myter” eller förutfattade meningar om äldre som kan kopplas till begreppet ålderism. Dessa negativt förutfattade meningar är kopplade till sjukdom, ensamhet och omedgörlighet. Snellman (2009) framkommer med en generell definition av vad ålderism betyder och menar att det innebär förutfattade meningar som är kopplade till en individs ålder vilket kan resultera i diskriminering. Begrepp så som gammal eller ung har olika betydelser i olika sammanhang och kan kopplas till kulturell ålderssegregering som innebär att samhället brukar språket för att göra skillnad på människor. Begreppet ålderism kan kopplas till diskurs i samband med att vi utifrån
“tidsmarkörer” så som gammal eller ung tilldelas instruktioner för vårt handlande i olika situationer. Dessa anvisningar och uppfattningar om olika “tidsmarkörer” är en pågående process inom det diskursiva fenomenet ålderism (ibid).
9 Diskrimineringslagens (SFS 2008:567) syfte är att motverka diskriminering utifrån bland annat kön, etnicitet, religion, sexuell läggning samt ålder. Det finns dock undantag i lagen gällande sjukvård och socialtjänst vilket framkommer i 13§ och beskriver att förbudet mot diskriminering inte gäller om det finns ett samband med ålder. Enligt Snellman (2009) kan det därför diskuteras om lagstiftningen än idag möjliggör att diskriminering baserat på ålder förekommer.
Enligt Statens offentliga utredning (SOU 2004:3) så avvaktar socialsekreterare med LVM tills det är absolut livsnödvändigt och som sista lösning. Enligt den sociala indikationen skulle LVM kunna tillämpas i ett tidigare skede oberoende av ålder och inte när missbrukaren är döende.
Beslut att ansöka om LVM utifrån ett fortgående missbruk, motsättningar till frivilliga insatser samt den sociala indikationen medför svårigheter för socialnämnden. Socialnämnden måste då sakligt precisera vad som menas med ett “normalt” socialt liv samt garantera att det är på grund av missbruket. Förmågan att sakligt precisera begreppet “normalt” är något som utredningen visar att det saknas kunskap om.
3.4 Sammanfattande reflektion
Sammantaget visar tidigare forskning på området att socialarbetaren har makt att exkludera och förstärka omständigheter i utredningar som kan påverka utfallet i Förvaltningsrätten. Artikeln av Palm (2017) visar ett bra exempel inom det område vi vill undersöka i vår studie, det vill säga om det finns skillnader i motivering och bedömning enligt LVM avseende ålder. Artikeln ger exempel på att det förekommer skillnader när det kommer till hur socialtjänsten ser och resonerar kring yngre respektive äldre missbrukare.
10
4. Teoretisk referensram
Vår studie är inspirerad av diskursanalys då det lämpar sig väl för textanalys. Diskursanalys har sin utgångspunkt inom socialkonstruktionismen vilket kommer redogöras för i detta kapitel. Vi kommer även här redogöra för två begrepp, ålderism och normalitet, som vi utöver diskursanalys valt att använda som analysverktyg i studien. Till att börja med kommer vi beskriva termen diskurs för att kunna ge en djupare förståelse för diskursanalys.
4.1 Diskurs
Winther, Jörgensen och Phillips (2000) menar att begreppet diskurs och dess innebörd ser olika ut beroende på val av diskursanalytisk inriktning. Den vanligaste synen på vad begreppet betyder är hur vårt språk, hur vi talar och skriver, struktureras upp i olika mönster. Diskurser har varierade mönster och är olika formulerade beroende på vilken domän man talar om, t.ex.
politisk diskurs eller medicinsk diskurs. Vi följer det språkliga mönster som är gällande för just det området och där språket har sin speciella struktur. En enklare förklaring till begreppet diskurs är att det är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen och kan benämnas som teorin om det sociala (ibid).
I denna studie användes diskursens betydelse om hur socialtjänsten och Förvaltningsrätten skapar ett språkmönster och en diskurs om missbrukare. Avsikten var att studera om detta språkmönster ser olika ut avseende ålder.
4.2 Socialkonstruktionism
Socialkonstruktionismens framfart och betydelse inom samhällsvetenskapen har ökat och anses vara ett betydelsefullt perspektiv att ta i beaktning. Dominerande tankar inom social- konstruktionismen är att verkligheten vi lever i är socialt konstruerad (Alvesson & Sköldberg 2008). En mindre radikal typ av socialkonstruktionism konfronterar det som tycks vara uppenbart och självfallet och menar att det istället är sociala konstruktioner. Det socialkonstruktionismen fokuserar på är att all vetskap är sammankopplad med de sociala konstruktioner som finns. Då socialkonstruktionismen består av många olika och varierade synsätt så är det komplicerat att beskriva vad som kännetecknar socialkonstruktionismen.
