Studien analyserade svenska handbollsspelares effektutveckling i benen, i de olika
rörelseplanen, beroende på position. Det fanns ingen signifikant skillnad i effektutveckling mellan positionerna, vilket bekräftar 0-hypotesen (tabell 3, 4 och figur 4, 5). Det fanns en korrelation mellan det vertikala och horisontella samt mediallaterala CMJAS, vilket bekräftar arbetshypotesen (tabell 5).
Bilateral vertikal hoppförmåga för gruppen ‘Alla’ (50.4±7 cm) (tabell 3 och figur 4) stöds av tidigare forskning (Krüger et al., 2014; Górski et al., 2018; Manou et al., 2019) vilka påvisade liknande BV hoppförmåga (46-50 cm) för handbollsspelare. Kantspelarna presterade bäst i BV CMJAS (56±7.3 cm) vilket Krüger et al. (2014) också påvisade (50.5±3.7 cm), när de undersökte skillnaden i hoppförmåga mellan positionerna i handboll. Målvakterna presterade sämst i BV CMJAS (44.5±0.5 cm) vilket Massuca et al. (2015) påvisade (35.99±6.57 cm), när de undersökte skillnader i fysiska attribut mellan positionerna. Skillnaden kan bero på
kantspelarnas muskelfibersammansättning vilket påverkas av genetiken (Ahmetov et al., 2012) och utvecklas med träning (Markovic och Mikulic, 2010). Målvakterna är enbart beroende av att täcka målet och behöver möjligtvis inte besitta liknande hoppförmåga. Kantspelarna har eventuellt utfört mer plyometrisk träning eller på en högre intensitet (Hermassi et al., 2014; Dello Iacono et al., 2016; Slimani et al., 2016), vilket kan leda till att de besitter högre % typ 2 muskelfiber samt kan utnyttja SSC bättre (Kawamori et al., 2006; Markovic och Mikulic, 2010). De andra positionerna kan ha utfört annan typ av träning som leder till andra fysiologiska adaptioner (Spieszny och Zubik, 2018).
Bilaterala horisontella hoppförmågan för gruppen ’Alla’ (248.6±23.8 cm) (tabell 3, figur 4) stöds av Gardasević et al. (2011) vilka påvisade liknande BH hoppförmåga (257.6±14 cm) för handbollsspelare. Linjespelaren presterade näst bäst (170-174 cm) i de UH CMJAS vilket kan bero på att de hoppar framåt när de ska göra mål. Det kan bero på att de bättre kan utnyttja SSC UH gentemot niometerspelare och målvakter (Kawamori et al., 2006; Jakobsen et al., 2012). Kantspelarna var den position som presterade bäst (tabell 3 och figur 4) i de
horisontella CMJAS, vilket kan bero på att de behöver hoppa längre för bättre målchans. Både linjespelaren och kantspelarna utnyttjar troligtvis SSC horisontellt på liknande sätt (Kawamori et al., 2006) och båda besitter troligtvis liknande % typ 2 muskelfiber (Malisoux et al., 2006; Jakobsen et al., 2012).
Medeleffektutveckling för gruppen ’Alla’ (1434±143 W) (tabell 4 och figur 5) är högre än vad Massuca et al. (2015) påvisade (1085.11±181.45 W) för handbollsspelare. Skillnaden mellan studierna kan bero på att olika hopp användes som insamlingsmetod (Kawamori et al., 2006). Det kan även bero på att deltagarna i denna studie kunde utnyttja SSC mer effektivt (Kawamori et al., 2006; Jakobsen et al., 2012), vilket är en adaption av plyometrisk träning (Markovic och Mikulic, 2010). Plyometrisk träning kan även leda till andra fysiologiska adaptioner vilka är fördelaktiga i CMJAS.
