Litteraturgenomgången visar att, oavsett teknik, ju mindre anläggningen är desto osäkrare och mera variabel blir funktionen. På små anläggningar är dessutom möj- ligheterna att mäta, och därigenom utvärdera, funktionen ofta obefintliga. Detta innebär att både användare och tillståndsmyndigheter som regel har mycket dålig kunskap om anläggningens funktion både som nyinstallerad och under drift. Denna situation bör åtgärdas, inte minst med tanke på att den totala utsläppta mängden fosfor till vatten från enskilda anläggningar beräknas vara av samma storleksordning som utsläppen av fosfor från samtliga kommunala
avloppsreningsverk (NV, 1997).
Ett viktigt krav på alla nya anläggningar är därför att de förses med mätpunkt för utgående behandlat vatten. Detta är nödvändigt för att man skall kunna kontrollera utsläppen från anläggningen och därigenom indirekt dess funktion, vilket är en förutsättning för att man skall kunna veta vilka anläggningar som har stora utsläpp och som därför behöver åtgärdas.
Under lång tid har i Sverige infiltration varit förstahandsvalet för enskilda avlopps- anläggningar, vilket innebär att grundvatten har valts som recipient före ytvatten. Det finns dock flera skäl som talar för en omprövning, alltså att man i första hand bör använda ytvatten som recipient. Detta gäller speciellt i områden med tät bebyg- gelse och sammanhängande akviferer. Under vissa förhållanden, t.ex. när det är problem med grundvattenbalansen eller när risken för saltinträngning är stor, kan det emellertid vara fördelaktigt att använda grundvattnet som recipient för renat avloppsvatten. Vilken recipient – grundvatten eller ytvatten – som bör väljas och under vilka förhållanden är därför en mycket viktig fråga som det behövs såväl forskning som en bred debatt om, speciellt som infiltration ofta är den billigaste behandlingsmetoden för en enskild anläggning.
Det finns tre viktiga skäl för att ytvatten hellre bör väljas som recipient än grund- vatten. Det första, som redan nämnts, är att det är betydligt enklare att göra tillför- litliga mätningar på det utgående vattnet när ytvatten är recipient än när grund- vatten är det. Detta gör att dåliga anläggningar lättare kan upptäckas och därmed åtgärdas.
Det andra skälet är att i gles bebyggelse tas nästan alltid dricksvattnet från grund- vatten. En klok försiktighetsåtgärd är att alltid hålla avlopp väl skilt från dricks- vatten. För att minimera risken för kontaminering av dricksvattnet är det därför klokt att undvika grundvatten som recipient för avloppsvatten. Risken för konta- minering gäller såväl smittspridning som, i ökande utsträckning, kemikalier. Med väl utförd projektering är i regel risken för smittspridning låg. En utbredd använd- ning av infiltration ger emellertid ofta problem om området långsamt förtätas till samlad bebyggelse, då det blir allt svårare att klara skyddsavstånden mellan av- loppsanläggningarna och vattentäkterna. En ökande risk utgör dessutom före- komsten av olika kemikalier i avloppsvatten. Avloppsrelaterade ämnen som kan utgöra en risk för grundvattnets lämplighet som dricksvatten är t.ex. nitrat, nonyl- fenol och etinylestradiol (syntetiskt östrogen).