Diskursanalysens olika angreppsätt delar alla utgångspunkt i socialkonstruktionismen. Det finns en mängd premisser att förhålla sig till såsom en kritisk inställning till självklar kunskap samt att man utgår ifrån att det är vårt sätt att kategorisera världen som skapar vår verklighet.
Vidare ses våra världsbilder och identiteter som något förändringsbart och att de kunde ha sett annorlunda ut. Inom diskursanalys menar man att vi med hjälp av språket skapar representationer av verkligheten och att vår fysiska värld enbart får betydelse genom diskurs (Winther Jörgensen & Phillips 2000).
4.3 Diskursanalys
Vår uppsats färgas av inspiration från diskursanalysen. Inom diskursanalys flätas teori och metod samman och därför är studien inspirerad av diskursanalys både som teori och som metod.
Diskursanalys har många olika inriktningar och det finns olika åsikter om både begreppet diskurs och hur diskursanalys ska tillämpas. Trots detta så kan man inte bortse från de grundläggande filosofiska premisserna som krävs för att det ska gå att genomföra en empirisk undersökning med hjälp utav diskursanalys. Man kan inte använda vilken teoretisk referensram
11 som helst utan man måste ta hänsyn till de teoretiska modellerna, språkets funktion i den sociala konstruktionen av omvärlden och metodologiska modellerna som innehåller dessa filosofiska premisser samt hur man ska använda denna form av textanalys (Winther Jörgensen & Phillips 2000).
Något som är en central del i all form av diskursanalys är att det grundar sig i socialkonstruktionismen. Även vårt sätt att tala och skriva spelar en huvudroll i hur vi skapar och förändrar våra identiteter, våra sociala relationer samt hela vår omvärld. Diskursanalys är även till stor del kritisk forskning som man kan använda för att utforska och kartlägga maktrelationer i samhället. Vidare kan forskaren sedan kritisera dessa ojämlikheter och visa på möjlighet till social förändring (Winther Jörgensen & Phillips 2000). Kontextualisering är ett centralt begrepp som innebär att man analyserar en text i dess sammanhang för att på så sätt förstå någonting i samhället som den texten påverkar eller uttrycker sig för (Ahrne & Svensson 2015). Arbetet med diskursanalys innebär att man ser vad det finns för mönster i texter och genom diskursanalysen flätar man samman sättet vi talar om saker med hur det faktiskt är, alltså att koppla samman språk och handling (Winther Jörgensen & Phillips 2000). Detta passar vår studie då vi valt att studera texterna och språket i LVM-domar. Forskaren är inte ute efter att försöka fundera ut hur verkligheten egentligen är utan man utgår ifrån det som faktiskt har skrivits och kan sedan titta på vad detta får för sociala konsekvenser. Man gör en analys av språkets strukturer och mönster, i vårt fall en granskning av språket i motiveringar och bedömningar i LMV-domar. Vi har valt att använda begreppen ålderism och normalitet som kompletterande analysverktyg till diskursanalys. Vårt resultat kommer därmed kopplas till dessa två begrepp i analysen.
4.4 Ålderism
Begreppet ålderism definieras som fördomar eller negativa stereotypiska föreställningar som tar sin grund i och baseras på personens ålder som kan leda till diskriminering (Andersson 2008). Det är när utsagor systematiskt söker efter missförhållanden på äldres underordning och åldersdiskriminering som vi får ett perspektiv om ålderism. Ålderism som fenomen kan karaktäriseras som ett problem rörande äldres status, maktordningen i samhället samt organiseringen av samhället. Problemets orsaker ligger i att äldre får en negativ bemärkelse och förknippas med t.ex. svaghet och sjukdom. Konsekvenserna av detta blir att de äldre då avskiljs från samhället, ställs åt sidan, behandlas annorlunda och blir underordnade (Jönson 2009).
4.5 Normalitet
Då vi i studien kommer granska LVM-domar på “unga vuxna” och “äldre” för att se om det finns kopplingar till ålderism vill vi titta närmare på vad som beskrivs som normen/normbrytande hos de båda åldersgrupperna. Därav kommer begreppet normalitet användas i analysen.
På 1800-talet började begreppet “normal” användas som en förklaring till vad som ansågs vara vanligt eller typiskt (Svensson 2007). Utifrån detta utvecklades normalitet och ersatte upplysningstidens “idealet”. Inom olika vetenskaper definieras begreppet normalitet olika. En sociologisk tolkning beskriver normalitet som något mer diffust och vad till exempel ett
12 samhälle har för kollektiva förväntningar på vad som är önskvärt och vad man bör eftersträva.
Man kan beskriva det som en form av regler, formaliserade regler såsom lagar och informella regler. De informella reglerna är de outtalade reglerna som därmed kan vara svårare att upptäcka och följa. I ett samhälle förekommer det många olika tolkningar på vad som är normalt och det förekommer olika normer som styr för olika situationer och därmed finns olika avvikelser.