Linjespelaren har högst ME och kantspelarna har högst RE, i samtliga vertikala CMJAS (tabell 4 och figur 5). Det kan bero på att linjespelaren väger mest vilket kan leda till en högre ME. Det kan vara fördelaktigt att vara tyngre som linjespelare eftersom det krävs en lägre tyngdpunkt och denne måste kunna hantera extern effekt (Kenney et al., 2015). Kantspelarna visade på den högsta RE vilket kan bero på att de behöver hoppa högre och längre eller kliva förbi motståndaren för ett bättre läge att göra mål. Fysiologiskt kan det innebära att
kantspelarna besitter högre % FFM än övriga positioner, vilket kan resultera i högre RE och bättre hoppförmåga (tabell 3, 4 och figur 4, 5) (Nikolaidis, 2014; Perroni et al., 2014). Därav kan det påstås att den RE är viktigare för kantspelare och ME för linjespelare.
Korrelationen mellan effektutvecklingen i de vertikala och horisontella CMJAS, visade på en stark korrelation (r=0.860-0.883), vilket är en högre korrelation än vad Vuksanovikj et al. (2016) påvisade (r=0.638). Det kan bero på att i Vuksanovikj et al. (2016) studie framgår det inte hur hoppen standardiserades vilket kan innebära att CMJAS standardiserades annorlunda. Resultatet i denna studie kan bero på att deltagarna kunde utveckla liknande effekt i de båda riktningarna. En intressant upptäckt var att det inte fanns någon korrelation till det
mediallaterala CMJAS. Det kan bero på att deltagarna inte var bekanta med hoppet eller att utvecklingen av effekt skiljer sig mellan riktningarna.
Metoddiskussion
Syftet med studien var att undersöka handbollsspelares effektutveckling i benen vilket operationaliserades till hoppförmåga och watt (W; W/kg). Effektutveckling undersöktes via olika riktningar inom CMJAS. Counter movement jump armswing användes eftersom det utvecklar mest effekt (Kawamori et al., 2006) samt liknar ett handbollshopp. Andra typer av hopp, t.ex. SJ eller CMJ, hade kunnat användas. Squat jump utnyttjar inte SSC och mäter istället kraftutvecklingen i benen vilket gjorde att SJ exkluderades. Counter movement jump mäter möjligtvis effektutvecklingen i benen mer exakt men hoppet är inte sportspecifikt, därav valdes CMJAS.
Trots det rådande läget i samhället, COVID-19 pandemin, utfördes laborationen. Innan laborationen fick samtliga deltagare ett informationsbrev som bland annat innehöll
information angående de riktlinjer som laborationen följde (Folkhälsomyndigheten, 2020). En större lokal bokades samt att tre mindre grupper utformades, vilka fick olika tider att utföra laborationen. Detta utfördes för att minska en eventuell smittspridning. Längd och vikt kontrollerades inte av författaren, på grund av pandemin, vilket kan ha påverkat resultatet. När empirin hade bearbetas skickades deltagarnas personliga resultat till individen i fråga, via email.
Studien använde sig av tidigare forskning som teoretiskt perspektiv, vilket är vanligt i denna typ av studie (Bryman, 2018). De identifierade artiklarna indikerar på fysiologiska faktorer som kan påverka effektutvecklingen, vad som gör CMJAS fysiologiskt möjligt samt handbollsspelares effektutveckling. De fysiologiska faktorerna SSC
muskelfibersammansättning och FFM har använts för att förstå och analysera resultatet. Det fanns inte tillgång eller tillstånd till att genomföra muskelbiopsimätningar vilket innebär att dessa förklaringar är tagna från tidigare forskning. Tanken var att mäta den FFM via kalipermätning (Kenney et al., 2015). Fettfri massa är en indikation på hur mycket av
kroppsvikten som kan användas för att utveckla effekt i de olika CMJAS (Nikolaidis, 2014). Totala mängden FFM i relation till mängden kroppsfett indikerar på hur mycket dödvikt individen måste flytta i CMJAS (Kenney et al., 2015). På grund av COVID-19 och dess restriktioner exkluderades mätningen av FFM, för att minimera en eventuell smittspridning till subjekten (Folkhälsomyndigheten, 2020). Förklaringarna till hur den FFM kan påverka effektutvecklingen är tagna från den tidigare forskningen.
