Efter att ha analyserat intervjumaterialet är min tolkning att de svårigheter som de utrikesfödda kvinnorna i Gävleborg upplever visar liknande tendenser med tidigare forskning som påvisar kön och etnicitets betydelse för deras möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden.
När kvinnor från olika länder, med goda språkkunskaper, svensk utbildning och svensk
arbetslivserfarenhet utestängs från arbetsmarknaden krävs även andra förklaringar och det är helt nödvändigt att även belysa detta ur ett historiskt perspektiv.
Redan före krigsslutet går det att se att både etnicitet och genus kom att kopplas med
okvalificerade yrken och arbetsuppgifter som majoritetsbefolkningen inte ville ha (de los Reyes 1998, s.18). Vi tillås inte växa och visa vad vi kan, de bättre uppdragen går alltid till svenskarna förklarar en respondent. Samma respondent hänvisades till praktik inom lokalvård trots en flerårig eftergymnasialutbildning inom ekonomi.
Att de kulturella olikheterna är stora och att språket är en viktig nyckel för ett självständigt liv lyfts både av respondenterna själva samt i flyktingverksamheternas upplevelse av problem och utvecklingsområden. Att detta kan vara en del av förklaringen till problem under den första etableringsfasen i Sverige i vilken kommunernas flyktingverksamheter generellt möter de utrikesfödda kvinnorna torde vara naturligt men i ett mera långsiktigt perspektiv behöver hänsyn tas till att maktfaktorer som kön och etnicitet påverkar utrikesfödda kvinnor i Gävleborgs väg till arbetsmarknaden.
I övergången mellan två genuskontrakt kan vi se att invandrarkvinnor först kom att representera det avvikande för att senare identifieras med det gamla, förlegade och traditionella. En starkt bidragande orsak är troligtvis att invandrarkvinnor tog över de arbetsuppgifter som svenska kvinnor inte ville ha och koncentrerades till lågstatusyrken (de los Reyes 1998, s.18 - 23).
29 Generaliseringar om invandrarkvinnor har bidragit till att skapa avstånd mellan kvinnor samtidigt som man bekräftar uppfattningar om den egna förträffligheten.
Jag upplever mera fördelar än nackdelar med svenska normer och värderingar, men ibland är det så att svenska regler inte fungerar för invandrarkvinnor. Vi har ingen förförståelse som svenska kvinnor och måste lära om allt och samtidigt bevisa allt vi gör.
Knocke lyfter samma problematik som de los Reyes och menar att genom att se invandrade kvinnor som bärare av problemegenskaper, ofta uttryckta i kulturella termer, kan stat, forskning och arbetsmarknad marginalisera och osynliggöra kvinnorna. Istället behöver forskningen undersöka om själva arbetssituationen är upphov till problemen.
Den tidigare forskningen av Knocke och de los Reyes är gjord för nära 20 respektive 30 år sedan, då samma problematik framkommer idag så påvisar detta att det finns ett behov av ett aktivt arbete med jämställdhet och icke - diskrimineringsfrågor. Ett stort fokus i samhällsdebatten och till viss del även hos kommunerna och Arbetsförmedlingen ligger på att forma insatser riktade till kvinnorna men kanske behöver fokus förflyttas från kvinnorna till hur man på ett framgångsrikt sätt kan arbeta för att förebygga diskriminering. Sverige har under senare tid kommit att bli ett mångt mera mångkulturellt samhälle, för en lyckad integration och för att inte öka klyftor mellan invandrare och ursprungsbefolkning är detta viktiga frågor att finna fungerande arbetssätt för att motverka.
I denna studie framkommer inte kunskap som är ny i den bemärkelsen att resultatet visar liknande resultat som framkommit i tidigare forskning, det som kan ses som ny kunskap är att den tidigare forskningen som är gjord kan styrkas specifikt för Gävleborg. Att situationen inte förändrats nämnvärt på de senaste trettio åren och att det därför kan konstateras av att fokus på vad som är problem behöver förflyttas från kvinnorna till att hitta hållbara strategier för att motverka diskriminering och minska risken för ytterligare marginalisering i det svenska samhället.
Svensk arbetsmarknad kännetecknas av ett högt arbetskraftsdeltagande. Det är främst kvinnors höga deltagande som särskiljer vid en internationell jämförelse skriver Arbetsförmedlingen i sin rapport utrikesfödda kvinnor på arbetsmarknaden (Jansson 2020 s.4).
