Denna studie kunde inte finna ett uppenbart samband mellan några av de oberoende variablerna och goodwillnedskrivningar när hela urvalet studerades. Däremot kunde ett samband utläsas mellan omsättning och goodwillnedskrivningar när urvalet reducerades till enbart Large Cap. Studien har därför svårt att styrka det som positiv redovisningsteori förutspår angående resultatmanipulering och ledningens opportunism, då ett samband endast kunde utläsas när urvalet begränsades. Då Watts och Zimmermans (1979) hypoteser baseras på flera olika redovisningsval som påverkar resultatet finns det möjlighet att dessa hypoteser är sanna men att de inte går att tillämpa på redovisningsvalet goodwillnedskrivningar på den svenska börsen. Målet med positiv redovisningsteori är att skapa en förklaring och för att kunna förutspå redovisningsval som bolagen kommer göra (Collin et al., 2009; Watts och Zimmerman 1986 se Whitley 1988, s. 632). Då ett samband inte kunde påvisas i denna studie går det att utläsas att positiv redovisningsteorin inte var användbar för att förklara varför bolagen gör goodwillnedskrivningar.
Vid regressionsanalysen av bonushypotesen fanns en viss signifikans vilket gör att det finns anledning att tro att vid en studie med ett större urval kan resultatet se annorlunda ut. I denna studie går det dock inte att ta hänsyn till detta då den enligt studiens förutsättningar
fortfarande saknade signifikans. När alla oberoende variabler testades i samma regressionsanalys minskade dock variabelns signifikans. Tidigare forskning kring
bonushypotesen har påvisat flera möjliga förklaringar till varför ledningen väljer att inte göra resultatökande redovisningsval. Healy (1985) menar att det kan finnas incitament för
ledningen att göra resultatminskande val om det finns indikationer på att kraven för
bonusutbetalning inte kommer att uppnås. Denna studie har inte tagit hänsyn till om ledningen har fått någon bonus utbetald eller inte och kan därmed inte styrka eller förkasta Healys (1985) påstående. Detta kan även vara förklaringen till bristen på samband i denna studie. Enligt Watts och Zimmerman (1979) kommer dock alltid ledningen göra redovisningsval som maximerar ledningens bonus på kort sikt. Detta innebär att denna studie borde funnit ett negativt samband mellan bonussystem och goodwillnedskrivningar och inte heller det kunde konstateras. Watts och Zimmerman (1990) påstår att flera tester av bonushypotesen är förenklade och är därför inte representativa för teorin. Denna studie kunde vid
litteratursökningen inte återfinna vad Watts och Zimmerman (1990) syftade till gällande sitt uttalande om förenklingar i bonushypotesen. Därför kan denna studie inte utesluta att dessa förenklingar även skett i denna undersökning. Detta ger även en möjlig förklaring till varför ett samband inte kunde utläsas.