Det tredje skälet är att förändringar i systemet mark-grundvatten sker långsamt och är svåra att observera. Detta innebär att det kan dröja länge innan negativ påverkan på grundvattnet upptäcks. När den väl upptäcks, kan det vara alltför sent, även om föroreningskällan avlägsnas. Exempel på detta är de fynd av sedan länge förbjudna bekämpningsmedel, t.ex. atrazin, som görs i svenska grundvatten- täkter. Med tanke på det ökande antalet kemikalier i samhället är därför vår tolk- ning av försiktighetsprincipen att som recipient för renat avloppsvatten bör yt- vatten föredras före grundvatten. Detta gäller speciellt områden med stora akvife- rer. När ytvatten används som recipient ökar nämligen sannolikheten för snabb upptäckt av problem. Detta gäller speciellt oväntade problem, som orsakas av äm- nen som man inte tror skall ge problem, och som man därför inte analyserar för. I små enskilda anläggningar är belastningsvariationerna stora, såväl vad gäller flöde som sammansättning och risken för skadlig påverkan på processen stor, (Ødegaard, 1987). Detta är ett viktigt område för forskning och utveckling: Hur påverkas en enskild reningsanläggnings funktion (markbädd eller annan behand- ling) av de starkt varierande flödena under dygnet, av att t.ex. hela familjen äter antibiotika (och eventuellt spolar ned överblivet i toalettstolen) eller av att man bleker eller färgar textilier i tvättmaskinen? Om processen slås ut, hur snabbt åter- hämtar den sig? Behöver vi någon säkerhetsbarriär efter vissa typer av renings- anläggningar för att förhindra att orenat vatten släpps ut? Kan brukaren göras upp- märksam på att processen slagits ut/är på väg att slås ut? Forskning kring och utveckling av billiga och tillförlitliga instrument för att kontinuerligt mäta utgående vatten (liknande bilarnas lambdasond) bör prioriteras, men
huvudansvaret för detta ligger kanske utanför ett forskningsprogram för småskalig rening. Utveckling av enkla mätkit för att enkelt periodiskt kunna analysera
utgående vatten, t.ex. i samband med att slamavskiljare töms, bör dock prioriteras. De relativt sett större belastningsvariationerna i mindre anläggningar ökar behovet att god kunskap om mikroorganismernas funktion samt om deras samhällsstruktur och biodiversitet. Diversitet kan sägas utgöra ett direkt mått på systemets robusthet. Denna grundläggande kunskap är förmodligen också generell för olika behand- lingsmetoder, t.ex. bygger många tekniker på en väl fungerande biofilm. Sådan grundläggande forskning, t.ex. i form av doktorandprojekt, om mikroorganism- samhällena i de olika typerna av anläggningar har därför högsta prioritet.
Samtliga anläggningar bör förses med en mätpunkt för utgående renat vatten och denna bör utföras så att den möjliggör en så bra provtagning som möjligt. Detta innebär att vattenbalansen över anläggningen bör göras så bra som möjligt, bland annat genom att markbäddar, rotzoner, etc. förses med ett tätskikt, ett membran, mellan anläggningen och omgivande jord, på samma sätt som föreskrivs i de danska rekommendationerna (Miljøstyrelsen, 1999a, 1999b). Detta membran skall säkerställa att grundvatten inte läcker in i anläggningen och därigenom späder ut avloppsvattnet och att avloppsvatten inte läcker ut utan att passera mätpunkten på utgående ledning, samt att det renade vattnet leds till avsedd ytvattenrecipient. Att ta fram förslag på hur en bra mätpunkt bör utformas i olika typer av anläggningar är en utvecklingsuppgift i sig. Även nya infiltrationsanläggningar bör förses med mätpunkter för behandlat vatten, t.ex. i form av sugceller i den omättade zonen under anläggningen eller i form av grundvattenrör omedelbart nedströms anlägg- ningen.
Det finns ett starkt behov av att utveckla organisationen runt mätning och kon- troll. Anläggningarnas funktion behöver dels kontrolleras direkt när de tas i bruk,
dels regelbundet senare, på samma sätt som bilarnas avgassystem och husens ventilationssystem regelbundet kontrolleras. Finns legala verktyg för att göra detta eller behöver nya utvecklas? Skall prov tas årligen på utgående vatten i samband med att slamavskiljaren töms?