De los Reyes menar att Sverige i internationella jämförelser visar sig vara bland de länder där skillnader i arbetskraftsdeltagande är störst mellan landets medborgare och utomeuropeiska
30 invandare. Detta tyder på att åtminstone en del av förklaringarna bör sökas på arbetsmarknadens funktionssätt och särskilt på invandrarstatusens betydelse för uppdelning och rangordning av arbetskraften (de los Reyes 1998, s.14).
Med stöd av den tidigare forskningen och utfallet av min egen undersökning vill jag framhålla att maktfaktorer som etnicitet och kön har betydelse för utrikesfödda kvinnor i Gävleborgs längre väg till arbetsmarknaden.
Hirdmans teori förklarar en del av problematiken men räcker inte hela vägen fram då den endast behandlar kön som maktfaktor. Genussystemet tillsammans med ett intersektionellt perspektiv som även täcker in ytterligare maktfaktorer ger en bättre helhetsbild av problematiken
utrikesfödda kvinnors längre väg till arbetsmarknaden i Gävleborg.
Valet av kvalitativ metod för denna undersökning om utrikesfödda kvinnors längre väg till arbetsmarknaden i Gävleborg har fungerat väl som metod, den kvalitativa metodiken har gett möjlighet till djup och nyanser i svaren hos respondenterna som ej varit möjliga att fånga med slutna frågor. Nackdelen med den kvalitativa intervjun som metod är att antalet respondenter som kunnat omfattas i undersökningen blir med hänsyn till tidsram lågt i relation till vad som varit möjligt med en kvantitativ undersökning. En konsekvens av detta är att deltagarantalet i
undersökningen är för lågt för att representera utrikesfödda kvinnor i Gävleborg som grupp utan får ses som röster ur målgruppen om än med överensstämmande erfarenheter av svensk
arbetsmarknad.
Inledningsvis i denna studie tog jag upp Sveriges jämställdhetspolitiska mål som vägledande för såväl nationellt som regionalt och kommunalt arbete. Den undersökning jag genomförde i Gävleborgs läns flyktingverksamheter som utgör en bakgrund till denna studie samt
Arbetsförmedlingens rapport utrikesfödda kvinnor på arbetsmarknaden (Jansson 2020) påvisar en problematik med längre väg till arbetsmarknad för utrikesfödda kvinnor. Tidigare forskning samt resultatet av min kvalitativa studie baserad på intervjuer med utrikesfödda kvinnor i Gävleborg stärker bilden av en differentierad och marginaliserad arbetsmarknad.
För att nå de jämställdhetspolitiska målen på sikt krävs ytterligare kunskap och ett fortsatt aktivt arbete med frågor som berör jämställdhet och icke - diskriminering. Resultatet av studien visar att maktfaktorer som kön och etnicitet har betydelse för utrikesfödda kvinnors möjlighet att etablera sig på svensk arbetsmarknad. Frågan om vad länets kommuner kan göra i sitt arbete för att vända
31 denna problematik finns inga enkla lösningar. Men kanske behöver perspektivet breddas om vad som utgör orsakerna till utrikesfödda kvinnors längre väg till arbetsmarknaden på alla nivåer. Att fortsätta arbeta med insatser som förbättrar språkkunskaper och ger kunskaper om det svenska samhället, dess normer och värderingar och sociala koder torde vara av vikt i ett etablerande skede för både kvinnor och män. Utöver detta behövs en förståelse för hur kön och etnicitet påverkar möjligheten till inträde på arbetsmarknaden adderas.
Att såväl stat som kommuner bedriver ett aktivt och förebyggande arbete med jämställdhet och icke - diskriminering både inom den egna organisationen på alla nivåer och i arbetet med nyanlända. Skillnader mellan olika grupper är inte givna och statiska utan legitimeras och upprätthålls i den historiska processen. Etnicitet handlar inte bara om skillnader utan också om makt, makt att definiera skillnader och upprätthålla distinktioner. Det är kanske därför dags att ställa frågan om den officiella diskursen, mer än att beskriva invandrarkvinnors situation, avspeglar majoritetssamhällets syn och värderingar menar de Los Reyes. Med detta sagt borde kanske en del i det framtida arbetet vara att undersöka och finna vägar till utveckling i
arbetsmarknadens funktionssätt. Ett exempel, om det finns en som diskriminerar och en som blir diskriminerad så skulle det falla sig logiskt att den som diskriminerar skulle vara mål för
förändring både ur rättvis synpunkt och för att problemet inte ska lösas endast kortsiktigt. Ändock finns ett antal insatser med intentionen att stärka kvinnor i utanförskap men få som fokuserar på en förändrad arbetsmarknad.