Problemet med valet av teori är att den är beroende av vilka artiklar som identifieras.
Beroende på vilka artiklar som identifieras kan resultatet anses vara högre eller lägre än vad tidigare studier visat. De identifierade artiklarna styr vad som diskuteras, vilket kan leda till att studien blir snäv (Bryman, 2018). För att undvika att studien skulle bli snäv, försökte författaren utöka och bredda den tidigare forskningen men inom ramen för ämnet (Bilaga 2). Om det finns få eller inga artiklar problematiseras en eventuell jämförelse mellan studier. Ett exempel är det mediallaterala CMJAS, där det inte identifierades några tidigare studier. Studien avser att täcka efterlämningar, vilket den gör, eftersom inga tidigare studier har undersökt mediallateral hoppförmåga och dess korrelationer (Bryman, 2018). När tidigare forskning används som teori kan det vara av betydelse att noga granska artiklarna och välja de som är i linje med syftet, för att öka den interna validiteten.
Begränsningar och Implikationer
Studien utgår från två frågeställningar vilka besvarades via hypotes. Ett problem som uppstod var att arbetshypotesen ’Det finns en korrelation i effektutvecklingen mellan det vertikala och horisontella samt mediallaterala counter movement jump armswing’ bekräftades.
Problematiken är att det inte existerar en stark korrelation mellan den vertikala och
mediallaterala effektutvecklingen vilket hade kunnat undvikas om frågeställningen brutits ned till två stycken (Bryman, 2018). Det hade möjligtvis lett till ett mer rättvist resultat.
Litteratursökningen utgick från ’Sport Discus’ vilket begränsar studien eftersom ett större urval av databaser hade eventuellt kunnat leda till fler relevanta artiklar (Bryman, 2018). Det ska dock nämnas att databasen ’Sport Discus’ är relevant för det ämnesområde som
undersöktes i studien (EBSCO, 2020). De flesta av artiklarna som valdes uppfyller de
källkritiska perspektiven (Thurén, 2003), på grund av de kriterier som valdes för inkludering. Fyra artiklar (Simoneau och Bouchard, 1995; Finni et al., 2003; Kawamori et al., 2006; Malisoux et al., 2006) uppfyller inte tidsperspektivet men valdes att inkluderas på grund av relevansen i studierna. Två sekundära källor (Kenney et al, 2015; Widmaier et al., 2016) användes i den tidigare forskningen, vilket gör dem beroende av andra artiklar. Källorna valdes att inkluderas eftersom en förklaring av de fysiologiska processerna var nödvändig, för att fler individer ska förstå innebörden. Problematiken rörande kriterierna som applicerades är att det begränsar studien samtidigt som den blir mer precis. Potentiella relevanta studier kan ha exkluderats.
Urvalet som användes i studien var ett icke-sannolikhets bekvämlighetsurval (Bryman, 2018). Bekvämlighetsurvalet valdes eftersom författaren har kontakter inom handbollen i Ystad vilket möjliggjorde studien. Bekvämlighetsurval begränsar studien eftersom den inte kan generaliseras, vilket kan anses som en fallgrop i studien (Bryman, 2018). Studien kan inte generaliseras eftersom stickprovet troligtvis inte är representativt för populationen. Det hade kunnat undvikas vid annan typ av urval. Författaren menar att tillfället inte fick missas, då det kan leda till ny kunskap inom handboll och effektutveckling. Bryman (2018) påstår att om ett sådant tillfälle uppstår anses det vara acceptabelt att genomföra studien. Dessutom är urvalet i studien litet vilket kan innebära att den statistiska analysen kan vara missvisande (Djurfeldt et al., 2018). Studien kan fungera som en riktlinje för eventuellt kommande studier.