I Norge har man goda erfarenheter av ett system med typgodkännande för mini- reningsverk (Paulsrud, 1990). Även i Danmark finns ett liknande system. Vi me- nar att ett förfarande med typgodkännande är intressant även i Sverige och regler för ett sådant bör utvecklas. För platsbyggda anläggningar, som, t.ex. markbäddar och infiltrationer, kan man tänka sig dels krav på hur de skall dimensioneras och utföras, dels krav på kompetens/behörighet hos den som ansvarar för projektering liksom hos den som ansvarar för byggandet. Det är rimligt att den regelbundna kontrollen av anläggningarna påverkas av anläggningarnas typ och komplexitet, deras typgodkännande och av recipienternas känslighet.
Med jämna mellanrum behövs uppföljningar av de olika system som byggs, för att ta tillvara erfarenheter från verkligheten. På detta sätt kan man förbättra utform- ningen av de nya anläggningar som byggs.
Alla anläggningar producerar som restprodukt någon typ av slam och dessutom i vissa fall någon eller några källsorterade produkter. Regler och riktlinjer behöver tas fram för hur dessa produkter skall hanteras och vem som har ansvaret. Vi före- slår att kommunen får det yttersta ansvaret för omhändertagandet av dessa produk- ter. Det bör alltså ytterst vara kommunens ansvar att de källsorterade produkterna kan nyttiggöras i kretsloppet.
Pedagogiskt, liksom logistiskt och organisatoriskt, kan mycket vinnas på om rest- produkterna tas om hand lokalt. För att möjliggöra detta behövs dels att regler tas fram för sådan lokal restproduktanvändning, dels forskning och utveckling av såväl processer som utrustning (t.ex. trädgårdsgödsling med urin och lokal slam- avvattning) liksom av själva användningen (t.ex. odlingsförsök).
Kravet i miljöbalken på längre gående rening än slamavskiljning för utsläpp av allt avloppsvatten har funnits sedan miljöskyddslagens tillkomst 1969. Trots lag- krav och Naturvårdsverkets allmänna råd från 1987 om små avloppsanläggningar går åtgärdsarbetet mycket långsamt. Huvuddelen av de enskilda avloppen har fun- nits länge och tillkom före miljöskyddslagen, vilket kan förklara situationen. Krav på att åtgärda dessa avlopp har, till för något år sedan, i stort sett enbart förts fram i samband med bygglovsärenden. Något systematiskt arbete har sällan bedrivits. Sedan några år tillbaka bedriver dock flera kommuner inventerings- och åtgärds- arbetet mer systematiskt. Det finns dock en osäkerhet om utformning av arbets- metodik och om vilka krav som kan ställas. Kommungränser gör även att fastighetsägare med snarlika förutsättningar kan få olika krav, vilket upplevs orättvist och kan leda till överklaganden. För att underlätta och driva på arbetet skulle generella föreskrifter som definierar krav och miljömål för enskilda avlopp behöva utarbetas. I arbetet med ramdirektivet för vatten ska mål formuleras för alla avrinningsområden. Här finns en tydlig koppling till åtgärder och generella föreskrifter som definierar minimikrav för enskilda avloppsanläggningar. Ytterligare ett styrmedel som bör övervägas för att öka åtgärdstakten är bidrag, eller andra ekonomiska styrmedel, för att åtgärda anläggningarna.
Att införa generella krav på nyinstallation av avloppsanläggningar i befintliga fastigheter förefaller inte rimligt. Snarare bör en övergång till mer kretslopps-
anpassad avloppsteknik, i befintliga fastigheter, ses i ett generationsperspektiv. Vid försäljning av äldre fastigheter kan en omprövning rutinmässigt ske av den befintliga avloppsanläggningen. Eventuella krav på åtgärder av anläggningen efter försäljning ingår då som en aspekt för eventuella köpare att ta ställning till.