Avvikelsen är det som utgör ett hot mot det normala, är annorlunda och sticker ut. Till exempel kan man se det som en normalitet att vara frisk och därför avvikande att vara sjuk (ibid).
Socialt arbete står också på en normativ grund (Gustafsson 2001). Önskan att vilja hjälpa en människa som avviker genom till exempel drogmissbruk, till att bli drogfri är ett sätt att försöka få denne att sträva efter samt uppfylla normalitet i samhället. Uttrycket “skälig levnadsnivå”
återfinns i socialtjänstlagen och är det som lagen ska hjälpa till med och sträva efter för varje enskild individ. Någon definition av begreppet “skälig” finns inte i lagtexten. För de individer som omfattas av exempelvis socialtjänstlagen samt LVM så är normalitet ett riktmärke. De insatser som individen ges från samhället skall hjälpa denne att i största möjliga mån bli som alla andra och ha det som andra. Gustafsson (2001) belyser det faktum att individer måste få vara ”annorlunda” och att det är diskutabelt huruvida normalisering är något att sträva efter.
13
5. Metod
Under följande rubrik motiverar och beskriver vi vårt val av metod till insamlingen av data samt analys i studien. Vi redogör även för studiens förförande, motiverar valet av kvalitativ metod och materialets urvalsprocess. Avslutningsvis reflekterar vi över de etiska perspektiven som uppkommit under studiens gång.
5.1 Kvalitativ metod
Med hänsyn till vårt syfte kommer vi använda oss av en kvalitativ metod i skepnad av en textanalys. Kvalitativ metod kan summeras som de metoder som baseras på intervjuer, iakttagelser samt textanalyser (Ahrne & Svensson 2015). Betydande delar av samhället, dess livsförhållanden samt medborgare går inte att studera med hjälp av kvantitativ metod och genom mätning av siffror. Genom kvalitativ metod uppstår däremot möjligheten att redogöra för exempelvis social samverkan, maktperspektiv, beslutsfattande och hur människor skapar förståelse för varandra. Kvalitativ metod kan till skillnad från kvantitativ metod belysa nyanser samt placera normer och åsikter i kontext. Studier med kvalitativ metod underlättar även för begripande och insikt i hur livssituationen ser ut för de mest utsatta grupperna i samhället (ibid).
Vi valde att utföra en diskursanalytisk inspirerad studie av socialnämndens motiveringar samt förvaltningsrättens bedömningar i LVM-ärenden. En studie med kvantitativ metod och utvärdering av variabler och tal var därmed inte passande för att tillgodose vårt syfte. Vi valde kvalitativ metod då vi bedömde den mest passande utifrån vårt syfte.
5.2 Urval och datainsamling
Enligt Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) grundas urvalet i en kvalitativ studie på forskningsfrågan. Då vårt syfte var att studera socialnämndens motiveringar och Förvaltningsrättens beslut enligt LVM består vårt empiriska material av Förvaltningsrättens domar. Tvåstegsurval går ut på att i första hand välja vilken typ av verksamhet eller organisation man vill inrikta sig på och intervjua (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015), vilket för oss syftar till vilken slags text. Steg två syftar till att besluta vilka personer man vill intervjua inom verksamheten och i vårt fall blir det då vilken del av domarna vi vill analysera. Vi valde här att ta med socialnämndens motivering till LVM samt Förvaltningsrättens beslut. I samtliga domar fanns ett stycke där individen själv anför dennes tycke om sin egen situation och om socialnämndens yrkanden. Detta stycke har vi valt att ej inkludera som material för vår studie då vårt intresse låg i att enbart studera socialnämnden och Förvaltningsrättens yrkanden och beslut. Det individen anför var ej relevant för vår studie. Vi besökte Förvaltningsrätten i en mellanstor kommun i Sverige och begärde ut samtliga LVM-domar från 2016 och 2017.
Anledningen till att vi begärde ut samtliga domar från 2016 och 2017 var att Förvaltningsrätten inte hade någon möjlighet att begränsa sin sökning på domar utifrån ålder. Från de domar vi fick ut gjorde vi sedan ett slumpmässigt urval och tog ut 10 stycken domar på “unga vuxna”
och 10 stycken domar på “äldre”. Detta gjordes genom att titta på individens personnummer utan att läsa igenom domarna. Efter detta analyserade vi socialnämndens motiveringar och Förvaltningsrättens beslut.
Det finns olika sätt att analysera kvalitativ information. Under nästa rubrik beskrivs närmare vårt val av analysmetod.