Urvalsprocessen utgick från fyra kriterier (se Urval). Studien begränsade urvalet till Ystad eftersom det då blev möjligt att undersöka subjekten under den begränsade tidsramen, 71/2 vecka. Deltagarna var tvungna att spela handboll i Ystad vilket gjorde urvalsgruppen mer specifik. Det kan resultera i att resultatet möjligtvis kan ses som riktlinjer för övriga manliga handbollsspelare i Ystad (Bryman, 2018). ’Spela i A-lagstruppen’ sattes som krav på grund av att författaren hade för avsikt att undersöka handbollsspelare på en högre nivå. Det resulterar i att studien blir mer snäv men urvalsgruppen blir mer specificerad (Bryman, 2018). Studien begränsade deltagarna till män eftersom författaren hade kontakter i de manliga lagen samt att de fanns tillgängliga i stunden. Åldersgränsen 18 år valdes för av att undvika komplikationer med målsman (Bryman, 2018) samt för att de är mer fysiologiskt utvecklade (Widmaier et al., 2016). Nackdelen med kriteriet är att det kan finnas spelare i A-lagstruppen som är yngre än 18 år vilket gör att de exkluderats från studien. Det kan resultera i att urvalet är mindre representativt.
Applikationen ’My Jump 2’ användes för att mäta de vertikala hoppen vilket möjligtvis inte är det mest optimala. Problematiken vid användandet av instrumentet är att tidigare studier använt ’contact mat’ eller ’force platform’ vilket kan försvåra jämförelsen av resultaten. Det ska dock nämnas att ’My Jump 2’ är validerad och reliabiliteten i instrumentet är hög (Balsalobre-Fernández et al., 2015; Gallardo-Fuentes et al., 2016). ’My Jump 2’
rekommenderas att användas på 1,5 m avstånd men för att säkerställa säkerheten, på grund av COVID-19 pandemin, var avståndet 2 m. Eventuella komplikationer kan ha förekommit.
Vidare forskning
Vidare forskning bör fortsätta undersöka effektutveckling hos handbollsspelare. Studien bör grunda sig i ett sannolikhets stratifierat slumpmässigt urval (Bryman, 2018). Det gör att urvalsgruppen är representativ för undersökningspopulationen vilket möjliggör generalisering. Counter movement jump armswing standardiserades i denna studie och kommande studier kan därav replikera dessa. Möjligtvis bör mätinstrumentet ’My Jump 2’ fortsätta användas eftersom den är billigare och mer lättillgänglig än t.ex. ’contact mat’ eller ’force platform’. Annars bör en ’contact mat’ eller ’force platform’ användas eftersom de anses vara golden standards. Korrelationen mellan CMJAS i olika riktningar bör undersökas ytterligare för att undersöka om samma resultat observeras. Det beror på att en del studier/klubbar enbart väljer att undersöka den vertikala effektutvecklingen. Om det inte finns en korrelation kan det var av vikt att fortsätta mäta den horisontella och mediallaterala effektutveckling för att ytterligare utveckla idrotten handboll.
Utifrån studiens resultat, hade det också varit intressant om vidare forskning genomförde en träningsstudie på handbollsspelare. Det beror på att varje position har en unik sportprofil som kräver olika fysiologiska förutsättningar. Studierna kan grunda sig i en longitudinell studie med upprepade tester. Deltagarna delas först upp i fyra grupper, beroende på position, samt en kontrollgrupp till varje position. I den inledande fasen av studien mäts deltagarnas startvärde i tester som är unika för positionen, t.ex. vertikal, horisontell och mediallateral CMJAS för kantspelare. Efter testerna blir individerna i de olika grupperna tilldelade ett träningsprogram som är specifikt för positionen. Träningsprogrammet utgår från 10 veckors periodisering. När de 10 veckorna har passerat, utförs samma tester igen. Forskarna kan t.ex. undersöka
signifikant skillnad mellan startvärde och nytt värde samt signifikant skillnad mellan position och kontrollgrupp.