I rapporten har ett tiotal systemlösningar, se Figur 1 i början av rapporten för in- delning, studerats via litteratursammanställning. I Tabell 26 sammanfattas hur de olika systemlösningarna bedöms uppfylla kriterierna smittspridning, hushållning och miljöpåverkan. Kommentarer till bedömningarna, samt uppgifter om reduk- tionsgrader och liknande, finns i kapitlet för respektive systemlösning.
Tabell 26. Bedömning av hur kriterierna smittspridning, hushållning och miljö- påverkan uppfylls av olika systemlösningar, där + betyder väl, 0 betyder varken bra eller dåligt, – betyder dåligt och ? att det är osäkert eller att erfarenhet/upp- gifter saknas. I avsnittet för respektive systemlösning finns tabell som inkluderar kommentarer till bedömningarna.
Systemlösning Smittspridning Hushållning Miljöpåverkan
Urinsortering 0 till + + +
Klosettvattensorte-
ring + + +
Torra system – till + ? till + +
Minireningsverk – till ? 0 till + +
Kemisk fällning som komplement
0 till + 0 till + +
Filter med P-
sorberande förmåga
ej bedömt ej bedömt ej bedömt
Rotzonsanläggningar – till + – – till +
Markbäddar – till + – – till +
Infiltration – till + – – till +
Bevattning av odlad
mark – till + 0 till + 0 till +
System med
Referenser
Aaltonen, J. & Andersson, P., 1995. Långsiktig reningskapacitet hos markbäddar och infiltrationsanläggningar. Rapport, Institutionen för anläggning och miljö, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm.
Akunna, J. C. & Jeffries, C., 2000. Performance of family-size sequencing batch reactor and rotating biological contactor units treating sewage at various ope- rating conditions. Water Science and Technology, Vol 41, No 1, pp 97-104. Albihn, A. & Stenström, T.A., 1998. Systemanalys VA - hygienstudie. VA-Forsk
rapport 1998-16. VAV AB, Stockholm.
Aronsson, P., 2000. Nitrogen retention in vegetation filters of short-rotation willow coppice. Doktorsavhandling, Silvestria 161, Sveriges Lantbruks- universitet.
Bahlo, K. & Wach, G., 1992. Naturnahe Abwasserreinigung - Planung und Bau von Pflanzenkläranlagen. Ökobuch Verlag, Staufen bei Freiburg/Br.
Blom, A., 2001. Utvärdering av ekologisk hållbarhet för toalettsystem på koloniområden i Lund. Institutionsmeddelande 2001:01, Institutionen för lantbruksteknik, SLU. Uppsala.
Bylund, S., 2001. Manuskript. Funktion och reningsresultat i öppna infiltrations- anläggningar.
Carlander, A. & Westrell, T., 1999. A microbiological and sociological evaluation of urine-diverting double-vault latrines in Cam Duc, Vietnam. Minor Field Studies No. 91, International office, Swedish University of Agricultural Sciences. Uppsala.
Carlsson, A.L. 1995. Näring, kadmium och bakterier i hushållsavlopp – en fältstudie av ett urinsorterande avloppssystem med Lecabädd i Östhammar. Meddelande från jordbearbetningsavdeleningen Nr. 19. Inst. för mark- vetenskap, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
Det Kongelige Miljøverndepartement, 1992. Utslipp fra separate avløpsanlegg, forskrift T-1262. Statens forurensningstilsyn, Oslo.
Ecobox, 2001. Informationsmaterial från Ecobox.
EPA, 1992. Manual: Wastewater Treatment/Disposal for Small Communities. EPA/625/R-92/005. September 1992.U.S. Environmental Protection Agency. Via hemsida "www.epa.gov" i november 2000.
Fittschen, I. & Niemczynowicz, J., 1997. Experiences with dry sanitation and greywater treatment in the ecovillage Toarp, Sweden. Water Science and Technology, Vol. 35, No 9, pp. 161-170.