14 5.3 Analysmetod
Analysmetoden vi har blivit inspirerade av i denna studie är diskursanalys. Kritisk granskning av materialet sker, i vårt fall LVM-domar. Winther, Jörgensen och Philips (2000) menar att detta sker genom närläsning och studerandet av språket, hur texterna är konstruerade och vad de har för funktioner. Vidare försöker man urskilja mönster, vagheter, detaljer och nyanser i texterna. Forskarens roll är att se vilka mönster som bildar diskurser och sedan se på vad de olika framställningarna av verkligheten kan få för olika sociala konsekvenser. Detta kan göra det svårt för forskaren att förhålla sig neutral till sin studie om man ska undersöka ett ämne man själv står nära och har egna åsikter om. Det gäller för forskaren att försöka sätta sig själv i parantes, alltså att i största utsträckning lägga sig själv, sin egen kunskap och värderingar åt sidan så de inte smittar av sig på analysen (ibid).
Tittar man närmare på diskursanalys kan man se att metoden består utav flera olika tvärvetenskapliga och multidisciplinära ansatser som man kan använda på många olika sätt i olika typer av undersökningar (Winther Jörgensen & Philips 2000). Det finns inte heller någon färdig specifik metodmall som forskaren kan utgå ifrån utan som forskare får man i stor utsträckning utveckla sina egna analysverktyg (Bergström & Boréus 2005).
5.3.1 Tillvägagångsätt för analysen
Då diskursanalys syftar till att lägga vikten på språkets betydelse närlästes materialet noga ett flertal gånger. Vid genomläsningen och början till bearbetandet av materialet tog vi ut socialnämndens motiveringar samt Förvaltningsrättens beslut som blev materialet vi fokuserade på i domarna. Under granskningen av detta material ställde vi frågor som grundade sig i hur man har framställt individen. Vilka egenskaper tillskrivs individen, vilka handlingar framställs som normala kontra (o)normala för individen, hur används språket och hur är det anpassat?
Finns det återkommande mönster och nyanser i materialet? Färgkodning blev ett användbart tillvägagångsätt för att ta ut relevant information utefter domarnas olika fokusområden. Det blev även lättare att sortera och hitta i materialet. De olika fokusområdena domarna hade var lagens rekvisit, missbrukarnas (o)normalitet och egenskaper, missbrukarnas relation till samhället, samt vad man tar hänsyn till vid beslutsfattande. Vi sammanställde dessa fokusområdena i tre kategorier som blev rubriker i vårt resultat utifrån våra teoretiska perspektiv.
− Uppfyllda rekvisit och ouppfyllda motiveringar
− Missbrukarens (o)normalitet
− Risk att förstöra sitt liv kontra dödlig utgång
Utifrån dessa tre kategorier tog två olika diskurser form, ”diskursen om att förhindra de äldre missbrukarna från att dö” och ”diskursen om att rädda de unga missbrukarnas liv”. Dessa resulterades i resultatets fjärde och sista rubrik. Under denna rubrik sammanfattades även resultatet och avslutningsvis sammanflätades de två diskurserna till en enda övergripande diskurs för studien som vi valde att kalla “diskursen om ålderns olika livsfaror”.
5.4 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet
Inom kvalitativ forskning pratar man om reliabilitet vilket är studiens tillförlitlighet och konsistens. Reliabiliteten anknyter till om en studie är möjlig att reproducera (Kvale &
15 Brinkmann 2014). Reliabilitet strävar efter att uppnå målet att olika forskare ska kunna arbeta utifrån samma material samt analysverktyg och kunna få samma resultat. Inom textanalys kan det dock vara svårt att uppnå god reliabilitet då det ofta finns olika möjliga tolkningar av samma material. För att uppnå en god reliabilitet för en textanalys är det viktigt med valet av tolkningsstrategi och att textläsningen ska vara tillräckligt noggrann för det syfte man har. Det är också av vikt att vara noggrann i sin presentation och förklaring av hur man har gått till väga för att komma fram till sitt slutliga resultat. Noggranna beskrivningar och förklaringar i tillvägagångssätt och tolkning av materialet ger större möjlighet till att andra forskare ska kunna nå fram till samma resultat (Bergström & Boréus 2005).
Att värdera en studies validitet innebär att man ser närmare på studiens hållbarhet, giltighet samt försvarbarhet. Man ställer frågan om det finns relevans mellan det man undersökt och studiens syfte, alltså om studien undersökt det som den påstod att den skulle undersöka (Kvale
& Brinkmann 2014).
Generaliserbarhet inom kvalitativ forskning menas att man tittar närmre på studiens resultat och huruvida de är giltiga utanför materialet i studien. Detta kan vara svårt för en kvalitativ studie (Kvale & Brinkmann 2014).