Slutsats
Slutsatsen med studien är att handbollsspelare, oberoende position, besitter liknande
effektutveckling, bilateralt och unilateralt, i riktningarna vertikal, horisontell och mediallateral CMJAS samt att mediallateral effektutveckling bör examineras utöver vertikal
effektutveckling för en mer komplett profil av spelaren. Notera att slutsatserna enbart gäller för den undersökta urvalsgruppen och inte för alla handbollsspelare. Andra studier bör undersöka samma problem, för att fastställa om liknande resultat observeras.
Praktisk tillämpning
• Vertikal, horisontell och mediallateral CMJAS bör examineras vid test av effektutveckling för att kunna utveckla och identifiera nya spelare.
• Handbollsspelares styrketräning bör utföras individuellt för att utveckla de specifika fysiologiska förmågor som krävs för dennes position.
Referenslista
Ahmetov, I. I., Vinogradova, O. L., & Williams, A. G. (2012). Gene polymorphisms and fiber-type composition of human skeletal muscle. International journal of sport
nutrition and Exercise metabolism, 22(4), 292-303.
Balsalobre-Fernández, C., Glaister, M., & Lockey, R. A. (2015). The validity and reliability of an iPhone app for measuring vertical jump performance. Journal of sports
sciences, 33(15), 1574-1579.
Bellardini, H., Henriksson, A., & Tonkonogi, M. (2017). Tester och mätmetoder för idrott och
hälsa. Stockholm: SISU idrottsböcker.
Berg, K.E. & Latin, R.W. (2008). Essentials of research methods in health, physical
education, exercise science, and recreation. (3. ed.) Philadelphia: Wolters
Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Bojic, I., Kocić, M., & Stajić, S. (2015). The explosive power of the lower limbs in basketball and handball players. Facta Universitatis, Series: Physical Education and Sport, 1-9.
Bosco, C., Luhtanen, P., & Komi, P. V. (1983). A simple method for measurement of mechanical power in jumping. European journal of applied physiology and
occupational physiology, 50(2), 273-282.
Büchel, D., Jakobsmeyer, R., Döring, M., Adams, M., Rückert, U., & Baumeister, J. (2019). Effect of playing position and time on-court on activity profiles in german elite team handball. International Journal of Performance Analysis in Sport, 19(5), 832-844.
Cardinale, M., Whiteley, R., Hosny, A. A., & Popovic, N. (2017). Activity profiles and positional differences of handball players during the world championships in Qatar 2015. International journal of sports physiology and performance, 12(7), 908-915.
Carvalho, A., Mourão, P., & Abade, E. (2014). Effects of strength training combined with specific plyometric exercises on body composition, vertical jump height and lower limb strength development in elite male handball players: a case study. Journal of human kinetics, 41(1), 125-132.
Dello Iacono, A., Martone, D., Milic, M., & Padulo, J. (2016). Vertical-vs. horizontal- oriented drop jump training: chronic effects on explosive performances of elite handball players. Journal of strength and conditioning research, 31(4), 921-931. Djurfeldt, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2018). Statistisk verktygslåda 1:
samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. (Tredje
upplagan). Lund: Studentlitteratur.
EBSCO. (2020). SPORTDiscus with Full Text. Hämtad 15 april 2020 från
https://www.ebsco.com/products/research-databases/sportdiscus-full-text Finni, T., Ikegawa, S., Lepola, V., & Komi, P. V. (2003). Comparison of force–velocity
relationships of vastus lateralis muscle in isokinetic and in stretch‐shortening cycle exercises. Acta Physiologica Scandinavica, 177(4), 483-491.