Franzén, H. & Skott, F., 1999. A study of the use and functioning of urine- diverting dry toilets in Cuernavaca, Mexico. Minor Field Studies No. 85, International Office, Swedish University of Agricultural Sciences. Uppsala. Gotlands kommun, 1996. Bevattning med avloppsvatten enligt gotlandsmodellen -
utvärdering. Gatukontoret, Visby.
Gulbrandsen, A., 1999. Vannbesparende vakuumsystem for transport av svartvann og lokal behandling av gråvann i konstruert våtmark. Hovedfagsoppgave, Institutt for Tekniske Fag, Norges Landbrukshøgskole. Ås, Norge.
Haglund, J.-E. & Olofsson, B., 1997. Utvärdering av VA-lösningar i ekobyar. VA-Forsk rapport 1997-1, Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, VAV. Stockholm.
Hanæus, J., 1991. Wastewater treatment by chemical precipitation in ponds. Doctoral thesis 1991:095 D, Tekniska Högskolan i Luleå.
Hanæus, J., 2000. Husvagnscamping med urinsortering. Cirkulation nr 1/2000, p 29.
Hasselgren, K., 1999. Bevattning av energiskog med biologiskt behandlat avloppsvatten. VA-Forsk rapport 1999⋅5, VA-Forsk, VAV AB. Stockholm. Hellström, D.& Thurdin, J., 1998. Drying of urine as a dewatering method.
VATTEN, Vol 54, pp 109-114.
Helmreich, B., Schreff, D. & Wilderer, P.A., 2000. Full scale experiences with small sequencing batch reactor plants in Bavaria. Water Science and Technology, Vol 41, no 1, pp 89-96.
Höglund, C. 2001. Evaluation of microbial health risks associated with the reuse of source-separated human urine. Royal Institute of Technology and Swedish Institute for Infectious Disease Control. Stockholm. Doktorsavhandling. Isgård, E., 1998. I Vattumannens tecken – svensk VA-teknik från trärör till
kväverening. Ohlson & Winnfors. Örebro.
Jenssen, P. D. & Krogstad, T., 2001. Design of constructed wetlands using
phosphorous sorbing lightweight aggregate (LWA). I: Mander, Ü. & Jenssen, P.D. (red.). Computational Mechanics Publ. (under tryckning).
Jernlid, A.-S. & Karlsson, K., 1997. Våta toalettsystem med urinsortering - driftstudier och utvärdering med livscykelanalys. Examensarbete 1997:6, Institutionen för vattenförsörjnings- och avloppsteknik, Chalmers tekniska högskola. Göteborg.
Johansen, N.H., Andersen J.S.& la Cour Jansen, J., 1997. Optimum operation of a small seqencing batch reactor for BOD and nitrogen removal based on on-line OUR-calculation. Water Science and Technology, Vol 35, No 6, pp 29-36, 1997.
Johansson, L. 1998. Phosphorus Sorption to Filter Substrates – Potential Benefits for On-site Wastewater Treatment. Dissertation. Royal Institute of
Technology, Dept. of Civil and Environmental Engineering, Div. of Land and Water Resources. Stockholm.
Johansson, E. & Hellström, D. 1999. Nitrification in combination with drying as a method for treatment and volume reduction of stored human urine. Inskickad till Ecological Engineering. Finns också i Johansson, E. 1999. Urine separa- ting wastewater systems: Design experiences and nitrogen conservation. 1999:43. Department of Environmental Engineering, Division of Santary Engineering, Luleå University of Technology. Luleå.
Johansson, L., Hylander, L. & Renman, G., 1999. Små avlopp för kretslopp - sorption till reaktiva filter. VATTEN, Vol 55, pp 173-179.
Johansson, M., Jönsson, H., Höglund, C., Richert Stintzing, A. & Rodhe, L. 2000. Urinsortering – en del av kretsloppet. Rapport T17:2000,
Byggforskningsrådet. ISBN 91-540-5860-0. Stockholm.