5.5 Etiska överväganden
Arbetet har utformats med hänsyn till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet 2017). De forskningsetiska principerna bygger på att forskaren tar i beaktande den vetskap forskningen kommer producera i relation till eventuell våda och påföljd för de personer som forskningen berör. Detta benämns som forskningskravet samt individskyddskravet. Med forskningskravet menas att det finns en begäran från invånarna att forskning ska bedrivas för att utveckla befintliga metoder och kunskap på samhällelig och individuell nivå. Forskningen ska bedrivas utifrån individskyddskravet vilket betyder att individer som medverkar inte ska skadas fysiskt eller psykiskt, förolämpas eller kränkas. Krav om information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande är de fyra huvudkraven som individskyddskravet består av (Vetenskapsrådet 2017).
Då domar från Förvaltningsrätten är offentliga handlingar vilket innebär att medborgare i enlighet med offentlighetsprincipen har rätt att begära ut dem behöver vi utifrån de forskningsetiska principerna inte upplysa eller hämta in samtycke från inblandade som berörs av domen, då de inte är aktivt verksamma i vår studie. Det material vi begärt ut är av sårbar art då det handlar om personers liv och livssituation. Vi har därför med varsamhet använt oss utav detaljerade företeelser från domar i vår text för att undvika möjligheten att urskilja och binda samman företeelser till personer i underlaget. Underlaget hanterades så att utomstående inte har tillgång till det och på så vis fullgöra kravet på konfidentialitet som syftar till att forskaren har ett ansvar över att förhindra att deltagande individers identitet kan avslöjas. Vi har gjort så gott det går att avidentifiera allt material då tvångsåtgärd enligt LVM sannolikt är av känslig art för de inblandade. Genom att enbart använda materialet till denna studie har nyttjandekravet fullgjorts.
16 Enligt Andersson och Swärd (2008) är människor aldrig helt befriade i sättet att tänka och uttrycka sig utan återkommer till inrotade normer, kategorier och mallar. Det är på grund av detta av stor vikt att vara självkritisk och reflektera i samband med forskning som berör grupper som inte tillhör det ledande normsystemet. Etiska reflektioner är en betydelsefull ingrediens under hela forskningsprocessen och hela vägen till den färdigskrivna texten.
17
6. Resultat och analys
Under denna rubrik presenteras resultatet och analysen av det empiriska materialet bestående av de 20 domarna. Genom analysen framträdde tre olika kategorier vilket redovisas här nedan.
En framställning av resultatet har gjorts med hjälp av citat och varje kategori avslutas med en analys utifrån vårt diskursanalytiska förhållningssätt samt de analytiska begreppen normalitet och ålderism. Avslutningsvis framförs de övergripande diskurserna för studien. Då personernas namn och personnummer står med i domarna vi använt oss av, har vi vid citat valt att skriva
“X” istället för att skriva ut personens namn. Detta för att hålla identiteterna anonyma. Domarna såg något olika ut i utformningen beroende på vilken kommun de kom ifrån. Samtliga domar resulterade i bifall.
6.1 Uppfyllda rekvisit och ouppfyllda motiveringar
Vad som framkom under genomläsning av samtliga domar var att socialnämndens fokus var att framföra det faktum att rekvisiten var uppfyllda. Det som dock framkom i många av domarna var att socialnämndens formuleringar av hur rekvisiten var uppfyllda gav bristfällig information. Sällan redovisades i dessa domar hur rekvisiten var uppfyllda utan enbart det faktum att de faktiskt var uppfyllda. Nedan är ett citat från en motivering av socialnämnden som exempel.
Till stöd för sin ansökan anför utskottet i huvudsak följande. Utredningen visar att X har ett långvarigt, destruktivt och eskalerande alkoholmissbruk. Läkarintyg styrker att han har en mängd alkoholrelaterade skador, vilket är resultat av en längre tids alkoholmissbruk. Hans nedsatta allmäntillstånd till följd av missbruket har erfordrat sjukhusvård. X saknar insikt i sina alkoholproblem. Han är i behov av vård, till följd av det fortgående missbruket. Han har tackat nej till stöd i frivilliga former. Han löper till följd av missbruket en uppenbar risk att förstöra sitt liv, han utsätter sin fysiska och psykiska hälsa för allvarlig skada och det kan befaras att han allvarligt kommer att skada sig själv.
I detta citat ger motiveringen ingen detaljerad information eller mer ingående beskrivning om hur rekvisiten uppfylls eller i hur stor utsträckning. Motiveringen består nästan enbart av fraser tagna direkt ur lagtext. Det var även vanligt att rekvisiten blev upprepade flera gånger i motiveringarna. Fraser som “utsätter sin fysiska och psykiska hälsa för fara”, “risk för att skada sig själv” och “långvarigt och omfattande missbruk” var återkommande i samtliga domar men i många av fallen beskrevs det inte vidare utförligt hur eller varför. Inte heller får man en uppfattning om i vilken utsträckning det handlar om. Citatet nedan är ytterligare ett exempel på detta.