Flinck, J. (2020, 26 januari). Siffrorna bakom Spaniens guld. Aftonbladet. Hämtad från https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/MRBqwm/siffrorna-bakom-spaniens- guld
Folkhälsomyndigheten. (2020). Skydda dig och andra från smittspridning. Hämtad från https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella- utbrott/covid-19/skydda-dig-och-andra/
Fouré, A., Nordez, A., McNair, P., & Cornu, C. (2011). Effects of plyometric training on both active and passive parts of the plantarflexors series elastic component stiffness of muscle–tendon complex. European journal of applied physiology, 111(3), 539-548.
Fox, E. and Mathews, D., 1974. Interval Training. Conditioning for Sports and General Fitness. Saunders, Philadelphia.
Fredriksson, E., & Flinck, J. (2020, 26 januari). Spanien försvarar EM – guldet. Aftonbladet. Hämtad från https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/awByz5/spanien-
forsvarar-em-guldet
Gallardo-Fuentes, F., Gallardo-Fuentes, J., Ramírez-Campillo, R., Balsalobre-Fernández, C., Martínez, C., Caniuqueo, A., Canas, R., Banzer, W., Loturco, I., Nakamura, F. Y., & Izquierdo, M. (2016). Intersession and intrasession reliability and validity of the My Jump app for measuring different jump actions in trained male and female athletes. Journal of strength and conditioning research, 30(7), 2049- 2056.
Gardasević, B., Jakovljević, S., Pajić, Z., & Preljević, A. (2011). Some Anthropometric and Power Characteristics of Elite Junior Handball and Basketball Players. Activities
in Physical Education & Sport, 1(1).
González-Ravé, J. M., Juárez, D., Rubio-Arias, J. A., Clemente-Suarez, V. J., Martinez- Valencia, M. A., & Abian-Vicen, J. (2014). Isokinetic leg strength and power in elite handball players. Journal of human kinetics, 41(1), 227-233.
Górski, M., Starczewski, M., Pastuszak, A., Mazur-Różycka, J., Gajewski, J., & Buśko, K. (2018). Changes of strength and maximum power of lower extremities in adolescent handball players during a two-year training cycle. Journal of human
kinetics, 63(1), 95-103.
Haff, G., & Triplett, N.T. 2016. Essentials of strength training and conditioning. Human Kinetics, Champaign, IL.
Hermassi, S., Gabbett, T. J., Ingebrigtsen, J., Van Den Tillaar, R., Chelly, M. S., & Chamari, K. (2014). Effects of a short-term in-season plyometric training program on repeated-sprint ability, leg power and jump performance of elite handball players. International Journal of Sports Science & Coaching, 9(5), 1205-1216. Hermassi, S., Gabbett, T. J., Spencer, M., Khalifa, R., Chelly, M. S., & Chamari, K. (2014).
Relationship between explosive performance measurements of the lower limb and repeated shuttle-sprint ability in elite adolescent handball players.
International Journal of Sports Science & Coaching, 9(5), 1191-1204.
Hewit, J. K., Cronin, J. B., & Hume, P. A. (2012). Asymmetry in multi-directional jumping tasks. Physical Therapy in Sport, 13(4), 238-242.
International Handball Federation. (2020). Marketing. Hämtad 2020-04-07 från https://www.ihf.info/marketing-homepage
Jakobsen, M. D., Sundstrup, E., Randers, M. B., Kjær, M., Andersen, L. L., Krustrup, P., & Aagaard, P. (2012). The effect of strength training, recreational soccer and running exercise on stretch–shortening cycle muscle performance during countermovement jumping. Human movement science, 31(4), 970-986.
Jansson, D. & Ovendal, A. (2016). Bättre idrottsteknik genom analys och träning. (1. uppl.) Stockholm: SISU Idrottsböcker.
Kawamori, N., Rossi, S. J., Justice, B. D., Haff, E. E., Pistilli, E. E., O'Bryant, H. S., Stone, M. H., & Haff, G. G. (2006). Peak force and rate of force development during isometric and dynamic mid-thigh clean pulls performed at various
intensities. The Journal of Strength & Conditioning Research, 20(3), 483-491. Kenney, W. L., Wilmore, J. H., & Costill, D. L. (2015). Physiology of sport and exercise.