Jönsson, H., Vinnerås, B., Höglund, C., Stenström, T.A., Dalhammar, G. & Kirchmann, H., 2000: Källsorterad humanurin i kretslopp. VA-FORSK rapport 2000:1. VAV, Stockholm.
Kadlec, R., Knight, R., Vymazal, J., Brix, H., Cooper, P.& Haberl, R., 2000. Constructed wetlands for pollution control. Scientific and Technical report no 8. IWA Publishing.
Konsumentverket, 2000. Marknadsöversikt torrtoaletter. Stockholm. Kristiansen, R., 1978. Sandfiltergrøfter - studier av økologiske forhold og
Kunst, S., Kayser, K.& Lenz, H.-M., 2000. Capacity of small wastewater treatment plants and their effects on the groundwater. Water Science and Technology, Vol 41, no 1, pp 85-88.
Kvarnström, E., 2001. Plant-Availability of Phosphorus Removed from Waste- water by Different Processes. Doctoral thesis 2001:18, Tekniska Högskolan i Luleå.
Larsson, E., 1996. Bra kretslopp och mindre bra kretslopp - några synpunkter på småskalig VA-hantering med tonvikt på urinseparering och mekaniska biologiskt/kemiska reningsverk (5-500 pe). Vatten 52:43-52. Lund.
Lind, B.-B., Ban, Z. & Bydén, S., 2000. Nutrient recovery from human urine by struvite crystallization with ammonia adsorption on zeolite and wollastonite. Bioresource Technology, 73(2): 169-174.
Lind, B.-B., Ban, Z. & Bydén, S., 2001.Volume reduction and concentration of nutrients in human urine. Ecological Engineering, 16(4):561-566.
Lützner, K. (ed), 1998. Naturnahe und technische Klein- und Kleine Kläranlagen in Vergleich. Dresdner Berichte. Schriftenreihe Institut für Siedlungs- und Industriwasserwirtschaft, Band 123, Technische Universität Dresden.
Mæhlum, T., 1998. Cold-climate constructed wetlands: aerobic pre-treatment and horizontal subsurface flow systems for domestic sewage and landfill leachate purification. Doctor scientarum theses 1998:9. Agricultural University of Norway.
Malmén, L., 1999. Kretsloppsanpassning av hushållens avlopp och organiska köksavfall på Vätö. JTI-rapport Kretslopp & Avfall nr 20, Jordbrukstekniska institutet. Uppsala.
Marklund, S., 1993. Cold climate sequencing batch reactor biological phosphorus removal - results 1991-92. Water Science and Technology, Vol. 28, No. 10, pp. 275-282.
Miljøstyrelsen, 1999a. Rodzoneanlæg op til 30 pe. Vejledning fra Miljøstyrelsen, nr 1 1999. Miljø- og Energiministeriet Miljøstyrelsen. Danmark.
Miljøstyrelsen, 1999b. Biologiske sandfiltre op til 30 pe. Vejledning fra Miljø- styrelsen, nr 3 1999. Miljø- og Energiministeriet Miljøstyrelsen. Danmark. NAT, 1998. Naturbasert avløpsteknologi 1994-1997, sammendrag av program-
mets prosjekter. Jordforsk. Ås.
Nilsson, P., 1990. Infiltration of wastewater - an applied study on treatment of wastewater by soil infiltration. Report No 1002, Department of environmental engineering, Lund University.
Nilsson, P., Nyberg, F.& Karlsson, M., 1998. Markbäddars funktion – kontroll och utvärdering av markbäddar. Naturvårdsverkets rapport 4895, Naturvårds- verkets förlag. Stockholm.
Nilsson, L. & Norén, T. 2000. Enskilda avloppsanläggningar. Bra Små Avlopp Examensarbete 2000:211, Avdelningen för VA-teknik, Institutionen för Samhällsbyggnadsteknik, Luleå Tekniska Universitet. Luleå.