Socialnämnden i X kommun ansöker nu, såsom socialnämnden slutligen bestämt sin talan, med hänvisning till 4 § första stycket punkterna1,2 samt 3 a) och 3 b) LVM om tvångsvård för X då han till följd av ett fortgående missbruk av alkohol är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt och han till följd av missbruket utsätter sin fysiska hälsa för allvarlig fara och han löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv. Han har vid upprepande tillfällen tidigare avvikit från sjukhus när han varit inlagd för somatisk vård. Han är i behov av vård både avseende sitt missbruk och fin fysiska hälsa. Hans vårdbehov behöver tillgodoses vid ett vårdhem med stora omvårdnadsmöjligheter då han har svårt att ta hand om sig själv. Socialnämnden yrkar att en dom om vård ska gälla omedelbart.
18 Här får man exempelvis inte veta varför individen har svårt att ta hand om sig själv, hur omfattande missbruket är eller vad individen har för social situation. Dessa utredningar som var mer detaljfattiga och saknade mer beskrivande information vad gäller rekvisiten kunde dock inte kopplas till ålder då det var lika förekommande hos båda åldersgrupperna.
ANALYS
Många av motiveringarna gav inte mycket utrymme till information som berör annat än att rekvisiten uppfylls, vilket leder till att socialnämnden hamnar i en maktposition där de kan lyfta det som är av relevans för att uppnå rekvisiten samtidigt som de kan “undangömma” det som talar emot. Enligt Winther, Jörgensen och Phillips (2000) följer individer de språkliga mönster som gäller för det givna området, vilket i det här fallet är socialnämnd samt Förvaltningsrätt.
Det finns med andra ord ett redan förbestämt sätt att tala om samt förstå världen på. Detta ger sig uttryck i hur socialnämnden på ett diskursivt sätt använder sig av fraser tagna direkt ur lagtexten samt använder sig av begrepp som inte får en tydligare förklaring så som exempelvis fortgående missbruk. Dessa fraser är allmänna och ger ingen koppling till individens enskilda situation. Enligt Gustafsson (2001) uppfylls inte begäran om beskrivning av individens situation om det endast är beskrivet med rekvisitens ord. Omständigheterna skall beskrivas utförligt och det räcker inte med att använda konstruerade uttryck så som fortgående missbruk.
En anledning till att socialnämnden citerar lagtext är för att rekvisiten är vagt beskrivna och lämnas med stort tolkningsutrymme och därför garderar socialnämnden upp sig för att styrka bevis och säkerställa att ansökan ska bifallas. Vidare är socialnämnden en instans som ej domineras av jurister vilket kan försvåra arbetet med att tolka rekvisit och lagstiftning (Gustafsson 2001). För att få bifall på en ansökan om LVM i Förvaltningsrätten kräver det att vissa krav och rekvisit ska vara uppfyllda, det är då av vikt att detta redovisas i socialnämndens motiveringar. Det vi dock funnit är att i många fall skapar socialnämnden ett diskursivt mönster och språk baserat nästan enbart utifrån lagtext samt med allmänna fraser som inte ger någon bild av individens enskilda situation. Uppfyllda rekvisit som inte alltid behöver ha en mer förklarande beskrivning och ett stort tolkningsutrymme för socialnämnden kan tyda på att lagstiftningen inte alltid är rättssäker. LVM, som innebär att någon kan dömas till slutenvård, borde enligt Arlebrink (2005) vara utformad på ett sätt så att den som berörs av lagen känner att den är rättfärdig och vettig. Det faktum att beslutet tas i domstol är för att missbrukarens rätt skall tas i beaktning och att processen ska ske på ett rättssäkert sätt (Gustafsson 2001).
Rättssäkerheten kan dock diskuteras trots att samtliga domar beslutats i domstol då de i vissa fall gett en bifallande dom baserat på bristfällig information.
I resultatet kunde vi se bland de domar som hade mer bristfälliga beskrivningar angående hur rekvisiten uppfylls att det inte fanns någon tydlig koppling till ålder. Detta eftersom det var lika förekommande hos “äldre” som för “unga vuxna”. Av resultatet kan vi utläsa en viss rättsosäkerhet gällande LVM-lagstiftningen. Vidare försvann individen bland fraser tagna direkt från lagtexten och informationen från socialnämnden var ofta anpassad på ett sådant sätt att det “behagade” Förvaltningsrätten då det blev enklare att se att rekvisiten var uppfyllda och därmed att behovet av omhändertagande fanns.
19 6.2 Missbrukarens (o)normalitet
Socialnämnden börjar många av sina motiveringar med att nämna individernas ålder eller
“ålderskategori”. Socialnämnden använder ålder och åldersbegrepp som argument för bifall på ansökan om LVM. Exempelvis så som nedanstående citat visar.