Krüger, K., Pilat, C., Ückert, K., Frech, T., & Mooren, F. C. (2014). Physical performance profile of handball players is related to playing position and playing class. The
Journal of Strength & Conditioning Research, 28(1), 117-125.
Malisoux, L., Francaux, M., Nielens, H., & Theisen, D. (2006). Stretch-shortening cycle exercises: an effective training paradigm to enhance power output of human single muscle fibers. Journal of Applied Physiology, 100(3), 771-779.
Manou, V., Aguilera, J. F. T., & Dalamitros, A. A. (2019). Aerobic power, anaerobic power, and vertical jumping ability over an entire competitive period in young elite male handball players. Human Movement, 20(2), 28-32.
Markovic, G., Dizdar, D., Jukic, I., & Cardinale, M. (2004). Reliability and factorial validity of squat and countermovement jump tests. The Journal of Strength &
Conditioning Research, 18(3), 551-555.
Markovic, G., & Mikulic, P. (2010). Neuro-musculoskeletal and performance adaptations to lower-extremity plyometric training. Sports medicine, 40(10), 859-895.
Massuca, L., Branco, B., Miarka, B., & Fragoso, I. (2015). Physical fitness attributes of team- handball players are related to playing position and performance level. Asian
journal of sports medicine, 6(1).
Maurelli, O., Bernard, P. L., Dubois, R., Ahmaidi, S., & Prioux, J. (2019). Effects of
precompetitive preparation period on the isokinetic muscular characteristics in world class handball PLAYERS. The Journal of Strength & Conditioning
Research, 33(4), 1065-1074.
Meylan, C. M., Nosaka, K., Green, J., & Cronin, J. B. (2010). Temporal and kinetic analysis of unilateral jumping in the vertical, horizontal, and lateral directions. Journal of
Mirzaei, B., Norasteh, A. A., & Asadi, A. (2013). Neuromuscular adaptations to plyometric training: depth jump vs. countermovement jump on sand. Sport Sciences for
Health, 9(3), 145-149.
Nikolaidis, P. T. (2014). Age-related differences in countermovement vertical jump in soccer players 8-31 years old: the role of fat-free mass. American Journal of Sports
Science and Medicine, 2(2), 60-64.
Perroni, F., Vetrano, M., Rainoldi, A., Guidetti, L., & Baldari, C. (2014). Relationship among explosive power, body fat, fat free mass and pubertal development in youth soccer players: A preliminary study. Sport Sciences for Health, 10(2), 67-73. Riksidrottsförbundet. (2018). Idrottsrörelsen i siffror 2018. Hämtad 2020-04-07 från
https://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet/nya-dokument/nya- dokumentbanken/idrottsrorelsen-i-siffror/2018-idrotten-i-siffror--- rf.pdf?w=900&h=900
Simoneau, J. A., & Bouchard, C. (1995). Genetic determinism of fiber type proportion in human skeletal muscle. The FASEB journal, 9(11), 1091-1095.
Slimani, M., Chamari, K., Miarka, B., Del Vecchio, F. B., & Chéour, F. (2016). Effects of plyometric training on physical fitness in team sport athletes: a systematic review. Journal of human kinetics, 53(1), 231-247.
Spieszny, M., & Zubik, M. (2018). Modification of strength training programs in handball players and its influence on power during the competitive period. Journal of
human kinetics, 63(1), 149-160.
Svenska handbollförbundet. (2020). Beslut om alla SM och serier. Hämtad 2020-04-07 från https://www.svenskhandboll.se/Handbollinfo/Aktuellt/BeslutomallaSMochserier /
Svenska Handbollslandslaget. (2020). Mästerskap. Hämtad 2020-04-07 från