NORD, 1998. Veiledning ved bygging og drift av større jordrenseanlegg. NORD 1998:51. VA-rapport 1998:1, Nordisk Ministerråd.
Nordisk Miljømerking, 1999. Miljømerking av avløpsfrie toalettsystemer. Kriteriedokument 9 april 1997 - 8 juli 2002. Versjon 2.2. Från Svanens hemsida, www.svanen.nu, besökt under augusti 2000.
Norin, E., 1996. Våtkompostering som stabiliserings- och hygieniseringsmetod för organiskt avfall. JTI-rapport Kretslopp & Avfall nr 3, Institutet för jordbruks- och miljöteknik. Uppsala.
Norin, E., Gruvberger, C. & Nilsson, P-O., 2000. Hantering av svartvatten från Tegelvikens skola – kretsloppssystem med våtkompostering. VA-FORSK rapport 2000:3, VAV, Stockholm.
NV - Naturvårdsverket, 1987. Små avloppsanläggningar, hushållsspillvatten från högst 5 hushåll. Allmänna råd 87:6. Naturvårdsverket. Stockholm.
NV - Naturvårdsverket, 1991. Rening av hushållsspillvatten, infiltrations- anläggningar och markbäddar för fler än 25 personer. Allmänna Råd 91:2. Naturvårdsverket. Stockholm.
NV - Naturvårdsverket, 1993. Vatten, avlopp och miljö. Rapport 4207. Naturvårdsverket, Stockholm.
NV – Naturvårdsverket, 1997. Fosfor – livsnödvändigt, ändligt och ett miljö- problem. Rapport 4730, Naturvårdsverket, Stockholm.
NV – Naturvårdsverket, 1998. Avlopp för kretslopp – samverkan stad och land. Rapport 4926, Naturvårdsverket, Stockholm.
Obarska-Pempkowiak, H., 1994. Present state of the art in Poland concerning vegetation filters. Willow vegetation filters for municipal wastewaters and sludges - a biological purification system. Proceedings of a study tour, conference and workshop in Sweden, 5-10 June 1994. Rapport no 50. Institutionen för ekologi och miljövård, SLU. Uppsala.
Palm, O., Löwgren, M. & Wittgren, H.B., 2000. Slutrapport från FoU-program- met Organiskt avfall som växtnäringsresurs. VA-Forsk Rapport 2000:9, VAV. Stockholm.
Paulsrud, B., 1990. Utprøving av Biovac minirenseanlegg, type FD for ett og to hus. Aquateam - norsk vannteknologisk senter AS. Oslo.
Paulsrud, B. & Haraldsen, S., 1993. Experiences with the Norwegian approval system for small wastewater treatment plants. Water Science and Technology, Vol. 28, No. 10, pp. 25-32.
Pell, M., 1991. Microbiology and nitrogen transformations in sand-filter systems for treatment of household septic-tank effluents. Dissertation thesis, Rapport 48, Institutionen för mikrobiologi, Sveriges Lantbruksuniversitet. Uppsala. Refsgaard, K. & Etnier, C. 1998. Naturbaserte avløpsløsninger i spredt
bebyggelse. NILF-rapport 1998:4,. Norsk institutt for landbruksøkonomisk forskning (NILF). Oslo.
Rennerfelt, J., 1991. Kommunal och industriell avloppsteknik. Biokemisk teknologi. KTH, Stockholm.
Rusten, B., Kolkinn & O., Ødegaard, H., 1997. Moving bed biofilm reactors and chemical precipitation for high efficiency treatment of wastewater from small communities. Water Science and Technology, Vol. 35, No. 6, pp. 71-79. SFT – Statens Forurensningstilsyn, 1994. Erfaringer med minirenseanlegg. SFT-
rapport nr 94:06. SFT, Oslo.
Siegrist, R., Tyler, J. & Jenssen, P., 2000. Design and performance of onsite wastewater soil absorption systems. White paper. Prepared for National Needs