”Under många år har han druckit mer eller mindre varje dag och hans intag har ökat sedan han blev pensionerad”
”Hans fysiska hälsa har kraftigt försämrats genom missbruket till följd av hans stigande ålder”
“X är en ung kvinna som sedan en tid har missbruk av narkotika”
“X är en ung kvinna med ett omfattande och tungt narkotikaberoende”
“X är en 69-årig man med ett mångårigt och omfattande missbruk”
Enligt lagstiftning kan individer som fyllt 18 år (SFS 1988:870) dömas till tvångsvård enligt LVM och det finns inga krav på att ålder skall framkomma i socialnämndens motiveringar mer än i grunduppgifterna om den målsägande. Resultatet visar att det är vanligt att socialnämnden nämner huruvida personen är ung eller äldre/pensionerad och därmed tillskriver egenskaper för individer i en viss ålder.
I socialnämndens motiveringar återfanns, som tidigare nämnts, ett stort fokus på att få fram att rekvisiten för lagen var uppfyllda och under föregående rubrik framkom det att i många av domarna var informationen bristfällig samt att detta inte kunde kopplas till ålder. Men i de domar man fick en mer detaljerad beskrivning från socialnämnden kunde dock vissa skillnader urskiljas beroende på ålder. Hur socialnämnden framställer individerna i domarna skiljde sig åt på det sätt att de har olika fokusområden hos “unga vuxna” och “äldre” utöver det faktum att samtliga har ett fortgående missbruk samt är i behov av vård som ej kan tillgodoses på frivillig väg.
Samtliga individer, oberoende vilken åldersgrupp, hade vissa gemensamma beskrivningar i motiveringarna. Alla uppfyllde rekvisiten enligt LVM 4§ punkt 1 och 2, alltså att de har ett fortgående missbruk och har behov av vård som inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt. Fyra ämnen som var återkommande i domarna om de “unga vuxna” var utbildning, förhållande till arbetsmarknaden, bostadssituation och socialt umgänge.
De “unga vuxna” beskrevs utifrån deras normbrytande och (o)normalitet inom dessa områden.
I majoriteten av LVM- domarna om “unga vuxna” fanns en kort överblick över utbildningsnivå som ofta var bristfällig då det i nästan samtliga fall framkom att individen inte hade slutfört gymnasieutbildning. Vidare framkom det även i majoriteten av domarna en beskrivning av bostadssituationen. Här var informationen något blandad. Några bodde fortfarande hemma eller vistades växelvis hemma hos föräldrarna men majoriteten benämndes som bostadslösa utan vidare beskrivning. De var dock några få som hade egen bostad, men som socialnämnden istället benämnde på ett negativt sätt då de ofta använde formuleringar så som ”har visserligen en bostad men…”. Vidare beskrevs individerna som ej kapabla att ta hand om bostaden. Detta
20 kunde bero på individens karaktäristiska drag av att vara exempelvis störande eller av ekonomiska skäl där personen ej klarar av att betala räkningar samt hotas med vräkning.
”X har visserligen en bostad men av polisens anmälan framgår att hans lägenhet, åtminstone vid tillfället då polisen var där, var i misär”.
“(…)vid de tillfällen han vistas i sin mammas lägenhet har han varit så störande att moderns hyresvärd inte tillåter honom att vistas där”
Samtliga domar tar även upp individens relation till arbetsmarknaden. I ett av fallen hade individen en sysselsättning men som denne inte upprätthöll efter socialnämndens tycke. I övriga domar rörande de “unga vuxna” framkom det att individerna stod utanför arbetsmarknaden och att detta var en bidragande faktor till att individerna i fråga höll på att förstöra sina liv. Citatet
”Hon löper också en uppenbar risk att förstöra sitt liv då hennes leverne inte är till hjälp för henne att komma in på arbetsmarknaden”, är ett exempel på detta.
I många av domarna gällande “unga vuxna” beskrevs inkomstkällorna istället komma ifrån kriminella och olagliga aktiviteter som ofta inte beskrevs mer specifikt än så. Här kom ofta ett inslag av umgänge in och att många umgicks inom kriminella kretsar. Återkommande var även många som befann sig i vad som beskrevs som destruktiva eller ej gynnsamma relationer. I många av domarna beskrevs det sociala umgänget som negativt och som relationer som borde brytas. I flera fall stod det även att individen i fråga riskerar att förlora kontakt med människor som socialnämnden beskrev som gynnsamma och viktiga relationer och som borde bibehållas.
Genom missbruket utsätter hon sig själv för fara och riskerar att förlora kontakten med hennes familj och vänner som kan stötta henne i en drogfri tillvaro. Hon inser inte att hon utsätter sig själv för fara genom sitt missbruk och genom att vistas i farliga miljöer i ett påverkat tillstånd.