Vid prövningen av hypotesen om politisk kostnad kunde denna studie inte finna ett signifikant samband när hela urvalet prövades. När alla oberoende variabler testades i samma
regressionsanalys minskade även variabelns signifikans. Ball och Foster (1982) och Watts och Zimmerman (1990) menar på att ett företags storlek har stor påverkan på de politiska
kostnaderna. Denna studie valde omsättning som en representant för variabeln politisk kostnad även bolagens tillgångar togs med som en kontrollvariabel för att kontrollera
tillgångar som en storleksrepresentant (Ball och Foster 1982; Bowen et al., 1981; Godfrey och Koh, 2009; Watts och Zimmerman, 1978; Zmijewski och Hagerman, 1981), däremot har Holthausen och Leftwich (1983) samt Watts och Zimmerman (1979) påpekat att det behövs bättre representanter för företagets politiska kostnader än företagets storlek. Då denna studie inte kunde finna ett signifikant samband kan detta bero på att storleken inte var en bra representant för bolagens politiska kostnader och att det hade krävts andra variabler för att beskriva politiska kostnader. Denna studie har försökt undvika detta problem genom att inkludera bransch som en kontrollvariabel vilket enligt Ball och Foster (1982) också kan ses som en variabel som kan påverka de politiska kostnaderna. Inte heller bolagens branscher hade något signifikant samband med goodwillnedskrivningar. Hypoteserna i positiv redovisningsteori förutspår att det kommer finnas ett positivt samband mellan politiska kostnader och resultatminskande redovisningsval, resultatet i denna studie talar för att om ett samband påvisas skulle detta samband vara negativt och inte ett positivt. Resultatet går därmed emot tidigare forskning och denna studie kan inte stärka hypotesen om politisk
kostnad. När urvalet begränsades till de båda listorna kunde ett positivt samband detekteras på bolagen som var registrerade på Large Cap listan. Vilket innebär att detta resultat visar på att hypotesen om politisk kostnad är sann. Då samma resultat inte kunde utläsas på hela
populationen stärker detta Zmijewski och Hagermans (1981) påstående om att den politiska kostnadshypotesen bara håller för de allra största bolagen. Då bolagen registrerade på Large Cap får anses som bland de största bolagen i Sverige stämmer Zmijewski och Hagermans (1981) påstående, att det bara är de allra största bolagen som kommer göra resultatminskande redovisningsval för att minska den politiska påverkan.
Denna studie kunde inte finna något negativt signifikant samband mellan skulderna i företaget och goodwillnedskrivningar. När alla oberoende variabler testades i samma regressionsanalys ökade dock variabelns signifikans, men något samband gick fortfarande inte at påvisas. Studien använde hävstångseffekten som en representant för variabeln skuld, detta då tidigare forskare har använt samma formel för att beräkna densiteten av skulder i företaget (DeFond och Jiambalvo, 1994; Duke och Hunt, 1990; Press och Weintrop, 1990). Positiv
redovisningsteori förutspår ett negativt samband mellan resultatminskande redovisningsval och skulder (Watts och Zimmerman, 1990). Avsaknaden av samband kan bero på att formeln för hävstångseffekten inte var representativ för företagens skulder och därmed inte en
användbar formel för denna studie. Andra formler kan vara bättre lämpade för beräkningen av skulder och kan därmed bidra med ett annat resultat. En annan förklaring skulle kunna vara den som presenteras av DeAngelo et al. (1994) samt Jaggi och Lee (2002) som menar att ledningen kan ha incitament att göra resultatminskande redovisningsval för att visa på sin oförmåga att betala skulderna och därmed få bättre skuldvillkor. Detta hade dock visat sig som ett positivt samband mellan skulder och goodwillnedskrivningar och ett sådant samband kunde inte påvisas i denna studie. Även Sweeny (1994) påstår att det kan finnas anledning att inte genomföra resultatökande redovisningsval när det får en stor effekt på kassaflödet. Goodwillnedskrivningar påverkar enbart kassaflödet i form av skatter och då i form av ett minskat resultat när nedskrivningen genomförs och därmed en lägre skatt. Denna studie finner det inte troligt att detta skulle vara en anledning för den brist på samband som påvisades i denna studie, då denna tes också borde generera ett positivt samband.
Utav de 135 bolag som redovisade goodwill i denna studie var det enbart 17 bolag som
faktiskt redovisade nedskrivningar av goodwill under redovisningsåret 2018. En anledning till detta kan vara det som Watts och Zimmerman (1976, 1990) beskriver som kontraktsteorin för redovisning. Vilket bland annat innebär att ledningen kan välja att inte erkänna behovet av nedskrivning, detta kan vara en förklaring till varför endast ett fåtal bolag i denna studie redovisade en nedskrivning av goodwill. AbuGhazaleh et al. (2011) menar att detta är att betrakta som ett opportunistiskt beteende som avspeglar ledningens rapporteringsincitament. Då denna studie hade i avsikt att undersöka ledningens opportunism med hjälp av de
framtagna hypoteserna kan opportunism genom kontraktsteorin ha förbisetts. Kontraktsteorin kan vara en förklaring till att enbart 17 bolag redovisade någon goodwillnedskrivning. En annan förklaring kan vara att goodwill är en post som kan vara svår att värdera vilket gör att behovet av nedskrivningar kan vara svåra för bolagen att identifiera (Raman, 2008; Raman och Watts, 2012; Watts, 2003). Detta innebär att det inte är det opportunistiska beteendet som förklarar varför majoriteten av bolagen valt att inte skriva ned sin goodwill. Ytterligare en anledning till att företag undviker att redovisa nedskrivning av goodwill kan vara för att företag med hög goodwill ofta övervärderas, vilket i sin tur leder till att bolagen blir högre värderade på aktiemarknaden och därmed får tillgång till ett större kapital (Li et al., 2011).