Dessa fyra ämnen, utbildning, förhållande till arbetsmarknaden, bostadssituation och socialt umgänge, kan sammanfattas som individens sociala situation vilket var ett återkommande tema i samtliga domar på “unga vuxna” och hade stort fokus i socialnämndens motiveringar.
Socialnämnden beskrev de “unga vuxna” genom deras (o)normalitet och relation till samhället.
Det som låg som fokus och tog upp mestadels av innehållet, utöver missbruket, i domarna hos
“äldre” var deras hälsotillstånd. Missbruket beskrevs ofta vara orsaken till och förvärrandet av individens flera sjukdomar. Socialnämnden använde sig av ord och fraser som “multisjuk”,
“allvarliga somatiska komplikationer”, “behov av akut sjukvård”, ”medicinskt farligt” och
“sköter ej läkemedel” och skapade en återkommande medicinsk diskurs i motiveringarna.
Information från läkarintyg tog även större plats i motiveringarna på de “äldre”. Socialnämnden beskrev de “äldre” utifrån deras hälsotillstånd och vilka sjukdomar de har och majoriteten av innehållet i motiveringarna föll under dessa ämnen.
[…] allvarliga somatiska konsekvenser, vilket föranlett inläggning på medicin kliniken. Av intyget framgår att missbruket medfört bl.a. Hepatit C, sjuknade blodvärde på gränsen till transfusion, förmaksflimmer och vaskulit. Det anges vidare att X saknar sjukdomsinsikt och inte vill resonera om vården.
21 Vidare framkom också i samtliga domar en beskrivning av individens relation till hälso- och sjukvården. Här beskrevs ofta hur individen tackat nej till och vägrat behövlig sjukvård, som ofta benämns som akut, eller skrivit ut sig själv från sjukhuset emot läkares rekommendationer.
Socialnämnden nämnde i nästan samtliga domar även att individen inte har någon sjukdoms- eller missbruksinsikt och inte är medveten om allvaret i sin egen situation. De “äldre” beskrevs med andra ord utifrån deras hälsotillstånd samt deras (o)förmåga att inse att de är sjuka och att de behöver vård inte bara för sitt missbruk utan också även för sina sjukdomar.
“ Det är allvarligt att X brister i sin dagliga livsföring och omvårdnad av sig själv”
“Han har inte heller någon sjukdomsinsikt och har inte velat resonera om vården”
Gällande de “äldres” sociala situation fanns mycket begränsat innehåll i domarna. Det förekom i de flesta av fallen inte en enda kommentar om vad personen levde i för socialt umgänge eller om familjerelationer. I två av utredningarna på de “äldre” fanns två korta beskrivningar som berättade att den ena individens partner nyligen hade gått bort och att den andra tidigare separerat från sin maka. Förutom i tre av domarna fanns det inga kommentarer gällande boendesituationen. Det framkom inte i övriga domar om individen hade egen bostad, bodde hos någon annan eller var hemlös. Det var endast en av domarna hos de “äldre” som hade en mer detaljerad beskrivning över individens boendesituation och i två domar nämndes det kort i en mening som exempelvis “han inte kan ta hand om sig själv eller sin lägenhet”. I detta citat får vi reda på att individen har en lägenhet men att han dock inte är kapabel att ta hand om den i socialnämndens mening. Detta var den enda informationen som gavs angående boendesituationen i det enskilda fallet och är exempel på socialnämndens begränsande information i sina motiveringar. Information kring individens ekonomiska situation var ytterligare något som inte diskuterades i motiveringarna. I det hela gjordes ingen större ansats av socialnämnden för att kartlägga och beskriva de “äldres” sociala situation. I endast en av tio domar på “äldre” fanns en kommentar om att individen skulle löpa risk att lida sociala konsekvenser av sitt missbruk. Vidare framkom det inte lika tydligt eller allmänt vedertaget vad som var normbrytande eller sågs på som (o)normalt för “äldre” i samhället som i domarna på
“unga vuxna”.
ANALYS
Snellman (2009) menar att diskursen om fenomenet ålderism leder till att benämning av olika
“tidsmarkörer” leder till att vi får instruktioner om hur vi ska handla i en viss situation. Syftet med att ange en “tidsmarkör” i motiveringen om tvångsvård av missbrukare kan ses som ett diskursivt tillvägagångsätt för att tillskriva missbrukaren egenskaper utifrån hens ålder. I och med att socialnämnden ofta började sina motiveringar med att ta upp individens ålder eller åldersgrupp kan tolkas som att de anser att det är av vikt att Förvaltningsrätten observerar och tar hänsyn till detta i sitt beslut angående tillämpning av LVM. Språket och åldern används för att skapa en önskad handling hos Förvaltningsrätten vilket i det här fallet är bifall på socialnämndens ansökan.