Resultatet i denna studie påvisar dock ett signifikant samband mellan goodwillnedskrivningar och revisionsbolaget KPMG. Sambandet var negativt vilket innebär att bolag som använder revisionsbolaget KPMG kommer att göra lägre goodwillnedskrivningar. Det gick även att utläsa ett signifikant samband mellan EY och goodwillnedskrivningar när urvalet reducerades till enbart Small Cap listan. Även detta samband var negativt. Detta stämmer överens med Falkman och Tagesson (2008) som menar att revisorer har en stor inverkan på hur bolagen tillämpar olika redovisningsstandarder. Studien valde att endast granska redovisningsval i form av goodwillnedskrivningar, detta kan vara en förklaring till avsaknandet av samband vid hypotesprövningarna. Goodwillnedskrivningar får räknas som ett resultatminskande
redovisningsval vilket gör att studien blir begränsad ur det teoretiska perspektivet då det finns många fler redovisningsval som kan påverka resultatet både positivt och negativt. Denna studies syfte var dock att bidra till forskningen kring goodwill och därför inkluderades inga andra redovisningsval.
Resultatet av denna studie kan bidra med en förklaring till varför det finns få studier om positiv redovisningsteori utförda efter år 2000. Goodwillnedskrivningar är ett redovisningsval som enligt teorin ska kunna förklaras med hjälp av hypoteserna, vilket resultatet i denna studie inte kunde påvisa. Detta kan vara en förklaring till att teorin inte är lika populär idag som den var förr då den inte är lika applicerbar på dagens bolag. Vilket kan vara en anledning till att de äldre studierna har påvisat samband som denna studie inte kunde finna. Fenomenet Big bath kan vara ytterligare en anledning till att det inte gick att utläsa några samband. Då denna studie begränsades till ett år kan detta fenomen vara en faktor till att några samband inte kunde utläsas. Hypoteserna i denna studie söker efter kortsiktiga redovisningsval som påverkar resultatet. Big bath är ett redovisningsval som påverkar resultatet mer långsiktigt vilket innebär att denna studie hade behövt undersöka mer än ett år och använda andra
variabler för att finna något samband. Urvalet är också något som kan ha påverkat resultatet i denna studie. Bolagen verkar i olika branscher och det kan finnas olika praxis inom
branscherna som gör att de väljer att hantera goodwill och goodwillnedskrivningar olika. Detta kan resultera i att bolagen är svåra att sätta i jämförelse med varandra i dessa typer av studier. Denna studie försökte genom att använda bransch som en kontrollvariabel att hantera detta problem men att enbart ha bransch som en kontrollvariabel kan inte redogöra för alla eventuella olikheter i branscherna. Inom positiv redovisningsteori diskuteras enbart bransch som en faktor för den politiska påverkan på ett bolag och inte som en faktor som bör påverka teorin i stort. Därmed tog denna studie enbart med bransch som en kontrollvariabel då
branscher i Sverige är styrda av praxis. Tidigare forskning (e.g. Ball och Foster, 1982;
Falkman och Tagesson, 2008; Han och Wang, 1998) inom positiv redovisningsteori har dock haft tendenser att studera bolag inom en och samma bransch. Denna studie har även bidragit med kunskap kring goodwillnedskrivningar genom att utesluta ledningens opportunism som ett motiv till nedskrivningarna.